Arbeiderpartiets starka ställning bekräftas i ytterligare en norsk mätning
7 juli 2014 15:41 | Politik | Kommentering avstängdOckså en färsk opinionsmätning från Norfakta för Nationen och Klassekampen bekräftar Arbeiderpartiets nu mycket starka ställning i opinionen: AP ökar där med hela 2,3 procentenheter till 36,8 procent, vilket ligger långt över partiets resultat i stortingsvalet 2013, 30,8 procent.
Men den här ökningen sker delvis på bekostnad av tidigare regeringspartnern Sosialistisk Venstreparti, som minskar med 0,3 procentenheter och nu är nere på 2,7 procent, alltså under fyraprodcentsspärren. I valet 2013 låg SV med 4,1 procent strax ovanför spärren.
SV, som är ett rödgrönt parti, har helt uppenbart också förlorat väljare till det blockneutrala Miljøpartiet De Grønne. MDG ökar med 0,8 procentenheter till 3,7 procent. I valet 2013 fick MDG i landsgenomsnitt bara 2 procent men lyckades genom en högre röstandel i Oslo ta ett enstaka mandat där.
Det tredje vänsterpartiet, Rødt, minskar i den här mätningen med 0,2 procentenheter och får då 1,1 procent. I valet 2013 fick partiet stöd av 2 procent.
Senterpartiet, som ingick i den förra, rödgröna regeringen, minskar med en procentenhet till 5,1 procent, vilket är sämre än partiets valresultat 2013, 5,5 procent.
Men det går inte bättre heller för de båda mittenpartier, som ger den nya blå-blå regeringen parlamentariskt stöd.
Kristelig Folkeparti backar med 0,6 procentenheter till 5,1 procent. I stortingsvalet 2013 fick partiet stöd av 5,6 procent.
Och liberala Venstre tappar 0,3 procentenheter och får då 5,2 procent att jämföra med valresultatet förra året, 5,5 procent. Eftersom också Venstre har försökt profilera sig som ett (borgerligt) miljöparti, är det inte en alltför djärv gissning att anta, att även det här partiet har tappat stöd till det blockneutrala MDG.
Det ledande regeringspartiet, Høyre, ökar i den här mätningen med 0,6 procentenheter till 26,3 procent, men detta ligger fortfarande under partiets resultat i valet 2013, 26,8 procent – och Høyre ligger nu lite drygt tio procentenheter efter Arbeiderpartiet.
Høyres framgångar sker dessutom numera nästan helt på regeringspartnerns, högerpopulistiska Fremskrittspartiets, bekostnad. FrP backar i den här mätningen med 0,7 procentenheter till 12,8 procent, vilket är långt under partiets resultat i valet förra året, 16,3 procent.
Sommar i P1 med Lars Palmgren
6 juli 2014 16:30 | Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 14 kommentarerJag känner förstås till Lars Palmgren i hans förutvarande värv som Sveriges Radios korrespondent i Latinamerika, men jag har veterligen aldrig träffat honom personligen. Det senare kan ha att göra med att han ända sen mitten av 1970-talet har varit verksam i Latinamerika, bland annat som korrespondent för radion, och att han även nu efter pensioneringen är bosatt i Chile.
Det här är säkert en del av förklaringen till att man bland hans relativt få svenska låtar i dagens Sommar hittar sådant som Kjell Höglunds ”Lugnare vatten” (genombrottslåt för Marie Bergman) och Bernt Stafs ”Familjelycka”. Men han har inte helt tappat kontakten med musiklivet här hemma, vilket en låt med Bo Kaspers Orkester vittnar om.
Fast också mycket av det i hans övriga musikval som jag kan relatera till – Miles Davis, The Doors, Procol Harum – hör ju hemma i en lite tidigare musikepok.
De många latinamerikanska skivor han spelade kan jag inte relatera till, eftersom jag saknar kunskap. Men åtminstone virtuosen Astor Piazolla finns också i våra skivhyllor.
