Ritzau Index efter senaste danska mätningen

Voxmeters senaste mätning, som jag presenterade i går, har nu också infogats i Ritzau Index:

Socialdemokratiet 24,5 procent
Radikale Venstre 5,9 procent
Socialistisk Folkeparti 6,3 procent
Enhedslisten 8,1 procent
Alternativet 1,4 procent
Venstre 23,4 procent
Dansk Folkeparti 18,7 procent
Konservative Folkeparti 3,8 procent
Liberal Alliance 6,9 procent

När kommer det danska valet, och vilken sida vinner?

Danmark väntar på att statsminister Helle Thorning-Schmidt (S) ska ange när folketingsvalet kommer.

I 2011 års folketingsval blev resultatet det här:

Socialdemokratiet 24,8 procent
Radikale Venstre 9,5 procent
Socialistisk Folkeparti 9,2 procent
Enhedslisten 6,7 procent
Venstre 26,7 procent
Dansk Folkeparti 12,3 procent
Konservative Folkeparti 4,9 procent
Liberal Alliance 5,0 procent

I Voxmeters senaste mätning går det fortsatt hyggligt för Socialdemokratiet men inte tillräckligt bra för dess allierade:

Socialdemokratiet 24,7 procent
Radikale Venstre 5,8 procent
Socialistisk Folkeparti 6,2 procent
Enhedslisten 7,7 procent
Alternativet 1,2 procent (Danmark har 2 procents-spärr)
Venstre 23,8 procent
Dansk Folkeparti 18,4 procent
Konservative Folkeparti 3,2 procent
Liberal Alliance 7,8 procent

I mandat räknat skulle det här ge blått övertag, 96 mandat mot 79 mandat för den röda sidan

I Ritzaus Index, där olika mätningar vägs mot varann, är den senast redovisade fördelningen den här:

Socialdemokratiet 24,5 procent
Radikale Venstre 6,0 procent
Socialistisk Folkeparti 6,3 procent
Enhedslisten 8,2 procent
Alternativet 1,6 procent
Venstre 23,2 procent
Dansk Folkeparti 17,9 procent
Konservative Folkeparti 4,0 procent
Liberal Alliance 6,6 procent

Och i Berlingske Barometer, som inte har exakt samma uppsättning mätningar med, fördelas partisympatierna så här:

Socialdemokratiet 24,6 procent
Radikale Venstre 5,9 procent
Socialistisk Folkeparti 6,2 procent
Enhedslisten 8,1 procent
Alternativet 1,5 procent
Venstre 23,1 procent
Dansk Folkeparti 18,9 procent
Konservative Folkeparti 3,8 procent
Liberal Alliance 8,1 procent

Estland: Formering av styrkorna inför partikongressen pågår

Estniska medier tycks inte heller vara säkra på hur striden om ordförandeskapet i Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska partiet) kommer att ända vid partiets kongress den 30 maj i Pärnu. Men i tidningen Postimees finns i dag en artikel om de kända partiföreträdare, som har tagit ställning.

Den sittande partiordföranden, till lika försvarsministern i en borgerligt dominerad koalitionsregering Sven Mikser, stöds av bland andra tidigare ministern Ivari Padar och nuvarande talmannen Eiki Nestor, båda före detta partiordförande. Till Miksers anhängare hörs också två ministrar, hälsovårds- och arbetsmarknadsminstern Rannar Vassiljev och kulturministern Indrek Saar – Saar har tidigare varit partisekreterare. Ytterligare mikseranhängare är riksdagsledamoten Kalvi Kõva och tartupolitikern Kajar Lamber. Även ordförande för Estlands motsvarighet till SSU sägs stödja Mikser, men ungdomsorganisationen verkar vara delad mellan de båda lägren.

Jevgeni Ossinovski stöds av den mycket lyskraftiga näringsministern Urve Palo och den förra ministern Helmen Kütt (numera i riksdagsgruppens ledning) samt riksdagsledamoten Heljo Pikhof, som alla hör till kretsen av partiets mest kända kvinnor. Bland Ossinovskis manliga uppbackare hittar man Tõnu Ints, lokalpolitiker i Tartu.

Sverige-Ryssland 365-303

Rysslands Polina Gagarina började nästan gråta av glädje, när hennes ”A Million Voices” ett slag såg ut att vinna i Eurovision Song Contest, men sen snuvades hon på segern av Sverige och Måns Zelmerlöw, vars ”Heroes” vann med betryggande marginal. Nå vem som än hade vunnit, hade Sverige ju tagit hem segern – till den här tävlingens märkligheter hör att två svenskar står bakom den låt Polina Gagarina sjöng.

De här båda låtarnas placering är, utan att jag själv är våldsamt förtjust i någon av dem, ändå begriplig.

