Estland: Socialdemokraternas presidentkandidat har ett brett kulturintresse, ger överraskande svar i en intervju

Eiki Nestor, förutvarande socialdemokratisk partiordförande och minister, numera talman i Riigikogu (Riksdagen), är sitt partis kandidat till posten som president i Estland.

Media känner nu de olika kandidaterna på pulsen, och en intervju med Eiki Nestor om hans förhållande till kultur borde få åtminstone få folk i kulturlivet och kulturintresserade medborgare att ställa upp bakom honom i den kommande kampanjen. Nestors svar i den här intervjun är så speciella och kunniga, att det inte kan råda något tvivel om hans kulturintresse. Jag ska här referera några av hans svar, sådana som säger också svensk publik något.

Bland de filmer han nämner som favoriter finns Federico Fellinis ”Amarcord”. Han säger sig över huvud taget vara Fellini-fan.

Bland favoritförfattarna finns Kurt Vonnegut (bland annat nämner han ”Slakthus 5”) och Gabriel Garcia Marquez (”Hundra år av ensamhet”).

Nestor går regelbundet på jazzkonserter- och jazzfestivaler, nämner att han till och med har fått agera DJ.

Och så lyssnar han till exempel på Sting. Och ännu mer gillar han Frank Zappa.

Nestor går också regelbundet på teater. Bland det han prisar, värd att nämna även för svensk publik, är Samuel Becketts ”I väntan på Godot”.

Ett statsöverhuvud som är intresserad av och kan något om kultur – kors i taket!

Melodikrysset nummer 24 2016

I morse, när jag gick ner till brevlådan för att hämta upp våra tre morgontidningar, regnade det ganska ordentligt. Morgonrocken jag hade på mig var inte mycket till skydd, och jag fick vatten i tofflorna. Men jag kunde konstatera, att mitt av hustrun restaurerade stora stenparti med sina nya växter, födelsedagspresenter i förväg från Birgitta och sonen, Matti, och hans familj, mår jättebra av den här rotblötan.

Dagens kryss beredde mig inte några våldsamma problem. Det började med ett par frågor, knutna till den nyligen TV-sända polarprisgalan, som jag tittade på. Så det är klart att jag vet, att det ena av årets pris tilldelades Max Martin. (Det andra gick till Cecilia Bartoli som i den i TV 4 sända galan fick spela en sorgligt undanskymd roll.) Dessutom skulle vi kunna, att det var Britney Spears som sjöng Max Martins ”Oops, I Did It Again”.

Flera filmanknutna frågor var det i dag.

Jag har inte bara sett Lasse Åbergs ”Den ofrivillige golfaren”, den som skulle leda oss till det sökta kryssordet golf. Jag råkar ha träffat Lasse ett antal gånger också, detta eftersom han i likhet med min hustru är så kallad hedersupplänning och dessa med sina respektive årligen inbjuds till en middag på Uppsala slott. Fast jag skulle tro att många, även om de har sett den här filmen, inte genast känner igen Stefan Nilssons musik, den som i dag spelades som ljudillustration.

Jag tycker också att ”Nine To Five” (1980), med Dolly Parton i en bärande roll, är en sevärd och rolig film. Här skulle vi skriva ett av klockslagen i filmtiteln med romerska siffror, och eftersom jag är gammal latinstudent, var det inte svårt att se, att det som då gick in var nio, IX.

Den gamla slagdängan ”I en grönmålad båt” har också förekommit i ett par svenska filmer, dock inga särskilt märkvärdiga sådana. Här skulle vi skriva, vad det rörde sig om för fortskaffningsmedel, fast i pluralis. Jo, ekor.

När jag en gång i världen gick på gymnasiets latinlinje, läste vi inte bara den svenska litteraturhistorien utan också ett rikhaltigt urval av till exempel Gustaf Frödings dikter. Och jag har faktiskt också Fröding-CDn med Mando Diao, den där ”Strövtåg i hembygden” ingår.

Evert Taube är en av de riktigt stora i svensk visdiktning, så jag har allt han har gjort på skiva, bland annat i ett par samlingsboxar. Hans ”Nudistpolka”, även kallad ”Den lycklige nudisten”, från 1959 har jag även publicerat texten till här på bloggen – kolla ovan under Kulturspegeln, Sångtexter! Den person Eldeman här sökte var alltså nudist. Och jag kan då passa på att göra reklam för vårt sommarparadis Öregrund, som också har nakenbadstrand.

