”Ratte” nu åter tillgänglig i ett stort, mycket läsvärt seriealbum

Magnus Knutsson (text) och Ulf Jansson (bild) publicerade sin serie ”Ratte” i Aftonbladet 1978-1985, länge som helsidor, mot slutet som halvsidor. Jag läste den förstås – jag läser dagligen alla serier i de tidningar jag prenumererar på eller köper som lösnummer – men upptäckte snart att det här var någonting alldeles extra. Den var helt uppenbart påverkad av den franska och belgiska serietradition som blandar äventyr och komik – ni som har läst ”Tintin” och ”Spirou” vet vad jag menar – men var ingen efterapning i dålig mening. Inte bara i fråga om miljö (i flertalet avsnitt) utan också i fråga om värderingar var den omisskännligt svensk – den gav träffsäkra, ofta mycket aktuella kommentarer till aktuella ämnen i samhällsdebatten, och den var fullkomligt tryfferad av porträttlika inhopp i handlingen av dåtidens mediakändisar: politiker, TV-journalister, näringslivsföreträdare, idrottsmän, kulturarbetare, scenartister, ja till och med seriefigurer.

När nu hela sviten av Ratte-serier publiceras i ”Stora boken om Ratte” (Galago, 2015) kommer möjligen yngre läsare, som i motsats till mig inte har några minnen av den tid de här serieavsnitten speglar, att trots porträttlikheten ha svårigheter att känna igen en mycket stor del av de si så där 180 personerna ur det verkliga samhällslivet. Men om de ids kolla i slutet av den här volymen, finns där en personförteckning med namn och yrke/funktion plus ett tecknat porträtt hämtat ur serien. Min hustru, Birgitta Dahl avbildas till exempel på grund av något slags elchock med håret spretande åt alla håll och den förklarande texten ”Energiminister Dahl gillar ELECTRIC BOOGIE…”.

Men det sker mot slutet av serien, under halvsidesepoken.

Själv dök jag upp i serien redan i den andra delen av den, ”Ratte och Slipsfabriken”, som gick i Aftonbladet 28 oktober 1979-23 mars 1980, och var där inte bara en förbiskymtande kändis utan en biträdande seriehjälte, mycket porträttlikt tecknad men i serien kallad Uno Smock och med ett lättassocierat jobb: redaktören för Aktuellt i politiken (s) var här redaktör för Slipsarbetarförbundets tidning Kravatt i politiken.

Jag hittade det här, när jag läste Aftonbladet på väg hem till Uppsala från huset i Öregrund och hade ingen aning om varför jag plötsligt hade blivit seriehjälte – inte heller kände jag då seriens skapare Magnus Knutsson. Men Knutsson var organiserad socialdemokrat, medlem av Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening, KSF, och hade noterat mitt intresse för serier, manifesterat i publiceringen av tre tecknade serier i det ärevördiga partiorgan (s) jag hade gjort om, i återkommande recensioner av serier på tidningens recensionssidor och i försvarstal för populärkultur av olika slag i ledarsideskåseriet Det händer…. Det här retade en del ledande personer i KSF; jag kallades till och med till ett styrelsemöte för att stå till svars. Magnus och hans likasinnade tecknare Ulf Jansson blev kort och gott förbannade över de här påhoppen och jag gjordes således av sympati till ett slags biträdande seriehjälte. Ingen behövde sväva i tvivelsmål om vem det här egentligen handlade om. Liksom flertalet av de övriga som figurerade i serien förekom jag ganska ofta i dåtidens skvallerspalter.

Jag, det vill säga Uno Smock, återkom också senare, fast med en mer blygsam roll, i avsnittet ”Slipsfabriken kommer tillbaka”, publicerat i Aftonbladet 18 januari-14 juni 1980.

Må det förlåtas mig, att jag, just här på min blogg, uppehåller mig lite för mycket vid mina personliga band till den här serien.

För den innehåller förstås så mycket mer än det av Aftonbladet, visar det sig i ett efterord av upphovsmännen, uppmuntrade kändiseriet.

