Jules Verne och H G Wells i serieform

27 maj 2016 18:10 | Barnkultur, Prosa & lyrik, Serier | Inga kommentarer

Jag är född 1937 och lärde mig läsa redan vid tre års ålder, men bokslukare blev jag främst när jag hade lärt mig svenska och under senare delen av 1940-talet och början av 1950-talet gick i den tidens småskola och folkskola.

Jag läste under den där tiden allt jag kom över: barn- och ungdomsböcker men också vuxenböcker som kom i min väg, allt från Fridegård till Dostojevski. Jag läste den tidens detektivmagasin (Alibimagasinet med flera), förstås också deckare, men också kärleksnoveller i Hemmets Veckotidning – senare blev gamla Folket i Bild med sitt mer litterära novell- och följetongsmaterial min speciella tidning, som jag också sålde i stugorna i och runt byn där jag bodde.

Den lilla folkskola jag gick i hade ett litet lånebibliotek, ur vilket jag lånade och läste nästan alla böcker, till och med en rad flickböcker. Bland det jag självklart läste fanns de många barn- och ungdomsklassiker, som ingick i Barnbiblioteket Saga. De var ofta förkortade och åldersanpassade, förstod jag så småningom, men under mina unga år läste jag också mängder av klassiker, som i det stora hela var intakta eller relativt intakta återgivningar av originalen. De anpassningar som på den tiden gjordes i barn- och ungdomsklassikerna hade i vart fall inte som bakgrund de moralistiska strävanden, som har drabbat dagens barn- och ungdomsboksutgivning.

Jag har också ända sedan barnaåren varit en hängiven serieläsare. När första svenska numret av serietidningen ”Illustrerade Klassiker” publicerades 1956, var jag gymnasist på latinlinjen och vid det laget mer intresserad av de riktiga klassikerna, det vill säga bokoriginalen.

När jag sen fick egna barn, började jag, utöver att förse dem med mängder av böcker, också köpa tidens serietidningar åt dem, och eftersom Illustrerade Klassiker utgavs (sammanlagt 228 nummer) fram till och med 1976, fanns den här tidningen bland dem jag köpte hem.

I ursprungslandet, USA, började Classic Comics utges redan 1941. Också där fick man under efterkrigstiden en debatt om att serier var dåliga, våldsförhärligande med mera, och utgivarna av den här serietidningen försökte undkomma den diskussionen dels genom att göra bild och text bättre, dels genom att använda argumentet, att serieversionerna var ett sätt att locka unga läsare att sedan gå vidare till bokoriginalen.

Cobolt förlag har nu påbörjat en återutgivning av Illustrerade Klassiker med Ulf Granberg och Peter Sparring som redaktörer, och värdet av nyutgivningen förhöjs av att två mycket seriekunniga personer, Anders Andersson och Olle Dahllöf, har fått skriva fylliga introduktioner plus kommentarer på olika områden.

Den här nyutgivningen sker i form av volymer med hård pärm, där fyra olika serier med gemensamt tema återges, i nummer 1, ”Fantastiska resor”, två serieversioner av böcker av Jules Verne, två av H G Wells.

Den bakomliggande historia som jag minns av de här är Jules VernesJorden runt på 80 dagar” (”Le Tour du monde en quatre-vingt jours”, 1872-1873). Dels har jag läst den flera gånger i olika svenska upplagor. Dels har jag sett Michael Andersons filmatisdering från 1956 med David Niven i rollen som Phileas Fogg och Shirley MacLaine som prinsessan Aouda.

Serieversionen, tecknad av Henry C Kiefer, följer hyggligt bokoriginalet, men känns ganska platt jämfört med Vernes bok.

Resan till jordens medelpunkt” (”Voyage au centre de la terre”) utgav Jules Verne 1864. Den är, liksom ”Jorden runt på 80 dagar”, en äventyrsroman men har inslag av science fiction: Tre personer följer här ett klassiskt spår – på det vulkanrika Ísland finns i en inaktiv vulkan en väg till jordens medelpunkt, och det visar sig, att jorden inte har ett inandöme av glödande lava utan består av olika skikt, där man hittar både märkliga djur och förhistoriska människor. Efter många strapatser slutar det här äventyret på Stromboli.

Den här historien, tecknad av Norman Nodel, är bättre som serie än den andra vernebaserade.

