Pressgrodor

hittade via Journalisten nummer 14 2015:

”De gripna personerna greps i en bil som såg misstänksam ut, enligt The Guardian.”

Expressen

* * *

”Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson har blivit härdad av en lång politisk kommentar.”

Expressen

* * *

”Jennette jobbar kvar som hårstylist på salongen i Denver. Hennes man jobbar som meteorolig för delstaten Colorado och paret har två barn, Julian 6 och Daphne 3.”

Expressen.SE

* * *

”En av tankarna är att läsarna ska skriva om sina idéer för att lösa bostadskrisen under haschtaggen #flerhem.”

Hem & Hyra

* * *

”Bildbrand på parkering i Kortedala”

Göteborgs-Posten

Dylan på många språk, även musikaliska sådana

Buda musique är ett franskt skivbolag, specialiserat på etnisk musik från olika delar av världen. Det här bolaget har också gett ut CDn ”From Another World – a tribute to Bob Dylan” (Buda musique 3758774, 2013, distribution Universal). Det är en skiva att skaffa både för dylanälskare och etnofans – jag har faktiskt aldrig hört något liknande.

Etnocentrisk är den verkligen inte. Den startar med ”All Along the Watchtower”, men den här versionen, gjord på Cuba av Eliades Ochoa, är inte bara på spanska utan låter också musikaliskt kubansk.

Tre dylanlåtar görs av grupper med hemhörighet i Europa – Rumänien (”Corrina, Corrina”), Ungern (”Blowing In the Wind”) och Makedonien (”Rainy Day Woman # 12 & 35”) – men de görs av zigenska band, och speciellt de två sistnämnda låter förbannat bra.

Asien är representerat av dylaninspelningar från Bengalen (”Mr. Tambourine Man”) och Rajastan (”Jokerman”) i Indien, Iran (”Every grain of Sand”), Myanmar (”I Want You”), Taiwan (”I Want You” på stränginstrument och flöjt) och Bhutan (”With God On Our Side”).

Av inspelningarna från Afrika överraskar en, gjord i Algeriet, av ”Man Gave Names To All the Animals” också genom sin längd, 9:49, men ett snäpp musikaliskt mer intressant är en egyptisk inspelning av ”Tangled Up In Blue”.

Och så vill jag avslutningsvis nämna också en helt underbar inspelning av ”Father of Night”, gjord av aboriginer i Australien.

Dylans låtar har jag här nämnt med sina engelska originaltitlar, men de sjungs alltså inte på engelska utan på respektive artists eget språk. Inte alla musikaliska tolkningar är heller kopior av Dylans.

Bob Dylan i Frank Sinatras skivspår

Jag är, som mina läsare vet, ganska svag för äldre tiders hits och schlagermusik. Det gör att jag inte blir det minsta förvånad över att också Bob Dylan känner en dragning åt det hållet, till och med har gett ut en egen CD i genren, ”Shadows In the Night” (Columbia 88875057962, 2015, distribution Sony Music).

Likväl blir jag mest förbryllad av den här skivan.

Varför har Dylan valt att sjunga in just de här låtarna ur The Great American Song Book? Jag skulle nämligen själv knappast ha fastnat för just det här urvalet.

Första låten, ”I’m a Fool to Want You”, ger mig viss vägledning: Den har bland sina upphovsmän Frank Sinatra. Och jag tror banne mig att Sinatra har gjort versioner av alla de tio låtarna på Dylans ”Shadows In the Night”.

Dylans problem här är att Sinatra och flera andra har gjort de här låtarna mycket bättre, låt vara att de ibland, till exempel i fallet den avslutande ”That Lucky Old Sun”, också i den här aktuella versionen blir hyggligt hörvärda.

Några av de låtar Dylan någorlunda lyckas med är alla skrivna av lyskraftiga namn ur musikhistorien: Jacques Prévert (”Autumn Leaves”), Oscar Hammerstein & Richard Rogers (”Some Enhanted Evening”) och Irving Berlin (”What’ll I Do”).

OK, det här är en kul grej. Men på dagens mycket skakiga skivmarknad hade knappast någon annan än Bob Dylan, och då på grund av att Bob Dylan har så många fans, fått göra en skiva som den här.

Julstädningen och döden

Vi har lejt hjälp med att städa lägenheten, bland annat efter det att dottern, Kerstin, och hennes två barn har flyttat till en egen lägenhet.

När man som vi är 78 år, tvingas man inse, att ens förmåga att klättra – vi har till exempel in emot 50 bokhyllor, och då har jag ändå inte räknat med hyllorna för deckare, barnfilm, kokböcker och trädgårdsböcker i sommarhuset i Öregrund – är begränsad.

