Sommar i P1 med Lutfi Kolgjini

5 juli 2012 15:20 | Media, Musik | 2 kommentarer

Trots att jag under min läroverkstid i Sundsvall kände Åke Svanstedt hyggligt väl – han bodde ganska nära mig och vi åkte ofta buss till och från skolan tillsammans – kom jag aldrig att bli intresserad av trav, som han däremot redan i unga år var lidelsefullt intresserad av. Och eftersom jag alltså aldrig läser om trav, är dagens Sommar-värd, travtränaren, kusken och hästuppfödaren Lutfi Kolgjini, ett fullständigt okänt namn för mig.

Jag hör förstås som vanligt troget på även hans sommarprat, dock utan att riktigt fångas av det han har att berätta om både svåra och framgångsrika perioder i det här hästpräglade livet. Egentligen är jag, vilket kanske har att göra med min egen flyktingbakgrund, mer intresserad av vad som hände på vägen dit, när hans albanska familj beslöt sig för att söka en framtid i Sverige, isoleringen men också en hjärtevarm kontakt med en svensk familj i det nya landet och annat sådant. Om det hade jag gärna velat få veta mer.

Ofta, när jag hör på Sommar-programmen, blir jag inte riktigt klok på varför sommarpratarna har valt just den musik de spelar. När det gäller Lutfi Kolgjinis val av musik, gillar jag – dock utan att riktigt förstå sambandet med pratet – hans val att spela Deep Purple och Simon & Garfunkel, men det är ju roligare när man kan koppla ett musikval som soundtracket ur ”High Chapparal” till hans intresse för hästar. Och ”Falla fritt” med Melissa Horn och ”Hundår” med The Latin Kings kan man kanske koppla till de svårigheter i livet han också pratade om – kanske kan man också se valet av Lennon-McCartneysGet Back”, spelad tidigt i programmet, som symboliskt.

Sommar i P1 med Ulf Ellervik

4 juli 2012 19:30 | Media, Musik, Ur dagboken | Kommentering avstängd

Ulf Ellervik är kemist, vilket betyder att han ägnar sig åt ett ämne som jag själv tidigt under min gymnasietid på femtiotalet lämnade bakom mig och inte heller därefter har ägnat något större intresse. Men det ska inte misstolkas: självfallet anser jag till exempel den cancerforskning han ägnar sig åt som livsviktig.

Jag nämner det här närmast för att jag själv mycket tidigt valde att inrikta mig på humaniora, medan han – vilket han berättade om i sitt Sommar-program i dag – ganska länge vacklade mellan skilda intressen, som drog åt olika håll. Han verkar ha vurmat för ganska olika saker; så till exempel byggde han och en kompis av svensk vass en fullskalemodell av Thor Heyderdahls berömda Ra. Den flöt!

Ett tag var han insnöad på alkemi, men sen ledde alltså en gammaldags kemilåda in honom på den bana, kemistens, som blev hans.

Som kemist verkar han också ha haft en gränsöverskridande attityd. Sålunda hade han redan i programmet inledning en berättelse om en giftmördare som, trots stor förslagenhet, till slut ändå hamnade i galgen.

När han i sin låtlista hade tagit med Antony & The Johnsons, trodde jag ett ögonblick att dagens sommarvärd hade ett åtminstone ambivalent förhållande till val av partner, men det visade sig, att han både var gift och hade två barn.

Oftast spelade han ganska glad musik. Bland dem vi fick lyssna på i hans program fanns Tom Waits, Huey Lewis, Anders Glenmrk, Queen och Katie Melua.

Sommar i P1 med Emma Wiklund

3 juli 2012 16:43 | Media, Musik, Resor, Ur dagboken | Kommentering avstängd

Jag skulle inte tro att jag och dagens sommarvärd, Emma Wiklund, har så mycket gemensamt, men jag noterar med gillande att hon inledde sitt Sommar-program med Tove JanssonsHur gick det sen?”, och att hennes spellista rymde bland annat Alanis Morissette, Stevie Wonder, Lou Reed, Eva Dahlgren, Liza Minelli, Bob Marley, Ted Gärdestad och inte minst ”Robert Lind” med Hasse och Tage.