Världarnas krig” (”The War of the Worlds”, 1898) är en roman av H G Wells. Här är det marsianer som börjar finna sin planet allt mer obeboelig och söker sig nya boplatser på jorden. Den här invasionen ser först ut att vara nerfall av meteoriter, men dessa visar sig innehålla marsianer, som vill erövra jorden och då inte drar sig för att, med hjälp av överlägsna vapen, döda människorna. Men för att göra en lång historia kort: Marsianerna visar sig inte tåla vår bakterieflora.

Lou Camerons serieversion är hyggligt vältecknad.

Nämnas i sammanhanget bör också den radioversion Orsol Welles gjorde 1938 och som nästan skrämde slag på hundratusentals amerikaner, som trodde att det var på riktigt.

Senare har också till exempel Steven Spielberg gjort film av ”Världarnas krig”.

Sist i den här volymen ligger samme Lou Camerons serieversion av samme H G Wells’Tidsmaskinen” (”The Time Machine”, 1895). Hjälten/vetenskapsmannen i den här science fiction-artade historien har alltså lyckats konstruera en tidsmaskin, med vars hjälp han kan förflytta sig både framåt och bakåt i tiden – och hux flux har han flugit över 800 000 år framåt i tiden. Han hamnar då bland eloanerna, lite kortare än vi men annars människolika, och blir vänligt mottagen av dessa. Under jorden lever dock morlockerna, ett slags apliknande människor, fientliga och begivna på att äta upp dem som lever ovan jord. Och tro det eller inte: Vår hjälte driver morlockerna på flykt genom att bekämpa dem med eld. Morlockerna går förstås till motanfall, men i sista ögonblicket lyckas han återta och undkomma med sitt rymdskepp. Kvar som minne har han blommor som eloankvinnan Weena gav honom.

Det här är hyggligt berättat men inte lika bra som serieversionen av ”Världarnas krig”

Lite omröring i den högsta grytan

26 maj 2016 16:18 | Politik | Inga kommentarer

Jag törs väl säga att jag är ganska väl förtrogen med regeringen och dess arbete, åtminstone som det senare förr var organiserat. Jag är inte bara gift med en före detta miljö- och energiminister; under min mycket långa tid som partifunktionär, bland annat som ansvarig för VUs och partistyrelsens sammanträden, lärde jag personligen känna inte bara partiordförandena, ofta till lika statsministrar, utan också ett stort antal statsråd. Kvar av dessa i den nuvarande regeringen finns fortfarande Margot Wallström, men det finns naturligtvis fler nuvarande statsråd jag, då och senare, har träffat i andra sammanhang, personer som också mycket väl vet vem jag är.

Nu läggs till den här skaran ytterligare en person som jag faktiskt lärde känna under bådas vår anställning på 68an, den socialdemokratiska partiexpedition. Den jag syftar på är förstås Ann Linde, som då var partiets internationella sekreterare. Själv hade jag på den tiden bland annat hand om partiets nordiska och baltiska kontakter, vilket medförde, att vi då och då hade sammanträden för att informera varann om våra respektive arbetsområden.

Själv arbetade jag styvnackat mot partiets nya, EU-vänliga linje, medan Ann stod för den officiella partilinjen, men vi har för den skull aldrig haft några skärmytslingar om vare sig den frågan eller andra kontroversiella frågor.

Det är intressant att notera, att hon hittills har varit statssekreterare åt Anders Ygeman, som i de båda EU-omröstningarna stod på samma nej-sida som jag.

Men nu blir hon alltså EU- och handelsminister.

I sak förstår jag behovet av en sådan, men sedan återstår förstås att se, vad för slags politik det här fögderiet ska stå för. Jag såg Ann Linde i TV oroa sig för ett brittiskt Brexit, men själv skulle jag se ett sådant som en nyttig varning till EU mot att fortsätta på den överstatliga linjen. En omfattande frihandel borde vara det prioriterade målet. I övrigt bör samarbetet vara inriktat på miniminormer på prioriterade områden, med möjlighet för medlemsländerna att för egen del sätta mer ambitiösa mål, som då förstås ibland också kan bli handelshinder.

De två övriga helt nya ministrarna är båda miljöpartister.

