En liten tjej som är intresserad av maskiner

”Händiga Hanna lagar bilen” är en bilderbok med text av Titti Knutsson och bild av Lisen Adbåge. Den kom ut på Alafabeta förlag 2005 och har nu (2010) återutgivits av En bok för alla.

Den handlar om lilla Hanna som är ute och åker bil med sin pappa och om vad som händer när bilen får motorstopp. Med hjälp av en farbror som heter Janne och hans trailer kommer bilen till en verkstad, och till slut blir den också lagad.

Jag är en sån där som inte är det minsta intresserad av bilar och maskiner; jag har inte ens körkort. Därav följer att jag egentligen är föga intresserad av den här bilderbokens handling, alltför realistisk för att den ska tala till min fantasi.

Men lilla Hanna är helt fascinerad av vad man på verkstan gör med pappas bil – hjälper till och med till med att hitta en reservdel – och så kommer jag att tänka på att min dotterdotter Klara är mycket förtjust i att åka bil med sin pappa och alldeldeles begeistrad i var hon kallar ”stora maskiner”. Och då förstår jag den här bokens pedagogik: Den vill visa att även små tjejer, inte bara små killar, kan vara intresserade av bilar och verkstäder och saker som finns där. Det här vällovliga jämställdhetstemat understryks ytterligare av att Janne på bilverkstan också har en arbetskamrat som heter Siv.

Men vad man ska göra med små snart 73-åriga farbröder som fortfarande inte kan uppbåda intesse för bilar och stora maskiner vet jag inte.

En bok om den sommar som ännu dröjer

Kaj Beckmans årstidsböcker för barn gavs 1999 ut i en samlingsvolym, ”Måns och Mari från vår till sommar”. Nu gör En bok för alla en ny generation barn tjänsten att återutge dem separat. Senast i raden (2010) är ”Måns och Mari om sommaren”. Den publicerades först av Folket i Bilds förlag år 1971.

Det är en underbar bilderbok om livet på en sommarö, från ankomsten till sommarstugan till dess att sensommarens aningen kyligare luft ger en föraning om att hösten ska komma.

Bokens tempo är makligt, dess text och bilder mer lagda på att visa olika sidor av den svenska sommaren än på händelser. Men midsommarstången finns där naturligtvis som en påminnelse om att även sommaren har sina årstidsriter.

Bilduppslag efter bilduppslag med kort vidhängande text påminner oss om de ljuvligheter som sommaren bjuder inte minst barnen: en ritt i hagen med björkar och liljekonvaljer, besök hos skärgårdsbondens grisar och höns, åktur på hans hölass, bad och simträning i havet, fisketur i eka, sandslottsbygge och trädgårdsarbete. Inte ens regn och åskväder saknas.

Och så har boken en pedagogisk sida, lär ut namnen på fåglar och fiskar och blommor och bär och fåglar. Uppslaget med alla sommarblommorna plus en humla och en nyckelpiga är som taget ur en flora, men det som dominerar bilden – Måns och Mari liggande i gräset bredvid en blommande nyponbuske – gör att bilderbokskaraktären bibehålls.

Till slut är sommaren slut, även i den här boken.

Men den slutar med konstaterandet att det kommer nya somrar.

Melodikrysset nummer 18 2010

Nästan alla melodikryss innehåller något som man fastnar på, åtminstone ett slag. I dag hade jag först svårt att komma på vad det var för parodi som sjöngs som duett – men med hjälp av några ledbokstäver kom jag på var jag hade hört den där melodin förut: i Melodifestivalen (vid närmare kontroll visar det sig, att den hade sänts in till 2006 års upplaga, men den kom inte med där). De som sjöng var Markoolio och Linda Bengtzing, och deras bidrag hette ”Värsta schlagern”.

Då var det lättare att minnas ”Keep On Walking” med Salem Al Fakir, kanske för att han sjöng den i årets upplaga av Melodifestivalen.

Anders Eldeman spelade också något jag inte hade hört förut, en alldeles färsk låt med Robyn (Robin Miriam Carlsson). Jag googlade på henne, och det enda jag hittade från i år var singeln ”Fembot”. Var det den vi hörde?

Två musikaler förekom i dagens kryss.

