Eesti/Estland – ett återbesök i mitt barndomsland

6 november 2017 16:03 | Handel, Mat & dryck, Media, Politik, Resor, Trädgård, Ur dagboken | 6 kommentarer

I 80-årspresent av min hustru fick jag något alldeles fantastiskt, ett veckolångt återbesök i mitt födelseland, Estland, däribland en utflykt till min barndoms hemby, Juminda, belägen nästan ytterst på en halvö öster om Tallinn ut i Finska viken.

Jag var sex år när min familj en natt i februari 1944 i min pappas fiskebåt, fylld av andra flyende, tog sig över till Finland. Där blev vi kvar fram till hösten samma år då vi, inför Finlands fredsslut med Sovjetunionen som skulle medföra utlämning av estniska flyktingar, begav oss vidare till Sverige. Men det är en annan historia.

Från den här estlandsresan, 11-18 oktober, har jag redan berättat om vårt besök på de estniska socialdemokraternas valvaka i Tallinn – det var kommunalval i Estland söndagen den 15 oktober – och om valresultatet.

Besökstillfället var valt med hänsyn till det här valet, men egentligen var ju syftet med resan att ge mig en chans att ytterligare en gång i livet besöka den by och det hus där jag föddes den 19 juni 1937 och den huvudstad, alltså Tallinn, jag så ofta besökte inför Estlands frigörelse från Sovjetunionen och perioden av återupprättandet av ett fritt och demokratiskt land – med det senare arbetade jag på uppdrag av det svenska socialdemokratiska partiet, på vars huvudkontor jag arbetade. I återuppbyggnaden av det socialdemokratiska partiet i Estland kom jag att spela en viktig roll.

Återbesöket i barndomsbyn Juminda kom, efter telefonkontakt med en släkting, Karli Lambot, att genomöras lördagen den 14 oktober, och eftersom Karli har en son som bor i Tallinn bad han denne, som också heter Karli, skjutsa oss i bil från vårt hotell, Tallink Express Hotel i hamnen. Det var bra att också få skjuts med en person som kunde vägen till Juminda och omnejden. Jag hade köpt rosenbuketter till dem vi skulle möta men också för att lägga på mina mor- och farföräldrars gravar på kyrkoården i Leesi, som vi skulle komma att passera. Mina farföräldrar, som jag minns från mitt barndomshem, Tabani, Hinrik – men han kallades Hindrek – och Anna Kokk (hon född Kvelstein), var båda döda, när vi gav oss i väg från Estland. Detsamma gällde min mormor, Anna Maria (”Marja”) Sankmann, född Niiholm, det senare rimligen ett förestnigande av det finlandssvenska Nyholm. Den ende av mina nära anförvanter som fortfarande levde när vi gav oss i väg var morfar, Jaan Sankmann.

Vi fick också möjlighet att gå in i kyrkan i Leesi, där mina föräldrar konfirmerades och senare vigdes. Den här kyrkan hölls i gång under sovjetåren, och den absolut drivande kraften i det här arbetet var en faster till mig, så trots att jag inte är ett dugg troende, kände jag en stark samhörighet med just den här kyrkan och skänkte därför en ganska stor summa pengar till kyrkkassan.

Sedan åkte vi vidare till Juminda, och redan på vägen dit märkte jag att allt inte var sig likt sen jag sist var där (nu ganska länge sedan): Landsvägen var relativt nyasfalterad, inte bara en smal grusväg till en avkrok.

Och så var vi framme vid Rätsepa (Skräddargården), där Karli den äldre och hans hustru Tiiu bor.

I en liten lantby som Juminda är de familjer som bor där ofta invävda i varann genom giftermål. Husmor på Rätsepa i min barndom var Anna, gift Lambot men född Kokk – hon var en syster till min farfar. Från den här familjen och gården kom Kreete Lambot, i Sverige gift Lindberg. Vi fortsatte att ha kontakt med Kreete här i Sverige, och jag var också nere i Skåne på hennes begravning. Sen mötte jag vid ett besök i Juminda, av en slump, hennes söner, som hade åkt dit för att göra det hon önskade, att strö hennes aska i havet utanför den gamla hembyn, Juminda.

Jag har varit hemma hos familjen Lambot tidigare i samband med återbesök i Juminda, allt ifrån slutet av perioden då Estland fortfarande var en del av Sovjetunionen, under övergångstiden och sen flera gånger efter den återerövrade självständigheten. Vid de första besöken var Juminda sig likt, som jag mindes byn från min barndom – bara morfars och mormors hus, Siguri (Cikoriagården), hade rivits och ersatts av ett semesterhem knutet till en industri, men delar av trädgården fanns fortfarande kvar, och vid ett höstligt besök hittade jag mogna äpplen på ett träd på tomten, ett träd som fanns där redan på morfars och mormors tid. Jag tog med mig några mogna äpplen hem till min mamma, vars barndomshem det här ju var, och jag minns att hon grät av rörelse, när jag plockade fram de här äpplena i samband med ett besök i Juniskär.

Nu hade semesterhemmet ersatts av en stor modern villa, som omgärdades av granhäck. (Där fanns förr syrener. Jag har ett foto från vårt första återbesök i Juminda, på vilket min familj och Kreete samt vår mamma står framför syrenerna vid morfars och mormors och min mammas hus.)

En del av tomten, där för övrigt jordkällaren stod, hade styckats av, och där stod nu en modern villa, uppförd av ett par där den ena parten hade familjeanknytning till byn. Husägarna var ute och krattade löv, och när Karli stannade bilen och vi hälsade över staketet, bjöds vi in och jag fann att huset interiörmässigt lika gärna kunde ha funnits någonstans i Sverige.

Också Karlis eget hem på Rätsepa var nu invändigt helt modernt – till det nya i alla hus i Juminda hör indraget vatten och avlopp – förr, även under sovjettiden och övergångstiden, hade man brunn och slaskhink – och det är självklart att folk har telefon, TV och annat sådant. Birgitta och jag bjöds på egenfångad och egengravad sik. Samtalet rörde praktiskt taget allt om byn och vad som hade hänt där – Karli är vald till så kallad byäldste och känner till allt och alla, och han skriver regelbundet om byns begivenheter på en särskild hemsida för ändamålet. Jag hade berättat att vi nästa dag skulle på de estniska socialdemokraternas valvaka, men eftersom Karli inte tillhör något av de politiska partierna – han har, vet jag, tidigare kandiderat för en rent lokal lista, och sonen som skjutsade oss har kandiderat för en valallians i Tallinn, Vaba Tallinna Kodanik (Fri medborgare i Tallinn) – pratade vi inte så mycket om politik. Karli den äldre har i yngre dar varit tävlingscyklist; sonen är jurist.