Peter Eriksson blir ny bostads- och digitaliseringsminister. Bostadsbyggandet planeras ju på kommunal nivå, så det Eriksson och regeringen kan göra är främst att driva på och ge stöttor genom olika typer av ekonomiska bidrag. Digitalisering har förvisso också ett samband med boende men kan också ses som en kommunikationsfråga. Den här ansvarsfördelningen har således också att göra med frågan om fördelningen av ansvarsområden mellan ministrarna, något av det mest förvirrande i den aktuella regeringsombildningen, vilket jag ska återkomma till.

Peter Eriksson är en slagkraftig och talför politiker, men det finns en sida hos honom – ett slags opålitlighet – som den socialdemokratiske statminstern bör försöka hålla kontinuerlig koll på.

Den tredje helt nya ministern är Karolina Skog, som blir miljöminister, nu också med ansvar för stadsmiljöavtalen – dock avlövas departementet på klimatfrågor, som förs över till ministern för internationellt utvecklingssamarbete, till lika den nya vice statsministern Isabella Lövin. Viktiga miljöfrågor kommer således nu att handläggas av UD.

Det finns intressanta skillnader mellan de här båda damerna. Lövin kan nog ses som relativt vänstersinnad, inte bara för att hon har valt Ordfront som bokförlag. Skog betecknar sig själv som liberal. Fast kanske man inte ska fästa sig så mycket vid det – hon har ju hemma i Malmö samarbetat med Socialdemokraterna.

Flera ärendeplaceringar kommer att göra det svårare för normala väljare att begripa vem i regeringen som egentligen är ansvarig för vad.

Närings- och innovationsminister Mikael Damberg får nu som uttrycklig uppgift att skapa nya jobb för att Sverige ska nå målet om EUs lägsta arbetslöshet 2020.

Samtidigt blir Ylva Johansson både arbetsmarknads- och etableringsminister.

Energiminister Ibrahim Baylan får nu en ny uppgift: Han ska också bli samordningsminister. Det senare förstår jag behovet av. Statsministern med sina relativt många nödvändiga ämbetsresor har naturligtvis då och då stora svårigheter med att hålla koll på vad fackministrarna gör på sina områden och behöver därför en spanare. Fast resultatet kommer ju att vara avhängigt av Baylans överblick och sorteringsförmåga.

Några kommentatorer har sett ett samband mellan Baylans nya uppgift och placering och det faktum att kärnkraftfrågan snart kommer att vara mogen för en slutlig (?) blocköverskridande överenskommelse. Vi får väl se hur det blir med det, inklusive om Miljöpartiet kommer att finnas med på den vagnen. Själv önskar jag att det den här gången blir ett beslut om kärnkraftens slutgiltiga avveckling och att den gamle Metall-mannen, till lika nuvarande statministern inte konstrar med den igen.

Slutligen avvecklas ministern för strategi- och framtidsfrågor Kristina Persson, vilket nog de flesta politiska bedömare tycker är rimligt. En ”framtidskommitté”, vad det nu är, inrättas inom Statsrådsberedningen, och de nordiska frågorna, som Persson också har haft hand om, förs helt logiskt över till UD.

Dagsutflykt som ändade med en bukett bondsyrener

24 maj 2016 22:42 | Film, Handel, Prosa & lyrik, Resor, Trädgård, Ur dagboken | Inga kommentarer

Jag brukar samla ihop olika ärenden jag måste utföra i Uppsala och då och då göra en ärenderesa in till stan.

När det blev den här gången bestämdes av att jag lyckades få med mig fel rock när jag hade varit på kusinträff (på Birgittas sida) i lördags. Själv hanns jag upp på busstationen innan bussen till Öregrund hade avgått och anlände således rocklös till sommarvistet. Nå, ingen skada skedd till följd av detta; vi har haft sommarvärme.

Min egen rock fanns dock kvar hemma hos Kjell och Görel, värdparet till kusinträffen.

Så jag tog mejlkontakt med Kjell och aviserade så småningom mitt återtagande av rocken till tisdag efter lunch.

I förmiddags tog jag bussen till Uppsala och från busstationen taxi hem till Kjell, som väntade med rocken. Kunde också konstatera att vädret i Öregrund i morse var råkallt, medan det i Uppsala var full sommarvärme.

Sen fortsatte jag till vår lägenhet på Idrottsgatan, närmast för att jag och Birgitta här om kvällen såg en filmatisering av Laurie LeesCider med Rosie”, en bok vi båda uppskattade, när vi läste den i början av 1970-talet. I bokhyllan hittade jag också samme författares ”Jag gick mig ut i världen en sommarmorgon”, så jag tog med också den till Öregrund.

