Danmark: Borgerliga regeringspartiet Venstre på retur

Vi startar som vanligt med resultatet i det senaste folketingsvalet, 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Voxmeters senaste mätning, för Ritzau den 12 juni, ger följande resultat:

Socialdemokratiet 25,4 procent
Radikale Venstre 4,3 procent
Socialistisk Folkeparti 4,0 procent
Enhedslisten 8,3 procent
Alternativet 7,4 procent
Venstre 16,1 procent
Dansk Folkeparti 20,9 procent
Konservative Folkeparti 2,9 procent
Liberal Alliance 7,9 procent

Regerande borgerliga Venstre får även i den här undersökningen anmärkningsvärt lågt stöd.

Norstats senaste mätning, för Altinget den 13 juni, fördelar partisympatierna så här.

Socialdemokratiet 25,7 procent
Radikale Venstre 5,5 procent
Socialistisk Folkeparti 4,9 procent
Enhedslisten 8,7 procent
Alternativet 6,9 procent
Venstre 18,3 procent
Dansk Folkeparti 19,5 procent
Konservative Folkeparti 3,1 procent
Liberal Alliance 5,4 procent

Också här ligger Venstre under sitt valresultat, men nedgången är inte lika kraftig. Mer anmärkningsvärt är det då, att Liberal Alliance, som länge har legat märkbart över sitt valresultat, i den här mätningen har halkat tillbaka.

Ritzau Index, en sammanvägning av ett antal färska opinionsmätningar, gjord av nyhetsbyrån Ritzau, ger då följande resultat:

Socialdemokratiet 25,4 procent
Radikale Venstre 4,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,5 procent
Enhedslisten 8,5 procent
Alternativet 7,3 procent
Venstre 17,9 procent
Dansk Folkeparti 19,9 procent
Konservative Folkeparti 3,2 procent
Liberal Alliance 7,3 procent

Norge: Röd-grön övervikt

I förra stortingsvalet, år 2013, blev utfallet det här:

Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent

Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti – det sist nämnda partiet har dock haft en intern debatt om att byta sida, alltså i stället stödja en röd-grön regering.

I den ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och väl inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget.

Miljøpartiet De Grønne är i princip blockneutralt, även om det i en rad kommuner har samarbete med den röd-gröna sidan.

I Norfaktas mätning 11 juni för Nationen och Klassekampen fördelar sig partisympatierna så här:

Høyre 26,8 procent (+ 2,6 procentenheter)
Fremskrittspartiet 14,9 procent (- 2,5)
Venstre 5,4 procent (+ 1,0)
Kristelig Folkeparti 5,1 procent (+ 0,5)
Senterpartiet 6,8 procent (+ 0,1)
Arbeiderpartiet 35,0 procent (- 1,0)
Sosialistisk Venstreparti 5,0 procent (+ 1,3)
Rødt 1,0 procent (+- 0)
Miljøpartiet De Grønne 3,2 procent (- 1,5)

I den här mätningen ökar Høyre och minkar Fremskrittspartiet med ungefär lika mycket. MDG befinner sig även i den här mätningen under spärren, men det enda (lokala) mandat partiet då skulle få, skulle vippa över balansen till den röd-gröna sidan.

Den mätning Opinion Perduco har gjort för Avisenes Nyhetsbyrå den 15 juni ger följande resultat.

Høyre 24,4 procent (+ 1,0 procentenheter)
Fremskrittspartiet 14,5 procent (+- 0)
Venstre 3,5 procent (- 1,0)
Kristelig Folkeparti 5,2 procent (- 0,4)
Senterpartiet 5,4 procent (- 1,2)
Arbeiderpartiet 35,3 procent (+ 4,0)
Sosialistisk Venstreparti 4,4 procent (+ 1,0)
Rødt 2,6 procent (- 0,7)
Miljøpartiet De Grønne 3,2 procent (+ 0,1)

Här ligger både Venstre och MDG under spärren. Arbeiderpartiet ligger i båda mätningarna märkbart över sitt valresultat, och SV ser inte längre ut att drabbas av spärren.

