Sommar i P1 med Lars Palmgren
6 juli 2014 16:30 | Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 14 kommentarerJag känner förstås till Lars Palmgren i hans förutvarande värv som Sveriges Radios korrespondent i Latinamerika, men jag har veterligen aldrig träffat honom personligen. Det senare kan ha att göra med att han ända sen mitten av 1970-talet har varit verksam i Latinamerika, bland annat som korrespondent för radion, och att han även nu efter pensioneringen är bosatt i Chile.
Det här är säkert en del av förklaringen till att man bland hans relativt få svenska låtar i dagens Sommar hittar sådant som Kjell Höglunds ”Lugnare vatten” (genombrottslåt för Marie Bergman) och Bernt Stafs ”Familjelycka”. Men han har inte helt tappat kontakten med musiklivet här hemma, vilket en låt med Bo Kaspers Orkester vittnar om.
Fast också mycket av det i hans övriga musikval som jag kan relatera till – Miles Davis, The Doors, Procol Harum – hör ju hemma i en lite tidigare musikepok.
De många latinamerikanska skivor han spelade kan jag inte relatera till, eftersom jag saknar kunskap. Men åtminstone virtuosen Astor Piazolla finns också i våra skivhyllor.
Lars Palmgrens berättelse om sitt liv som latinamerikakorrespondent sträcker sig över vida områden och många länder, men med den skicklige journalistens sinne för detaljer som ger liv och must kryssar han från det ena till det andra utan att helheten blir lidande. Och mycket av det han berättar är också värt att lyssna på. Sådant som historien om ponchomannen som sätter sig bredvid honom i en i övrigt folktom buss och där bestjäl honom (visar det sig senare) på hans under kläderna gömda reskassa samt, ännu mer skrämmande, följer efter honom till hans skraltiga hotell, där rumsdörren inte går att låsa. Eller historien om hur han, ovetandes, luras att smuggla vapen, gömda under bilgolvet, från Nicaragua till El Salvador.
Också historien om hur han till slut i Chile får en hustru blir snäppet bättre genom sin början och sitt slut. Den som först av allt verkar ha förstått att de här två måste få varann är den blivande hustruns hund, som börjar vistas även hos sin blivande husse men sen släpar i väg honom till matte. Och så, som den här historiens clou, vigseln, som får sin fullbordan först när den här hundrackan lyckas komma in genom kyrkporten och sen, när den har konstaterat faktum, nöjd går ut igen.
14 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Historien om hunden värmer hjärtat hos en gammal hundägare. Uttrycket människans bästa vän är inte gripet ur luften.
Comment by Åke F — 2014 07 06 20:21 #
Observera, detta inlägg har absolut ingenting att göra med Sommar i P1. Den som tror det uppmanar jag att sluta läsa här och istället gå till nästa inlägg. Enn Kokk har heller ingenting att göra med följande rader och tar förmodligen avstånd från innehållet.
Vad jag vill ha sagt är hur dåligt S-bloggar fungerar som debattforum. 766 bloggar men nästan ingen är öppen för politisk debatt. Partigängarbloggar finns det dock gott om men de tillåter ingen debatt som går utanför den påbjudna propagandan.
Det hade varit intressant att diskutera svensk politik här med tanke på Almedalsveckan men knappast någon blogg tillåter det.
Det föranleder mig att ställa frågan: Vad är egentligen syftet med S-bloggar. Ensidig propaganda eller öppen debatt? Och tror man sig vinna nya sympatisörer (som ett parti som dansar under 30-strecket så väl behöver) genom att strypa debatten och vara arrogant mot dem som dristar sig till att inte alltid hålla med de påbjudna ukaserna?
Comment by Jan — 2014 07 06 23:42 #
Till Jan Galfvensjö: Jag tror att jag har sagt det förr: För egen del har jag inget emot debatt, således inte heller mot meningar som avviker från mina egna.
Min blogg – ansluten till S-bloggar för att nå även min gamla partisfär – innehåller inte så våldsamt mycket om aktuell svensk politik, eftersom ju så många andra s-bloggare ständigt skriver om detta. Jag försöker i stället bredda den politiska diskussionen genom att ofta rapportera om den politiska utvecklingen i våra grannländer.
Sen tror jag över huvud taget inte på att bloggar som monomant skriver bara om politik, ett slags digitala ledarsidor, är effektiva – de riskerar att mest nå de redan frälsta.
Själv försöker jag nu, liksom på den tiden då jag var chefredaktör för ett partiorgan (s), i stället nå läsare på många olika sätt, till exempel genom att skriva om Melodikrysset (det gav min blogg över 4.000 läsare i lördags), och genom att skriva om en intressant serie i radion, Sommar, som ger möjlighet att reflektera över både musikval och livsöden, då och då också om politik.
Sen måste du försöka inse att varje blogg, även varje S-blogg, är bloggarens ensak – det finns inget som tvingar någon bloggare att utforma sin blogg på ett visst sätt. Jag har aldrig någonsin från S-bloggar mottagit någon ukas om vad jag borde eller inte borde skriva.
