Nya mönster i förlagsbranschen

18 december 2017 2:36 | Barnkultur, Deckare, Media, Politik, Prosa & lyrik | 3 kommentarer

Jag läser i tidningen att Bengt Christell är död. Jag träffade honom några gånger när jag var ny på Socialdemokratiska partistyrelsen (anställd 1968), och på den tiden fanns fortfarande det av partiet ägda Tidens förlag och den av förlaget ägda Tidens bokhandel längst ner i huset på Sveavägen 68.

Tidens förlag hade problem och uppenbart klarade förlagschefen inte att lösa dem, så styrelseordförande i förlaget, grep personligen in i verksamheten, sålde bland annat rättigheterna till attraktiva böcker och attraktiva författare till andra förlag. När första delen av Tage ErlandersMinnen” 1972 skulle ges ut av Tiden, fick jag, också partivägen, en förfrågan om att hjälpa förlaget med reklam och marknadsföring, och jag ordnade allt från en jättelång utskuren EWK-karikatyr till bokhandeln av den populäre statsministern/förre partiordföranden till textutdrag i Året Runt och exklusiv intervju i TV.

Det här gick bra, var också bra för förlagets ekonomi, men förlagets problem bestod, och Bengt Christell lämnade 1973 sin tjänst som chef för Tidens förlag – några år senare, 1977, startade han ett eget, på barn- och ungdomsböcker inriktat förlag, Opal.

Jag hade gjort också andra tjänster åt Tidens förlag, och flera av de förlagsanställda verkade se mig som kommande förlagschef: jag läste stora mängder skönlitteratur, däribland lyrik och allt från klassiker till deckare, var välorienterad i barn- och ungdomslitteraturen och var, viktigt med tanke på vem som ägde förlaget, förtrogen med socialdemokratisk politik och socialistisk ideologi.

Nå, det här jobbet gick i stället till Anders Ferm – jag skulle tro att den nye partiordföranden, Olof Palme, bidrog till att Ferm fick det här jobbet. Och när det gällde utgivningen, det jag kan bedöma, skötte han det här jobbet utmärkt. Själv fick jag nya och andra erbjudanden.

Tidens förlag och dess dotterbolag Prisma köptes senare av Kooperativa Förbundet och hamnade då i KFs förlagsgrupp tillsammans med Norstedts och Rabén & Sjögren med flera inkorporerade förlag.

Den här förlagsgruppen blev Sveriges näst största, och KF byggde också upp Sveriges största bokhandelskedja Akademibokhandeln, men KF, ständigt i penningnöd, gjorde sig till slut av med alla tillverkande företag och all fackhandel för att klara sina livsmedelsbutiker.

Förlagen hamnade hos Storytel, det största ljudboksförlaget i Norden och ett antal övriga europeiska länder. Men de av Storytel ägda förlagen, utöver de nämnda också till exempel Massolit och det på ungdomsböcker inriktade B Wahlströms, fortsätter också att ge ut tryckta böcker för försäljning genom bokhandel och genom bokklubbar.

Jag har också på nätet hittat en hint om att Storytel skulle vara på väg att åter börja använda förlagsnamnet Tiden, vad jag förstår för återutgivning av utvalda titlar, som ursprungligen gavs ut på förlaget.

I så fall kan man väl försöka köpa också Opal, det förlag den nu avlidne Bengt Christell skapade i början av 1970-talet.

Melodikrysset nummer 50 2017

16 december 2017 13:41 | Film, Media, Musik, Ur dagboken | 2 kommentarer

Det blev sent i går kväll – vi satt uppe och såg ”I nattens hetta” i TV, och sen diskade jag efter middagen, och läste i sängen gjorde vi också.

Lika fullt kom jag upp klockan sju i morse och hann bland annat äta frukost och läsa morgontidningarna före Melodikrysset.

Veckans kryss hörde väl inte till de allra svåraste, men jag fumlade med anteckningarna om frågorna och var svaren skulle in i krysset; jag är inte längre så snabb som i yngre dar. Det har sina sidor att ha passerat 80-årsdagen. Åldern har jag nytta av bara när krysset innehåller riktigt gamla låtar som ljudillustrationer.

