I Lettland domineras det största partiet, Socialdemokraterna, av ryssar – och hålls därför utanför regeringen

Jag behärskar inte lettiska men kom ofta att under den inledande perioden av återerövrad självständighet att besöka landet i min egenskap av nordisk och baltisk sekreterare för de svenska Socialdemokraterna.

Under den perioden hade jag inte bara kontakt med det återupprättade socialdemokratiska partiet i landet utan kom också i kontakt med personer och partier med andra värderingar. Jag lärde mig på så sätt också namnen på de olika partierna och var de stod politiskt.

Partikartan i de återupprättade självständiga baltiska staterna var till att börja med instabil: partier slogs ut, bytte namn och slogs samman.

I mitt födelseland Estland har det politiska läget så småningom stabiliserats, till den grad att det sedan länge bara är fyra partier som klarar femprocentsspärren, bland dem Socialdemokraterna, Sotsiaaldemokraatlik erakond, som för övrigt nu också sitter i regeringsställning.

I Lettland återupprättades också det gamla socialdemokratiska arbetarepartiet, Latvijas Sociāldemokrātiska Strādnieku Partija, men dess senare sammanslagning med en föregivet reformistisk och demokratisk del av det gamla kommunistpartiet blev aldrig någon succé. Partiet har nu under mycket lång tid befunnit sig under spärren – i den senaste gallupundersökningen från Latvijas Fakti får partiet bara 0,4 procent.

Dock finns det i Lettland ett annat och vida större parti som också betecknar sig som socialdemokratiskt och också är representerat i den socialdemokratiska gruppen i europaparlamentet. Det här partiet, kallat Saskaņas Centers (Harmonicentern), har en del av det socialdemokratiska parti jag och andra var med om att återupprätta i Lettland anslutit sig till, men Harmonicentern domineras annars av folk ur Lettlands mycket stora ryska minoritet.

Harmonicentern är Lettlands största parti – stöds i den senaste mätningen av 18,4 procent (mot 16,8 i april och 21,4 procent i mars).

Det hålls dock närmast maniskt utanför regeringsmakten i Lettland av de purlettiska partierna, detta oavsett de senares divergerande åsikter – hellre samverka än släppa in ryssar i regeringen.

Premiärminister Laimdota Straujumas högercentristiska parti Vienotība (Enhet), som i april stöddes av 16,1 procent, stöds nu av 13,7 procent, nästan samma resultat som i mars, 13,6 procent.

I hennes koalitionsregering ingår också de grönas och böndernas förbund, Zaļo un Zemnieku Savienība. Nämnas bör att i Lettland är De gröna en jämfört med övriga Europa ganska högerorienterad gruppering. Det här tvillingpartiet stöds i den aktuella mätningen av 10,3 procent.

I regeringen ingår också nationella alliansen Allt för Lettland!, Nacionālā apvienība ”Vīsu Latijai!/LNNK”, som i den aktuella mätningen stöds av 6,1 procent.

Inga andra partier klarade femprocentsspärren.

Och i Norge valdes Jonas Gahr Støre enhälligt till ny ordförande i Arbeiderpartiet

Norska Arbeiderpartiet valde i dag som väntat Jonas Gahr Støre till ny ordförande efter avgående Jens Stoltenberg. När valberedningens ordförande, Martin Kolberg, hade lagt fram sitt förslag, utbröt stående ovationer och jubel. Gahr Støre valdes enhälligt.

I sitt tal till kongressen satte Gahr Støre klimat- och miljöfrågorna i främsta rummet för Arbeiderpartiets politik.

Alexander Stubb ny ordförande för Samlingspartiet och därmed också statsminister i Finland

Kokoomus (Samlingspartiet) har på sin kongress valt Alexander Stubb till ny partiordförande. Han vann med god mariginal över den kvarvarande konkurrenten Paula Risikko.

Det här innebär också att Stubb blir ny statsminister i Finland.

Den nyvalde partiordföranden öppnade för att eventuellt kunna ersätta den beslutade nedskärningen av barnbidragen, ett beslut som har bidragit till regeringspartnern Socialdemokraternas nedgång, med något annat.