Svårare har jag att förstå varför Italien och Belgien hamnade på tredje respektive fjärde plats, snäppet högre än australiern Guy Sebastians ”Tonight Again”.

Jag såg vissa kvaliteter hos det estniska bidraget ”Goodbye To Yesterday” med Elina Born och Stig Rästa, men jag har trots min egen estniska bakgrund aldrig försökt haussa det, och jag tycker nog att dess sjundeplats – den fick poäng, om än inte de allra högsta, från ett mycket stort antal länder – var någorlunda rättvis.

Och Rumäniens femtondeplacering – högre än den rankades av en rad svenska mediakommentatorer – var rättvis.

Men sen noterar jag, att de samlade europeiska juryerna har placerat en rad tävlingsbidrag, som jag själv tyckte hade förtjänster, i bottenligan:
20) Ungern: ”Wars For Nothing”, med Boggie
22) Cypern: ”One Thing I Should Have Done”, med John Karayannis
24) Storbritannien: ”Still In Love With You”, med Electro Velvet
26) Österrike: ”I Am Yours”, med The Makemakes

I finalen deltog sammanlagt 27 länder.

Melodikrysset nummer 21 2015

I dag tyckte jag det var ett ganska knepigt Melodikryss.

Ta den baklängesspelade låten som exempel. Inte en susning efter lyssningen. Men så småningom lyckades jag med hjälp av ledbokstäver jag fick komma på vilka de tre första orden i titeln borde vara, och när jag sen hade fått två bokstäver också till det sista, förstod jag, att det vi hade hört baklänges var ”We Are the World”.

Pojkband är heller inte riktigt min grej, men jag känner ju till namnet på några, och Westlife föreföll gå in. Och sen bekräftades ju den gissningen också genom låttiteln, ”Unbreakable”.

Dansband är heller inte min grej, men sen visade svaren på ett par andra frågor, som jag var säker på, att de som sjöng måste ha varit Trio me’ Bumba. Titeln – ”Blad faller tyst som tårar”? – mindes jag inte heller, men den här låten tycks ursprungligen ha gjorts av Lasse Berghagen, en artist som Anders Eldeman omhuldar.

TV-serier, utom några deckarserier, har jag nästan aldrig sett, så inte heller ”Downton Abbey”.

Melodifestivalerna brukat jag se på, så också årets, men jag måste erkänna, att jag till att börja med inte mindes det spelade bidraget ur årets upplaga, ”Hello Hi” med Dolly Style. Och ändå hörde den här låten inte till de många mycket dåliga som spelades där.

Däremot har ”Heartbreak Hotel” med Yohio fastnat i mitt musikminne.

Därmed är vi äntligen inne på för mig kända musikdomäner.

Siw Malmkvist gjorde en svensk version, ”Tunna skivor”, av en Conny Frances-låt.

Mycket hörvärd var ”Gör mig lite levande” med Jacques Werup och Lill Lindfors.

Barnen fick sitt med Alice Tegnérs ”Bä, bä, vita lamm”, som får frågan om hon har någon ull.

Och om ännu mindre kryp, en fästing vid namn Fulvia, handlar den Povel Ramel-skapelse hans son Mikael i dag sjöng. Melodin har Povel lånat från ”Gubben Noak”.

De återstående två ljudillustrationerna har jag något slags personlig anknytning till.

Min hustru är så kallad moster i OD, Orphei Drängar, så vi brukar gå på deras konserter, och jag brukar ibland också kunna vara med vid deras interna tillställningar. Så visst hörde jag omedelbart, att det var de som sjöng ”Vårsång”.

Och Ture Nerman hade jag en del personliga kontakter med medan han levde. Bland annat fick jag hans tillstånd att i min sångbok ”Upp till kamp! Sånger för arbete, frihet och fred” (Prisma, 1970) i fredsavsnittet publicera hans ”Den vackraste visan om kärleken”, återgiven med noter (musik av Lillebror Söderlundh).

Grattis, Måns Zelmerlöw! Men jag vet inte om ”Heroes” för den skull är en schlager

Jo, ”Heroes” har åtminstone en refrängslinga, som återkommer à la schlager. Ändå är den inte genomgående uppbyggd som en schlager, en låt vars text och melodi fastnar och – viktigt – kan sjungas också av många andra. Och fortfarande förlitar man sig inte på Måns Zelmerlöws sång – i finalen hade han försetts med ett gäng tecknade kamrater. Det här tricket skulle inte gå att upprepa vid ett framträdande på en lantlig folkparksscen. Och något skumt är det med en låt som måste backas upp med ickemusikaliska stödelement.