Som i dubbelfrågan med två äldre schlager. Dels ”Nu ska vi opp, opp, opp”, som sjöngs av Karl Gerhard men skrevs av Jules Sylvain och Gösta Stevens och förekom i filmen ”Sara lär sig folkvett” (1937). Dels den ursprungligen danska ”Hälsa dem därhemma”, som senare blev en succé även i Sverige i bland annat Bertil Boos insjungning.

En populär gammal sång är också ”Jag har bott vid en landsväg” med Edvard Persson – den blev känd gnom filmen ”Kalle på Spången” från 1939.

Eftersom jag är född 1937, dessutom i Estland, har jag förstås inte hört dem när de var alldeles nya, men förr i världen fick bra schlager ett långt liv, spelades bland annat i åratal i radion.

Omvänt finns det musik som jag inte är så förtrogen med. Taylor Swift har jag till exempel inte hört mycket av. Det gällde till exempel den låt som spelades i dag, ”Ready For It?”.

Och det här har inte att göra med att vi här talar om en amerikansk artist. Bessie Smith, kallad ”Empress of the blues”, har jag en mängd skivinspelningar med.

Också Dolly Parton finns i min skivsamling, och hennes insjungning av ”I’ll Be Home With Bells On” med Kenny Rogers har jag hört förut.

Darin har jag förstås hört många gånger, och det är lätt att med hjälp av hjälpbokstäverna förstå att det är han som sjunger ”Rädda mig”. Han är OK, men ändå lockar han inte just mig att köpa hans skivor.

Då lyssnar jag hellre på Lordi från Finland i deras Eurovision Song Contest-succé ”Hard Rock Hallelujah”.

Hasse Anderssons ”Änglahund” – i dag reducerad bara till hund – är en utmärkt låt, men i dag fick vi hör den på finska i en version som inte adderade något till originalet.

Fast utländska sånger blir inte nödvändigtvis bättre för att de görs på svenska. Ett exempel är ”Pomp And Circumstance”, i Sanna Nielsens svenska tolkning ”Jag tror på en stjärna”.

Nå, jag är medveten om att publiken i varje enskilt land gärna vill höra utländska hitlåtar på sitt eget språk. Det var därför Dan Hylander gjorde en svenskspråkig version av Elvis Presleys ”Always On My Mind”, ”Alltid inom mig”, och Totta Näslund sjöng in den.

I bästa fall blir covers gjorda i andra länder hyggligt bra. ABBA sjöng ju i och för sig själva in en massa låtar på engelska, men jag tror nog att även den av upphovsmännen till ”Chichiquita”, som efterlystes i dag, Benny Andersson, håller med om att den version Sinead O’Connor från Irland gjorde också är hörvärd.

Och plötsligt är det bara ett svar kvar att redovisa: Vem var upphovsmannen till ”Fimpen och tändstickan”, som vi i dag hörde Fred Åkerström göra en utmärkt version av – jag har den förstås själv på skiva med Fred. Jo, det var den mycket begåvade vismakaren Ruben Nilson.

Och nu ska jag gå ut i köket och laga lunch åt min stackars hustru, som på grund av mitt tragglande med Melodikrysset har fått vänta alldeles för länge på maten..

Norge: Inga avgörande förändringar

15 december 2017 17:26 | Politik | Kommentering avstängd

Resultat i stortingsvalet den 21 september 2017:

Høyre 25,0 procent (- 1,8 procentenheter jämfört med stortingsvalet 2013), 45 mandat (- 3) – partiledare Erna Solberg
Fremskrittspartiet 15,2 procent (- 1,2), 27 mandat (- 2) – partiledare Siv Jensen
Venstre 4,3 procent (- 0,9), 8 mandat (- 1) – partiledare Trine Skei Grande
Kristelig Folkeparti 4,2 procent (- 1,4), 8 mandat (- 2) – partiledare Knut Arild Hareide
Senterpartiet 10,3 procent (+ 4,9), 19 mandat (+ 9) – partiledare Trygve Slagsvold Vedum
Arbeiderpartiet 27,4 procent (- 3,5), 49 mandat (- 6) – partiledare Jonas Gahr Støre
Sosialistisk Venstreparti 6,0 procent (+ 1,9), 11 mandat (+ 4) – partiledare Audun Lysbakken
Rødt 2,4 procent (+ 1,3), 1 mandat (+ 1) – partiledare Bjørnar Moxnes
Miljøpartiet De Grønne 3,2 procent (+ 0,4), 1 mandat (+- 0) – partiledare Rasmus Hansson och Une Aina Bastholm