Lars Palmgrens berättelse om sitt liv som latinamerikakorrespondent sträcker sig över vida områden och många länder, men med den skicklige journalistens sinne för detaljer som ger liv och must kryssar han från det ena till det andra utan att helheten blir lidande. Och mycket av det han berättar är också värt att lyssna på. Sådant som historien om ponchomannen som sätter sig bredvid honom i en i övrigt folktom buss och där bestjäl honom (visar det sig senare) på hans under kläderna gömda reskassa samt, ännu mer skrämmande, följer efter honom till hans skraltiga hotell, där rumsdörren inte går att låsa. Eller historien om hur han, ovetandes, luras att smuggla vapen, gömda under bilgolvet, från Nicaragua till El Salvador.
Också historien om hur han till slut i Chile får en hustru blir snäppet bättre genom sin början och sitt slut. Den som först av allt verkar ha förstått att de här två måste få varann är den blivande hustruns hund, som börjar vistas även hos sin blivande husse men sen släpar i väg honom till matte. Och så, som den här historiens clou, vigseln, som får sin fullbordan först när den här hundrackan lyckas komma in genom kyrkporten och sen, när den har konstaterat faktum, nöjd går ut igen.
Sommar i P1 med Morton Narrowe
4 juli 2014 16:05 | Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 1 kommentarDen nu 82-årige rabbinen i den judiska församlingen i Stockholm Morton Narrowe kom från USA till Sverige 1965 men har sedan blivit kvar här. I sin nya församling mötte han många judar med radikalt andra erfarenheter än hans egna, många av dem människor som, ibland på ett mirakulöst sätt, hade undkommit nazisternas förintelseläger.
I sitt Sommar-program i dag talade han ganska mycket utifrån sin roll som rabbin, vilket kanske inte talar så mycket till just mig, inte för att jag har något horn i sidan till just judendomen utan för att jag inte omfattar någon religion. Men jag känner respekt för att han, enligt vad han själv berättade, tidigt insåg klyftan mellan sina egna och många församlingsmedlemmars erfarenheter och försökte överbrygga den.
Hans berättelse om sitt liv innehöll också ett och annat som var roligt att lyssna till. Jag tänker då främst på Abba Ebans svarsbesök i Stockholm på dåvarande utrikesministern Sten Anderssons besök i Israel. UD anordnade i sedvanlig ordning en stor middag för Eban plus inbjudna gäster, bland dem rabbi Narrowe. Enligt den senare var det ingen höjdarstämning under middagen, men under minglet efteråt blev Narrowe till sin förvåning kallad till ett samtal med Eban, som han inte kände sen tidigare, och han undrade förstås vad den höge gästen ville honom. Det visade sig att Eban var less på tillställningen och ville gå, men eftersom hedersgästens uppbrott också skulle bli en signal till övriga att de nu kunde gå, vågade han inte ens titta på sin egen klocka utan frågade rabbinen hur mycket klockan var.
Hans musikurval rymde ett par låtar, hämtade från det som genom tjänsten i Stockholm skulle bli hans nya hemland. Dels en sång ur den religiösa svenska sångskatten – rabbi Narrowe är ekumeniker: ”Gammal fäbodpsalm” med Busk Margit Jonsson och Monica Dominique. Dels ett nummer hämtat från Jan Johanssons ”Jazz på svenska”, ”Visa från Utanmyra”.
Men mycket av det övriga var hämtat ur den judiska musiktraditionen i vid mening, och där spelade han bland annat artister som finns också i min skivsamling, sådana som Barbra Streisand, Leonard Cohen, Theodore Bikel och Tom Lehrer. Särskilt uppskattade jag här – ett exempel är Leonard Cohens ”Hallelujah” – att Narrowe utförligt berättade om varför han hade valt just den låten, ofta på grund av dess religiösa anknytning.
Fast avslutningslåten, ”Hey Jude” med The Beatles, hade han valt av ett mer världsligt skäl – han kallar sin hustru för just Jude.