Den första var ”Les Miserables”, ur vilken vi hörde ”Herre i sitt hus”. Den bygger på Victor Hugos ”Samhällets olycksbarn” och har skrivits av Claude-Michel Schönberg och Alan Boutil.

Den andra var ”Chess”, bakom vilken ligger Björn och Benny men också Tim Rice.

Också Thorbjørn Egners ”Klas Klättermus” blev ju ett slags musikal, fast för barn. I Hackebackeskogen letar man efter nötter.

Ytterligare en visa, som ofta används vid ringlekar med barn, är ”Jungfru, jungfru, jungfru, jungfru skär”. Det ovanliga med den i dag var att vi fick höra den spelas i moll.

För egen del förknippar jag också Alf Prøysens ”Lilla vackra Anna” med barn. Vi har en Anna i familjen, och när hon var liten, spelade vi ofta ”Lilla vackra Anna” med Alf Prøysen på skiva.

Elvis Presleys storhetstid ligger ännu lite längre tillbaka i tiden. I dag hörde vi hans hit ”Can’t Help Falling In Love With You”, som på svenska blev ”Tro på mig”.

I schlager kan man besjunga allt möjligt.

Till exempel en hand. ”Jag kysser Eder hand, Madame”, kallade Gösta Stevens sin svenska version av Fritz Rotters och Ralph Erwins tyska original ”Ich küsse ihre Hand, Madame”.

Eller en hatt, som i Edvard Perssons insjungning av Alvar Krafts ”Min lilla hatt”.

Anders Eldeman lyckades till och med få in en hästsko i dagens kryss, detta trots att ”Gamle Svarten”, Cacka Israelssons stora succé från 1954, egentligen inte handlar om just hästskor.

För egen del är jag inte någon idrottsfantast – tvärt om – men Nacka Skoglund var ju en sån där fotbollsspelare som man inte kunde undgå att stöta på, ens på skiva. De flesta tyckte nog att han var en skön lirare, och i detta, som var hans eget språk, hittar vi dagens sista kryssvar, lir.

För egen del förknippar jag budskapet i den sång Nacka sjöng mer med vad som äger rum den 19 september i år: Vi kommer tillbaka!

* * *

På jakt efter något svar till allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. Sen bläddrar du dig ner till aktuell lördag.

Melodikrysset nummer 17 2010

Jag var alltså i Gimo och förstamajdemonstrerade i dag: lyssnade bland annat till min hustru, en person med stor talang för agitation.

De två sånger vi sjöng där till blåsorkester, ”Internationalen” och ”Arbetets söner”, förekom inte i dagens kryss, men Anders Eldeman avslutade, dagen till ära, med en kampsång av Povel Ramel.

Fast den hade han ingen fråga till.

Efter att ha bjudit min förstamajtalande hustru på vårlunch satte jag mig, så här lite i efterskott, och löste krysset. Det innehöll faktiskt några frågor, som jag för min del tyckte var lite knepiga.

Allra knepigast tyckte jag allra sista frågan var, den med sjuttiotalaren, men när jag hade fått Pepe Jaramillo och hade googlat, bekräftades det jag var inne på: Visst hette den där låten ”Love Is In the Air”.

Också dagens filmmelodier kändes lite knepiga.

”Avatar” har jag för egen del inte sett men känner till, så när jag hade fått ett antal ledbokstäver, föll svaret på plats. Sen kunde jag ju kontrollgoogla och fann då att Leona Lewis i den sjunger James Horners ”I See You”.

”Jalla Jalla” känner jag bättre till men mindes för den skull inte spontant – fick googla igen – att det var Daniel Lemma som gjorde ”If I Used To Love You”.

Plácido Domingo däremot kände jag igen på rösten. Det var han som sjöng ”Noche Azul”.

Från Spanien över till Portugal: dagens kryss började med ”Ring ring” på portugisiska. Den blev en hit med ABBA, men den kom bara på tredje plats i Melodifestivalen 1973.

I Melodifestivalen 2004 tävlade E-type, det vill säga Bo Martin Erik Erikson, med ”Paradise”, men den kom bara på femte plats.

Också Amy Diamond har tävlat i Melodifestivalen, dock inte med ”Up” som vi fick höra i dag.