Låt mig på den punkten citera mig själv i en recension, införd på recensionsavdelningen Spegeln i nummer 9 1983 (12 maj) i Aktuellt i politiken (s): Jag jämför med serier i Tintin-traditionen, där man blandar äventyr och fars. ”Men Rattes äventyr har alldeles egna förtjänster. Den är en utomordentligt samhällskommenterande, delvis tidsbunden serie. I album 2, Ratte och odjuret (som innehåller avsnitten Ratte och tefaten och Ratte på Nordsjön) finns till exempel miljöhot, i album 3, Ratte och den vilda jakten på byrån (vari ingår Slipsfabriken kommer tillbaka och Kassett på villovägar) textilkris och datorisering.”

Också halvsidingarna i Söndags-Ratte, publicerade i Aftonbladet 16 september 1984-18 augusti 1985 och tidigare inte publicerade i albumform, innehåller fullt upp med inlägg i sin tids aktuella debatt. till exempel om miljöförstöring, RFSUs syn på sex, borgerlig samverkan, Lars Gustafssons tilltagande borgerlighet, KDS’ moralism och så vidare.

Volymen avslutas med ett antal recensionsutdrag plus en lång och välgjord intervju med de båda serieskaparna, publicerad 1986 i Bild och Bubbla.

Den inleds med ett kunnigt och välskrivet förord, skrivet av Kalle Lind.

Jag gillar Kalle Lind och har inget att invända mot det han skriver om ”Ratte”, andra serier av samma upphovsmän och likheter med andra serier, i vissa avseenden av liknande slag.

Men jag har en liten undran, som jag vill rikta till Mats Jonsson på Galago: När den här samlingsvolymen skulle ges ut av Galago, ringde han mig och frågade om jag ville skriva ett introducerande förord. Det föreföll ju vara en kul idé, eftersom jag själv förekommer i serien; dessutom är jag känd som serieentusiast. Så jag sa ja men bad att få avdrag på de serier som skulle ingå. De två album där jag själv förekommer har jag i bokhyllan, men övriga Ratte-album i min ägo fanns undanstuvade på en vind, och dessutom skulle ju avsnitt, som aldrig har getts ut i albumform, ingå i den här samlingsvolymen. Mats fick elefonnummer och adress till både Uppsala och Öregrund, mellan vilka jag ju delar mitt liv, men sen hörde jag aldrig av honom eller Galago mer. (Jag funderade faktiskt över om Bonnier-ägda Carlsen/if, som ursprungligen gav ut Ratte-albumen, ställde till trassel.) Och till slut började jag tro, att projektet hade skrinlagts – till dess att jag plötsligt på Akademibokhandeln/Lundeq på serieavdelningen fick syn på den samlingsutgåva jag ovan skriver om.

Jag är inte ekonomiskt beroende av att få arvode för jobb av det här slaget – den sidan struntar jag oftast i när jag till exempel håller föredrag. Men jag skulle gärna vilja veta, vad som egentligen hände.

Flyktingmotståndet fortsätter att minska

Marie Demker presenterade tisdagen den 19 april 2016 på sin blogg, Vänstra stranden – länk finns nedan till höger – en SOM-undersökning från Göteborgs univeritet under rubriken ”Flyktingmotståndet fortsätter att minska”. Hon länkar vidare till tabellmaterial, som stöder detta.

Det här gäller också i hög grad socialdemokratiska väljare. Fast en del av dem som tidigare har röstat socialdemokratiskt kan ju, just på grund av sin inställning till flyktingar, ha hamnat hos Sverigedemokraterna, som ju har den mest restriktiva hållningen i den här frågan.

Danmark: Alternativet över och Venstre under sitt valresultat

Tendenserna i ytterligare två danska opinionsmätningar är desamma som i de jag senast har redovisat.

Men vi startar som vanligt för jämförelsens skull med resultaten i folketingsvalet i Danmark den 18 juni 2015 och kan då fortfarande konstatera, att Socialdemokratiet ännu inte är uppe i sitt valresultat:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Norstats senaste mätning, för Altinget den 17 april, ger följande resultat:

Socialdemokratiet 25,4 procent
Radikale Venstre 5,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,3 procent
Enhedslisten 9,8 procent
Alternativet 6,0 procent
Venstre 18,6 procent
Dansk Folkeparti 18,0 procent
Konservative Folkeparti 2,8 procent
Liberal Alliance 6,0 procent

Sammanvägningen av denna och andra mätningar i Ritzau Index, som görs av nyhetsbyrån Ritzau, ger då följande resultat:

Socialdemokratiet 25,4 procent
Radikale Venstre 5,2 procent
Socialistisk Folkeparti 4,4 procent
Enhedslisten 8,8 procent
Alternativet 6,9 procent
Venstre 18,1 procent
Dansk Folkeparti 19,8 procent
Konservative Folkeparti 3,2 procent
Liberal Alliance 7,2 procent

I dagens Jyllands-Posten (20 april) publiceras en mätning från Wilke, som ännu inte är infogad i Ritzau Index:

Socialdemokratiet 24,3 procent
Radikale Venstre 4,4 procent
Socialistisk Folkeparti 4,4 procent
Enhedslisten 9,1 procent
Alternativet 7,2 procent
Venstre 18,1 procent
Dansk Folkeparti 20,9 procent
Konservative Folkeparti 3,9 procent
Liberal Alliance 8,0 procent

Resultaten i de båda färska undersökningarna är inte identiska, men i båda ligger Alternativet (som jag närmare skrev om här om dan) signifikativt över sitt valresultat och det borgerliga regeringspartiet Venstre markant under sitt.

Pressgrodor

hittade via Journalisten nummer 5 2016:

”Bussar mot Tyresö, Haninge, Älta och Nynäshamn avgår från Gubbängen. Marschen har inget polistillstånd.

– Det har den inte haft vid något tillfälle, men när 70008000 människor samlas så vet vi att det blir trafikstörningar, säger Lars Byström.”

Dagens Nyheter

* * *

”Hur ser du på att ni pekats ut som hägerextrema?”

Avesta Tidning

* * *

”Stina von Sydow och Askhan Ghods i ’Scener ur ett äktenskak’.”

Bildtext i Svenska Dagbladet

Danmark: Alternativet snart lika stort som Enhedslisten

Vi startar som vanligt för jämförelsens skull med resultaten i folketingsvalet i Danmark den 18 juni 2015 och kan då fortfarande konstatera, att Socialdemokratiet ännu inte är uppe i sitt valresultat:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Voxmeters senaste mätning, för Ritzau den 16 april, ger följande resultat:

Socialdemokratiet 25,6 procent
Radikale Venstre 5,1 procent
Socialistisk Folkeparti 4,4 procent
Enhedslisten 8,3 procent
Alternativet 8,0 procent
Venstre 18,1 procent
Dansk Folkeparti 19,8 procent
Konservative Folkeparti 2,9 procent
Liberal Alliance 7,1 procent

Sammanvägningen av denna och andra mätningar i Ritzau Index, som görs av nyhetsbyrån Ritzau, ger då följande resultat:

Socialdemokratiet 25,4 procent
Radikale Venstre 5,1 procent
Socialistisk Folkeparti 4,4 procent
Enhedslisten 8,6 procent
Alternativet 7,1 procent
Venstre 18,0 procent
Dansk Folkeparti 20,2 procent
Konservative Folkeparti 3,2 procent
Liberal Alliance 7,2 procent

Det mest intressanta med den här mätningen är Alternativets påtagliga uppgång sedan valet. Jag hänvisar där till det jag skrev om partiet här om dan.

Danmark: Mette Frederiksen (s) mer populär än statsminister Lars Løkke Rasmussen. Socialdemokratiet tar väljare från Dansk Folkeparti med hjälp av sin hårdnande attityd mot invandrare och flyktingar

I en mätning, gjord av Norstat för Altinget, får ett representativt urval danskar frågan, vem de vill se som statsminister i Danmark.

Den sittande statsministern heter Lars Løkke Rasmussen och är även ordförande för det borgerliga partiet Venstre. I den här undersökningen får Lars Løkke Rasmussen uppbackning av 21 procent, vilket är obetydligt över det stöd hans parti får i opinionsmätningarna, men eftersom 60 procent av det i och för sig lilla konservativa partiets väljare och 46 procent av dem som röstar på Liberal Alliance lägger sin röst på Løkke som statsminister, måste det rimligen vara så, att en del av Venstres egna väljare skulle vilja se någon annan som statsminister. 74 procent av Venstres väljare visar sig vilja ha just Løkke som statsminister.

Dansk Folkeparti håller ju Løkkes regering parlamentariskt under armarna, men bara 26 procent av detta i dag näst största partis i Danmark väljare vill se just Lars Løkke Rasmussen som statsminister.

På vänstersidan, den som nu är i opposition, backar 31 procent upp (S)-ledaren Mette Frederiksen som lämplig statsminister.

Men i båda fallen tenderar väljarna att helst vilja se en statsminister som står deras egna värderingar nära.

