Melodikrysset nummer 35 2014

Dagens Melodikrysset innehöll flera låtar, som jag har ett personligt förhållande till, vilket gör knåpet på lördagsmorgonen extra roligt.

Gunnel Linde, som skrev ”Den olydiga ballongen”, har jag suttit bredvid under en middag hemma hos Eva Moberg – både Gunnel och Eva är döda nu. Under middagen diskuterade jag med Gunnel bland annat den av Anders Eldeman nämnda ”Den vita stenen”, en underbar berättelse även som TV-film. Hoppas den återutsänds igen snart!

Miss Li har jag haft nöjet att lyssna på live under en socialdemokratisk partikongress. I dag hörde vi henne i en av hennes senaste insjungningar, ”I Finally Found”.

Hoagy Carmichael är en av hustruns favoriter sen yngre dar. En gång när Birgitta och jag just hade blivit ett par lyckades hon få en kompis med försänkningar i skivbranschen att göra en piratkopia (på 45-varvsskiva!) av ”The Old Piano Roll Blues”, som då inte gick att få tag på i affärerna, åt henne. I dag fick vi höra Carmichael i ”Hong Kong Blues”, som förekom i filmatiseringen med Humphrey Bogart och Laureen Bacall av Ernest Hemingways ”Att ha och inte ha”. Hemingway var en av mina favoriter under gymnasietiden – när han fick nobelpriset i litteratur, lät min svensklärare mig hålla ett lektionslångt föredrag om hans samlade författarskap.

Därmed är vi inne på temat filmer. I en gammal svensk sådan, från 1929, ”Säg det i toner”, förekom en av ljudillustrationerna i dagens kryss – refrängen börjar med ”Men säg det i toner och inte i ord”. Låten skrevs av en man som man kunde tro skrev samtliga melodier till samtliga filmer förr i världen, Jules Sylvain.

Dagens lättaste fråga var ”All You Need Is Love” med The Beatles – det var det nog inte bara jag, som har allt med Beatles på skiva, som tyckte.

Annars var det en bra blandning av olika slags artister och epoker i dagens kryss.

Det började med ”Annie’s Song” / ”Du fyller mitt sinne” med Loa Falkman.

Inte långt därefter fick vi höra ”My Favorite Game” med The Cardigans.

Lite svårare tyckte kanske somliga att det var att identifiera Mikael Ramel, som vi i dag hörde i ”Enastående framtid”, men jag har skivor med honom.

Och för att åter igen hoppa lite mellan genrerna: I dag fick vi höra ett smakprov på rockabilly, ”Honey Don’t” med Top Cats.

Krysset slutade så småningom med en musikalisk utflykt åt ett helt annat håll. Vi hörde Shakira, med rötter i Colombia, i ”Empire”.

Några gamla godingar har jag sparat till allra sist.

Jag tänker då inte så mycket på Roland Cedermark som på melodin han spelade, ”When You’re Smiling”, som skulle ge oss kryssordet ler.

Ler gör jag också, när jag får höra ”Kör långsamt” med gamla kära gruppen Family Four – varför får vi höra dem så sällan numera? Originalet, känt bland annat genom Mills Brothers, hette ”Cab Driver”.

Ja, jag längtar faktiskt tillbaka till gamla tiders melodiradio, där klassiker från olika epoker ständigt spelades i en oändlig mix. När hörde ni till exempel ”Side By Side” med Russ Conway sist i radion (om vi alltså bortser från dagens melodikryss)?

Musikalisk bredd och allmänbildning är inte något som skadar!

Förkortningar en styggelse i kryss

När jag och framlidne journalisten Gösta Ohlsson utformade skrivregler för de anställda på Socialdemokratiska partistyrelsen, förbjöd vi helt användande av förkortningar. Skälen var, utöver att vi ville göra texten omdelbart begriplig för alla som läste den, också att förkortningar som etc, osv lockar till tankeslapphet hos den som skriver.

Själv tycker jag, en hängiven korsordslösare, att förkortningar helt borde vara bannlysta i korsord. Jag ska ta Mats Olséns Stjärnkrysset i senaste Aftonbladet Kryss & Quiz som avskräckande exempel.

Det här krysset är nämligen tryfferat med förkortningar.

Somliga av dem är för all del ganska vanliga: Har sina kupor = BH, Samlar gräddan = SM, Har tåg i sin flotta = SJ, Vanlig vikt = KG, Av måttlig vikt = HG, Kortare sträcka = DM, Kortad hållplats = STN, Gröna röda = SSU, Alliansparti = KD.

