Debatt om antal flyktingar i Estland

I Estland finns det, liksom i grannlandet Lettland, ett motstånd mot att ta emot ett större antal flyktingar – frågan aktualiseras ju av den ström av ickeeuropeiska flyktingar som nu försöker ta sig norrut bland annat genom Ungern.

Självfallet finns det också i de östeuropeiska länderna ett visst flyktingmotstånd med rötter i fascistiska och rasistiska föreställningar, men en större roll spelar nog den svagare ekonomiska kapaciteten, i de baltiska staterna sannolikt också de integrationsproblem inflyttningen av oerhört många ryssar under den sovjetiska ockupationen har skapat, människor som till inte obetydlig del fortfarande inte riktigt behärskar språket i de länder där de har kommit att bo även efter baltstaterans frigörelse.

Det jag skriver här är inte menat som något försvar av främlingsfientlighet, bara ett försök att analysera mekanismerna bakom motståndet.

Hur som helst, under sommaren har motståndet mot att ta emot fler flyktingar ökat i Estland, detta enligt undersökningar gjorda av opinionsmätningsinstitutet Turu-uuringute AS. Denna förändring är föranledd av att Estland har föreslagits ta emot 150-200 ytterligare flyktingar. Medan 41 procent accepterade en sådan flyktingkvot i början av sommaren, är antalet positiva nu nere i 22 procent.

Fast möjligen är det inte det ovan nämnda låga antalet nytillkommande flyktingar som är den egentliga orsaken till det här motståndet. Bakom detta ligger sannolikt spekulativa artiklar i tidningar som Daily Mail enligt vilka Estland borde ta emot långt fler flyktingar – en siffra som har nämnts är 3.200, detta i samband med diskussionen om att behöva placera 160.000 flyktingar.

Om detta handlar en artikel i kvällstidningen Õhtuleht, där tidningen intervjuar inrikesministern och reformpartisten Hanno Pevkur. Pevkur försvarar det relativt lilla antalet flyktingar för Estlands del med en serie siffror: Estlands befolkning utgör 0,26 procent av den i Europeiska unionen, så det antal flyktingar man har lovat ta emot är en rimlig andel.

Men man kan förstås göra andra typer av jämförelser: Libanon härbärgerar 258 flyktingar per 1.000 invånare, medan till exempel Finlands flyktingandel är 2,8 per 1.000 och Estlands 0,09 per 1.000, detta enligt UNHCRs statistik.

Shakespearevariation på Reginateatern

”Och Juliet”, med premiär i går på Reginateatern i Uppsala, har naturligtvis sin utgångspunkt i William Shakespeares ”Romeo och Julia”, men även om huvudfigurerna är lånade därifrån och en del repliker är ekon från Shakespeares original, är det något annat Scenconst Uppsala bjuder på. För regi och idé står Klara Bendtz, men jag antar att de agerande – Catrin Anlér Blomberg, Anja Björck, Rasmus De Verdier, Alma Eliasson Godonou, Adam Jawad, Klara Jutterdal och Anna Lundström – alla har bidragit till text och handling; ingen författare anges i programmet.

Ett avstånd markeras också till Shakespeares original genom att handlingen här är förlagd till nutid. Detta markeras med detaljer som klädsel och miljö, bland annat en vägg tapetserad med hästbilder. Härav förstår man att Julia och hennes kompisar är mycket unga, vilket ytterligare understryks av det slags snack om sex som karaktärserar ungdomar i lägre tonåren. Alla är förstås uppkopplade.

Till det som skiljer den här uppsättningen från originalet hör också att roller och könsidentiteter flyter fritt, vilket markeras genom att det inte går att, à la Shakespeare eller över huvud taget en normal teaterpjäs, identifiera varje agerande bara med en bestämd rollfigur och genom att de ens alltid har ett bestämt kön – det förekommer partier då alla agerande, även de manliga, har balettkjol.