I några rabatter på vår tomt här i Öregrund finns faktiskt, i bokstavlig mening, ”Tulpaner från Amsterdam” – jag köpte lökarna där under en ombudsmannaresa (s) till Holland.

På den tiden då jag var chefredaktör för Aktuellt i politiken (s), publicerade jag Rune Andréassons ”Lille Rikard och hans katt” i tidningen, och hans ”Bamse” köpte jag i tur och ordning åt våra barn – ”Bamse” är en serie med mycket bra värderingar. För bara några dar sen, när sonen, Matti, och hans dotter Ella var och hälsade på farfar och farmor, hade jag åt Ella köpt en Bamse-pysselpåse. Riktigt lika tänd är jag inte på Bamses dunderhits, men eftersom jag hör till dem som lyssnar på Melodifestivalen, känner jag förstås bakom ”På farmors höga berg” igen Afro-Dites ”Never Let It Go” från 2002.

Det där med alternativa versioner och luriga inspelningar är ju annars en av Anders Eldemans specialiteter, så jag kan förstå att han i dag valde att spela en låt, där Uma Thurman sjunger med konstig svensk brytning.

Pink Floyd har jag i min skivsamling. Deras ”Money” spelades dock i dag i en alternativ, alls icke oäven inspelning. Vet någon vem som gjorde den?

”Innan vi faller” gjordes av två artister jag gillar, Lisa Nilsson med stöd av Jocke Berg.

Och så går vi då i mål med ett stycke cirkusmusik, med xylofon som huvudinstrument.

Hustrun har gått till Coop Konsum för att handla – mat måste man ju köpa även när det regnar. Och jag anar att hon också ska skaffa hem ingredienser till en smörgåstårta. I morgon är det nämligen min födelsedag; jag fyller 79.

Melodikrysset nummer 23 2016

Jag är i tidsnöd, så den allra sista frågan skulle jag ha behövt göra fler nätsökningar på, eftersom jag inte har sett filmen, vars namn tydligen är ”Arthur”.

Och den där låten, som jag tror hette ”Sentimental”, sjöngs väl av Julio Iglesias.

Brolle var det som sjöng ”Peggy Sue” av Buddy Holly, men jag har för egen del aldrig sett Buddy Holly-musikalen.

Resten var lätt som en plätt, även om jag tyckte att karaokeversionen av ”Avundsjuk”, Nanne Grönvalls hit från 1998, närmast var ett mordförsök på originalet.

Men alternativa versioner är ju en av Anders Eldemans specialiteter. Ett exempel i dagens kryss var att spela ”I natt jag drömde” på samiska. Men själklart kände jag igen den. Jag har ju med den i min sångbok från 1970, ”Upp till kamp! Sånger om arbete, frihet och fred”.

I den fanns för övrigt ytterligare en av de i dag spelade låtarna med, ”Den vackraste visan om kärleken”, skriven av Ture Nerman och tonsatt av Lille Bror Söderlundh.

Arja Sajonmaa har jag det mesta av i min privata skivsamling, däribland hennes Mikis Theodorakis-inspelningar, till exempel ”Margarita Margaro”.

Och Povel Ramel tror jag jag har allt av som finns utgivet på skiva. Så varför skulle jag inte känna igen en så pass vanlig ramelskapelse som ”Det är de små, små detaljerna som gör det”. I den spelar ett ur en viktig roll.

Som de som regelbundet läser mig säkert förstår, hör Nat King Cole till den sortens artister som jag uppskattar. I dag fick han starta krysset med ”The Lazy Hazy Crazy Days of Summer”.

Bland de sommarsånger jag lärde mig redan i småskolan fanns ”Sommarvandring”, ofta också benämnd efter sin första rad, ”Röda stugor tåga vi förbi”. Fast i dag ville Eldeman modernisera ”tåga” till ”tågar”.

Men tro nu för den skull inte att jag musikaliskt sitter fast i forntiden. I dag lyssnade jag till exempel också gärna på R.E.M. (som i krysset skulle skrivas REM), och då inte bara på grund av låttiteln som jag sympatiserar med, ”Loosing My Religion”.