Annat är medelsvårt: Kortad hållplats = STN, Öbolag = LTD, Ser vi på skeppet = SS, Jeff Lynnes grupp = ELO, Visar mycket för grannarna = NRK, Åldersbeteckning på flaskan = VS, Står för grannen = EE (Estland).

Och somligt är sådant som nästan inga normala krysslösare kan: Lägger blad i lådorna = SDR (Svensk Direktreklam), Gillar vapen = NRA (National Rifle Association).

Att fotografen Gullers kallades KW får man väl ta, eftersom han själv tecknade sig så.

Det finns dessutom i det här krysset ett och annat som ligger över den trepoängsnivå det sägs ha, och jag har för egen del löst hela krysset, så det är inte det. Det är alla de här förbannade förkortningarna som förstör krysset.

Ge uppgiften att konstruera Stjärnkrysset tillbaka till Anna Hagberg och låt Mats Olsén, om han ska vara kvar, göra något som lämpligen kan kallas Förkortningskrysset – i mitt fall som en varning, så att jag slipper lösa det.

Borgerlig jämlikhetspolitik

På Namn och Nytt i Dagens Nyheter (24 augusti 2014) finns en politiskt träffsäker skämtteckning, signerad Hans Lindström:

Reporter med mikrofon:
– Men under er mandatperiod har ju de rikare bara blivit rikare å dom fattiga fattigare.

Borgerlig politiker sveper ut med armarna:
– Men då är ju dom rika glada. Så då har vi ju i alla fall kommit halvvägs.

Thommy Berggren: ”Efter den 14 september måste denna ekonomiska grisfest få sitt slut”

Betty Skawonius intervjuar Thommy Berggren i söndagskulturbilagarn i Dagens Nyheter (24 augusti 2014). Det är en lång och intressant intervju som publiceras över flera tidningssidor – den spänner över allt från hans uppsättning av George Bernard Shaws ”Candida” på Stockholms stadsteater, enligt Leif Zern den ”bästa komedin i mannaminne”, till hans kärlek till sonen och tvillingdöttrarna.

Men Thommy Berggren är själv mest angelägen om att få en möjlighet att lufta sin vrede mot den sittande borgerliga regeringen och de ökade klasskillnader och den girighet som har vuxit fram i hägnet av dess politik:

– Att jag är med i Stefan Jarls film ”Godheten” beror på att jag hörde ett tal av Olof Palme från 1975, där han talar om att nu är det dags för den ekonomiska demokratin. Han menade helt enkelt att det skulle bli mer rättvist på det ekonomiska planet. Och se så det blev: Annika Falkengren på SEB har en årslön på 8,5 miljon, en pension till ett värde av 130 miljoner plus en massa andra förmåner. Och hon, den nya vd:n för Svenskt Näringsliv, Carola Lemne, tjänar 490.000 i månaden, medan de sjuksköterskor jag nyligen träffade på Danderyds sjukhus har runt 20.000. Vad är det för ett jävla samhälle?

– Kära svenska folk, det är ur allas vår gemensamma kassa som denna självutnämnda överklass delat ut sina miljoner till varandra. Hur har detta kunnat accepters? Efter den 14 september måste denna ekonomiska grisfest få sitt slut.

Melodikrysset nummer 34 2014

Dagens kryss var lite knepigare än vanligt.

Jag gissar att många krysslösare, med bara ett Å i den andra kryssrutan av sammanlagt två, gissade på ord av typen SÅ, PÅ, DÅ och GÅ som en del av den efterlysta melodititeln i ett klassiskt verk, men det vi hörde var ”Tavlor på en utställning” av Modest Musorgskij.

Inte alla krysslösare minns väl heller ”The Loco-motion” med Little Eva från 1962.

Att det var Skotts som spelade ”Jag är förlorad” fick vi ju av Anders Eldeman, men hur många vet att originalet hette ”Make Your Mind Up” och gjordes av Buck’s Fizz?

”Tango, tango” minns jag för evigt från Melodifestivalen 2004, men mest för Petra Nielsens kuriösa uttal, ”Tängo, tängo”. Här skulle vi dessutom identifiera en flitig kryssillustratör, Lennart Palm.