Allt i den här uppsättningen är inte perfekt – ett större mått av nyansering i spelet skulle inte skada. Men jag gissar att vi kommer att få se mer av Scenkonst Uppsala och att den här ensemblen då också kommer att erövra en större andel äldre teaterpublik – sådana som jag – än det var på premiären i går.

* * *

Som så ofta i samband med våra teaterbesök inledde Birgitta och jag kvällen med att gå ut och äta middag. Birgitta bjöd – det här var en nu effektuerad födelsedagspresent – och hade valt Restorante villa Romana vid Gamla Torget, alldeles intill Centralbadet. Vi valde tillsammans att äta involtino de vitello, kalvytterfilé, med parmaskinka och färsk salvia och till det pommes frites.

Gott!

Ny ägarstruktur för norsk press?

Den norska A-pressen har en mycket stark men ändå i vissa avseenden oklar ställning. Arbeiderpartiet har abdikerat från sin forna roll även som tidningsägare och överlåtit den till LO. LO har i sin tur skaffat sig en partner i Telenor, och de här två parterna äger 45,2 respektive 44,8 procent av aktierna av koncernen, som numera heter Amedia. 2010 köpte den här koncernen också Edda Media, vilket innebar, att den numera bland sina 66 tidningar har också borgerliga och opolitiska tidningar.

Arbeiderpartiets gamla huvudorgan i Oslo, Dagsavisen (tidigare Arbeiderbladet), ägs till sin majoritet av Mentor Medier, som även äger kristet orienterade tidningar, men Stiftelsen Dagsavisen äger nio procent av aktierna och rätten att tillsätta chefredaktör och göra ändringar i tidningens ändamålsparagraf. (Det här har vissa likheter med kontrollen över svenska Aftonbladet.)

Nu kommer norska LO Media att ta över den kontrollpost som ger rätt att tillsätta redaktör och formulera ändamål.

Dagsavisen har gradvis utvidgat genom att man har övertagit och inlett visst redaktionellt samarbete med tidningar utanför sitt normala spridningsområde. I ett par fall har man med samma ägarkonstruktion övertagit gamla A-presstidningar: Moss Dagblad i Moss och Rogalands Avis i Stavanger.

Flera norska tidningar spekulerar nu om att Amedia kan vara på väg att styckas. Telenor verkar vara en ovillig tidningsägare, och att LO ensamt skulle vilja äga och driva också en mängd borgerliga tidningar förefaller osannolikt.

Givetvis finns det andra mediabolag som, bland annat av strukturskäl, kan tänkas vilja ta över tidningar, som i dag ägs av Amedia.

En koncern som uttryckligen nämns som tänkbar köpare är Mentor Medier och dess dotterbolag Dagsavisen. Och det är i det här perspektivet LOs intåg som minoritetsägare med speciella rättigheter blir intressant: Kanske finns det en tanke att bilda ett mer rikstäckande tidningsnät med Dagsavisen i Oslo som nav.

Socialdemokratisk framgång på Føroyar

Løgtingsvalet på Føroyar blev en framgång för socialdemokraterna: både det parti som är för fortsatt band till Danmark, Javnaðarflokkurin, och det som vill ha total självständighet, Tjóðveldi (Republik), gick framåt och kommer av allt att döma att bilda stommen i den nya regeringen tillsammans med, sannolikt, Framsókn, (Framsteg) och Nytt Sjálvstýri (Självstyrelsepartiet). Den sittander borgerliga regeringen kommer att få gå.

Løgtinget får nu följande sammansättning:

Javnaðarflokkurin (Socialdemokraterna) 8 mandat (+ 2)
Tjóðveldi (Republik) 7 mandat (+ 1)
Sambandsflokkurin (Unionspartiet) 6 mandat (- 2)
Fólkaflokkurin (Folkpartiet) 6 mandat (- 2)
Framsókn (Framsteg) 2 mandat (+- 0)
Miðflokkurin (Centerpartiet) 2 mandat (+− 0)
Nytt Sjálvstýri (Självstyrelsepartiet) 2 mandat (+ 1)

Också i personvalet hade socialdemokrater stora framgångar. Överlägset största antalet personröster, 2.405, fick Javnaðarflokkurins ledare, Aksel V Johannsen – det är det högsta antalet personröster någon någonsin har fått i ett färöiskt val. Tvåa, med 1.142 personröster, kom Tjóðveldis ledare Høgni Hoydal.