Finland: Samlingspartiet har fått ny ordförande

Högerpartiet i Finland, Kansallinen Kokoomus (Samlingspartiet), har i opinionsmätningarna reducerats till landets i storlek tredje största parti, och delar av partiet har uppenbarligen inte varit nöjda med hur ledningen av partiet har skötts. Detta ledde till att den sittande partiordföranden, finansminister Alexander Stubb, inför partikongressen under den gångna helgen fick flera utmanare, främst inrikesminister Petteri Orpo.

Stubb trodde sig kunna klara den här utmaningen, men i den avgörande omröstningen vann Orpo partiledarvalet med röstsiffrorna 441,4-361.

Den nye ordförande förklarade, att han tänkte ta över finansministerposten och erbjöd också Stubb annan plats i regeringen, men denne avböjde och förklarade, att han nu tänkte lämna regeringen. Tills vidare sitter han kvar i riksdagen men har också antytt att han har alernativa planer. Samtidigt har Stubb öppet visat, att han är ledsen över det som har hänt.

Orpo, född 1969, har också tidigare varit minister.

Varför har Forex bank märkliga och helt irrelevanta uppgifter lagrade om mig?

Måndagen använde jag för ärenden som, utöver provtagningen på vårdcentralen, måste utföras inne i stan. Jag hämtade ut kemtvätt, köpte ny länk till den trådlösa routern, handlade på ett apotek som ingår i den statliga Apoteket-kedjan samt på den intilliggande Pressbyrån och besökte två banker. Det är det senare det här ska handla om.

Jag har liksom Birgitta Handelsbanken som min bank, i mitt fall efter det att två andra banker där jag mycket länge har varit kund hade aviserat, att de skulle sluta med kontanthantering. Jag använder av princip inte kort utan kontanter, så jag tog fasta på att chefen för Handelsbanken i Uppsala i en intervju i Upsala Nya Tidning lovade, att de skulle fortsätta med kontanthantering.

Det funkade till att börja med bra, men det belopp man får ta ut per dag har sedan ändå reducerats till 5.000 kronor, vilket i december med sina många julklappsköp förorsakade mig problem och nu under sommarhalvåret då vi bor i det handelsbankslösa Öregrund ger mig ständiga problem.

I måndags hade både jag och hustrun ärenden till vår bank, där bara en enda öppen kassa vållade mycket lång köbildning. Fast sen, strax innan det var vår tur, meddelade kassörskan, att det av någon anledning inte längre gick att ta ut kontanter. Det visade sig, att deras automat ute på gatan också var ur funktion. Detsamma gällde, visade det sig, när Birgitta frågade, automaten vid Stora torget. Så till slut gick vi till S:t Per, där hustrun, som har kort, från sitt konto lyckades ta ut tillräckligt mycket pengar för att kunna låna också mig det jag behövde.

Sen skildes våra vägar.

Eftersom det i Handelsbanken inte längre går att betala räkningar med kontanter, har jag börjat gå till Forex med de inbetalningskort jag får från till exempel en bokklubb jag är medlem i. Det har hittills fungerat utmärkt, och kötiden har sällan varit något att irritera sig över. Forex’ kontor i Uppsala ligger dessutom mycket centralt vid Kungsgatan, mitt emot navet för stads- och länsbussarna samt Centralstationen.

Jag har egentligen inte vetat något om Forex bank, bara kunnat konstatera, att den fungerar bra och är specialiserad på valutaväxling – länge trodde jag att det rörde sig om en amerikansk bank, men när jag nu av skäl som jag ska återkomma till har kollat, visar det sig, att den är svensk, förr till och med statsägd.

I måndags var jag alltså på Forex för att sätta in en struntsumma på Journalistförbundets konto, två månadsavgifter för pensionär. (Jag har under hela mitt yrkesverksamma liv varit fackligt organiserad i Journalistförbundet.) Jag är en hyggligt social person, så jag sa också, att mitt i svenska öron kanske egendomliga namn har sin förklaring i att jag är född i Estland. Och när killen på andra sidan disken förklarade, att jag måste betala en avgift för min penningöverföring, sa jag glatt, att jag gärna betalade det, eftersom jag är en hängiven vän av kontanttransaktioner.