Och så går vi i mål med en faktiskt väldigt fin insjungning av ”Jag och min far”, gjord av Olle Ljungström. Det blir tomt efter honom.

Här i huset blir det också strax tomt – hustrun och jag åker till S-föreningens sommaravslutning hos Jimmy och Margareta Mattsson i deras sommarhus på Gräsö.

Melodikrysset nummer 22 2016

Hustrun och jag såg på film i går – Stanley Kubrick’s ”Barry Lyndon” på video – så det blev lite sent, men upp kom jag ändå i tid för Melodikrysset.

Jag gillar och samlar på film, och jag har också mängder av barnfilmer, faktiskt inte bara för barnbarnens skull. Bland barnfilmerna finns förstås ”Emil i Lönneberga”, så varför skulle jag inte genast känna igen en sång som handlar om Ida och Emil, även om den som i dag spelas instrumentalt av Malmö symfoniorkester?

Det luriga med Bamses dunderhits är att texten handlar om något annat än den lånade melodins originaltext gjorde. Förlagan till dagens dunderhit var förstås Sareks ”Genom eld och vatten” i Melodifestivalen 2003.

Den andra av de två manliga skådespelare som efterlystes var Rolf Lassgård – jag tar honom först, därför att också han sjöng en låt för barn, ”Kommissarie Tax”. Den andre sångaren, Jarl Kulle, hade säkert de flesta lättare att känna igen på rösten. Jag har aldrig själv tidigare hört honom sjunga ”Jag är blott en man”, men jag såg och hörde honom tidigt på scen i ”My Fair Lady”.

På sextiotalet arbetade jag i tre omgångar som ledarskribent på numera nedlagda Örebro-Kuriren och bodde då också periodvis i Örebro. Dock har jag aldrig sett stadens revykung Hjalmar (Peter Flack) på scen; honom känner jag till via TV.

”O, min Carl Gustaf” känner jag förstås till som den sång som Kjerstin Dellert sjöng vid kungabröllopet 1976 – men jag vet också, att den stammar från en Emil Nordlander-revy 1901. Fast i dag hörde vi den i dragspelsversion.

Annars har ju Anders Eldeman sina favoriter, men till hans försvar ska sägas, att de inte alla hör hemma i samma tid eller genre.

Takida har alltså tidigare förekommit i krysset. Fast i dag fick vi höra ”Better” ur deras senaste album, ”A Perfect World”.

Och helt uppenbart har Eldeman en böjelse för Martin Stenmarck, vars ”Du tar mig tillbaks”, ett bidrag i årets Melodifestival, han spelade i dag.

Mer klös var det då i ”All That She Wants” med Ace of Base.

Till de lättaste uppgifterna i dag hörde väl att känna igen Rod Stewarts ”(I’m) Sailing” från 1970. Rod sjöng den förstås på engelska. Jag minns den här låten inte minst för att den vid en klassfest framfördes av Fredrik Karpmyr, klasskamrat till vår dotter Kerstin.

Därmed är vi ute på havet. I dag spelade Eldeman ”Gamla Nordsjön”, detta för att markera att Nordsjön inte är en sjö utan ett hav.

”Ta mig till havet” spelades i dag instrumentalt, men Peter Lundblad sjöng den med text 1986, och den texten har jag ett speciellt förhållande till, i dubbel bemärkelse. Min äldre kusin Kreete älskade den här sången, så en sonson sjöng den på hennes begravning. Och sen, när jag och Birgitta var på besök i Estland och också var i min forna hemby Juminda på en halvö ut i Finska viken, träffade vi där Kreetes söner, som var där för att uppfylla moderns sista önskan: att hennes aska skulle strös i havet utanför den by, där hennes och också mitt liv startade.

Vi avslutar i dag på samma tema, döden.

Bland minnena efter min egen också döde bror Matti finns en del skivor, bland dem den med Ainbusk Singers, där den nu likaledes döda Josefin Nilsson sjunger ”Älska mig som jag är”.

Döden, döden – ibland kommer den när man minst har anat det.

Det får vi leva med.

Melodikrysset nummer 21 2016

Dagens kryss innehöll en del saker som inte riktigt hör hemma i min kunskapssfär, men jag löste det ändå utan större problem.