Arbeiderpartiet störst också i ytterligare en norsk mätning – men inte riktigt så stort
3 juli 2014 22:42 | Politik | 2 kommentarerArbeiderpartiet är störst också i Norstats mätning för Vårt Land – men inte riktigt så stort som i den mätning jag redovisade här om dagen. I den här mätningen backar partiet med 1,4 procentenheter till 34,4 procent, vilket också det är markant över partiets resultat i stortingsvalet 2013, 30,8 procent.
Dess koalitionspartner i den förra regeringen, Senterpartiet, ökar i Norstat-mätningen med 1,5 procentenheter och får då 5,9 procent, vilket ligger över valresultatet 2013, 5,5 procent.
Sämre går det för det tredje partiet i den regering som föll i höstas, Sosialistisk Venstreparti. Det går visserligen upp med 0,4 procentenheter men ligger fortfarande på en rekordlåg nivå, 2,9 procent, alltså långt under fyraprocentsspärren. I valet förra året fick SV 4,1 procent.
Det parti som främst verkar ha tjänat på SVs nedgång är det blockneutrala Miljøprtiet De Grønne, som i den här mätningen är uppe i 3,8 procent att jämföra med 2 procent i valet.
Liberala Venstre ligger kvar på sitt valresultat 2013, 5,5 procent, och verkar i den här undersökningen inte ha tappat gröna väljare till MDG. Men partiet kan ju ha kompenserat ett sådant tapp genom ett nytillskott av väljare från mittenkollegan Kristelig Folkeparti.
En ny tendens i den aktuella mätningen är nämligen att KrF tappar väljare både till vänstersidan och till övriga mittenpartier. Med 4,2 procent ligger nu partiet strax ovanför spärrgränsen. I stortingsvalet 2013 fick Kristelig Folkeparti 5,6 procent.
För de båda partier, som tillsammans bildar regering, innebär den här mätningen inga drastiska förändringar:
Høyre får 26,6 procent, vilket är nästan identiskt med valresultatet 2013, 26,8 procent.
Och högerpopulistiska Fremskrittspartiet stöds av 14,1 procent – det ligger också still just nu, men på en lägre nivå än i valet i fjol, 16,3 procent.
Norska Arbeiderpartiet rekordstarkt framåt
2 juli 2014 17:44 | Politik | 2 kommentarerI TNS Gallups opinionsmätning för norska TV 2 går Arbeiderpartiet rekordstarkt framåt, ökar med 3,2 procentenheter till 37,6 procent, vilket är partiets bästa resultat sen 1998. Det här är en anmärkningsvärd ökning sedan stortingsvalet 2013, då partiet fick 30,8 procent och förlorade regeringsmakten.
Nio av tio väljare som röstade på Ap i stortingsvalet 2013 säger, att de skulle rösta likadant i dag, men inte nog med det: Väljare som 2013 röstade på andra partier strömmar nu till Arbeiderpartiet. Partiet får starkare stöd bland kvinnor än bland män; speciellt stort stöd får Ap bland yngre kvinnor.
Sämre går det för Arbeiderpartiets båda samarbetspartners i den förra, röd-gröna regeringen.
Sosialistisk Venstreparti ligger med 3,4 procent (- 1,1 procentenheter) under fyraprocentsspärren, att jämföra med stortingsvalet 2013, då partiet fick 4,1 procent.
Sannolikt har SV tappat väljare både till Arbeiderpartiet och till Miljøpartiet De Grønne, det senare en nykomling som inte tar ställning i blockpolitiken. MDG, som i valet 2013 fick 2 procent, ökar i den här mätningen med 0,2 procentenheter till 3,3 procent och ser ut att så småningom bestående kunna ligga över spärren.
Det tredje partiet i den förra regeringen, Senterpartiet, backar också med 1,1 procentenheter men hamnar då på 5 procent, vilket ligger under SPs valresultat 2013, 5,5 procent.
