Skolavslutning, och sommarlovet börjar även för morfar

I måndags kväll åkte jag och Birgitta till Uppsala för att för sista gången den här terminen hjälpa till med att få i väg Viggo och Klara till skolan.

I dag var det skolavslutning, och Kerstin tog själv hand om morgonsysslorna och följde sen Klara till hennes skolavslutning. Viggo, som har gått ut sexan, har gjort det i områdets högstadieskola.

Men vi var hemma och tog emot barnen – Kerstin måste ila i väg till sitt jobb.

Först hem kom Viggo, och han såg nöjd och glad ut, och strax förstod vi varför: Han hade fått sitt livs första betyg, och det var inget att vara ledsen över.

Sen kom också Klara, lika glad i hågen. Hon får inget betyg i vanlig mening, men hon hade fått ett skriftligt omdöme från skolan, där det konstaterades, att hon i sitt skolarbete visade ett antal riktigt fina egenskaper.

Birgitta och jag gav barnbarnen var sin slant att fritt förfoga över under sommaren – Klara fick dessutom en extra slant av mormor för att under sommaren vattna blommorna på mormors balkong.

Birgitta skulle stanna i stan en natt till, eftersom hon i kväll skulle gå på konsert med äldsta dottern, Anna.

Själv sa jag hej då till barnbarnen, hälsade dem välkomna att komma och hälsa på i Öregrund och gav mig sedan i väg till öregrundsbussen.

På vägen ut kände jag för första gången på länge den där sommareuforin jag alltid greps av när jag på den tiden jag jobbade var på väg till Öregrund för midsommarfirande och några veckors semester.

Melodikrysset nummer 23 2015

Vädret skiftar dag för dag. I går var det behaglig försommarvärme, och jag tog en tur runt tomten för att beskåda Birgittas storverk i växthus, land och rabatter, njöt också av vildblommor som liljekonvaljer, midsommarblomster och förgätmigej. I morse, när jag gick upp vid sjutiden, var det mulet, och snart var jag tvungen att gå ut och rädda tvätten från att bli våt igen.

Så därför passar det väl bra att börja dagens redovisning av svaren i Melodikrysset med Evert Taubes ”Sommarnatt”, även kallad ”Kom i min famn” och ”Rose-Marie” – den som vill ta del av texten hittar den ovan under Kulturspegeln, Sångtexter. Fast i dag var det inte Taube utan Peter Harryson som sjöng.

Anders Eldeman var på lekhumör i dag, så med start i första bokstaven i efternamnet skulle vi också, fast nu lodrätt, skriva in Harrison. Som ledtråd till George Harrison fick vi höra hans insjungning av ”Between the Devil and the Deep Blue Sea” på sista plattan ”Brainwashed” från 2002. Harrison dog 2001.

X är ju en relativt ovanlig bokstav, men på x korsades svaren på två andra av dagens frågor.

Dels fick vi höra ”The Sweet Hello, the Sad Goodbye” med Roxette.

Dels fick vi höra ”Oh Yeah (There’s a Band Playing on the Radio)” med Roxy Music.

Dagens melodifestivalbidrag var ”Det gör ont” från 2004. Den sjöngs av Lena Ph, men det tvåbokstavssvar som efterfrågades var inte Ph utan något som denna Ph gillar: att sy. Och så skulle vi kunna låtskrivarens, Thomas Erikssons, artistnamn, Orup.

Det fanns för övrigt ett melodifestivalbidrag till, ”När min vän”, som 1962 sjöngs av Monica Zetterlund och Carli Tornehave. Men för att göra det lite knepigare spelade Eldeman den i dag med låtens upphovsman, Owe Thörnqvist. Själv har jag kommit i personlig kontakt med både Monica och Owe i lite olika skeden av livet.

Själv är jag också så gammal att jag minns ”Istanbul/Konstantinopel” med Flickery Flies.

Några av er har kanske lagt märke till att det här till höger finns en länk till Ulf Lundells blogg, som jag läser med nöje – efter en tids uppehåll skriver han nu igen. Lundell finns i riklig mängd i min skivsamling, och det var alltså han som i dag sjöng ”När vi var kungar”.

Som Anders Eldeman var inne på spelas en försommarhelg som denna August Södermans ”Bröllopsmarsch” relativt ofta, och när det gäller dagens kryss, skulle vi koncentrera oss på bruden.

