Motståndet mot fler flyktingar gör att Arbeiderpartiet backar

Strömmen av flyktingar över Medelhavet har ökat under den senaste tiden, från 60.000 år 2013 till över 200.000 förra året. De färdas i överlastade båtar i dåligt skick, sådana som lätt råkar ut för haverier, vilket inte bara i våldsamt väder leder till att många drunknar, eftersom de inte kan simma och de saknas sådant som flytvästar. Runt 3.500 personer beräknas ha omkommit under loppet av 2014, men siffran kan vara högre – här finns troligen stora mörkertal.

Tidigare har de här båtflyktingarna mest kommit från Västafrika, Eritrea och Somalia, men nu kommer en allt större andel av dem från det av inbördeskrig marterade Syrien.

Det här är en del av bakgrunden till att ledaren för norska Arbeiderpartiet, Jonas Gahr Støre, i samband med sitt partis landsmöte föreslog, att Norge borde ta emot 10.000 extra syriska kvotflyktingar.

Arbeiderpartiet har nu i opinionsmätningarna ganska länge legat över 40 procent, ett tiotal procentenheter över sitt resultat i valet 2013. Men efter landsmötet och under debatten om flyktingpolitiken därefter har partiet tappat sympatisörer, samtidigt som det uttalat invandringskritiska Fremskrittspartiet men även dess koalitionspartner Høyre har gått framåt. Troligen har de här partierna lockat tillbaka marginalväljare, som har lockats av Arbeiderpartiets förslag på viktiga inrikespolitiska områden men som inte gillar förslaget att ta emot fler kvotflyktingar.

Dagens Næringsliv har nu publicerat ett genomsnitt av åtta opinionsmätningar, gjorda under april, enligt vilket Arbeiderpartiet går ner men inte till någon oroväckande låg nivå. Siffran för Arbeiderpartiet är här 39,3 procent mot 30,8 i 2013 års val.

Sosialistisk Venstreparti ligger dock fortsatt risigt till med 3,7 procent i den aktuella mätningen – bland annat har Arbeiderpartiet säkert vunnit invandrarröster från SV. I valet 2013 klarade SV, med 4,1 procent, precis fyraprocentsspärren.

Det tredje benet i den i valet fallna rödgröna regeringen var Senterpartiet. SP ligger i den här sammanvägningen precis på sitt valresultat, 5,5 procent.

Det relativt nya, icke blockbundna Miljøpartiet De Grønne finns i den här sammanvägningen av olika mätningar åter under spärren och får 3,9 procent mot 2,8 procent i valet 2013.

Yttervänsterpartiet Rødt får genomsnittssiffran 1,3 procent (mot 1,1 procent i 2013 års val).

Aprilgenomsnittet för Høyre är 23,4 procent, fortfarande märkbart lägre än partiets valresultat 2013, 26,8 procent.

Och Fremskrittspartiet ligger på 11,1 procent mot 16,3 procent i 2013 års val.

Hur går det då för de båda mittenpartier, som stöder den blå-blå regeringen men i flyktingpolitiken har mer gemensamt med vänstersidan?

Liberala Venstre får i den här sammanställningen av mätningar i april 4,9 procent mot 5,2 procent i valet 2013.

Och Kristelig Folkeparti stöds av 5,7 procent mot 5,6 procent i valet.

Nu finns det opinionsmätningar från senare tid, som kanske bättre speglar reaktionerna på debatten om kvotflyktingar från Syrien.

Det betyder för den skull inte att man kan ta resultaten i en enskild mätning för givna.

Enligt TNS Gallups mätning för norska TV 2 är Arbeiderpartiet nere på 35 procent (- 4,6 procentenheter).

Sosialistisk Venstreparti får 4,7 procent (- 0,4), vilket är över spärren.

Senterpartiet ökar med 1,8 procentenheter till 6,5 procent.

Miljøpartiet De Grønne ligger med 3,3 procent (- 0,8) under spärren.

Rødt får 1,7 procent.

