Danmark: Dagens nya opinionsmätningar

Vi börjar som vanligt med resultatet i 2011 års folketingsval:

Socialdemokratiet 24,8 procent
Radikale Venstre 9,5 procent
Socialistisk Folkeparti 9,2 procent
Enhedslisten 6,7 procent
Venstre 26,7 procent
Dansk Folkeparti 12,3 procent
Konservative Folkeparti 4,9 procent
Liberal Alliance 5,0 procent

Berlingske Barometer, en sammanvägning av olika mätningar, gav den 6 juni följande genomsnitt:

Socialdemokratiet 26,5 procent
Radikale Venstre 5,1 procent
Socialistisk Folkeparti 5,9 procent
Enhedslisten 8,2 procent
Alternativet 3,9 procent
Venstre 20,1 procent
Dansk Folkeparti 18,3 procent
Konservative Folkeparti 4,0 procent
Liberal Alliance 7,3 procent

Och Ritzau Index, också det en sammanvägning av olika men inte identiska mätningar, gav den 6 juni följande genomsnitt:

Socialdemokratiet 26,1 procent
Radikale Venstre 5,2 procent
Socialistisk Folkeparti 6,1 procent
Enhedslisten 8,6 procent
Alternativet 3,6 procent
Venstre 20,4 procent
Dansk Folkeparti 18,4 procent
Konservative Folkeparti 3,7 procent
Liberal Alliance 7,2 procent

Jag vill också ge er resultaten i en rad enskilda mätningar, de som vägs samman i Barometern respektive Indexet.

Voxmeter, gjord av Ritzau den 5 juni :

Socialdemokratiet 27,1 procent
Radikale Venstre 5,8 procent
Socialistisk Folkeparti 5,7 procent
Enhedslisten 7,9 procent
Alternativet 3,6 procent
Venstre 20,2 procent
Dansk Folkeparti 17,0 procent
Konservative Folkeparti 4,1 procent
Liberal Alliance 7,6 procent

Greens 5 juni för Børsen:

Socialdemokratiet 25,7 procent
Radikale Venstre 4,7 procent
Socialistisk Folkeparti 6,0 procent
Enhedslisten 8,7 procent
Alternativet 3,6 procent
Venstre 20,6 procent
Dansk Folkeparti 19,2 procent
Konservative Folkeparti 3,9 procent
Liberal Alliance 7,0 procent

Epinion den 5 juni för Danmarks Radio:

Socialdemokratiet 26,4 procent
Radikale Venstre 4,7 procent
Socialistisk Folkeparti 5,8 procent
Enhedslisten 8,7 procent
Alternativet 4,2 procent
Venstre 20,2 procent
Dansk Folkeparti 18,7 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 7,3 procent

Gallup den 6 juni för Berlingske:

Socialdemokratiet 26,9 procent
Radikale Venstre 5,2 procent
Socialistisk Folkeparti 6,2 procent
Enhedslisten 7,3 procent
Alternativet 4,6 procent
Venstre 19,1 procent
Dansk Folkeparti 18,1 procent
Konservative Folkeparti 4,5 procent
Liberal Alliance 6,7 procent

Det står och väger mellan blocken, men enligt den sista av de återgivna mätningarna skulle mandatutfallet bli 89-86 till det röda blockets förmån. Det stärkta läget har att göra dels med Socialdemokratiets uppgång, dels med det miljöpartiliknande Alternativets plötsliga tillväxt. Det senare har fått både Socialistisk Folkeparti och Radikale Venstre att försöka markera sin miljöprofil. Framgången för Alternativet, som i den här mätningen är snäppet större än De Konservative, gör att ”panikken breder sig hos Radikale”, enligt Berlingske.

Melodikrysset nummer 23 2015

Vädret skiftar dag för dag. I går var det behaglig försommarvärme, och jag tog en tur runt tomten för att beskåda Birgittas storverk i växthus, land och rabatter, njöt också av vildblommor som liljekonvaljer, midsommarblomster och förgätmigej. I morse, när jag gick upp vid sjutiden, var det mulet, och snart var jag tvungen att gå ut och rädda tvätten från att bli våt igen.