Bröllop resulterar inte så sällan i barn, så det var väl inte heller helt fel att spela signaturmelodin till barnprogrammet (i TV) ”Fem myror är fler än fyra elefanter”.

Sen är det svaren på frågor knutna till två sångare kvar att redovisa, båda rikligt representerade i min skivsamling:

Dels Paul Simon, som vi i dag fick föra i ”You Can Call Me Al”.

Dels Eric Clapton, i dag med ”Call Me the Breeze”.

Call, Call – den där eldemanska upprepningstekniken igen.

* * *

I går kväll såg jag och Birgitta TV-programmet om Barbro Hörberg. Henne får Anders Eldeman gärna spela i något melodikryss fram över.

Och i morgon, söndag, har jag tid hos min tandläkare i Uppsala. En plomb har lossnat och den underliggande tanden har spruckit. Så det blir väl titanskruv och ny tand.

Melodikrysset nummer 22 2015

Jag kunde som sagt inte lösa Melodikrysset i direktsändning i lördags, eftersom jag var gäst på Socialdemokraternas kongress i Västerås då. Men det förekom sång och musik där också, inte bara ”Arbetets söner” och ”Internationalen” utan till exempel ett mycket fint inledningsprogram med Love Antell och Jennie Abrahamsson.

Men återbördad till Öregrund i syrenernas tid har jag nu också fått tid att på webben lyssna på och lösa Melodikrysset.

Veckans mest socialt medkännande sång där var utan tvekan Astrid Lindgrens och Georg Riedels ”Fattig bonddräng”, sjungen av Björn Gustafson, drängen Alfred i de båda filmerna om Emil i Lönneberga. Astrid var, trots Pomperipossa-striden med Gunnar Sträng, sosse livet ut, och Riedel var medlem i Kulturarbetarnas socialdemokratisk förening i Stockholm.

Vi kan väl fortsätta på filmtemat.

”Cheek To Cheek” – kind mot kind – skrevs 1935 av Irving Berlin för ”Top Hat”, en underbar dans- och musikfilm med Fred Astaire och Ginger Rogers.

”Cabaret” är en fantastisk musikal från 1966, signerad Fred Ebb och John Kander. Den filmades 1972 av Bob Fosse med Liza Minnelli i rollen som Sally Bowles – vi hörde henne i dag i välkomstmelodin. Men jag rekommenderar varmt också den bok ”Cabaret” är baserad på, Christopher Isherwoods ”Farväl till Berlin” från 1930.

Salem Al Fakir minns säkert de flesta krysslösarna fortfarande från Melodifestivalen 2010, då han kom tvåa med ”Keep On Walking”.

Andreas Weise kommer jag också i håg från Melodifestivalen, men faktum är att han var mycket bättre i den melodiklassiker han sjöng i dag, ”Another Saturday Night”. I original gjordes den här låten 1963 av Sam Cooke, och Cat Stevens sjöng in den 1974.

Och då passar det väl bra att ta en låt ur Beatles-filmen ”A Hard Day’s Night”, ”And I Love Her”.

Ännu fler veckodagar: Vi fick höra U2s ”Sunday Bloody Sunday”, men Eldeman nöjde sig inte med söndag som svar utan ville som svar ha den tredje dagen efter söndag, onsdag.

U2 har ju sina rötter i Irland, och det har även Enya (Eithne Ní Bhraonáin). Hennes bidrag den här gången var ”Stars And Midnight Blue”.

Man kan verkligen inte klaga på den musikaliska spännvidden i Melodikrysset.

Näst näst sist i dag fick vi höra den allra första svensktoppsettan, ”Midnattstango”, som Lars Lönndahl kom på plats ett med 1962.

Näst sist spelade Eldeman ”Karl XII”, en dikt om Kung Karl den unga hjälte Esaias Tegnér skrev 1818 och som tonsattes av Otto Edvard Westermark.

Och allra sist fick vi höra Teresa Brewer 1955 sjunga ”A Sweet Old Fashioned Girl”. Den sjöngs 1956-1957 in av flera av tidens stora svenska schlagersångerskor, Lill-Babs, Towa Carson och Siw Malmqvist och fick då heta ”En hemvävd stillsam tös”.

Men jag har kvar att redovisa svaren på två frågor, som ligger utanför melodikrysslösarnas normala domäner.