Karli tar oss med på en rundtur i Juminda med omnejd, och eftersom det av och till regnar, åker vi i hans bil. Jag har redan berättat om turen till min mors barndomshem och till det nya hus som har byggts på tomten.

Men dess förinnan gör vi ett av Karli förberett besök i mitt barndomshem, Tabani. Jag minns det som ett gult trähus med rosensnår längs väggen mot vägen, en stor björk nere vid vägen (till vänster från huset sett), uthus med lagård och stall till höger och bastu en bit ner bakom huset, men praktiskt taget inget av det här, bortsett från det nu ombyggda huset, finns kvar. På gårdsplan ner mot vägen finns nu en välskött trädgård med fruktträd.

Och när jag går in i huset, numera bebott av släktingar, känner jag inte längre igen nästan någonting, och då syftar jag inte på den nutida möbleringen eller det faktum att de som bor i huset numera förstås har vatten och avlopp och el indraget, har TV och annat sådant. Själva rumsindelningen är en annan. Jag är i ett främmande hus.

Men vi blir oerhört varmt och vänligt mottagna av husets nuvarande ägare, dotter till en av mina fastrar, Elvira, som flyttade in där när vi hade gett oss i väg. På Tabani bor också Elviras dotterdotter och hennes son. Vi känner oss välkomna och blir hjärtligt bemötta, men det här är alltså mäniskor som jag egentligen inte känner, och mitt barndomshem känns som en främmande värld, detta trots att jag har mycket tydlig egna barndomsminnen härifrån: Farmor som en gång lurade mig att fiska med metspö ur ett vattenfyllt handfat – jag skulle bara blunda och be till Gud så skulle jag få fisk, och mycket riktigt: när jag hade bett färdigt och tittade, satt det en strömming på kroken. Farfar som var blind och mest låg i sin säng – men en morgon berättade farmor, en riktig krutgumma, att hennes man hade blivit pilsk och kommit in till henne, vilket ändade i att hon jagade ut honom, enligt henne så att han fastnade med skägget i rosensnåren. Och så minns jag en natt då min pappa, annars en stark och kapabel karl, kom in i rummet där mamma och jag sov, och han vacklade som berusad – förklaringen var att han hade vågat sig ner från farstuvinden, där det var så lågt till tak att man inte ens kunde sitta upprätt och där han gömde sig för att slippa bli inkallad till röda armén. Därifrån kom det sen några som ville förhöra mamma om vart han hade tagit vägen. Jag satt bredvid mamma när hon, alldeles vit och darrande, förhördes och hon förklarade, att vad hon visste hade han gett sig i väg till mobiliseringsstället och då också medfört familjens radioapparat – de här farliga kommunikationslänkarna togs allmänt i beslag. Men jag minns också ljuvliga sommardagar, särskilt en då jag la mig på rygg bland vildblommorna under en stor, blommande hägg.

Som ett slags brygga till krigs- och ockupationsåren i barndomen fungerade ett återbesök vid ett minnesmonument, ursprungligen tillkommet under sovjetåren, över ett ohyggligt förintelseslag 1941, då batteri från den då ockuperande tyska armén från en position bakom vår lilla by tillsammans med finskt batteri på andra sidan av Finska viken besköt sovjetiska och beslagtagna fartyg och båtar på väg mot Leningrad med flyende sovjetisk militär plus estniska kommunister men också många tvångskommenderade ester. Med hjälp av detta plus bomber, torpeder och minor sänktes 183 skepp, och havet utanför vår halvö blev ett dödens hav. En del av de omkomna flöt i land vid våra stränder och begravdes sen också utan namn i sanden. Jag har ett barndomsminne av en kvinna från Tallinn som kom till vår lilla by där hon av någon anledning trodde att hennes man hade flutit i land och begravts. Byborna ledde henne till en sandgrav de trodde en man som motsvarade hennes beskrivning låg i och hjälpte henne att gräva. Kroppen var vid det laget så illa ankommen att hon inte kunde avgöra om det här verkligen var hennes man, så hon lånade en fickkniv av min yngste morbror, Juku (Johannes) och sprätte upp den dödes byxbenssöm men det var inte rätt karl. Morbror Juku slängde sen sin fickkniv i havet, eftersom han tyckte att den luktade. Och jag minns att det i den uppgrävde mannens ficka låg en lapp med den alltför optimistiska texten ”Död, jag flyr från dig till världens ände”.

Den här minnesplatsen har sedan kompletterats med andra minnesplattor, också försetts med en desarmerad mina och ett rep med skylten att det är förbjudet att beträda stranden, ett minne från sovjettiden.

Sen återvände vi till Rätsepa ännu en gång, men eftersom det mörknade, tackade vi värdfolket och blev sen av Karli den äldre skjutsade till vårt hotell i Tallinn. Av Karli fick jag också två små häften med vad nyfödda i byn år för år har döpts till och hittade där till exempel mina föråldrars dopnamn under deras födelseår. Jag fick också ett exemplar av en bok där jumindabor intervjuas om och berättar om sin egen och byns historia, ”Juminda jubijäneksed”. Den har jag sen tidigare, har till och med skrivit om den här på bloggen (11 november 2011). Jag fick den mig tillsänd av två andra släktingar, Liina Paadimeister, som vi faktiskt hann träffa på vårt hotell innan vi lämnade Tallinn, och så den nu döda Leida Urv. Men naturligtvis började jag genast läsa om den, nu särskilt intresserad av det Karli har skrivit i den. Till det roliga med den här boken hör att där finns mängder av foton, bland annat av min pappa vid bygungan och, alldeles i början av boken, ett konfirmationsfoto av tre nära anförvanter, den nämnda Kreete och två av min mammas syskon.

* * *

Övriga dagar tillbringade vi alltså i Tallinn.

Jag har tidigare redan skrivit om valet och valvakan, men hade jag inte läst estniska tidningar och sett nyhetssändningar plus lördagskvällens slutdebatt i TV, skulle jag, om jag hade varit en obevandrad och icke estniskakunnig besökare, knappast ha förstått att vi befann oss i slutskedet av en valrörelse. Ingenstans såg jag några valaffischer, och när vi med tips från det socialdemokratiska partikontoret var ute för att få vara med om något valmöte, hittade vi inget på angiven plats och tid.