Det här valresultatet medförde, att den blå-blå regeringen (Høyre + Fremskrittspartiet) kunde sitta kvar och gör så fortfarande. Försök har dock gjorts att bredda regeringen genom att i den ta in också de två mittenpartier, som regeringen har förhandlat med för att få majoritet i Stortinget för viktiga frågor som statsbudgeten. Av dessa partier har liberala Venstre sagt ja (och är på väg in i regeringen), medan Kristelig Folkeparti har sagt nej. Det här betyder att Kristelig Folkeparti, om partiet i någon viktig fråga skulle rösta med oppositionen i stället för med regeringen, kan avgöra vilken politik Norge ska föra.

Sentios undersökning för Dagens Næringsliv publicerades den 15 december. I mätningen, som genomfördes 5-11 december, tillfrågades 1.000 personer:

Høyre 26,5 procent (- 1,7 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Fremskrittspartiet 14,9 procent (+ 1,7)
Venstre 3,5 procent (- 0,4)
Kristelig Folkeparti 4,6 procent (+ 0,6)
Senterpartiet 10,6 procent (- 0,3)
Arbeiderpartiet 25,9 procent (+ 0,3)
Sosialistisk Venstreparti 6,0 procent (- 0,7)
Rødt 2,6 procent (- 0,4)
Miljøpartiet De Grønne 3,7 procent (+ 0,9)

Inga avgörande förändringar har skett. De borgerliga småpartierna turas om att ligga under spärren. Høyre stöds fortfarande av fler än Arbeiderpartiet.

Två av Arbeiderpartiets tidigare partisekreterare, Martin Kolberg och Raymond Johansen, har gått ut offentligt och sagt att partiet måste hålla fast vid ett rödgrönt samarbete.

Danmark: Flest vill se Mette Frederiksen (s) som ny statsminister

15 december 2017 15:51 | Politik | Kommentering avstängd

Jyllands-Posten har låtit Wilke undersöka, vem danskarna helst vill se som statsminister.

33 procent av väljarna ser helst Socialdemokratiets ledare Mette Frederiksen som ny statsminister.

25,1 procent vill att Venstre-ledaren Lars Løkke Rasmussen fortsätter vara statsminister.

Men 25,8 procent av de tillfrågade skulle vilja se någon annan som statsminister. Dansk Folkepartis ledare Kristian Thulesen Dahl förordas till exempel av 9,5 procent av väljarna.

Suomi/Finland: Den regeringsledande Centern på fjärde plats i ny mätning

13 december 2017 18:18 | Politik | Kommentering avstängd

I valet 2015 till Eduskunta (Riksdagen) fördelade sig rösterna så här:

Suomen Keskusta (Centern), ett borgerligt och landsbygdsbetonat mittenparti, fick 21,1 procent.
Kansallinen Kokoomus (Samlingspartiet), ett borgerligt högerparti, fick 18,2 procent.
Perussuomalaiset (Sannfinländarna), ett populistiskt parti, fick 17,7 procent.
Sosialidemokraattinen Puolue (Socialdemokraterna), ett socialdemokratiskt parti, fick 16,9 procent.
Vihreä Liitto (Gröna förbundet), ett miljöparti, fick 8,5 procent.
Vasemistoliitto (Vänsterförbundet), ett vänsterparti, fick 7,1 procent.
Svenska Folkpartiet, ett borgerligt parti för den svenska minoriteten i Finland, fick 4,9 procent.
Kristillisdemokraatit (Kristdemokraterna), ett borgerligt parti med kristna värderingar, fick 3,5 procent.

Finland har under efterkrigstiden haft breda koalitionsregeringar, ofta över blockgränsen, men det här valet ändade i en borgerlig regering med Centerns partiordförande Juha Sipilä som statsminister och bestående bara av tre partier: Centern, Samlingspartiet och det här valets raket, Sannfinländarna.

Centerledarens, till lika statsministerns kantighet har lett till att Samlingspartiet har blivit större än Centern.

Sannfinländarna, vars popularitet har rasat på grund av att partiet inte har kunnat leverera det dess väljare hoppades på, har tappat jättemycket i stöd, och när partiledaren, utrikesminister Timo Soini, meddelade att han tänkte avgå, valde partikongressen den mer högerextreme Jussi Halla-aho till ny partiledare och den nya partistyrelsen fick samma profil. Det här ledde till att Soini och övriga sannfinländska ministrar och många riksdagsledamöter beslöt sig för att lämna sitt gamla parti och först bilda en egen riksdagsgrupp, Uusi vaihtoehto (Nytt alternativ), som sen ombildades till partiet Sininen tulevaisus (Blå framtid).