Ökar en smula, med 0,3 procentenheter, gör yttervänsterpartiet Rødt, som därmed är uppe i 2 procent, vilket också var partiets resultat i valet 2013.
Av de båda regeringspartierna går högerpopulistiska Fremskrittspartiet tillbaka med 1,7 procentenheter till 10 procent, vilket är partiets sämsta resultat sen valet 1995. I stortingsvalet 2013 fick partiet stöd av 16,3 procent. Enligt den här undersökningen är det bara lite över hälften av partiets väljare från valet i fjol som skulle rösta likadant, om det vore val nu. FrP förlorar i ungefär lika stor utsträckning väljare till Arbeiderpartiet och till Høyre.
I gengäld ökar således det ledande regeringspartiet, Høyre, med 1,5 procentenheter och hamnar då på 27,6 procent, vilket är högre än partiets valresultat 2013, 26,8 procent.
Av regeringens stödpartier i Stortinget backar även i den här undersökningen liberala Venstre med 1,3 procentenheter och får då 5,2 procent, vilket är under partiets resultat i stortingsvalet 2013, 5,5 procent. Norska valforskare (dubbeltydigheten är svensk!) hävdar att det också miljöprofilerade Venstre är ett av de partier, som bidrar till uppgången för det blockneutrala Miljøpartiet De Grønne.
För Kristelig Folkeparti är läget stabilt: Partiet får nu liksom i den förra mätningen 4,6 procent. Men i stortingsvalet 2013 stöddes KrF av 5,6 procent.
Sommar i P1 med Evabritt Strandberg
2 juli 2014 16:01 | Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 3 kommentarerDagens sommarpratare, Evabritt Strandberg, har jag förstås sett både på film och på teater, och en av hennes sammanlagt rätt många makar, Sven Wollter, talade jag med under en middag för inte så vansinnigt länge sedan. Mitt första riktigt starka intryck av henne fick jag genom LPn ”En sång, ett vapen”, utgiven 1965. En av sångerna på den, sjungen av Jan-Olof Strandberg, den antifascistiska ”Den svarta tuppen”, spelade hon för övrigt i sitt Sommar-program i dag i samband med en ganska dråplig historia om när hon utan att först ha bett om lov lånade Sven-Bertil Taubes sommarhus i Spanien. För egen del tog jag med den här motståndssången i min arbetarrörelsesångbok från 1970, ”Upp till kamp! Sånger om arbete, frihet och fred”.
Fast Evabritt Strandberg personligen har jag aldrig träffat.
Som sommarpratare har en person som Evabritt Strandberg två uppenbara fördelar. Dels är hon med sin mångåriga rutin från scen och film en livfull berättare som man verkligen lyssnar på. Dels finns det i det hon berättar om ganska mycket som åtminstone jag som teater- och filmintresserad och även samhällsintresserad lyssnare kan relatera till.
Ännu bättre blev det här av att hon var så personlig, i något fall utlämnande. Hon berättade om en barndom, som rymde föräldrarnas konfliktfyllda skilsmässa och moderns knapra ekonomi. Ännu djärvare var det att berätta om inspelningen av samlagsscenen i Widerberg-filmen ”Kärlek 65”, som ett tag blev så intensivt intim, att Keve Hjelm måsta avbrytas innan det hela övergick till att bli ett riktigt samlag.
Roligt var det också att få en glimt av hur det gick till, när hon, trots att hon var självsvåldig och ibland hade svårt att passa tider, blev antagen på Dramaten av Ingmar Bergman, som hade noterat dessa hennes brister men ändå ansåg att hon var ”en begåvad jävel”.
Musiken i hennes sommarprogram var genomgående värd att lyssna på: Gipsy Kings, Charles Trenet, Frank Sinatra & Quincy Jones, Cornelis Vreeswijk, Peggy Lee, Liza Minelli, Monica Zetterlund. Kul också att låtlistan innehöll en del som var lite mer ovanligt: Lina Wollter och Kongo Allstars med ”Only Dead Fish Follow the Strem” (ett bra politiskt budskap!) och ”Bellmans epistel numero 9” med elever från Kungsholmens gymnasium.
