På partikongress i Västerås fredag, lördag, söndag. Inget melodikryss för mig på lördag
28 maj 2015 22:45 | Media, Politik, Ur dagboken | 19 kommentarerBirgitta och jag är under veckohelgen (fredag-söndag) i egenskap av partiveteraner inbjudna att som gäster/veteraner följa den socialdemokratiska partikongressen, som i år hålls i Västerås.
Jag ska i sinom tid berätta om den också, men min närvaro på kongressen gör, att jag den här lördagen inte kommer att kunna lösa Melodikrysset i direktsändning. Jag ska försöka göra det i efterskott, men det blir i så fall troligen först på måndag.
Ha det så bra till dess!
Sverige-Ryssland 365-303
24 maj 2015 16:11 | Media, Musik | 4 kommentarerRysslands Polina Gagarina började nästan gråta av glädje, när hennes ”A Million Voices” ett slag såg ut att vinna i Eurovision Song Contest, men sen snuvades hon på segern av Sverige och Måns Zelmerlöw, vars ”Heroes” vann med betryggande marginal. Nå vem som än hade vunnit, hade Sverige ju tagit hem segern – till den här tävlingens märkligheter hör att två svenskar står bakom den låt Polina Gagarina sjöng.
De här båda låtarnas placering är, utan att jag själv är våldsamt förtjust i någon av dem, ändå begriplig.
Svårare har jag att förstå varför Italien och Belgien hamnade på tredje respektive fjärde plats, snäppet högre än australiern Guy Sebastians ”Tonight Again”.
Jag såg vissa kvaliteter hos det estniska bidraget ”Goodbye To Yesterday” med Elina Born och Stig Rästa, men jag har trots min egen estniska bakgrund aldrig försökt haussa det, och jag tycker nog att dess sjundeplats – den fick poäng, om än inte de allra högsta, från ett mycket stort antal länder – var någorlunda rättvis.
Och Rumäniens femtondeplacering – högre än den rankades av en rad svenska mediakommentatorer – var rättvis.
Men sen noterar jag, att de samlade europeiska juryerna har placerat en rad tävlingsbidrag, som jag själv tyckte hade förtjänster, i bottenligan:
20) Ungern: ”Wars For Nothing”, med Boggie
22) Cypern: ”One Thing I Should Have Done”, med John Karayannis
24) Storbritannien: ”Still In Love With You”, med Electro Velvet
26) Österrike: ”I Am Yours”, med The Makemakes
I finalen deltog sammanlagt 27 länder.
Melodikrysset nummer 21 2015
23 maj 2015 12:08 | Barnkultur, Media, Musik, Ur dagboken | 8 kommentarerI dag tyckte jag det var ett ganska knepigt Melodikryss.
Ta den baklängesspelade låten som exempel. Inte en susning efter lyssningen. Men så småningom lyckades jag med hjälp av ledbokstäver jag fick komma på vilka de tre första orden i titeln borde vara, och när jag sen hade fått två bokstäver också till det sista, förstod jag, att det vi hade hört baklänges var ”We Are the World”.
Pojkband är heller inte riktigt min grej, men jag känner ju till namnet på några, och Westlife föreföll gå in. Och sen bekräftades ju den gissningen också genom låttiteln, ”Unbreakable”.
Dansband är heller inte min grej, men sen visade svaren på ett par andra frågor, som jag var säker på, att de som sjöng måste ha varit Trio me’ Bumba. Titeln – ”Blad faller tyst som tårar”? – mindes jag inte heller, men den här låten tycks ursprungligen ha gjorts av Lasse Berghagen, en artist som Anders Eldeman omhuldar.
TV-serier, utom några deckarserier, har jag nästan aldrig sett, så inte heller ”Downton Abbey”.
Melodifestivalerna brukat jag se på, så också årets, men jag måste erkänna, att jag till att börja med inte mindes det spelade bidraget ur årets upplaga, ”Hello Hi” med Dolly Style. Och ändå hörde den här låten inte till de många mycket dåliga som spelades där.
Däremot har ”Heartbreak Hotel” med Yohio fastnat i mitt musikminne.
Därmed är vi äntligen inne på för mig kända musikdomäner.
Siw Malmkvist gjorde en svensk version, ”Tunna skivor”, av en Conny Frances-låt.
Mycket hörvärd var ”Gör mig lite levande” med Jacques Werup och Lill Lindfors.