Den unge mannen i luckan knappade på sin dator, övervakad av en inte heller särskilt ålderstigen kvinnlig kollega – han var uppenbarligen under utbildning. Det senare kunde ju ha förklarat, att den här ytterst enkla transaktionen drog ut på tiden, men han såg brydd ut, så jag frågade, om det var några problem.

Då frågade han mig plötsligt, om jag var politiskt aktiv. Nja, jag har varit, förklarade jag, senast som ledamot i Kulturnämnden i Uppsala, men nu när jag snart är 80 år har jag inte längre några förtroendeuppdrag. Varför var jag då medlem av Journalistförbundet? Jag förklarade, att det här var ett seniormedlemskap som jag upprätthöll för att bland annat kunna läsa mitt gamla förbundsorgan, Journalisten.

Vid det här laget började jag bli både förbryllad och irriterad, men innan jag hann fråga mer, började han också ställa frågor om min hustru, som alltså i motsats till mig inte använder Forex bank. Jag förklarade, att hon heter Birgitta Dahl och bland annat har varit Sveriges miljöminister.

Men varför i all sin dar ställde han de här till synes helt irrelevanta frågorna? Jag fick ett ganska svävande svar, som gick ut på att det hela hade med bankens säkerhet att göra.

När jag till slut hade fått i väg mina pengar till Journalistförbundet, gick jag därifrån med dålig smak i munnen. Jag har alltid skött mina bankaffärer, och när blev det något tvivelaktigt att under hela sitt liv i vartenda val ha röstat på Socialdemokraterna och dessutom ha arbetat för och haft uppdrag för partiet, i hustruns fall dessutom ha varit Riksdagens talman?

Jag kan inte låta bli att jämföra med USA, eftersom jag alltså först felaktigt trodde, att Forex var ett amerikanskt företag.

Jag har några gånger, utan att ha några som helst problem att få visum, besökt USA (Los Angeles, New York, Washington). Jag har en gång i världen, på hans initiativ, träffat den amerikanske militärattachén, som ville träffa mig i min obestridliga kompetens om 1970-talets svenska kommunistsekter. Och nej, han ville inte ha namn – det skaffade sig amerikanerna säkert själva på annat sätt. Utan det här handlade mer om hur starka jag ansåg dem vara. Och på den punkten hade jag en föga alarmistisk hållning.

Men OK, hade Forex varit en amerikansk bank, kunde ju dess frågor ha bottnat till exempel i den ökande amerikanska muslimnojan.

Nu förstår jag ingenting. Kan Forex förklara sitt milt talat märkliga beteende?

Om data- och avloppsfixare

Jag har, mot mina vanor, inte skrivit några nya bloggtexter sedan i lördags. Nej, jag har inte varit sjuk, inte heller haft något datorhaveri, utan den här pausen har helt normala orsaker.

Efter Melodikrysset i lördags skjutsade oss vännerna Bengt och Inger till Jimmy och Margareta Mattssons sommarställe på Gräsö, där vår S-förening i Uppsala, Svartbäckens socialdemokratiska förening, hade avslutningsmöte inför sommaren.

Fast sen skjutsade oss Bengt och Inger till vår bostad i Uppsala, som vi de senaste dagarna har haft som bas för olika aktiviteter. På söndag fick vi besök av sonen, Matti, och hans dotter Ella. Matti hade lovat hjälpa oss med en del praktiska ting, allt från att byta svåråtkomliga taklampor till genomgång av våra datorer. Min dator uppdaterade han, inklusive att påbörja ett ganska tidskrävande byte av ett av programmen – han återvänder senare till våningen för att installera ett nytt och samtidigt byta min länk till den trådlösa routern till en mer kraftfull.

Under tiden busade lilla Ella med farfar och farmor – det började redan när hon kom och startade besöket med att gömma sig för oss nere på källarplanet.

Farmor lagade lunch, och den lilla tjejen åt av allt så att magen stod i fyra hörn.

Matti och Ella uppvaktade också far/farfar på 79-årsdagen, som egentligen infaller först den 19 juni. Matti hade konspirerat med Birgitta, som i present till samma kommande födelsedag har rensat mitt stora stenparti och också köpt några nya stenpartiväxter. Han hade köpt två kassar med stenpartiväxter, både sådana jag har haft men som har gått ut och några nya, som jag har haft på min önskelista.

