Sommar i P1 med Kalle Moraeus

24 juni 2015 16:00 | Mat & dryck, Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 2 kommentarer

Dagens Sommar-värd, Kalle Moraeus, är som musiker känd bland annat genom Orsa spelmän och Benny Anderssons orkester, men han har sannolikt blivit ännu mer känd genom sitt programledarskap för ”Så ska det låta” i TV. Och eftersom han har en bakgrund också i Filharmonikerna, kan man gott säga, att han har stor bredd.

Det sista syftar alltså inte på hans kroppsomfång, som han också har kämpat med, vilket han berättade lite om i sitt sommarprogram.

Det senare blev personligt på det sätt det är tänkt att vara, och följaktligen berättade han också om sin dragning till Lisa Miskovsky – båda är nyskilda kan jag berätta, även om Moraeus inte gick in på det i detalj. Jag har själv Miskovsky i mina skivhyllor och förstår, åtminstone om jag ser till hennes talanger som sångerska, hans fäbless för henne. Ni övriga kunde ju själva bedöma – Kalle Moraeus spelade ”Lady Stardust” med Lisa Miskovsky.

Moraeus berättade lite om katten där hemma, men det mesta handlade om hur han via familjen i mycket unga år kom att lyssna på många olika slags musik, vilket ledde honom till att för alltför unga klasskamrater spela Frank Zappa. Som kompensation spelade han i dag tjejkompisarnas från då favoritlåt ”Seasons In the Sun”. Den låt som för evigt fick honom att dras till folkmusikinfluerad rock var ”Barkbrödslåten” med Kebnekaise.

Men han gav också exempel på den musikaliska tradition som levde i familjen, spelade ”Polka efter Sven Graf” med brorsorna Pererik och Olle Moraeus plus kusinen Anders Jakobsson. Och så korsade han det här med ett av det tidiga 70-talets proggband, Grus i dojjan, som ogenerat blandade högt och lågt. I dag fick vi höra dem i ”Kaffe utan grädde”. Dalaanknytning, till och med dubbel sådan, hade däremot Peter Carlsson med Dan AnderssonsHelgdagskväll i timmerkojan”.

Ytterligare låtar vore värda att nämnas, men jag nöjer mig med två: Dels den inledande, ”Farwell Blues” i en inspelning med Bengt Hallberg, Arne Domnérus, Rune Gustafsson och Georg Riedel. Dels den avslutande ”Sommarpsalm” (”En vänlig grönskas rika dräkt”) med The Real Group. Inte för att de fyra förstnämnda en gång i världen valturnerade med Olof Palme utan för att de här var så förbannat bra. Men för att fortsätta på det personliga spåret: Peder Karlsson var, när den här aktuella skivan spelades in med Eric Ericson (som jag har träffat vid OD-arrangemang), medlem av The Real Group. Jag träffade för övrigt Peder nyligen, när han tillsammans med ett gäng andra var hemma hos oss för att intervjua min hustru, den före detta miljöministern.

2 kommentarer »

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

  1. ”Seasons in the sun” är ju en vulgarisering av Brels ”Le Moribund.” Varför inte spela originalet?

    Comment by Bengt O. — 2015 06 24 17:06 #

  2. Till Bengt O: Jag vet. Men han hade ett skäl att spela just ”Seasons In the Sun”: Tjejerna i klassen älskade den, och den spelades om och om igen på klassfesterna.

    Comment by Enn Kokk — 2015 06 24 18:24 #

Lämna en kommentar

XHTML: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^