Sen gjorde jag övriga stadsärenden: var på banken och tog ut mer kontanter (jag är en obotlig kontantkund), lämnade in kemtvätt i Forumgallerian och gjorde genast av med en del av pengarna genom att köpa böcker i Lundeq i samma hus – det är Mors dag plus Annas födelsedag snart, och då kan ni förstå att jag inte kan berätta vad jag köpte.

Därefter var det dags att ta öregrundsbussen tillbaka till sommarvistet. Jag läste till att börja med Aftonbladet, men blev snart störd av en man som klev på bussen vid Gränby centrum. Han betedde sig som om han var otroligt berusad eller möjligen snarare drogad: verkade långa stunder prata i telefon utan att, vad jag kunde se, ha någon telefon, sökte kontakt med framför allt ensamma damer, gick omkring i bussen, stod i gången bredvid sin plats, klagade plötsligt över att han ine kände igen några och tydligen inte ens vägen till Alunda, dit han enligt biljettbeställningen var på väg. Hela resan till Alunda blev ett stycke absurd teater, detta utan att chauffören gjorde det minsta för att ingripa.

Väl hemma i vårt sommarhus möttes jag av Birgitta med en god middag, och på köksbordet stod en stor bukett blommande bondsyrener, årets första.

En LO-utredare som förstår vad som formar människor till det de är

23 maj 2016 21:26 | Politik | Inga kommentarer

Jag har börjat följa LO-bloggen – länk finns nere till höger. Där skriver de som arbetar åt organisationen, ofta om sådant som hör hemma på det område som är deras.

När det är som bäst dessutom utifrån egna erfarenheter och värderingar.

I dag fanns det på den här sidan en text, ”Kan Alvar Yliaho lära oss något om flyktingpolitiken?”, skriven av Kjell Rautio, välfärdsutredare vid LOs arbetslivsenhet. Han ser socialförsäkringarna som en möjlighet för människor att växa och ”kunna förverkliga sina bästa stämningars längtan”, vilket är ett Hjalmar Branting-citat – vi använde det i rapporten ”Jämlikhet” 1970, ett resultat av Socialdemokraternas och LOs gemensamma jämlikhetsgrupp, som leddes av Alva Myrdal och där jag satt i sekretariatet.

Rautio, född 1964 i Vittangi, berättar personligt, levande och medkännande om en man som han och andra barn var rädda för, Alvar Yliaho, därför att denne blev helt oregerlig, när han drack sig full. Men Rautio såg också att hans farsa då och då bistod Yliaho med pengar och när sonen undrade sa:

”Alvar är en bra karl. Han kan ha det lite jobbigt ibland. Men det beror på att han upplevt kriget. Han betalar tillbaka.”

Yliaho hade blivit vad han hade blivit på grund av sina upplevelser under andra världskriget.

För att sammanfatta en lång text: Rautio drar en parallell mellan den här krigsskadade finnen och en del av dem som i dag kommer hit från krigets Syrien. Och så kommer slutsatsen: ”Kommer någon pappa med låg lön att klappa dem på axeln, se in i deras ögon och säga: ‘Du är en fin människa. Jag litar på dig!’

Finland: Socialdemokraterna störst. De gröna är större än Sannfinländarna

23 maj 2016 17:52 | Politik | Inga kommentarer

Också i TNS Gallups‘ majmätning för Helsingin Sanomat är Socialdemokaterna största parti. Sannfinnarna ligger även i den här mätningen på en för partiet oerhört låg nivå.

Det ledande regeringspartiet, Suomen Keskusta, får i den här mätningen 20,7 procent (+ 0,1 procentenheter jämfört med förra mätningen i samma serie), vilket placerar partiet på andraplatsen. Centern ligger fortsatt under sitt valresultat 2015, 21,1 procent.

Sosialidemokraattinen puolue (Socialdemokratiska partiet), som i riksdagsvalet 2015 bara fick 16,9 procent och därmed blev fjärde parti i storlek, får i den här mätningen 22,0 procent (+ 0,3), vilket gör partiet till största parti.

Centerns koalitionspartner, det ledande partiet i den förra regeringen, Kansallinen Kokoomus (Samlingspartiet), ligger på tredje plats med 17,7 procent. I valet 2015 stöddes partiet av 18,2 procent. Oron verkar stiga i partiet. Inför den stundande kongressen har Alexander Stubb i ordförandevalet fått en utmanare i Petteri Orpo, och även andra överväger att kandidera.

