Trots dyra klädinköp verkar kejsaren allt mer naken

Högerborgerliga Venstre har nu under lång tid i väljarundersökningarna varit Danmarks största parti, även om det har funnits enskilda mätningar, där högerpopulistiska Dansk Folkeparti – alltså inte Socialdemokraterne, som vann förra valet – nafsar dem i hälarna.

En som verkar göra sitt bästa för att underminera Venstres ställning är dess partiledare, Lars Løkke Rasmussen. Han har tidigare frestat danskarnas, även de egna partimedlemmarnas, tålamod genom sina extravaganta vanor, till exempel reskostnader. Men nu har det blivit något av folkstorm på grund av att Løkke Rasmussen från december 2010-september 2011 har belastat Venstres partikassa med 152.000 danska kronor för inköp av skor, kostymer, kalsonger och strumpor.

Själv förklarar han det här med att det rör sig om plagg som han bara använder i tjänsten.

Men det mullrar inte bara i folkdjupet utan också i partileden. Till och med framträdande partivänner till Løkke Rasmussen har offentligt begärt förklaringar.

Danska TV 2 och tidningen Politiken har i det här läget bett opinionsundersökningsföretaget Megafon att göra en undersökning om både Løkke Rasmussens och huvudmotståndarens, statsminister Helle Thorning-Schmidts (S), trovärdighet.

Thorning-Schmidt har ju inte precis rosat marknaden, när det gäller politisk tillit, men i den här jämförelsen har hennes aktier kraftigt stigit i kurs. På frågan om vilken statsministerkandidat danskarna föredrar svarar 42 procent Helle Thorning-Schmidt och 36 procent Lars Løkke Rasmussen. 20 procent anser att de är lika bra eller dåliga.

I den här undersökningen tillfrågas danskarna också om de två partiledarnas trovärdighet, och här vinner Thorning-Schmidt med 44 procent mot 24 procent för Løkke Rasmussen. 31 procent anser att de är lika trovärdiga (eller kanske lika lite trovärdiga).

Moulin rouge, en moderniserad version av Kameliadamen

Det är uppenbart att australiern Baz Luhrmanns ”Moulin Rouge” (2001) är inspirerad av Alexandre Dumas den yngres (1824-1895) ”Kameliadamen” (”La dame aux camélias”, 1848) och även av Giuseppe Verdis operaversion ”La Traviata” (Den vilseförda) från 1853. Men det rör sig inte om en filmatisering i traditionell mening, även om grundtemat kan sägas vara hämtat från dessa verk.

”Moulin rouge” är till stora delar en musikfilm, och den här lösa anknytningen till de båda nämnda verken markeras inte minst genom valet av musik. Rodgers’ & Hammersteins ”The Sound of Music” härstammar ju inte precis från mitten av artonhundratalet, och senare får vi bland annat höra låtar, som vi förknippar med Madonna, Marilyn Monroe, David Bowie, Elton John, Spice Girls, Frank Sinatra, The Beatles och Buffy Sainte-Marie, bara för att nämna några vid namn. Men vi får förvisso också se och höra can-can. Det här bidrar till att göra historien om mannen, i filmen den brittiske pjäsförfattaren Christian (Ewan McGregor), som förälskar sig i en prostituerad dansös, i filmen Satine (Nicole Kidman), både modern och tidlös.

Chistian skriver manus till en historia, som teaterdirektören på Moulin Rouge, Harold Zidler (Jim Broadbent) är intresserad av att sätta upp. Men eftersom Zidler själv saknar tillräckligt med pengar, behöver han ett kapitaltillskott från den rike hertigen (spelad av Richard Rosburgh). Hertigen vill ha ensamrätt till den vackra Satine, som för sin del dras till Christian. Detta triangeldrama är den centrala historien i filmen – hertigen kräver till och med ett annat slut i den historia Christian har skrivit och som håller på att repeteras in på Moulin Rouge, detta mest för att förödmjuka och kväsa sin konkurrent. Och när det senare ändå inte lyckas, lejer han en mördare för att skjuta rivalen, detta i slutet på premiärföreställningen, i vilken Satine har en central roll.

Det här mordförsöket misslyckas, men i stället dör Satine, fast av den tuberkulos hon är drabbad av, något som nog många i dagens filmpublik inte hade väntat sig, eftersom de inte känner till ”Kameliadamen”.

Sympatisk men överpedagogisk

”Rita i Kudang” (En bok för alla, 2014, tidigare utgiven av Alfabeta, 1996) av Eva Susso (text) och Anna Höglund (bild) är en sympatisk men möjligen mer pedagogisk än dramatisk och rolig bilderbok.