Men nästan lika många personröster, 1.020, fick den första öppet homosexuella kandidaten Sonja Jógvansdóttir, som också kandiderade för Javnaðarflokkurin och av allt att döma bidrog till den socialdemokratiska valsegern.

Estland: Regeringsfrågan skapar turbulens i socialdemokratin

Estland har en koalitionsregering bestående av det delvis nyliberala Reformierakond (Reformpartiet), det socialkonservativa, kristna och nationella Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika) och så Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska partiet).

Socialdemokraternas deltagande i regeringskoalitionen är delvis ifrågasatt i partiet – framför all tycker många i partiet, att deltagandet i regeringen inte har gett tillräcklig politisk utdelning. De här stämningarna bidrog med all säkerhet till att partiet bytte ordförande. Den tidigare ordföranden, Sven Mikser, klev av men fortsatte som försvarsminister, medan den nye, som utmanade honom och vann, den unge ryssen Jevgeni Ossinovski, stannade utanför regeringen men blev ledare för parlamentsgruppen.

Partiet har haft rådslag om sina villkor för att fortsätta sitta i regeringen, det vill säga ställt politiska krav, och har också fått visst gehör för dessa. Bland det man har fått gehör för hos statsministern är höjda lärarlöner och höjt tak för skattefritt minimum åt de lågavlönade.

Ändå tyckte många socialdemokrater att detta inte var tillräckligt, men i partistyrelsen röstade 35 för och 25 mot den här uppgörelsen. SDE skulle alltså fortsätta ingå i regeringskoalitionen.

En färsk gallupundersökning visar också att 71 procent av de socialdemokratiska väljarna är för den ovan angivna skattereformen. Å andra sidan är en majoritet också av övriga partiers sympatisörer för den här förändringen.

Helt uppenbart tycker å andra sidan ett antal socialdemokrater, även ledande sådana, att man inte har kommit tillräckligt långt.

Till de mest besvikna hör ett av den estniska socialdemokratins stjärnskott, den nuvarande näringsministern Urve Palo. Hon säger sig inte längre stå ut och har därför deklarerat, att hon tänker avgå. Hon säger att hon har engagerat sig för att hon stöder en socialdemokratisk ideologi, och får hon inte genomslag för den, vill hon inte sitta i regeringen, möjligen heller inte i riksdagen; hon kan tänka sig att lämna partipolitiken och göra något helt annat.

* * *

Efter lite betänketid har Palo meddelat, att hon behåller sin plats i Riigikogu, Riksdagen.

I en intervju nämner hon som ett alternativ till dagens regeringskoalition en fyrpartiregering, bestående av två av dagens regeringspartier, Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska partiet) samt Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika) plus Keskerakond (Centerpartiet) och Vabaerakond (Fria partiet).

Norge: Senterpartiet backar

Av den NTB-artikel jag har hittat om InFacts opinionsundersökning för Verdens Gang framgår inte om mätningen är gjord med sikte på kommunalvalet. Mätresultaten innebär inga sensationer, men Senterpartiet backar en smula:

Arbeiderpartiet 31,3 procent (+ 0,8 procentenheter)
Sosialistisk Venstreparti 4,3 procent (+ 0,5)
Rødt 2,0 procent (- 0,3)
Senterpartiet 6,3 procent (- 1,1)
Miljøpartiet De Grønne 5,4 procent (+ 0,1)
Kristelig Folkeparti 5,6 procent (+- 0)
Venstre 5,1 procent (+- 0)
Høyre 22,6 procent (+ 0,1)
Fremskrittspartiet 14,2 procent (+ 0,1)

Løgtingsval på Føroyar

Føroyar – Färöarna – som är en del av Danmark men har ett vitt självstyre har val till sitt løgting (lagting) i morgon.