Socialdemokraterna, som i det senaste riksdagsvalet fick ett historiskt lågt resultat, bytte bland annat partiledare och lyckades genom profilerad oppositionspolitik åter bli stort, i vissa mätningar till och med Finlands största parti.

I de senaste opinionsmätningarna har en ny storleksordning befästs, så även i den mätning Kantar TNS under perioden 14 november-10 december har gjort för Helsingin Sanomat.

Samlingspartiet är även i den här mätningen största parti, med Socialdemokraterna på andra plats. De gröna är större än regeringsledande Centern. Och Vänsterförbundet ligger snäppet över de numera rasiststyrda Sannfinländarna som stöds av 8,7 procent, medan Soinis ST också i den här mätningen bara får 1,6 procent. Nedan återges fördelningen av partisympatierna i den aktuella mätningen.

Kansallinen Kokoomus (Samlingspartiet) 22,2 procent (+ jämfört med förra mätningen i samma serie)
Sosialidemokraattinen Puolue (Socialdemokraterna) 19,0 procent (+- 0)
Vihreä Liitto (Gröna förbundet) 15,4 procent (-)
Suomen Keskusta (Centern) 14,8 procent (-)
Vasemistoliitto (Vänsterförbundet) 9,3 procent (+)
Perussuomalaiset (Sannfinländarna) 8,0 procent (-)
Svenska Folkpartiet 4,4 procent (+- 0)
Kristillisdemokraatit (Kristdemokraterna) 3,3 procent (+- 0)
Sininen tulevaisus (Blå framtid) 1,6 procent (+- 0)

Det här betyder att de tre partierna< i regeringen, där ett av dem nu alltså är Blå framtid, tillsammans stöds av 38,6 procent. Plus- respektive minustecknen ovan markerar i allmänhet små förändringar – den här nya storleksordningen har i det stora hela gällt sedan i somras. 2.356 personer har intervjuats.

Larsen cognac lanseras i stora delar av Asien

13 december 2017 13:48 | Mat & dryck | 1 kommentar

Jag gissar att ganska många svenska systemkunder har undrat varför en cognac där har det norska namnet Larsen.

Cognacen Larsen kommer från Cognac i Frankrike, men den som startade tillverkningen där var norrmannen Jens-Reidar Larsen. Larsen gifte sig med en kvinna från Cognac, och deras söner tog sen över tillverkningen.

Larsen cognac såldes 2012 till Rémy Martin, men 2013 såldes märket vidare till finska statliga spritjätten Altia.

Efter kommande årsskifte gör Altia en jättelansering av två Larsen-sorter, Larsen VSOP Reserve och Larsen XO Reserve, i en rad länder i Asien: Kina, Hongkong, Macao, Singapore, Malaysia och Indonesien.

Sedan tidigare äger och tillverkar Altia även det norska märket Amundsen cognac och, vilket kanske överraskar fler, franska Renault cognac.

Altia äger och tillverkar numera också Grönstedts cognac.

Det här gör finska Altia faktiskt till en av världens större cognacstillverkare.

Grisigt tecknat men utan knorr

13 december 2017 12:51 | Serier | 2 kommentarer

I Galago nummer 128 hittar man en, säger en, riktigt bra serie, Anneli Furmarks realistiskt tecknade och verklighetsnära ”Barnet”. Nå, jag tar också gärna del av John Anderssons vältecknade och fantasieggande bilder, men de är ju egentligen inte serier.

Mot allt det övriga har jag olika slags invändningar: att det inte är tillräckligt bra tecknat för att det skulle publiceras i en normal dags- eller veckotidning, att det saknar knorr eller slut och så vidare.

Och för de 89 kronor ett enskilt nummer kostar kunde man ju åtminstone begära det Galago alltid innehöll förr: presentationer av numrets serieskapare. Och det är då inte foton av dem jag efterlyser.