De för mig svåraste frågorna är ofta knutna till TV-serier, och särskilt såpor ser jag aldrig. Men i dagens avslutande fråga hade jag i båda fallen varannan bokstav, och den sista seriens namn kom jag efter läsaringripande på, ”En värld i krig”. Och sen kom jag så småningom på att det också fanns en annan engelsk TV-serie som hette ”I vår herres hage”.

För egen del ser jag hellre långfilmsklassiker, så till exempel i går kväll såg hustrun och jag i TV Stanley Kubricks ”Ärans väg”.

Men för att fortsätta på TV-linjen: ”Simpsons” har jag faktiskt aldrig sett något enda avsnitt av, men jag har förstås under bläddrande mellan kanalerna halkat in också på den, så jag vet, att huvudfiguren där heter Homer Simpson.

Walt Disney, bland annat ”Djungelboken”, har jag däremot i våra VHS- och DVD-hyllor, så det var inte särskilt svårt att bara med hjälp av begynnelsebokstaven räkna ut, att det som spelades handlade om elefanter. Det vi hörde var ”Överste Hathis marsch”.

Krysset öppnades med Eva Eastwood och ”Han är kung”. Redan där fick jag fundera lite, eftersom Eastwood inte hör till mina personliga favoriter.

Det gör inte Charlotte Perrelli heller, men hennes ”Hero” från Melodifestivalen 2008 kom jag åtminstone i håg.

Det sista gällde faktiskt också Katrina And the Waves, åtminstone deras ”Walking On Sunshine”.

Dolly Parton har jag till och med en del skivor med i min egen skivsamling, och det var heller inte våldsamt svårt att komma på, att den vi också skulle förknippa hennes ”I Will Always Love You” med var Whitney Houston.

Disco är inte riktigt min musik, men jag tycker faktiskt att det svänger bra om Donna Summer i ”Hot Stuff” från 1979.

Bobby Darin minns jag från mina yngre år, och hans ”Things”, senare en ännu större hit med Nancy Sinatra, är en sån där låt som fastnar i melodiminnet.

Och jag gillar också ”Walk On the Wild Side” med Lou Reed.

Leif Anderssons radioprogram med musik från swingepoken var under många år en av mina radiofavoriter, så visst mindes jag signaturen till hans ”Smoke Rings”, som här i krysset av någon anledning ska skrivas ”Smokerings”.

Och så avslutar jag dagens redovisning med Thorstein Bergmans fina ”Om du nånsin kommer fram till Samarkand”, i dag spelad av Lars Roos.

Jag har träffat och lyssnat på Thorstein i olika sammanhang, bland annat under en socialdemokratisk partikongress, där han gjorde ett sångprogram. Han har under hela sitt liv verkat inom arbetarrörelsen, till och med varit anställd av ABF, och när arbetarrörelsens sångbok ”Tidens sångbok” försvann, gjorde han på nytt förlag en ny sådan sångbok, ”Den nya tidens sångbok”.

Jag gillar människor som aldrig ger upp.

En god kusinmiddag som ändade i unison sång

På Birgittas sida av familjen håller man släktbanden levande. I går samlades kusinerna i den numera mångförgrenade släkten Dahl (plus vi som är ingifta i den) till träff runt ett antal lunchbord hemma hos Kjell Magnusson, en i den här kusinskaran, och hans hustru Görel på Geijersgatan i Uppsala.

Jag lärde känna Kjell tidigt, när han som ung student kom till Uppsala och under en period bodde hemma hos oss. Sen har vi träffat Kjell och hans familj i olika sammanhang, också hos familjen Dahls nestor, Birgittas faster Karin (hon var med som hedersgäst även i går), och jag har förstås också läst Kjells inte alltid okontroversiella artiklar bland annat om utvecklingen i det forna Jugoslavien – till Kjells mångfacetterade kunskaper hör att han behärskar serbokroatiska.

Nå, innan vi kommer in på det, vill jag tacka vårt värdpar för den utsökta lunchen, tillredd och serverad också med hjälp av en annan i kusinkretsen, Lillan, vars dotter just har lämnat kulturchefskapet på Uppsala Nya Tidning för ett vikariat på DN Kultur.