26 procent av de tillfrågade säger alltså, att de föredrar någon annan person än de två kandidater som i den här undersökningen ställs mot varann. Till det kommer de 21 procent som svarar ”vet ej”.

Altinget har också låtit en valforskare, Kasper Møller Hansen, göra en analys av väljarvandringarna från folketingsvalet fram till mars.

Det visar sig dels att de borgerliga har tappat väljare till Socialdemokratiet, samtidigt som Socialdemokratiet har tappat väljare till öviga partier på vänster/oppositionssidan.

Det visar sig, att 0,6 procent av de borgerliga väljarna har flyttat över sina partisympatier till Socialdemokratiet. Och särskilt intressant är det att notera, att hälften av de här partibytarna, i runda tal 12.000 väljare, kommer från Dansk Folkeparti.

Förklaringen till det senare är rimligen, att ett antal väljare, som tidigare på grund av Dansk Folkepartis restriktiva hållning till invandrare/flyktingar har stött detta parti, nu finner Socialdemokratiet under ledning av Mette Frederiksen vara ett fullgott alternativ.

Finland: Åtminstone 90 av Sannfinländarnas fullmäktigeledamöter har lämnat partiet eller uteslutits efter valet 2012

Perussuomalaiset (Sannfinländarna) har i de nationella opinionsmätningarna reducerats till ett ganska litet parti.

Nyhetsbyrån FNB har undersökt, vad som har hänt i partiets fullmäktigegrupper efter valet 2012 och funnit, att åtminstone 90 av partiets kommunfullmäktigeledamöter har lämnat partiet eller uteslutits.

Något ligger det säkert i partiledaren Timo Soinis förklaring, att de här sortierna ofta handlar om besvikelse över hur ledande kommunala uppdrag har fördelats.

Men det finns förstås också andra förklaringar, till exempel bråk inom den valda gruppen. Detta har i den kartläggning som FNB har gjort nämnts av häften av de berörda. Var fjärde anger också besvikelse över Sannfinländarnas politik som orsak. Några av de berörda har uteslutits på grund av uttalat rasistiska åsikter.

Största delen av dem som har lämnat partiet har stannat kvar i fullmäktige som oberoende ledamöter eller har, om de har varit flera på samma ort, ibland startat en egen grupp i fullmäktige.

Ett tiotal har gått över till Suomen Keskusta (Centern), några till Kokoomus (Samlingspartiet) eller Sosialidemokraatinen Puolue (Socialdemokraterna).

Estland: Ytterligare en presidentkandidat

Jag har tidigare berättat om Marina Kaljurand som tänkbar presidentkandidat.

Nu har hon fått en namnkunnig konkurrent i sitt eget parti, Reformierakond (Reformpartiet). Inte oväntat har förre partiledren Siim Kallas nu bekräftat sin egen kandidatur. Kallas, som kommer från bankvärlden och bland annat har varit finansminister, var premiärminister 2002-2003 och därefter 2004-2014 EU-kommissionär.

Men fältet är fortfarande fritt för kandidater från andra partier, och i slutändan måste den som ska bli president få ett bredare stöd än från sitt eget parti.

De estniska presidenterna har inte någon roll, där deras partipolitiska hållning betyder något – de lämnar medlemskapet i sitt gamla parti – men det är klart att deras partipolitiska bakgrund åtminstone i någon mån skänker strålglans också över det parti de kommer ifrån.

Danmark: Alternativet ett parti för mittenväljare utan tydlig politisk ideologi

Jyllands-Posten återger den senaste Voxmeter-mätningen och Ritzaus senaste index, vilka jag redan har skrivit om, men tidningen gör också, på nyhetsplats, en analys av vad som har skett med partisympatierna sedan valet.

En iakttagelse, värd att lyfta fram, är att mittenpartiet Alternativet, som efter att i senaste valet ha fått 4,8 procent nu i Ritzau Index, en viktning av de senaste mätningarna, ligger på 6,9 procent. Det betyder, att Alternativet är det parti, som har ökat mest sedan valet.

Vad beror det här på?

En ledande företrädare för partiet svarar så här:

– Vi tror inte på ideologi. Vi är ett värdebaserat parti.