Förra valet ägde rum den 24 oktober 2011, och då blev utfallet det här:

Sambandsflokkurin (Unionspartiet) 7.545 (+1.016) 24,7 procent (+3,7) 8 mandat (+1)
Fólkaflokkurin (Folkpartiet) 6.882 (+642) 22,5 procent (+2,4) 8 mandat (+1)
Tjóðveldi (Republik) 5.584 (−1.666) 18,3 procent (−5,0) 6 mandat (−2)
Javnaðarflokkurin (Socialdemokraterna) 5.417 (−601) 17,7 procent (−1,6) 6 mandat (±0)
Framsókn (Framsteg) 1.933 (Nytt parti) 6,3 procent (Nytt) 2 mandat (Nytt)
Miðflokkurin (Centerpartiet) 1.882 (−728) 6,2 procent (−2,2) 2 mandat (−1)
Sjálvstýrisflokkurin (Självstyrelsepartiet) 1.289 (−995) 4,2 procent (−3,0) 1 mandat (−1)

De färöiska partierna är inte bara uppdelade längs vänster-högerskalan utan också en axel som rör förhållandet till Danmark. Att det borgerliga Sambandssflokkurin är mot lösgörelse från Danmark förstår man ju av namnet, Unionspartiet, medan Sjálvstýrisflokkurin (Självstyrelseparetiet) förstås vill ha frigörelse. Också den socialdemokratiska rörelsen är delad på två partier: Javnaðarflokkurin är för ett bibehållet band till Danmark, medan det likaledes socialdemokratiska Tjóðveldi vill att Färöarna ska vara en självständig republik.

Det har gjorts en opinionsundersökning inför valet i morgon, men de artiklar om detta jag har hittat i dansk press innehåller inga mer exakta prognoser. Liksom i det danska folketingsvalet tidigare i år verkar Socialdemokraterna, Javnaðarflokkurin, bli största parti och vinna två mandat. Centerpartiet, ett kristet parti, verkar bli det enda regeringspartiet som klarar sig hyggligt – förmodligen på grund av en uppblossande debatt om homosexuellas rättigheter – medan Sambandsflokkurin tappar i stöd. Liberala Framsókn ser också ut att göra ett gott val.

I skarven mot hösten

I augusti blev det äntligen sommar.

Sista augustisöndagen hade vi ett av de kalas vi brukar ha för Birgitta och hennes syskon med respektive. Det var vår tur att vara värdar, och Ragge och Gunnel samt Karin och Hasse kom. Gunnars Annica var inte i riktigt frisk – sånt händer i vår ålder – så de kunde inte komma.

Vi samlades runt trädgårdsbordet med ett glas vitt vin, alkoholfritt för fyra av oss. Vädret var varmt och soligt, och Transparente Blanche-trädet intill bordet dignade av äpplen.

Birgitta hade dukat fint med linneduk och hade lagat en härlig sommarmiddag med öregrundsanknytning: Till förrätt hade hon gravat sik, köpt av en lokal fiskare, och till det serverade hon dels egenlagad gravlaxsås, dels färskpotatis ur eget land. Till fläskfilén blev det mer egenodlad potatis fast av en annan sort och en sallad där alla ingredienser – sallat, tomater, lök, örtkryddor – kom från egna odlingar och kantarellsåsen var gjord på nyplockade kantareller, också köpta av vår vän fiskaren. Till dessert fick vi två sorters melon med röda och svarta vinbär.

När vi hade avslutat med kaffe och mjuk hembakt sockerkaka, tyvärr inget för mig som är diabetiker, fick gästerna plocka med sig lite äpplen att ta hem.

Birgitta hade fått löfte om skjuts till Uppsala, eftersom hon dan därpå, alltså under måndagen, hade starroperation inbokad på Akademiska sjukhuset.

