Ísland: Ny regering, icke utan våndor

11 december 2017 18:42 | Politik | Kommentering avstängd

Valet till det isländska Alltinget den 28 oktober 2017 fick följande resultat:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), 25,5 procent (- 3,75 procentenheter jämfört med förra alltingsvalet, 2016), 16 mandat (- 5)
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), 16,89 procent (- 0,99), 11 mandat (+ 1)
Samfylkingin (Samlingsfronten, det vill säga Socialdemokraterna) 12,05 procent (+ 6,31), 7 mandat (+ 4)
Miðflokkurinn (Centerpartiet) 10,87 procent (nytt parti, en utbrytning ur Framstegspartiet), 7 mandat)
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet, Íslands bondeparti) 10,71 procent (- 0,78), 8 mandat (+- 0)
Píratar (Piratpartiet, ett populistiskt parti) 9,20 procent (- 5,28), 6 mandat (- 4)
Flokkur fólksins (Folkets parti, ett vänsterpopulistiskt parti med invandringskritiska inslag) 6,88 procent (+ 3,34), 4 mandat (+ 4)
Viðreisn (Renässans, en EU-vänlig utbrytning ur Självstädighetspartiet) 6,69 procent (- 3,79), 4 mandat (- 3)
Björt framtíð (Ljus framtid, ett vänsterliberalt parti) 1,22 procent (- 5,94), 0 mandat (- 4)

Ett konkret resultat av det katastrofala valresultatet för Ljus framtid är, att partiledaren, Ottarr Proppé, avgår från sin post. Helt utplånat är partiet dock inte – partiet finns i en rad stora kommuners, bland annat Reykjavíks, fullmäktigeförsamlingar.

Men partiet har förlorat en del kända företrädare till andra partier, bland annat till Socialdemokraterna.

Det har tagit sin rundliga tid att få till stånd en ny regering. Efter svåra och utdragna förhandlingar fick till slut Katrin Jakobsdóttir, ledare för näst största partiet, Gröna Vänstern, i uppdrag att leda en blocköverskridande trepartiregering, utöver av hennes eget parti bestående av det största partiet, högerliberala Självständighetspartiet, plus det i valet kluvna Framstegspartiet – delar av det bildade ett nytt parti, Centerpartiet.

Gröna vänstern har haft en del inre konvulsioner under den process som ledde fram till den här regeringsbildningen, föga förvånande mot bakgrund av att det här partiet startade som en rest av landets gamla kommunistparti. Men i dag är det en mer allmän vänsterrörelse med drag också av miljöparti. Redan tidigt stod det klart att det fanns också alltingsledamöter och andra kända partimedlemmar som inte skulle komma att rösta för en blocköverskridande koalition av det slag det blev, ett resultat av mycket utdragna och svåra förhandlingar. Några bemärkta medlemmar plus ett par hundra andra har utträtt ur partiet – men det har också, särskilt i Reykjavík, fått en del nya medlemmar.

Och enligt en opinionsmätning ville ungefär hälften av Íslands befolkning se Katrin Jakobsdóttir som ny statsminister.

Den 30 november, ungefär samtidigt som den blocköverskridande koalitionen kom till, publicerades en opinionsmätning från isländska Gallup.

Det mest intressanta med den är att Socialdemokraterna nu är landets näst största parti, således aningen större än regeringsledande Gröna vänstern, som under en del av valrörelsen hotade Självständighetspartiet på dess plats som Íslands största parti. Här är hela resultatet i den här mätningen:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), 24,0 procent
Samfylkingin (Samlingsfronten, det vill säga Socialdemokraterna), 16,7 procent
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), 16,1 procent
Píratar (Piratpartiet, ett populistiskt parti), 10,4 procent
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet, Íslands bondeparti), 10,4 procent
Viðreisn (Renässans, en EU-vänlig utbrytning ur Självständighetspartiet), 7,1 procent
Miðflokkurinn (Centerpartiet, nytt parti, en utbrytning ur Framstegspartiet), 6,8 procent
Flokkur fólksins (Folkets parti, ett vänsterpopulistiskt parti med invandringskritiska inslag), 6,4 procent
Björt framtíð (Ljus framtid, ett vänsterliberalt parti), 1,2 procent

Också Självständighetspartiet och Framstegspartiet, som alltså båda sitter i den nya regeringen, backar en aning, men i det senares fall är det kanske intressantare att utbrytningen ur det, Centerpartiet, tappar mycket mer. Av de båda populistpartierna går Piratpartiet upp lite och Folkets parti backar lite. Ljus framtid verkar inte ha någon framtid som parlamentariskt parti.