Det sympatiska med den är att den skildrar något som är en realitet för många barn eller deras kompisar här i Sverige: föräldrarna eller en av dem kommer från ett annat, ibland ganska avlägset land, där mycket är olikt det vi är vana vid. I det här fallet är lilla Ritas mamma svenska medan pappan är från Gambia, och nu får Rita tillsammans med mamma och pappa och även mormor åka till Kudang i Gambia för att hälsa på pappans familj där.

Det är ju ett äventyr i sig, och Rita får mycket riktigt möta både en levande krokodil och komma bort på en marknad, men författaren, Eva Susso, strävar också, dessutom på ett språk det inte riktigt gnistrar om, efter att ge en bild av olika aspekter av det liv människorna i Kudang lever.

Anna Höglund är en duktig illustratör, men hennes bilder här saknar den värme jag tror präglar livet i Kudang-

Fotbollsbok som skjuter lite vid sidan om

I ”Spinkis fotbollsbok” (En bok för alla, 2014, tidigare utgiven av Bonnier Carlsen, 2010) verkar författaren, Lasse Anrell, inte riktigt veta vad han vill. Den täcker olika aspekter av fotbollsspel, ibland lite sökta, eftersom den samtidigt är en ABC-bok och man alltså måste hitta något fotbollsanknutet också på till exempel X och Z. Dessutom hackas informationen upp på ett lite förvirrande sätt, eftersom det här är alfabetet som får styra ordningen.

Och som det här inte vore nog, har Anrell utöver att skriva normal, beskrivande text på varje uppslag också snickrat ihop en rimmad vers, inte alltid den mest eleganta jag har läst.

Mati Lepps illustrationer är faktiskt överlägsna texten.

Sen är det här en väldigt grabbig bilderbok. Visserligen förekommer Spinkis’ kompis Katta på något ställe, men annars är det pojkar, pojkar, pojkar.

Ytterligare en dansk opinionsmätning med delvis annan tendens

Den uppgång man tyckte sig kunna ana för Socialdemokratiet i en nyss publicerad dansk opinionsmätning ser man inte ett spår av i Yuogovs mätning, daterad den 12 maj. I den är partiet nere på 17 procent (mot 17,1 procent i Yougovs aprilmätning). I mätningsgenomsnittet i Berlingske Barometer ligger partiet därmed på 19,4 procent, vilket även det är mycket långt från partiets resultat i folketingsvalet 2011, 24,1 procent.

Däremot ser, även i den här mätningen, Socialistisk Folkeparti ut att resa sig ur askan. I den här mätningen får partiet 5,9 procent mot 4,5 procent i april. Berlingske Barometer ger SF 5,4 procent. Men det är fortfarande en bit kvar till valresultatet 2011, 9,2 procent.

I den här mätningen ser SFs återhämtning emellertid inte ut att ske främst på bekostnad av den röd-gröna och feministiska konkurrenten Enhedslisten, snarare då Socialdemokratiet. Enhedslisten stöds enligt den aktuella mätningen av 10,3 procent, jämfört med 10,6 procent i april (10,0 i Berlingske Barometer). Partiet ligger fortfarande markant över sitt valresultat 2011, 6,7 procent.

Socialdemokraternas kvarvarande koalitionspartner, vänsterliberala Radikale Venstre, får i den här mätningen bara 7,6 procent mot 8,9 procent i aprilmätningen och 8,2 procent i Berlingske Barometer. Alla de här siffrorna ligger under partiets resultat i valet 2011, 9,5 procent.

I den här redovisade undersökningen ligger det högerpopulistiska Dansk Folkeparti på en mycket hög nivå, 24,1 procent (mot 22,8 procent i april), nu alltså tätt i hälarna på ledande Venstre. I Berlingske Barometer ligger partiet inte lika högt utan på 20,6 procent, men även det är ju mycket högre än partiets valresultat 2011, 12,3 procent.

Det stora borgerliga oppositionspartiet med det kanske något vilseledande namnet Venstre ligger kvar på samma nivå som i aprilmätningen, 25,7 procent. Barometergenomsnittet ligger lite högre, på 26,5 procent.

Liberal Alliance får stöd av 5,1 procent mot 5,6 procent i aprilmätningen. Genomsnittet i Berlinske Barometer är 5,5 procent. Valresultatet 2011 var 5,0 procent.

Konservative slutligen får i den här mätningen stöd av 3,7 procent mot 4,6 procent i aprilmätningen och 4,0 procent i barometern. Alla de här siffrorna ligger under partiets magra resultat i 2011 års val, 4,9 procent.

PS De danska undersökningar jag brukar referera redovisar också mätresultat för Kristdemokraterne, men detta parti ligger stadigvarande på en så låg nivå att jag finner det meningslöst att ens nämna partiet. I den aktuella mätningen är stödet för det här partiet till exempel 0,6 procent, och i valet 2011 var resultatet för partiet 0,8 procent.