Jag blev kvar i Öregrund, bland annat för att ta hand om disken. (Vi gör alltid så här, men vi växlar: Man lagar mat varannan dag, och den som inte har lagat maten diskar.) Och eftersom det blev ovanligt mycket disk den här gången och innehållet i varmvattenberedaren inte räcker så länge, fick jag lov att diska i fyra omgångar. Men eftersom det var Beck-film i TV och den gick i fyran, diskade jag i reklampauserna.

I går, måndag, packade jag kläder och mediciner och åkte sen buss in till Uppsala.

Jag gick direkt från bussen till Hotel Uplandia, där Uppsala arbetarekommun hade hyrt lokal – ingen höjdare – för höstens första möte.

En ganska stor del av dagordningen bestod av rapporter, men vi hade också en stunds diskussion om den tilltagande främlingsfientligheten.

Jag trodde jag skulle träffa Birgitta på det här mötet, men hon dök inte upp. När jag sen kom hem, var det som jag anade: Hon hade blivit mer tagen av ögonoperationen än hon själv hade trott och stannade därför hemma. Men i dag mår hon mycket bättre, och redan i går kväll kunde hon konstatera, att hon, när hon sängläste, kunde läsa utan glasögon med det nyopererade ögat,

Ytterligare en bra sak hände i slutet av förra veckan. Vi läste en kort antydan på dotterns. Kerstins, Instagram, och sen fick vi mejl, och nu har hon, åter på Instagram, också publicerat ett par bilder: Kerstin har lyckats köpa lägenhet här i vår stadsdel, faktiskt i ett hus där hon före sin småskolestart gick i förskola. Det är kort gångväg både till Viggos och till Klaras skola, kort väg också hem till deras pappa Bo. (Barnen bor varannan vecka hos mamma respektive pappa.)

Jag och Birgitta kommer förstås att sakna både Kerstin och barnen, som vi nu ganska länge har haft här hos oss. Kerstin råkade vara i behov av bostad precis under en period, då både Birgitta och jag var mycket mer skraltiga än nu, och hon kunde då hjälpa oss med matlagning, städning och annat. Storstädning och fönsterputs är sådant som vi redan nu tar firmahjälp med, men det övriga klarar vi nog själva.

Sonen, Matti, har också ringt och berättat, att deras flytt till nya bostaden i Hammarby sjöstad är genomförd. Fast riktigt allt är ännu inte uppackat.

Norska mätningar inför kommunalvalet

I Norge äger kommunstyre- och fylketingsvalg rum 13-14 september.

I motsvarande val 2011 blev resultatet följande:
Arbeiderpartiet 31,7 procent 2011
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent 2011
Rødt 1,5 procent 2011
Senterpartiet 6,7 procent 2011
Miljøpartiet De Grønne 0,9 procent 2011
Kristelig Folkeparti 5,6 procent 2011
Venstre 6,3 procent 2011
Høyre 28,0 procent 2011
Fremskrittspartiet 11,4 procent 2011

Det här är dock rikssiffror – siffrorna för enskilda partier varierar mycket kraftigt ort för ort, region för region.

En mätning gjord av Respons för Aftenposten fördelar sig partisympatierna så här:
Arbeiderpartiet 32,9 procent (+ 3,1 procentenheter jämfört med förra mätningen)
Sosialistisk Venstreparti 3,5 procent (+ 0,1)
Rødt 1,9 procent (- 0,6)
Senterpartiet 6,4 procent (- 1,5)
Miljøpartiet De Grønne 5,9 procent (+ 1,1)
Kristelig Folkeparti 6,4 procent (- 1,5)
Venstre 5,7 procent (+ 0,1)
Høyre 23,5 procent (- 1,8)
Fremskrittspartiet 10,0 procent (- 1,1)

Kvällstidningen VG har låtit InFact göra en unersökning:
Arbeiderpartiet 30,6 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 2,0 procent
Senterpartiet 7,9 procent
Miljøpartiet De Grønne 4,8 procent
Kristelig Folkeparti 5,9 procent
Venstre 5,1 procent
Høyre 22,4 procent
Fremskrittspartiet 14,4 procent

I den här mätningen lägger man märke till att Fremskrittspartiet får ett mycket högre stöd än i andra mätningar. Arbeiderpariet ligger högre inte bara i den ovan återgivna mätningen för Aftenposten utan också i en mätning för norska TV2.

