Melodikrysset nummer 26 2015

Jo, jag har lyckats lösa också dagens melodikryss, trots att det innehöll en del musik, som var obekant för mig.

”Pulp Fiction”, som Quentin Tarantino gjorde 1994, har jag till exempel aldrig sett, men jag känner åtminstone till den. Däremot har jag lyssnat mycket på Chuck Berry, vars ”You Never Can Tell” tydligen var med i filmen.

För mig var Tage Danielssons ”Sopor” från 1981 lättare att knäcka. Fast frågan här var vem som, assisterad av Grynet Mollvig och Lena Nyman, sjöng ”När vi själva inte vet”. Jo, Hjördis Petterson.

Men vi kan ju fortsätta med att blotta luckor också i mitt musikkunnande.

Pet Shop Boys är inte några jag har haft en tanke på att lyssna på. Men i dag hörde jag alltså ”Go West”.

Och världens mest sålda skivalbum, ”Thriller” med Michael Jackson, har jag aldrig heller lyssnat på.

Man kan nog säga att jag i mycket ringa utsträckning styrs av trender.

Melodifestivalen och Eurovision Song Contest lyssnar jag mest på för att kunna lösa Melodikrysset. Och det hade jag nytta av i dag, då ”Rise Like a Phoenix” med Conchita Wurst spelades.

Samt förstås när det gällde den inledande frågan, den som illustrerades med ”Guld och gröna skogar”. Den var en av få låtar som hade gammaldags schlagerkvalitéer, vilket bidrar till att jag också kommer i håg att den sjöngs av Hasse ”Kvinnaböske” Andersson. Eldeman ville dock ha hans korrekta förnamn, Hans.

Vi kan ju hålla oss kvar i naturen ett tag, också om inte vid guld så i alla fall Gyllene Tider. Per Gessle & co ville få oss att gå och fiska, och då behöver man ju bete.

Fast då behöver man ju inte åka så långt som till ”Blue Hawaii”.

Det kanske till och med nappar i ”Svansjön”. Här skulle vi dock veta, att vi i det fallet får se en balett.

”Where Or When” frågade sig Rod Stewart och Lisa Ekdahl, den senare från Sverige. Har den här duetten förresten inte varit med tidigare i Melodikrysset?

Det har möjligen ”Alexander’s Ragtime Band” också varit, dock inte redan 1911 då den skrevs.

Sist kvar att redovisa blev i dag ”So In Love”, en gång i världen insjungen av Ella Fitzgerald. Vad den här låten kallades på svenska mindes jag faktiskt inte spontant, men Gud (Google) hjälper: ”Så kär i dig” heter den tydligen.

Nu ska jag ta en kopp kaffe och läsa den sista av våra tre morgontidningar.

Sommar i P1 med Bengt Baron

Bengt Baron blev först känd som mycket framgångsrik simmare. I sitt Sommar-program berättade han om detta, och eftersom han där tecknade bilden av sig själv som vinnarskalle, hade jag som väntat – jag är inte intresserad av idrottsliga prestationer och är främmande för idrottens tävlingsmoment – svårt att intressera mig för det här.

Fast det som stör mig mer är den vinnarskallesträvan som också har präglat hans yrkesliv som företagsledare.

Inte så att jag hade något emot att han som ledare för statliga Vin & Sprit gjorde företaget till ett av världens ledande på sitt område. Trots att han verkligen inte är någon principiell anhängare av statlig företagsamhet, tyckte han uppenbarligen att den dåvarande borgerliga regeringens beslut att sälja ut V & S till franska Pernod Ricard var korkat, så han avgick från sin post – och han fick ju rätt: Pernod Ricard var egentligen bara intresserat av att ta över guldägget Absolut Vodka.

Mot den här bakgrunden var hans häftiga utfall mot vänsterpartisterna Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson kanske inte riktigt konsekvent. De här båda angrep honom nämligen, när han, nu som VD för Cloetta, beslöt att lägga ner Ahlgrens (bilar, Läkerol med mera) anrika godisfabrik i Gävle.

Sådan är kapitalismen.

Mot bakgrund av det här kändes det helt fel att en av de låtar han spelade var ”Staten och kapitalet” med Blå Tåget.

Då låg ABBAs ”The Winner Takes It All” närmare den anda som besjälar honom.