En sak till: Märk att en blogg inte är en insändarsida – man ska alltså inte, som du faktiskt gör här, till en bloggtext i ett visst ämne fästa en kommentar i ett helt annat ämne eller vädra någon av sina käpphästar.
Mitt råd till dig – jag tror att jag har gett dig det förut – är att starta en egen blogg. Där skulle du fritt kunna skriva om det du för din del tycker är viktigt. Du skriver ju väl – men du kommer då också att upptäcka, att ensidighet inte är det som åtminstone en riktigt stor läsekrets eftertraktar.
Comment by Enn Kokk — 2014 07 07 9:51 #
Tack för svaret, Enn. Déjà vu? Återigen; min kritik avsåg naturligtvis inte din blogg (även om jag personligen skulle tycka att det vore kul om du skrev lite mer om dagspolitik) utan S-bloggar som helhet. Jag tycker fortfarande att det är torftigt att bland 766 politiska bloggar så få vill diskutera politik förutsättningslöst. Utan censur och pekpinnar.
Stig-Björn Ljunggrens blogg är dock ett av få undantag. Även om jag inte har samma syn på skattefinansierad kapitalism som han har. Han har också en mycket högre verkshöjd på sin blogg.
Det förvånar mig faktiskt hur många socialdemokratiska kommunalråd det finns som knappt kan läsa eller skriva; jurister som inte förstår upphovsrätt; lärare som särskriver och mångåriga riksdagsmän som okritiskt tar rygg på allt vad partiledningen föreskriver!
Tack för ditt råd i alla fall. Jag tror dock inte att jag kommer att starta någon egen blogg. Jag får väl helt enkelt söka mig till de fora på nätet som inte skyr debatten. Där sätter jag punkt!
Comment by Jan — 2014 07 07 12:45 #
Till Jan Galfvensjö: Nu är ju långt ifrån alla av de här S-bloggarna aktiva.
Och håller du dig till de mest aktiva, de som kontinuerligt förses med ny text, är väl huvudregeln, att de publicerar kommentarer, i vart fall relevanta sådana. Karaktären på svaren kan ju också ha att göra med karaktären på kommentarerna.
Att somliga S-bloggare är mer partilojala än Stig-Björn Ljunggren är deras eget val.
Comment by Enn Kokk — 2014 07 07 17:38 #
Tyvärr är det väl det de inte gör, Enn. Publicerar kommentarer alltså. I vad mån de faktiskt gör det så är det ofarliga sådana, sådana som inte går på tvärs med bloggägarens åsikter. Det har ingenting att göra med kvaliteten på kommentarerna, snarare tvärtom.
Nu talar jag om de mest frekventa bloggarna på ”ettan”. Det är väl därför jag publicerar min kritik här, trots att jag vet att du inte uppskattar det.
En annan sak när jag ändå håller på: Det är väldigt få kvinnor som är aktiva på S-bloggar. Det talades mycket om feminism i Almedalen. Var håller alla bloggande S-kvinnor hus?
Comment by Jan — 2014 07 07 20:57 #
Till Jan Galfvensjö: Jag har i min bloggroll länkar till några bloggande kvinnor med socialdemokratiska värderingar. Några av dem finns på S-bloggar. Andra inte. Varför de har valt det ena respektive det andra vet jag inte. Observera att detta inte betyder att alla i min bloggroll – vare sig de är kvinnor eller män – är socialdemokrater.
Varför de S-bloggare som stryker vissa kommentarer gör så vet jag inte. En rimlig förklaring som jag själv kan tänka mig är att kommentarerna i fråga tar upp helt andra saker än det bloggägaren själv har skrivit om, dem som kommentarerna följaktligen borde diskutera. Kom i håg grundregeln, att en blogg inte är någon allmän insändarsida.
Handlar det däremot om en annan syn på det bloggägaren har skrivit om, förefaller strykning inte vara någon acceptabel utväg. Men man får naturligtvis inte överutnyttja replikrätten heller.
Comment by Enn Kokk — 2014 07 08 0:03 #
Jag märker att du inte riktigt begriper min kritik mot S-bloggar. Förmodligen beroende på att du inte läser de bloggar (de mest frekventa på ”löpet”) jag kritiserar. Istället för att fortsätta prata förbi varandra är det nog bättre att vi sätter stopp där. Tack för att du gjorde dig besvär i alla fall.
Comment by Jan — 2014 07 08 7:39 #
Till Jan Galfvensjö: Bland de S-bloggare, vilkas bloggar jag kollar dagligen (några av dem – jag kan nämna Anna Ardin och just nu, av privata skäl, Britta Sethson som exempel, men båda är mycket öppna för debatt – skriver dock inte varje dag), finns i min bloggroll sådana som Bengt Silfverstrand och Martin Moberg.
Därutöver läser jag S-bloggar beroende av ämne och namn (vem det är som skriver). Den av dig nämnde Stig-Björn Ljunggrens blogg följer jag på det här sättet.
