Norge: Arbeiderpartiet på rekordhög nivå

Norsk socialdemokrati är näst intill tillbaka på sin historiskt höga nivå – åtminstone om man får tro den opinionsmätning Opinion har gjort för Avisenes Nyhetsbyrå, ANB. Partiet ökar med 4,2 procentenheter till 39 procent, vilket är dess bästa resultat på 15 år. Så sent som i stortingsvalet 2013, då den arbeiderpartiledda koalitionsregeringen förlorade regeringsmakten, var partiet nere i 30,8 procent.

Ett problem med det här är att uppgången till viss del sker på bekostnad av partnern i den förra regeringen, Sosialistisk Venstreparti. SV är i den här mätningen nere på 2,7 procent, alltså långt under fyraprocentsspärren. SVs problem är dock inget nytt: I valet 2013 kom man med 4,1 procent strax ovanför spärren.

Bättre går det för den tredje partnern i den fallna regeringen, Senterpartiet, som i den aktuella oktobermätningen får 4,6 procent. Men i valet 2013 fick partiet stöd av 5,5 procent.

Kristelig Folkeparti, som utgör parlamentariskt stödparti åt den sittande blå-blå regeringen men som Arbeiderpartiet försöker få att byta sida, får 4,4 procent mot 5,6 procent i valet 2013.

Det tredje mittenpartiet, liberala Venstre, som också är parlamentariskt stöd åt högerregeringen, får i den aktuella mätningen 4,5 procent, också under resultatet i 2013 års val, 5,2 procent.

Att som Miljøpartiet De Grønne ställa sig utanför blockpolitiken ger inte heller bättre resultat. MDG stöds i den här mätningen av 3 procent.

Hur det går för det lilla yttervänsterpartiet Rødt vet jag inte, eftersom detta inte redovisas i den artikel från NTB jag har tillgång till.

Återstår då de två partier som tillsammans bildar den blå-blå regeringen.

Det ledande regeringspartiet Høyre backar med 1,6 procentenheter till 25,9 procent, ett resultat under vad partiet fick i stortingsvalet 2013, 26,8 procent.

Och dess högerpopulistiska partner Fremskrittspartiet backar med 0,5 procentenheter till 13,8 procent, vilket är långt under det resultat partiet fick i valet 2013, 16,5 procent.

Pressgroda

hittad via Journalisten nummer 12 2014:

”Högsta förvaltningsdomstolen har nu i dom slagit fast att Ingela Gardner Sundström inte var jävlig.”

Dagens Nyheter

Scenshow i pyjamas

Shenoah Allen och Mark Chavez, ursprungligen från Albuquerque i New Mexico, USA, är nu, efter bejublade framträdanden i bland annat Storbritannien och Australien, en mycket framgångsrik komikerduo också i andra delar av världen. I går framträdde de på Reginateatern i Uppsala.

Deras ”The Pyjama Men”, mer en scenshow än sammanhängande teaterföreställning, har ett hisnande tempo. Ordkaskaderna sprutar ur de agerande och är nog inte alltid lätta att uppfatta för den inte mycket engelskkunniga delen av publiken – också jag hade ibland svårt att hänga med i alla svängarna. Och inte blir det lättare av att de agerande, oavsett vad som händer, hela tiden är klädda i pyjamas och i stort sett har bara två stolar som scenrekvisita. Att försöka återge handlingen – om det nu går – känns också meningslöst mot bakgrund av att den tydligen fortlöpande ändras.

Duon Allen och Chavez backas då och då upp musikaliskt av Kevin Hume.

* * *

Före föreställningen gjorde vi ett uppehåll för var sin laxmacka och te på Güntherska.

Två nya danska opinionsmätningar korrigerar på en viktig punkt den närmast föregående

Enligt den danska opinionsmätning jag senast redovisade låg Dansk Folkeparti på första plats.

Nu har det kommit två nya partisympatigallupar, som båda dementerar detta och över huvud taget ordningen i täten.

Både i mätningen från Voxmeter och den från Gallup ligger detta högerpopulistiska parti först på tredje plats, med 17,7 procent respektive 18,7 procent. Därmed ligger Dansk Folkeparti trea också i det sammanviktade Berlingske Barometer, där resultatet blir 19,2 procent. Fast även det ligger ju långt över partiets valresultat 2011, 12,3 procent.

Etta i de här båda mätningarna ligger det stora borgerliga oppositionspartiet Venstre med 25,5 procent respektive 25,3 procent – i Barometern får partiet 24,7 procent. Partiet närmar sig här sitt resultat i folketingsvalet 2011, 26,7 procent.