Høyre ökar med hela 3,9 procentenheter till 25,5 procent.

Fremskrittspartiet ökar med 2,5 procentenheter till 11,1 procent.

Kristelig Folkeparti faller med 0,2 procentenheter till 5,2 procent.

Och Venstre minskar med 1,4 procentenheter till 5,1 procent.

I just den aktuella frågan om 10.000 extra syriska kvotflyktingar är utgången fortsatt oviss.

Arbeiderpartiet, SV, Senterpartiet samt även Miljøpartiet De Grønne och Venstre har alla sagt sig stödja förslaget att Norge ska ta emot de här flyktingarna, och också inom Kristelig Folkeparti höjs allt flera röster – många av dem fylkesledare – för den hållningen.

Den blå-blå regeringen kan alltså tänkas bli nedröstad i en votering i Stortinget.

Så vida man inte når en kompromiss dess förinnan.

Jämnt inför danska valet

Opinionsläget är så pass jämnt inför det kommande danska valet, att utgången faktiskt är ganska oviss.

Vi utgår som vanligt från resultatet i folketingsvalet 2011:

Socialdemokratiet 24,8 procent
Radikale Venstre 9,5 procent
Socialistisk Folkeparti 9,2 procent
Enhedslisten 6,7 procent
Venstre 26,7 procent
Dansk Folkeparti 12,3 procent
Konservative Folkeparti 4,9 procent
Liberal Alliance 5,0 procent

Den senaste opinionsmätningen ger följande resultat

Voxmeter 3 maj:

Socialdemokratiet 24,2 procent
Radikale Venstre 5,8 procent
Socialistisk Folkeparti 5,9 procent
Enhedslisten 8,6 procent
Venstre 23,5 procent
Dansk Folkeparti 19,1 procent
Konservative Folkeparti 3,7 procent
Liberal Alliance 7,0 procent

Båda de sammanvägningar av olika gallupmätningar som görs har med mätresultatet från Voxmeter:

Ritzau Index fördelar för närvarande partisympatierna så här:

Socialdemokratiet 24,6 procent
Radikale Venstre 6,5 procent
Socialistisk Folkeparti 6,8 procent
Enhedslisten 8,5 procent
Venstre 23,0 procent
Dansk Folkeparti 18,4 procent
Konservative Folkeparti 4,1 procent
Liberal Alliance 6,3 procent

Tidningen Berlingske gör en egen sammanvägning av olika gallupar, Berlingske Barometer, inte identisk med Ritzau Index. Den ser för närvarande ut så här:

Socialdemokratiet 24,6 procent
Radikale Venstre 6,4 procent
Socialistisk Folkeparti 6,2 procent
Enhedslisten 8,5 procent
Venstre 22,6 procent
Dansk Folkeparti 19,1 procent
Konservative Folkeparti 4,1 procent
Liberal Alliance 6,3 procent

Det man främst slås av i de här mätningarna är
1. att Socialdemokratiet behåller sin ledande ställning
2. att Venstre jämfört med förra valet har tappat anhängarfe till Dansk Folkeparti och Liberal Alliance
3. att Liberal Alliance ligger över sin nivå i förra valet
4. att Konservative Folkeparti har svårt att behålla densamma
5. att Enhedslisten har vunnit anhängare från Socialistisk Folkeparti
6. att Radikale Venstre sedan länge ligger märkbart under sitt resultat i valet 2011.

Barnbarn bidrar till att ge livet en mening

Barn och barnbarn hör till det som ger mitt, en icke religiöst troendes, liv en mening.

Skaran av barnbarn har nu växt ytterligare. Vår son Matti och hans Karin har fått sitt andra barn. Deras dotter Ella, som precis har fyllt tre år, har fått en lillasyster.

Birgitta och jag tillbringade förra veckan i lägenheten i Uppsala för att som vanligt hjälpa vår dotter Kerstins barn, Viggo och Klara, med att komma i väg till skolan och sen på eftermiddagen ta emot dem hemma.