Den lättaste av dem var nog ”Claire de lune” av den franske kompositören Claude Debussy (1862-1918).

Men den allra svåraste av dem, även för mig, var nog det andra konsertnumret, ett betydligt yngre, från 2005. Med hjälp av ledbokstäverna och viss instrumentkunskap kunde nog flertalet i och för sig lista ut, att det instrument vi, förutom piano, hörde i det här verket var tuba. Men jag kan berätta lite mer. Kompositören heter Niklas Sivelöv och det vi hörde ”Tres danzas for tuba and piano”.

På partikongress i Västerås fredag, lördag, söndag. Inget melodikryss för mig på lördag

Birgitta och jag är under veckohelgen (fredag-söndag) i egenskap av partiveteraner inbjudna att som gäster/veteraner följa den socialdemokratiska partikongressen, som i år hålls i Västerås.

Jag ska i sinom tid berätta om den också, men min närvaro på kongressen gör, att jag den här lördagen inte kommer att kunna lösa Melodikrysset i direktsändning. Jag ska försöka göra det i efterskott, men det blir i så fall troligen först på måndag.

Ha det så bra till dess!

Melodikrysset nummer 21 2015

I dag tyckte jag det var ett ganska knepigt Melodikryss.

Ta den baklängesspelade låten som exempel. Inte en susning efter lyssningen. Men så småningom lyckades jag med hjälp av ledbokstäver jag fick komma på vilka de tre första orden i titeln borde vara, och när jag sen hade fått två bokstäver också till det sista, förstod jag, att det vi hade hört baklänges var ”We Are the World”.

Pojkband är heller inte riktigt min grej, men jag känner ju till namnet på några, och Westlife föreföll gå in. Och sen bekräftades ju den gissningen också genom låttiteln, ”Unbreakable”.

Dansband är heller inte min grej, men sen visade svaren på ett par andra frågor, som jag var säker på, att de som sjöng måste ha varit Trio me’ Bumba. Titeln – ”Blad faller tyst som tårar”? – mindes jag inte heller, men den här låten tycks ursprungligen ha gjorts av Lasse Berghagen, en artist som Anders Eldeman omhuldar.

TV-serier, utom några deckarserier, har jag nästan aldrig sett, så inte heller ”Downton Abbey”.

Melodifestivalerna brukat jag se på, så också årets, men jag måste erkänna, att jag till att börja med inte mindes det spelade bidraget ur årets upplaga, ”Hello Hi” med Dolly Style. Och ändå hörde den här låten inte till de många mycket dåliga som spelades där.

Däremot har ”Heartbreak Hotel” med Yohio fastnat i mitt musikminne.

Därmed är vi äntligen inne på för mig kända musikdomäner.

Siw Malmkvist gjorde en svensk version, ”Tunna skivor”, av en Conny Frances-låt.

Mycket hörvärd var ”Gör mig lite levande” med Jacques Werup och Lill Lindfors.

Barnen fick sitt med Alice Tegnérs ”Bä, bä, vita lamm”, som får frågan om hon har någon ull.

Och om ännu mindre kryp, en fästing vid namn Fulvia, handlar den Povel Ramel-skapelse hans son Mikael i dag sjöng. Melodin har Povel lånat från ”Gubben Noak”.

De återstående två ljudillustrationerna har jag något slags personlig anknytning till.

Min hustru är så kallad moster i OD, Orphei Drängar, så vi brukar gå på deras konserter, och jag brukar ibland också kunna vara med vid deras interna tillställningar. Så visst hörde jag omedelbart, att det var de som sjöng ”Vårsång”.

Och Ture Nerman hade jag en del personliga kontakter med medan han levde. Bland annat fick jag hans tillstånd att i min sångbok ”Upp till kamp! Sånger för arbete, frihet och fred” (Prisma, 1970) i fredsavsnittet publicera hans ”Den vackraste visan om kärleken”, återgiven med noter (musik av Lillebror Söderlundh).

Melodikrysset nummer 20 2015

Jag vaknade ovanligt tidigt i dag, och eftersom det är melodikryssdag, gick jag ner till brevlådan och hämtade morgontidningarna. I dag skiner solen, och det är en vacker försommardag. Men den här veckan har det varit varannandagsväder. Här om morgonen fick jag på min morgontidningstur hejda mig i regnet och ur en av rabatterna plocka upp mina dyngvåta marimekkoskjortor – krikongrenen tvättlinan var fäst vid hade brustit.