Det tredje partiet i den sittande regeringen är populistiska Perussuomalaiset (Sannfinländarna), som i valet 2015 fick 17,7 procent. Partiets väljare har nu under lång tid i massor övergett det parti de har röstat på, och i den aktuella mätningen får partiet stöd av 9,3 procent. Därmed är partiet på femte plats, nu med Vänsterförbundet i hälarna.

Större är även i den här mätningen oppositionspartiet Vihreä Liitto (Gröna förbundet), som i valet stöddes av 8,5 procent men nu stöds av 11,4 procent.

Vasemistoliitto (Vänsterförbundet), som i valet fick 7,1 procent, får i den här mätningen 9,0 procent (+ 0,2). Vänsterförbundet är alltså nästan lika stort som Sannfinländarna.

Svenska Folkpartiet, som i valet stöddes av 4,9 procent, stöds i den här mätningen av 4,3 procent.

Kristillisdemokraatit (Kristdemokraterna), som i valet stöddes av 3,5 provcent, stöds nu av 3,4 procent.

Danmark: 92-83 till det röda blocket

23 maj 2016 17:25 | Politik | Inga kommentarer

Vi startar som vanligt med resultatet i det senaste folketingsvalet, 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Voxmeters senaste mätning, för Ritzau den 15 maj, ger följande resultat:

Socialdemokratiet 25,3 procent
Radikale Venstre 5,0 procent
Socialistisk Folkeparti 4,3 procent
Enhedslisten 9,1 procent
Alternativet 8,1 procent
Venstre 18,4 procent
Dansk Folkeparti 18,7 procent
Konservative Folkeparti 2,4 procent
Liberal Alliance 7,6 procent

Norstats senaste mätning, för Altinget den 16 maj, ger följande resultat:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,3 procent
Socialistisk Folkeparti 4,6 procent
Enhedslisten 8,8 procent
Alternativet 7,1 procent
Venstre 17,2 procent
Dansk Folkeparti 19,3 procent
Konservative Folkeparti 4,2 procent
Liberal Alliance 7,3 procent

Sammanvägningen av dessa och andra mätningar i Ritzau Index, som görs av nyhetsbyrån Ritzau, ger då följande resultat:

Socialdemokratiet 25,6 procent
Radikale Venstre 4,4 procent
Socialistisk Folkeparti 4,3 procent
Enhedslisten 8,8 procent
Alternativet 7,1 procent
Venstre 18,2 procent
Dansk Folkeparti 19,5 procent
Konservative Folkeparti 3,3 procent
Liberal Alliance 7,6 procent

I anslutning till publiceringen av Voxmeter-mätningen skrev Jyllands-Posten, att ett sådant valresultat skulle ha gett det röda blocket 92 mandat mot 83 för det blå.

Jag är svar i ett kryss i Aftonbladet Söndag

23 maj 2016 12:52 | Media, Politik | 2 kommentarer

I veckans utgåva av Aftonbladet Söndag hittar man ett tvåsidigt Kändiskryss. Bland bilderna finns ett foto av Birgitta Dahl tillsammans med Christer ”Kryddan” Peterson, som i TV-programmet ”Helt apropå” (1984-1994) hade rollen som Birgitta. Hustrun gillade för övrigt ”Helt apropå”, vilket hon också sa till Kryddan, när de träffades. Den enda invändning hon hade var att Kryddan var utstyrd i kläder, som den han föreställde aldrig skulle ha satt på sig.

När jag tittar närmare på det här krysset, hittar jag en påföljande fråga, som jag också känner mig berörd av: ”Politiker och bloggare som är gift med …”: tre tomma rutor (förnamn) + fyra tomma rutor (efternamn).

Jag bör väl tillägga, att jag inte känner krysskonstruktören, Pontus Liedberg.

En god kusinmiddag som ändade i unison sång

22 maj 2016 16:32 | Mat & dryck, Musik, Politik | Inga kommentarer

Birgittas sida av familjen håller man släktbanden levande. I går samlades kusinerna i den numera mångförgrenade släkten Dahl (plus vi som är ingifta i den) till träff runt ett antal lunchbord hemma hos Kjell Magnusson, en i den här kusinskaran, och hans hustru Görel på Geijersgatan i Uppsala.

