Eurovision Song Contest: Ungern bäst i första delfinalen

För den som tycker om musik – även populärmusik! – hade den första delfinalen i årets Eurovision Song Contest inte mycket att erbjuda. Jag är ganska säker på att flertalet TV-tittare i likhet med mig så här dagen efteråt inte skulle gå i land med att nynna just någon melodislinga eller refräng, och då kan man knappast tala om schlager i det här sammanhanget. Vad vi såg var mediokra scenshower med ljuskäglor och soloartister vars prestationer man måste förstärka med koreografi, fler agerande på scenen och effekter av olika slag. Praktiskt taget alla sjunger numera på engelska, inte sitt eget nationalspråk, och musiken är kommersiellt universell, det vill säga saknar alla nationella särdrag. Och så här måste det ju inte vara. Jag minns själv en tid då till exempel franska och italienska schlager, framförda på sina originalspråk, blev stora här i Sverige.

Alla bidrag utom ett i gårdagens semifinal, även Rysslands (enligt min mening överskattade), sjöngs således på engelska, och en del av dem hade svenska låtskrivare. För Georgiens ”Warrior” (också det ett överskattat nummer) stod till exempel Thomas G:son. Och mycket riktigt åkte den här deltävlingens enda språkliga undantag, Finlands punkiga ”Aina mun pitää”, ut ur tävlingen – men det kan ju också bero på att TV-tittarna runt om i Europa inte tål att se avvikande människor på scenen.

Från södra sidan av Finska viken, Estland, kom ”Goodbye To Yesterday”, en i alla fall hygglig poplåt med Elina Born och Stig Rästa.

Men första delfinalens klart bästa låt stod Finlands och Estlands stamfränder Ungern för, av Boggie tyvärr på engelska framförda ”Wars For Nothing”. Jag har sett popskribenter göra sig löjliga över sångens fredstema, men oavsett vad man tycker om det, var det här fråga om en vacker, enkel ballad, som faktiskt kan bli just schlager. Till det här numrets förtjänster hörde också att det, bortsett från lite inslag av kör, var ett sceniskt avskalat solonummer.

Ett litet plus i kanten sätter jag också för Rumäniens ”De la capât”/”All Over Again”, mest för sångtextens tendens.

Tvetydigt tydbart igen

Under en period, en alltför lång sådan, har Tvetydigt i Aftonbladet Kryss & Quiz gjorts av Mikael Robertsson. Hans märkliga, ibland helt privata verkar det som, associationsbanor har totalkvaddat den popularitet Sarah Kinmans Tvetydigt hade. Efter Robertssons övertagande av Tvetydigt slutade jag, och att döma av de instämmande kommentarerna till min kritik här på bloggen många andra, helt sonika att ens öda tid på det här krysset.

Redaktören för Aftonbladet Kryss & Quiz kunde ju ha lyssnat på vad jag och andra vana krysslösare sa, men nu verkar verkligheten ha hunnit i kapp henne. Bakom det faktum att Tvetydigt i det senaste numret av Aftonbladet Kryss & Quiz inte längre görs av Mikael Robertsson ligger säkert att antalet insända lösningar, rätta dessutom, sjönk som en sten.

Så i veckans nummer av Aftonbladet Kryss & Quiz görs Tvetydigt i stället av Tomas Widmark, en habil kryssmakare. Tvetydigheterna är nu ganska fyndiga, sådana som RACKARUNGE = BUSKIS och BLIR TAGEN VID SLUTPUNKTEN = MÅLTID, och också andra nycklar/svar (som OLJEKÄLLA = LIN) vittnar om att den här konstruktören har sinne för genren.

Men i Sarah Kinmans klass är han ändå inte riktigt. Är det så som en del andra kommentatorer har varit inne på, att Aftonbladet Kryss & Quiz portar konstruktörer, som vill ha betalt i proportion till sin förmåga?

Det kan inte löna sig i längden.