Det usla vädret satte gränser för vår lust att loda omkring, så också mina usla ben, och eftersom vi inte bodde mycket nära någon passage in i Gamla stan, blev det mycket taxi till bestämda mål.

Det hotell där vi bodde hade usel mat, så vi var alltså tvungna att söka oss till restauranger i Vana linn (Gamla stan), och i början drev oss hunger och trötta ben att också besöka några turistfällor – jag tänker inte namnge dem – där kvaliteten inte motsvarade priset. Men med användande av min gamla lokalkännedom tog vi oss sen till några restauranger, värda att besöka: Vanaema juures (Hos mormor/farmor) en bit upp från Rådhustorget, en restaurang med traditionell estnisk mat och inredd med äldre möbler och inredningsdetaljer; Peppersack nära Rådhustorget; Olde Hansa , en krog med medeltida meny, också nära Rådhustorget; slutligen även Rataskaevu 10, en del av hotell Rataskaevu med ingång från torget ovanför med sin gamla hjulbrunn, det som har gett hotellet, torget där det är beläget och restaurangen deras namn.

Vid det här torget hittade vi också en hantverksbutik med mycket fina konsthantverksprodukter – här köpte vi en del till våra barn och barnbarn, och Birgitta hittade vrålsnygga textilier åt sig själv. Många butiker på vägen ner mot Viru-porten säljer krafs och bärnstenssmycken till mycket höga priser, men naturligtvis kan man även där göra enstaka fynd.

Vi gick också runt i affärskomplexet runt hotell Viru, beläget utanför Viru-porten in till Gamla stan, och det visade sig att Birgittas planerade 80-årspresent till mig även innefattade en del nya kläder, som hon ville köpa i Tallinn. Varuhuset Kaubamaja har en herrepikering som inte går av för hackor (vilket numera också innefattar priserna – hög kvalitet men också högt pris. Men efter lite letande hittade vi till någorlunda rimligt pris en ursnygg blazer och två par dito byxor, det ena de mycket sköna mörkblå manchesterjeans jag nu har på mig. Den kvinnliga expediten hade god blick för vad som föreföll passa mig, men jag fick förstås prova i provhytt och fick fler val tills jag blev nöjd. Mitt ständiga problem, att jag måste korta nyinköpta byxor, lovade Birgitta ta hand om hemma, och nu har jag verkligen några mycket fina plagg – jag har använt kavajen och de andra byxorna vid vårt senaste besök på Uppsala konsert & kongress.

Jag vill sluta med att tacka hustrun för den här fantastiska 80-årspresenten.

Med en sån hustru vid sin sida är varje man i min ålder beredd att leva ett antal år till.

Norge: Inget lyft för Arbeiderpartiet

3 november 2017 17:21 | Politik | 2 kommentarer

Resultat i stortingsvalet den 21 september 2017:

Høyre 25,0 procent (- 1,8 procentenheter jämfört med stortingsvalet 2013), 45 mandat (- 3) – partiledare Erna Solberg
Fremskrittspartiet 15,2 procent (- 1,2), 27 mandat (- 2) – partiledare Siv Jensen
Venstre 4,3 procent (- 0,9), 8 mandat (- 1) – partiledare Trine Skei Grande
Kristelig Folkeparti 4,2 procent (- 1,4), 8 mandat (- 2) – partiledare Knut Arild Hareide
Senterpartiet 10,3 procent (+ 4,9), 19 mandat (+ 9) – partiledare Trygve Slagsvold Vedum
Arbeiderpartiet 27,4 procent (- 3,5), 49 mandat (- 6) – partiledare Jonas Gahr Støre
Sosialistisk Venstreparti 6,0 procent (+ 1,9), 11 mandat (+ 4) – partiledare Audun Lysbakken
Rødt 2,4 procent (+ 1,3), 1 mandat (+ 1) – partiledare Bjørnar Moxnes
Miljøpartiet De Grønne 3,2 procent (+ 0,4), 1 mandat (+- 0) – partiledare Rasmus Hansson och Une Aina Bastholm

Det här valresultatet medförde, att den blå-blå regeringen (Høyre + Fremskrittspartiet) kunde sitta kvar och gör så fortfarande. Försök har dock gjorts att bredda regeringen genom att i den ta in också de två mittenpartier, som regeringen har förhandlat med för att få majoritet i Stortinget för viktiga frågor som statsbudgeten. Av dessa partier har liberala Venstre sagt ja (och är på väg in i regeringen), medan Kristelig Folkeparti har sagt nej. Det här betyder att Kristelig Folkeparti, om partiet i någon viktig fråga skulle rösta med oppositionen i stället för med regeringen, kan avgöra vilken politik Norge ska föra.

Jag har nyligen publicerat och kommenterat de norska oktoberrmätningarna.

Norstats undersökning för NRK publicerades den 2 novtember. I mätningen, som genomfördes 25-31 oktober, tillfrågades 937 personer.

Høyre 25,9 procent (+ 0,3 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Fremskrittspartiet 14,5 procent (+ 0,2)
Venstre 3,7 procent (- 0,5)
Kristelig Folkeparti 4,2 procent (+ 0,3)
Senterpartiet 11,7 procent (+ 1,1)
Arbeiderpartiet 26,0 procent (- 0,4)
Sosialistisk Venstreparti 7,5 procent (+- 0)
Rødt 2,4 procent (- 0,1)
Miljøpartiet De Grønne 2,7 procent (- 0,6)

Också i den här mätningen står Arbeiderpartiet och stampar: backar lite och är i princip jämnstort med Høyre. Senterpartiet ökar mest. Liberala Venstre, som vill in i den blå-blå regeringen, ligger under spärren. Och MDG närmar sig inte ens spärren.

Estland: Centerpartiet slukar Tallinns gröna

2 november 2017 22:39 | Politik | Inga kommentarer

Keskerakond (Centerpartiet) lyckades i det nyligen genomförda kommunalvalet med minsta möjliga marginal bibehålla sitt enpartistyre i Tallinn.

Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska partiet) var berett att bilda koalition med Centern, men redan efter ett inledande samtal hoppade Centern av, sannolikt för att Socialdemokraterna ställde krav för att ställa upp, dessutom ett styre där de skulle behandlas som en likvärdig part.