Barnen fick sitt med Alice Tegnérs ”Bä, bä, vita lamm”, som får frågan om hon har någon ull.
Och om ännu mindre kryp, en fästing vid namn Fulvia, handlar den Povel Ramel-skapelse hans son Mikael i dag sjöng. Melodin har Povel lånat från ”Gubben Noak”.
De återstående två ljudillustrationerna har jag något slags personlig anknytning till.
Min hustru är så kallad moster i OD, Orphei Drängar, så vi brukar gå på deras konserter, och jag brukar ibland också kunna vara med vid deras interna tillställningar. Så visst hörde jag omedelbart, att det var de som sjöng ”Vårsång”.
Och Ture Nerman hade jag en del personliga kontakter med medan han levde. Bland annat fick jag hans tillstånd att i min sångbok ”Upp till kamp! Sånger för arbete, frihet och fred” (Prisma, 1970) i fredsavsnittet publicera hans ”Den vackraste visan om kärleken”, återgiven med noter (musik av Lillebror Söderlundh).
Grattis, Måns Zelmerlöw! Men jag vet inte om ”Heroes” för den skull är en schlager
22 maj 2015 9:52 | Media, Musik | Kommentering avstängdJo, ”Heroes” har åtminstone en refrängslinga, som återkommer à la schlager. Ändå är den inte genomgående uppbyggd som en schlager, en låt vars text och melodi fastnar och – viktigt – kan sjungas också av många andra. Och fortfarande förlitar man sig inte på Måns Zelmerlöws sång – i finalen hade han försetts med ett gäng tecknade kamrater. Det här tricket skulle inte gå att upprepa vid ett framträdande på en lantlig folkparksscen. Och något skumt är det med en låt som måste backas upp med ickemusikaliska stödelement.
Men för mig får han gärna vinna. Eurovision Song Contest är nämligen inte längre primärt en schlagertävling.
Sverige är för övrigt med i finalen också genom Azerbajdzjans bidrag, som borde ha röstats ur tävlingen på grund av sin groteska balett.
Egentligen fanns det bara en enda låt i gårdagens andra semifinal, Sloveniens bidrag ”Here For You” med Maaraya, som hade drag av just schlager.
Den gick vidare, men egentligen gick det inte att hitta något begripligt mönster i de röstandes preferenser. Vi kan ta ett annat östeuropeiskt land som exempel. Jag har svårt att hitta några andra motiv för att Polens ”In the Name of Love” gick vidare än att TV-publiken tyckte synd om den trafikolyckedrabbade Monika Kuszyńska. Och var det violinisten i inledningen som gav Montenegro en plats i finalen?
När det gäller de nordiska bidragen, har Danmark och Finland tidigare åkt ut. Nu fick de sällskap av Ísland: ”Unbroken” med Maria Olafs, som möjligen hade varit värd ett bättre öde, fann inte nåd hos publiken. Däremot får vi se Norge, ”A Monster Like Me” med Mørland och Debrah Scarlett i final – här hjälpte det säkert att den gräsliga scenversionen i presentationen hade ersatts av en mer polerad variant.
Estland kom till final i den förra uttagningsomgången och får nu sällskap av grannländerna Lettland och Litauen. Litauens duett i snabbt tempo var enligt min mening bättre än Lettlands ballad.
Balladartade melodier var det ganska gott om i gårdagens deltävling, men jag kunde inte se något mönster i TV-tittarnas röstning. Cyperns melodiska ballad gick vidare, men den irländska balladen gick inte vidare till final.
Vi kan avsluta med en kontrast, Isaraels snabba, rytmiska och dramatiska bidrag. ”Golden Boy” med Nadjav Guedj, tog sig också till final.
Eurovision Song Contest: Ungern bäst i första delfinalen
20 maj 2015 9:46 | Media, Musik, Politik | 3 kommentarerFör den som tycker om musik – även populärmusik! – hade den första delfinalen i årets Eurovision Song Contest inte mycket att erbjuda. Jag är ganska säker på att flertalet TV-tittare i likhet med mig så här dagen efteråt inte skulle gå i land med att nynna just någon melodislinga eller refräng, och då kan man knappast tala om schlager i det här sammanhanget. Vad vi såg var mediokra scenshower med ljuskäglor och soloartister vars prestationer man måste förstärka med koreografi, fler agerande på scenen och effekter av olika slag. Praktiskt taget alla sjunger numera på engelska, inte sitt eget nationalspråk, och musiken är kommersiellt universell, det vill säga saknar alla nationella särdrag. Och så här måste det ju inte vara. Jag minns själv en tid då till exempel franska och italienska schlager, framförda på sina originalspråk, blev stora här i Sverige.