Kjell är, liksom hans och Görels döttrar, mycket musikalisk, och han avslutade måltiden genom att spela på pianot och sjunga. Han band samman sitt historiska och lingvistiska och musikaliska kunnande till den gren av de sefardiska judarna som, fördrivna från Spanien, hamnade på Balkan, främst då det Exjugoslavien han kan så mycket om. Den här fördrivningen/folkvandringen satte många musikaliska spår, och Kjell gav oss exempel på hur i grunden samma melodi har förvandlats under olika faser av den här folkförflyttningen.

Många av de här judarna drabbades förstås under de bruna åren i Europas historia av förintelsen. Och Kjell såg uppenbart paralleller mellan historien och den våg av främlingsfientlighet som i dag breder ut sig i de delar av EU, vilka förr ansågs vara en del av Öst- och Centraleuropa.

Som en del av sitt historiska och musikaliska tema fick han oss också att, växelvis på svenska och tyska, sjunga en tysk 1500-talssång, som fick ny aktualitet under de mörka, bruna åren:

Tankar är fria

Svensk text: Roland von Malmborg, 1965
Tysk originaltext till traditionell musik: ”Die Gedanken sind frei”, möjligen 1524

Tankar är fria – vem kan dem förbjuda?
Ja, tankar är fria – vem kan dem påbjuda?
Ingen mänska kan dem tvinga
när de vill sej bevinga:

Refräng:
Så är och ska förbli,
ja, Tanken är fri!
Så är och ska förbli,
ja, Tanken är fri!

Med åren jag lärt mej allt mera och mera –
mitt samvetes röst jag måste värdera!
Skulle kroppen än förblöda –
en idé kan man ej döda:

Refräng:
Så är och ska förbli…

Och kastar man mej inom galler och murar,
min tanke känner ej begränsning och burar.
Min tanke inget hinder,
den klarar alla hinder.

Refräng:
Så är och ska förbli…

Die Gedanken Sind Frei

Musik och tysk originaltext, möjligen från 1524

Die Gedanken Sind Frei, wer kann sie erraten?
Sie fliehen vorbei wie nächtliche Schatten.
Kein Mensch kan sie wissen,
kein Jäger erschissen

://: es bleibet dabei: die Gedanken sind frei!://:

Ich denke was ich will und was mich beglücket,
doch alles in der Still, und wie es sich schicket.
Mein Wunsch und Begehren
kann niemand verwehren,

://: es bleibet dabei: die Gedanken sind frei!://:

Und sperrt man mich ein im finsteren Kerker,
das alle sind rein vergebliche Werke;
denn meine Gedanken
zerreisen die Schranken

://: es bleibet dabei: die Gedanken sind frei!://:

Drum will ich auf immer den Sorgen entsagen
und will mich Auch nimmer mit Grillen mehr plagen.
Man kann ja im Herzen
stets lachen und scherzen

://: es bleibet dabei: die Gedanken sind frei!://:

Text och noter finns i min politiska sångbok från 1970, ”Upp till kamp! Sånger om arbete, frihet och fred” (Prisma), också, fast givetvis inte på svenska, i Irwin Silbers ”Lift Every Voice! The Second People’s Songbook”. Oak Publications, 1953.

Roland von Malmborg har sjungit in den på ”Räck din hand” (RCA-Victor LSP 10.079) och ”Tankar är fria” (RCA-Victor FAS 748).

En alternativ svensk text skrev och sjöngs in av Cornelis Vreeswijk:

Min tanke är fri
Svensk text: Cornelis Vreeswijk, 1979

Min tanke är fri.
Hör Min tanke är fri.
Den kan ej beskattas.
Tyvärr, kära ni.
Den kan inte fattas av motborgarbrackor
och kossor och tackor.

Det skiter jag i.
Min tanke är fri.
Det skiter jag i.
Min tanke är fri.

Att hjärnan får gå
finns det inga förbud på.
Vad som händer då,
rår inte ens gud på.
Mitt ord och mitt minne,
det håller jag inne.

Den sliter du i.
Men min tanke är fri.
Den sliter du i.
Men min tanke är fri.

Stäng in mig för fan!
Det kan ni väl göra.
Sprid ordet på stan,
så alla får höra.
Jag är inte dement än,
bakom cementen.

Lika vitter som ni.
Min tanke är fri.
Lika vitter som ni.
Min tanke är fri.