Den gode Anders Eldeman har en viss tendens att återvända till låtar han tidigare har spelat som melodikryssillustrationer.

Dick Frymans, Sven Paddocks och Åke Söderbloms ”Två små fåglar på en gren” har vi hört förut i krysset, men den här gången skulle vi identifiera något ur växtriket i melodititeln.

Per Martin Hambergs ”Nu tändas åter ljusen i min lilla stad”, den som Gunnar Wiklund fick en så stor hit med, har också förekommit tidigare. Men för att krångla till det lite, skulle svaret på frågan var låten utspelar sig den här gången skrivas i bestämd form, staden.

Den där förvillelsetaktiken, att inte i exakt samma form använda det eftersökta ordet i texten eller titeln, brukade sig Eldeman av ytterligare ett par gånger i dag.

Vi fick höra Jules Sylvain-melodin ”Anna, du kan väl stanna”, där det underbara rimmet ”vinet och apelsinet” förekommer, men den eftersökta sydfrukten skulle här skrivas i pluralis, apelsiner.

Och det efterfrågade förnamnet i Irving Berlins första stora hit, från 1911, ”Alexander’s Ragtime Band” skulle här alltså skrivas Alexander.

Och så här den stora demonstrationsdagen passar det väl bra att ta farväl med ”Adios Amigo”, 1961 en stor hit med Jim Reeves.

Fast krysskamraterna är ju så många, att det egentligen inte passar att ta farväl i singularis.

* * *

På jakt efter något svar till allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuell lördag.

Torg som delar av kulturstaden Uppsala och ett nytt rum för konsten stridsfrågor i kulturnämnden

Kulturnämnden i Uppsala, där jag sitter för (S), hade sammanträde i dag, och tidigt i morse tog jag buss 811 från Öregrund in till Uppsala.

Kulturnämnden beslutar om många saker som tillsammans gör Uppsala till en bättre stad att bo i, och jag beklagar inte att det ofta går att nå överenskommelser över blockgränserna; också den borgerliga majoriteten rymmer ledamöter, som är uppriktigt besjälade av att värna kulturfrågorna. Sålunda fastställde vi i största samförstånd stadgar för ett filmpris till Ingmar Bergmans minne och ställde oss bakom stipendieutskottets förslag till kulturstipendier – bland annat fick musikern Anders Widmark samt dockspelaren, regissören och manusförfattaren Margaretha Löfblad vardera 100.000 kronor. I det första fallet tog nämnden, som har borgerlig majoritet, de tilläggsförslag som las av Bo Östen Svensson (S), och i det andra var han huvudagerande i egenskap av ordförande i stipendieutskottet.

Men i ett annat viktigt ärende gick det inte att få enighet. I en motion från ledarna för den rödgröna oppositionen, Lena Hartwig och Jan Ask (båda S), Ilona Szatmari Waldau (V) och Nicklas Malmberg (MP) föreslogs att S:t Erikstorg och Fyristorg, som nu till stora delar fungerar som parkeringsplatser, skulle förvandlas till vistelsetorg med uteserveringsplatser, torghandel och allmänna vistelseytor. Över denna motion skulle nu kulturnämnden yttra sig.

Vi i oppositionen ville bejaka en sådan utveckling, medan den borgerliga majoriteten uppenbarligen mer såg till cityhandelns behov av parkeringsplatser, så ärendet slutade med votering. De borgerliga är ju i majoritet, så de vann, och vi la följande reservation:

”Vi delar motionärernas ståndpunkt att S:t Erikstorg och Fyristorg bör omvandlas till stadsrum. Miljöerna i Uppsalas kulturhistoriska stadskärna kan användas på betydligt mer kreativa sätt än som parkeringsplatser. Kulturnämnden bör självfallet medverka i en sådan omvandling.

Som motionärerna skriver kommer stadskärnan aldrig kunna konkurrera med externhandeln i tillgänglighet med bil. Att göra innerstadsmiljön mer attraktiv att vistas i gör Uppsala som helhet mer attraktivt för boende och besökande. Därför är att göra dessa två torg i vårt historiska centrum till vistelsetorg mer prioriterat än att använda dem som parkeringsplatser i gatuplan.

