Från Ångermanland och Österåker
16 april 2010 22:58 | Barnkultur, Musik, Prosa & lyrik | 12 kommentarerJag har tidigare skrivit en del om Emil Hagström (1907-1970), en poet värd att inte glömmas bort. Hans väg var lång och krokig, gick från Nylandsån utanför Sollefteå över Klarakvarteren i Stockholm till Österåker.
När han var som bäst, skrev han i något som man skulle kunna kalla folkviseton, och han har mycket riktigt lockat många att göra visor av hans dikter. Nu har Ulf Johan Tempelman följt i deras spår och presenterar egna och andras tonsättningar på CDn ”Poeticus på Österskär” (YTF(r) 142, 2010, distribution Sony).
Jag vill gärna ge ett exempel på Emil Hagströms melodiösa poesi, i det här fallet tonsatt av Thorstein Bergman:
Ängslycka
Guckosko och jungfrulin,
mjuka tuvors näva,
åkergrov och kammarfin,
ull och silkessträva,
fina strån och mossig sten,
liten fågel på sin gren
glömmer sång och kräva.
Skymningsblåa dalars dis,
vita fall och dimma,
livets blad och dödens ris,
svala stigars strimma.
Dunkla gömma, spindelflor,
bästergök i väster bor,
den du kan förnimma.
Grova händer, mjuka bröst,
röda bloss och luvor.
Långt till rynkor, sår och höst,
nära längtans tuvor.
Tyll och band och silkesvad,
jungfruhalm i daggens bad
och vita trones duvor.
Den här dikten, publicerad i samlingen ”Brudbloss och jungfrulin”, 1949, kan med sin regelbundna vers tjäna som exempel på dikt som formligen ropar på tonsättning. Det har Thorstein Bergman också gjort med ganska lyckat resultat. Thorstein Bergman har tonsatt många av Emil Hagströms dikter, och Ulf Johan Tempelman har tagit med ganska många av dem på den här CDn. Trots att jag håller Bergman högt, är det inte så många av de här tonsättningarna som faller mig på läppen. Men åtminstone en till vill jag ändå nämna, ”Lieskäret”, som Tempelman gör à capella.
Det finns lysande tonsättningar av poesi skriven av till exempel Dan Andersson och Nils Ferlin. Men som jag ser det förmår väldigt många tonsättningar av dikter inte lägga något till det innehåll och den melodik som finns i orden – musiken blir en ljudbakgrund som man kan ha och mista. Melodierna är svåra att komma i håg och att skilja från varann.
Det finns ett lysande undantag på den här CDn, Tor Bergners tonsättning av ”Till en målare”, vars melodi jag kommer i håg, så fort jag ser texten. (Du hittar den ovan under Kulturspegeln, Musik.) Tempelman gör den bra, även om Bergners egen version var ännu bättre.
En fin tonsättning har Lars-Erik Larsson gjort av ”Flickan med kyrkroten”, som kan vara värd att återge också för textens/diktens skull:
Flickan med kyrkroten
Med kyrkrot i min sko
gick jag vid din sida
medan tornets klocka slog
manande och vida.
Kära vännen, så söndagsfin,
kyrkroten kunde ej råda.
Vilse gingo vi båda.
Glömd i rians svarta mull
sitter jag och gråter.
Sorgens påse östes full,
någon kom ej åter.
Tung är röken och muren grå,
grå som min morgongåva:
En vrå att ständigt sova.
(Ur ”Spelmans blomster”, 1947)
I en klass för sig bland Ulf Johan Tempelmans egna tonsättningar är ”Roslagsklocka” och ”Frost”; jag vill även nämna hans ”Jag ritade en blomma”.
Den här CDn rymmer hela 40 hagströmdikter, två av dem upplästa, resten tonsatta. Det här är möjligt på grund av att Hagströms dikter ofta är korta.
Utöver de redan nämnda vill jag nämna även Rolf Degermans fina tonsättning av ”En visa till Ester” (som var Emils fru), ”Visa på en fredag” med musik av den för mig okände Nisse Munk, Pierre Ströms ”Granitgud” och Tor Bergners ”Vårt dagliga bröd”.
CDn avslutas med ett antal djurverser som Emil Hagström publicerade på barnsidorna i Folket i Bild. Eftersom de alla har samma form, har Ulf Johan Tempelman valt att sjunga dem alla på samma melodi.
Utöver Ulf Göran Tempelman, sång och gitarr, måste man slutligen också nämna Ove Engströms medverkan på en rad instrument.
12 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Till Enn, nog är det väl två cd. Den andra, den med barnverserna, heter ”Underliga djur”. Och vad är en kyrkrot? Det har ingen lyckats klura ut trots avsevärda ansträngningar.
