Barnbarn bidrar till att ge livet en mening

3 maj 2015 22:39 | Barnkultur, Mat & dryck, Resor, Ur dagboken | 2 kommentarer

Barn och barnbarn hör till det som ger mitt, en icke religiöst troendes, liv en mening.

Skaran av barnbarn har nu växt ytterligare. Vår son Matti och hans Karin har fått sitt andra barn. Deras dotter Ella, som precis har fyllt tre år, har fått en lillasyster.

Birgitta och jag tillbringade förra veckan i lägenheten i Uppsala för att som vanligt hjälpa vår dotter Kerstins barn, Viggo och Klara, med att komma i väg till skolan och sen på eftermiddagen ta emot dem hemma.

Vi stannade kvar i Uppsala också under sista april och Första maj men i lördags åkte vi till Stockholm för att hälsa på Karin och Matti, bekanta oss lite med deras nyfödda och också, lite uppskjutet, gratta Ella på hennes treårsdag. Vi åkte tåg till Stockholm och sen tog vi, eftersom vi aldrig tidigare har besökt Matti och Karin på deras nya adress, taxi för att komma rätt.

Matti och Ella mötte oss i porten.

Efter att ha hälsat på och kramat om alla bekantade vi oss med deras nya bostad och fick möjlighet att också träffa det nya lilla underverket. Vi fick i tur och ordning hålla babyn i famnen. Jag fick börja, och då gnydde hon lite inledningsvis, kanske för att min famn inte var mammas eller pappas, men mina gamla pappareflexer infann sig utan betänketid, och när jag försiktigt vaggade henne i min famn, slöt hon ögonen och somnade.

Storasyster Ella hade fått eget rum och visade stolt upp det. I sängen fanns bland annat påslakan och örngott, jättefina – dem hade hon fått av farmor.

Men nu blev det lunch: rökt lax och röding med färskpotatis.

När vi var klara med lunchen, tyckte Matti att det var dags för farfar och farmor att ta fram födelsedagspresenterna till Ella. Birgitta hade i och för sig sytt fina kläder också till familjens nykomling, men vi lämnar det därhän, eftersom barnet i fråga snusade lugnt under resten av vårt besök.

Farmor är en mycket händig och handarbetskunnig kvinna, förståndig också, så hon hade kommit på att det nu, när det hade kommit en baby i huset, kanske var läge att gratta Ella med en docka som både kunde suga vatten ur en liten nappflaska och sen kissa i en också medföljande liten potta. Till dockan hade hon själv av gamla stuvbitar sytt en hel uppsättning klänningar, den ena vackrare än den andra, även andra plagg, bland annat en kappa. Gissa om det här gjorde succé.

För min del hade jag hakat på den här idén genom att till dockan köpa en fin barnvagn, lagom stor för en treåring att skjuta på gatan när mamma eller pappa skjutsade lillasyster i hennes barnvagn. Också den här dockvagnen gjorde succé. Rosig om kinderna sköt Ella den in i sitt rum och tog där itu med att bädda ner den nya dockan.

Några DVD-filmer och böcker fick Ella också. Jätteordentlig som hon är ställde hon genast i dem i filmskåpet respektive den nya bokhyllan i hennes eget rum.

Farfar fick lov att läsa ett par av de nya böckerna också. Och sen berättade Matti att Ella på kvällen hade tagit fram en Astrid Lindgren-samling hon hade fått av mig. Pappa Matti hade försökt fuska lite genom att hoppa i och sammanfatta den ganska långa text Ella hade valt, men då hutade Ella åt honom med ett ”Läs alltihop!”.

När vi skulle hem, följde Matti och hans familj med oss för att lära oss använda T-banan – ett byte var nödvändigt.

I morse berättade Matti per telefon, att Ella, när vi hade skilts åt, utan att någon av föräldrarna frågade hade deklarerat att hon tyckte om sin farmor och farfar och gärna ville träffa oss igen.

För övrigt var den lilla familjen, när Matti ringde, på söndagspromenad, nu med två barnvagnar, en stor och en liten.