Hör Min tanke är fri.
Den kan ej beskattas.
Tyvärr, kära ni.
Den kan inte fattas
av motborgarbrackor
och kossor och tackor.

Det skiter jag i.
Min tanke är fri.
Det skiter jag i.
Min tanke är fri.

Den fanns ursprungligen på ”Vildhallon” (Exlibris, 1979), 1990 återutgiven som CD, nu på Sonet SLPCD-2827, 1990).

Pete Seeger har, på engelska plus lite tyska tyska, sjungit in den på ”Dangerous Songs!?” (Columbia SBPG 62751, 1966) och på ”Pete Seeger” (Archive of Folk Music, Everest FS 201).

My Thoughts Are Free

Amerikansk text 1966: Pete Seeger, 1966

Die Gedanken sind frei, my thoughts freely flower
Die Gedanken sind frei, my thoughts give me power
No scholar can map them, no hunter can trap them

No man can deny, Die Gedanken sind frei
No man can deny, Die Gedanken sind frei

I think as I please and this gives me pleasure
My conscience decrees this right I must treasure
My thoughts will not cater to duke or dictator

No man can deny, Die Gedanken sind frei
No man can deny, Die Gedanken sind frei

And should tyrants can take me and throw me in prison
My thoughts will burst free like blossoms in season
Foundations will crumble and structures will tumble

And free men will cry, Die Gedanken sind frei
And free men will cry, Die Gedanken sind frei

Hos Smithsonian Folkways finns den ständigt tillgänglig i tre olika< inspelningar: Mieczyslaw Kolinski and The Pro Arte Trio: ”Folk Songs In Concert Form” (Folkways FW 31314 102, 1979)
Mark Schlamme: ”German Folk Songs” (Folkways FW 06843, 1954)
Frank Schildt: ”Songs of Love, Play And Protest” (Folkways FW 087774, 1960).

Melodikrysset nummer 20 2016

Jag är tillfälligt inne i stan, Uppsala, denna lördagsmorgon, men i kväll är jag åter tillbaka i Öregrund. Men var man lyssnar på och löser Melodikrysset gör ju detsamma.

Den enda riktigt svåra frågan för mig i dag var den alla sista, men jag klarade den med hjälp av alla hjälpbokstäver jag hade fått. Jag kände varken igen artisten eller visste vilket TV-program det vi hörde hade hämtats från. Två av fyra bokstäver ifyllda fick mig att förstå, att det vi hörde härstammade från Idol, som jag aldrig någonsin har sett, och när det gällde sångarens efternamn, hade jag varannan bokstav och gissade rätt på resten: Lindström. Och jo, när jag googlade, fann jag, att det fanns en Daniel Lindström, som 2004 vann tävlingen med ”Coming True”.

Helmut Lotti hör väl heller inte till mina idoler, men hans ”Caterina” minns jag.

Nå, Ronald Reagan har heller aldrig varit någon idol, i det fallet politisk, för mig, men det är klart att jag har kläm på USAs presidenter, i vart fall de presidenter som har varit verksamma under min egen livstid.

Lena Nyman har jag sett live på scen (och dessutom förstås på film), och jag har henne även på skiva. Bodil Malmsten har vi massor av böcker av i bokhyllorna, och henne har jag dessutom haft brevkontakt med; dessutom följde jag hennes blogg ända till dess att hon dog. Nå, i dag fick vi höra Lena sjunga Bodils ”Damen trött”.

Min musiksmak och mitt musiklyssnande styrs inte av åldersgränser, och jag gillar också Veronica Maggio, vars ”Välkommen in” spelades i dag. Den finns på CDn ”Satan i gatan”.

Men i den andra ändan av åldersskalan hittar vi en radiofavorit från förr, trumpetaren Arne Lambert, i dag med ”Oh, mein Papa”.

En kul, lite äldre inspelning inledde dagens kryss, ”Vi bor på landet” med Bröderna Djup, härstammade från TV-programmet ”Nygammalt” 1979.

I TV har jag också sett Dame Edna, som vi idag hörde i ”I Will Survive”.

Sist i dag en hel radda filmmusik.

Det mesta har jag själv upplevt i någon biosalong eller framför TV, men Ennio Morricone har ju skrivit musik till så många filmer, att jag inte minns ur vilken dagens exempel var hämtat. Någon som vet?