Mycket av det han spelade – punk, hårdrock med mera – låg också musikaliskt en bit från det jag gillar.

Sommar i P1 med Terese Christiansson

Sedan Expressen slutade publicera serier, har jag köpt och läst tidningen bara sporadiskt. Således är jag inte bekant heller med tidningens utlandskorrar, bland dem den numera frilansande Terese Christiansson som bland annat har rapporterat – har jag nu hört och läst mig till på nätet – från Afghanistan, Pakistan, de kurdiska och talibanbesatta områdena i Irak och Syrien, den inneslutna Gazaremsan och Nigeria.

Hennes berättelse i dagens Sommar är så fylld av våld, övergrepp och lemlästning, inte minst mot/av barn, att hennes berättelse inte riktigt går ihop med programmets gamla devis ”lättlyssnat för er på badstranden, i hängmattan och på vägarna”. Därmed inte sagt att det inte borde ha sänts i just den här serien.

Ändå tycker jag, att hennes berättelse, trots alla hemskheter och upprörande detaljer, inte griper tag i just mig förrän hon mot slutet berättar historien om den lilla, numera föräldralösa flickan som en sen kväll frågar, om hon får sova hos Terese och om hur de sedan delar bädd. Kanske har det här att göra med att jag själv som barn har upplevt ett krig – sett flygstrid utkämpas på himlen, mött två främmande arméers soldater i min hemby, i ett skyddsrum i Helsinki skakats av bomkrevader. Fast kanske måste man, när man i radio berättar om en flicka, som i en krevad, förorsakad av en landmina, förlorar hela sitt ansikte, göra historien uthärdlig genom att berätta på ett återhållet sätt.

En mycket stor del av musiken – låtar med/av Peter Gabriel, Alicia Keys, Mark Knopfler och Emmylou Harris, Midnight Oil, Maria Kalaniemi, PJ Harvey, Cornelis Vreeswijk, Velvet Underground, Canned Heat – var sådant som jag själv lyssnar på, men jag var så starkt upptagen av det talade innehållet, att låtarna inte riktigt lyckades fånga mitt intresse.

Rödgrön övervikt i norsk opinionsundersökning

Arbeiderpartiet backar med 1,8 procentenheter och landar då på 36,8 procent i Ipsos MMIs junimätning för Dagbladet. Det här är en rikspolitisk mätning, men man kan ju heller inte utesluta, att partisympatierna kan ha färgats av det nära förestående kommunalvalet, där norrmännen erfarenhetsmässigt inte röstar riktigt likadant som i de kommunala valen. Hur som helst klarar sig Arbeiderpartiet hyggligt i den här mätningen, jämfört med partiets resultat i stortingsvalet 2013, 30,8 procent.

Sosialistisk Venstreparti klarar å andra sidan enlig den här mätningen fyraprocentsspärren till Stortinget: får precis 4 procent, mot 4,1 procent i 2011 års val.

Och yttervänsterpartiet Rødt ökar med 0,6 procentenheter till 2,2 procent, vilket är en fördubbling jämför med 2011 års val.

Det blockneutrala Miljøpartiet De Grønne minskar med 0,4 procentenheter till 4,5 procent, men även det är en framgång jämfört med valresultatet 2011, 2,8 procent, och till dem kan även AP ha förlorat röster.

Senterpartiet, som var en del av den förra rödgröna regeringen och som inte heller nu har bytt sida, tappar 0,3 procentenheter och landar då på 5,9 procent, fortfarande över partiets resultat i 2011 års val, 5,5 procent.

Kristelig Folkeparti, som i det kommande kommune- och fylketingsvalet överväger att byta sida till rödgrönt, ökar med 0,7 procentenheter till 5,6 procent, detsamma som i stortingsvalet 2011.

Och liberala Venstre, som står fast vid att vara borgerligt stödparti, ökar med 0,4 procentenheter till 4,0 procent – i valet 2011 fick det 5,2 procent.

Det ledande partiet i den blå-blå regeringen, Høyre, backar med 1,8 procentenheter till 21,4 procent. Det är uselt jämfört med det stöd partiet fick i 2011 års val, 26,8 procent.

Uppåt, 1,5 procentenheter, går det däremot för Fremskrittspartiet, som då hamnar på 14,3 procent. Fast det är fortfarande ett stöd under det partiet fick i valet 2011, 16,3 procent.