Nu meddelar maktpartiet i Tallinn, att de ändå har fått en partner, Eestimaa Rohelised (Estlands gröna) – visserligen klarade de senare inte spärren, men De gröna får ändå en viceordförandepost i fullmäktige – posten kommer att innehas av Züleyxa Izmailova. Hon har en far som kommer från Azerbajdzjan och har ironiskt nog, innan hon blev ordförande för De gröna, under en period varit socialdemokrat.

Centerns syfte med det här är säkert att inkorporera Estlands gröna i de egna partiet. Många tidigare gröna finns redan där.

Suomi/Finland: Märkbara förändringar i partisympatierna

2 november 2017 21:42 | Politik | Inga kommentarer

I valet 2015 till Eduskunta (Riksdagen) fördelade sig rösterna så här:

Suomen Keskusta (Centern), ett borgerligt och landsbygdsbetonat mittenparti, fick 21,1 procent.
Kansallinen Kokoomus (Samlingspartiet), ett borgerligt högerparti, fick 18,2 procent.
Perussuomalaiset (Sannfinländarna), ett populistiskt parti, fick 17,7 procent.
Sosialidemokraattinen Puolue (Socialdemokraterna), ett socialdemokratiskt parti, fick 16,9 procent.
Vihreä Liitto (Gröna förbundet), ett miljöparti, fick 8,5 procent.
Vasemistoliitto (Vänsterförbundet), ett vänsterparti, fick 7,1 procent.
Svenska Folkpartiet, ett borgerligt parti för den svenska minoriteten i Finland, fick 4,9 procent.
Kristillisdemokraatit (Kristdemokraterna), ett borgerligt parti med kristna värderingar, fick 3,5 procent.

Finland har under efterkrigstiden haft breda koalitionsregeringar, ofta över blockgränsen, men det här valet ändade i en borgerlig regering med Centerns partiordförande Juha Sipilä som statsminister och bestående bara av tre partier: Centern, Samlingspartiet och det här valets raket, Sannfinländarna.

Centerledarens, till lika statsministerns kantighet har lett till att Samlingspartiet har blivit större än Centern.

Sannfinländarna, vars popularitet har rasat på grund av att partiet inte har kunnat leverera det dess väljare hoppades på, har tappat jättemycket i stöd, och när partiledaren, utrikesminister Timo Soini, meddelade att han tänkte avgå, valde partikongressen den mer högerextreme Jussi Halla-aho till ny partiledare och den nya partistyrelsen fick samma profil. Det här ledde till att Soini och övriga sannfinländska ministrar och många riksdagsledamöter beslöt sig för att lämna sitt gamla parti och först bilda en egen riksdagsgrupp, Uusi vaihtoehto (Nytt alternativ), som sen skulle ombildas till partiet Sininen tulevaisus (Blå framtid).

Socialdemokraterna, som i det senaste riksdagsvalet fick ett historiskt lågt resultat, bytte bland annat partiledare och lyckades genom profilerad oppositionsparti åter bli stort, i vissa mätningar till och med Finlands största parti.

Taloustutkimus har gjort en ny väljarundersökning, som den 2 november publicerades av Yle. Undersökningen gjordes under perioden 4-31 oktober. 2.448 personer tillfrågades, och av dessa kunde 1.473 ange partisympati.

Det här är fördelningen av partisympatierna i den aktuella mätningen; jämförelsesiffrorna gäller motsvarande mätning förra månaden:

Kansallinen Kokoomus (Samlingspartiet) 22,8 procent (+ 1,1 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Sosialidemokraattinen Puolue (Socialdemokraterna) 18,4 procent (+ 1,1)
Suomen Keskusta (Centern) 17,4 procent (+ 1,6)
Vihreä Liitto (Gröna förbundet) 14,0 procent (- 2,6)
Vasemistoliitto (Vänsterförbundet) 9,0 procent (+ 0,7)
Perussuomalaiset (Sannfinländarna) 6,9 procent (- 3,0)
Svenska Folkpartiet 4,9 procent (+ 1,4)
Kristillisdemokraatit (Kristdemokraterna) 3,4 procent (- 0,5)
Sininen tulevaisus (Blå framtid) 1,3 procent (- 0,2)

Samlingspartiet och Socialdemokraterna ligger som tidigare på första respektive andra plats, och båda ökar lika mycket.

Centern ökar och ligger nu på tredje plats, medan Gröna förbundet åker ner på fjärde. Vänsterförbundet ligger på femte plats.

Sannfinländarna backar kraftigt, men detta kommer inte Blå framtid till godo.

Svenska Folkpartiet är större än Kristdemokraterna.

Ísland: Förlorande partiledare avgår. Svårt att bilda regering

2 november 2017 17:30 | Politik | Inga kommentarer

Valet till det isländska Alltinget den 28 oktober 2017 fick följande resultat:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), 25,5 procent (- 3,75 procentenheter jämfört med förra alltingsvalet, 2016), 16 mandat (- 5)
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), 16,89 procent (- 0,99), 11 mandat (+ 1)
Samfylkingin (Samlingsfronten, det vill säga Socialdemokraterna) 12,05 procent (+ 6,31), 7 mandat (+ 4)
Miðflokkurinn (Centerpartiet) 10,87 procent (nytt parti), 7 mandat)
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet) 10,71 procent (- 0,78), 8 mandat (+- 0)
Píratar (Piratpartiet) 9,20 procent (- 5,28), 6 mandat (- 4)
Flokkur fólksins (Folkets parti) 6,88 procent (+ 3,34), 4 mandat (+ 4)
Viðreisin (Renässans) 6,69 procent (- 3,79), 4 mandat (- 3)
Björt framtíð (Ljus framtid) 1,22 procent (- 5,94), 0 mandat (- 4)

Ett konkret resultat av det katastrofala valresultatet för Ljus framtid är, att partiledaren, Ottarr Proppé, avgår från sin post. Helt utplånat är partiet dock inte – partiet finns i en rad stora kommuners, bland annat Reykjavíks, fullmäktigeförsamlingar.

Men partiet har förlorat en del kända företrädare till andra partier, bland annat till Socialdemokraterna.