Fullt så noggrant som förr, då jag själv alltid skötte bok- och skivhyllestädningen inför jul, görs det ju inte numera. Då plockade jag ut varje enskild bok och skiva och dammande av dem samt torkade ur hyllorna en i taget. Samtidigt placerade jag in nytillkomna exemplar i bokstavsordning. Numera ligger det böcker ovanpå andra i hyllorna, eftersom det inte finns rum kvar för nya hyllor. Gradvis inköpta och avlyssnade CD-skivor är staplade i travar ovanpå en av skivhyllorna i sovrummet. Filmhyllan i hallen med alla DVD- och VHS-filmer är fullproppad.

Det här med julstädningen sitter djupt i själen.

Jag är uppvuxen i en tid då städning var kvinnogöra, men i vår familj fanns det bara pojkar, tre stycken, så min mamma tog hjälp av äldste sonen, av mig, med julstädningen. Vartenda skåp skulle göras rent invändigt, varenda hylla dammas av, varje låda tömmas på sitt innehåll och torkas ur – sen skulle alla sakerna läggas tillbaka i ordning.

Det här sitter i trots att man själv inte längre orkar som förr.

Julstädningen känns viktigare än döden.

Oförändrat i Danmark

Folketingsvalet i Danmark den 18 juni 2015 gav följande resultat:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Voxmeters senaste mätning, från den 29 november, för Ritzau ger följande resultat:

Socialdemokratiet 26,1 procent
Radikale Venstre 4,1 procent
Socialistisk Folkeparti 4,6 procent
Enhedslisten 9,3 procent
Alternativet 4,5 procent
Venstre 19,8 procent
Dansk Folkeparti 20,6 procent
Konservative Folkeparti 3,5 procent
Liberal Alliance 6,8 procent

Ritzau Index, en sammanvägning av resultaten i de senaste opinionsmätningarna, ger den 1 december följande resultat:

Socialdemokratiet 26,2 procent
Radikale Venstre 4,4 procent
Socialistisk Folkeparti 4,3 procent
Enhedslisten 8,9 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,3 procent
Dansk Folkeparti 21,2 procent
Konservative Folkeparti 3,2 procent
Liberal Alliance 7,1 procent

Nej-sidan leder inför dansk EU-omröstning

Den 3 december har Danmark folkomröstning om att ge upp förbehåll på rättsområdet landet fick, när det gick med i EU, bland annat i fråga om polissamarbete.

Nu tycker de partier, som allmänt har accepterat att Danmark numera är en del av EU, att det här undantaget inte är tidsenligt och kan avskaffas.

Linjerna inför den här folkomröstningen är politiskt intressanta.

På nej-sidan finns högerpopulistiska Dansk Folkeparti, yttervänsterpartiet Enhedslisten plus Liberal Alliance.

Ja-sidan består av en lika brokig samling: det borgerliga regeringspartiet Venstre, det ledande oppositionspartiet Socialdemokratiet, Radikale Venstre, Konservative Folkeparti, Socialistisk Folkeparti och det nya miljö-mittenpartiet Alternativet.

Men det här är en fråga, där partierna inte kan räkna med att alla deras väljare följer respektive partilednings linje. SF har med all säkerhet väljare, som i den här frågan gillar Enhedslistens nej-linje, och det finns säkert också socialdemokrater som kommer att rösta nej.

Enligt opinionsundersökningarna leder nej-sidan.

En mätning, gjord av Megafon för TV 2 och Politiken, ger 40 procent för nej och 35 procent för ja.

Gallups mätning för Berlingske ger 38 procent för nej och 34 procent för ja.

Och Norstats mätning för Altinget ger 41 procent för nej och 34 procent för ja.

Nej-sidan leder alltså, men saken är för den skull inte avgjord. 25 procent är fortfarande i tvivelsmål om hur de ska rösta. Hela 48 procent tycker själva att de inte är tillräckligt väl insatta.

Estland: Savisaar vann partiledarstriden i Centern, men överraskande knappt

Edgar Savisaar lyckades hålla sig kvar på partiledarposten i Keskerakond (Centerpartiet), men hans seger blev överraskande knapp: Savisaar stöddes i omröstningen om partiledarskapet av 541 kongressombud; utmanaren Kadri Simson fick 486 röster.

Simson, tidigare vice ordförande i partiet, valdes heller inte in i partiets ledning. som hon dock kommer att tillhöga i egenskap av ordförande i partiets riksdagsgrupp. Hur länge återstår att se – estniska media innehåller analyser enligt vilka hon kommer att bytas ut på den posten.

Själv anslog hon, när omröstningen var klar, en försonlig ton, betonade att hon och hennes uppbackare var inställda på att hålla ihop partiet. Men den fortsatta behandlingen av henne kan ju ända i att hon bestämmer sig för att lämna partiet och då också tar en del av sina anhängare med sig. Ett dussin av Centerns 26 riksdagsledamöter stödde hennes kandidatur.