När det gäller det talade innehållet i Sommar-programmen, försöker jag alltid inta en öppen attityd, men jag ska villigt erkänna att mitt intresse för modebranschen milt talat är måttligt, och så fann jag hennes stolta berättelse om företaget hon har skapat i skönhetsbranschen vara på gränsen till produktplacering.

Så när hon kom in på sin far och drog den småputtriga historien om värmen i villan familjen bodde i, trodde jag först att det rörde sig om en av de vanliga pliktomnämnandena av nära anförvanter, de som är så vanliga i de här programmen. Men där tog jag miste.

Hennes berättelse om en jämn födelsedag som familjen skulle fira i Thailand men som tog en helt annan vändning i och med att fadern dog rymde en personlig smärta, som kändes berörande också för oss som lyssnade.

Sommar i P1 med Amirzai Sangin

2 juli 2012 15:31 | Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 3 kommentarer

Den afghanske telekommunikationsministern Amirzai Sangin var dagens värd i ”Sommar”, vilket möjliggjordes av att den här mannen efter ett antal år i landsflykt i Sverige och i framgångsrik utlandstjänst hos Telia fortfarande talar svenska. Toppbetyg, snabb anställning i ett stort företag – alltsammans jävar de fördomar som florerar om invandrare och flyktingar från så fjärran länder.

Dessutom visade han sig inte vara ekonomisk flykting. När de politiska förhållandena i hemlandet ändrades, kände han att han måste göra en insats där, detta trots att det Afghanistan han återvände till var ett land i ruiner. Och när han där erbjöds en post som telekommunikationsminister, avsade han sig i enlighet med sitt gamla hemlands konstitution det medborgarskap han under tiden i landsflykt hade fått i Sverige.

I sitt ministerämbete har han uppenbarligen varit framgångsrik – 85 procent av afghanerna har i dag mobiltäckning – och säkert har också det faktum att han har motstått påtryckningar om väntjänster och korruption bidragit till att han, i motsats till många andra afghanska ministrar, har lyckats behålla sin post under så många år.

Under sin tid i Sverige var han aktiv i Svenska Afghanistankommittén, och han tackade också denna kommitté för dess stora och på många sätt unika hjälpinsatser.

Jag hoppas att också en del organiserade så väl som oorganiserade xenofobiker lyssnade på Amirzai Sangins lågmält sympatiska sommarprogram, till exempel på avsnittet om det talibaniscensatta bombattentat som så när hade kostat honom livet – vilket senare ändå inte skrämde i väg honom från Afghanistan igen.

De svenska radiolyssnarna försökte han möta genom att åtminstone delvis spela musik han hade lärt sig att gilla under vistelsen här i Sverige: ABBAsDancing Queen”, ”Bad Moon Rising” med Creedence Clearwater Revival, ”Life Is a Flower” med Ace of Base och ”Escucha Me” med Gipsy Kings.

Men själv tyckte jag att det just i det här sammanhanget var ännu mer intressant att få höra populärmusik från både Afghanistan och en del andra länder, vars musik sällan når oss via den svenska radion.

Sommar i P1 med Klara Zimmergren

1 juli 2012 16:30 | Media, Musik, Ur dagboken | 1 kommentar

Hos oss står radion i köket nästan ständigt på, men den är nästan konstant inställd på P1, på lördagsförmiddagarna dock på P4, en del av söndagsförmiddagen på P2. P3 hör vi aldrig på, och det har väl bidragit till att Klara Zimmergren, i dag värd i P1s ”Sommar” är tämligen okänd för mig.

Eftersom hon är komiker, hade man väl kanske väntat sig ett något muntrare Sommar-program av henne. Men i stället handlade en stor del av programmet om den ofrivilliga barnlöshet hon och hennes man trots idoga försök har drabbats av. Jag tyckte hennes berättelse om detta var mänskligt berörande, och jag greps av hennes berättelse om hur hon till slut fann sig i sitt öde och skaffade ett adoptivbarn.