Men för mig får han gärna vinna. Eurovision Song Contest är nämligen inte längre primärt en schlagertävling.

Sverige är för övrigt med i finalen också genom Azerbajdzjans bidrag, som borde ha röstats ur tävlingen på grund av sin groteska balett.

Egentligen fanns det bara en enda låt i gårdagens andra semifinal, Sloveniens bidrag ”Here For You” med Maaraya, som hade drag av just schlager.

Den gick vidare, men egentligen gick det inte att hitta något begripligt mönster i de röstandes preferenser. Vi kan ta ett annat östeuropeiskt land som exempel. Jag har svårt att hitta några andra motiv för att Polens ”In the Name of Love” gick vidare än att TV-publiken tyckte synd om den trafikolyckedrabbade Monika Kuszyńska. Och var det violinisten i inledningen som gav Montenegro en plats i finalen?

När det gäller de nordiska bidragen, har Danmark och Finland tidigare åkt ut. Nu fick de sällskap av Ísland: ”Unbroken” med Maria Olafs, som möjligen hade varit värd ett bättre öde, fann inte nåd hos publiken. Däremot får vi se Norge, ”A Monster Like Me” med Mørland och Debrah Scarlett i final – här hjälpte det säkert att den gräsliga scenversionen i presentationen hade ersatts av en mer polerad variant.

Estland kom till final i den förra uttagningsomgången och får nu sällskap av grannländerna Lettland och Litauen. Litauens duett i snabbt tempo var enligt min mening bättre än Lettlands ballad.

Balladartade melodier var det ganska gott om i gårdagens deltävling, men jag kunde inte se något mönster i TV-tittarnas röstning. Cyperns melodiska ballad gick vidare, men den irländska balladen gick inte vidare till final.

Vi kan avsluta med en kontrast, Isaraels snabba, rytmiska och dramatiska bidrag. ”Golden Boy” med Nadjav Guedj, tog sig också till final.

Va, kan man äta barn?!

Barnböcker är ofta gulligt tillrättalagda, men många av de gamla folksagorna, de som i vår tid har hamnat i barnens sagoböcker, är ganska läskiga historier, som den om Rödluvan vars mormor åts upp av vargen och den om Hans och Greta, som häxan tänkte äta upp.

Ganska gulligt berättad men rätt så nervkittlande för små människor är Sylviane Donnios (text) och Dorothée de Monfrieds (bild) ”Jag vill hellre äta ett barn” (En bok för alla, 2015, i översättning av Nina Östlund på Berghs förlag 2006, i original på franska ”Je mangerais bien un enfant”, 2004).

Bokens huvudfigur är en liten krokodil, Akilles. Av sin mamma matas han varje dag med bananer, massor av bananer, men lille Akilles ledsnar på bananerna och börjar säga: ”Jag vill hellre äta ett barn.”

Pappa Krokodil tar sig till människobyn och återvänder med en jättelik korv, men Akilles framhärdar: ”Jag vill i alla fall hellre äta ett barn.” Också mammas och pappas chokladtårta möts av samma reaktion.

När sen Akilles går ner till floden för att bada ser han där, vid flodens strand, en liten flicka sitta. Mums!

Men den lilla flickan blir inte ett dugg rädd för den ännu mindre krokodilen. Hon killar honom på magen och slänger honom sen i floden.

Akilles kutar hem, jättehungrig. Och skriker:

”Pappa! Mamma! Hit med bananerna, fort! Jag måste växa och bli stor!”

Fast man undrar ju förstås vad det där sista ska betyda för små flickor som han då möter.

Ledarstriden i estniska (S) fortsätter

Jevgeni Ossinovski fortsätter att utmana Sven Mikser som kandidat till ordförandeposten i Sotsiaaldemokraatlik Erakond, Socialdemokratiska partiet. Mikser har fler partidistrikt bakom sig, men räknar man i antal delegater till partikongressen, som hålls i Pärnu den 30 maj, har Ossinovski en knapp ledning. Vad som är viktigt i Ossinovskis fall är att han, eftersom han är etnisk ryss, har stöd också från estdominerade distrikt. Dock har viktiga distrikt som Tallinn och Harjumaa inte tagit ställning.

Det intressanta är att också människor med stark ställning inom partiet har delade meningar i ordförandefrågan. Förre partiordförnden, nuvarande talmannen Eiki Nestor tycker att frågan om ny ordförande bör aktualiseras först efter mandatperiodens slut. Förra partiordföranden – partimodern kan man kalla henne – Marju Lauristin vill lyssna på kongressdebatten innan hon tar ställning. Och nu senast har en av partiets riksdagsledamöter, Mihkel Raud, tagit bladet från munnen och deklarerar, att partiet måste välja en ordförande som bättre än Mikser förmår artikulera, vad partiet vill: en större tydlighet och en klarare vilja präglar Ossinovski.