Melodikrysset nummer 24 2014

Melodikrysset fick hela två timmars sändningstid i dag, men det blev knappast bättre för det. Det var, åtminstone till en början, lite förvirrande med all musik, som inte hade något samband med krysset. Frågorna var, när de väl kom, utspridda till kryssets olika hörn, så att det dröjde, innan man fick några ledbokstäver. Bara två sångartister, Svante Thuresson och Sonja Aldén – inget ont om dem! – plus Sveriges Radios symfoniorkester under ledning av Anders Berglund begränsade valet av ljudillustrationer.

En fråga föredrogs bara muntligt, den om vem som har skrivit ”Gluntarne” – svaret på den frågan, som ställdes av Lelle Printer (Hans Dahlman) är Gunnar Wennerberg, som för övrigt finns som staty i Slottsbacken här i Uppsala.

Med en symfoniorkester som ljudillustratör var det helt naturligt, att två av dagens frågor gällde klassiska verk.

Allra första frågan i dag illustrerades med musik ur ”Figaros bröllop” av Wolfgang Amadeus Mozart.

Och senare fick vi höra musik ur ”De fyra årstiderna” av Antonio Vivaldi.

Smått klassisk, fast i en helt annan genre, är väl också ”I’ve Got You Under My Skin” av Cole Porter.

Benny Andersson förekom två gånger. Först som skapare av ”Du är min man”.

Vid det andra tillfället, när vi fick höra ”Vinnaren tar allt” och ”Dancing Queen”, skulle svaret bli ABBA.

Och inte var det särskilt mycket svårare att komma i håg, att ”Dancing On My Own” ursprungligen sjöngs in av Robyn.

Svante Thuresson sjöng ”Första gången” i Melodifestivalen 2007 tillsammans med Anne-Lie Rydé – men i dag fick vi i stället höra honom sjunga den tillsammans med Sonja Aldén.

Om jag får gissa på vad dagens yngre melodikryssare kan och inte kan, tror jag, att det de hade mest problem med var Calle Jularbos ”Nya värmlandsvalsen”.

Betydligt fler – i och för sig även jag – har säkert sett ”Jakten på den försvunna skatten”. Huruvida de också vet att musiken i den har gjorts av John Williams, en flitig kompositör av filmmusik, är svårare att veta – men sånt kan man ju slå upp på Google.

Jag har allt av Cornelis Vreeswijk på skiva, således också ”Telegram till fullmånen” som har musik av Georg Riedel, så inte heller det här var någon svår fråga för mig. Men jag har en invändning: Det här symfoniorkesterarrangemanget var inte vidare bra.

* * *

Om mitt privata liv kan jag berätta, att hustrun är i Öregrund och jag själv kvar i Uppsala. Jag har fortsatta problem med min högra fot, som värker och jävlas. På måndag har jag fått tid på husläkarmottagningen här i Svartbäcken, och jag orkade inte åka fram och tillbaka mellan Uppsala och Öregrund.

Så småningom hoppas jag, förhoppningsvis botad, under ett par månader kunna parkera mig i Öregrund.

Danmark: Venstre reducerat. Socialdemokratiet och Dansk Folkeparti kappas om att vara störst

Eftersom Berlingske Barometer redovisar en sammanvägning av ett antal opinionsmätningar från senare tid, dämpar den helt naturligt markanta opinionsändringar från den allra senaste perioden.

Ett bra exempel på det här är borgerliga Venstres häftiga nedgång, föranledd av partiledaren Lars Løkke Rasmussens berikande av sig själv och familjen på partiets bekostnad. Venstre, som i folketingsvalet 2011 stöddes av 24,8 procent och som sedan i en rad mätningar har legat ännu högre, är nu i Berlingske Barometer nere på 21,7 procent, men får i Yougovs mätning den 8 juni 21,1 procent och i Greens mätning samma dag bara 19,8 procent.

Bilden av opinionsläget för Socialdemokratiet är mer splittrad, men partiets barometergenomsnitt, 21,6 procent, vittnar om att det nyss av väljarna straffade regeringspartiet är på väg upp igen. Yougov ger partiet 19,2 procent men Greens hela 23,9 procent. Det senare närmar sig partiets valresultat 2011, 24,8 procent.