I morgon ska jag placera ut de nya växterna i stenpartiet, och sen får jag hjälp med planteringen av Birgitta.

Efter den nämnda lunchen, när jag skulle diska, visade det sig, att vattenavrinningen i diskhon i vårt lilla kök var minimal, dessutom att det läckte ur avloppsröret ner i skåpet under. Det här stoppades och torkades upp, och i går lyckades Birgitta få en rörfirma vi tidigare har anlitat att skicka en kille, som snart hade rensat röret och fixat läckan.

Melodikrysset nummer 23 2016

Jag är i tidsnöd, så den allra sista frågan skulle jag ha behövt göra fler nätsökningar på, eftersom jag inte har sett filmen, vars namn tydligen är ”Arthur”.

Och den där låten, som jag tror hette ”Sentimental”, sjöngs väl av Julio Iglesias.

Brolle var det som sjöng ”Peggy Sue” av Buddy Holly, men jag har för egen del aldrig sett Buddy Holly-musikalen.

Resten var lätt som en plätt, även om jag tyckte att karaokeversionen av ”Avundsjuk”, Nanne Grönvalls hit från 1998, närmast var ett mordförsök på originalet.

Men alternativa versioner är ju en av Anders Eldemans specialiteter. Ett exempel i dagens kryss var att spela ”I natt jag drömde” på samiska. Men själklart kände jag igen den. Jag har ju med den i min sångbok från 1970, ”Upp till kamp! Sånger om arbete, frihet och fred”.

I den fanns för övrigt ytterligare en av de i dag spelade låtarna med, ”Den vackraste visan om kärleken”, skriven av Ture Nerman och tonsatt av Lille Bror Söderlundh.

Arja Sajonmaa har jag det mesta av i min privata skivsamling, däribland hennes Mikis Theodorakis-inspelningar, till exempel ”Margarita Margaro”.

Och Povel Ramel tror jag jag har allt av som finns utgivet på skiva. Så varför skulle jag inte känna igen en så pass vanlig ramelskapelse som ”Det är de små, små detaljerna som gör det”. I den spelar ett ur en viktig roll.

Som de som regelbundet läser mig säkert förstår, hör Nat King Cole till den sortens artister som jag uppskattar. I dag fick han starta krysset med ”The Lazy Hazy Crazy Days of Summer”.

Bland de sommarsånger jag lärde mig redan i småskolan fanns ”Sommarvandring”, ofta också benämnd efter sin första rad, ”Röda stugor tåga vi förbi”. Fast i dag ville Eldeman modernisera ”tåga” till ”tågar”.

Men tro nu för den skull inte att jag musikaliskt sitter fast i forntiden. I dag lyssnade jag till exempel också gärna på R.E.M. (som i krysset skulle skrivas REM), och då inte bara på grund av låttiteln som jag sympatiserar med, ”Loosing My Religion”.

Och så går vi i mål med en faktiskt väldigt fin insjungning av ”Jag och min far”, gjord av Olle Ljungström. Det blir tomt efter honom.

Här i huset blir det också strax tomt – hustrun och jag åker till S-föreningens sommaravslutning hos Jimmy och Margareta Mattsson i deras sommarhus på Gräsö.

EU-motståndet växer i en rad EU-länder

Även svenska tidningar skriver just nu mycket om den pågående kampanjen i Storbritannien för respektive mot EU-utträde. Enligt en undersökning, vars resultat jag har hittat i danska Politiken, är 48 procent av de tillfrågade britterna EU-negativa, medan 44 procent är EU-positiva.

Till de mest intressanta resultaten i den här undersökningen hör att i två länder, skarpt kritiserade av EU, Polen och Ungern, finns en stark opinion för EU: 72-22 respektive 61-37. Och i det flyktingdrabbade men också ekonomiskt drabbade Italien vill 58 procent stanna i EU, 39 procent lämna.

Bland de länder som ingår i den här undersökningen hör Sverige och Holland till de förhållandevis EU-positiva: 55-44 för Sverige och 51-46 för Holland.

I till exempel Tyskland väger det mycket mer jämt: 50 procent för och 48 procent mot.