Hennes låtval var väl inte allt igenom mitt, men hon spelade också en del artister och grupper som även jag ibland lyssnar på: The Beach Boys, Tom Waits, Wilco, Lionel Richie, Håkan Hellström och The Beatles.

Sommar i P1 med Yngwie Malmsten

30 juni 2012 22:46 | Media, Resor, Ur dagboken | Kommentering avstängd

Jag har inga som helst problem med den rockmusik Yngwie Malmsten skapar, tvärt om – och jag är tillräckligt musikaliskt bevandrad för att också för min del hålla honom för att vara en av världens bästa gitarrister i sin genre. Hans låtval i dagens Sommar – ”Barkbrödslåten” från Dalarna, ”Ack Värmeland du sköna”, Deep Purple, Genesis, Antonio Vivaldi, Itzhak Perlman i Paganinis violincapriccio och en av Bachs Brandenburgerkonserter – vittnade dessutom om att den här hårdrockslegenden har både bredd och djup i sin musiksmak.

Men fyra låtar av och med honom själv var egotrippat, detta alltså inte sagt för att jag skulle ha invändningar mot musiken i sig.

Över huvud taget tyckte jag att hans sommarprogram var lite för introvert, vilket då och då illustrerades av hans fniss åt det han just hade sagt. Jag har i och för sig en viss förståelse för att konstnärligt starkt begåvade människor ibland har en tendens att leva i sin egen värld, men jag har också en viss förståelse för den person på planet till Japan som hällde en full kanna isvatten över honom, när bandet – också enligt honom själv – hade fört ett jävla liv och betett sig illa. Då hjälper det liksom inte att komma med invändningen att han själv, när hämnden drabbade honom, för egen del hade hunnit somna.

Själv har jag en gång, på Thai-flyget till Bangkok, handgripligen slängt ut en full och skränande norrman ur förstaklasskabinen där jag och andra försökte sova och som tack från mina medresenärer fått en stormande applåd. Ryktet om detta hade, när vi sedan anlände till svenska ambassaden i Beijing. redan nått ambassadören där.

Melodikrysset nummer 26 2012

30 juni 2012 12:15 | Barnkultur, Film, Media, Musik, Ur dagboken | 9 kommentarer

Lagom till Melodikrysset havererade datorn. Ja, inte helt, men tangentbordet vägrade fungera. Det har hänt förut, så jag prövade alla knep jag tidigare har använt, men tji. Fast nu då krysset är över, funkar det plötsligt igen.

När man är van att använda datorn för viss hjälp plus bekräftelser är sådant här fruktansvärt störande. Jag nöjde mig därför med att noggrant skriva upp alla frågor, och sen har jag löst krysset i rasande takt.

Fast alldeles lätt var det inte, inte bara för att jag ju inte hade fyllt i svar som i sin tur gav ledbokstäver. Så först när jag hade fått varannan bokstav lyckades jag lösa dagens Povel Ramel-fråga: det Povel hördes göra var att imitera.

Några av frågorna var genuint svåra för mig, eftersom jag inte hade hört ljudillustrationen tidigare.

”Best Friends” ur filmen ”Madagaskar” var till exempel obekant för mig, eftersom jag aldrig har sett den här filmen.

”Rise Up” med Eric Gadd har jag veterligen heller aldrig hört förut.

”Törnrosa” känner jag förstås igen, men det tog ett tag att komma på att den här sjöngs av Rolf Lassgård.

Och jag har inget som helst minne av TV-serien ”7-9″ med Kattis Ahlström och Claes Åkeson.

Annat från TV är mig välbekant, även om jag önskar att jag hade lyckats förtränga melodifestivalbidraget ”Don’t Let me Down” med Lotta Engberg och Christer Sjögren.

Jag är ju inte någon dansbandsvän, men Svensktoppen har ju satt sina spår, så visst kände jg igen ”Börja om från början”, här i en brassversion.