Det i dag tredje stora partiet är populistiska Dansk Folkeparti, som i 2011 års val bara fick 9,2 procent. Barometergenomsnittet för det här partiet är nu 21,7 procent. I den färska mätningen från Yougov får partiet rekordhöga 24,1 procent, i Greens mätning bara 21,1 procent. Rör det sig inte om metodiska fel, kan skillnaderna bero på det hela-havet-stormar-tillstånd som för närvarande utmärker de danska väljarnas partipreferenser.

Konservative Folkeparti, som i valet 2011 fick stöd av 4,9 procent, pekas i dansk press allmänt ut som en av vinnarna på Venstres kris, men det handlar i så fall om en ganska måttlig vinst: 5,1 procent i Berlingske Baromeer och 5,8 procent i mätningen från Yougov – i mätningen från Greens ligger dock partiet kvar på valresultatet, 4,9 procent.

Liberal Alliance, som i valet 2011 fick 5,0 procent, ligger i barometergenomsnittet med 5,3 procent obetydligt över den nivån. Med 5,8 procent hos Yougov över och med 4,4 procent hos Greens under.

Den här spretigheten finns också i fråga om mätresultaten för Socialdemokraternes kvarvarande koalitionspartner, det vänterliberala Radikale Venstre. Det här partiet gjorde ett gott val 2011, 9,1 procent, men får i Yougovs mätning bara 7,7 procent och i Greens mätning hela 9,0 procent. Barometergenomsnittet hamnar på 8,6 procent.

Det från regeringssamarbetet avhoppade Socialistisk Folkeparti får i Yougovs mätning 5,1 procent och i Greens mätning 6,7 procent – barometergenomsnittet ligger på 6,1 procent, vilket fortfarande är under valresultatet 2011, 9,2 procent.

Också över den senare nivån ligger barometergenomsnittet för rödgröna och feministiska Enhedslisten, 9,6 procent. Yougov ger partiet 10,8 procent, Greens 9,2 procent. Alla de här sifforna ligger över partiets resultat i folketingsvalet 2011, 6,7 procent.

Finländska (S) nere på rekordlåg nivå, även efter partiledarbytet

Partiledarbytet i Suomen Sosialidemokraattinen Puolue (Socialdemokraterna i Finland) nyligen, då Antti Rinne knappt besegrade Jutta Urpilainen, har i vart fall inte lett till några kortsiktiga opinionsmässiga framgångar för partiet.

I TNS Gallups junimätning för Helsingin Sanomat får partiet rekordlåga 14,9 procent, att jämföra med valresultatet 2011, 19,1 procent, inte något av partiets bästa det heller.

Med det här resultatet ligger (S) på fjärde plats med även populistpartiet Perussuomalaiset (Sannfinländarna) framför sig. Detta parti får i den här mätningen 17,2 procent – i valet 2011 låg det dock ännu högre, fick stöd av 19,1 procent.

Två borgerliga partier slåss om förstaplatsen.

Det högerorienterade Kansallinen Kokoomus, Samlingspartiet, som är det ledande regeringspartiet i Finland, vinner knappt den här tävlingen med 20,5 procent, vilket nästan är identiskt med valresultatet 2011, 20,4 procent. Det är styvt med tanke på att partiet just är i färd med att byta partiordförande (och därmed statsminister).

Suomen Keskusta (Centern) får nästan lika stort stöd, 20,3 procent. Tiden i opposition har säkert bidragit till att lyfta partiet från det usla resultatet i valet 2011, 15,8 procent.

Över huvud taget tycks det löna sig att hålla sig borta från regeringsansvaret. Vasemistoliitto (Vänsterförbundet) har, efter det att partiet lämnade regeringen, lyft och får nu 9 procent mot 8,1 procent i valet 2011.

Därmed är partiet nu större än Vihreä liitto (Gröna förbundet), som finns kvar i koalitionsregeringen. De gröna stöds i den aktuella gallupen av 8,5 procent. I valet 2011 fick partiet 7,3 procent av rösterna.

Svenska folkpartiet, som också ingår i regeringen, ligger med 4,4 procent ungefär kvar på sin nivå från valet 2011, 4,3 procent.