Tvåa ligger följaktligen Socialdemokratiet med 23,3 procent i Voxmeter (inte långt från valresultatet 2011, 24,8 procent) och – betydligt lägre – 21,6 procent i Gallup, vilket i Barometern ger 21,7 procent. Jag ser att partiet nu efter den senaste regeringsombildningen i sin riksdagsgrupp har lyft fram ett par personer med facklig förankring – få se om det hjälper.

I en artikel i Jyllands-Posten kan man läsa att Socialdemokratiet i klassiskt starka områden som Nordjylland, Fyn och Bornholm har tappade påfallande många väljare. På Nordjylland röstade till exempel 30,3 procent socialdemokratiskt i folketingsvalet 2011, medan 24,5 procent enligt en färsk opinionsundersökning skulle göra det i dag. Missnöjda treditionella (S)-väljare har i betydande utsträckning gått över till populistiska Dansk Folkeparti.

Socialdemokraternas kvarvarande regeringspartner, socialliberala Radikale Venstre, får hos Voxmeter 8,1 procent och hos Gallup 7,1 procent, vilket i barometersammanvägningen ger partiet 7,9 procent. Fortfarande ligger man alltså under valresultatet 2011, 9,5 procent.

Deras avhoppade partner i regeringen, Socialistisk Folkeparti, får i Voxmeter-mätningen 6,9 procent men i Gallup-mätningen bara 5,2 procent, vilket ger ett barometergenomsnitt på 6,4 procent, således en bra bit från valresultatet 2011, 9,2 procent.

Får man tro de här mätningarna, har SFs konkurrent om vänsterväljarna, Enhedslisten, skaffat sig ett bestående övertag. I Voxmeter får partiet 8,6 procent, i Gallup 10,1 procent, vilket i barometergenomsnitt blir 9,3 procent, ett resultat långt över partiets resultat i folketingsvalet 2011, 6,7 procent.

Borgerliga oppositionspartiet Konservative Folkeparti står och stampar kring valresultatet från 2011, 4,9 procent. Voxmeter noterar partiet för 4,8 procent, medan resultatet hos Gallup är 5,5 procent, vilket i Barometerns sammanvägning blir 5,3 procent.

Under sitt valresultat, 5,0 procent, ligger också Liberal Alliance med 4,2 procent i Voxmeter och 4,5 procent i Gallup, vilket ändå i Barometern, som ju innefattar fler mätningar, ger 5,0 procent.

Anna Hagberg roar oss – åtminstone mig

Fortfarande känns det särskilt roligt, när dagens stora kryss i Aftonbladet är signerat Anna Hagberg. Inte så att hennes korsord genomgående är ursvåra, men det faktum att hennes nycklar ibland kan tydas på olika sätt (typtyp = stereo; bubbeleffekt = prisras; målstart = aperitif; något man gärna är i = esse; har tavlor betraktats i = klassrum) och att man både bör kunna barnvisor (”Är du vaken Lars?”) och ha läst Ture Sventon (där ju efternamnet leder oss till det sökta ordet, ”talfel”) för att kunna lösa hennes kryss gör närkampen med hennes intellekt extra trevlig.

Ett par svåra nycklar/svar i första ordet i den första ordremsan gjorde dock att det hakade upp sig för mig. Mest problem hade jag med det lodräta trebokstavsord, vars nyckel var ”Har surfbrädor köpts för”. Jag saknade bara första bokstaven, så svaret kunde tänkas bli BUD – men varför i så fall? Svaret skulle bli något för mig mycket mer avlägset, AUD = australiska dollar. Det finns det ju en viss logik i, men – aja, baja, Anna – förkortningar, allra minst så ovanliga, bör inte användas i korsord.

Melodikrysset nummer 41 2014

I dag hotade Anders Eldeman med att Melodikrysset skulle vara knepigt. Det kan det ju ha varit för andra, men själv hade jag – kanske för att det här krysset innehöll ganska många äldre låtar och artister – inga större svårigheter med att lösa det. Googla har jag bara behövt göra för att kunna komplettera med korrekta faktauppgifter som årtal.

Vi kan ju börja med de filmanknutna frågorna.

Jag har ”Pilsnerboxen” och har skrivit – se Kulturspegeln, Film – om ”Pensionat Paradiset” med Thor Modéen i huvudrollen. Ur den hade ljudillustrationen, ”En äkta mexikanare” med Modéen, hämtats.