Vi stannade kvar i Uppsala också under sista april och Första maj men i lördags åkte vi till Stockholm för att hälsa på Karin och Matti, bekanta oss lite med deras nyfödda och också, lite uppskjutet, gratta Ella på hennes treårsdag. Vi åkte tåg till Stockholm och sen tog vi, eftersom vi aldrig tidigare har besökt Matti och Karin på deras nya adress, taxi för att komma rätt.

Matti och Ella mötte oss i porten.

Efter att ha hälsat på och kramat om alla bekantade vi oss med deras nya bostad och fick möjlighet att också träffa det nya lilla underverket. Vi fick i tur och ordning hålla babyn i famnen. Jag fick börja, och då gnydde hon lite inledningsvis, kanske för att min famn inte var mammas eller pappas, men mina gamla pappareflexer infann sig utan betänketid, och när jag försiktigt vaggade henne i min famn, slöt hon ögonen och somnade.

Storasyster Ella hade fått eget rum och visade stolt upp det. I sängen fanns bland annat påslakan och örngott, jättefina – dem hade hon fått av farmor.

Men nu blev det lunch: rökt lax och röding med färskpotatis.

När vi var klara med lunchen, tyckte Matti att det var dags för farfar och farmor att ta fram födelsedagspresenterna till Ella. Birgitta hade i och för sig sytt fina kläder också till familjens nykomling, men vi lämnar det därhän, eftersom barnet i fråga snusade lugnt under resten av vårt besök.

Farmor är en mycket händig och handarbetskunnig kvinna, förståndig också, så hon hade kommit på att det nu, när det hade kommit en baby i huset, kanske var läge att gratta Ella med en docka som både kunde suga vatten ur en liten nappflaska och sen kissa i en också medföljande liten potta. Till dockan hade hon själv av gamla stuvbitar sytt en hel uppsättning klänningar, den ena vackrare än den andra, även andra plagg, bland annat en kappa. Gissa om det här gjorde succé.

För min del hade jag hakat på den här idén genom att till dockan köpa en fin barnvagn, lagom stor för en treåring att skjuta på gatan när mamma eller pappa skjutsade lillasyster i hennes barnvagn. Också den här dockvagnen gjorde succé. Rosig om kinderna sköt Ella den in i sitt rum och tog där itu med att bädda ner den nya dockan.

Några DVD-filmer och böcker fick Ella också. Jätteordentlig som hon är ställde hon genast i dem i filmskåpet respektive den nya bokhyllan i hennes eget rum.

Farfar fick lov att läsa ett par av de nya böckerna också. Och sen berättade Matti att Ella på kvällen hade tagit fram en Astrid Lindgren-samling hon hade fått av mig. Pappa Matti hade försökt fuska lite genom att hoppa i och sammanfatta den ganska långa text Ella hade valt, men då hutade Ella åt honom med ett ”Läs alltihop!”.

När vi skulle hem, följde Matti och hans familj med oss för att lära oss använda T-banan – ett byte var nödvändigt.

I morse berättade Matti per telefon, att Ella, när vi hade skilts åt, utan att någon av föräldrarna frågade hade deklarerat att hon tyckte om sin farmor och farfar och gärna ville träffa oss igen.

För övrigt var den lilla familjen, när Matti ringde, på söndagspromenad, nu med två barnvagnar, en stor och en liten.

Melodikrysset nummer 18 2015

Jag kunde alltså inte lösa Melodikrysset i morse, eftersom jag och Birgitta skulle åka till Stockholm för att träffa vårt nya barnbarn, så nytt att hon ännu inte har fått namn. Vi åkte hem till mamma Karin och pappa Matti, som är vår son, och de bor i Stockholm. Men vi ville också gratta Ella, nu storasyster, på treårsdagen. Det blev mycket trevligt och lyckat alltsammans, men nu är vi alltså tillbaka i Öregrund igen och jag har hört och löst (tror jag) Melodikrysset på webben.