Danmark: Det går hyggligt för (S) men inte tillräckligt bra för dess allierade

I 2011 års folketingsval blev resultatet det här:

Socialdemokratiet 24,8 procent
Radikale Venstre 9,5 procent
Socialistisk Folkeparti 9,2 procent
Enhedslisten 6,7 procent
Venstre 26,7 procent
Dansk Folkeparti 12,3 procent
Konservative Folkeparti 4,9 procent
Liberal Alliance 5,0 procent

I Voxmeters senaste mätning går det fortsatt hyggligt för Socialdemokratiet men inte tillräckligt bra för dess allierade:

Socialdemokratiet 24,4 procent
Radikale Venstre 5,6 procent
Socialistisk Folkeparti 6,1 procent
Enhedslisten 7,5 procent
Alternativet 1,6 procent (Danmark har 2 procents-spärr)
Venstre 24,7 procent
Dansk Folkeparti 17,0 procent
Konservative Folkeparti 3,0 procent
Liberal Alliance 7,1 procent

I Ritzaus Index, där olika mätningar vägs mot varann, blir fördelningen den här:

Socialdemokratiet 24,4 procent
Radikale Venstre 6,1 procent
Socialistisk Folkeparti 6,4 procent
Enhedslisten 8,2 procent
Alternativet 1,7 procent
Venstre 23,4 procent
Dansk Folkeparti 18,4 procent
Konservative Folkeparti 3,9 procent
Liberal Alliance 6,7 procent

Och i Berlingske Barometer, som inte har exakt samma uppsättning mätningar med, fördelas partisympatierna så här:

Socialdemokratiet 24,6 procent
Radikale Venstre 6,0 procent
Socialistisk Folkeparti 6,2 procent
Enhedslisten 8,2 procent
Alternativet 1,6 procent
Venstre 22,9 procent
Dansk Folkeparti 19,0 procent
Konservative Folkeparti 4,0 procent
Liberal Alliance 6,9 procent

Sannfinländsk regeringsförhandlare och ministerkandidat, före detta kristdemokrat, ertappad med att sända sexmejl till mängder av kvinnor

Toimi Kankaanniemi, före detta kristdemokratisk minister, numera sannfinländare – han har varit regeringsförhandlare och ses själv som möjligt sannfinländskt statsråd – har ertappats med byxorna, åtminstone bildligt talat, nere. Tidningen Keskisuomalainen har avslöjat, att Kankaanniemi under den gångna hösten och under den nyss genomförda valrörelsen har skickat sexmejl till en mängd kvinnor, medlemmar i hans nya parti, runt om i Finland.

Kankaanniemi erkänner:

– Jag har varit ofantligt dum och obetänksam. Jag har berättat om meddelandena för min fru, och hon vet och förstår. Det här är tungt för väljarna som har litat på mig. Jag ber om ursäkt för det jag gjort. Jag kan inte annat än ångra och be om förlåtelse. Jag är en ofullkomlig människa som begår fel, säger Kankaanniemi till Keskisuomalainen.

Ryskan fortfarande det dominerande språket i Rīga

Av de tre baltiska staterna har Lettland den största andelen ryssar i befolkningen, en effekt av den sovjetiska ockupationen.

Bara 43 procent av dem som bor i huvudstaden, Rīga, talar varje dag lettiska, medan 50 procent talar ryska. Uppgifterna kommer från den lettiska motsvarigheten till Statistiska centralbyrån.

Estland: Uppladdning inför S-kongressen

Socialdemokraterna, Sotsiaaldemokraatlik Erakond, har uppladdning inför partikongressen den 30 maj i Pärnu, där bland annat val av partiordförande ska genomföras. Utmanaren, ryssen Jevgeni Ossinovski, har fått stöd av partidstrikten inte bara i det mycket rysstäta Ida Virumaa utan också i Viljandimaa, Valgamaa och Tartu. Fler distrikt – Järvamaa, Võrumaa, Tartumaa, Raplamaa, Pärnumaa, Läänemaa, Saaremaa och Hiiumaa – vill att den sittande ordföranden, Sven Mikser, ska sitta kvar. För Mikser har också den nuvarande talmannen, tidigare partiordföranden Eiki Nestor uttalat sig – Nestor menar, att Mikser bör få sitta valperioden ut.