Det finns alltid argument mot förändring, men i längden har stadskärnan gynnats av insatser som gjort den mer attraktiv att vistas i. Med det synsätt nämndens majoritet företräder hade Uppsala aldrig fått en gågata!”

Dagens sammanträde i kulturnämnden behandlade också en annan fråga, som är mycket stor och viktig för Uppsala som kulturstad, nämligen frågan om var konstmuseet i framtiden ska lokaliseras.

Jag hör till dem som ända sedan det tidiga 1970-talet har drivit frågan att Uppsala behöver ett nytt och centralt lokaliserat Konstens hus – märk analogin med Musikens hus. I detta ligger, vilket jag också har skrivit om tidigare här, att Uppsala slott från publik synpunkt är en helt undermålig placering för konstmuseet.

Nu presenterades för kulturnämnden en förstudie, ”Nya rum för konsten”, beställd av kulturnämndens kansli och utförd av en utomstående konsult, Håkan Harrysson.

Harrysson är i sin förstudie helt insnöad på att konstmuseet, dock utvidgat med ytterligare lokaler, ska finnas kvar i slottet, detta Uppsalas finrum. För att förbättra tillgängligheten – den branta vägen upp till slottet avskräcker säkert många från besök – föreslår han en rulltrappa upp till slottet. Huruvida detta förslag plus annat i förslaget (som en ny entrébyggnad utanför slottet plus en del föreslagna invändiga förändringar) över huvud taget går att göra – det kan ju finnas antikvariska/kulturmiljömässiga invändningar – har han inte utrett, inte heller kostnaderna för allt detta.

Problemet med denna förstudie är att många redan har uppfattat den som ett ställningstagande för slottet, och det är lätt att göra det, eftersom slottsalternativet är det enda i vissa delar genomarbetade i förstudien och får det överlägset största utrymmet där.

Visserligen nämns andra lokaliseringsalternativ, tidigare kända från den offentliga debatten om konstmuseet, men inget av dem är här utrett ens med den grad av precision, som utmärker det alltså heller inte fullständigt utredda slottsalternativet.

Och frågan om placering av ett helt nybyggt konstmuseum i stadens centrum nämns skandalöst nog bara i förbigående.

Vid kulturnämndens sammanträde delades det ut en skrivelse från föreningen Konstens Hus Nu:

”Till kulturnämndens ledamöter

Föreningen Konstens Hus Nu har med kort varsel tagit del av Förstudie Nya Rum för konsten och vill inför Kulturnämndens sammanträde den 29 april framföra följande generella synpunkter.

Förstudien utgår inte från stadens konstliv och dess behov av lokaler. Det egentliga ärendet tycks ha varit att med hjälp av konsten lösa problemet med hur slottets lokaler i framtiden ska användas. Några alternativa lösningar på konstmuseets lokalbehov tas inte heller upp i förstudien. Det saknas även helt jämförelser med andra likvärdiga konstmuseer i Sverige.

En satsning på slottet är att, mot bättre vetande, spendera stora pengar på ett på förhand dömt projekt. Den föreslagna lösningen innebär ett cementerande av en konventionell konstsyn som vi redan lagt bakom oss. Slottet erbjuder också svårlösta tekniska och antikvariska problem.

Vad som behövs är en ny museibyggnad på en central plats i staden, med lokaler som uppfyller dagens och morgondagens behov för konsten.

Med stöd av våra synpunkter underkänner vi förstudien som beslutsunderlag och uppmanar kulturnämnden att förutsättningslöst utreda möjligheterna att bygga ett nytt konstmuseum.”

Diskussionen vid kulturnämndens sammanträde visade, att ingen ser den här förstudien som beslutsunderlaget (i bestämd form) för frågans fortsatta handläggning. Kulturnämnden kommer inte att fatta något beslut förrän både detta alternativ och övriga alternativ har studerats mycket noggrannare samt försetts med prislapp och tidsperspektiv.

För egen del kan jag säga, att om den förstudie som presenterades vid dagens sammanträde hade kunnat ses som den definitiva inkörsporten till ett beslut om att konstmuseet fortsatt ska finnas kvar på just slottet, hade jag avgått med omedelbar verkan.