Denne har nu gjort ett nytt utspel, nominerat också sin kandidat till partisekreterarposten. Den han förordar, med hennes samtycke, är Inara Luigas, som hörde till den grupp fronderande centerpartister, som under förra mandatperioden nära samarbetade med Socialdemokraterna i Riigikogu, Riksdagen; Luigas blev också medlem i Sotsiaaldemokraatlik Erakond.

Luigas är setuer, född 1959 i Novosibirsk, men setufolket finns annars i Sydöstra Estland, där det bor mellan 12.000 och 13.000 människor som talar setu-dialekt. Hon har en stark ställning bland setuerna och har valts till deras främsta förtroendeuppdrag.

Ossinovskis ryska bakgrund och Luigas’ ganska långa bakgrund i Centerpartiet kan i bästa fall locka över ett stort antal i dag centerpartiröstande ryssar till Socialdemokraterna.

När kungen fick en drake i födelsedagspresent

I Jan Lööfs bilderboksvärld förekommer också kungar och prinsessor och drakar, men i hans sagor får de ibland nya och överraskande roller.

I ”Födelsedagspresenten” (En bok för alla, 2015, i original 1975 på Bonniers) får vi träffa en kung som aldrig får sova på nätterna. Tjuvar tar sig in i slottet och letar efter kungens pengar – förgäves, eftersom han inte har några, men på det här sättet får han ju aldrig sova.

Lilla prinsessan berättar för sin kompis Bengt att hon har planer på att ge pappa kungen en vakthund på födelsedagen, som infaller snart.

För att skaffa en vakthund går de tillsammans till Billys djuraffär.

Nä, för att vakta slottet duger det inte med en vanlig hund, tycker Billy. Han har en bättre idé: en drake.

Så tillsammans åker Billy och Bengt till Stora Drakön i Söderhavet. Billy tar också med en åsna som hjälp.

Det visar sig att Billys plan är att klä ut sig själv till riddare och åsnan till riddarens häst. Drakar tål nämligen inte att se riddare i rustning.

Och mycket riktigt: När de har mött och skrämt en drake (varvid den sticker huvudet i sanden), är det bara att förse den med bindel för ögonen och sen leda ner den till en släpflotte, som Billys båt kan dra efter sig, ända hem.

Kungen blev först rädd när han fick se draken, men draken – som var en snäll drake – vaktade slottet väl: Inte en enda tjuv syntes till mer.

Så nästa dag, när kungen hade födelsedagskalas, fick draken smaka på tårtan först av allihop.

Finland: Fortsatt utför för (S)

TNS Gallup har på uppdrag av Helsingin Sanomat under senare delen av april och första halvan av maj intervjuat 2.443 finländare om deras aktuella partisympatier.

Segraren i valet den 19 april och regeringbildaren Suomen Keskusta (Centerpartiet) får samma uppslutning som i valet, 21,1 procent.

Det ledande partiet i den förra regeringen, Kansallinen Kokoomus (Samlingspartiet), som har accepterat att ingå också i den tillträdande regeringen, stöds av 18,0 procent, vilket är en obetydlig nedgång jämfört med resultatet i valet, 18,2 procent.

Den stora vinnaren i den här opinionsmätningen är Perussuomalaiset (Sannfinländarna), som i valet fick 17,2 procent men nu med 19,2 procent är större än Samlingspartiet. Inviten till Sannfinländarna att ingå i den kommande regeringen och deras beslut att göra detta vinner uppenbarligen gillande bland väljarna.

Den stora förloraren, av röster inte minst till Sannfinländarna, är Sosialidemokraattinen Puolue (Socialdemokratiska partiet), som nu hamnar i opposition. SDP får i den här mätningen 15,1 procent mot 16,5 procent i valet. Rimligen kommer det här resultatet att öka trycket på att söka en mer profilerad kurs, kanske också byta partiledare.

Vasemistoliitto (Vänsterförbundet) har inte tagit socialdemokratiska röster, tvärt om förlorat stöd: Partiet stöds nu av 6,8 procent mot 7,1 procent i valet.

Vihreä Liitto (Gröna förbundet), som nu var berett att förhandla om deltagande i regeringen men inte erbjöds det, får 9,3 procent mot 8,5 procent i valet.

Svenska Folkpartiet, som också snuvades på plats i regeringen, får nu 4,6 procent mot 4,9 procent i valet.

Och Kristillisdemokraattit (Kristdemokraterna), som inte heller erbjöds någon plats i den nya regeringen, ligger kvar på sin låga nivå, 3,4 procent mot 3,5 procent i valet.