Så därför passar det väl bra att börja dagens redovisning av svaren i Melodikrysset med Evert Taubes ”Sommarnatt”, även kallad ”Kom i min famn” och ”Rose-Marie” – den som vill ta del av texten hittar den ovan under Kulturspegeln, Sångtexter. Fast i dag var det inte Taube utan Peter Harryson som sjöng.

Anders Eldeman var på lekhumör i dag, så med start i första bokstaven i efternamnet skulle vi också, fast nu lodrätt, skriva in Harrison. Som ledtråd till George Harrison fick vi höra hans insjungning av ”Between the Devil and the Deep Blue Sea” på sista plattan ”Brainwashed” från 2002. Harrison dog 2001.

X är ju en relativt ovanlig bokstav, men på x korsades svaren på två andra av dagens frågor.

Dels fick vi höra ”The Sweet Hello, the Sad Goodbye” med Roxette.

Dels fick vi höra ”Oh Yeah (There’s a Band Playing on the Radio)” med Roxy Music.

Dagens melodifestivalbidrag var ”Det gör ont” från 2004. Den sjöngs av Lena Ph, men det tvåbokstavssvar som efterfrågades var inte Ph utan något som denna Ph gillar: att sy. Och så skulle vi kunna låtskrivarens, Thomas Erikssons, artistnamn, Orup.

Det fanns för övrigt ett melodifestivalbidrag till, ”När min vän”, som 1962 sjöngs av Monica Zetterlund och Carli Tornehave. Men för att göra det lite knepigare spelade Eldeman den i dag med låtens upphovsman, Owe Thörnqvist. Själv har jag kommit i personlig kontakt med både Monica och Owe i lite olika skeden av livet.

Själv är jag också så gammal att jag minns ”Istanbul/Konstantinopel” med Flickery Flies.

Några av er har kanske lagt märke till att det här till höger finns en länk till Ulf Lundells blogg, som jag läser med nöje – efter en tids uppehåll skriver han nu igen. Lundell finns i riklig mängd i min skivsamling, och det var alltså han som i dag sjöng ”När vi var kungar”.

Som Anders Eldeman var inne på spelas en försommarhelg som denna August Södermans ”Bröllopsmarsch” relativt ofta, och när det gäller dagens kryss, skulle vi koncentrera oss på bruden.

Bröllop resulterar inte så sällan i barn, så det var väl inte heller helt fel att spela signaturmelodin till barnprogrammet (i TV) ”Fem myror är fler än fyra elefanter”.

Sen är det svaren på frågor knutna till två sångare kvar att redovisa, båda rikligt representerade i min skivsamling:

Dels Paul Simon, som vi i dag fick föra i ”You Can Call Me Al”.

Dels Eric Clapton, i dag med ”Call Me the Breeze”.

Call, Call – den där eldemanska upprepningstekniken igen.

* * *

I går kväll såg jag och Birgitta TV-programmet om Barbro Hörberg. Henne får Anders Eldeman gärna spela i något melodikryss fram över.

Och i morgon, söndag, har jag tid hos min tandläkare i Uppsala. En plomb har lossnat och den underliggande tanden har spruckit. Så det blir väl titanskruv och ny tand.

Spännande läge i danska valrörelsen – men vänstersidan har en chans att behålla regeringsmakten

Opinionsmätningsföretagens resultat uppdateras och publiceras varje dag. Vad man måste komma i håg när man tolkar dem är att Kristdemokraterne ligger så lågt att de inte har en chans att komma över tvåprocentsspärren. Därför är det meningslöst att räkna in deras gallupresultat på den borgerliga sidan; jag brukar inte ens redovisa deras aktuella resultat. Däremot pekar alla opinionsmätningar nu mot att det nya vänsterpartiet Alternativet, ett miljöpartiliknande parti, kommer in i Folketinget, och de har alltså lovat stödja en vänsterregering.