Det senare har väl underlättat för väljare från både höger- och vänstersidan att hitta enskilda partiståndpunkter, som känns viktiga för dem själva, och sen lägga sin röst på just det här partiet. Sannolikt paras den här hållningen med en tillåtande attityd, vilket innebär, att de av partiets väljare, som inte för egen del brukar förbjudna droger, inte stöts bort av ett ställningstagande från partiets sida om en mer liberal drogpolitik.

På borgerlighetens vänsterflank finns sen tidigare det med Socialdemokratiet ofta samarbetande/samregerande Radikale Venstre, men möjligen känns detta parti för Alternativet-väljarna som ett för ideologistyrt parti – Radikale Venstre är nämligen socialliberalt.

Märk att klassiska Radikale Venstre i dag, med 5,2 procent i Voxmeter och 4,8 procent i Ritzau Index, är ett mindre parti än det nya Alternativet.

Melodikrysset nummer 15 2016

Här om natten snöade det här i Öregrund. Marken blev alldeles vit igen. Men när jag på morgonen skulle gå ner till postlådan och hämta morgontidningarna, hade snön redan smält på gången och på trapporna, och under dagens lopp kom den av Birgitta vårstädade trädgården fram igen. I dag lyser solen över de tidigblommande lökväxterna i rabatterna och i gräsmattan.

Dagens melodikryss hörde inte till de svåraste. Många brukar tycka att den klassiska musik Anders Eldeman ibland spelar i krysset är svårt, men dagens exempel, Bachs ”Air”, har väl de flesta hört någon gång. För att göra det lite svårare spelade Anders Eldeman den i dag med Ekseption.

Till Eldemans vanor som kryssmakare hör att ibland spela flera låtar med samma artist eller av samma upphovsperson.

Ett exempel i dag var två nummer med anknytning till Evert Taube.

Svårast av dem var nog frågan där han som ljudillustration spelade Taubes ”Tarantella (i dårarnas gränd)”. Fast här skulle vi identifiera sångerskan, som var Jeja Sundström.

I det andra fallet skulle vi till den instrumentalt spelade ”Nudistpolka” ange upphovsmannens initialer, E T. Och så ville Eldeman veta, vad de som förekom i visan gjorde, nämligen näckade. Här i Öregrund har vi för övrigt ett officiellt, skyltat nakenbad, men jag skulle tro att näckandet där inte riktigt har kommit i gång än för säsongen.

Ytterligare en sådan här upprepning förekom i dagens kryss.

GES – Anders Glenmark, Thomas Eriksson och Niklas Strömstedt – var det som gjorde ”När vi gräver guld i USA”, som vi i dag hörde Amanda Jensen sjunga.

Nämnde Strömstedt var det också som gjorde ”Från Djursholm till Danvikstull”, som vi i dag hörde instrumentalt med Lars Roos.

Tomas Ledin förekommer då och då i krysset. Jag har inte hans senaste platta, där han sjunger ”Livs levande”, som vi hörde i dag, men jag har ett antal skivor med honom.

Andra artister förekommer också relativt ofta, bland dem Povel Ramel, vars ”Underbart är kort” från 1955 i dag förekom som ljudillustration.

Och Hasse och Tage är likaså återkommande kryssgäster. I dag fick vi höra en låt ur Tage Danielssons film ”Släpp fångarne loss, det är vår!” från 1975, insjungen av Jan Malmsjö. Men vad måste personerna i handlingen, alltså fångarne, först vara? Jo, arresterade. Och jo, jag har sett filmen.

När vi därmed ändå är inne på filmer, kan vi passa på att ta även den andra filmfrågan. Walt Disneys ”Pongo och de 101 dalmatinerna” kom 1961, och, jo, jag har sett även den, tillsammans med något barn kanske. Den som sjöng i ljudillustrationen var Cruella del Vil. Kryssvaret skulle bli dalmatiner.

Eftersom jag är av en generation, då praktiskt taget alla killar fortfarande gjorde lumpen, är jag förstås också förtrogen med ”Muckarpolka”. För er som på grund av ålder inte känner till terminologin kan jag berätta, att det man gjorde, när man äntligen var klar med militärtjänstgöringen, var muckade.

Kvar då att redovisa är svaren på två låtar, exekverade av två utländska artister.

Jag minns fortfarande Bonnie Tylers framträdande i Eurovision Song Contest och minns att jag förvånades över att hon och hennes ”Believe In Me” inte lyckades bättre.

Och sist i dag hörde vi Rod Stewart, still going strong i den lite irländskklingande ”Love Is”.