I till exempel Spanien väger det över åt andra hållet: 49 procent är negativa och 47 procent positiva.

Att opinionen i Grekland vid det här laget är EU-negativ förvånar väl knappast någon: 71 procent är EU-negativa, bara 27 procent EU-positiva.

Den stora överraskningen i den här undersökningen är enligt mitt förmenande Frankrike. Hela 61 procent av fransmännen är negativa till EU, bara 38 procent positiva.

Estland: Socialdemokraterna nere på rekordlåg nivå

Turu-uuringute AS har gjort ytterligare en partisympatiundersökning, Den här gången för Eesti rahvusringhääling. I ett viktigt avseende visar den ett resultat, som skiljer sig från det jag nyligen redovisade.

Också i den här undersökningen är det i vissa frågor vänsterpopulistiska Centerpartiet, Keskerakond, Estlands största parti. Partiet får i den här mätningen rekordhöga 28 procent, mot 23 i den förra mätningen. Partiets resultat i valet till Riigikogu (Riksdagen) 2015 var 24,8 procent av rösterna. Båda sidor i den pågående ledarstriden tycks än så länge hålla kvar sina anhängare i partiet.

Tvåa, med 20 procent, ligger det delvis nyliberala ankaret i regeringen, Reformierakond (Reformpartiet), som dock i valet fick rekordhöga 27,7 procent. I förra mätningen fick partiet 21 procent

Oppositionspartiet Eesti Konservatiivne Rahvarerakond (Estlands konservativa folkparti), som i valet fick 13 procent, är nu med 13 procent (14 procent i förra mätningen) landets tredje största parti. EKRE är det parti i Estland, som exploaterar motståndet mot flyktingar och invandrare. Eftersom partiet länge i mätningarna låg under sitt valresultat, finns det ingen annan fråga än fokuseringen på ett främlingsfientligt budskap, som kan förklara partiets nuvarande uppgång.

Det andra nya partiet (förutom EKRE), som med 8,7 procent av rösterna tog sig in i Riigikogu 2015, det allmänborgerliga Vabaerakond (Fria partiet), går det också lite uppåt för, från 11 till 12 procent

Riktigt illa – från 12 procent i maj till nu 10 procent – går det för Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska partiet), som sitter i koalitionsregering med två borgerliga partier. I valet 2015 fick partiet 15,2 procent av rösterna, men av den överströmning av väljare, inte minst ryska väljare, från Centern, som ägde rum i en tidigare mätning, ser man inte här några spår. Partiets byte av partisekreterare och lanseringen av Eiki Nestor som presidentkandidat kan ha haft som bakgrund, att partiet hade fått nys om det här usla, kommande gallupresultatet.

Riktigt illa gick det i den förra mätningen också för det tredje benet i den sittande koalitionsregeringen, det kristna, konservativa och estnationalistiska Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika): Partiet var då nere på 4 procent, vilket är under den femprocentsspärr som tillämpas i estniska riksdagsval. IRL hade förr ett stöd av upp emot 20 procent men var i det senaste valet nere på 13,7 procent. I den aktuella mätningen får partiet emellertid ett visst lyft och stöds då av 7 procent.

* * *

Om avsikten med lanseringen av Eiki Nestor var att rikta också mer rampljus på hans parti, har det gått för kort tid för att vare sig i det ena eller det andra avseendet ge effekt på opinionsmätningarna,

Estniska media har nu börjat publicera mätningar, som mäter de olika kandidaternas ställning i opinionen, men där har lanseringen av Nestor ännu inte satt några spår. Leder gör fortfarande den till Reformpartiet inte anslutna utrikesministern av rysk börd, Marina Kaljurand. På andra plats ligger den politiskt obundne justitiekanslern Allar Jõks – han delar andraplatsen med förre reformpartiledaren Siim Kallas. Efter dem kommer centerledaren Edgar Savisaar.

Norge: MDG ligger risigt till i ytterligare en mätning

I förra stortingsvalet, år 2013, blev utfallet det här:

Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent

Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti – det sist nämnda partiet har dock haft en intern debatt om att byta sida, alltså i stället stödja en röd-grön regering.

I den ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och väl inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget.