Särskilt svårt tyckte jag inte det var i dag. Det enda jag fick grunna lite på var INXS med ”Need You Tonight” från 1987. Men det lät ju bra, och lite hjälp fick vi också: australisk grupp.

Över huvud taget fick man mycket hjälp av Anders Eldeman i dag, till exempel med att sångerskan som gjorde ”All About the Money” (1998), det vill säga Meja, hade lyckats bli populär i Japan.

Också i flertalet andra fall fick man sångtitlarna till hjälp, så till exempel ”Sexual Religion”, en låt med Rod Stewart. I hans fall fick man ytterligare hjälp genom att hans ”American Songbook” nämndes.

Duetten ur Georges Bizets ”Pärlfiskarna” (1863) sjöngs av Jussi Björling och Robert Merrill.

Loa Falkman gör ju regelbundet utflykter också till populärmusikvärlden, men nog tycker jag att han där har gjort roligare saker än ”Lady In Red”.

En gammal schlagernörd som jag minns mycket hellre en låt som ”Den ena röd, den andra vit”, på sin tid hit med både Carl Holmberg och Ernie Englund.

Och ännu mer begeistrad blir jag, när en visa har både textmässiga och musikaliska kvaliteter. Som i dag ”Höstvisa” av Tove Jansson och Erna Tauro, den som skulle leda oss till det sökta ordet höst. Texten hittar ni ovan under Kulturspegeln, Sångtexter.

Några av Lars Forssells sångtexter har jag publicerat dels här på bloggen, dels i min gamla sångbok ”Upp till kamp! Sånger om arbete, frihet och fred” (Prisma, 1970). Forssell har gjort den svenska texten till Léo Ferrés ”Snurra min jord”, inspelad på skiva av Jan Malmsjö. Fast i dag fick vi höra den på franska, i Ferrés egen insjungning.

Men jag är en sån där konstig prick som gillar också populärmusik, dock som bekant inte allt som numera förekommer i Melodifestivalen. Men låtar därifrån med catchy text och/eller musik gillar jag. Ett exempel är ”Mama Take Me Home”, som Rednex tävlade med 2006.

”Kalle på Spången” (1939), med ”Jag har bott vid en landsväg”, framförd av Edvard Persson och skriven av Lasse Dahlqvist, har väl, liksom låten med Rednex, förekommit tidigare i Melodikrysset?

Kvar då att redovisa är den inte så lite Karl Gerhard-aktiga ”Kupletten” med Henrik Dorsin. Honom har jag hört och sett live på en OD-konsert som jag har skrivit om. Vi träffade honom också personligen och tackade honom vid den OD-middag på Uppsala slott som följde konserten. Lite blyg verkade han faktiskt, den här mycket frejdige scenartisten.

Sorry – jag kan, av goda skäl, lösa Melodikrysset först i kväll

Mina regelbundna läsare vet att jag varje lördagförmiddag brukar skriva ett kåseri om dagens Melodikryss, där man också hittar de förhoppningsvis rätta svaren.

I dag kan jag inte lösa krysset förrän i kväll.

Och jag har skäl som jag tror att ni alla förstår och respekterar.

Jag har blivit farfar för andra gången, och i dag åker farfar och farmor till Stockholm för att för första gången träffa det nya barnbarnet. Dessutom ska vi, på grund av just den här nedkomsten en smula försenat, gratulera hennes syster Ella – storasyster nu, minsann – på hennes födelsedag.

Så välkomna tillbaka i kväll eller i morgon.

Första maj i ett regnigt Uppsala

Jag hör inte till dem som stannar hemma Första maj. Men hjärtproblem och andra krämpor gör, att jag inte längre klarar att gå i tåget den långa vägen från Vaksala torg till Parksnäckan i Stadsparken. Så Birgitta går ensam av vid den hållplats som ligger närmast torget, samlingsplatsen, medan jag fortsätter med bussen till Akademiska, varifrån man snabbt kan ta sig till mötesplatsen.