Vore det här resultatet i ett stortingsval, skulle de rödgröna partierna få 85 platser i Stortinget, MDG 7 och regeringssidan 77 platser.

* * *

Det norska fackförbundet Akademikerne har inför höstens kommunalval låtit Respons mäta akademikernas partipreferenser inför höstens kommunalval. Jämförelsesifforna gäller här resultaten i det förra kommunalvalet.

Miljøpartiet De Grønne går märkbart fram bland akademikerna, från 5,1 till 6,0 procent.

Bland akademikerna ökar liberala Venstre, det borgerliga parti som betonar sin miljöprofil, från 4,7 till 11,0 procent.

Sosialistisk Venstreparti ökar med 0,9 procentenheter till 5,0 procent.

De två stora partierna är ungefär lika stora bland akademikerna. Arbeiderpartiet stöds av 34 procent och Høyre av 33 procent.

Bland akademikerna är högerpopulistiska Fremskrittspartiet ingen succé. Partiet får stöd av bara 2,0 procent, vilket betyder en tillbakagång på 9,4 procentenheter jämfört med 2011.

Sommar i P1 med Kalle Moraeus

Dagens Sommar-värd, Kalle Moraeus, är som musiker känd bland annat genom Orsa spelmän och Benny Anderssons orkester, men han har sannolikt blivit ännu mer känd genom sitt programledarskap för ”Så ska det låta” i TV. Och eftersom han har en bakgrund också i Filharmonikerna, kan man gott säga, att han har stor bredd.

Det sista syftar alltså inte på hans kroppsomfång, som han också har kämpat med, vilket han berättade lite om i sitt sommarprogram.

Det senare blev personligt på det sätt det är tänkt att vara, och följaktligen berättade han också om sin dragning till Lisa Miskovsky – båda är nyskilda kan jag berätta, även om Moraeus inte gick in på det i detalj. Jag har själv Miskovsky i mina skivhyllor och förstår, åtminstone om jag ser till hennes talanger som sångerska, hans fäbless för henne. Ni övriga kunde ju själva bedöma – Kalle Moraeus spelade ”Lady Stardust” med Lisa Miskovsky.

Moraeus berättade lite om katten där hemma, men det mesta handlade om hur han via familjen i mycket unga år kom att lyssna på många olika slags musik, vilket ledde honom till att för alltför unga klasskamrater spela Frank Zappa. Som kompensation spelade han i dag tjejkompisarnas från då favoritlåt ”Seasons In the Sun”. Den låt som för evigt fick honom att dras till folkmusikinfluerad rock var ”Barkbrödslåten” med Kebnekaise.

Men han gav också exempel på den musikaliska tradition som levde i familjen, spelade ”Polka efter Sven Graf” med brorsorna Pererik och Olle Moraeus plus kusinen Anders Jakobsson. Och så korsade han det här med ett av det tidiga 70-talets proggband, Grus i dojjan, som ogenerat blandade högt och lågt. I dag fick vi höra dem i ”Kaffe utan grädde”. Dalaanknytning, till och med dubbel sådan, hade däremot Peter Carlsson med Dan Anderssons ”Helgdagskväll i timmerkojan”.

Ytterligare låtar vore värda att nämnas, men jag nöjer mig med två: Dels den inledande, ”Farwell Blues” i en inspelning med Bengt Hallberg, Arne Domnérus, Rune Gustafsson och Georg Riedel. Dels den avslutande ”Sommarpsalm” (”En vänlig grönskas rika dräkt”) med The Real Group. Inte för att de fyra förstnämnda en gång i världen valturnerade med Olof Palme utan för att de här var så förbannat bra. Men för att fortsätta på det personliga spåret: Peder Karlsson var, när den här aktuella skivan spelades in med Eric Ericson (som jag har träffat vid OD-arrangemang), medlem av The Real Group. Jag träffade för övrigt Peder nyligen, när han tillsammans med ett gäng andra var hemma hos oss för att intervjua min hustru, den före detta miljöministern.

Finlands socialdemokrater nere på rekordlåg nivå

Sosialidemokraattinen Puolue (Socialdemokratiska partiet) kom i valet den 19 april 2015 med bara 16,5 procent av rösterna på fjärde plats bland partierna. Det faktum att partiet sedan hamnade i opposition har inte lett till någon förbättring: I TNS Gallups junimätning för Helsingin Sanomat backar partiet ytterligare, till 14,8 procent.

