Moulin rouge, en moderniserad version av Kameliadamen

Det är uppenbart att australiern Baz Luhrmanns ”Moulin Rouge” (2001) är inspirerad av Alexandre Dumas den yngres (1824-1895) ”Kameliadamen” (”La dame aux camélias”, 1848) och även av Giuseppe Verdis operaversion ”La Traviata” (Den vilseförda) från 1853. Men det rör sig inte om en filmatisering i traditionell mening, även om grundtemat kan sägas vara hämtat från dessa verk.

”Moulin rouge” är till stora delar en musikfilm, och den här lösa anknytningen till de båda nämnda verken markeras inte minst genom valet av musik. Rodgers’ & Hammersteins ”The Sound of Music” härstammar ju inte precis från mitten av artonhundratalet, och senare får vi bland annat höra låtar, som vi förknippar med Madonna, Marilyn Monroe, David Bowie, Elton John, Spice Girls, Frank Sinatra, The Beatles och Buffy Sainte-Marie, bara för att nämna några vid namn. Men vi får förvisso också se och höra can-can. Det här bidrar till att göra historien om mannen, i filmen den brittiske pjäsförfattaren Christian (Ewan McGregor), som förälskar sig i en prostituerad dansös, i filmen Satine (Nicole Kidman), både modern och tidlös.

Chistian skriver manus till en historia, som teaterdirektören på Moulin Rouge, Harold Zidler (Jim Broadbent) är intresserad av att sätta upp. Men eftersom Zidler själv saknar tillräckligt med pengar, behöver han ett kapitaltillskott från den rike hertigen (spelad av Richard Rosburgh). Hertigen vill ha ensamrätt till den vackra Satine, som för sin del dras till Christian. Detta triangeldrama är den centrala historien i filmen – hertigen kräver till och med ett annat slut i den historia Christian har skrivit och som håller på att repeteras in på Moulin Rouge, detta mest för att förödmjuka och kväsa sin konkurrent. Och när det senare ändå inte lyckas, lejer han en mördare för att skjuta rivalen, detta i slutet på premiärföreställningen, i vilken Satine har en central roll.

Det här mordförsöket misslyckas, men i stället dör Satine, fast av den tuberkulos hon är drabbad av, något som nog många i dagens filmpublik inte hade väntat sig, eftersom de inte känner till ”Kameliadamen”.