Jag lärde känna Kjell tidigt, när han som ung student kom till Uppsala och under en period bodde hemma hos oss. Sen har vi träffat Kjell och hans familj i olika sammanhang, också hos familjen Dahls nestor, Birgittas faster Karin (hon var med som hedersgäst även i går), och jag har förstås också läst Kjells inte alltid okontroversiella artiklar bland annat om utvecklingen i det forna Jugoslavien – till Kjells mångfacetterade kunskaper hör att han behärskar serbokroatiska.

Nå, innan vi kommer in på det, vill jag tacka vårt värdpar för den utsökta lunchen, tillredd och serverad också med hjälp av en annan i kusinkretsen, Lillan, vars dotter just har lämnat kulturchefskapet på Uppsala Nya Tidning för ett vikariat på DN Kultur.

Kjell är, liksom hans och Görels döttrar, mycket musikalisk, och han avslutade måltiden genom att spela på pianot och sjunga. Han band samman sitt historiska och lingvistiska och musikaliska kunnande till den gren av de sefardiska judarna som, fördrivna från Spanien, hamnade på Balkan, främst då det Exjugoslavien han kan så mycket om. Den här fördrivningen/folkvandringen satte många musikaliska spår, och Kjell gav oss exempel på hur i grunden samma melodi har förvandlats under olika faser av den här folkförflyttningen.

Många av de här judarna drabbades förstås under de bruna åren i Europas historia av förintelsen. Och Kjell såg uppenbart paralleller mellan historien och den våg av främlingsfientlighet som i dag breder ut sig i de delar av EU, vilka förr ansågs vara en del av Öst- och Centraleuropa.

Som en del av sitt historiska och musikaliska tema fick han oss också att, växelvis på svenska och tyska, sjunga en tysk 1500-talssång, som fick ny aktualitet under de mörka, bruna åren:

Tankar är fria

Svensk text: Roland von Malmborg, 1965
Tysk originaltext till traditionell musik: ”Die Gedanken sind frei”, möjligen 1524

Tankar är fria – vem kan dem förbjuda?
Ja, tankar är fria – vem kan dem påbjuda?
Ingen mänska kan dem tvinga
när de vill sej bevinga:

Refräng:
Så är och ska förbli,
ja, Tanken är fri!
Så är och ska förbli,
ja, Tanken är fri!

Med åren jag lärt mej allt mera och mera –
mitt samvetes röst jag måste värdera!
Skulle kroppen än förblöda –
en idé kan man ej döda:

Refräng:
Så är och ska förbli…

Och kastar man mej inom galler och murar,
min tanke känner ej begränsning och burar.
Min tanke inget hinder,
den klarar alla hinder.

Refräng:
Så är och ska förbli…

Die Gedanken Sind Frei

Musik och tysk originaltext, möjligen från 1524

Die Gedanken Sind Frei, wer kann sie erraten?
Sie fliehen vorbei wie nächtliche Schatten.
Kein Mensch kan sie wissen,
kein Jäger erschissen

://: es bleibet dabei: die Gedanken sind frei!://:

Ich denke was ich will und was mich beglücket,
doch alles in der Still, und wie es sich schicket.
Mein Wunsch und Begehren
kann niemand verwehren,

://: es bleibet dabei: die Gedanken sind frei!://:

Und sperrt man mich ein im finsteren Kerker,
das alle sind rein vergebliche Werke;
denn meine Gedanken
zerreisen die Schranken

://: es bleibet dabei: die Gedanken sind frei!://:

Drum will ich auf immer den Sorgen entsagen
und will mich Auch nimmer mit Grillen mehr plagen.
Man kann ja im Herzen
stets lachen und scherzen

://: es bleibet dabei: die Gedanken sind frei!://:

Text och noter finns i min politiska sångbok från 1970, ”Upp till kamp! Sånger om arbete, frihet och fred” (Prisma), också, fast givetvis inte på svenska, i Irwin SilbersLift Every Voice! The Second People’s Songbook”. Oak Publications, 1953.

Roland von Malmborg har sjungit in den på ”Räck din hand” (RCA-Victor LSP 10.079) och ”Tankar är fria” (RCA-Victor FAS 748).

En alternativ svensk text skrev och sjöngs in av Cornelis Vreeswijk:

Min tanke är fri
Svensk text: Cornelis Vreeswijk, 1979

Min tanke är fri.
Hör Min tanke är fri.
Den kan ej beskattas.
Tyvärr, kära ni.
Den kan inte fattas av motborgarbrackor
och kossor och tackor.