Suomen Keskusta (Centerpartiet), som med 21,1 procent av rösterna vann valet och sen med Juha Sipilä som ny statsminister bildade ny regering, den här gången rent borgerlig, får i den aktuella mätningen 21,0 procent.

Populistiska Perussuomalaiset (Sannfinländarna) under ledning av Timo Soini inträdde, efter att ha fått 17,6 procent i valet, i regeringen och får nu stöd av 18,0 procent.

Det tredje koalitionspartiet, Kokoomus (Samlingspartiet), som under ledning av Alexander Stubb ledde den förra regeringen, får nu 18,5 procent mot 18,2 procent i valet.

Vihreä Liito (Gröna förbundet) är det oppositionsparti som växer mest, från 8,5 procent i valet till nu 10,0 procent. SDP får se upp, så att det inte får en medtävlare i storlek i De gröna.

Uppåt går det också för Vasemistoliitto (Vänsterförbundet), som ökar från 7,1 procent i valet till nu 7,8 procent.

Svenska Folkpartiet har inte vunnit något på att den här gången ha hamnat i opposition. Partiet får nu 4,5 procent mot 4,9 procent i valet.

Och Kristillisdemokraattit, som också har ställts utanför regeringen, klarar sig inte bättre i opposition: får nu 3,2 procent mot 3,5 procent i valet.

Sommar i P1 med Heléne Andersson

Heléne Andersson, med den ovanliga yrkeskombinationen konstnär och polis, gjorde dagens Sommar-program. Det blev, trots frånvaron av formell elegans och mycket överraskande musikval, ett genomsympatiskt och mycket hörvärt program. Bara att få höra en pensionerad polis berätta om en scenföreställning hon gjorde om romernas utsatta situation och sen spela Gypsy Brothers!

Men det här var heller ingen dussinpolis – varje Första Maj bad hon om tjänstledighet för att kunna delta i Första Maj-tåget, där hon var fanbärare.

Men hon gjorde inget stort nummer av sitt långa socialdemokratiska engagemang, som inte började i Stockholm där hon så småningom hamnade – fick jobb som keramiker på KFs Gustavsberg med Stig Lindberg som drivande kraft. Hon kom från ett socialdemokratiskt hem och arbetarmiljö i Karlskrona, där pappan var fackligt aktiv.

Sina kunskaper om konst fick hon senare användning för också som anställd hos Polisen, där hon bland annat utredde konstförfalskningar.

Fast allra bäst i det här programmet tyckte jag om den osentimentala men av saknad vibrerande skildringen av ett nu tyvärr svunnet Arbetarsverige.

Musikvalet i programmet kunde tyckas förutsägbart, sådant som The Beatles’ ”When I’m Sixty-Four” till maken, men alltsammans, till och med ”Baby Elephant Walk”, hade ett tydligt samband med det hon pratade om, och mycket av det här, som Barbro Hörbergs ”Med ögon känsliga för grönt”, Olle Adolphsons ”Trubbel”, Paul Robesons ”Ol’ Man River” och Monica Zetterlunds ”Sakta vi gå genom stan”, är oavsett sammanhang mycket bra musik.

Jag uppskattade också, att flera av de låtar hon spelade, Karl Gerhards ”En doft ifrån den fina världen”, Totta Näslunds och Tältprojektets ”Vi äro tusenden”, Jerry Williams’ John Lennon-klassiker ”Working Class Hero” och Tomas Ledins ”Min farfar gick i tåget”, vette åt vänster, den riktiga gammaldags socialdemokratiska vänstern.

Födelsedags- och midsommargäster

Inför midsommar har vi tagit hjälp med städningen och gräsklippningen – rabatter, finare än någonsin, och land håller Birgitta fortfarande själv i skick. Hon har till och med erbjudit sig att hjälpa till med planteringen av de stenpartiväxter hon gav mig på 78-årsdagen, som i år inföll på självaste midsommarafton.