Skicka henne dit där hon hör hemma – annars dukar Jimmie Åkesson under
1 juli 2014 21:53 | Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 1 kommentarFrån Visby kördes i kväll programmet Kall sång i Almedalen med Jimmie Åkesson som körledare.
När det var klart, slog vi om till den andra SvT-kanalen och såg där Allsång på Skansen.
Där var det värme och glädje, och i publiken syntes, sjungandes svensk allsång, en ung dam i hijab.
Danmark: Socialdemokratiet etta men med Venstre i hälarna
1 juli 2014 12:29 | Politik, Politikerhistorier | Kommentering avstängdDen senaste mätningen från Voxmeter återställer den förväntade ordningen bland de i dag tre största partierna i Danmark.
Största parti, om än relativt knappt, är Socialdemokratiet med 23,7 procent (22,5 procent i Berlingske Barometer). Voxmeters aktuella resultat ligger på nåbart avstånd från partiets resultat i 2011 års folketingsval, 24,8 procent.
Men hack i häl har Socialdemokratiet även i den här mätningen borgerliga Venstre med 23,2 procent (21,6 procent i barometern). Det här är en återhämtning efter de stora opinionsförluster partiledaren förorsakade partiet, men fortfarande är det en bit kvar till partiets resultat i valet 2011, 26,7 procent.
I den här mätningen ligger högerpopulistiska Dansk Folkeparti på tredje plats, men markant lägre med 17,0 procent, vilket kan jämföras med det betydligt högre barometergenomsnittet på 20,5 procent. Var partiet nu än ligger, ligger det mycket högre än i folketingsvalet 2011, då det fick 9,2 procent.
Konservative Folkeparti ligger med 5,2 procent aningen över, men med 4,5 procent i barometergenomsnittet aningen under valresultatet 2011, 4,9 procent.
Det andra mittenpartiet, Liberal Alliance, som i folketingsvalet 2011 fick 5,0 procent, ligger nu på 5,1 procent (5,4 procent i barometern).
Vänsterliberala Radikale Venstre, som sitter i regeringen tillsammans med Socialdemokratiet, låg under lång tid under sitt stöd i 2011 års val, 9,1 procent, men ligger i den aktuella mätningen på 9,6 procent och i barometergenomsnittet på 9,1 procent.
Socialistisk Folkeparti, som lämnade regeringen, tycks ha gynnats av detta och får i den aktuella mätningen 6,9 procent (6,5 procent i barometergenomsnittet), men än är det en bit kvar till partiets resultat i 2011 års val, 9,2 procent.
Dess konkurrent, den rödgröna och feministiska Enhedslisten får i den aktuella mätningen 8,6 procent (8,8 procent i barometern), vilket, om man ser till tidigare mätresultat på över tio procent, tyder på en återströmning av väljare till SF. Fortfarande ligger Enhedslisten dock en bit över sitt valresultat 2011, 6,7 procent.
Norska invandrare vänsterröstar – men Høyre har gradvis ökat sin röstandel bland dem
30 juni 2014 23:21 | Politik | Kommentering avstängdNorge har under lång tid haft en mycket lägre invandring än Sverige, men andelen invandrare har under de senaste åren ökat. Tre forskare vid Statistisk sentralbyrå har nu undersökt hur invandrarna röstar. Jag refererar här data ur en artikel i tidningen Klassekampen.
Høyre hade i 2011 års kommunval ett mycket lågt stöd från invandrare från Asien, Afrika och Latinamerika, 13 procent, men i stortingsvalet 2013 ökade partiet den här andelen till 26 procent (att jämföra med valresultatet, 26,8 procent). Bland invandrare från europeiska länder har Høyre till och med en högre röstandel än i befolkningen som helhet.