Men vi börjar som vanligt med resultatet i 2011 års folketingsval:

Socialdemokratiet 24,8 procent
Radikale Venstre 9,5 procent
Socialistisk Folkeparti 9,2 procent
Enhedslisten 6,7 procent
Venstre 26,7 procent
Dansk Folkeparti 12,3 procent
Konservative Folkeparti 4,9 procent
Liberal Alliance 5,0 procent

Berlingske Barometer, en sammanvägning av olika mätningar, gav den 5 juni följande genomsnitt:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 5,2 procent
Socialistisk Folkeparti 6,0 procent
Enhedslisten 8,4 procent
Alternativet 3,5 procent
Venstre 20,5 procent
Dansk Folkeparti 18,6 procent
Konservative Folkeparti 3,8 procent
Liberal Alliance 6,9 procent

Och Ritzau Index, också det en sammanvägning av olika men inte identiska mätningar, gav den 5 juni följande genomsnitt:

Socialdemokratiet 27,6 procent
Radikale Venstre 5,4 procent
Socialistisk Folkeparti 5,7 procent
Enhedslisten 8,0 procent
Alternativet 4,0 procent
Venstre 20,7 procent
Dansk Folkeparti 18,1 procent
Konservative Folkeparti 4,1 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Jag vill också ge er resultaten i en rad enskilda mätningar, de som vägs samman i Barometern respektive Indexet.

Gallup, presenterad i Politiken 5 juni (men egentligen gjord för Berlingske):

Socialdemokratiet 25,3 procent
Radikale Venstre 6,8 procent
Socialistisk Folkeparti 5,9 procent
Enhedslisten 8,0 procent
Alternativet 3,3 procent
Venstre 21,1 procent
Dansk Folkeparti 18,2 procent
Konservative Folkeparti 3,0 procent
Liberal Alliance 7,0 procent

Wilke 5 juni för Jyllands-Posten:

Socialdemokratiet 24,5 procent
Radikale Venstre 6,4 procent
Socialistisk Folkeparti 5,9 procent
Enhedslisten 8,6 procent
Alternativet 3,3 procent
Venstre 20,0 procent
Dansk Folkeparti 19,2 procent
Konservative Folkeparti 4,4 procent
Liberal Alliance 6,7 procent

Voxmeter 4 juni för Ritzau:

Socialdemokratiet 26,7 procent
Radikale Venstre 5,5 procent
Socialistisk Folkeparti 5,9 procent
Enhedslisten 8,4 procent
Alternativet 3,3 procent
Venstre 20,1 procent
Dansk Folkeparti 17,2 procent
Konservative Folkeparti 3,7 procent
Liberal Alliance 8,4 procent

Greens 4 juni för Børsen:

Socialdemokratiet 25,8 procent
Radikale Venstre 4,0 procent
Socialistisk Folkeparti 6,5 procent
Enhedslisten 8,0 procent
Alternativet 3,3 procent
Venstre 20,5 procent
Dansk Folkeparti 19,7 procent
Konservative Folkeparti 3,8 procent
Liberal Alliance 6,9 procent

Epinion 4 juni för Danmarks Radio:

Socialdemokratiet 26,4 procent
Radikale Venstre 4,7 procent
Socialistisk Folkeparti 5,7 procent
Enhedslisten 8,6 procent
Alternativet 3,8 procent
Venstre 21,0 procent
Dansk Folkeparti 18,9 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 6,8 procent

Ett par läsvärda bloggtexter

Jag har tidigare presenterat de bloggar jag har i min bloggroll. Urvalet av bloggar där speglar det jag är intresserad av att läsa, däremot inte nödvändigtvis politisk åsiktsgemenskap. Att jag under den allra sista tiden har övervägt att stryka författaren Lars Gustafsson från min bloggroll har inte med hans politiska åsikter att göra utan med att hans text om Karl Vennberg, tredje ståndpunkten med mera är så usel.