Ossinovski har nu också offentliggjort sitt program för partiet, men den stora stridsfrågan är nog partiets deltagande i den sittande koalitionsregeringen och villkoren för detta.

Partikongressen ska också välja ny partisekreterare, eftersom den hittillsvarande har blivit minister. När det gäller valet av partisekreterare är partiets praxis, att partiordföranden ska peka ut någon som han kan samarbeta med. Enligt mediauppgifter är Karel Rüütli aktuell som ny partisekreterare – han har tidigare varit bland annat vice partiordförande och ordförande för partiets riksdagsgrupp.

Ärligt. Och ömsint

Jag är en gammal man som under nästan hela mitt liv har läst och skrivit.

Allt som jag har tagit del av har inte varit värt läsmödan, men i dag hittade jag, på Dagens Nyheters Namn och Nytt, en text som gick rakt in i mitt hjärta, ”Min brors öde och minnesorden”, skriven av Bengt Nyström.

Han hade i den dödsruna han skrev över sin döde bror skrivit som det var: brorsan söp ihjäl sig och dog med flaskan i hand för livsviljan hade slocknat.

Så ärlig fick man inte vara i en dödsruna, detta trots att minnesorden över brorsan också var kärleksfulla och ömsinta. I DN formulerar han det så här:

”Jag är stolt över min bror för han var till skillnad från mig mycket duktig och idog när det gällde arbete. Dessutom var han genomsnäll, hjälpsam och ville alla väl, men för att bekämpa demonerna i de svarta nätterna och fördriva dagar utan mening såg han ingen annan lösning än att dricka brännvin.”

Och så minns han i den här lilla texten, hur brorsan i nästan redlöst tillstånd på julafton lyckades slå Bengts telefonnummer och ändå framföra den där årliga önskan om att ”du fåå ha en jävla go juull bossan”.

Estland: Stora förändringar i partisympatierna. Men Socialdemokraterna går en smula uppåt

Det går häftigt utför för de borgerliga partier som ingår i den estniska trepartikoalitionen, men Socialdemokraterna, Sotsiaaldemokraatlik Erakond, ökar något, kanske för att företrädare för partiet har gjort nödvändiga markeringar, också mot övriga partier i regeringen. I TNS Emors senaste mätning ökar partiet med en procentenhet till 17 procent. I valet i mars fick partiet stöd av bara 15,2 procent.

Lika fullt har partiet fått en inre debatt både om det kloka i att gå i koalition med två ledande borgerliga partier och också om det kanske vore dags att byta partiledare. Dennes, Sven Miksers (som nu är försvarsminister), främste opponent är den unge ryssen Jevgeni Ossinovski, som i den förra regeringen hade posten som utbildningsminister. En intressant fråga är förstås, om ett av de stora partierna i Estland kan ha en etnisk ryss som partiledare, men Ossinovski har faktiskt fått stöd också av andra partidistrikt – länen är dock små i Estland – än det mycket ryssbefolkade Ida Virumaa i nordost. Mikser har avvaktat en smula – har väl försökt läsa av stämningarna i partiet – men efter att nu åtta distrikt har nominerat honom som ordförande inför partikongressen, har han meddelat, att han kandiderar på nytt. Det uppåtgående stödet i gallupmätningarna har väl också stärkt honom.

Det regeringsparti som den här gången har råkat illa ut, när det gäller stöd i folkopinionen, är det nyliberalt anstrukna Reformpartiet, Reformierakond. Partiet blev i valet i mars största parti med 27,7 procent. Men nu tycks många anse att det inte håller vad det lovade, och dess sympatisiffra är i den aktuella undersökningen nere på låga 19 procent, obetydligt mer än stödet till Socialdemokraterna.

Utför går det också för det tredje parti, som togs in i regeringen, det estnationalistiska, konservativa och kristna Fäderneslandsförbundet och Res Publika, Isamaa ja Res Publika Liit. Partiet gjorde ett uselt val, 13,7 procent, och är på väg att vid den kommande kongressen byta partiledare. Nu är IRL nere på katastrofalt låga 8,0 procent.