Ännu äldre, både som låt (1929) och som filmmelodi (1930), är Irving Berlings ”Puttin’ On the Ritz”. Många minns den säkert i insjungning av Fred Astaire (1946), men det finns också senare, hörvärda versioner.

Jag har sett Jönsson-ligan-filmer, däremot aldrig den danska varianten där den har fått namn efter Olsen.

Chuck Berry gjorde sin ”School Days” (”Ring Ring Goes the Bell”) 1957, när jag gick i gymnasiet – jag kommer snart att skriva om ett 3 CD-set med Chuck Berry-låtar. Men i dag fick vi höra den med en annan mycket långlivad skivhjälte, Cliff Richard.

När Paul Anka sjöng in ”Diana” (1957), var jag alltså själv gymnasist, och när jag efter studentexamen 1958-1959 gjorde lumpen i Sollefteå, sjöngs den fortfarande av en av mina lumparkompisar vid en kompaniafton.

Jo, vi lyssnade på rockmusik på den där tiden också – temat de äldre och deras musiksmak är mig välbekant från mina egna yngre år. Britta Borg slog för övrigt redan 1948 en brygga tvärs över generationsgränserna, med ”Jag ska ta morfar med mig ut i kväll”.

Till svunna tider, fast bara till 1966, förde oss i dag också Tom Jones tillbaka med ”Green, Green Grass At Home”, i Stikkan Anderssons svenska översättning ”En sång en gång för länge sen”.

Cornelis Vreeswijk har min hustru valturnerat med, men det är inte därför jag har alla hans skivor. Cornelis hade ett mycket brett musikaliskt register men gjorde också många politiska texter, till exempel ”Jag hade en gång en båt”, i original ”Sloop John B”. Också den här cornelistexten hittar du ovan under Kulturspegeln, Sångtexter – där finns också skivtips.

I politiska sammanhang – på valturné med Olof Palme – har jag också mött Monica Nielsen, som vi i dag hörde i ”Ulla Winblad i Fiskartorpet” med Pierre Ström som upphovsman. Pierre träffade jag senast i samband med en releasekonsert för en ny skiva med Jan Hammarlund; jag har skrivit om det här här på bloggen.

Däremot känner jag inte Thorsten Flinck, vilket inte har att göra med att hans kompband i Melodifestivalen 2012 hette Revolutionsorkestern. Det hindrar inte att jag tyckte, att hans melodifestivalbidrag, ”Jag reser mig igen”, signerat bland andra Ted Ström, var utmärkt.

Ska man klara Melodikrysset, måste man varje år se Melodifestivalen, inklusive alla deltävlingarna. Annars kan man inte klara att det var Elin Lanto som 2010 tävlade med ”Doctor, Doctor”.

Men ska jag vara helt ärlig, tilltalas jag mer av den musik som nu återstår att redovisa, skriven av Jacques Offenbach och hämtad ur ”Orfeus i underjorden”, 1858.

Danmark: Justitieministern flyr det sjunkande skeppet

Det är svårt att se den danska justitieministern Karen Hækkerups (s) utträde ur regeringen som något annat än att hon nu lämnar den sjunkande regeringsskutan för att i stället bli direktör i näringslivet. Hon har en lång ministerbana bakom sig, som social- och integrationsminister, som minister för livsmedel, lantbruk och fiske och nu senast alltså som justitieminister. Hon blir nu direktör för Landbrug & Fødevarer, en organisation för danska lantbrukare och livsmedelsproducenter, en sektor av danskt näringsliv som politiskt domineras av Venstre-anhängare.

Det här har tvingat Helle Thorning-Schmidt att göra ytterligare en rockad i sin redan många gånger ombildade regering. Ny justitieminister blir Mette Frederiksen (s), som på posten som minister för sysselsättning efterträds av Henrik Dam Kristensen (s).

Det vore inte så dumt med serier som har handling och serieform

Galago har, när den har varit som bäst, bidragit till att bredda och förnya svensk seriekonst.

Än – jag talar nu om nummer 3 2014 – lever gamla gudar som Pontus Lundkvist och David Liljemark och, fastän med ett ganska udda bidrag, Simon Gärdenfors i den här tidningen, men Gärdenfors ”Toshio” är tillsammans med urgalagoisten John Anderssons ”Den osynlige mannen åtevänder” och en modern skapelse av samma slag, signerad Kolbeinn Karlsson, ganska märkliga just som tecknade serier.

Galago har gjort en stor och berömvärd insats för att ge kvinnliga serietecknare plats i sina spalter, och det här har utan tvekan varit en starkt bidragande orsak till att äntligen göra seriemediet mer jämställt.