Danmark: Socialdemokratiet fortsätter att ligga över sitt valresultat

12 december 2017 21:25 | Politik | Kommentering avstängd

Vi utgår som vanligt från resultatet i det senaste folketingsvalet, 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Den 1 december publicerade Danmarks Radio en opinionsmätning gjord av Epinion:

Socialdemokratiet 28,1 procent
Radikale Venstre 4,3 procent
Socialistisk Folkeparti 5,1 procent
Enhedslisten 8,5 procent
Alternativet 5,2 procent
Venstre 20,1 procent
Dansk Folkeparti 16,0 procent
Konservative Folkeparti 4,7 procent
Liberal Alliance 5,5 procent
Nye Borgerlige 1,9 procent

Den 7 december publicerade Berlingske en mätning gjord av Gallup:

Socialdemokratiet 29,0 procent
Radikale Venstre 5,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,7 procent
Enhedslisten 6,7 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,4 procent
Dansk Folkeparti 17,5 procent
Konservative Folkeparti 4,9 procent
Liberal Alliance 4,4 procent
Nye Borgerlige 2,3 procent

Den 9 december publicerade Ritzau en opinionsmätning gjord av Voxmeter:

Socialdemokratiet 27,8 procent
Radikale Venstre 5,4 procent
Socialistisk Folkeparti 5,6 procent
Enhedslisten 8,9 procent
Alternativet 4,6 procent
Venstre 19,1 procent
Dansk Folkeparti 16,9 procent
Konservative Folkeparti 4,0 procent
Liberal Alliance 5,8 procent
Nye Borgerlige 0,7 procent

Ritzau Index – en sammanvägning av ett antal någorlunda färska mätningar – ger då följande resultat:

Socialdemokratiet 27.7 procent
Radikale Venstre 5,2 procent
Socialistisk Folkeparti 4,9 procent
Enhedslisten 8,3 procent
Alternativet 4,7 procent
Venstre 19,3 procent
Dansk Folkeparti 17,4 procent
Konservative Folkeparti 4,5 procent
Liberal Alliance 5,5 procent
Nye Borgerlige 1,5 procent

Inga påtagliga nya tendenser syns i flera mätningar gjorda under den här perioden. Socialdemokratiet fortsätter att ligga över sitt valresultat.

Norge: Høyre fortfarande större än Arbeiderpartiet. Småpartierna hotas av spärren

12 december 2017 15:46 | Politik | Kommentering avstängd

Resultat i stortingsvalet den 21 september 2017:

Høyre 25,0 procent (- 1,8 procentenheter jämfört med stortingsvalet 2013), 45 mandat (- 3) – partiledare Erna Solberg
Fremskrittspartiet 15,2 procent (- 1,2), 27 mandat (- 2) – partiledare Siv Jensen
Venstre 4,3 procent (- 0,9), 8 mandat (- 1) – partiledare Trine Skei Grande
Kristelig Folkeparti 4,2 procent (- 1,4), 8 mandat (- 2) – partiledare Knut Arild Hareide
Senterpartiet 10,3 procent (+ 4,9), 19 mandat (+ 9) – partiledare Trygve Slagsvold Vedum
Arbeiderpartiet 27,4 procent (- 3,5), 49 mandat (- 6) – partiledare Jonas Gahr Støre
Sosialistisk Venstreparti 6,0 procent (+ 1,9), 11 mandat (+ 4) – partiledare Audun Lysbakken
Rødt 2,4 procent (+ 1,3), 1 mandat (+ 1) – partiledare Bjørnar Moxnes
Miljøpartiet De Grønne 3,2 procent (+ 0,4), 1 mandat (+- 0) – partiledare Rasmus Hansson och Une Aina Bastholm

Det här valresultatet medförde, att den blå-blå regeringen (Høyre + Fremskrittspartiet) kunde sitta kvar och gör så fortfarande. Försök har dock gjorts att bredda regeringen genom att i den ta in också de två mittenpartier, som regeringen har förhandlat med för att få majoritet i Stortinget för viktiga frågor som statsbudgeten. Av dessa partier har liberala Venstre sagt ja (och är på väg in i regeringen), medan Kristelig Folkeparti har sagt nej. Det här betyder att Kristelig Folkeparti, om partiet i någon viktig fråga skulle rösta med oppositionen i stället för med regeringen, kan avgöra vilken politik Norge ska föra.

Fyra nya opinionsmätningar föreligger.