Alla bidrag utom ett i gårdagens semifinal, även Rysslands (enligt min mening överskattade), sjöngs således på engelska, och en del av dem hade svenska låtskrivare. För Georgiens ”Warrior” (också det ett överskattat nummer) stod till exempel Thomas G:son. Och mycket riktigt åkte den här deltävlingens enda språkliga undantag, Finlands punkiga ”Aina mun pitää”, ut ur tävlingen – men det kan ju också bero på att TV-tittarna runt om i Europa inte tål att se avvikande människor på scenen.
Från södra sidan av Finska viken, Estland, kom ”Goodbye To Yesterday”, en i alla fall hygglig poplåt med Elina Born och Stig Rästa.
Men första delfinalens klart bästa låt stod Finlands och Estlands stamfränder Ungern för, av Boggie tyvärr på engelska framförda ”Wars For Nothing”. Jag har sett popskribenter göra sig löjliga över sångens fredstema, men oavsett vad man tycker om det, var det här fråga om en vacker, enkel ballad, som faktiskt kan bli just schlager. Till det här numrets förtjänster hörde också att det, bortsett från lite inslag av kör, var ett sceniskt avskalat solonummer.
Ett litet plus i kanten sätter jag också för Rumäniens ”De la capât”/”All Over Again”, mest för sångtextens tendens.
Tvetydigt tydbart igen
19 maj 2015 12:09 | Media | Kommentering avstängdUnder en period, en alltför lång sådan, har Tvetydigt i Aftonbladet Kryss & Quiz gjorts av Mikael Robertsson. Hans märkliga, ibland helt privata verkar det som, associationsbanor har totalkvaddat den popularitet Sarah Kinmans Tvetydigt hade. Efter Robertssons övertagande av Tvetydigt slutade jag, och att döma av de instämmande kommentarerna till min kritik här på bloggen många andra, helt sonika att ens öda tid på det här krysset.
Redaktören för Aftonbladet Kryss & Quiz kunde ju ha lyssnat på vad jag och andra vana krysslösare sa, men nu verkar verkligheten ha hunnit i kapp henne. Bakom det faktum att Tvetydigt i det senaste numret av Aftonbladet Kryss & Quiz inte längre görs av Mikael Robertsson ligger säkert att antalet insända lösningar, rätta dessutom, sjönk som en sten.
Så i veckans nummer av Aftonbladet Kryss & Quiz görs Tvetydigt i stället av Tomas Widmark, en habil kryssmakare. Tvetydigheterna är nu ganska fyndiga, sådana som RACKARUNGE = BUSKIS och BLIR TAGEN VID SLUTPUNKTEN = MÅLTID, och också andra nycklar/svar (som OLJEKÄLLA = LIN) vittnar om att den här konstruktören har sinne för genren.
Men i Sarah Kinmans klass är han ändå inte riktigt. Är det så som en del andra kommentatorer har varit inne på, att Aftonbladet Kryss & Quiz portar konstruktörer, som vill ha betalt i proportion till sin förmåga?
Det kan inte löna sig i längden.
Ärligt. Och ömsint
18 maj 2015 12:40 | Media | Kommentering avstängdJag är en gammal man som under nästan hela mitt liv har läst och skrivit.
Allt som jag har tagit del av har inte varit värt läsmödan, men i dag hittade jag, på Dagens Nyheters Namn och Nytt, en text som gick rakt in i mitt hjärta, ”Min brors öde och minnesorden”, skriven av Bengt Nyström.
Han hade i den dödsruna han skrev över sin döde bror skrivit som det var: brorsan söp ihjäl sig och dog med flaskan i hand för livsviljan hade slocknat.
Så ärlig fick man inte vara i en dödsruna, detta trots att minnesorden över brorsan också var kärleksfulla och ömsinta. I DN formulerar han det så här:
”Jag är stolt över min bror för han var till skillnad från mig mycket duktig och idog när det gällde arbete. Dessutom var han genomsnäll, hjälpsam och ville alla väl, men för att bekämpa demonerna i de svarta nätterna och fördriva dagar utan mening såg han ingen annan lösning än att dricka brännvin.”