Om det sista regeringspartiet, Suomen Kristillisdemokraattit (Kristdemokraterna), gäller ungefär samma sak: 3,9 procent i den aktuella mätningen och 4,0 procent i valet 2011.

Norge: Arbeiderpartiet nästan 10 procentenheter före Høyre

Arbeiderpartiet går i Norsk Rikskringkastnings juniundersökning tillbaka med 0,5 procentenheter men får ändå stöd av 35,4 procent av de tillfrågade. För fjärde månaden i följd ligger partiet därmed på en nivå över 35 procent och är Norges utan konkurrens största parti.

Det här innebär en stabil nivåhöjning jämfört med resultatet i stortingsvalet 2013, 30,8 procent, då partiet förlorade regeringsmakten.

Då valskolkade en del av Arbeiderpartiets väljare, och andra valde att lägga sin röst på något annat parti, konstaterar Norges ledande valforskare Bernt Aardal, som förklarar detta med att det ledande regeringspartiets samtliga väljare inte alltid är trogna sitt parti, när de tycker sig vara tvungna att försvara regeringens politik också till de delar de finner tveksamma.

Också det nu ledande regeringspartiet, Høyre, backar, med 0,3 procentenheter till 26,1 procent, vilket i sin tur är lägre än partiets resultat i 2013 års val, 26,8 procent.

Dess regeringspartner, högerpopulistiska Fremskrittspartiet, går fram med 0,1 procent men landar då på 14,5 procent, vilket också det är lägre än partiets valresultat 2013, 16,3 procent.

Av den blå-blå regeringens stödpartier i Stortinget klarar sig Kristelig Folkeparti hyggligt: ökar med 1 procentenhet till 5,8 procent, vilket är över valresultatet 2013, 5,6 procent.

Sämre går det för liberala Venstre, som i valet 2013 fick stöd av 5,2 procent men nu med 3,8 procent (- 0,8 procentenheter) ligger under spärren.

Venstre har försökt profilera sig som ett grönt borgerligt parti, och det är ingen osannolik tanke, att en del av partiets ”miljöväljare” nu har gått till uppstickaren Miljøpartiet De Grønne, som profilerar sig som stående utanför blockpolitiken. MDG kommer i den här mätningen över fyrasprocentsspärren med 4,3 procent (+ 0,2), att jämföra med partiets valresultat 2013, 2,8 procent.

Sannolikt har MDGs väljarunderlag också fyllts på från andra hållet, där det rödgröna Sosialistisk Venstreparti, minskar med ytterligare 0,1 procentenheter och med 3,7 procent alltså ligger under spärren. I valet 2013 låg SV med 4,1 procent strax över.

APs och SVs kollega i den dåvarande regeringen, Senterpartiet, går upp en smula, + 0,3 procentenheter, till 4,9 procent. Partiet har ju haft en turbulent tid med partiledarskifte och strid om posten som förste vice ordförande, så läget kanske håller på att stabiliseras, men än är det en bit kvar till det inte heller det så grandiosa valresultatet, 5,5 procent.

Norge: Media med arbetarrörelsevärderingar expanderar i privat regi

Norge har en mindre utarmad dagstidningsflora än Sverige. Bland annat finns där fortfarande många tidningar – ett 50-tal lokal och regiontidningar – som ägs av norska A-pressen. Norska A-pressen äger också 25 procent av Rysslands största tidning, Komsomolskaja Pravda, och 33 procent av norska TV 2.

Ägarbilden i norska A-pressen är okonventionell. Största ägare är Telenor med 45 procent av aktierna. LO äger 36 procent.

Norska A-pressen hade dock problem med det som ursprungligen var dess flaggskepp, oslotidningen Arbeiderbladet, som sedan döptes om till Dagsavisen. Tanken med det senare var väl att värva fler läsare, också sådana som inte hörde till kärnan i Arbeiderpartiet, men antalet läsare har ändå fortsatt att sjunka. Upplagan, som 2009 var 28.337 exemplar, är i år nere i 23.065.

Annars är tidningen, som ges ut i tabloidformat, välgjord.