Melodikrysset nummer 15 2010

Dagens melodikryss var inte alldeles lätt, men till slut klarade jag också det jag inte kunde spontant. Lustigt nog hade jag mest besvär med en fråga som jag kunde. Vi hörde Jan Johansson spela Felix Körlings ”Om pappa ville ge ja en femöring, vet mamma”. Men det skulle handla ”om ett sådant” – vad då? Jag grubblade länge – tills sonen, Matti, levererade ett svar som gick in: mynt.

Annars var det väl bara en fråga som jag alls inte kunde men lyckades lösa med hjälp av Google: Lalla Hanssons ”Han gav upp alltihopa” mindes jag bara vagt, och jag hade inte den blekaste om vem som skrev originalet – dock såg han ut att heta Albert i förnamn. Men när jag fick klart för mig att låten i original hette ”Free Electric Band”, var det ju inte så svårt att få det bekräftat: Albert Hammond var namnet.

Jag noterar också åter igen att jag har jättesvårt att minnas årets svenska melodifestivallåtar. Vem var det nu som à la Andrea Bocelli sjöng ”The Saviour” (”Il salvatore”)? Jo, Anders Ekborg.

Äldre religiösa melodier är jag mycket bättre på. Det är klart att jag känner igen ”Ovan där”.

Tre av dagens låtar handlade om fortskaffningsmedel.

Visserligen sjöng sånggruppen Men ”Man ska ha bredband”, men i original heter den här låten ju ”Man ska ha husvagn”.

Bland annat om svårigheter att hantera en båt handlar Tage Danielssons film ”Att angöra en brygga”, där det också finns en sång med samma namn.

Och även ”Teaterbåten” var väl ett flytetyg. Här handlade det dock om en låt, ”Bill”, i Jerome Kerns och Oscar Hammersteins musikal från 1927.

Kärlek av olika slag är ett ständigt återkommande tema i de låtar som spelas i melodikrysset.

Will Harris och Victor Young tillbad ”Sweet Sue” – henne har vi fått möta bland annat i Benny Goodmans tappning.

Susanne Alfvengren sjöng på gotländska ”När vi rör varann”, och i Benny Dan Hills original hette den här låten något snarlikt, ”When We Touch”.

Men säg den lycka som varar för evigt. ”Happiness Will Fly” sjöng Roger Hancliffe, vilket väl ganska väl uttrycker grundtanken i Povel Ramels original, ”Underbart är kort”.

Och sen står man där med sin tvättade hals. ”Alone Again”, som Gilbert O’Sullivan uttryckte saken.

Ibland hjälper det inte hur mycket man än strävar. Som Lars Winnerbäck sjunger: ”Jag får liksom ingen ordning på mitt liv”.

Ramel, O’Sullivan, Winnerbäck – jag har dem alla på skiva. Lars Forssell också för den delen – jo, han har faktiskt gjort skivinspelningar själv också.

Frågan är om Krister Henriksson borde ha gjort någon skivinspelning. Han är en utmärkt skådespelare, men någon sångare är han ju knappast. I dag hörde vi honom i alla fall i ett hyllningsprogram till den avlidne Lars Forssell, i Forssells ”Ett sista glas”.

Nu ska jag övergå till att hjälpa hustrun och sonen med utrymningen inför stamrenoveringen.

* * *

På jakt efter något svar till allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eöller med att klicka på Blög ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuell lördag.

Från Ångermanland och Österåker

Jag har tidigare skrivit en del om Emil Hagström (1907-1970), en poet värd att inte glömmas bort. Hans väg var lång och krokig, gick från Nylandsån utanför Sollefteå över Klarakvarteren i Stockholm till Österåker.

När han var som bäst, skrev han i något som man skulle kunna kalla folkviseton, och han har mycket riktigt lockat många att göra visor av hans dikter. Nu har Ulf Johan Tempelman följt i deras spår och presenterar egna och andras tonsättningar på CDn ”Poeticus på Österskär” (YTF(r) 142, 2010, distribution Sony).

Jag vill gärna ge ett exempel på Emil Hagströms melodiösa poesi, i det här fallet tonsatt av Thorstein Bergman:

Ängslycka

Guckosko och jungfrulin,
mjuka tuvors näva,
åkergrov och kammarfin,
ull och silkessträva,
fina strån och mossig sten,
liten fågel på sin gren
glömmer sång och kräva.