Sonderingar inför regeringsbildningen pågår redan. En ny regering skulle kunna bildas under ledning av Katrin Jakobsdóttir från Gröna Vänstern, ganska lätt om den omfattade bara hennes parti plus Socialdemokraterna och Piratpartiet, men en sådan regering skulle inte få majoritet i Alltinget. Tog man också med Framstegspartiet och Renässans skulle man få problem med EU-frågan, eftersom Renässans är för anslutning och vill ha folkomröstning, medan Framstegspartiet inte ens vill ha någon folkomröstning. Det nya Folkets parti är ett populistiskt parti, som har lovat mycket som man inte ens vet hur det skulle finansieras. Centerpartiet vill Framstegspartiet inte sitta i regering tillsammans med, och det politiska avståndet är ganska stort mellan vänsterpartierna och Självständighetspartiet.

Danmark: Opinionsmätningar i oktober visar ingen ny trend

1 november 2017 21:57 | Politik | Inga kommentarer

Vi utgår som vanligt från resultatet i det senaste folketingsvalet, 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Jag har inte publicerat resultatet av danska opinionsmätningar, gjorda under oktober, men här följer fem oktobermätningar.

Den 3 oktober publicerade Børsen en opinionsmätning gjord av Greens:

Socialdemokratiet 24,4 procent
Radikale Venstre 5,1 procent
Socialistisk Folkeparti 4,9 procent
Enhedslisten 9,5 procent
Alternativet 5,7 procent
Venstre 21,1 procent
Dansk Folkeparti 16,9 procent
Konservative Folkeparti 3,5 procent
Liberal Alliance 5,0 procent
Nye Borgerlige 2,4 procent

Den 5 oktober publicerade Berlingske en opinionsmätning gjord av Gallup:

Socialdemokratiet 25,6 procent
Radikale Venstre 6,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,7 procent
Enhedslisten 8,4 procent
Alternativet 4,0 procent
Venstre 18,7 procent
Dansk Folkeparti 19,4 procent
Konservative Folkeparti 3,9 procent
Liberal Alliance 6,9 procent
Nye Borgerlige 1,7 procent

Den 25 oktober publicerade Danmarks Radio en opinionsmätning gjord av Epinion:

Socialdemokratiet 26,5 procent
Radikale Venstre 5,4 procent
Socialistisk Folkeparti 4,0 procent
Enhedslisten 9,6 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 18,1 procent
Dansk Folkeparti 18,1 procent
Konservative Folkeparti 4,7 procent
Liberal Alliance 5,4 procent
Nye Borgerlige 2,3 procent

Den 29 oktober publicerade nyhetsbyrån Ritzau en opinionsmätning gjord av Voxmeter:

Socialdemokratiet 26,6 procent
Radikale Venstre 4,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,7 procent
Enhedslisten 8,8 procent
Alternativet 4,7 procent
Venstre 19,4 procent
Dansk Folkeparti 19,2 procent
Konservative Folkeparti 3,9 procent
Liberal Alliance 5,8 procent
Nye Borgerlige 1,2 procent

Den 31 oktober publicerade Altinget en opinionsmätning gjord av Norstat:

Socialdemokratiet 28,0 procent
Radikale Venstre 4,3 procent
Socialistisk Folkeparti 4,5 procent
Enhedslisten 8,4 procent
Alternativet 4,5 procent
Venstre 20,5 procent
Dansk Folkeparti 17,0 procent
Konservative Folkeparti 3,9 procent
Liberal Alliance 5,1 procent
Nye Borgerlige 2,2 procent

Ritzau Index – en sammanvägning av ett antal någorlunda färska mätningar – ger då följande resultat:

Socialdemokratiet 26,8 procent
Radikale Venstre 5,1 procent
Socialistisk Folkeparti 4,6 procent
Enhedslisten 8,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,1 procent
Dansk Folkeparti 18,3 procent
Konservative Folkeparti 4,1 procent
Liberal Alliance 5,6 procent
Nye Borgerlige 1,7 procent

Sammantaget verkar det inte ha skett några stora förändringar under den här månaden. Socialdemokratiet har gjort något enstaka dopp men behåller sin position som största parti. Venstre och Dansk Folkeparti slåss om andraplatsen, men oftast ligger Venstre aningen över. På vänstersidan behåller Enhedslisten sin position som nummer två i storlek – hur SF och Radikale Venstre klarar sig varierar en smula, medan Alternativet verkar ha svårt att hävda sig. Konservative Folkeparti och Liberal Alliance verkar inte ha haft någon större nytta av inträdet i den venstreledda regeringen. Nye Borgerlige kretsar kring tvåprocentsspärren.

Norge: Arbeiderpartiet har varit nere på knä men reser sig nu igen. Vänstern och Centern har stärkts i valet

30 oktober 2017 23:04 | Politik | Inga kommentarer

Resultat i stortingsvalet den 21 september 2017:

Høyre 25,0 procent (- 1,8 procentenheter jämfört med stortingsvalet 2013), 45 mandat (- 3) – partiledare Erna Solberg
Fremskrittspartiet 15,2 procent (- 1,2), 27 mandat (- 2) – partiledare Siv Jensen
Venstre 4,3 procent (- 0,9), 8 mandat (- 1) – partiledare Trine Skei Grande
Kristelig Folkeparti 4,2 procent (- 1,4), 8 mandat (- 2) – partiledare Knut Arild Hareide
Senterpartiet 10,3 procent (+ 4,9), 19 mandat (+ 9) – partiledare Trygve Slagsvold Vedum
Arbeiderpartiet 27,4 procent (- 3,5), 49 mandat (- 6) – partiledare Jonas Gahr Støre
Sosialistisk Venstreparti 6,0 procent (+ 1,9), 11 mandat (+ 4) – partiledare Audun Lysbakken
Rødt 2,4 procent (+ 1,3), 1 mandat (+ 1) – partiledare Bjørnar Moxnes
Miljøpartiet De Grønne 3,2 procent (+ 0,4), 1 mandat (+- 0) – partiledare Rasmus Hansson och Une Aina Bastholm

Det här valresultatet medförde, att den blå-blå regeringen (Høyre + Fremskrittspartiet) kunde sitta kvar och gör så fortfarande. Försök har dock gjorts att bredda regeringen genom att i den ta in också de två mittenpartier, som regeringen har förhandlat med för att få majoritet i Stortinget för viktiga frågor som statsbudgeten. Av dessa partier har liberala Venstre sagt ja (och är på väg in i regeringen), medan Kristelig Folkeparti har sagt nej. Det här betyder att Kristelig Folkeparti, om partiet i någon viktig fråga skulle rösta med oppositionen i stället för med regeringen, kan avgöra vilken politik Norge ska föra.