Ísland: Populistiska Piratpartiet överlägset störst, Socialdemokraterna och Gröna vänstern små men jämnstora

Mandatfördelningen i Alltinget efter det senaste valet (27 april 2013):

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), ett borgerligt både liberalt och konservativt parti, lett av Bjarni Benediktsson, 19 mandat, 26,7 procent
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), ett liberalt och centristiskt parti, lett av Sigmundur Davíð Gunnlaugsson, 19 mandat, 24,4 procent
Samfylkingin (Samlingsfronten), ett socialdemokratiskt parti, lett av Árni Páll Árnason, 9 mandat, 12,9 procent
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), ett ekosocialistiskt och feministiskt parti, lett av Katrín Jakobsdóttir, 7 mandat, 10,9 procent
Björt framtíð (Ljus framtid), ett liberalt parti, lett av Guðmundur Steingrímsson, 6 mandat, 5,1 procent
Píratar (Piratpartiet), ett populistiskt parti, lett av Birgitta Jónsdóttir, 3 mandat, 5,1 procent

I en rad gallupmätningar har sedan Piratar (Piratpartiet) åkt upp som en komet. I den mätning som den 13 november redovisades i Fréttablaðið fick partiet 36,3 procent (- 1,2 procentenheter). I MMRs mätning, redovisad den 18 november, stöddes Piratpartiet av 35,3 procent. Skälet till det här är partiets populistiska profil och många skickligt gjorda utspel riktade till viktiga väljargrupper. Partiets stöd bland yngre väljare är mycket stort. Också i Reykjavík har partiet en mycket stark ställning.

Tvåa ligger det ena regeringspartiet, Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet) med 28,3 procent i Fréttablaðiðs undersökning, i MMRs med 23,7 procent. Partiet har fortsatt stark ställning i åldersgruppen 50 år och äldre.

På en mycket lägre nivå än i valet ligger dess koalitionspartner Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), som också sitter i regeringen och som nu stöds av 9,9 procent i Fréttablaðiðs undersökning, 10,8 procent i MMRs.

Socialdemokratiska Samfylkingin (Samlingsfronten) ligger med 8,2 procent i Fréttablaðiðs undersökning, med 10,5 procent i MMRs, kvar på en nivå, mycket lägre än den partiet tidigare har haft. Partiet lyckas hålla ställningen bättre ute på landsbygden än i Reykjavík.

Dess konkurrent om vänsterrösterna, Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), går bäst i nordost. I Fréttablaðiðs undersökning ökar partiet något, till 9,9 procent. I MMR-undersökningen minskar partiet något men hamnar också på 9,9 procent.

Nykomlingen 2013 Björt framtíð (Ljus framtid) krisar och stöds nu bara av 2,9 procent enligt Fréttablaðiðs undersökning, 4,6 procent enligt MMR, vilket senare inte heller skulle ge några mandat, om det här vore ett valresultat.

Melodikrysset nummer 48 2015

Jag missunnar inte de sportintresserade – jag hör för egen del inte till den gruppen – att få lyssna till sitt älsklingsämne i radio, men jag begriper inte, varför deras intresse ska sättas före det vi melodikrysslösare – och vi är också många – har. Jag begriper att Sveriges Radio inte kan styra tiden för tävlingar av olika slag, men då får väl radion fixa en särskild sportkanal.

Något sportanknutet fanns inte i dagens Melodikryss. ”Stjärnornas krig” – den svenska titeln på Georg Lucas’ ”Star Wars” – handlar ju om något annat än det man får se på en idrottsarena, även om stjärnor ses även där.

Dagens andra filmfråga, den om fransk-australiska ”Pianot” (1993), beredde mig heller inte något större besvär. Hustrun blev mycket förtjust i den när hon först såg den på bio, så sen skaffade vi den också på DVD.

Samma hustru var med vid vigseln mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling. Birgitta hade under talmanstiden en formell roll i inskolningen av kronprinsessan i hennes ämbete, och ett slags brygga uppstod mellan de här båda damerna i mycket olika ålder. Jag var också bjuden men avböjde. Också jag har träffat Victoria och jag har verkligen inget personligt mot henne, men jag såg i förväg framför mig hela det offentliga spektakel bröllopet skulle bli, och det ville jag inte delta i. Allt detta apropå att dagens kryss inleddes med en sång hämtad därifrån, ”When You Tell the World You’re Mine” med Björn Skifs och Agnes (Carlsson).

Och för att fortsätta i den personliga stilen: gitarristen Les Paul har jag faktiskt hört live på en klubb i New York. I dag hörde vi honom och makan Mary Ford i klassikern ”Some of These Days”.

Klassiker i annan mening är Giuseppe Verdis ”La Traviata” (”Den vilseförda”) från 1813. Den har jag förstås sett och hört.