Skymningsblåa dalars dis,
vita fall och dimma,
livets blad och dödens ris,
svala stigars strimma.
Dunkla gömma, spindelflor,
bästergök i väster bor,
den du kan förnimma.

Grova händer, mjuka bröst,
röda bloss och luvor.
Långt till rynkor, sår och höst,
nära längtans tuvor.
Tyll och band och silkesvad,
jungfruhalm i daggens bad
och vita trones duvor.

Den här dikten, publicerad i samlingen ”Brudbloss och jungfrulin”, 1949, kan med sin regelbundna vers tjäna som exempel på dikt som formligen ropar på tonsättning. Det har Thorstein Bergman också gjort med ganska lyckat resultat. Thorstein Bergman har tonsatt många av Emil Hagströms dikter, och Ulf Johan Tempelman har tagit med ganska många av dem på den här CDn. Trots att jag håller Bergman högt, är det inte så många av de här tonsättningarna som faller mig på läppen. Men åtminstone en till vill jag ändå nämna, ”Lieskäret”, som Tempelman gör à capella.

Det finns lysande tonsättningar av poesi skriven av till exempel Dan Andersson och Nils Ferlin. Men som jag ser det förmår väldigt många tonsättningar av dikter inte lägga något till det innehåll och den melodik som finns i orden – musiken blir en ljudbakgrund som man kan ha och mista. Melodierna är svåra att komma i håg och att skilja från varann.

Det finns ett lysande undantag på den här CDn, Tor Bergners tonsättning av ”Till en målare”, vars melodi jag kommer i håg, så fort jag ser texten. (Du hittar den ovan under Kulturspegeln, Musik.) Tempelman gör den bra, även om Bergners egen version var ännu bättre.

En fin tonsättning har Lars-Erik Larsson gjort av ”Flickan med kyrkroten”, som kan vara värd att återge också för textens/diktens skull:

Flickan med kyrkroten

Med kyrkrot i min sko
gick jag vid din sida
medan tornets klocka slog
manande och vida.
Kära vännen, så söndagsfin,
kyrkroten kunde ej råda.
Vilse gingo vi båda.

Glömd i rians svarta mull
sitter jag och gråter.
Sorgens påse östes full,
någon kom ej åter.
Tung är röken och muren grå,
grå som min morgongåva:
En vrå att ständigt sova.

(Ur ”Spelmans blomster”, 1947)

I en klass för sig bland Ulf Johan Tempelmans egna tonsättningar är ”Roslagsklocka” och ”Frost”; jag vill även nämna hans ”Jag ritade en blomma”.

Den här CDn rymmer hela 40 hagströmdikter, två av dem upplästa, resten tonsatta. Det här är möjligt på grund av att Hagströms dikter ofta är korta.

Utöver de redan nämnda vill jag nämna även Rolf Degermans fina tonsättning av ”En visa till Ester” (som var Emils fru), ”Visa på en fredag” med musik av den för mig okände Nisse Munk, Pierre Ströms ”Granitgud” och Tor Bergners ”Vårt dagliga bröd”.

CDn avslutas med ett antal djurverser som Emil Hagström publicerade på barnsidorna i Folket i Bild. Eftersom de alla har samma form, har Ulf Johan Tempelman valt att sjunga dem alla på samma melodi.

Utöver Ulf Göran Tempelman, sång och gitarr, måste man slutligen också nämna Ove Engströms medverkan på en rad instrument.

”Du är snäll, morfar”

Jag har visserligen varit in till Uppsala en vända, på styrelsesammanträde med Folkrörelsearkivet, men annars har jag ägnat den här veckan åt barnbarnen, Viggo och Klara. De har varit hos morfar och mormor på sitt påsklov.

Jag tror att de har haft roligt trots att den kvardröjande vintern – snö över nästan hela trädgården – har hindrat dem från att leka utomhus. Här om dan var de visserligen ute i trädgården, men Klara kom ganska snart in igen och tog av sig stövlar och strumpor, eftersom det hade blivit vått om fötterna.

Vi har försökt kompensera lite genom att ta ut dem på promenader. Barnen har fått följa med till Konsum och handla, och i går, när jag var i Uppsala på sammanträde, tog Birgitta med dem till andra delar av Öregrund – och till lekparken förstås. I dag var de, trots det usla vädret, och tittade på skolan här i Öregrund.