När A-pressen inte längre orkade hålla den under armarna, tog Mentor Medier 2008 över 66 procent av aktierna, medan 9 procent ägs av Stiftelsen Dagsavisen.

Det intressanta med det här övertagandet är att tidningen fortsatt på ledarplats utan att vara formellt partibunden ska stå för arbetarrörelsens klassiska värderingar.

Mentor Medier är också ägare till andra idéburna tidningar, fast i dessa fall med kristna värderingar, dels Vårt Land i Oslo, dels Dagen i Stockholm. Mentor Medier har dessutom mängder av andra verksamheter, men vi nöjer oss här med att redovisa dagstidningsgrenen.

Långsiktigheten i satsningen på en arbetarrörelserotad tidning understryks av att Dagsavisen gradvis får avläggare. Först startade man en avläggare i Drammen med delvis unikt lokalt material, Fremtiden.

Det här utföll tydligen väl, för nu ska Arbeider-Avisa i Trondheim återuppstå på samma grund. Också Moss Dagblad kommer att börja återutges som en lokalprofilerad delupplaga av Dagsavisen.

Mentor Medier har deklarerat, att man avser att göra fler såna här utvidgningar dels i osloområdet, dels i ett antal andra större städer.

I Oslo finns i dag för övrigt ytterligare en dagstidning, numera med anknytning till arbetarrörelsen i vid mening.

Klassekampen startades som organ för yttervänsterpartiet AKP-ml, och 20 procent av aktierna i tidningen ägs fortfarande av partiet Rødt, men den här tidningen har vunnit stor respekt genom sin seriösa samhälls- och kulturbevakning och nått många läsare, i dag 17.648 i upplaga.

Den har breddat sin politiska hållning till ”venstresidens avis”, vilket förstås betyder, att den försöker spegla en bred vänster, alltså även Sosialistisk Venstreparti och Arbeiderpartiet men också fackföreningsrörelsen. Det senare har lett till att LO-förbund numera hör till skaran av aktieägare.

Den politiska kartan i Danmark förändras

Den kris borgerliga Venstres partiledare Lars Løkke Rasmussen har försatt sitt parti i har starkt bidragit till att ändra partisympatierna i Danmark. Venstre har, från en närmast ohotad förstaplats i partisympatiundersökningarna halkat ned på tredje plats.

Vi kan ta Voxmeters mätning från den 8 juni som exempel.

På första plats, med 23,2 procent (21,6 procent i Berlingske Barometer, ett genomsnitt med viss eftersläpning av lite tidigare mätningar) ligger där Socialdemokratiet. Därmed är partiet praktiskt taget uppe i sitt resultat i folketingsvalet 2011, 24,8 procent.

(I en mätning som Greens har gjort för affärstidningen Børsen ligger Socialdemokraterne ännu bättre till, med 23,9 procent. Men tillbaka till Voxmeter-mätningen:)

Tvåa, med 20,8 procent (21,1 i barometern), ligger högerpopulistiska Dansk Folkeparti. Det här är ett närmast häpnadsväckande kliv uppåt jämfört med partiets resultat i valet 2011, 12,3 procent.

Den stora förloraren är borgerlighetens flaggskepp, Venstre, som i valet 2011 fick 26,7 procent av rösterna och som sedan i opinionsmätningarna länge har haft ännu högre stöd. I den aktuella mätningen är partiet nere på 20,0 procent (22,2 procent i den således eftersläpande barometern).

Det här har uppenbarligen bidragit till att siffrorna för Konservative Folkeparti, som bara fick 4,9 procent i folketingsvalet 2011, har tagit sig. Efter att ofta ha haft ännu lägre stöd stöds partiet i den aktuella mätningen av 5,2 procent (5,0 i barometern).

Det likaledes borgerliga Liberal Alliance, som i folketingsvalet 2011 fick 5,0 procent, ligger med 5,1 procent (5,4 procent i barometern) kvar på sin etablerade nivå.

Socialdemokratiets regeringspartner, det socialliberala Radikale Venstre, har länge legat under sitt valresultat 2011, 9,5 procent, men kryper i den aktuella mätningen med 9,1 procent (8,6 procent i barometern) upp mot det resultatet igen.