De över landet högst skiftande resultaten kan illustreras med en rubrik över en artikel i Aftenposten om en opinionsmätning gjord av Respons Analyse för Bergens Tidende, ”Sjokkmåling farger Bergen rød”. Enligt den här undersökningen får Arbeiderpartiet 37,4 procent och är då större än Høyre och Fremskrittspartiet tillsammans. Bergen har haft borgerligt styre de senaste 12 åren.
Arbeiderpartiet 37,4 procent (+ 3,5 procentenheter jämfört med förra mätningen)
Sosialistisk Venstreparti 7,1 procent (+ 1,1)
Rødt 1,9 procent (- 0,9)
Senterpartiet 2,5 procent (+ 0,4)
Miljøpartiet De Grønne 6,5 procent (- 1,3)
Kristelig Folkeparti 5,0 procent (- 0,8)
Venstre 5,3 procent (- 1,0)
Høyre 24,1 procent (- 1,6)
Fremskrittspartiet 8,2 procent (- 0,5)

Melodikrysset nummer 35 2015

Dagens Melodikryss tyckte inte jag för min del hörde till de svåraste. Men så innehöll det ju också artister och låtar från det förflutna, som folk i min generation känner till, kanske inte lika lätta för yngre lyssnare.

Så fort jag hör Eldeman tala om en simmerska på film, förstår jag till exempel att det rör sig om Esther Williams. Vi hörde henne i ”Baby, It’s Cold Outside” som förekom i ”Neptuns dotter” (1949), där hon som motspelare hade Ricardo Montalban.

Klassisk musik är heller inget givet kunskapsområde för många krysslösare, men själv har jag sett baletten ”Svansjön” med musik av Pjotr Tjajkovskij och har därför heller inga svårigheter med att komma på att den sökta djursorten i det här fallet är svan.

Och som ni väl kan ana, är det heller inte första gången i livet jag i dag fick höra Frédéric Chopins ”Minutvalsen”. I dag exekverades den av Robert Wells.

Björns och Bennys ”Mamma Mia” har jag sett på Broadway, och även om låten inte hette så då, har jag alltså hört ”Väntar inte mamma på dig”, dock inte på svenska med Charlotte Strandberg.

Och så är jag så gammal att jag har lyssnat på dragspelsjazz, bland annat med Nisse Lind och hans hot-trio – i dag hörde vi dem i ”That’s a Plenty”.

Jag är också så gammal att jag minns Bert-Åke Varg och hans ”Skärgårdsflirt” (”Dansen går på alla bryggorna”) från 1954.

Så även ”När vi rör varann” med Susanne Alfvengren tretti år senare, ”Vandraren” med Nordman från 1994 och ”Tängo, tängo” med Petra Nielsen – jo, hon sjunger så – från Melodifestivalen 2004.

”Evert” med Matz Stefanz med Lailaz låg hela 27 veckor på Svensktoppen 1997, inte bara för att Laila Westersund & co skojade med dansbandens sätt att skriva sina namn.

Jag har hela Evert Taubes – vi talar här alltså om en annan Evert – skivutgivning på skiva och de flesta av hans sånger i olika sångböcker, så hans ”Fragancia” har jag hört förut. Fast i dag fick vi som omväxling höra den med Lina Nyberg.

Den enda låt jag i dag inte klarade omedelbart var den som inledde krysset, ”Utekväll” med Lotta Engberg. Men med hjälp av allt fler hjälpbokstäver kom även hennes namn.

I kväll ska jag se en film, vars titel, ”Casablanca”, och den melodi Sam spelar har förgyllt många kryss. Och självfallet ska jag, så snart jag kan, försöka se Stig Björkmans prisade film om Ingrid Bergman.