Såna morgnar får man inte lust att följa Evert Taubes mönster i ”Nudistpolka”, dansa naken.

Som väntat i dessa melodifestivaltider spelade Anders Eldeman i dag ett par av årets bidrag.

Dels ”Don’t Stop Believing” med Mariette och med Miss Li bland låtskrivarna.

Dels ”Can’t Hurt Me Now” med Jessica Andersson.

Dessutom spelades en engelskspråkig version av ”När vindarna viskar mitt namn”, som Roger Pontare tävlade med år 2000.

Ett grepp som Anders Eldeman ganska ofta använder numera är att spela låtar som man inte förknippar med artisten i fråga, därför hämtade till exempel från ”Så mycket bättre”. I dag fick vi således höra Darin göra Magnus Ugglas ”Astrologen”.

Det är förvisso vällovligt av Eldeman att vilja utmana melodikrysslösarna genom att spela också något klassiskt stycke. I dag var dock musiken som spelades av det lättsammare slaget. Först spelades Jacques Offenbach. Och lite senare fick vi höra en låt ur ”Mamma Mia”, ett Björn & Benny-verk jag för egen del har sett på Broadway.

Ett slags klassiker, fast i genren tonsatt dikt, är också Nils Ferlins och Lillebror Söderlundhs ”En valsmelodi”. Där klagar Ferlin över att han är ganska mager om bena. Tyvärr tycker min läkare inte det om mina ben, så jag får lov att ta vattendrivande tabletter, vilket är ett helvete.

En klassiker i en lite annan genre är ”Vill ni se en stjärna” med Zarah Leander.

Och till visklassikerna hör definitivt ”Herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind” med mycket fin text av Cornelis Vreeswijk.

Och då hampar det sig att de två kryssvar som återstår att redovisa också på sina områden är klassiker:

Kul alltså att få höra Lou Reed sjunga ”Walk On the Wild Side”.

Och för egen del har jag en ännu större kärlek till ”Tennessee Waltz” med Alma Cogan.

Melodikrysset nummer 19 2015

Upptäckte ni att Karl Gerhard faktiskt förekom två gånger i dagens Melodikrysset?

Jag gissar att de flesta vet att det är Karl Gerhard som har skrivit texten till ”Nu ska vi vara snälla”, med musik av Jules Sylvain.

Rune Mobergs serie om Lilla Fridolf, förr känd både via radio och film, dessutom som tecknad serie, känner nog också de flesta till. Men signaturmelodin som spelades är till ursprunget dansk, och till Sverige kom den med text av samme Karl Gerhard – fast då hette den ”Lilla Frida och jag”.

Annars visade Anders Eldeman åter prov på sin fäbless för upprepningar.

Rednex förekom nyss i ett melodikryss och fick i dag återkomma med ”Cotton Eye Joe”. Ta nu inte det här som en invändning mot Rednex – jag gillar dem.

En stark fäbless har Eldeman också för Lars Berghagen. Berghagen är för all del ojämn, men ”En kväll i juni” är verkligen en bra låt.

Ytterligare en egenhet som Anders Eldeman har är att han regelbundet spelar kända låtar som när det gäller arrangemang och instrumentering görs på ett sätt som avviker från det som sitter i lyssnarnas musikminne.

Ett exempel på detta i dag var signaturmelodin till ”Mio min Mio”.

Ett annat är Lennart Palms version av ”Tre gringos”, där vi dessutom skulle komma i håg att man där gav sig i väg för att skaffa en saxofon.

Annat var relativt lätt att känna igen.

Ett exempel på det var ”Stick iväg Jack” (”Hit the Road Jack”) med Monica Zetterlund. Jag har allt av henne på skiva.

Och ”Rasmus på luffen” med Allan Edwall och Erik Lindgren har jag förstås i min DVD- och VHS-samling.

Men också flera av de utländska skivartisterna var, även om jag inte för egen del har samlat på deras plattor, välkända.

Ett exempel är Cher, vars ”Dark Lady” spelades i dag.

Ett annat är Van Morrison, i dag med ”Brown Eyed Girl”.