Just i dag skulle jag vilja slå ett slag för två färska bloggtexter, till vilka det finns länkar här intill, texter som är skrivna av två personer som inte är kända genom den etablerade mediavärlden.

Läs således texten ”Vad skulle K. A. Borg säga idag?” på Anita Lindblads blogg.

Och läs också ”Nej, jag behöver inte vakna. Det är ni som behöver vakna” på Calle Fridéns blogg.

En annan bild av opinionsläget i Norge

Här om dagen återgav jag en norsk opinionsundersökning, som bland annat indikerade ett fall för Arbeiderpartiet, så stort att det var svårt att hitta någon entydig förklaring till det. Jag skrev då också att det alltid är bäst att invänta fler undersökningar, innan man betraktar en stor förändring som ett faktum.

Nu har Vårt Land publicerat en undersökning från Norstat i maj, som på den här punkten och i fråga om flera andra partiers resultat visar helt andra siffror. Också enligt den här undersökningen backar Arbeiderpartiet med 2,5 procentenheter men hamnar då fortfarande på 40 procent, mycket över resultatet i 2013 års stortingsval, 30,8 procent. Vårt Land skriver i sin kommentar, att minskningen beror på Arbeiderpartiets löfte att ta emot 10.000 extra flyktingar från Syrien, men att partiet i gengäld har vunnit väljare från Sosialistisk Venstreparti.

Sosialistisk Venstreparti, som i den förra mätningen jag refererade för första gången på länge befann sig över fyraprocentsspärren, får i den aktuella mätningen stöd av bara 2,1 procent (mot 4,1 procent i valet 2013) och skulle med ett sådant resultat tappa alla sina platser i Stortinget.

Yttervänsterpartiet Rødt skulle enligt NTB (norska motsvarigheten till vårt TT) däremot få ett lokalt mandat.

Senterpartiet, som finns på den rödgröna sidan, ökar med 0,3 procentenheter till 5,7 procent, aningen över partiets resultat i valet 2013, 5,5 procent.

Kristelig Folkeparti, som överväger att byta sida i höstens kommun- och fylketingsval, ökar med 1 procentenhet till 5,5 procent. I valet 2013 stöddes partiet av 5,6 procent.

Och liberala Venstre, som fortsätter att stödja den blå-blå sidan, ökar med 0,2 procentenheter till 4,7 procent, lägre än de 5,2 procent partiet fick 2013.

Miljøpartiet De Grønne, som i Norge är blockneutralt men mest lutar åt vänster, skulle även enligt den här undersökningen komma upp i 4 procent och då få sju mandat mot i dag ett lokalt oslomandat.

Också när det gäller partierna i den blå-blå regeringen, kommer den här undersökningen fram till andra resultat än de jag nyligen redovisade.

Høyre backar med 1,2 procentenheter till 21,6 procent, långt under de 26,8 procent partiet fick i stortingsvalet 2013.

Och Fremskrittspartiet ökar med 1,1 procentenheter till 11,7 procent, också det fortfarande långt under de 16,3 procent partiet fick 2013.

Finland: I spåren av valförlusten dras utgivningen av partitidningen Demokraatti ner

Socialdemokraterna, Sosialidemokraattinen Puolue, gjorde nyligen ett uselt val och behöver nu se om sitt hus, även ekonomiskt.

Partiets egen tidning Demokraatti (Demokraten) har hittills utkommit med fyra nummer i veckan, men en av sparåtgärderna blir att dra ner utgivningen till en gång i veckan. Tidningen motiverar det här med de allmänna förändringarna i mediekonsumtionen och med SDPs valförlust, som medför minskat statligt stöd. Dock kommer en satsning att ske på webbtidningen Demokraatti.fi.

Närmast kommer man att utreda det fortsatta personalbehovet. Då ska man veta att Demokraatti redan i fjol höst sa upp sju personer – innan dess var Demokraatti en femdagarstidning.