Vänsterpartierna har fortsatt högt stöd från invandrare från Asien, Afrika och Latinamerika, men här faller uppslutningen snabbt. I kommunvalet 2007 röstade 78 procent på Arbeiderpartiet, Sosialistisk Venstreparti eller Rødt mot 72 procent i kommunvalet 2011 och 64 procent i stortingsvalet 2013.
I motsats till vad som är fallet för resten av befolkningen röstar männen i invandrargruppen mer vänsterorienterat än kvinnorna,
Invandrarna finns till mycket stor del i osloområdet: Där har nu 17 procent av de röstberättigade invandrarbakgrund. Andelen är mycket lägre om man ser till hela landet. Vid stortingsvalet 2005 utgjorde invandrarna bara 3 procent av väljarna. I fjol utgjorde de 6 procent.
I den här undersökningen räknar man inte bara personer som själva har invandrat utan också i Norge födda barn till invandrare till gruppen invandrare. Nämnas bör också att bara häften av de cirka 400.000 personer som har rätt att rösta i kommunvalet har norskt medborgarskap och därmed rätt att rösta i stortingsval.
Anna-Greta Leijon, 75
30 juni 2014 22:16 | Mat & dryck, Politik, Ur dagboken | Kommentering avstängdVår gamla vän Anna-Greta Leijon firade sin 75-årsdag i fredags, den 27 juni – fast hennes riktiga födelsedag inföll först i går, den 30 juni. Både jag och Birgitta är hennes vänner från ganska unga år – jag hade till och med en kort romans med henne när hon liksom jag pluggade i Uppsala – och sedan har vi hållit kontakten på olika sätt: skickat julkort, ringt när vi har känt att det behövdes, träffats med ojämna mellanrum.
Jag hade gräsligt ont särskilt i min högra fot fastän – eller på grund av att? – jag hade mina nya fotriktiga skor på mig, men jag är inte den som sviker en gammal kompis på hennes stora dag.
Så vi infann oss bland många många andra på Ekermanska malmgården, belägen på Ekermalms gränd 3-5 på Söder. När vi hjärtligt hade gratulerat festföremålet, hittade jag en stol att sitta och vila benen i i det lusthus, där de två tavlor, målade av festföremålet självt och priser i ett speciellt födelsedagslotteri, ställdes ut. Men vi hörde inte till vinnarna vid dragningen som kom senare.
Många kom till det lilla lusthuset för att titta på Anna-Gretas målningar, och där inne och lite senare på lusthusets trappa fick jag tillfälle att hälsa på gradvis nyanlända, till exempel Lena Hjelm-Wallén och hennes make Ingvar, och där fick jag också en pratstund med min gamle vän från studentförbundstiden och inte minst Socialdemokraternas programkommission, Anders Ferm.
Vid det bord i serveringstältet där vi sen fick plats satt bland andra en gammal laboremuskompis från Uppsala, Göran Andersson, som jag hann prata ganska mycket med. Jag träffade förstås också hans fru, den förra statssekreteraren Gun-Britt Andersson, en annan god vän från uppsalatiden.
Alldeles bakom mig, vid bordet intill, satt Ingrid Iremark, som jag senast såg på en OD-middag men som jag förstås känner från hennes tid i statsministerns kansli – numera är hon generalkonsul på Åland.
Det skulle kunna bli en hel Gala Peter-sida av det här, men jag väljer att avsluta med att nämna att vid bordsändan på samma bord satt Leif G W Persson.
Tal skulle inte hållas, men två av Anna-Gretas nu vuxna barn, Britta och Kalle, höll ett mycket roligt och trevligt stafettal till sin mor – Anna-Gretas tredje barn, sonen Svante, befann sig tyvärr utomlands.
Men yngste sonen Kalles far, Leif Backéus, fanns bland gratulanterna. (För er som inte vet: Anna-Greta och han är inte ett par längre.)
Efter kaffet tog vi med en hjärtlig trekram farväl av festföremålet och tog oss, i mitt fall haltande, tillbaka till Öregrund.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^