Förknippade med TVs barnkulturprogram var också två frågor i dagens kryss.

Självklart minns jag ”Vilse i pannkakan” med Staffan Westerberg.

Och Bachs ”Air” förknippar många här i landet, även jag, med ”Beppes godnattstund”.

Från min egen skoltid minns jag ”Uti vår hage”. Den blev inte sämre av att vi i dag fick höra den med OD, Orpei Drängar. Som jag tidigare har berättat, går vi ofta på ODs konserter och middagar – Birgitta är nämligen så kallad moster i OD.

Dan Anderssons dikter, många av dem tonsatta, dock bara få av honom själv, känner jag till ganska väl. I dag fick vi höra ”Sissi”.

Också Jerry Williams – för att byta genre – hör till de artister jag gärna lyssnar på. I dag fick vi höra ”I Can’t Sleep Without You”.

Och så avslutar vi – passande nog – dagens redovisning med ”Sommaren du fick” av Benny Andersson och med BAO och Helen Sjöholm. Kan det inte vara nog med regn nu?

* * *

På jakt efter något svar till allra senaste Nelodikrysset? Prova då med att i stället gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuell lördag.

Sommar i P1 med Trita Parsi

29 juni 2012 18:13 | Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 3 kommentarer

Trita Parsi är född i Iran men kom redan som barn till Sverige – hans far var nämligen ingen anhängare till det prästvälde som etablerades i hemlandet. Det finns människor, dess bättre en krympande andel, här i Sverige som inte gärna ser att familjer av typen Parsi får fristad här, medan de har lättare att acceptera den flyktinggrupp jag själv som barn tillhörde, esterna. Det intressanta är att persiskan, fârsi, är en gren av de indoeuropeiska språken och således avlägset släkt med till exempel svenska, medan mitt eget modersmål, estniskan, tillhör en helt annan språkfamilj, de finskugriska språken. Men Trita Parsi är ju mörkhårig, medan jag är blond och blåögd…

Trita Parsi växte upp i Uppsala, i den invandrartäta stadsdelen Gottsunda, och han berättade vältaligt om ghettoiseringen där, påtvingad men delvis – som en motreaktion – också självvald. Den här mannen, i dag bosatt i USA, talar perfekt, idiomatisk svenska och tycks ha utvecklat en svensk identitet (vid sidan av sin iranska) främst efter det att han har bosatt sig i Washington. Hans doktorsgrad i USA och ställning som rådgivare i iranfrågor åt obamaadministrationen, bland annat åt Hillary Clinton, vittnar om hans begåvning och kapacitet – märk att han inte förordar någon hökpolitik mot sitt ursprungliga hemland.

I hans låtlista förekom Uno Svenningsson en gång, medan Laleh Pourkarim, också hon med ursprung i Iran, förekom fyra gånger, men både hon och Timbuktu, som också spelades, hör ju i dag till den stora skaran inom dagens svenska musik som har sina rötter utanför Sverige. Vidare: många rappare blev det, men också Bob Marley fick komma med på ett hörn.

Sommar i P1 med Karin Falck

28 juni 2012 16:05 | Media, Musik, Ur dagboken | 3 kommentarer

Karin Falck var framför allt under sjuttiotalet ett av de stora namnen inom svensk TV-underhållning, men man kan ju – med anledning av hennes Sommar-program i radio i dag – fundera över hur många av dagens någorlunda unga TV-tittare som över huvud taget minns henne. Sådan är den mediala verkligheten.

Hennes sommarprogram rymde ganska många referenser till sådant som ägde rum under hennes aktiva tid – sådant som Eurovision Song Contest 1975 här i Sverige efter ABBAs skrällvinst 1974, andre maken Åke Falcks plötsliga död 1974 och mycket annat – men möjligen kan referenserna till människor och händelser ha varit svåra att uppfatta för den yngre del av publiken, som inte har några egna minnen av det hon tog upp. Bitvis gick det nämligen rasande fort – Karin Falck är inte för intet en mycket rutinerad programledare.