”Always Look On the Bright Side of the Life”, som sjöngs av Eric Idle, förekom i ”Life of Brian” (”Ett herrans liv”) 1979.

Och den trevliga ”Goodness Gracious Me” med Sophia Loren och Peter Sellers förekom i ”Miljonärskan” (”The Millionairess”) från 1960.

ABBAs ”Mamma Mia” har jag sett som scenföreställning på Broadway – däremot har jag aldrig sett filmversionen. Hur som helst, som ljudillustration hörde vi ”Lay All Your Love On Me”.

Kvar då att skriva om är en film från 1940, ”Swing it, magistern”, med Alice Babs. I dag fick vi ur den höra ”Regntunga skyar”.

Nu ska jag strax åka i väg till en kusinträff på Birgittas sida av familjen.

Prokofjev räddade säsongens sista konsert

”Evig kärlek” var temat för vårsäsongens sista konsert i Musikens hus i Uppsala.

Till sin hjälp att framkalla det programmet utlovade hade Paul Mägi och Uppsala kammarorkester sopranen Lisa Larsson, och jag ifrågasätter inte hennes formella kompetens, men hennes sångnummer lyckades inte riktigt fånga min kärlek, och det här färgade kanske av sig på min upplevelse också av de fyra första orkesterinsatserna.

Intressantast av dessa var det inledande stycket, Gabriel Faurés (1845-1924) ”Pelléas et Mélisande Suite”. Men fragmentet ur Gian Carlo Menottis (1911-2007) ”The Old Maid and the Thief” fångade inte riktigt mitt intresse. Och trots att jag inte hör till wagnermotståndarna, fann jag förspelet till Richard Wagners (1813-1883) ”Tristan och Isolde” musikaliskt ganska likgiltigt.

Insprängt i detta fanns ”Garden of Devotion” av Rolf Martinsson (född 1956). Som ni som följer min blogg vet, uppskattar jag oftast de nyskrivna stycken som brukar finnas med i vårt annars klassikerpräglade konserthusprogram, men sorry – det jag hörde här tilltalade mig inte.

Men sen vände min sinnesstämning helt i det orkesterstycke, som avslutade konserten, musiken ur Sergej Prokofievs (1841-1904) ”Romeo och Julia-svit”. Det programmusikaliska i den här orkestersviten ger jag som vanligt fan i, men som orkestern, för dagen med Nils-Erik Sparf som konsertmästare, spelade! Tack – det ni åstadkom här räddade kvällen.

* * *

Före konserten åt jag och Birgitta plus Anna buffémiddag i restaurangen i Musikens hus.

Krimtatarerna vann på upploppet

Jag har tidigare skrivit, att jag politiskt sympatiserar med Ukrainas bidrag till Eurovision Song Contest, ”1944”, som är en sympatiyttring för krimtatarernas sak – sångerskan, Jamala, är själv krimtatar och har familjeerfarenheter av Stalins deportation av krimtatarerna vid den tid låttiteln anger. Jag har samtidigt sagt, att den rent musikaliskt inte är på riktigt samma nivå.

Men eftersom nu Eurovision Song Contest i allt mindre utsträckning avgörs av musikaliska kriterier och ännu mindre av att de tävlande låtarna skulle kunna betecknas som schlager, kände jag, när jag såg finalen i TV, ändå en tillfredställelse över att sång med ett angeläget ärende vann över alla de där som framfördes av en sångerska som såg ut som en strut karameller eller en annan som såg ut som en blond indianska, draperad i sin wigwam.

Dami Im, en koreanska från Australien, kom tvåa med ”Sound of Silence”. Vad säger Simon & Garfunkel om det? Jag själv, som gillade och fortfarande gillar deras original, tycker nog, att efterföljaren saknar originalets kvalitéer. Och sen har jag som läste geografi i den gamla skolan dessutom problem med att se Australien (och för den delen även Israel) som delar av Europa.

På tredje plats hamnade Ryssland och Sergej Lazarev med ”You Are the Only One”. Lazarev sjöng på Rysslands dominerande språk, engelska, och låten hade gjorts med visst svenskt bistånd, men det hjälpte inte. Trots att låten var hyggligt melodiös, ville många av de europeiska TV-tittarna ge Ryssland en politisk spark i baken, och den sparken träffade i det aktuella fallet Lazarev.