Men dagen före midsommarafton/födelsedagen inträffade något som jag inte hade en aning om i förväg: Plötsligt klev sonen och hans familj in genom köksdörren. Birgitta visste förstås om det, men jag var över huvud taget inte inställd på något besök under min födelsedag och resten av midsommarhelgen. Fast där stod de nu: Matti, hans hustru Karin, treåriga Ella och hennes bara tio veckor gamla lillasyster Sofia. Kramar och stor glädje!

Nästa morgon, alltså på midsommarafton, uppvaktades jag på sängen med presenter.

Sonen delade med entusiastisk hjälp av Ella ut sina och familjens presenter, CD med Mark Knopfler, Freddie King, Elton John, Leon Russell och The Derek Truck Band och så ”From Another World” en skiva med dylanlåtar inspelade av artister från länder som Indien, Myanmar, Rumänien, Algeriet, Ungern och Egypten.

Av Birgitta fick jag filmen om Björn Afzelius och så böcker av Richard Ford och Richard Yates samt ett par böcker som speglar mitt intresse för barnkultur, en Gustaf Tenggren-biografi och så tryck och sjung-sångboken ”Och nu så vill jag sjunga”, 30 Astrid Lindgren-sånger med tryck-och-sjung-återgivning av melodierna. Dessutom fick jag en ny Marimekko-skjorta samt erbjudanden om ett par evenemang/förlustelser tillsammans.

På det fint dukade köksbordet stod dels födelsedagsbuketter, plockade i trädgården av Birgitta och Ella, dels smörgåstårta, ett måste vid vår familjs födelsedagar.

På eftermiddagen promenerade vi tillsammans till Hembygdsgården, på vars tomt midsommarstången snart skulle resas. Ella var framme och tittade, pratade också med några andra barn – hon är social, inte alls blyg. När sånglekarna kom i gång runt stången fanns hon självklart med, åtföljd av sin mamma. Matti höll lillasyster i famnen, och vi gamlingar stod vid staketet och tittade.

På hemvägen gjorde vi en liten promenad och tittade på sommarfagra lilla Öregrund.

Midsommarlunchen, som vi åt före utflykten till Hembygdsgården, blev en mycket traditionell sådan med sill samt två sorters rökt fisk, sik och röding. På kvällen serverade Birgitta kyckling gjord i ugn. Nästa dag grillade Matti och Karin olika slags kryddkorv. Vad som är roligt att se är att treåriga Ella inte kräver någon speciell mat – hon äter med god aptit det som bjuds.

Men vad som framför allt är glädjande är att hon har gott humör och tillit. När vi går till midsommarfirandet håller hon, som något självklart, farmor i handen, och med min hjälp väljer hon ut barnfilmer ur vår ganska stora barnfilmshylla. Hon leker intensivt med sakerna vi har i våra leksakslådor och gillar också trädgården, särskilt sniglarna som hon samlar ihop på den stensatta trädgårdsgången. Hon visar omedelbart att hon är hemmastadd hos farfar och farmor, kallar oss också så. Och så lär hon sig hela tiden nya saker, till exempel namnen på blommorna i trädgården. Har hon en gång hört, att den blå blomman som rikligt blommar i vår trädgård heter förgätmigej, heter den så i fortsättningen. Över huvud taget har hon ett mycket varierat och utvecklat språk för att vara bara drygt tre år.

Lillasyrran Sofia utvecklas dag för dag. I början verkade hon brydd när hon lämnade mammas eller pappas famn och hamnade till exempel i famnen på farfar, men snart fann hon sig och log soligt mot både mig och Birgitta.

I går, vid lunchtid, gav sig Matti och hans familj i väg till bussen mot Uppsala; besöket var över för den här gången.

Men vi fick löfte om att de kommer igen, då för ett kanske lite längre semesterbesök. Det här är ju Mattis barndomsland, och även Karin har fattat tycke för vår lilla stad.

Då är kanske vattnet tillräckligt varmt för bad, och Ella kommer att bli svår att få hem från Tallparksbadet.

Sommar i P1 med Siavosh Derakhti

Siavosh Derakhti är en intressant person med ett livsöde värt att ta del av. Ändå tror jag inte att hans Sommar-program i dag kommer att räknas till den här säsongens höjdpunkter.