Jag har sett mycket mer opera än operett, men Emmerich Kálmáns ”Grevinnan Mariza” från 1924 är ändå bekant för mig.

Dagens ”Evert” hade inget att göra med den ständigt återkommande Evert Taube utan skrevs 1995 av Eddie Meduza. Fast den version Matz Stefanz med Lailaz gjorde och låg 22 veckor på svensktoppen med 1997 är den definitiva versionen. Här får Lennart Palm ursäkta.

Både den här låten och ”Ska vi plocka körsbär i min trädgård” har varit med förr i krysset. Den sistnämnda var med i Melodifestivalen 1975 och sjöngs då av den nog annars helt bortglömda artisten Ann-Christine Bärnsten.

I en annan Melodifestival, den 2014, hörde vi ”C’est la vie” med tre äldre stjärnor, Towa Carson, Siw Malmkvist och Ann-Louise Hansson.

Jag gillar det här att Anders Eldeman blandar högt och lågt, nära och fjärran, nytt och gammalt.

Det hör liksom till att han gör sådant som att låta Mattias Enn sjunga Karl Gerhards ”Jag är ett bedårande barn av min tid” och sedan frågar vem som skrev melodin. Jo, Jules Sylvain.

Och sen spelar han något som han klassar som hårdrock: ”Paradise City” med Guns N’ Roses.

Nästa vecka får vi kanske möta någon Gun från Dragarbrunn.

Men se på fan: Som en alert läsare påpekar, har jag i dag glömt att redovisa, vem som sjöng ”Applause”: Lady Gaga.

Pilska äldre damer nu i serievärlden

Till poängerna med Agent X9 hör avgjort återpubliceringen av lite äldre äventyrsserier, ofta efter sin tids sed gjorda i svart-vitt.

Vi får till exempel ständigt möta ”Modesty Blaise” i äldre men icke desto mindre högst läsvärda äventyr. I det senaste numret, 12 2015, finns ”Farlig filminspelning” från 1994, vilket senare betyder, att det här avsnittet gjordes av Peter O’Donnell (manus) och Enric Badia Romero (bild).

Handlingen i det här avsnittet ter sig i begynnelsen mer än lovligt otrolig. Modesty och Willie är på något slags semesterresa i Centralasien, längs den gamla Sidenvägen, och Willie får i sin kikare syn på stenåldersmän som släpar på sitt byte, en sabeltandad tiger. Nå, detta får snart sin förklaring – det handlar om en filminspelning. Svårare att rationellt förklara är egentligen hur den italienske journalisten Guido också med fästmön Aniela på motorcykeln hittar det här paret, vars hjälp de vill ha i en farlig filmscen. Modesty och Willie låter sig tyvärr övertalas, vilket ändar i en lång och farofylld episod i den del av floden som går under jord. Sen flyttas fokus lite oväntat och omotiverat till en skadad ryss och till en strid om undangömt uran. Men spännande och fartfyllt berättat är det.

Ännu äldre, från 1974, är ”Draköns hemlighet”, ett avsnitt av Archie Goodwins (manus) och Al Williamsons (text) ”Agent Corrigan”, som jag också har skrivit om tidigare.

Slumpmässiga omständigheter för Phil Corrigan till Drakön i Söderhavet – ön har inte bara formen av en drake utan där verkar faktiskt också bo en sådan som håller öborna på armlängds avstånd från djungeln. Corrigan slår följe med en öbo som tänker leta efter sin försvunne far, och för att göra en lång historia kort: Kaptenen på skorven de har kommit med och den kvinnliga ägaren till den gummiplantage han fraktar åt visar sig vara exploatörer, bedragare och pirater.

Den utomordentligt vältecknade (bild: Steve Epting) ”Velvet” är nu uppe fjärde avsnittet, men följetongsformen år kanske inte idealisk för Ed Brubakers (manus) ganska vindlande historia. Nyss var vi i forna Jugoslavien. Nu är vi plötsligt i Monaco.

Det här numrets överraskning är ”Villovägar” (2014), ett långt avsnitt av Jean Van Hammes och Philippe Francqs ”Largo Winch”. Liksom ”Velvet” är det här en äventyrsserie i nutidsmiljö, tecknad i fyrfärg.

Personteckningen är kanske inte lika elegant som i ”Velvet”. Här förekommer både en palestinsk kvinnlig terrorist (som visar sig vara något annat) och en slem arabisk uppdragsgivare (som visar sig bruka alkohol), så den relativa samtidsanknytningen ska vi inte klaga på. Grabbarna som vill se lättklädda och delvis avklädda damer får sitt de också – men här förekommer en pilsk äldre dam också. Helt fel är det väl inte att också serieverkligheten får vissa likheter med den riktiga verkligheten.