Från Melodifestivalen 2012 minns vi ”Mirakel” med Sara Li och framför allt författaren med det gränslösa egot Björn Ranelid.

Eurovision Song Contest år 2000 vanns av bröderna Olsen med ”Fly On the Wings of Love”. Bröderna Olsen representerade Danmark.

Deras namne (nästan), Kurt Olsson, också känd som Lasse Brandeby, sjöng tungvrickaren ”Itsy Bitsy Teenie Weenie Yellow Polka Dot Bikini”, som vi fordom också hörde med Lill-Babs.

Vi hörde Ringo Starr sjunga ”With a Little Help From My Friends”, de senare förstås de övriga i The Beatles.

Dagens ABBA-låt var ”Dancing Queen”, här för säkerhets skull i en instrumental version.

Och dagens Thore Skogman, nästan ett inlägg i valdebatten, var ”Ja se pengar, ja se pengar, är ett bekymmer för fattig och för rik”. Men det Eldeman ville få fram var att man inte ska vara för snål.

Om hur det var förr i världen har Lasse Dahlquist berättat i ”Morfar har berättat”. Dahlquists låt har levt vidare bland annat i ny tolkning av Håkan Hellström.

”Aldrig på en söndag” har förekommit tidigare i Melodikrysset, och för mig som har sett filmen flera gånger – läs mer ovan under Kulturspegeln, Film – var det inte särskilt svårt att minnas, vilken skådespelerska som sjöng den i filmen: Melina Mercouri. Inte riktigt lika lätt var det att minnas, att den som sjöng den på svenska var Ann-Louise Hanson. Men så gammal som jag är, kände jag snart igen hennes röst.

Ha nu en riktigt bra lördag och så småningom även söndag!

(S)-partiet i Finland också i ekonomisk kris

Som jag nyligen har rapporterat, står Socialdemokraterna i Finland, Suomen Sosialidemokraattinen Puolue, trots partiledarbytet – ny partiledare och finansminiter i den blocköverskridande koalitionsregeringen är Antti Rinne – kvar och stampar på en rekordlåg nivå, i den senaste mätningen från TNS Gallup 14,9 procent.

Partiet har också egna ekonomiska problem. Det försöker man lösa bland annat genom att skära ner anslagen till partiorganet Demokraatti (Demokraten), en tidning som grundades 1895 och således nästa år fyller 120 år. Tidningen ges ut med ekonomiskt stöd, 1,2 miljoner euro, av partiet, och nu har partiet aviserat en neddragning av detta stöd med en miljon euro 2015. Det här innebär att personalen på tidningen måste skäras ner, troligen med nio personer. Förhandlingar kommer att inledas.

Personalen gör förstås motstånd och säger i ett uttalande:

– Beslutet äventyrar på ett betydande sätt Demokraattis nuvarande ställning som landets ledande politiska tidning.

Sommar i P1 med Mustafa Can

Mustafa Can avslutade årets serie av Sommar-program. Han gjorde det i en stil som påminde om Lars Ulvenstams program som under en period avslutade Sommar-serien, och han gjorde det förbannat bra.

Den här mannen, född i den turkiska delen av Kurdistan, gjorde dessutom ett program som kändes mer svenskt än nästan något annat i årets serie av sommarprogram. Han porträtterade fyra mycket gamla personer, bosatta i Västerbottens inland, och det blev ett radioprogram fyllt av kärlek och inlevelse – de här människorna fick komma till tals själva och blev inte porträtterade med en främlings distanserade blick.

Can talar dessutom en nästan idiomatisk svenska, men det finns fortfarande en liten, liten ton av något som nog inte kommer från till exempel Västerbotten eller från Skövde där han växte upp utan från Kurekan, en hotfull bakgrund i Sverigedemokraternas föreställningsvärld. Men programmet berörde inte med ett ord det senare, som är mina egna reflektioner.

Mustafa Can spelade i och för sig en låt av och med Ahmet Kaya, en kurdisk poet och låtskrivare, men han spelade också Maria Kalaniemi, Etta James, Bob Dylan (”Workingman’s Blues”), Etta James och Nancy Sinatra och Lee Hazelwood i ”Summer Wine”. Och så spelade han Allan Edwalls ”Den lilla bäcken” och Ale Möllers ”Kärleksvalsen”.