Det senare är märkligt mot bakgrund av det han hade att berätta, till exempel om sitt möte med USAs president Barack Obama, och om det engagemang som ledde till att han grundade Unga mot antisemitism och främlingsfientlighet. Kontrasten är slående när han ibland blir djupt personlig, visar kärlek till en lärare som inte accepterade hans onödigt dåliga skolresultat och i stället stöttade, pushade och ibland hutade åt honom när det behövdes. Utländsk – i Siavosh Derakhtis fall iransk – bakgrund måste ju ingalunda leda till usla skolresultat, i alla fall inte om man i likhet med Derakhti i grunden är begåvad.

Men hans kamp för invandrare, judar och romer är utan tvekan djupt sympatisk, även om jag finner honom ideologiskt naiv.

Sen tror jag att han genom sitt musikval i Sommar stötte bort en del äldre pursvenska lyssnare, som skulle ha farit väl av att lyssna på honom. Missförstå mig inte – trots mina nu 78 år har jag för egen del inga problem med att lyssna på 2Pac och de andra han spelade, men det finns många fler vars hjärtan man aldrig rör vid, om man bara spelar den här sortens musik.

Motviljan mot höjd fastighetsskatt kastar om partisympatier i Oslo

Den 13 september genomförs kommunstyre- och fylketingsvalg i Norge. Inför de här lokalvalen genomförs en rad partisympatimätningar. När det gäller mätningar av den här typen bör man hålla i minnet, att de inte kan jämföras med landsomfattande mätningar, där man mäter norrmännens partipreferenser i stortingsvalen. I lokala val varierar partiernas styrka med hänsyn till lokala förhållanden och ortsstorlek, och många av de röstberättigade väljer lokala listor eller lokala koalitioner eller partier som inte tävlar i stortingsvalen.

I den mätning Respons har gjort i Oslo för Aftenposten ökar Miljøpartiet De Grønne med 1,9 procentenheter (jämfört med mars) till 8,4 procent. MDGs ökade väljarstöd kommer från de rödgröna partierna plus liberala Venstre – övriga borgerliga partier tappar inte röster till MDG. MDG hämtar också väljare från soffan.

Høyre ökar med 5,7 procentenheter till 33,8 procent.

Strax därunder hamnar då Arbeiderpartiet med 32,4 procent, vilket är en tillbakagång på 7,4 procentenheter.

Det här skiftet har möjligen att göra med motstånd mot ökad fastighetsskatt.

Fremskrittspartiet ökar med 1,4 procentenheter till 7,6 procent.

Venstre minskar med 0,8 procentenheter till 6,6 procent.

Kristelig Folkeparti minskar med 0,6 procentenheter till 1,5 procent och Senterpartiet med 0,2 procentenheter till 0,5 procent – Oslo är inget område där de här partierna är starka.

Sosialistisk Venstreparti minskar i och för sig också med 1,3 procentenheter men eftersom partiet är förhållandevis starkt i Oslo, stöds det ändå av 5,3 procent.

Det senare gäller också för yttervänsterpartiet Rødt, som i Oslo ökar med 0,4 procentenheter till 3 proent.

* * *

I de två osloförorterna Asker (med nära 60.000 invånare) och Bærum (med 117.000 invånare) har Høyre haft en enastående stark ställning: I båda kommunerna fick partiet över 50 procent av rösterna i valet 2011. Nu har uppslutningen bakom Høyre fallit med 12,8 procentenheter till 39.2 procent i Asker och med 7,3 procentenheter till 44,1 procent i Bærum, visar en opinionsmätning InFact har gjort för Budstikka.

I stället går det framåt för Miljøpartiet De Grønne i de här valkretsarna: MDG ökar på båda ställena till 6,1 procent.

Också Arbeiderpartiet och Fremskrittspartiet ökar, speciellt i Asker.

* * *

I Trondheim minskar Arbeidepartiet enligt en mätning utförd av Respons för Adresseavisen visserligen med 6,2 procentenheter men ligger då fortfarande på 41,6 procent.

Sosialistisk Venstreparti minskar med 0,8 procentenheter till 4,4 procent.

Däremot ligger Miljøpartiet De Grønne på rekordhöga 8,7 procent.

Senterpartiet ökar med 2,2 procentenheter till 4,1 procent.

Høyre backar i Trondheim, från 22,9 till 21,7 procent.

Däremot går det uppåt för Fremskrittspartiet: Partiet ökar med 3,4 procentenheter till 9,2 procent.