Men mest har det varit läge för innelekar, och barnen har vid besöken på Konsum också fått välja ett par nya leksaker – fast det finns ett ganska stort lager här sen tidigare.

Stor glädje har de också haft av barnböckerna och barnfilmerna.

En av innedagarna fick jag läsa en hel radda böcker för dem – däremellan läser sju och ett halvt-årige Viggo själv, medan lillsyrran Klara, fem, vill att man ska läsa för henne.

På kvällarna har Klara efter sagoläsningen somnat lugnt och förnöjt bredvid morfar eller mormor och sen sovit i sin säng till nästa morgon. Viggo är en lite känsligare liten typ och har vid ett par tillfällen funnit sovro först hos mormor i hennes säng.

Båda har tittat på DVD-filmer och lite äldre VHS-filmer för barn – vi har en hygglig och ganska varierad kollektion. I eftermiddags, när först bara Klara ville titta på film och jag hade satt i gång den, tittade hon bedjande på mig och bad mig att se filmen tillsammans med henne. Så det gjorde jag – eller snarare fungerade som ryggstöd eller kudde åt henne på sängen i TV-rummet.

När filmen var slut och jag klev upp för att ta ut den ur videon, fick jag en kärleksförklaring:

– Du är snäll, morfar.

Då smälte förstås hjärtat på morfar, och när han ombads att hämta ytterligare en film, argumenterade han inte emot.

Nu är öregrundsvistelsen slut för den här gången. Pappa Bo kommer strax för att skjutsa hem barnen till Uppsala, och i morgon bitti åker morfar och mormor till socialdemokratisk distriktskongress i Enköping.

Den här veckan är jag mest morfar

Barnbarnen, Viggo, sju och ett halvt, och Klara, fem, har påsklov och kom på annandagen ut till morfar och mormor i Öregrund för att stanna ända till på fredag kväll.

Bo och Kerstin kom hit med dem i bil, stannade också till på vägen för att gå på loppisar. Mormor hade laddat upp med kyckling, ris och curry och så fruktsallad till efterrätt. Brytbönorna till kycklingen kom från egen skörd, förra årets förstås.

Anrättningen kan ses på en av Kerstins bilder, här. På hennes bilder finns också vår fortfarande snötäckta trädgård, dock med blommande snödroppar, vårlök och krokus i de skyddade och solbelysta rabatterna längs husväggarna. På en bild finns också Klara med sin morfar.

Vi har laddat upp för besök av barnbarnen under den drygt halvårslånga vistelsen här i Öregrund, så här finns både böcker för godnattsagoläsande och filmer för barn.

När mamma och pappa hade åkt hem till Uppsala, valde barnen – som känner sig hemma här hos oss i Öregrund och inte upplever den här tillfälliga skilsmässan som något traumatiskt – att se på tecknade disneyklassiker med Pluto.

Men efter en stund blev Klara trött och ville att mormor skulle läsa godnattsaga för henne. Viggo som är lite äldre fortsatte att se film ett tag till men ville sen gå och lägga sig även han, och nu var det jag som skulle läsa.

Det roliga var att båda barnen, helt oberoende av varann, som godnattsaga valde Kicki Stridhs ”Det hemska spökhuset” med illustrationer av Eva Eriksson. Sen somnade femåringen tryggt i sin mors gamla rum, medan sju- och ett halvtåringen efter en stunds ytterligare filmtittande och sen alltså samma godnattsaga därefter fortsatte på samma spår: Han är trots sin ringa ålder redan en tränad läsare och har följaktligen gett sig på att själv läsa J K Rowlings tegelsten ”Harry Potter och Hemligheternas kammare”.

Birgitta och jag såg under tiden en Poirot-film, men när jag kollade hur Viggo hade det, såg jag att han hade somnat – han disponerar, när han är här, vår Mattis gamla rum.

Det var lugnt och fridfullt i huset fram till halv nio, men sen visade det sig att Viggo hade varit uppe tidigare på morgonen, dock utan att väcka morfar och mormor. Han hade vaknat med svår huvudvärk, vilket har hänt honom tidigare, och när morfar hade dukat fram frukost i köket åt Viggo och Klara, störtade Viggo plötsligt i väg till toaletten och kräktes. När detta hade upprepats, gav Birgitta honom ett stolpiller och han somnade om och sov djupt.