Deras förutvarande regeringskollega Socialistisk Folkeparti noterar efter sitt utträde ur regeringen ett ökande stöd, 6,5 procent (6,2 i barometern), men partiet har fortfarande en bit kvar till sitt resultat i valet 2011, 9,2 procent.

Lite över den senare nivån, med 9,4 procent i den aktuella mätningen så väl som i barometern, ligger nu rödgröna och feministiska Enhedslisten, som i folketingsvalet 2011 bara fick 6,7 procent. Partiet har legat ännu högre än så här, men SFs utträde ur regeringen och goda resultat i EU-parlamentsvalet nyligen tycks ha bidragit till en återströmning av väljare dit.

* * *

Greens Analyseinstitut har intervjuat 1.225 personer om hur de värderar den sittande statsministern Helle Thorning Schmidt (S) jämfört med venstreledaren Lars Løkke Rasmussen.

Den rankingen vinner nu den för inte så länge sedan hårt kritiserade Thorning Schmidt med 39 procent mot 28 procent för Løkke Rasmussen.

Den senare siffran är sannolikt mer uttryck för parti- än personsympati, för när frågan preciseras till trovärdighet, är det bara 17 procent som föredrar Løkke som statsminister.

I den partisympatiundersökning som ingår i artikeln i Børsen är Venstre nere på 19,8 procent jämfört med Socialdemokratiets 23,9 procent.

* * *

Danska TV 2 och Politiken har låtit Megafon genom 1.135 telefon- och webintervjuade danskar ange sitt förtroende för partiledarna.

Rankingen av mest trovärdiga partiledare utföll så här:
1. Kristian Thulesen Dahl, Dansk Folkeparti
2. Margrethe Vestager, Radikale Venstre
3. Helle Thorning Schmidt, Socialdemokratiet
4. Johanne Schmidt-Nielsen, Enhedslisten
5. Lars Løkke Rasmussen, Venstre
6. Pia Olsen Dyhr, Socialistisk Folkeparti
7. Anders Samuelsen, Liberal Alliance
8. Lars Barfoed, Konservative Folkeparti

Listan med rankingen av mest kompetenta partiledare är identisk så när på att där Lars Løkke Rasmussen och Johanne Schmidt Nielsen byter plats med varann.

I artikeln ingår också en politisk opinionsmätning, som ger följande resultat (resultat i närmast föregående mätning i samma serie inom parentes):

Socialdemokratiet 24,7 procent (25,1 procent)
Radikale Venstre 9,2 procent (8,7 procent)
Socialistisk Folkeparti 5,1 procent (6,9 procent)
Enhedslisten 9,9 procent (10,1 procent)
Dansk Folkeparti 20,8 procent (21,9 procent)
Venstre 19,6 procent (14,5 procent)
Konservative Folkeparti 5,1 procent (5,4 procent)
Liberal Alliance 4,4 procent (6,0 procent)

Wiehe, både mycket politisk och mycket privat

När vi sitter på glasverandan i Öregrund och lyssnar på Mikael Wiehes CD ”En gammal man” (Capitol Records 50999 723911 2 9, 2012) med dess starkt markerade rytm och snygga dragspelsintro (Lars Holm), säger Birgitta efter första låten, ”Jag vill bara va en gammal man”: – Det här handlar ju om dig.

Jag vill bara va en gammal man

Text och musik: Mikael Wiehe, 2012

Det är klart att jag ser det i spegeln
att åren har rasslat förbi
och vågar jag titta tillbaka
så ser jag det som har blivit mitt liv
Andra får klaga och sörja
och önska sin ungdom tillbaks
Jag ser den nog mest som en början
och tänker på det jag har kvar

Ja, jag vill bara va en gammal man
Ni vet en sån som gör så gott han kan
Som en av dom som byggde opp vårt land
med kraft i arm och mod i barm
Ja, jag vill bara va en gammal man
som håller huv’et kallt och hjärtat varmt
som tror på solidaritet och kamp
och som är glad att va en gammal man

Jag är lyckligt förälskad i livet
Tacksam för allt det har gett
Glad över mänskor jag mötte
och för städer och länder jag sett
Stolt över kampen vi förde
för det som var riktigt och rätt
Och så sörjer jag dom som är döda
och några som slog till reträtt