Partisympatierna i Danmark ändras en smula

Voxmeters mätning från 11 maj indikerar på några punkter nya politiska trender – men det behövs förstås fler mätningar för att bekräfta dem.

En sådan förändring är att Socialdemokratiets nu länge pågående tillbakagång kan ha brutits. I den här mätningen får partiet stöd av 21,9 procent mot 19,9 procent i Berlingske Barometer, som ju väger ihop resultaten i en serie gjorda mätningar, alla aningen äldre än den här. Men fortfarande har partiet kvar en bra bit till sitt resultat i folketingsvalet 2011, 26,7 procent.

Den här ökningen kan bero på en viss tillbakaströmning från högerpopulistiska Dansk Folkeparti, som i den aktuella mätningen får 17,9 procent mot 19,9 procent i Berlingske Barometer. Fast även 17,9 procent är ju långt mer än partiets valresultat 2011, 12,3 procent.

Socialistisk Folkeparti satsade på att öka sitt stöd genom att hoppa av den av Socialdemokraterne ledda koalitionsregeringen, och i den aktuella mätningen får SF stöd av 5,8 procent mot 5,3 procent i barometern. Men än är det en bra bit kvar till valresultatet 2011, 9,2 procent.

En viss återströmning kan hur som helst ha skett från den röd-gröna och feministiska Enhedslisten, som i den här mätningen stöds av 8,7 procent mot 10,0 procent i barometergenomsnittet. Fast också det är ju över valresultatet 2011, 6,7 procent.

Socialliberala Radikale Venstre, som fortsätter att samregera med (S), får i den här mätningen stöd av 8,1 procent mot 8,4 procent i barometern. Båda resultaten ligger under valresultatet 2011, 9,5 procent.

Det stora borgerliga oppositionspartiet Venstre (mer höger än namnet antyder) får i den här mätningen 27,5 procent, vilket är något högre än barometergenomsnittet, 26,6 procent, och även valresultatet från 2011, 26,7 procent.

Liberal Alliance får stöd av 5,5 procent, det vill säga lika många som i barometern. I valet 2011 fick partiet 5,0 procent.

Under sitt valresultat 2011, 4,9 procent, ligger fortfarande Konservative med 3,9 procent i den aktuella mätningen och 4,0 procent i barometern.

Rødt i Norge slopar Sovjet och Kina i sitt nya principprogram

Det norska partiet Rødt, fortfarande med någon procent i gallupundersökningarna, har sina rötter i 1970-talets nykommunistiska våg.

I partiets nya principprogram, antaget vi en kongress på Gardermoen, är referenserna till revolutionerna i Sovjet och Kina strukna, likaså möjligheten till ett våldsamt maktövertagande – den socialistiska revolution partiet fortfarande står för ska genomföras i demokratiska former. Begreppet ”kommunism” finns dock kvar i det nya partiprogrammet.

Men i sin kommentar till Dagsavisen betonar partiledaren, Bjørnar Moxnes, mer partiets dagspolitiska mål som kampen mot social dumping, för ett anständigt arbetsliv och för sextimmarsdagen.

Eurovision Song Contest i backspegeln

Jo, jag såg hela processen fram till finalen: de svenska uttagningsomgångarna och sen sluttävlingen, presentationsprogrammen av de olika ländernas bidrag, utslagningsdelen inför finalen och sen slutomgången i København.

Sanna Nielsen var – trots att hennes ”Undo” saknade det där lilla extra – väl värd sin tredjeplacering och kanske till och med mer än det. Det slår inte gnistor om den här låten, men Sanna sjunger den snyggt.

Frågan är dock om inte tvåan, Nederländernas ”Calm After the Storm” med The Common Linnets, var ett strå vassare med sitt lätt countryaktiga men också rockiga sound.

Jag vill inte säga att den låt som vann, Österrikes ”Rise Like a Phoenix”, var dålig den heller, men dess seger hade helt uppenbart att göra med den märkliga hermafrodit, en skäggig kvinna, som framförde den. Det var han/hon, Conchilla Wurst kallad, inte låten som vann.

Därmed har den europeiska TV-publiken visat sin fördomsfrihet, men tävlingen gällde väl inte det utan sång?

Det leder mig in på en av mina käpphästar, nämligen att de deltagande länderna i dag utöver med sin förhoppningsvis bästa låt, artistens kvalitet som sångare och väl anpassat komp tävlar lika mycket med effekter som kläder som sticker ut, hamsterhjul, ljuseffekter, balett, personer på scen som bara ser ut att spela instrument, akrobatik – you name it.

Förbjöd man allt det här, tror jag att det dessutom skulle bidra till att tvinga de deltagande länderna att sålla fram bättre låtar.

Och gärna då just schlagerlåtar, gärna också med nationella musikaliska särdrag och framförda på något av de språk som talas i landet i fråga.