Fast strax efter det att vi har skilts åt, vid korsningen Kungsgatan/Vaksalagatan, stannar bussen och blir stående en lång stund. Den korsande gatan blockeras av ett demonstrationståg som marscherar förbi, Vänsterpartiets tåg. Det är ett även för detta demonstrationsbenägna parti ovanligt långt tåg, 1.200 deltagare enligt Upsala Nya Tidning. Förklaringen till att så många trotsar regnvädret är att talare i år är partiledaren Jonas Sjöstedt.

Så småningom, efter det att ytterligare ett litet demonstrationståg har passerat, kommer bussen i gång igen.

Vädret vacklar lite hit och dit. En bit inne i Stadsparken får jag lov att spänna ut mitt medhavda paraply. Tur att jag tog en tjock vinterrock i alla fall!

Just inga andra har ännu anlänt, men jag går till bänkraden framför scenen och tar plats, även åt Birgitta. Efter en stund får jag sällskap av en kamrat från Laboremus-tiden, senare även kulturnämnden, Bo Wirmark, numera gammal liksom jag. Vi pratar gamla minnen, medan en trubadur från scenen sjunger allt från Beatles till Taube.

Sen marscherar demonstrationståget, drygt 400 pers, in och större delen av sittplatserna tas i anspråk. Birgitta hittar mig och sätter sig på min andra sida.

Snart börjar det regna igen, inte häftigt men så pass att inte bara jag utan alla andra som har paraply med sig fäller upp sitt eget skydd mot regnet.

Men folk går inte därifrån. Vi som har kommit dit är alla inställda på att lyssna på talarna, fyra till antalet. Och vi står upp och sjunger med, när musikkåren spelar ”Arbetets söner”.

Först talar Majlene Ahlgren, ordförande i LO-distriktet. Det är ett agitatoriskt tal, möjligen aningen för långt, men ett genuint uttryck för samhörigheten mellan arbetarrörelsens fackliga och politiska gren, också med krav från den förra på den senare.

Asal Gohari, vice ordförande i SSU i Uppsala, bidrar med ungdomlig kämpaglöd och jävlaranamma. Även en panchis som jag fylldes åter av ungdomens entusiasm.

Huvudtalare var Annika Strandhäll, socialförsäkringsminister och trots sin ungdom – hon är född 1975 – före detta förbundsordförande i Vision, det som tidigare hette Sveriges kommunaltjänstemannaförbund, SKTF. Sällan har jag hört ett inte bara så engagerat utan också så personligt Första maj-tal. Med tydlig vilja att verkligen lösa de frågor hon har ansvar för och dessutom med ett personligt avstamp i hemmiljön i Bergsjön i Göteborg rörde hon vid mitt röda hjärta.

Och så överraskade oss arbetarekommunens nye ordförande Gustaf Lantz med en personlig betraktelse om omtanke och solidaritet från en ortsbo i den lilla skånska by där han och hans familj har sommarstuga, en berättelse som starkt kontrasterar mot den främlingsfientlighet och avoghet som i dag präglar alltför många i de där trakterna.

Sen sjöng vi ”Internationalen” och höll varann i händerna.

Och så var Birgitta och jag framme hos Annika Strandhäll och tackade henne för det fina anförandet, Birgitta först. När det blev min tur, presenterade jag mig – vi hör ju inte till samma politiska generation. Men då hutade Annika åt mig: Det var klart att hon visste vem jag var. Och jag tillstår att jag blev glad.

Arbeiderpartiet vill att Norge ska ta emot 10.000 extra kvotflyktingar från Syrien

Den danska tidningen Politiken lyfter, mot bakgrund av den skärpta danska flyktingpolitiken, fram norska Arbeiderpartiets ledare, Jonas Gahr Støre, som en positiv kontrast. Hans budskap inför Första maj är nämligen att Norge bör ta emot 10.000 extra kvotflyktingar från framför allt Syrien. Som argument anför han den vedervärdiga situationen för de allt flera flyktingarna i Syrien och Jordanien.