Lettland: Ny president utsedd efter fem omröstningar i parlamentet

I Lettland väljs presidenten av Saeima (Riksdagen), och den 3 juni var det dags att utse ny president. Flera av partierna lanserade egna kandidater, och det var först i den femte omröstningen den nye presidenten valdes.

Den som vann kommer från unionen mellan bönderna och de gröna, Zaļo un Zemnieku savienība, och heter Raimonds Vējonis. Vējonis var miljöminister 2002-2010 och har sedan 2014 varit försvarsminister. För att bli vald fordrades minst 51 röster (= hälften + en av rösterna i Saeima), och Vējonis blev i den avgörande omgången vald med 55 röster mot 42.

I den första omgången lanserades och fördelades rösterna på fem kandidater, representanter för olika partier.

I andra omgången föll kandidaten för regionernas block, Latvijas Reģionu Apvienība, Martins Bondars, bort.

I tredje omgången hände samma sak med Sergejs Sogopolovs, som representerar Lettlands största parti, det socialdemokratiska ”Saskaņa” sociāldemkrātiskā partija (Socialdemokratiska partiet Harmoni). Det här partiet är dominerat av landets många ryssar, och redan namnet på kandidaten indikerar, att det är fråga om en ryss. Övriga partier i Saeimas håller enad front för att hålla Harmoni-partiet borta från makten, inte primärt för att det är socialdemokratiskt utan för att det är ryssarnas parti.

I fjärde omgången besegrade Vējonis den kandidat Nationella alliansen, Nacionālā apvienība “Visu Latvijai!”-”Tēvzemei un Brīvībai/LNNK”, hade föreslagit, Egils Levits.

Och i femte omgången var det alltså bara Vējonis kvar.

Norge: Arbeiderpartiet upp i en mätning inför det förestående kommunvalet men ner i en riksmätning

I TNS Gallups kommunvalsbarometer för norska TV 2 ökar Arbeiderpartiet med 2,8 procentenheter till 25,8 procent. Det senare kan låta lågt, men i Norge skiljer sig röstningsbeteendet i kommunvalen i vissa fall mycket jämfört med hur man röstar i stortingsvalen. I de lokala valen säger 3,7 procent att de tänker rösta på lokala listor, inte knutna till rikspartierna . Hur som helst: skulle Arbeiderpartiet få den här uppslutningen i höstens kommun- och fylketingsval, skulle partiet göra sitt bästa val sen 1987.

Høyre tappar stort, backar med 4,1 procentenheter till 25,9 procent.

Det andra partiet i den nuvarande blå-blå regeringen, Fremskrittspartiet, minskar med 0,4 procentenheter till 9,3 procent.

Deras stödpartier i Stortinget ökar något:

Liberala Venstre ökar med 0,2 procentenheter till 5,2 procent.

Och Kristelig Folkeparti går upp med 0,5 procentenheter till 4,7 procent. Men KrF är inne på att i just kommuner och fylken i stället testa ett samarbete med Arbeiderpartiet.

Det tredje mittenpartiet, Senterpartiet, som redan finns på den rödgröna sidan, ökar med 0,6 procentenheter till 7,9 procent.

Sosialistisk Venstreparti minskar med 0,8 procentenheter till 3,7 procent och Rødt får ihop 0,7 procent, men båda de här vänsterpartierna är lokalt mycket starkare i en del städer, framför allt Oslo.

Den här ojämna röstfördelningen gäller också för Miløpartiet De Grønne, som i landsgenomsnitt får 3 procent. Men i till exempel Oslo kan partiet bli vågmästare och avgöra, om det blir rött eller borgerligt styre.

Jämförelsesiffrorna gäller den aktuella mätningen respektive den förra, gjord för en månad sedan.