I regeringsförhandlingarna deltog till att börja med också ett för den estniska Riksdagen, Riigikogu, nytt parti, det högerlutande Fria partiet, Vabaerakond, som i valet fick 8,7 procent. Det här partiet uteslöts dock snart av regeringsbildaren, vilket kan ha bidragit till att missnöjda reformpartister, särskilt unga väljare, nu tycks strömma över till Vabaerakond. I den aktuella mätningen får partiet hela 18 procent.

En del unga reformpartiväljare tycks också nu ha flyttat sina sympatier till De Gröna, Rohelised, som i valet var allt för litet för att komma in i Riksdagen.

Den andra konservativa nykomlingen i Riigikogu, Konservatiivne Rahvaerakond, Konservativa Folkpartiet, som i valet fick 8,1 procent, ligger på samma nivå som i förra mätningen, 8 procent. Det här partiet, som är markerat konservativt, verkar ha hittat sin nisch också när det gäller väljarsympatierna.

Största parti är nu Centerpartiet, Keskerakond, med 26 procent. Partiet kom i valet på andra plats med 24,8 procent. Det lyckas alltså behålla och till och med öka sin popularitet, trots att partiledaren, Edgar Savisaar, fortsatt ligger på sjukhus med amputerat ben.

Det finns också en analys av hur ester respektive ryssar fördelar sina partisympatier.

Keskerakond (Centerpartiet) är, med 78,3 procent, ryssarnas parti framför alla andra. Av esterna stöder bara 13 procent Centerpartiet.

Tvåa bland ryssarna, men med mycket lägre stöd, 8,4 procent, är Socialdemokraterna, som bland esterna kommer upp i 18,6 procent.

Reformpartiet stöds av 4,9 procent av ryssarna och av 22,3 procent av esterna.

Fria partiet har stöd av 2,6 procent av ryssarna och 22,1 procent av esterna.

IRL föredras av 1,8 procent av ryssarna och 10 procent av esterna.

Konservativa Folkpartiet lockar 1,4 procent av ryssarna och 10,1 procent av esterna.

Och De Gröna har 2,2 procent av ryssarna, 2,7 procent av esterna som sympatisörer.

Arbeiderpartiet har klarat debatten om båtflyktingarna hyggligt

Arbeiderpartiet tappar 1,7 procentenheter och får då stöd av 38,6 procent enligt den gallupmätning Opinion har gjort för Avisenes Nyhetsbyrå (ANB). Det här är lite bättre än partiets resultat i en annan mätning jag nyligen redovisade och fortfarande avsevärt bättre än partiets valresultat 2013, 30,8 procent.

Samarbetspartnern i den förra regeringen Sosialistisk Venstreparti minskar med 0,1 procentenheter till 3,1 procent. SF ligger alltså fortsatt under fyraprocentsspärren mot strax över i valet 2013: 4,1 procent.

Deras gröna regeringspartner, det traditionella jordbrukar- och landsbygdspartiet Senterpartiet, tappar också 0,1 procentenheter och landar då på 6,0 procent mot 5,5 i valet.

Yttervänsterpartiet Rødt ökar med 1,5 procentenheter till 2,0 procent mot 1,1 procent i stortingsvalet 2013.

Kristelig Foleparti, som håller på att svänga från stöd till den blå-blå regeringen till ett nytt samförstånd med Arbeiderpartiet, belönas inte för detta utan backar med 2,4 procentenheter till 4,7 procent mot 5,6 procent i valet 2013.

Men även det andra mittenpartiet, liberala Venstre, som liksom KrF har fronderat mot regeringens flyktingpolitik, dock utan att för den skull föredra en arbeiderpartiregering, backar också med 1,0 procentenheter till 3,6 procent. Därmed ligger partiet under spärren. I valet 2013 fick partiet stöd av 5,2 procent.