Danmark: Venstre störst men strid om andraplatsen

Också i den senaste i raden av danska gallupundersökningar, från Epinion, är borgerliga Venstre största parti med 23,6 procent i stöd (i det genomsnitt av flera olika mätningar som återges i Berlingske Barometer får partiet 23,2 procent). Partiets resultat i 2011 års folketingsval var 26,7 procent.

I den aktuella mätningen får populistiska Dansk Folkeparti 20,3 procent och ligger därmed på tredje plats, och i Barometern ligger partiet med 20,4 procent också på tredje plats. I valet 2011 fick partiet bara 12,3 procent.

Socialdemokratiet är, med 20,7 procent, tvåa i den aktuella mätningen, och i Barometern får partiet, med 21,0 procent, samma placering. I valet 2011 fick partiet stöd av 24,8 procent.

Socialdemokratiets kvarvarande koalitionspartner, socialliberala Radikale Venstre, får i den aktuella mätningen 7,9 procent (8,3 procent i Barometern). Partiet ligger därmed åter på en lägre nivå än i valet 2011, då man fick 9,5 procent.

Det från regeringen avhoppade Socialistisk Folkeparti får i den här mätningen stöd av 6,4 procent (6,6 procent i Barometern) mot betydligt högre 9,2 procent i folketingsvalet 2011.

Dess konkurrent om vänsterrösterna, rödgröna och feministiska Enhedslisten, får i den aktuella mätningen 9,6 procent (9,1 procent i Barometern), mot det betydligt lägre 6,7 procent i valet.

Konservative Folkeparti (vars föreslagne nye ledare för övrigt har fått publicitet för upprepade fortkörningsböter) får hos Epinion 5,8 procent (5,6 procent i Barometern), vilket i alla fall är över valresultatet 2011, 4,9 procent.

Liberal Alliance slutligen får 5,2 procent både i den aktuella mätningen och i barometergenomsnittet, obetydligt över valresultatet 2011, 5,0 procent.

O, forna tiders serier i DN!

Olle Dahllöf berättar då och då Dagens Nyheters samlade seriehistoria i delavsnitt publicerade på Namn och Nytt. Det är kunnigt, roligt och mycket lärorikt.

I dag skriver han om ”Spud och Tim”, skapad av Lyman Young. Den här serien gick i DN 1958-1964, men jag har själv också läst den under namnet ”Bob och Frank” i den forna serietidningen Karl-Alfred. Dahllöfs text illustreras med en strip ur avsnittet ”Spud och Tim i Afrika”.

Det känns paradoxalt att läsa Olle Dahllöfs artiklar om DNs seriehistoria i ett skede då tidningen under sex av veckans dagar har bantat antalet serier till två – på söndagar har man fortfarande en helsida serier, bland dem Jakob Nilssons stiltrogna serieversion av Stieg Trenters deckarklassiker ”Sturemordet”.

Själv saknar jag den dagliga seriesidan i DN och då förstås också fortsättningsserierna. Varför inte återpublicera Jan Lööfs klassiker ”Felix”, nu när den har återkommit i färgversion? Och som gammal DN-läsare saknar jag också en daglig dos av Marten Toonders ”Tom Puss”.

Sommar i P1 med Loa Falkman

Loa Falkmans Sommar-program följde grundmallen för vad det här programmet har tänkts att vara: glimtar ur sommarpratarens eget liv plus musik som gärna ska knyta an till det muntligt berättade.

Loa Falkman berättade alltså om sin egen uppväxt och om hur han, trots en del handikapp, lyckades bli operasångare. Han berättade om människor han har mött – några mycket kända, till exempel Jack Nicholson (operavän som kände igen honom när han och vännen Carl Jan Granqvist inte fick plats på en fullsatt restaurang i Paris och fixade in dem). Simone de Bouvoir, boende i ett grannhus under hans parisvistelse, skyltar med sin ensamhet i ett fönster. Och så får vi möta Fantomens skapare, Lee Falk.

Det här blir roande och småputtrigt – men Loa Falkman visar sig också ha hjärta för cancersjuka barn.

Givetvis berättar Loa Falkman också om den egna operakarriären, och helt väntat – och helt korrekt, tycker jag – hämtar han mycket av den musik han spelar från operarepertoaren och den klassiska musiken i övrigt. Dessutom bjuder han på ett högst blandat knippe av låtar och artister och typer av musik: Sammy Davis, Putte Wickman, Carola, Bill Haley (”Rock Around the Clock” var hans allra första egna platta), Bertil Boo och The Real Group.