Eurovision Song Contest: Ungern bäst i första delfinalen

För den som tycker om musik – även populärmusik! – hade den första delfinalen i årets Eurovision Song Contest inte mycket att erbjuda. Jag är ganska säker på att flertalet TV-tittare i likhet med mig så här dagen efteråt inte skulle gå i land med att nynna just någon melodislinga eller refräng, och då kan man knappast tala om schlager i det här sammanhanget. Vad vi såg var mediokra scenshower med ljuskäglor och soloartister vars prestationer man måste förstärka med koreografi, fler agerande på scenen och effekter av olika slag. Praktiskt taget alla sjunger numera på engelska, inte sitt eget nationalspråk, och musiken är kommersiellt universell, det vill säga saknar alla nationella särdrag. Och så här måste det ju inte vara. Jag minns själv en tid då till exempel franska och italienska schlager, framförda på sina originalspråk, blev stora här i Sverige.

Alla bidrag utom ett i gårdagens semifinal, även Rysslands (enligt min mening överskattade), sjöngs således på engelska, och en del av dem hade svenska låtskrivare. För Georgiens ”Warrior” (också det ett överskattat nummer) stod till exempel Thomas G:son. Och mycket riktigt åkte den här deltävlingens enda språkliga undantag, Finlands punkiga ”Aina mun pitää”, ut ur tävlingen – men det kan ju också bero på att TV-tittarna runt om i Europa inte tål att se avvikande människor på scenen.

Från södra sidan av Finska viken, Estland, kom ”Goodbye To Yesterday”, en i alla fall hygglig poplåt med Elina Born och Stig Rästa.

Men första delfinalens klart bästa låt stod Finlands och Estlands stamfränder Ungern för, av Boggie tyvärr på engelska framförda ”Wars For Nothing”. Jag har sett popskribenter göra sig löjliga över sångens fredstema, men oavsett vad man tycker om det, var det här fråga om en vacker, enkel ballad, som faktiskt kan bli just schlager. Till det här numrets förtjänster hörde också att det, bortsett från lite inslag av kör, var ett sceniskt avskalat solonummer.

Ett litet plus i kanten sätter jag också för Rumäniens ”De la capât”/”All Over Again”, mest för sångtextens tendens.