Fyra kom av okänd anledning Bulgariens ”If Love Was a Crime” med Poli Genova – men för all del, hennes delvis snabba pop fångade väl delar av publiken, och för övrigt var även i det här fallet en av personerna bakom låten svensk.

Frans och Sverige hamnade på femte plats med ”If I Were Sorry”. Jag har gradvis börjat gilla den här låten, bland annat för att den faktiskt bland annat innehåller en refrängslinga som fastnar i lyssnarnas musikminne. Och jag gillar Frans’ chosefria scenstil. När han inledde sitt finalframträdande var han fortfarande lite spänd, men sen lossnade det, och han log soligt. Femteplatsen behöver han verkligen inte skämmas för, och i själva verket hade han varit värd en ännu högre placering.

Det får räcka. Jag orkar inte kommenera alla låtar i finalen, och hur som helst kommer de flesta av dem att ändå snart vara bortglömda.

Melodikrysset nummer 19 2016

Efter middag hos vänner i Stockholm, med gamla vänner och arbetskamrater till Birgitta sen hennes tid som minister, kom vi tillbaka till vårt sommarviste i Öregrund först långt in på natten, men jag kände mig ändå hyggligt pigg och utvilad när det var dags för Melodikrysset.

Dagen till ära var det bara bidrag från Eurovision Song Contest i dagens kryss. Och eftersom jag har följt de här programmen genom åren, minns jag inte bara de svenska bidragen utan också ganska många av vinnarna i övrigt – Sverige har ju faktiskt också vunnit några gånger.

När jag normalt redovisar svaren i Melodikrysset, brukar jag ju inte följa ordningen i programmet utan gruppera musik och svar i grupper efter mina egna associationer.

Men i dag, då det bara var eurovisionslåtar, känns det inte meningsfullt att göra så, utan den här gången tar jag frågorna i Eldemans ordning.

Bröderna Olsen/The Olsen Brothers från Danamrk sjöng 2000 ”Fly On the Wings of Love”/”Smuk som et stjerneskud”.

Purunga Kim från Belgien sjöng 1986 ”J’aime la vie”. Undrar om hon gör det fortfarande när hon har blivit äldre.

Nicole från Tyskland sjöng 1982 ”Ein Bisschen Frieden”, på engelska ”A Little Piece”. Texten har ett fredstema, som gör den högt aktuell också i dag.

Aleksander Rybak kom ju från Vitryssland, men hans föräldrar hade sökt sig till Norge, som han 2009 representerade med sin ”Fairytale”.

Tommy Körberg sjöng 1969 ”Judy min vän”, på engelska kallad ”Dear Mr Jones”.

Vi hörde en av Bamses dunderhits, ”Bulleri-Bång”, men bakom den döljer sig ju Greklands vinnande bidrag från 2005, ”My Number One” med Helena Paparitzou.

Jag gillar både Lasse Holm och Monica Törnell och jag minns följaktligen väl deras bidrag 1986, ”E’ de’ det här du kallar kärlek?”. Fast här spelade ju Anders Eldeman i stället en engelskspråkig version, ”Another Kind of Loving”.

Sen kom ytterligare en Bamse-version, den här gången av ”Never Let It Go”, som ursprungligen gjordes av Afro-Dite 2002. Jag glömde den här frågan i svarsredovisningen, eftersom jag först trodde att det var något fel på mina klottriga anteckningar, när Bamse förekom på två ställen.

Som ljudillustration spelade Eldeman en version med Orsa spelmän, men det de spelade, ”La det swinge, la det rock ’n roll”, gjorde ju av Bobbysocks 1984.

Tomas Ledin sjöng 1986 ”Just nu”, på engelska ”Right Now”.

Med åren – den gjordes 2011 – har jag lärt mig att fördra även ”Popular” med Eric Saade.

Carola har jag aldrig lärt mig att fördra, men hennes ”Främlig” från 1983, tycker jag är OK, kanske för att ovan nämnde Lasse Holm är inblandad i dess tillblivelse. Och visst minns jag inledningsraden: ”Främling, vad döljer du för mig”.

Och jo, jag är tillbaka i Öregrund och kan nu faktiskt lyssna på årets mellofinal i kväll och sen också skriva om den.