Och så minns han i den här lilla texten, hur brorsan i nästan redlöst tillstånd på julafton lyckades slå Bengts telefonnummer och ändå framföra den där årliga önskan om att ”du fåå ha en jävla go juull bossan”.
Mittmedia och Schibsted skapar ny tidningskoncern, som bland annat kommer att ge ut Svenska Dagbladet. Varför inte dra fler läsare till SvD genom att förse den också med en socialdemokratisk ledarsida?
15 maj 2015 11:53 | Media, Politik | 11 kommentarerNorska Schibsted har blivit stort på den svenska tidningsmarkanden genom att först köpa majoriteten i Aftonbladet, dock med fortsatt rätt för gamla ägaren, LO, att styra inriktningen av ledar- och kultursidorna, och sen ta över också den politiska högersidans flaggskepp i Sverige, Svenska Dagbladet.
Schibsted har visat sig vara en främst kommersiell ägare, som i Aftonbladets fall har visat stort intresse för verksamheter som Blocket. I fallet Svenska Dagbladet har man jobbat hårt för att få tidningen lönsam, bland annat genom att göra hårdhänta nedskärningar.
Själv blir jag därför inte våldsamt förvånad, när Schibsted nu skaffar Svenska Dagbladet nya allierade. Enligt en principöverenskommelse med en mångförgrenad men i huvudsak liberal tidningskoncern, Mittmedia, ska Svenska Dagbladet läggas in som stockholmsdelen av Mittmedia-koncernen. Det vill säga, tidningarna kommer att bilda en ny tidningskoncern, till 70 procent ägd av Mittmedia och till 30 procent av Schibsted. Mittmedias styrelseordförande Lars Leijonborg förklarar för sin del beslutet med att ”vi måste bli ännu starkare på nätet och det kräver resurser” – märk alltså att det i första hand inte handlar om att göra livet lättare för papperstidningarna.
De senare har en chans till ett fortsatt liv förutsatt att man genom samordning kan spara tjänster och kostnader. Men Schibsted visar också vägen genom att driva sajter som Blocket och budet på bostadssajten Hemmet nyligen.
Mittmedia driver tidningar från Gästrikland och Dalarna i söder upp till Jämtland och Ångermanland i norr, och numera ingår också ett antal före detta A-presstidningar i koncernen, fortsatt med socialdemokratisk ledarsida. I Mittmedia ingår liberala Gefle Dagblad och Arbetarbladet (S), båda i Gävle, Dala-Demokraten (S) i Borlänge, Dalarnas Tidningar, det vill säga liberala Falu-Kuriren samt de oberoende Borlänge Tidning, Nya Ludvika Tidning, Mora Tidning och Södra Dalarnas Tidning, ett antal oberoende liberala och obundna tidningar i Hälsingland, Hudiksvalls Tidning, Ljusnan, Ljusdals-Posten och Söderhamns-Kuriren (tidigare socialdemokratisk), i Härjedalen den opolitiska Tidningen Herjedalen, i Jämtland den centerpartistiska Östersunds-Posten och den oberoende socialdemokratiska Länstidningen, i Medelpad liberala Sundsvalls Tidning, som dock nu efter socialdemokratiska Dagbladets nedläggning också publicerar socialdemokratiska ledarartiklar, och i Ångermanland dels liberala Örnsköldsviks Allehanda, dels Tidningen Ångermanland, som efter sammanslagningen av socialdemokratiska Nya Norrland och Västernorrlands Allehanda, innehåller dubbla ledare, en socialdemokratisk och en liberal – VA var förr i världen en högertidning.
Till den nya tidningskoncernen förs också Mittmedias aktiemajoritet i dotterbolaget Promedia, i vilket ingår följande tidningar: Arboga Tidning och Bärgslagsbladet (liberala) samt Sala Allehanda (obunden), Avesta Tidning (obunden), Fagersta-Posten (obunden), Nerikes Allehanda (oberoende liberal), Vestmanlands Läns Tidning (liberal) samt Länstidningen Södertälje, Nynäshamns-Posten och Norrtelje Tidning (alla centerpartistiska).
Jag har här koncentrerat mig på dagstidningar och deras politiska tillhörighet. Där utöver kommer den här koncernen att driva också för ekonomin allt viktigare sidoverksamheter inom andra mediasektorer och med främst kommersiella förtecken.