Comment by HO — 2010 04 17 11:09 #
Tänk att vi åter närmat oss jordens navel, Sollefteå, Salets gamla stad, den solbelysta platsen, den gamla handelsplatsen sedan urminnes tid eller åtminstone sedan järnålder.
Tyvärr har man aldrig i Sollefteå haft varken lust, ork eller kunskap att behålla alla gamla gravhögar. Skövlingen har fortsatt ända in på 1980-talet. Jag blir så förbannad över dessa potentaters iver att riva bort allt gammalt.
Utan att ha något gott att ersätta det med.
Alla dessa gravhögar skulle idag kunnat ge oss massor av svar på stadens, platsens ursprungliga struktur men idag finns inte ens en karta med utsatta platser där gravhögarna finns eller funnits. Dessa högar var ibland lika väldiga som i Gamla Upsala…..men varför skall man egentligen ha något av värde kvar i de norrländska platserna för enligt historien har det aldrig funnits något där…men jag vet bättre tillsammans med en del intresserade.
Emil Hagström minnessten fanns tyvärr på en väldigt undanskymd plats på vägen upp mot Hallstaberget. I en skogsbacke i Trästa som man anser att Emil hade bott på, en fattigstugetomt. Stenen flyttades dock för några år sedan till stadsparken, tur var det för annars hade skogen växt över den tidigare platsen i intet.
Skall uppsöka den i vår vid nästa Undromsvistelse för att se den igen.
”Här kommer Isak Larsson….” inspelad av Torstein Bergman, en höjdare från Salets (Sollefteå)gamla stad…………
Comment by Urban Sjölander — 2010 04 17 11:21 #
Kyrkrot torde vara en kryddväxt, typ salvia eller liknande. Emmertid får jag nog göra en liten undersökning om detta genom mina kontakter i trakten……
Comment by Urban Sjölander — 2010 04 17 11:29 #
Detta var fantastiskt. Tack.
A-K Roth
Comment by A-K Roth — 2010 04 17 11:48 #
Barn-CDn har jag också sökt men inte fått tag på.
När det gäller ordet kyrkrot har jag sökt och sökt i alla mina språk- och uppslagsböcker men inte hittat det. Sannolikt är det ett dialektalt ord – kanske kan Urban så småningom lösa det här mysteriet.
Comment by Enn Kokk — 2010 04 17 12:26 #
Enn, många har försökt lösa det mysteriet. Men ingen, på högsta språkliga (dialektala) eller teologiska nivå, har lyckats. Det finns bara gissningar. Sannolikt har ’n Emil begagnat sin poetiska licens och hittat på. Han gjorde ju så ibland. För resten dog han 1970 re’n.
Och Urban, skaffa Ulf Beijboms nyutkomna bok ”Minnen och händelser i Nipornas stad”.
Comment by HO — 2010 04 17 19:31 #
Till Hans O Alfredsson: Tack för påpekandet. Nian och nollan ligger bredvid varann på tangentbordet. Det är rättat nu.
Comment by Enn Kokk — 2010 04 17 20:35 #
Har kollat Kyrkrot med Prof. Lars-Erik Edlund i Umeå men inget nytt kom fram.
Skall kolla vidare lokalt.
Klart att jag skall läsa Beijboms bok.
Comment by Urban Sjölander — 2010 04 19 12:31 #
Urban, jo han är konsulterad tidigare också, liksom naturvetare och en kyrklig kunskapare med rot (!) i Salet, ungefär jämnårig med dej tror jag. Men icke.
Comment by HO — 2010 04 19 14:18 #
Bäste hr Kokk, han heter Dan Hill han som gjort Sometimes when we touch. Benny Hill är en helt annan person som är känd för lite annorlunda typ av underhållning. Sen vill jag bara säga om att din son Matti hjälper till att lösa krysset att den gamla klyschan ”ju fler Kokkar desto sämre soppa inte stämmer i detta fallet.
Comment by Dan Hallqvist — 2010 04 19 14:40 #
Balsamört för att lukta på och hålla sig vaken i kyrkan omtalas i en artikel i SvD 10 augusti 2007. Dess värre vet jag inte vad det är – om det till exempel är samma sak som balsamblad, en växt släkt med mattram, renfana med flera.
Comment by Enn Kokk — 2010 04 19 15:03 #
#HO#
Jasså han har fått det tidigare, det var som sjuttsingen men jag har ett ÄSS i rockärmen som jag skall försöka mig på. Hoppas bara han svarar?
Återkommer i frågan när heslt svar föreligger!!
Comment by Urban Sjölander — 2010 04 19 15:35 #