Det ledande regeringspartiet, Høyre, är det parti som ökar mest i den här undersökningen, med 2,4 procentenheter till 24,2 procent, vilket dock fortfarande är lägre än partiets resultat i 2013 års stortingsval, 26,8 procent.

Kollegan i den blå-blå regeringen, högerpopulistiska Fremskrittspartiet, ökar också, med 0,8 procentenheter till 12,2 procent. Och det är fortfarande långt under partiets resultat i valet 2013, 16,3 procent.

I princip blockneutrala men mer åt vänster lutande Miljøpartiet De Grønne ökar med 0,6 procentenheter till 5,0 procent och skulle med ett sådant resultat klart överstiga spärren. I valet 2013 fick partiet bara 2,8 procent (men lyckades ändå, med bättre resultat i Oslo, få ett lokalt mandat där).

Norska TV 2 har samtidigt låtit TNS Gallup mäta norrmännens partipreferenser inför det kommande kommun- och fylketingsvalet.

I dem hör det till det vanliga att relativt många till exempel av dem som i stortingsvalen röstar på Arbeiderpartiet i stället väljer lokala partier och listor. Därför ska man inte förvånas över att partiet i den här mätningen bara kommer upp i 33 procent (- 1,8 procentenheter).

Sosialistisk Venstreparti får, som senast, 4,7 procent.

Och Senterpartiet ökar med 0,1 procentenheter till 7,3 procent.

Rødt får 1,3 procent (- 1,0 procentenheter).

Kristelig Folkeparti, som just i kommun- och fylketingsvalet vill pröva samarbete med Arbeiderpartiet, minskar med 0,7 procentenheter till 4,2 procent.

Det andra mittenpartiet, liberala Venstre, ökar med 1,1 procentenheter till 5,0 procent.

Høyre ser ut att med 30 procent göra ett kanonval. 1979 fick partiet sist ett så högt stöd, 29,2 procent. Enligt den här mätningen ser partiet ut att bli största parti i Oslo, Bergen och Stavanger.

Fremskrittspartiet minskar däremot med 0,3 procentenheter till 9,7 procent.

Och Miljøpartiet De Grønne får, som sist, 3,0 procent. Här noterar NTB att MDG skulle bli vågmästare i Bodø.

Gamla vänsterväljare i arbetarklassen stöder i dag ofta populistpartier

I finlandssvenska Hufvudstadsbladet läser jag en oerhört intressant artikel, ”Vänstern finns – men inte i bara två partier”.

Dess tes är att de två traditionella vänsterpartiernas – i Finland Socialdemokraterna och Vänsterförbundet – tillbakagång inte behöver tolkas som att tidigare vänsterväljare, många av dem med arbetarklassbakgrund, har blivit mer borgerliga.

Sami Borg på Finlands samhällsvetenskapliga dataarkiv menar att en viktig del av de traditionella vänsterpartiernas nedgång är övergångar till Sannfinländarna men att i själva verket ”en stor del av de sannfinländska väljarna identifierar sig med vänster eller socialdemokrati”. Läs det här citatet en gång till!

I Finland – liksom i Danmark – har man länge sett invandrar- och flyktingfrågorna som den fråga som får delar av den traditionella, särskilt lågutbildade (och därmed mindre konkurrenskraftiga) arbetarklassen att rösta på ett parti som lovar att strypa tillströmningen av konkurrerande arbetskraft, och den teorin ligger det säkert en del i – rädsla är en viktig faktor även vid partival. Men Finland har ju inte släppt in våldsamt många utifrån, så man ska kanske som Borg söka också andra faktorer som förklarar Sannfinländarnas höga röstetal.

Och här ser jag för egen del en annan faktor, som sannolikt är minst lika viktig, kanske viktigare än invandrare och flyktingar. En stor del av den traditionella och lågutbildade arbetarklassen, den som förr knöt näven under parollen ”ni där uppe och vi här nere”, ser inte längre de traditionella vänsterpartierna, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, som sina politiska språkrör. De domineras i dag av medelklass och trendkänsliga yrkespolitiker, de som en gång välkomnades som förbundna men inte tänktes styra.