Allt kan man ju rimligtvis inte läsa, inte bara för att man inte har obegränsat med tid.
Så frågan kvarstår: Vilka S-bloggare är det som stryker sådana inlägg från din sida, vilka faktiskt håller sig till grundregeln att kommentera just den på bloggen publicerade texten och inte helt andra saker?
Att bloggare, S-märkta så väl som andra, skriver om andra ämnen och aspekter än dem du själv skulle vilja prioritera kan du som läsare inte göra något åt. Förstår du inte själv hur fel hela den här diskussionstråden är i det sammanhang du valde att publicera ditt aktuella inlägg, under en recension av ett Sommar-program i radio?
Comment by Enn Kokk — 2014 07 08 9:04 #
Du har rätt, Enn. Jag borde inte ha tagit upp frågan överhuvudtaget. Det var en gagnlös sak. Det borde jag ha förstått från första början. Jag ber om ursäkt för den skada mitt ohemula spörsmål kan ha vållat din blogg och drar mig härmed ur debatten.
Comment by Jan — 2014 07 09 9:11 #
Till Jan Galfvensjö: Men snälla Jan: Jag har aldrig hävdat att du har vållat någon skada eller något liknande, och nu tycker jag du kryper ur diskussionen genom att inte svara på det jag frågar om: Om nu några S-bloggare har strukit inlägg från din sida, kan du väl tala om, vilka det är i så fall, och om det har skett – kan det i så fall ha berott på att du inte har hållit dig till det ämne som behandlades i den bloggtext du hade fogat din kommentar till?
Du är ju i din fulla rätt att tycka, att det finns viktigare saker att skriva än det bloggägaren har valt att skriva om, men du måste ju finna dig i att en blogg är ett uttryck för bloggägarens personliga värderingar, som inte nödvändigtvis är identiska med dina.
Jag vidhåller fortfarande, att din egen idealblogg får du rimligtvis genom att börja publicera en egen.
Comment by Enn Kokk — 2014 07 09 9:33 #
Okej, för att avsluta det här. Det jag reagerar på är inte, som du antyder, att kommentarer som avviker från ämnet eller på annat sätt bryter mot kommentarsregler tas bort. Utan att:
– avvikande åsikter tas bort
– rättelser stryks
– personer stängs av godtyckligt
– skev statistik utan källor presenteras
– spamming tillåts
– okritisk reproduktion av propaganda görs
– nedlåtande ton mot de som inte håller med praktiseras
– 10-15 inlägg (av samma person) görs utan att en enda kommentar besvaras eller publiceras
Jag kan säkert komma på 10 punkter till men nöjer mig där. Naturligtvis sysslar inte alla bloggar med det jag nämner ovan. De är ett fåtal men tongivande bloggare jag kritiserar. Låt oss kalla dem Bill&Bull, Bagdad Bob med flera. Bagdad Bob har dock nyligen plockats av banan. Vilket kanske signalerar ljusare tider på S-bloggar? Sagde Bagdad Bob var ju, olyckligtvis, S-bloggars webbredaktör. Så, punkt!
Comment by Jan — 2014 07 10 9:04 #
Till Jan Galfvensjö: Det är väl främst dina inledande kritikpunkter som i mina ögon är allvarliga, förutsatt alltså att du själv har hållit dig till ämnet i den bloggtext du har fäst din kommentar vid.
En del annat, som sättet att använda statistik, har väl också att göra med att bloggar inte är vetenskapliga avhandlingar.
För egen del är jag en kritisk och reflekterande själ, som rent av har fått en och annan helsida i kvällspressen för min kritik av ledande socialdemokrater. Men jag har för den skull inga problem med att många av dem som bär upp ett politiskt parti är partilojala och följaktligen har en tendens att ersätta fakta och argument med frakta argument.
Jag gillar inte nedlåtande ton, men man måste ju inse att själva bloggformen är ett uttryck för att ge just den enskilda personen med sina egenheter en röst i cyberrymden.
En del bloggare, somliga av dem rent av drivna skribenter, har som kutym att visserligen publicera kommentarer men inte besvara dem, kanske beroende på att de inte tycker sig ha tid. För det här finns det inga tvingande regler. Man kan ju för övrigt som bloggägare också helt och hållet spärra kommentarsfunktionen.
Comment by Enn Kokk — 2014 07 10 9:49 #
Jan, jag tycker mig urskilja vissa skillnader i debattklimat även utanför bloggosfären.
Vissa personer kan bjuda på: …intressant, men jag tycker helt annorlunda.
Andra låter mig känna på att jag angripit en Sanning och alla som står för den Sanningen. ”Ja, då vet jag var jag har dig. Du är som dom andra.”
Och ”dom andra” platsar inte heller på vissa bloggar. Det hindrar inte att jag har förståelse för att en viss renhållning kan vara motiverad.
De tålmodiga svaren här – utanför bloggämnet – kan du nog inte räkna med på så många bloggar oberoende av partifärg.
Comment by Hans G Eriksson — 2014 07 10 10:13 #