För egen del skulle jag också hänföra Mark Knopfler, i dag med ”Beryl”, till kategorin kända artister. Själv har jag lyssnat mycket på hans skivor – introducerade Knopfler för mig gjorde min son, själv en mycket skicklig gitarrist – men andra krysslösare skulle knappast hänföra honom till kategorin mycket kända artister.

Den sista frågan kvar att redovisa svaret på är ett gränsfall. Madonna är ju mycket känd, så också låten hon sjöng, ”American Pie”. Men vem var det som gjorde den? Jo, Don McLean.

Skrivet i Öregrund med ett väldigt blommande bigarråträd utanför fönstret.

Barnbarn bidrar till att ge livet en mening

Barn och barnbarn hör till det som ger mitt, en icke religiöst troendes, liv en mening.

Skaran av barnbarn har nu växt ytterligare. Vår son Matti och hans Karin har fått sitt andra barn. Deras dotter Ella, som precis har fyllt tre år, har fått en lillasyster.

Birgitta och jag tillbringade förra veckan i lägenheten i Uppsala för att som vanligt hjälpa vår dotter Kerstins barn, Viggo och Klara, med att komma i väg till skolan och sen på eftermiddagen ta emot dem hemma.

Vi stannade kvar i Uppsala också under sista april och Första maj men i lördags åkte vi till Stockholm för att hälsa på Karin och Matti, bekanta oss lite med deras nyfödda och också, lite uppskjutet, gratta Ella på hennes treårsdag. Vi åkte tåg till Stockholm och sen tog vi, eftersom vi aldrig tidigare har besökt Matti och Karin på deras nya adress, taxi för att komma rätt.

Matti och Ella mötte oss i porten.

Efter att ha hälsat på och kramat om alla bekantade vi oss med deras nya bostad och fick möjlighet att också träffa det nya lilla underverket. Vi fick i tur och ordning hålla babyn i famnen. Jag fick börja, och då gnydde hon lite inledningsvis, kanske för att min famn inte var mammas eller pappas, men mina gamla pappareflexer infann sig utan betänketid, och när jag försiktigt vaggade henne i min famn, slöt hon ögonen och somnade.

Storasyster Ella hade fått eget rum och visade stolt upp det. I sängen fanns bland annat påslakan och örngott, jättefina – dem hade hon fått av farmor.

Men nu blev det lunch: rökt lax och röding med färskpotatis.

När vi var klara med lunchen, tyckte Matti att det var dags för farfar och farmor att ta fram födelsedagspresenterna till Ella. Birgitta hade i och för sig sytt fina kläder också till familjens nykomling, men vi lämnar det därhän, eftersom barnet i fråga snusade lugnt under resten av vårt besök.

Farmor är en mycket händig och handarbetskunnig kvinna, förståndig också, så hon hade kommit på att det nu, när det hade kommit en baby i huset, kanske var läge att gratta Ella med en docka som både kunde suga vatten ur en liten nappflaska och sen kissa i en också medföljande liten potta. Till dockan hade hon själv av gamla stuvbitar sytt en hel uppsättning klänningar, den ena vackrare än den andra, även andra plagg, bland annat en kappa. Gissa om det här gjorde succé.

För min del hade jag hakat på den här idén genom att till dockan köpa en fin barnvagn, lagom stor för en treåring att skjuta på gatan när mamma eller pappa skjutsade lillasyster i hennes barnvagn. Också den här dockvagnen gjorde succé. Rosig om kinderna sköt Ella den in i sitt rum och tog där itu med att bädda ner den nya dockan.

Några DVD-filmer och böcker fick Ella också. Jätteordentlig som hon är ställde hon genast i dem i filmskåpet respektive den nya bokhyllan i hennes eget rum.

Farfar fick lov att läsa ett par av de nya böckerna också. Och sen berättade Matti att Ella på kvällen hade tagit fram en Astrid Lindgren-samling hon hade fått av mig. Pappa Matti hade försökt fuska lite genom att hoppa i och sammanfatta den ganska långa text Ella hade valt, men då hutade Ella åt honom med ett ”Läs alltihop!”.

När vi skulle hem, följde Matti och hans familj med oss för att lära oss använda T-banan – ett byte var nödvändigt.

I morse berättade Matti per telefon, att Ella, när vi hade skilts åt, utan att någon av föräldrarna frågade hade deklarerat att hon tyckte om sin farmor och farfar och gärna ville träffa oss igen.