Miljøpartiet De Grønne är i princip blockneutralt, även om det i en rad kommuner har samarbete med den röd-gröna sidan.

I Respons Analyses mätning 10 juni för Aftenposten och Bergens Tidende fördelar sig partisympatierna så här:

Høyre 24,6 procent (- 0,9 procentenheter)
Fremskrittspartiet 17,1 procent (+ 1,8)
Venstre 4,6 procent (- 0,3)
Kristelig Folkeparti 5,0 procent (- 0,8)
Senterpartiet 6,1 procent (+ 0,6)
Arbeiderpartiet 32,5 procent (- 1,0)
Sosialistisk Venstreparti 4,2 procent (+ 0,3)
Rødt 2,1 procent (+ 0,7)
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent (- 0,5)

Också i den här mätningen ligger MDG under spärren.

På middag hemma hos Silenstams

Jag blev bekant med Per Silenstam tidigt 1960, när jag blev aktiv i den socialdemokratiska studentföreningen Laboremus, vid årsmötet i maj samma år dess ordförande. Jag var hemma hos honom på den tiden, träffade också hans dåvarande fru. Hans nuvarande fru, Berit, blev jag personligt bekant med först långt senare. Men så här är det ju i livet. Många av oss, bland dem min egen fru, är gifta för andra gången.

Per är prästson från Värmland men har egentligen aldrig, åtminstone inte i sammanhang där jag har varit med, skyltat med sitt kristna arv, som jag ändå tyckte skymtade i ett sammanhang vid den middag vi var på hos paret Silenstam i går kväll. I stället känner jag familjen Silenstam, alltså inte bara Per, som engagerade och radikala socialdemokrater: Jag talar här främst om hans bror, Erik, men jag har också mycket uppskattande skrivit om dennes son Gustaf, just nu mycket aktiv i vårt SSU-distrikt, och faktiskt till och med en gång i världen haft Pers och Eriks pappa, på den tiden prost hemma i Värmland, som vad jag förstod uppskattande åhörare, när jag framträdde vid en debatt i universitetshuset.

Skälet till att Per och jag har återupptagit ungdomsårens umgänge är märkligt nog också en präst, mig veterligt inte alls med den politiska grundsyn Per och jag delar. Birgitta och jag har ingen religiös tro och lämnade kyrkan redan i unga dar, men vårt liv i Uppsalas offentlighet och med åren allt fler begravningar har gjort, att vi har träffat, i några fall rent av kommit att umgås en smula med representanter för kyrkan. Den nu egentligen pensionerade Kerstin Berglund är ett exempel, och när hon förrättade Sonja Lyttkens’ begravning – Sonja var gift med vår gamle vän Sven Hamrell och mor till den kände Beck-regissören Harald Hamrell, för övrigt på sin tid studentkamrat med vår Anna – skjutsade hon oss till begravningskaffet och frågade där, om hon också fick bjuda oss på middag tillsammans med likasinnade människor.

Vi sa ja, och den här av kretsen av Kerstins utvalda har sedan flera gånger träffats, först hemma hos henne, sen hos oss respektive Sten och Berit Rylandet och nu alltså hos Silenstams. Nästa gång vi träffas kommer att bli i regi av Hans och Karin Alsén – Hans, partivän och vän sen mina unga år, fyller aktningsvärda 90 i augusti, och eftersom han har varit landshövding i Uppsala län, har han valt att fira detta på Uppsala slott.

Det var ytterligare människor med på den här trevliga middagen, som alltså utöver på god mat bjöd på många trevliga samtal i olika ämnen. Som bordsdam hade jag Karin Alsén, och på min vänstra sida satt Kerstin Berglund, som för övrigt med jämna mellanrum brukar åka till mitt gamla hemland, Estland. Den senaste resan med Tartu som mål hade hon dock fått ställa in på grund av stroke.

Sånt händer dess värre i vår ålder. Fast Hans Alsén har, trots sin mycket höga ålder, inte slutat med att främst ta sig fram per cykel genom staden, berättade hans hustru. Och vid middagsbordet sjöng han, på begäran, en lång visa utan att staka sig det minsta.

Min egen hustru höll tacktalet, varmt och erkännande i tonen.