En av de här kända kvinnliga serieskaparna är Liv Strömquist. I det aktuella numret av Galago ges hon mycket stort utrymme för att i bild och text – tyvärr alldeles för mycket text – berätta om män som har varit för intresserade av de som brukar kallas det kvinnliga könsorganet. Det är engagerat och bitvis roligt, men det brister i seriegestaltningen. Samma problem lider Sara Granérs ”Nej till naturen!!!” – annars en angelägen serie – av.

Jag skulle önska att Galago odlade och publicerade också mer normala comic strips som, för att fortsätta på den kvinnliga linjen, Lina Neidestams ”Zelda”.

Och, för att återvända till en av mina käpphästar: publicerade realistiska äventyrsserier som Jakob Nilssons serieversioner av Stieg Trenter-deckare.

Om nobelpristagaren och utgivningen av hans böcker på svenska

Ända sedan gymnasietiden på 1950-talet har jag ganska systematiskt läst nobelpristagarna i litteratur. En del av dem har jag läst innan de fick det här priset. Andra har jag skaffat böcker av och läst när de har belönats.

Årets pristagare, den franske författaren Patrick Modiano, finns tyvärr inte i vårt vid det här laget väldiga bibliotek, så jag får vänta tills jag kan köpa hans böcker, snart som vanligt också nytryck, tills förlaget har hunnit möta det köptryck ett nobelpris alltid skapar.

Och då kommer ett antal av dem att finnas på våra sängbord och senare i bokhyllan.

Ser vi till förlagssidan, är den lyckliga vinnaren av årets nobelpris Elisabeth Grate bokförlag, som vinnlägger sig om att ge ut inte bara kvalitetslitteratur från det franska språkområdet utan också formger böckerna enkelt och smakfullt,

När jag kollar utgivning av Modiano på svenska ser jag, att stora Norstedts tidigare också har gett ut en rad böcker av honom men sedan har lämnat honom – därefter har Elisabeth Grate tagit över utgivningen. Snopet för stora KF-ägda Norstedts. Men heder åt det lilla och mycket kvalitetsinriktade Elisabeth Grate bokförlag. En kulturgärning ger till slut också välförtjänt pekuniär utdelning.

Dansk Folkeparti på förstaplats i ny dansk mätning

Tätplaceringarna mellan de tre stora partierna i Danmark har ett tag haft samma ordning i de undersökningar som genomförs av de olika gallupföretagen, men den relativa stabilitet som har funnits i olika mätningar under senare tid rubbas i den senaste från Yougov.

Enligt den är högerpopulistiska Dansk Folkeparti med 22,7 procent Danmarks största parti, medan det i Berlingskes mätningsgenomsnitt med 19,9 procent ligger trea. Även det senare är ett gott resultat med tanke på att DF i valet 2011 bara fick stöd av 12,3 procent.

I Yougov-mätningen ligger högerliberala Venstre med 22,4 procent på andra plats. Det här är ett betydligt lägre stöd än det partiet får i Berlingske Barometer, alltså ett mätningsgenomsnitt, 24,4 procent. I en del mätningar har Venstre legat nära sitt valresultat 2011, 26,7 procent.

Socialdemokratiet, i de flesta mätningar rankat som tvåa, får i den här mätningen stöd av bara 19,1 procent (mot 21,1 i Barometern). Vilket partiets stöd nu än är, ligger det fortsatt under sitt valresultat 2011, 24,8 procent.

Också dess kvarvarande regeringspartner, socialliberala Radikale Venstre, hamnar i den här mätningen lågt, på 6,6 procent mot 7,7 procent i Barometern och hela 9,5 procent i 2011 års val.

Deras förutvarande partner i regeringen, Socialistisk Folkeparti, får i den aktuella mätningen stöd av 6,3 procent mot 6,5 procent i Barometern. SF ligger alltså fortsatt under sitt valresultat 2011, 9,2 procent.

Dess konkurrent, den rödgröna och feministiska Enhedslisten, är med 10,5 procent i den här undersökningen ett betydligt större parti. I Barometern rankas det för 9,3 procent. Båda de här siffrorna är bättre än partiets resultat 2011, 6,7 procent.

Av de två mindre borgerliga oppositionspartierna får Konservative Folkeparti i Yougov-undersökningen 5,0 procent, vilket ligger ganska nära barometergenomsnittet, 5,3 procent, och valresultatet 2011, 4,9 procent.

Liberal Alliance, som i valet 2011 fick 5,0 procent, är i Yougov-undersökningen uppe i 6,5 procent, i barometergenomsnittet dock bara 5,3 procent.