Det skiter jag i.
Min tanke är fri.
Det skiter jag i.
Min tanke är fri.

Att hjärnan får gå
finns det inga förbud på.
Vad som händer då,
rår inte ens gud på.
Mitt ord och mitt minne,
det håller jag inne.

Den sliter du i.
Men min tanke är fri.
Den sliter du i.
Men min tanke är fri.

Stäng in mig för fan!
Det kan ni väl göra.
Sprid ordet på stan,
så alla får höra.
Jag är inte dement än,
bakom cementen.

Lika vitter som ni.
Min tanke är fri.
Lika vitter som ni.
Min tanke är fri.

Hör Min tanke är fri.
Den kan ej beskattas.
Tyvärr, kära ni.
Den kan inte fattas
av motborgarbrackor
och kossor och tackor.

Det skiter jag i.
Min tanke är fri.
Det skiter jag i.
Min tanke är fri.

Den fanns ursprungligen på ”Vildhallon” (Exlibris, 1979), 1990 återutgiven som CD, nu på Sonet SLPCD-2827, 1990).

Pete Seeger har, på engelska plus lite tyska tyska, sjungit in den på ”Dangerous Songs!?” (Columbia SBPG 62751, 1966) och på ”Pete Seeger” (Archive of Folk Music, Everest FS 201).

My Thoughts Are Free

Amerikansk text 1966: Pete Seeger, 1966

Die Gedanken sind frei, my thoughts freely flower
Die Gedanken sind frei, my thoughts give me power
No scholar can map them, no hunter can trap them

No man can deny, Die Gedanken sind frei
No man can deny, Die Gedanken sind frei

I think as I please and this gives me pleasure
My conscience decrees this right I must treasure
My thoughts will not cater to duke or dictator

No man can deny, Die Gedanken sind frei
No man can deny, Die Gedanken sind frei

And should tyrants can take me and throw me in prison
My thoughts will burst free like blossoms in season
Foundations will crumble and structures will tumble

And free men will cry, Die Gedanken sind frei
And free men will cry, Die Gedanken sind frei

Hos Smithsonian Folkways finns den ständigt tillgänglig i tre olika< inspelningar:
Mieczyslaw Kolinski and The Pro Arte Trio: ”Folk Songs In Concert Form” (Folkways FW 31314 102, 1979)
Mark Schlamme: ”German Folk Songs” (Folkways FW 06843, 1954)
Frank Schildt: ”Songs of Love, Play And Protest” (Folkways FW 087774, 1960).

Melodikrysset nummer 20 2016

21 maj 2016 12:25 | Film, Media, Musik, Politik, Resor, Ur dagboken | 3 kommentarer

Jag är tillfälligt inne i stan, Uppsala, denna lördagsmorgon, men i kväll är jag åter tillbaka i Öregrund. Men var man lyssnar på och löser Melodikrysset gör ju detsamma.

Den enda riktigt svåra frågan för mig i dag var den alla sista, men jag klarade den med hjälp av alla hjälpbokstäver jag hade fått. Jag kände varken igen artisten eller visste vilket TV-program det vi hörde hade hämtats från. Två av fyra bokstäver ifyllda fick mig att förstå, att det vi hörde härstammade från Idol, som jag aldrig någonsin har sett, och när det gällde sångarens efternamn, hade jag varannan bokstav och gissade rätt på resten: Lindström. Och jo, när jag googlade, fann jag, att det fanns en Daniel Lindström, som 2004 vann tävlingen med ”Coming True”.

Helmut Lotti hör väl heller inte till mina idoler, men hans ”Caterina” minns jag.

Nå, Ronald Reagan har heller aldrig varit någon idol, i det fallet politisk, för mig, men det är klart att jag har kläm på USAs presidenter, i vart fall de presidenter som har varit verksamma under min egen livstid.

Lena Nyman har jag sett live på scen (och dessutom förstås på film), och jag har henne även på skiva. Bodil Malmsten har vi massor av böcker av i bokhyllorna, och henne har jag dessutom haft brevkontakt med; dessutom följde jag hennes blogg ända till dess att hon dog. Nå, i dag fick vi höra Lena sjunga Bodils ”Damen trött”.

Min musiksmak och mitt musiklyssnande styrs inte av åldersgränser, och jag gillar också Veronica Maggio, vars ”Välkommen in” spelades i dag. Den finns på CDn ”Satan i gatan”.