Det kan vara intressant att försöka se hur norska folket ser på valresultatet och den politiska situation det har satt landet i. En rad opinionsmätningar om partisympatier har gjorts under den dryga månad som har gått sedan valet.

Norstats undersökning för Vårt Land publicerades den 28 september, alltså en vecka efter valet:

Høyre 25,1 procent (+ 0,9 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Fremskrittspartiet 15,0 procent (- 1,7)
Venstre 4,7 procent (+ 1,6)
Kristelig Folkeparti 3,2 procent (- 1,7)
Senterpartiet 10,3 procent (+ 4,9)
Arbeiderpartiet 24,9 procent (- 0,7)
Sosialistisk Venstreparti 7,3 procent (+ 2,1)
Rødt 3,7 procent (- 0,1)
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent (- 2,4)

Ipsos MMI gjorde 25-27 september en undersökning, som publicerades i Dagbladet den 29 september:

Høyre 24,4 procent (+ 1,2 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Fremskrittspartiet 14,4 procent (- 0,9)
Venstre 5,4 procent (+ 0,7)
Kristelig Folkeparti 3,9 procent (- 0,3)
Senterpartiet 10,2 procent (+ 0,8)
Arbeiderpartiet 26,1 procent (- 1,1)
Sosialistisk Venstreparti 7,4 procent (+ 1,2)
Rødt 2,7 procent (+ 0,2)
Miljøpartiet De Grønne 3,3 procent (- 1,1)

Norfakta gjorde 3-4 oktober en undersökning, som publicerades i Nationen och Klassekampen den 7 oktober:

Høyre 27,6 procent (+ 1,8 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Fremskrittspartiet 13,4 procent (- 0,4)
Venstre 3,4 procent (- 0,8)
Kristelig Folkeparti 4,4 procent (- 0,9)
Senterpartiet 11,4 procent (+ 0,9)
Arbeiderpartiet 25,8 procent (- 0,5)
Sosialistisk Venstreparti 6,5 procent (+ 1,5)
Rødt 1,8 procent (- 1,3)
Miljøpartiet De Grønne 3,4 procent (- 0,9)

Kantar TNS gjorde den 2-6 oktober en undersökning, som publicerades i TV2 den 9 oktober:

Høyre 29,2 procent (+ 5,4 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Fremskrittspartiet 13,1 procent (- 2,7)
Venstre 4,8 procent (+ 0,2)
Kristelig Folkeparti 3,2 procent (- 1,2)
Senterpartiet 8,3 procent (- 0,9)
Arbeiderpartiet 25,4 procent (- 2,7)
Sosialistisk Venstreparti 6,4 procent (+ 0,8)
Rødt 3,7 procent (+ 0,6)
Miljøpartiet De Grønne 3,4 procent (- 0,5)

Opinion Perduco gjorde den 3-9 oktober en undersökning, som publicerades av Avisenes Nyhetsbyrå en 12 oktober:

Høyre 26,7 procent (+ 0,8 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Fremskrittspartiet 14,9 procent (- 0,4)
Venstre 4,1 procent (+ 1,6)
Kristelig Folkeparti 4,1 procent (+ 0,3)
Senterpartiet 10,2 procent (+ 0,7)
Arbeiderpartiet 25,8 procent (- 0,6)
Sosialistisk Venstreparti 6,0 procent (+- 0)
Rødt 2,2 procent (- 2,7)
Miljøpartiet De Grønne 4,8 procent (- 0,9)

Sentio gjorde en undersökning, som publicerades i Dagens Næringsliv den 20 oktober:

Høyre 25,7 procent (- 1,6 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Fremskrittspartiet 14,6 procent (- 0,1)
Venstre 4,5 procent (+ 0,7)
Kristelig Folkeparti 3,2 procent (- 0,7)
Senterpartiet 10,2 procent (- 1,2)
Arbeiderpartiet 25,2 procent (- 1,0)
Sosialistisk Venstreparti 7,3 procent (+ 0,9)
Rødt 3,1 procent (+ 0,7)
Miljøpartiet De Grønne 4,9 procent (+ 1,6)

Norstat gjorde 17-23 oktober en undersökning som publicerades i Vårt Land den 27 oktober:

Høyre 25,6 procent (+ 0,5 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Fremskrittspartiet 13,7 procent (- 1,3)
Venstre 4,9 procent (+ 0,2)
Kristelig Folkeparti 4,1 procent (+ 0,9)
Senterpartiet 10,7 procent (- 0,6)
Arbeiderpartiet 26,5 procent (- 1,0)
Sosialistisk Venstreparti 7,3 procent (+ 1,6)
Rødt 3,2 procent (- 0,5)
Miljøpartiet De Grønne 3,2 procent (+ 0,4)

Ipsos MMI gjorde den 23-25 oktober en undersökning som publicerades i Dagbladet den 27 oktober:

Høyre 25,8 procent (+ 1,4 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Fremskrittspartiet 13,5 procent (- 0,9)
Venstre 3,8 procent (- 1,6)
Kristelig Folkeparti 3,7 procent (- 0,2)
Senterpartiet 10,9 procent (+ 0,7)
Arbeiderpartiet 27,4 procent (+ 1,3)
Sosialistisk Venstreparti 5,9 procent (- 1,5)
Rødt 3,4 procent (+ 0,7)
Miljøpartiet De Grønne 2,9 procent (- 0,4)

Väljaropinionen i Norge blåste delvis i valvindens riktning även efter valet. Høyre fortsatte att växa, medan Arbeiderpartiet minskade och i en rad undersökningar fick lägre stöd än Høyre, men i det senastör att mätningarna är Arbeiderpartiet lite större igen. En del av Høyres tillväxt handlar säkert om att partiet nu tar tillbaka sympatisörer som stödröstade på Venstre och Kristelig Folkeparti, men KrF har, enligt analyser i norska media, under senare tid också tappat väljare till Arbeiderpartiet – det handlar då om människor som vill att KrF i likhet med Senterpartiet ska samarbeta med Arbeiderpartiet.

Valets stora vinnare är Senterpartiet, som numera i mätning efter mätning ligger på 10 procents-nivån. Valet har också gått hyggligt för Sosialistisk Venstreparti.