Den nya regeringen har fått följande sammansättning:

Katrin Jakobsdóttir, De vänstergröna (partiordförande), statsminister
Bjarni Benediksson, Självständighetspartiet (partiordförande), finans- och ekonomiminister
Sigurður Ingi Jóhannsson, Framstegspartiet (partiordförande), kommunikations- och kommunminister
Kristján Þor Júlíusson, Självständighetspartiet, fiske- och jordbruksminister
Svandís Svavarsdóttir, De vänstergröna, hälsovårdsminister
Guðlaugur Þór Þórðarson, Självständighetspartiet, utrikesminister
Sigriður Á Andersen, Självständighetspartiet, justitieminister
Þórdís Kolbrún Reykfjörð Gylfadóttir, Självständighetspartiet, minister för turism, industri och innovation
Lilja Dögg Alfreðsdóttir, Framstegspartiet, minister för utbildning, vetenskap och kultur
Ásmundur Einar Daðason, Framstegspartiet, minister för social välfärd och jämställdhet
Guðmundur Ingi Guðbrandsson, De vänstergröna, minister för miljö och naturresurser

Caprice med Helen Sjöholm

11 december 2017 2:06 | Musik, Politik, Ur dagboken | Kommentering avstängd

Årets Caprice med OD, Orphei Drängar, blev en festlig och musikaliskt bred tillställning, dessutom nu åter i universitetsaulan där restaureringen har resulterat i en utmärkt ljudåtergivning.

Som vanligt vid de här konserterna, fick man inget program, och även valet av gästartister blev en överraskning för oss i publiken. Som introduktör och sammanhållande (ibland hemlighållande) kraft fungerade Samuel Åhman, och dirigent (i stället för den fortfarande sjukskrivna Cecilia Rydinger-Alin) var Folke Alin.

Stjärnan i den här Capricen var utan tvekan Helen Sjöholm, som briljerade till exempel i BAO-numret ”Nu mår jag mycket bättre”, Py Bäckmans och Stefan Nilssons fina ”Gabriellas sång” för filmen ”Så som i himmelen” (2004) och Mikael Wiehes underbara sång om åldrande men också om fortsatt kamp ”Ska nya röster sjunga”, för övrigt också insjungen av den politiskt mycket engagerade Monica Zetterlund. I den backades Sjöholm av kören, och det faktum att OD osökt deltog också i en rad av solistnumren kompenserar åtminstone delvis att kören möjligen gavs för lite eget utrymme under den här Capricen.

Men kören gjorde ändå en del mycket hörvärda egna nummer, till exempel en madrigal med rötter från 1100-talet.

Den andra hemliga gästen var skådepelaren Andreas Nilsson, duktig på att imitera så väl dialekter som kända personer, och hans gestaltning av Kalle Anka och andra disneyfigurer väckte publikens jubel. Men frågan är om Capricerna ska vara mer av scenshow och därmed mindre av musikevenemang. Fast i rättvisans namn: Nilsson funkade också som sångpartner till Sjöholm.

Till det jag då ännu inte har nämnt är potpurriet med Elton John-låtar, den gamla Dolly Parton- och Kenny Rogers-hiten ”Islands In the Stream” och kompande Trio X´ suveräna jazzsolo.

Inte konstnärligt men programläggningsmässigt lite märkligt var det att, utöver Trio X, också få höra den mycket begåvade lettiska, här i Sverige verksamma pianisten Inese Klotina. Missförstå mig inte: Jag lyssnade mer än gärna på henne, men just under en OD-konsert hade jag velat höra lite mer med just OD.

* * *

Nå, det fick jag och ett urval andra lite senare under kvällen, då det var Stor-OD i Rikssalen på Uppsala slott. Birgitta är allt sedan sin tid som ordförande i Körförbundet så kallad Moster i OD, och jag får i egenskap av make följa med på de här slutna tillställningarna, som ägnas åt stipendieutdelning, tal (bland annat av den mycket spirituelle Hans Dalborg) och en bättre middag ständigt avbruten av sång. Man sjunger allt från dryckesvisor till Bellman och Taube, och de som sjunger är glada men verkligen inte några amatörer.

Man sitter med sin fru/make, och mitt emot mig satt till exempel förra ärkebiskopsparet Anders och Kajsa Weijryd, men när ljudnivån tillät, pratade jag också till exempel med en gammal bekant ur körsångsvärlden, Stefan Parkman.

Middagen startade med ceviche på tonfisk, lax och bläckfisk tillsammans med mangosalsa och örtbröd. Till huvudrätt fick vi lammfärsbiff med marsalasås och gräddkokt kål. Efterrätten, som jag försiktigt smakade på (jag är diabetiker), var äppel- och kanelparfait med glöggkokta körsbär.

Jag och Birgitta fick alkoholfria dryckesalternativ, och ska jag nämna något särskilt, är det den alkoholfria men mycket smakrika och goda snaps vi bjöds på – tyvärr vet jag inte vad den heter, men jag ska ta reda på det och köpa den.

När middagen bröts för kaffe och sen dans, valde vi – två åttioåringar – att ta taxi hem. På vägen ut träffade vi Jüri-Karl Seim och hans dotter. Seim är gammal ODist, och jag känner honom framför allt från otaliga resor till vårt forna hemland Estland, där vi båda jobbade för att återupprätta det socialdemokratiska partiet.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^