Lite mer fördjupning, bakgrund och sammanhang hade alltså inte skadat. På två punkter har jag också invändningar mot innehållet i det hon sa. Inledningen, med dess dragning åt parapsykolgi, var kuriös. Och så reagerade jag mot att hon lämnade ut ett par barnbarn, som förvisso var taskiga mot sin farmor – men man får nog också beakta deras ålder.

Telegramstilen i Karin Falcks sommarprat medförde dock att hon hann spela ett nästan oslagbart antal skivor. Och här bjöd hon vekligen på blandad kost: Jarl Kulle och Christina Schollin (”Änglar finns dom”), Edith Piaf (”Non je ne regrette rien”), Glenn Miller (”Moonlight Serenade”), Frank Sinatra (”Fly Me To the Moon”), Helen Sjöholm till Benny Anderssons orkester (”Vår sista dans”), Jussi Björling (”Till havs”), Django Reinhardt med flera (”La mer”), John Cleese med flera (”Life of Brian”), Irving Berlin, Nino Rota och ytterligare en hoper andra.

Ibland hade musiken rent av ett samband med det hon talade om.

Kerstin, Viggo och Klara åter i Öregrund

27 juni 2012 17:17 | Barnkultur, Media, Musik, Resor, Trädgård, Ur dagboken | 3 kommentarer

Kerstin, Viggo och Klara åkte hem till Uppsala över själva midsommarhelgen, men nu är de här hos oss i Öregrund igen. Nästa vecka ska barnen tillsammans med sin pappa Bo åka upp till Sollefteå för att hälsa på farfar och farmor.

I går var vädret här i Öregrund ganska vacklande, men när solen tittade fram under eftermiddagen, packade Kerstin och barnen badkläder för att om möjligt få sig ett dopp. Fast det var nog bara mamma Kerstin som doppade sig.

Kerstin, som efter alla barndomens somrar kan Öregrund, hade gått ner till klipporna, dit vi ofta gick innan vi fastnade för Tallparken. Det är en klippstrand med flata hällar att ligga och sola på, och ytterst ut finns det något som vid högvatten bildar en liten klippö men som vid lågvatten förbinds med land av en då uppstickande naturlig stenbrygga. En gång när Kerstins storasyster Anna fortfarande var ganska liten och hade besök av sin ännu något yngre kusin Anna-Karin, slog vattenståndet ganska hastigt om, så Anna-Karin vågade inte vada i land och blev skeppsbruten på den där klippan. Men Anna sprang hem till sin mamma, som – själv för övrigt höggravid – fick störta ner till klipporna och rädda Anna-Karin.

Bilder från Kerstins och hennes barns besök på den här klippstranden hittar du på Kerstins blogg, här.

I samma bildserie ser du också den bukett Birgitta hade plockat in till TV-rummet, där Kerstin sover under vistelsen här: pioner, akleja och jättedaggkåpa. Viggo, nu en stor pojke, ses läsa tidning på min säng i vårt sovrum. Och Klara spelar spel vid köksbordet, sittande i kökssoffan.

I går kväll såg förresten Viggo och Klara ”Allsång på Skansen” tillsammans med morfar och mormor. Men sen, när det blev dags för ”Morden i Midsomer” som morfar och mormor annars gärna ser, stängde vi av TVn och gick i stället ut i köket, spelade bland annat två partier ”Finns i sjön”. Klara vann, så klart!

I dag har Klara varit med morfar i Konsum och handlat; det är morfars tur att laga mat i dag. I Konsum träffade vi ett äldre par från Öregrund, som berättade att de regelbundet läser min och också Kerstins blogg och bland annat hade sett bilderna från Kerstins och barnens förra öregrundsbesök. Jag blev på stående fot utlovad en ny musmatta med öregrundsmotiv till datorn, och det stod inte på länge förrän den utlovade presenten fanns i brevlådan. Nu finns den redan i bruk bredvid tangentbordet – och jag ser på den en fin bild av hamnen i Öregrund fast i vinterskrud.

Tack!

« Föregående sidaNästa sida »

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^