Både Rødt och Miljøpartiet De Grønne har fått var sitt mandat lokalt, men det intressanta är att MDG inte lyckas växa så att partiet kommer över spärren. Rødt är numera i en rad mätningar större än MDG och skulle kanske mer permanent också kunna bli ett stortingsparti. Läs gärna tidningen Klassekampen på nätet, så får ni kunskap om en norsk vänsterdebatt som är analytisk och välskriven, inte floskulös. Att det här inte bara är min personliga uppfattning indikeras också av att flera stora LO-förbund i Norge har gått in som delägare i tidningen.

Sist i dag kollar jag norska media på nätet.

Två av dem innehåller intressanta artiklar, som ger en bild av stämningsläget i Arbeiderpartiet.

I det gamla partiorganet (Ap) Dagsavisen (som fortsatt har socialdemokratisk ledarsida men är uppköpt av en tidningskoncern med också andra slags tidningar i sin ägo) hittar jag en larmartikel med rubriken ”Ap mister velgere i LO”. Där refereras en undersökning institutet Opinion har genomfört bland LO-medlemmar 25 september-3 oktober.

Så här röstade LO-medlemamrna 2017 (motsvarande tal från 2013 inom parentes):
Arbeiderpartiet 38,4 procent (45,7 procent)
Høyre 14,2 procent (14,7 procent)
Senterpartiet 12,8 procent (6,9 procent)
Sosialistisk Venstreparti 10,2 procent (5,9 procent)
Fremskrittspartiet 8,5 procent (17,0 procent)
Rødt 6,6 procent (jämförelsesiffra saknas)
Miljøpartiet De Grønne 3,0 procent (jämförelsesiffra saknas)
Venstre 2,4 procent (2,8 procent)
Kristelig Folkeparti 1,9 procent (3,9 procent

En av slutsatserna i artikeln är att Arbeiderpartiet i valrörelsen inte riktigt klarade att fokusera på sysselsättningsfrågorna.

Rubriken för en stor artikel i Aftenposten är ”Martin Kolberg mener Arbeiderpartiet er i alvorlig krise”.

Martin Kolberg är den grå (eller kanske snarare röda) eminensen i partiet, länge verksam på partikontoret, 2001-2009 partisekreterare, nu också sen länge stortingsledamot.

Ett anförande för en sluten LO-grupp lär han ha inlett med att konstatera, att det är en allvarlig situation för den norska socialdemokratin. Han karaktäriserade valresultatet som ”jävligt dåligt” och som ”ett tydligt politiskt nederlag”.

De direkta citaten har Aftenposten fått genom referat i nätportalen ”Fri fagbevegelse” och tidskriften ”LO-Aktuelt”.

Ísland: Svårt att bilda majoritetsregering

29 oktober 2017 16:37 | Politik | Inga kommentarer

Valet till det isländska Alltinget den 28 oktober 2017 fick följande resultat:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), 25,5 procent (- 3,75 procentenheter jämfört med förra alltingsvalet, 2016), 16 mandat (- 5)
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), 16,89 procent (- 0,99), 11 mandat (+ 1)
Samfylkingin (Samlingsfronten, det vill säga Socialdemokraterna) 12,05 procent (+ 6,31), 7 mandat (+ 4)
Miðflokkurinn (Centerpartiet) 10,87 procent (nytt parti), 7 mandat)
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet) 10,71 procent (- 0,78), 8 mandat (+- 0)
Píratar (Piratpartiet) 9,20 procent (- 5,28), 6 mandat (- 4)
Flokkur fólksins (Folkets parti) 6,88 procent (+ 3,34), 4 mandat (+ 4)
Viðreisin (Renässans) 6,69 procent (- 3,79), 4 mandat (- 3)
Björt framtíð (Ljus framtid) 1,22 procent (- 5,94), 0 mandat (- 4)

Man kan efter att ha sett valresultatet klanka på nästan samtliga opinionsmätningar för att de i så ringa utsträckning lyckades förutspå valresultatet. Utom på en punkt, Ljus framtids usla resultat – och det här partiet åkte mycket riktigt ut ur Alltinget.

Det stora borgerliga maktpartiet såg ett tag ut att ha reducerats till landets andra parti i storlek men lyckades ändå komma igen i valrörelsens slutskede, även om man gjorde ett tapp jämfört med valet i fjol höst. De genuint borgerliga väljarna verkar på sluttampen ha svalt sin besvikelse och röstat för det bestående.

Men även om man skulle lyckas bilda allians med Renässans, skulle det inte räcka med att ta in en del av den kluvna centern i regeringen. Att båda mittenpartierna, Framstegspartiet och det ur detta avsöndrade Centerpartiet, skulle sätta sig i regeringen tillsammans förefaller inte troligt.

De vänstergröna, ett parti bestående av numera reformistisk vänster plus miljöengagerade människor, gjorde ett långt sämre valresultat än opinionsmätningarna hade förutsett. Trea blev nu Socialdemokraterna, som i valet förra hösten hamnade på platsen som Íslands minsta alltingsparti. Men för att få till en majoritet av ledamöterna i Alltinget, minst 32 av de 63 ledamöterna, krävs stöd också från Alltingets nu två populistpartier, Piratpartiet och det nya Folkets parti, men inte ens det räcker. För att komma upp i det nödvändiga antalet måste man då också få stöd (helst regeringsdeltagande) av någon del av den nu kluvna Centern.

Men på vilken sida regeringsbildningen än hamnar, har ju varje parti ett pris för sitt deltagande. Och för att ta ett enda exempel: att Folkets parti kom in i Alltinget har inte bara att göra med att partiledaren skötte sina kort väl (till och med grät) i slutdebatten – hon har också fått många väljares sympati genom att lova stora och utsatta grupper substantiella förbättringar.

Så den som lever får se.

Valdeltagandet blev högt, 81,21 procent.

Estland: Ingen koalition Centerpartiet-Socialdemokraterna i Tallinn

28 oktober 2017 17:26 | Politik | Inga kommentarer

Keskerakond (Centerpartiet) och Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokraterna) såg dagarna efter kommunalvalet ut att bilda koalition i Tallinn. Sen blev det tyst, och nu verkar förhandlingarna ha havererat.

Centern har i en kommentar hänvisat bland annat till Socialdemokraternas krav att få tillsätta borgmästare i Tallinn – Centern har en egen kandidat – men jag håller för troligt att maktpartiet i huvudstaden har skrämts av socialdemokraternas krav på att alla frågor måste förhandlas – de är inte nöjda med att få ett och annat ben att tugga på.