* * *

Betydligt sämre går det för Arbeiderpartiet i InFacts majmätning för Verdens Gang. Enligt den här mätningen minskar partiet med hela 3,7 procentenheter och hamnar då på 33,1 procent, fortfarande en ökning, men en mycket måttlig sådan, jämfört med stortingsvalet 2013, då partiet fick 30,8 procent. Efter ställningstagandet att Norge bör ta emot 10.000 extra kvotflyktingar från Syrien minskade Arbeiderpartiet med några procentenheter och låg sedan stilla på den nya nivån, och eftersom det inte har hänt något nytt i just den frågan, verkar det osannolikt, att den nu plötsligt skulle få en sådan effekt. Möjligen är de lättrörliga marginalväljarnas smekmånad med den nye arbeiderpartiledaren Jonas Gahr Støre nu slut. Men det är bäst att invänta fler mätningar, innan man drar alltför långtgående slutsatser.

Mot att just främlingsfientligheten skulle vara orsaken till den här minskningen talar att Fremskrittspartiet bara ökar med 0,5 procentenheter, till 12,7 procent. Fortfarande ligger partiet långt under sitt valresultat 2013, 16,3 procent.

Det parti som däremot går fram, med 2 procentenheter, är Høyre, som nu stöds av 23,9 procent mot 26,8 procent i valet 2013.

Partier som kan ha tagit över röster från Arbeiderpartiet är dels Sosialistisk Venstreparti, som är tillbaka på sitt valresultat 2013, 4,1 procent, dels Miljøpartiet De Grønne, som i den här mätningen får sensationellt höga 5 procent mot 4,1 procent i stortingsvalet 2011. För Rødt (1,1 procent i valet 2011) redovisas inget resultat.

Senterpartiet får 6 procent (mot 5,5 procent i valet), Kristelig Folkeparti 5,6 procent (detsamma som i valet) och Venstre 5,7 procent (5,2 procent i valet).

Springschas hos Sickan Carlsson + en avdankad murvel

Namn och Nytt i Dagens Nyheter bjuder på allehanda, ibland i kända hjulspår, ibland – som i dag – välskrivna och roande texter.

Många av de senare är skrivna av gamla journalister. I dagens DN finns en sådan text av en ”avdankad murvel” – Hans O Alfredsson kallar sig själv så. (När han skriver inlägg på min blogg, undertecknar han med HO.) NoN-bidraget i dag, text och foto, handlar om Ingemar och hans ekorre i Junsele. där både Ingemar och Hans O en gång i världen bodde.

Som gammal springschas gläder jag mig också åt Gösta Grassmans ”Springschas hos Sickan Carlsson”, en berättelse från Äppelviken på 1950-talet. Gösta hade tipsat brorsan Sven, när denne efterträdde honom i värvet som springschas hos blomsterhandeln Amaranten i Äppelviken, om att Sickan Carlsson gav bra med dricks. Oftast fick blomsterbuden på den tiden 10 eller högst 25 öre, men Sickan var alltid generös: Av henne kunde man få både en krona och två kronor. Och man fick veta, att man hade gjort en fin insats.

Gösta Grassman berättar också att brorsan Sven, när han på hösten 1992 vårdades på Ersta sjukhus för obotlig cancer, fick besök av Sickan Carlsson, som hade hört om hans belägenhet.

Den numera alltså bortgångne Sven Grassman, känd och obstinat nationalekonom och vänsterdebattör, minns jag själv som ombud på någon socialdemokratisk partikongress i det förflutna. Han var en bland flera som förr satte färg på de socialdemokratiska kongresserna.

Estland: Ung ryss vald till Socialdemokraternas ordförande

Naturligtvis har den sovjetiska ockupationen av Estland – som medförde att landet, även efter det att det hade blivit självständigt igen, har en stor rysk minoritet som inte fanns där före andra världskriget – lämnat sår efter sig bland esterna. Men flertalet av esterna känner ingen animositet mot ryssar, som inser att de numera bor i det självständiga Estland och lär sig landets språk.