Danmark: Dansk Folkeparti större än Venstre i ny dansk mätning. Men Socialdemokratiet är fortfarande ohotat störst

Megafon har för TV2 och Politiken gjort en opinionsmätning, som påpassligt publiceras till Första maj.

Men det är inte Socialdemokratiet som råkar illa ut i den. Partiet är fortfarande ohotat störst med en uppslutning om 24,6 procent mot 24,8 procent i valet 2011.

Partiledaren, Helle Thorning-Schmidt, har lyckats med sin strategi att genom en skärpt invandrings- och flyktingpolitik ta tillbaka väljare från det högerpopulistiska och i dessa frågor mycket restriktiva Dansk Folkeparti.

I sitt Första maj-tal i dag tog hon också en fight med de båda vänsterpartierna, som gång på gång hackar på henne och hennes regering för att inte ha lagt förslag om förbättrad arbetslöshetsförsäkring. Hon medger att reglerna inte fungerar tillräckligt bra och lovar ändringar, fast efter valet, vilket senare kommer att göra också många av hennes partivänner, inte minst på den fackliga sidan, besvikna. Men hon kontrar genom ett angrepp på Dansk Folkeparti. Det är inte Socialdemokratiet som har ansvaret för att det har blivit som det har blivit: ”det dagpengesystem, vi har i dag, det er og bliver Kristian Thulesen Dahls ansvar”.

I den aktuella och mycket uppmärksammade mätningen är dock Dansk Folkeparti långt ifrån på nedgång. Partiet stöds av 20,8 procent mot 12,3 procent i valet 2011 och ligger därmed på andra plats i den här mätningen. Eftersom partiets ökade stöd inte kommer från väljare som har övergett Socialdemokratiet, måste DF ha tagit nya borgerliga väljare, och det finns mycket riktigt ett borgerligt parti, som det nu går utför för.

Venstre, normalt det stora borgerliga alernativet, får snöpligt låga 19,5 procent mot 26,7 procent i valet 2011. Venstres partiledare Lars Løkke Rasmussen, mest känd för sin girighet, förmår av allt att döma inte entusiasmera tillräckligt många borgerliga väljare.

Det övriga politiska fältet ser ut ungefär som det har gjort länge.

Socialliberala Radikale Venstre ligger, med 6,1 procent i den här mätningen, långt under sitt valresultat 2011, 9,5 procent.

Socialistisk Folkeparti samlar 6,0 procent mot 9,2 procent i valet 2011.

SF har tappat väljare till den rödgröna och feministiska Enhedslisten som nu stöds av 9,7 procent mot 6,7 procent i valet 2011.

Konservative Folkeparti ligger i den här mätningen på 4,8 procent, snäppet under sitt valresultat 2011, 4,9 procent.

Och Liberal Alliance ligger med 6,3 procent en bit över sitt valresultat 2011, 5,0 procent.

Valets joker är nykomlingen Alternativet, som med 2,0 procent i den här mätningen är precis uppe på spärrgränsen. Kommer det här partiet in i Folketinget, ökar utsikterna för vänstersidan att behålla den politiska makten i Danmark.

De två (inte identiska) sammanvägningarna av olika danska opinionsmätningar har ännu inte registrerat förändringarna i toppen.

Ritzau Index fördelar för närvarande partisympatierna så här:

Socialdemokratiet 24,5 procent
Radikale Venstre 6,6 procent
Socialistisk Folkeparti 6,7 procent
Enhedslisten 8,2 procent
Venstre 23,2 procent
Dansk Folkeparti 18,6 procent
Konservative Folkeparti 4,0 procent
Liberal Alliance 5,9 procent

Tidningen Berlingske gör en egen sammanvägning av olika gallupar, Berlingske Barometer, alltså inte identisk med Ritzau Index. Den ser för närvarande ut så här:

Socialdemokratiet 24,5 procent
Radikale Venstre 6,5 procent
Socialistisk Folkeparti 6,3 procent
Enhedslisten 8,4 procent
Venstre 22,6 procent
Dansk Folkeparti 19,3 procent
Konservative Folkeparti 4,0 procent
Liberal Alliance 6,2 procent

Första maj-måltid i förväg

Veckor då vi hjälper till med att få i väg barnbarnen Viggo och Klara till skolan, lagar deras mamma, vår dotter Kerstin, i gengäld middag även till oss. Kerstin är fenomenal på att laga god mat från grunden, men i dag valde hon något överraskande annorlunda, och jag tror att jag vet varför. Det har med det annalkande Första maj att göra.