Alltså väljer Centern att regera vidare på egen hand. Formellt har de ju makten, dock bara med ett mandats övervikt.

Så frågan är hur länge det här håller. Någon centerpartist kan ju lämna partiet och sitta kvar som vilde, kanske rent av byta parti. Det har hänt förr.

Melodikrysset nummer 43 2017

28 oktober 2017 13:58 | Barnkultur, Film, Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 8 kommentarer

Jag har som vanligt lyckats lösa Melodikrysset, och som vanligt fanns det ett par frågor, vars svar jag fick leta efter.

Madonna hör inte till de artister jag har i min egen skivsamling, och hennes ”Living For Love” från 2015 minns jag inte att jag har hört förut.

När det gäller den dubbelfråga, där Anders Eldeman använde två helt olika melodier utan inbördes samband som ljudillustrationer, klarade jag lätt del två: Vi hörde Edith Piaf sjunga ”Milord” från 1959. Varför får man i dag inte höra just någon fransk musik i radion?

Med den första av sångerna i den här dubbelfrågan hade jag emellertid en del problem. Jag har nämligen aldrig sett filmen ”Titanic” från 1997, där Céline Dion sjunger ”My Heart Will Go On”.

Därmed är vi inne på filmfrågorna, som Eldeman älskar att ställa i krysset.

Christopher Isherwoods fina roman från 1939, ”Farväl till Berlin” – läs den gärna – blev film 1966 med Liza Minnelli (i dag hörde vi henne sjunga i Carnegie Hall 1977). De som skrev musik och sångtext till ”Willkommen, Bienvenue, Welcome” var John Kander och Fred Ebb.

I ”Kalle på Spången” från 1939 sjunger Kalle, spelad av Edvard Persson, titelmelodin, en sång skriven bland annat av Lasse Dahlquist.

Filmen ”Små citroner gula” från 2011, där Ida Redig sjunger, bygger på en bok från 2004 av Kajsa Ingemarsson, men titeln är ju egentligen ett Birger Sjöberg-citat, hämtat ur ”Längtan till Italien”, utgiven postumt i ”Fridas andra bok”, 1929. För dem som eventuellt inte är förtrogna med Sjöberg och hans visor ber jag att få förmedla den här klassiska, av Sjöberg själv tonsatta dikten:

Längtan till Italien

Jag längtar till Italien, till Italiens sköna land,
där små citroner gula, de växa uppå strand,
där näktergalar drilla
allt uti dalen stilla,
och snäckorna så röda, de lysa uppå sand.

Jag längtar till Italien, där palmerna de stå
så doftande och höga med gröna blader på,
där gossen spelar luta
invid sin flickas ruta,
när aftonstunden kommer med många stjärnor små.

Jag drömmer om Italien vid skymning i vår bod,
där kryddor sällsamt dofta bland lådor och bland lod.
Jag ser i mina drömmar
de silvervita strömmar
med tusende gondoler uppå den klara flod.

Jag tycker, att jag ser, hur i månens milda sken
jag vrickar fram gondolen på böljan, klar och ren,
och hur i aktern sitter,
beglänst av stjärnans glitter,
en späd italienska med röst så ljus och len.

Hon sjunger om Italien, om Italiens sköna land,
där små citroner gula, de växa uppå strand,
där näktergalar drilla
i dalen, mörk och stilla,
när solen sjunker ner bak Vesuvius’es rand.

Filmatiserad är också Thomas Funcks barnboksklassiker från 1956, ”Kalle Stropp”, illustrerad av Einar Norelius. Funck läste in den själv för radio och gjorde alla rösterna kända och härmade – Kalle Stropp, Grodan Boll, Plåt-Niklas, Räven, Braxenpankan och de andra – sjöng också visor med alla dessa olika röster. Jag minns det här från skoltiden, då jag busspendlade mellan Juniskär och skolstaden Sundsvall, och jag har också sett och hört Funck live vid en av de fantastiska midsommarfesterna i Juniskär. Våra egna barn har sen fått höra historierna om Kalle Stropp och hans vänner som godnattsagor, dessutom fått höra Funcks klassiska inspelningar på skiva. Det är närmast kriminellt av Norstedt-koncernen, i vilken Tidens förlag, som ursprungligen gav ut boken, ingår, att inte återutge den här boken och sen hålla den ständigt tillgänglig i en barn- och ungdomsklassikerserie. Det här är nämligen klassisk svensk barnkultur.

Veckans kryss började med en engelskspråkig insjungning av Py Bäckmans vinnande bidrag i Melodifestivalen 1988, ”Stad i ljus” sjungen av Tommy Körberg. Fast i dag fick vi höra den på engelska: ”Unchained Love”. Jag kan berätta att det till Olof Palmes begravning kom en stor och mycket vacker krans från Py Bäckman och Dan Hylander, och att Tommy Körberg tillsammans med Monica Zetterlund gjorde en kampsångs-LP, ”…med hjärtat fyllt av trots”, för a disc, i vars utgivningsråd jag satt.

Jag är, liksom den arbetarrörelse jag har tillhört sen unga år, en varm anhängare av internationell solidaritet, men sådan går också att förena med stark känsla för det egna landets kultur och identitet. Följaktligen känner jag starkt också för ett stycke som Jean Sibelius‘ ”Finlandia”.

Nationella särdrag i musiken, som bruket av säckpipa i Skottland, uppskattar jag också, och för mig får skottar gärna bära kilt.

Thorstein Bergman har jag nog allt av på skiva; dessutom har vi haft ett visst samarbete i fråga om hans ”Den nya tidens sångbok”. Och jag har engagerat honom att sjunga på en socialdemokratisk kongressfest. I dag hörde vi hans ”Om du nånsin kommer fram till Samarkand”, fast i Lars Roos’ tappning.

I går kväll såg hustrun och jag som vanligt ”Skavlan”, lyssnade och hörde bland annat på den rikt begåvade Benny Andersson. Detta apropå att vi i dagens melodikryss fick höra ABBAs ”Ring, ring” från 1973, i dag dock inte i originalversion; i dag skulle den ge oss verbet ringa. Musikalen med ABBAs alla hits såg jag och Birgitta en gång i världen på Broadway. New York är en fantastisk kulturstad.

Och så går vi i mål i dag med ett stycke härlig bebop, exekverad av Charlie Parker. Man kan misströsta om mycket i dagens (Trumps) USA, men det har gjorts mycket jävligt bra musik där.

« Föregående sidaNästa sida »

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^