Nedläggning av icke lönsamma lokaltidningar (exempel: socialdemokratiska Dagbladet i Sundsvall) hotar att gradvis minska det redan lilla inslaget i koncernen av socialdemokratiska pressröster, men Ångermanlands- och Medelpads-modellen, tidningar med både liberala och socialdemokratiska ledarartiklar, kunde ju provas på flera håll.
I Storstockholm vore det kanske kommersiellt listigt att förse Svenska Dagbladet med inte bara en obundet moderat utan också en socialdemokratisk ledarsida. Den senare borde ju rimligen dra fler, socialdemokratiska, läsare till SvD, och fler läsare behöver Svenska Dagbladet för att utvecklas och överleva.
Melodikrysset nummer 19 2015
9 maj 2015 12:00 | Barnkultur, Film, Media, Musik, Trädgård, Ur dagboken | 6 kommentarerUpptäckte ni att Karl Gerhard faktiskt förekom två gånger i dagens Melodikrysset?
Jag gissar att de flesta vet att det är Karl Gerhard som har skrivit texten till ”Nu ska vi vara snälla”, med musik av Jules Sylvain.
Rune Mobergs serie om Lilla Fridolf, förr känd både via radio och film, dessutom som tecknad serie, känner nog också de flesta till. Men signaturmelodin som spelades är till ursprunget dansk, och till Sverige kom den med text av samme Karl Gerhard – fast då hette den ”Lilla Frida och jag”.
Annars visade Anders Eldeman åter prov på sin fäbless för upprepningar.
Rednex förekom nyss i ett melodikryss och fick i dag återkomma med ”Cotton Eye Joe”. Ta nu inte det här som en invändning mot Rednex – jag gillar dem.
En stark fäbless har Eldeman också för Lars Berghagen. Berghagen är för all del ojämn, men ”En kväll i juni” är verkligen en bra låt.
Ytterligare en egenhet som Anders Eldeman har är att han regelbundet spelar kända låtar som när det gäller arrangemang och instrumentering görs på ett sätt som avviker från det som sitter i lyssnarnas musikminne.
Ett exempel på detta i dag var signaturmelodin till ”Mio min Mio”.
Ett annat är Lennart Palms version av ”Tre gringos”, där vi dessutom skulle komma i håg att man där gav sig i väg för att skaffa en saxofon.
Annat var relativt lätt att känna igen.
Ett exempel på det var ”Stick iväg Jack” (”Hit the Road Jack”) med Monica Zetterlund. Jag har allt av henne på skiva.
Och ”Rasmus på luffen” med Allan Edwall och Erik Lindgren har jag förstås i min DVD- och VHS-samling.
Men också flera av de utländska skivartisterna var, även om jag inte för egen del har samlat på deras plattor, välkända.
Ett exempel är Cher, vars ”Dark Lady” spelades i dag.
Ett annat är Van Morrison, i dag med ”Brown Eyed Girl”.
För egen del skulle jag också hänföra Mark Knopfler, i dag med ”Beryl”, till kategorin kända artister. Själv har jag lyssnat mycket på hans skivor – introducerade Knopfler för mig gjorde min son, själv en mycket skicklig gitarrist – men andra krysslösare skulle knappast hänföra honom till kategorin mycket kända artister.
Den sista frågan kvar att redovisa svaret på är ett gränsfall. Madonna är ju mycket känd, så också låten hon sjöng, ”American Pie”. Men vem var det som gjorde den? Jo, Don McLean.
Skrivet i Öregrund med ett väldigt blommande bigarråträd utanför fönstret.
Bloggroll
7 maj 2015 11:25 | Deckare, Media, Politik, Prosa & lyrik | 10 kommentarerMin Bloggroll innehåller länkar till ett trettiotal bloggar. Jag besöker dem i allmänhet själv varje dag, och jag tycker att de också borde vara läsvärda för andra. Mycket få av dem är utvalda av privata skäl eller för att jag känner bloggaren i fråga. Men till den här gruppen av länkar får man väl ändå räkna min dotters, Kerstin Kokks blogg, som speglar hennes stora intresse för porslin, konsthantverk, mat och bakverk samt trädgård, och hennes före detta mans, min webmasters, Bo Strömbergs blogg, som just nu tyvärr ligger i träda.
Det märkliga fenomenet Internet gör att man upptäcker bloggare som man tidigare inte hade någon kännedom om. Ett exempel är Anita Lindblad, bland annat trädgårdsentusiast. En gammal personlig bekant i min bloggroll är däremot Karin Englund.