Norstats undersökning för Norsk Rikskringkasting publicerades den 4 december. I mätningen, som genomfördes 21-27 november, tillfrågades 939 personer:

Høyre 26,8 procent (+ 0,9 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Fremskrittspartiet 14,7 procent (+ 0,2)
Venstre 3,9 procent (+ 0,2)
Kristelig Folkeparti 4,6 procent (+ 0,4)
Senterpartiet 11,2 procent (- 0,5)
Arbeiderpartiet 25,8 procent (- 0,2)
Sosialistisk Venstreparti 7,1 procent (- 0,4)
Rødt 1,7 procent (- 0,7)
Miljøpartiet De Grønne 2,9 procent (+ 0,2)

Opinion Perducos undersökning för Avisenes Nyhetsbyrå publicerades den 7 november.

Høyre 25,6 procent (+ 0,1 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Fremskrittspartiet 14,9 procent (+- 0)
Venstre 3,4 procent (- 0,9)
Kristelig Folkeparti 3,9 procent (- 0,1)
Senterpartiet 11,5 procent (+ 0,3)
Arbeiderpartiet 26,6 procent (+ 1,5)
Sosialistisk Venstreparti 6,0 procent (- 1,3)
Rødt 2,5 procent (- 0,3)
Miljøpartiet De Grønne 4,4 procent (+ 0,6)

Norfaktas undersökning för Nationen och Klassekampen publicerades den 9 december. I mätningen, som genomfördes den 4-8 december, tillfrågades 1.000 personer:

Høyre 27,5 procent (+ 0,5 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Fremskrittspartiet 13,6 procent (+ 1,0)
Venstre 4,7 procent (+ 0,2)
Kristelig Folkeparti 3,7 procent (+ 0,5)
Senterpartiet 10,2 procent (- 0,3)
Arbeiderpartiet 26,7 procent (+ 0,1)
Sosialistisk Venstreparti 7,0 procent (- 0,3)
Rødt 2,1 procent (- 1,2)
Miljøpartiet De Grønne 3,3 procent (+ 1,4)

Kantar TNS´ undersökning för TV 2 publicerades den 12 december. I mätningen, som genomfördes 21-27 november, tillfrågades 974 personer:

Høyre 26,6 procent (- 0,3 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Fremskrittspartiet 14,0 procent (+ 2,1)
Venstre 4,3 procent (- 1,6)
Kristelig Folkeparti 4,1 procent (+ 1,0)
Senterpartiet 9,7 procent (- 1,8)
Arbeiderpartiet 26,0 procent (+ 0,7)
Sosialistisk Venstreparti 6,9 procent (- 0,5)
Rødt 2,8 procent (- 1,1)
Miljøpartiet De Grønne 3,5 procent (+ 1,6)

Arbeiderpartiets problem består. I tre av de här fyra opinionsmätningarna är Høyre större. Fremskrittspartiet ökar i tre av fyra undersökningar, medan liberala Venstre, som ska in i regeringen, liksom Kristelig Folkeparti, som inte vill vara med, pendlar kring fyraprocentsspärren. I tre av fyra undersökiningar ligger också MDG under spärren.

Ísland: Ny regering, icke utan våndor

11 december 2017 18:42 | Politik | Kommentering avstängd

Valet till det isländska Alltinget den 28 oktober 2017 fick följande resultat:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), 25,5 procent (- 3,75 procentenheter jämfört med förra alltingsvalet, 2016), 16 mandat (- 5)
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), 16,89 procent (- 0,99), 11 mandat (+ 1)
Samfylkingin (Samlingsfronten, det vill säga Socialdemokraterna) 12,05 procent (+ 6,31), 7 mandat (+ 4)
Miðflokkurinn (Centerpartiet) 10,87 procent (nytt parti, en utbrytning ur Framstegspartiet), 7 mandat)
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet, Íslands bondeparti) 10,71 procent (- 0,78), 8 mandat (+- 0)
Píratar (Piratpartiet, ett populistiskt parti) 9,20 procent (- 5,28), 6 mandat (- 4)
Flokkur fólksins (Folkets parti, ett vänsterpopulistiskt parti med invandringskritiska inslag) 6,88 procent (+ 3,34), 4 mandat (+ 4)
Viðreisn (Renässans, en EU-vänlig utbrytning ur Självstädighetspartiet) 6,69 procent (- 3,79), 4 mandat (- 3)
Björt framtíð (Ljus framtid, ett vänsterliberalt parti) 1,22 procent (- 5,94), 0 mandat (- 4)

Ett konkret resultat av det katastrofala valresultatet för Ljus framtid är, att partiledaren, Ottarr Proppé, avgår från sin post. Helt utplånat är partiet dock inte – partiet finns i en rad stora kommuners, bland annat Reykjavíks, fullmäktigeförsamlingar.