Lillasyster Klara var pigg på att gå med morfar till Konsum och handla, så vi gjorde det tillsammans, Klara med en liten kundvagn och morfar med en stor. Klara hjälpte morfar att hitta varumärken som också Viggo gillar, och som avslutning köpte vi två glass-strutar att ätas efter lunch. Jag presenterade Annika i kassan för Klara, och Klara berättade vad hon hette.

När vi kom hem. var Viggo pigg och alert igen – huvudvärken och illamåendet hade gått över. Så han åt faktiskt hyggligt av mormors lunch, pytt i panna med stekt ägg.

Vi hade lovat barnen att ta dem på promenad runt Öregrund efter lunch, och vi höll förstås ord. Promenaden, med barnen på var sin sparkcykel, gick först ner till fyrskeppet nere vid färjeläget och sen i en runda längs hamnen och runt vår lilla stad. I muren nära fyrskeppet pekade morfar ut det hål där han en gång i världen för barnens mor hävdade, att häxan Pomperipossa bodde. Jodå, den historien hade de redan hört. Ändstationen var den relativt nyligen restaurerade lekparken vid klockstapeln, där det finns mängder av spännande saker, däribland ett väldigt klätterskepp. Hit får vi nog lov att gå tillbaka, innan den här veckan är till ända.

Väl hemma ville barnen, särskilt Viggo, för andra gången i dag gå på upptäcktsfärd uppe på vår stora och vindlande vind. Då måste man öppna en lucka i taket på glasverandan och fälla ner en stege – bara det! Men det finns elektriskt ljus där uppe, så så hemskt är det inte.

Sen kom Klara, som tröttnade först på vinden, till morfar och ville se DVD-film, och efter att ha fått besiktiga förrådet, valde hon en Scooby Doo-film. Brorsan anslöt sig, och framför den sitter de nu klistrade.

Det är därför jag har en stund över för att skriva.

I havsbandet

Gårdagen gick åt för att packa inför utflyttningen till sommarhuset i Öregrund. Proceduren var till och med mer omfattande än vanligt, eftersom det ska bli stamrenovering i lägenheten: Min garderob, som ligger i ett av de utrymmen som berörs, måste totaltömmas, vilket innebar, att lite mer togs med till sommarvistet – annat måste stuvas in i andra, icke berörda rum.

Dessutom packade jag som vanligt böcker, CD och DVD med filmer, som ska täcka alla möjliga behov under det närmaste dryga halvåret.

Överst i jättelasset i skåpbilen från Öregrunds taxi vi som vanligt hade beställt stuvades ett lager med alla krukväxterna.

Eftersom Öregrund ligger snett norrut sett från Uppsala och dessutom vid kusten, hade Birgitta ringt Roger och bett honom skotta fram grinden och en gång upp till huset, vilket han hade gjort med den äran. Vi har snö även i Uppsala, men det är vintrigare här ute i havsbandet. Birgitta fick ta på sig stövlar med höga skaft, när när hon gick ut i trädgården och hämtade in körsbärskvistar till påsk.

När man kommer ut till sommarhuset med allt bagaget, måste det ju packas upp igen och ställas på sina nya ställen. Själv har jag sorterat in kläder i garderober och skåp, sorterat in de medförda böckerna i bokhyllan, CDna i skivhyllan och så vidare.

I kväll måste jag tyvärr ta bussen in till stan igen. I morgon bitti har jag nämligen sammanträde i kulturnämnden, och jag vill ogärna behöva stiga upp i svinottan. Men sen kommer jag ut hit igen.

Matti och Karin kommer ut hit för att fira början av påskhelgen med oss. Och på annandan kommer Kerstin och Bo med barnen Viggo och Klara, som har lov från skolan respektive dagis veckan efter påsk och följaktligen ska stanna hos morfar och mormor hela veckan. Jo, deras leksaker och förrådet med barnböcker var också med i bilen hit i dag. Ett bestånd filmer för barn finns här sen tidigare.

Det är ju inte mycket till uteväder än här ute i havsbandet, men vi ska nog hitta på roliga saker att göra i alla fall!