Ryssarna i Estland har också upphört med att försöka verka genom egna, ryska partier. Flertalet av dem röstar i dag på den gamle folkfrontsledaren Edgar Savisaars centerparti, Keskerakond, men en gradvis växande skara ryssar är aktiva i och röstar på Socialdemokraterna, Sotsiaaldemokraatlik Erakond (som för övrigt återbildades av en annan folkfrontsledare från frigörelsekampen, Marju Lauristin). Socialdemokraterna har markerat sitt intresse för att företräda även landets ryssar bland annat genom att ha även ryskspråkiga texter på sin hemsida och till en av sina vice ordförande välja en ung ryss, Jevgeni Ossinovski.

Ossinovski är en högt utbildad – bland annat vid London School of Economics – och språkkunnig – han talar idiomatisk estniska – politiker och var i den förra estniska regeringen minister för högre utbildning och forskning.

I samband med regeringsombildningen efter valet klev han åt sidan, men han har offentligt uttryckt sitt missnöje över den, som han tyckte, ringa utdelning Socialdemokraterna fick, framför allt politiskt, i överenskommelsen om en ny regering, nu en trepartiregering. Det är det delvis nyliberala Reformpartiet, Reformierakond, som styr med Socialdemokraterna och Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika) som stödben.

Det var inte bara Ossinovski som uttryckte sitt missnöje – även näringsministern (S) Urve Palo har i en intervju sagt, att hon har övervägt att avgå, när hon fann, att hon inte gavs något manöverutrymme – och Jevgeni Ossinovski valde då att offentligt utmana Sven Mikser, som är försvarsminister, om partiledarposten. Och Ossinovski fick stöd av bland andra Palo, förra ministern Helmen Kütt, riksdagsledamoten Heljo Pikhof och lokalpolitikern i Tartu Tönu Ints. De nämnda är alla purester.

Också Mikser hade naturligtvis sina anhängare, och andra ville vänta med ett partiledarbyte till efter den här valperiodens slut. Men när långt fler partidistrikt än det ryssdominerade runt Narva uttalade sig för Ossinovski, kände Mikser uppenbarligen marken gunga under fötterna, och i partikongressens själva inledning (30 maj i Pärnu) meddelade Mikser, med den snygga motiveringen att han inte ville ha en sådan strid i partiet, att han själv valde att hoppa av från ordförandeposten.

Kvar som kandidat fanns då plötsligt bara Jevgeni Ossinovski, och han valdes till ny partiordförande med röstsiffrorna 443-39.

Partiet fick också ny, kvinnlig partisekreterare, Ossinovskis kandidat Inara Luigas. Hon är setuer och avhoppad riksdagsledamot från Centerpartiet.

Till vice ordförande valdes fyra personer, dels ossinovskianhängarna Urve Palo och Helmen Kütt men också förre partisekreteraren, numera kulturministern Indrek Saar och tallinnpolitikern Kajar Lamber, båda före kongressen hemmahörande i mikserlägret.

Sven Mikser själv valdes också in i den nya partistyrelsen. I den ingår även ordföranden i riksdagens miljöutskott Rainer Vakra, liksom Mikser och Luigas avhoppad centerpartist, riksdagens talman, den förre partiordföranden Eiki Nestor, förre jordbruksministern och partiordföranden Ivari Padar, numera ordförande i riksdagens landsbygdsutskott, före detta EU-parlamentarikern Marianne Mikko (nu ersättare i Riksdagen för Urve Palo), hälsovårds- och arbetsmarknadsminister Rannar Vassiljev, ordföranden i socialdemokratiska riksdagsgruppen Andres Anvelt, riksdagsledamoten Mihkel Raud samt läns- och kommunpolitikerna Karel Rüütli, Harjumaa, Anto Liivat, Tallinn, Jaak Allik, Viljandi – Allik är halvbror (på mödernet) med Marju Lauristin – och Lauri Läänemets, Väätsa.

I styrelsen ingår också ordföranden i ungdomsförbundet Maris Sild och kvinnoförbundets ordförande Reet Laia samt förstås den tidigare nämnda partisekreteraren.