En lite mer normal prognos för EU-valet i Danmark

I Danmark görs nu också särskilda opinionsmätningar om hur folk tänker rösta i EU-parlamentsvalet. Nyss publicerade jag en mätning med en närmast sensationell framång för högerpopulistiska Dansk Folkeparti, men i tidningen Politiken hittar jag en mätning från Megafon, där 1.006 personer har svarat och som har genomförts 6-8 maj, och här nyanseras bilden en smula.

Enligt den ökar det borgerliga, högerbetoande Venstre med 1,1 procentenheter till 23,7 procent och blir därmed största parti.

Dansk Folkeparti minskar med 2,5 procentenheter och skulle därmed få 23,1 procent, snäppet under Venstre – men även det här resultatet är ju mycket högt för ett parti, som för inte så länge sen samlade betydligt färre i val.

Socialdemokratiet skulle enligt den här mätningen hamna på 21 procent.

Folkebevægelsen mod EU får i den här mätningen stöd av 9,4 procent, vilket i jämförelse med förra mätningen är en tillbakagång med 3,3 procent.

* * *

Den röd-gröna och feministiska Enhedslisten backar en smula i flera av de normala partibarometrarna – de som lämnar går i stället till Socialistisk Folkeparti och till Socialdemokratiet – noterar Jyllands-Posten i en artikel, som bland annat noterar, att partiet i en Voxmeter-mätning är nere på 8,7 procent.

Enhedslisten är ju från början ett slags valkoalition mellan flera grupperingar på den yttersta vänsterkanten, vänstersocialister, kommunister, trotskister, men det i valen deltagande gemensamma partiet har ett eget program. I det förra programmet förekom ordet revolution 29 gånger, men i utkastet till nytt program har det här kraftigt tonats ner, så också de utopiska beskrivningarna av det samhälle man vill uppnå. Nu framhävs i stället de systemkritiska aspekterna av partiets politik, och språket i programmet har gått från marxistisk retorik till vardagsdanska.

Dansk Folkeparti går fram som en raket i en mätning inför EU-valet i Danmark

Den senaste mätningen, Voxmeter 8 maj, för åter igen ner Socialdemokratiet på tredje plats bland de danska partierna. I den här mätningen får partiet 20,3 procent (19,4 procent i genomsnitt i Berlingske Barometer), att jämföra med partiets resultat i folketingsvalet 2011, 26,7 procent.

I den aktuella mätningen noteras högerpopulistiska Dansk Folkeparti för 21,7 procent (20,5 procent i barometergenomsnitt). Partiet har alltså gjort ett mycket stort lyft sen valet 2011, då det bara fick 12,3 procent.

Leder även i den här mätningen gör borgerliga Venstre, mer höger än namnet antyder, med 23,9 procent, vilket ju inte är våldsamt mycket över DFs resultat – men det sammanvägda barometerresultatet, 26,3 prodent, ger Venstre en större ledning. I valet 2011 fick Venstre stöd av 26,7 procent.

Socialdemokratiets kvarvarande koalitionspartner, vänsterliberala Radikale Venstre, får i den aktuella mätningen 8,0 procent, mot 8,4 procen i barometern och 9,5 procent i valet.

Det från denna koalitionsregering avhoppade Socialistisk Folkeparti får i den här mätningen stöd av 4,7 procent mot 4,1 procent i barometern, men SF ligger fortfarande under sitt valresultat från 2011, 9,2 procent.

Kanske – men det är för tidigt att säga – har SF börjat ta tillbaka en del väljare från den röd-gröna och feministiska koalitionen Enhedslisten, men Enhedslisten är fortfarande ett mycket större parti, med 9,8 procent i den aktuella mätningen och 10,3 procent i barometern. Det här ska alltså jämföras med valresultatet 2011, 6,7 procent.

Liberal Alliance får i den här mätningen stöd av 4,8 procent, mot 5,5 procent i barometern och 5,0 procent i valet 2011.

I den aktuella mätningen får Konservative 4,7 procent, vilket är mer än i mätningsgenomsnittet, 4,1 procent, men fortfarande mindre än det usla resultatet i 2011 års val, 4,9 procent.

I Jyllands-Posten redovisas ett par av de mest intressanta resultaten i den mätning Gallup har genomfört inför det strax förestående EU-parlamentsvalet.

Enligt den här mätningen skulle 27 procent rösta på Dansk Folkeparti, att jämföra med att bara 17 procent ämnar rösta på Socialdemokraterne.

Dock är det hela 33 procent av de tillfrågade, som inte vet hur de ska rösta den 25 maj, och man vet ju heller inte, hur stor röstviljan är på valdagen hos dem som har uppgett partisympati.

Någon vägledning om detta får man möjligen av att de tillfrågade också har fått frågor om respektive partis spetskandidat. 21 procent gillar DFs Morten Messerschmidt, men bara 8 procent Jeppe Kofod (S).