Men i den andra ändan av åldersskalan hittar vi en radiofavorit från förr, trumpetaren Arne Lambert, i dag med ”Oh, mein Papa”.

En kul, lite äldre inspelning inledde dagens kryss, ”Vi bor på landet” med Bröderna Djup, härstammade från TV-programmet ”Nygammalt” 1979.

I TV har jag också sett Dame Edna, som vi idag hörde i ”I Will Survive”.

Sist i dag en hel radda filmmusik.

Det mesta har jag själv upplevt i någon biosalong eller framför TV, men Ennio Morricone har ju skrivit musik till så många filmer, att jag inte minns ur vilken dagens exempel var hämtat. Någon som vet?

”Always Look On the Bright Side of the Life”, som sjöngs av Eric Idle, förekom i ”Life of Brian” (”Ett herrans liv”) 1979.

Och den trevliga ”Goodness Gracious Me” med Sophia Loren och Peter Sellers förekom i ”Miljonärskan” (”The Millionairess”) från 1960.

ABBAs ”Mamma Mia” har jag sett som scenföreställning på Broadway – däremot har jag aldrig sett filmversionen. Hur som helst, som ljudillustration hörde vi ”Lay All Your Love On Me”.

Kvar då att skriva om är en film från 1940, ”Swing it, magistern”, med Alice Babs. I dag fick vi ur den höra ”Regntunga skyar”.

Nu ska jag strax åka i väg till en kusinträff på Birgittas sida av familjen.

Estland: IRL en bra bit över spärren igen

20 maj 2016 15:00 | Politik | Inga kommentarer

Turu-uuringute AS har gjort ytterligare en partisympatiundersökning, Den här gången för Eesti rahvusringhääling. I ett viktigt avseende visar den ett resultat, som skiljer sig från det jag nyligen redovisade.

Också i den här undersökningen är det i vissa frågor vänsterpopulistiska Centerpartiet, Keskerakond, Estlands största parti. Partiet får i den här mätningen 23 procent, samma resultat som i aprilmätningen, vilket fortfarande är mindre än partiets resultat i valet till Riigikogu (Riksdagen) 2015, då partiet fick 24,8 procent av rösterna. Båda sidor i den pågående ledarstriden tycks än så länge hålla kvar sina anhängare i partiet.

Tvåa, med 19 procent, ligger det delvis nyliberala ankaret i regeringen, Reformierakond (Reformpartiet), som dock i valet fick rekordhöga 27,7 procent. Väl så intressant är dock det faktum, att partiet i aprilmätningen var uppe i 21 procent

Uppåt går det för oppositionspartiet Eesti Konservatiivne Rahvarerakond (Estlands konservativa folkparti), som i valet fick 13 procent, och nu med 15 procent (14 procent i förra mätningen) är landets tredje största parti. Det oroande ligger i att EKRE är det parti i Estland, som exploaterar motståndet mot flyktingar och invandrare. Eftersom partiet länge i mätningarna låg under sitt valresultat, finns det ingen annan fråga än fokuseringen på ett främlingsfientligt budskap, som kan förklara partiets nuvarande uppgång.

Lite uppåt – från 12 till 13 procent – går det också för Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska partiet), som sitter i koalitionsregering med två borgerliga partier. I valet 2015 fick partiet 15,2 procent av rösterna, men av den överströmning av väljare, inte minst ryska väljare, från Centern, som ägde rum i en tidigare mätning, ser man inte här några tydliga spår.

Det andra nya parti (förutom EKRE), som med 8,7 procent av rösterna tog sig in i Riigikogu 2015, det allmänborgerliga Vabaerakond (Fria partiet) får i de båda aktuella mätningarna 11 procent.

Riktigt illa gick det i den förra mätningen för det tredje benet i den sittande koalitionsregeringen, det kristna, konservativa och estnationalistiska Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika): Partiet var då nere på 4 procent, vilket är under den femprocentsspärr som tillämpas i estniska riksdagsval. IRL hade förr ett stöd av upp emot 20 procent men var i det senaste valet nere på 13,7 procent. I den aktuella mätningen får partiet emellertid ett remarkabelt lyft, dubblar sitt stöd till 8 procent.

Ytligt ser det ju ut som att IRL skulle ha tagit väljare från Reformierakond, men så enkelt är det sannolikt inte.

Nästa sida »

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^