För övrigt var den lilla familjen, när Matti ringde, på söndagspromenad, nu med två barnvagnar, en stor och en liten.

Melodikrysset nummer 18 2015

Jag kunde alltså inte lösa Melodikrysset i morse, eftersom jag och Birgitta skulle åka till Stockholm för att träffa vårt nya barnbarn, så nytt att hon ännu inte har fått namn. Vi åkte hem till mamma Karin och pappa Matti, som är vår son, och de bor i Stockholm. Men vi ville också gratta Ella, nu storasyster, på treårsdagen. Det blev mycket trevligt och lyckat alltsammans, men nu är vi alltså tillbaka i Öregrund igen och jag har hört och löst (tror jag) Melodikrysset på webben.

Särskilt svårt tyckte jag inte det var i dag. Det enda jag fick grunna lite på var INXS med ”Need You Tonight” från 1987. Men det lät ju bra, och lite hjälp fick vi också: australisk grupp.

Över huvud taget fick man mycket hjälp av Anders Eldeman i dag, till exempel med att sångerskan som gjorde ”All About the Money” (1998), det vill säga Meja, hade lyckats bli populär i Japan.

Också i flertalet andra fall fick man sångtitlarna till hjälp, så till exempel ”Sexual Religion”, en låt med Rod Stewart. I hans fall fick man ytterligare hjälp genom att hans ”American Songbook” nämndes.

Duetten ur Georges Bizets ”Pärlfiskarna” (1863) sjöngs av Jussi Björling och Robert Merrill.

Loa Falkman gör ju regelbundet utflykter också till populärmusikvärlden, men nog tycker jag att han där har gjort roligare saker än ”Lady In Red”.

En gammal schlagernörd som jag minns mycket hellre en låt som ”Den ena röd, den andra vit”, på sin tid hit med både Carl Holmberg och Ernie Englund.

Och ännu mer begeistrad blir jag, när en visa har både textmässiga och musikaliska kvaliteter. Som i dag ”Höstvisa” av Tove Jansson och Erna Tauro, den som skulle leda oss till det sökta ordet höst. Texten hittar ni ovan under Kulturspegeln, Sångtexter.

Några av Lars Forssells sångtexter har jag publicerat dels här på bloggen, dels i min gamla sångbok ”Upp till kamp! Sånger om arbete, frihet och fred” (Prisma, 1970). Forssell har gjort den svenska texten till Léo Ferrés ”Snurra min jord”, inspelad på skiva av Jan Malmsjö. Fast i dag fick vi höra den på franska, i Ferrés egen insjungning.

Men jag är en sån där konstig prick som gillar också populärmusik, dock som bekant inte allt som numera förekommer i Melodifestivalen. Men låtar därifrån med catchy text och/eller musik gillar jag. Ett exempel är ”Mama Take Me Home”, som Rednex tävlade med 2006.

”Kalle på Spången” (1939), med ”Jag har bott vid en landsväg”, framförd av Edvard Persson och skriven av Lasse Dahlqvist, har väl, liksom låten med Rednex, förekommit tidigare i Melodikrysset?

Kvar då att redovisa är den inte så lite Karl Gerhard-aktiga ”Kupletten” med Henrik Dorsin. Honom har jag hört och sett live på en OD-konsert som jag har skrivit om. Vi träffade honom också personligen och tackade honom vid den OD-middag på Uppsala slott som följde konserten. Lite blyg verkade han faktiskt, den här mycket frejdige scenartisten.

Sorry – jag kan, av goda skäl, lösa Melodikrysset först i kväll

Mina regelbundna läsare vet att jag varje lördagförmiddag brukar skriva ett kåseri om dagens Melodikryss, där man också hittar de förhoppningsvis rätta svaren.

I dag kan jag inte lösa krysset förrän i kväll.

Och jag har skäl som jag tror att ni alla förstår och respekterar.

Jag har blivit farfar för andra gången, och i dag åker farfar och farmor till Stockholm för att för första gången träffa det nya barnbarnet. Dessutom ska vi, på grund av just den här nedkomsten en smula försenat, gratulera hennes syster Ella – storasyster nu, minsann – på hennes födelsedag.

Så välkomna tillbaka i kväll eller i morgon.