Men inte heller i detta och andra liknande fall – jag var en gång i världen arbetskamrat med Calle Fridéns pappa på 68an, Socialdemokraternas partiexpedition – är det personlig relation som är bakgrunden till länken.
Att Eva Swedenmark finns i min bloggroll har inte att göra med att också hon en gång i världen fanns på 68an, var journalist på Aktuellt i politiken (s) och sedan på Kvinnoförbundets Morgonbris och ABFs Fönstret, inte heller med att hennes bror, Peter Swedenmark, sedan var kolumnist i AiP. Faktiskt inte heller med att Eva är deckar- och ungdomsboksförfattare. Men jag uppskattar om bloggare kan skriva intressant och levande, och det kan Eva, och hon gör det praktiskt taget varje dag.
Förvisso finns det i min bloggroll exempel på bloggval som, dock i ordets vidare mening, har att göra med en viss politisk gemenskap: Anna Ardin som jag kom i kontakt med under hennes tid i Laboremus i Uppsala, Anna-Lena Lodenius som jag brukar träffa vid utdelningen av Olof Palme-priset, Bengt Silfverstrand, som jag har mött i Riksdagen och under en av mig anordnad informationskurs, Knut Lindelöf som jag förr ibland mötte på arbetarekommunens möten och så den ganska oförutsägbara Lotta Gröning, numera på Expressen men en gång i världen pressekreterare på 68an – men till exempel Roger Jönsson och paret Marie Demker och Ulf Bjereld känner jag inte.
Torsten Kälvemark har vänstervärderingar men är mest känd i egenskap av skribent, bland annat på Aftonbladets kultursidor. Kerstin Berminge, vars utrikespolitiska bedömningar jag inte i alla stycken delar, är inte socialdemokrat. Och Bengt Berg sitter i Riksdagen för Vänsterpartiet. Så Bengt O Karlsson behöver inte befara att han av misstag har plockats in i en strikt sammanhållen politisk åsiktsgemenskap.
För övrigt finns Bengt Berg med i min bloggroll främst för att han är en mycket läsvärd poet. Min Bloggroll innehåller för övrigt länkar till fler författarbloggar. Bodil Malmsten bloggar till min glädje igen – henne försökte jag för övrigt, dock förgäves, en gång i världen få att formulera en högst personlig valannons för Socialdemokraterna. Stewe Claeson har jag också med uppskattning själv läst. Tyvärr skriver han, liksom flera i min bloggroll, bloggtexter en smula sporadiskt – ännu värre i det avseendet är Lars Gustafsson, som jag en gång i världen lärde känna i Uppsala: Vi träffades först vid litteraturaftnar, gemensamt anordnade av Laboremus och Litteraturklubben, och jag har faktiskt varit hemma hos honom på te. Vi åt också lunch tillsammans på den tiden han var på BLM. Då ville han ha Olof Palmes som han tyckte lysande installationstal på partikongressen; han övervägde att publicera det i BLM. Senare blev han markerat antisocialdemokratisk, men det har aldrig hindrat mig från att läsa honom. Inte heller den gamle vänstermannen Thomas Nydahls politiska misantropi hindrar mig från att dagligen läsa honom. Ingemar E L Göransson, förr på LO, publicerar på sin tyvärr alltför sällan uppdaterade blogg bland annat egna noveller. Ulf Lundell, vars nästa samtliga skivor jag har och som jag också har läst i hans egenskap av skönlitterär författare, överraskade med att starta en högst personlig blogg, dessutom ofta uppdaterad. Tyvärr gör han just nu – om han vill behålla sina många läsare – tabben att plötsligt ta en obestämt lång paus från bloggandet.
Till den vittra skaran i min bloggroll får man också räkna Peter Englund, välskrivande historiker som för närvarande inte verkar hinna med vare sig sin akademiblogg eller sin personliga blogg. Honom har jag råkat bland annat i hans egenskap av hedersupplänning. Jag hoppas att han hinner börja blogga igen, när han nu snart lämnar värvet som Svenska akademiens ständige sekreterare.
En del av dem som finns i min bloggroll skriver om litteratur. Det gör till exempel Björn Kihlström och den redan nämnde Thomas Nydahl. Också en stor del av de bloggtexter man hittar på Dixikon handlar om litteratur.
Sen är det väl bara Åke Cato kvar, kåsör, revymakare, författare, TV-underhållare med mera. Värd att läsa är även hans egensinniga blogg. I hans bloggroll finns även jag.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^