Men jag vill bara va en gammal man…

Na na na na na na na

Några säger att världen går framåt
och att allting är bättre än förr
Jag ser samma skamliga hunger
och samma förfärande törst
Makten vill alltid ha mera
Dom rika kan aldrig få nog
Och det enda som hjälper oss andra
Det är att vi håller ihop

Ja, jag vill bara va en gammal man…

Det brinner som vanligt i världen
Det är terror och krig och tumult
Det är kungar som kastas ur sadeln
och troner som störtas omkull
Dom unga som manar till motstånd
De’ e dom som är framtidens hopp
Jag önskar dom lysande segrar
och hoppas dom aldrig ger opp

Men jag vill bara va en gammal man…

Na na na na na na na…

Som så ofta är Wiehe politisk – det är skönt med en låtskrivare och artist som gör sången till vapen:

Hur tänker du då?

Text och musik: Mikael Wiehe, 2012

Minskade skatter för dom som har mest
Hur tänker du då
Ökade avgifter för dom som är flest
Hur tänker du då
När du såg Robin Hood på bio som barn
och inte riktigt tyckte att han var nåt att ha
och att sheriffen i Nottingham och prins John var dom bra
Hur tänker du då

Hur tänker du då
Hur tänker du då
Om sheriffen i Nottingham och prins John är dom bra
hur tänker du då

Du säger, banker är bäst på ekonomi
Hur tänker du då
Och EU är bäst för vår demokrati
Hur tänker du då
Du säger, marknadens frihet gör människan fri
fri ifrån fattigdom, kriser och krig
ja, bara vi inte lägger oss i
Hur tänker du då

Hur tänker du då…

Den offentliga sektorn är ingenting att ha
Allting blir bättre om man sköter det privat
Vårdhem och vinster i himmelsk harmoni
Skolor och kunskap är det samma som profit

När du tycker att kärnkraft
är det som ska in
Hur tänker du då
Och att det som ska ut
är sol, vatten och vind
Hur tänker du då
Tjernobyl, Fukushima, Three Mile Island
de’ e klart man kunde önskat sej bättre timing
Men du bara stod där och kept on smiling
Hur tänker du då

Hur tänker du då…

När köpa och sälja
ska va måttet på allt
Hur tänker du då
På hur vi ska älska och va med varann
Hur tänker du då
När vinsten blir målet för allt som vi gör
på det som vi bygger och det vi förstör
på hur vi ska leva och hur vi ska dö
Hur tänker du då

Hur tänker du då…

Fast den här CDn är inte alls bara politisk; den innehåller också innerlig kärlekslyrik i sånglig form. Som den här vackra sången om tvåsamhet både i kamp och kärlek:

Se på mej med ljusa ögon

Text och musik: Mikael Wiehe, 2012

Se på mej med ljusa ögon
Se på mej med öppen blick
Se på mej med tro och tillit
Säg att allt du har är mitt
Låt mej komma i din famn
Säg att jag får va din man
Låt oss skratta med varandra
Nära dej är världen varm

Kom till mej på snabba fötter
Kom till mej med lätta steg
Rädda mej ur nattens mörker
Rädda mej från lögn och svek
Kom och göm dej i min rock
Här är varmt och luktar gott
Älska mej i vått och torrt
Livet är så tungt och hårt

Ta i mej med mjuka händer
Håll i mej med all din kraft
Var med mej när vinden vänder
Var med mej när dag blir natt
Låt mej komma, låt mej gå
Låt mej flyga högt och lågt
Låt mej lära och förstå dej
Livet sjunger där du går

Jag skulle också kunna citera ”Med mej blir du aldrig av”, en förtröstansfull sång om tvåsamhet, dessutom med snygg rytm.

Jag gillar över huvud taget ljudbild och komp på den här skivan. En av de medvekande har redan nämnts, men ska jag nämna ytterligare några vid namn, får det bli Dan ”Gisen” Malmqvist på klarinett, Mats Ronander på munspel och Jason Diakité, mer känd som Timbuktu, sång.

Tro inte på de ganska svala recensenterna. Det här är en mycket hörvärd skiva.