Men partiet har förlorat en del kända företrädare till andra partier, bland annat till Socialdemokraterna.

Det har tagit sin rundliga tid att få till stånd en ny regering. Efter svåra och utdragna förhandlingar fick till slut Katrin Jakobsdóttir, ledare för näst största partiet, Gröna Vänstern, i uppdrag att leda en blocköverskridande trepartiregering, utöver av hennes eget parti bestående av det största partiet, högerliberala Självständighetspartiet, plus det i valet kluvna Framstegspartiet – delar av det bildade ett nytt parti, Centerpartiet.

Gröna vänstern har haft en del inre konvulsioner under den process som ledde fram till den här regeringsbildningen, föga förvånande mot bakgrund av att det här partiet startade som en rest av landets gamla kommunistparti. Men i dag är det en mer allmän vänsterrörelse med drag också av miljöparti. Redan tidigt stod det klart att det fanns också alltingsledamöter och andra kända partimedlemmar som inte skulle komma att rösta för en blocköverskridande koalition av det slag det blev, ett resultat av mycket utdragna och svåra förhandlingar. Några bemärkta medlemmar plus ett par hundra andra har utträtt ur partiet – men det har också, särskilt i Reykjavík, fått en del nya medlemmar.

Och enligt en opinionsmätning ville ungefär hälften av Íslands befolkning se Katrin Jakobsdóttir som ny statsminister.

Den 30 november, ungefär samtidigt som den blocköverskridande koalitionen kom till, publicerades en opinionsmätning från isländska Gallup.

Det mest intressanta med den är att Socialdemokraterna nu är landets näst största parti, således aningen större än regeringsledande Gröna vänstern, som under en del av valrörelsen hotade Självständighetspartiet på dess plats som Íslands största parti. Här är hela resultatet i den här mätningen:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), 24,0 procent
Samfylkingin (Samlingsfronten, det vill säga Socialdemokraterna), 16,7 procent
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), 16,1 procent
Píratar (Piratpartiet, ett populistiskt parti), 10,4 procent
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet, Íslands bondeparti), 10,4 procent
Viðreisn (Renässans, en EU-vänlig utbrytning ur Självständighetspartiet), 7,1 procent
Miðflokkurinn (Centerpartiet, nytt parti, en utbrytning ur Framstegspartiet), 6,8 procent
Flokkur fólksins (Folkets parti, ett vänsterpopulistiskt parti med invandringskritiska inslag), 6,4 procent
Björt framtíð (Ljus framtid, ett vänsterliberalt parti), 1,2 procent

Också Självständighetspartiet och Framstegspartiet, som alltså båda sitter i den nya regeringen, backar en aning, men i det senares fall är det kanske intressantare att utbrytningen ur det, Centerpartiet, tappar mycket mer. Av de båda populistpartierna går Piratpartiet upp lite och Folkets parti backar lite. Ljus framtid verkar inte ha någon framtid som parlamentariskt parti.

Den nya regeringen har fått följande sammansättning:

Katrin Jakobsdóttir, De vänstergröna (partiordförande), statsminister
Bjarni Benediksson, Självständighetspartiet (partiordförande), finans- och ekonomiminister
Sigurður Ingi Jóhannsson, Framstegspartiet (partiordförande), kommunikations- och kommunminister
Kristján Þor Júlíusson, Självständighetspartiet, fiske- och jordbruksminister
Svandís Svavarsdóttir, De vänstergröna, hälsovårdsminister
Guðlaugur Þór Þórðarson, Självständighetspartiet, utrikesminister
Sigriður Á Andersen, Självständighetspartiet, justitieminister
Þórdís Kolbrún Reykfjörð Gylfadóttir, Självständighetspartiet, minister för turism, industri och innovation
Lilja Dögg Alfreðsdóttir, Framstegspartiet, minister för utbildning, vetenskap och kultur
Ásmundur Einar Daðason, Framstegspartiet, minister för social välfärd och jämställdhet
Guðmundur Ingi Guðbrandsson, De vänstergröna, minister för miljö och naturresurser

« Föregående sidaNästa sida »

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^