Sommar i P1 med Evabritt Strandberg

Dagens sommarpratare, Evabritt Strandberg, har jag förstås sett både på film och på teater, och en av hennes sammanlagt rätt många makar, Sven Wollter, talade jag med under en middag för inte så vansinnigt länge sedan. Mitt första riktigt starka intryck av henne fick jag genom LPn ”En sång, ett vapen”, utgiven 1965. En av sångerna på den, sjungen av Jan-Olof Strandberg, den antifascistiska ”Den svarta tuppen”, spelade hon för övrigt i sitt Sommar-program i dag i samband med en ganska dråplig historia om när hon utan att först ha bett om lov lånade Sven-Bertil Taubes sommarhus i Spanien. För egen del tog jag med den här motståndssången i min arbetarrörelsesångbok från 1970, ”Upp till kamp! Sånger om arbete, frihet och fred”.

Fast Evabritt Strandberg personligen har jag aldrig träffat.

Som sommarpratare har en person som Evabritt Strandberg två uppenbara fördelar. Dels är hon med sin mångåriga rutin från scen och film en livfull berättare som man verkligen lyssnar på. Dels finns det i det hon berättar om ganska mycket som åtminstone jag som teater- och filmintresserad och även samhällsintresserad lyssnare kan relatera till.

Ännu bättre blev det här av att hon var så personlig, i något fall utlämnande. Hon berättade om en barndom, som rymde föräldrarnas konfliktfyllda skilsmässa och moderns knapra ekonomi. Ännu djärvare var det att berätta om inspelningen av samlagsscenen i Widerberg-filmen ”Kärlek 65”, som ett tag blev så intensivt intim, att Keve Hjelm måsta avbrytas innan det hela övergick till att bli ett riktigt samlag.

Roligt var det också att få en glimt av hur det gick till, när hon, trots att hon var självsvåldig och ibland hade svårt att passa tider, blev antagen på Dramaten av Ingmar Bergman, som hade noterat dessa hennes brister men ändå ansåg att hon var ”en begåvad jävel”.

Musiken i hennes sommarprogram var genomgående värd att lyssna på: Gipsy Kings, Charles Trenet, Frank Sinatra & Quincy Jones, Cornelis Vreeswijk, Peggy Lee, Liza Minelli, Monica Zetterlund. Kul också att låtlistan innehöll en del som var lite mer ovanligt: Lina Wollter och Kongo Allstars med ”Only Dead Fish Follow the Strem” (ett bra politiskt budskap!) och ”Bellmans epistel numero 9” med elever från Kungsholmens gymnasium.