Det hon bjöd på var skivor av rökt kasseler och till det ett par sorters melon och ett par sorters chips, bland annat Sourcream & onion.

Det här var, i lätt modifierad form, den måltid jag brukade bjuda på när vi kom hem efter Första maj-demonstration och efterföljande möte.

Barnens mamma var, när de var små, en mycket efterfrågad Första maj-talare och fick ofta tala någonstans ganska långt bort från Uppsala. Hölls mötet inte på relativt kort avstånd från Uppsala, stannade jag hemma med barnen och gick med dem i demonstrationståget i hemstaden.

Oftast låg Första maj-aktiviteterna under normal lunchtid, så det gällde att få mat på bordet, när vi äntligen kom hem. Och då kom det att bli något som inte fordrade lång och komplicerad matlagning, mest bara att koka lite potatis medan man ställde fram det övriga. Alltså serverade jag skivor av något slags skinka, skivor av melon, lite sallad och ett par sorters chips – till chipsen snabblandade jag ett par sorters dip, av gräddfil och oftast dipmix av ett par sorter, oftast med gul lök respektive dill och gräslök.

I år ska Kerstin besöka brorsan Matti och hans och Karins nya baby på Första maj.

Jag och Birgitta ska göra samma sak kommande lördag. Det besök vi tidigare hade planerat blev inte av – Matti och hans familj hade nämligen drabbats av svinkoppor, förmodligen hemförda av den nya babyns storasyster Ella från dagis. Men penicillinkur pågår.

Trädgård och musikalisk bakgård

Det blev mycket TV i kväll.

Mer av en slump såg jag en del av ”Go’kväll” – fastnade där för ett par inslag om trädgård och odling: dels råd från den kunniga Gunnel Carlson, dels ett besök i Tage Andersens orangeri, fyllt av kamelior.

Uppfylld av detta fortsatte jag med att efter Rapport se även det nya programmet ”Trädgårdstisdag” med Pernilla Månsson Colt som programledare. Det kommer jag aldrig att göra igen, eftersom programmet var en salig röra av restaurering av ett uthus (med hjälp av grejer som de flesta människor inte har), udda matlagning och lite om odling, främst gödsling. De medverkande, framför allt damen i de egendomliga trädgårdskläderna, får för min del gärna hamna i gödselstacken.

Sen såg jag ytterligare ett presentationsprogram av låtar som ska tävla i Eurovision Song Contest. De bedömdes av en liten jury, som bestod av tidigare deltagare i de svenska schlagerfinalena, bland annat Christer Björkman, och leddes av Sarah Dawn Finer.

Den här gången förstod jag mig inte på deras preferenser.

I mina öron lät i och för sig Österrikes bidrag ”I Am Yours”, som framfördes av The Makemekes, ganska bra. Så också i deras, men den hamnade inte tillräckligt högt upp i deras sammanvägda rankinglista.

Ännu längre ner i den hamnade Ungerns bidrag, ”Wars For Nothing” med Boggie (Boglárka Cseme). I mina öron hade den här låten den överlägset bästa melodin.

Jag gör verkligen inte det valet för att jag skulle gilla den politik Ungern för, och jag begriper därför inte de reservationer den här bedömningsgruppen gjorde mot Ryssland, alltså dess politik, inte dess tävlingsbidrag (som jag själv inte fann så bra som de gjorde).

Eurovision Song Contest är en tävling i populärmusik, inte politik. Och inte heller i dans, koreografi, ljuseffekter et cetera skulle jag vilja tillägga.