Melodikrysset nummer 17 2015

25 april 2015 12:12 | Musik | Inga kommentarer

Lyssna till ditt hjärta”, fast i dag inte på svenska, kände jag ju igen, men sen blev jag jätteförbryllad. Jag hade antecknat att låten var från Melodifestivalen 2006, och då var den ju inte med. Nej, 2001 var det Friends sjöng den.

Det kanske mer märkliga är att jag allra först inte kunde hitta årets vinnarmelodi i mitt musikminne. Men sen kom jag ju ändå på att det var ”Heroes” med Måns Zelmerlöw som spelades.

Det finns äldre svenska schlager som sitter som berg i mitt musikminne, förmodligen för att melodi och/eller refräng omedelbart fastnar.

Ett exempel ur dagens kryss är ”Drömmen om Elin”, en adaption av Carl Jularbo. I det fallet blir jag inte bortvirrad av att den sjungs på finska av Pekka Himanka.

Eller ta den gamla Jules Sylvain-schlagern ”Titta in i min lilla kajuta”. Den finns kvar i melodiminnet i insjungning av Sven-Olof Sandberg.

Och Evert Taube har jag allt av i ett par boxutgåvor, däribland även ”Ellinor dansar”. Fast i dag hörde vi den med Anna Lotta Larsson.

”Everywhere” (CD samt titellåt) med Sophie Zelmani har jag visserligen inte, men det var inte alltför svårt att höra, att det var hon som sjöng.

Jag gissar att en av dagens svårare frågor för många krysslösare var den med en låt av Louise Hoffstens pappa Gunnar, särskilt som låten som spelades har två titlar. När Perry Como spelade in den, fick den heta ”I Confess”. Men i svenskt original heter den ”Utan dig”.

Mycket lättare var det säkert för de flesta att känna igen ”We Are the World”.

”My Fair Lady”, ur vilken ”Med en gnutta flax” var hämtad, såg jag för egen del i samband med elevriksdagen 1959, men jag tror att den här musikalen fortfarande är relativt välkänd. I det här fallet skulle vi klara att översätta ”flax” till ”tur”.

Lasse Åberg, skaparen av ”Sällskapsresan” (1980), känner jag en smula – han är liksom min hustru så kallad hedersupplänning. Men jag är ju inte direkt ensam om att ha sett hans filmer.

Robert De Niro har ju inte gjort karriär främst som sångare, men många har säkert sett Martin Scorseses ”New York, New York” från 1971, där De Niro tillsammans med Liza Minnelli sjunger ”Blue Moon”.

Och sen var det bara dagens barnlåt kvar, som så ofta signerad Alice Tegnér: ”Mors lilla Olle”. Olle tycker mycket om blåbär och plockar sådana. Fast det är väl inte riktigt blåbärssäsong än, Anders Eldeman?

Själv ska jag under helgens lopp bekanta mig med vårt allra senaste barnbarn och samtidigt, lite försenat, födelsedagsgratulera hennes syster, storasyster numera, minsann!

Men dess förinnan ska vi gå på premiär på Uppsala stadsteater och se Stina Oscarsons ”Partiledaren som klev in i kylan”, byggd på Daniel Suhonens bok med samma namn.

Danskarna föredrar Helle Thorning-Schmidt (s) som statsminister

24 april 2015 17:49 | Politik | 3 kommentarer

Enligt en mätning, gjord av Norstat för Altinget, är den sittande statsministern, Helle Thorning-Schmidt (s), klar favorit till posten som statsminister efter det val till Folketinget som snart måste utlysas. 34 procent av de tillfrågade vill ha henne kvar på statsministerposten.

Oppositionsledaren, borgerliga Venstres ordförande Lars Løkke Rasmussen, föredras av 26 procent. Min egen gissning är att hans kostymaffärer och andra tillkortakommanden har sänkt hans aktier även bland borgerliga väljare.

21 procent säger att de vill ha en tredje kandidat, och 18 procent svarar ”vet ej”.

Man kan även notera att båda huvudkandidaterna ligger lika till (31 procent var) bland männen. Men av kvinnorna föredrar 37 procent Thorning och bara 22 procent Løkke.

Det här stämmer också överens med den aktuella trenden i opinionsmätningarna.

I Voxmeters senaste mätning för TV2 har Socialdemokratiet, med 25,5 procent, nu en uppslutning som överstiger valresultatet 2011 med 0,7 procentenheter.

Partiets problem inför det kommande valet är att dess regeringspartner, socialliberala Radikale Venstre, i samma mätning stöds av bara 6,4 procent, vilket gör partiet till det röda blockets minsta, mindre än både Socialistisk Folkeparti och Enhedslisten.

Men också ett av partierna på den motsatta kanten har stora problem. Konservative Folkeparti är nere på 2,9 procent.

Sammantaget leder ändå det blå blocket, omräknat till mandatutfall, med 91-84.

Finland: Vad ska Socialdemokraterna göra efter åtta raka förluster, i valet nyligen den allra största?

23 april 2015 17:58 | Politik | 7 kommentarer

De finländska socialdemokraternas (Suomen Sosialidemokraatinen Puolue) nesliga valresultat, 16,5 procent, vilket placerar partiet på fjärde plats, har förstås utlöst diskussion i partiet om vad partiet nu borde göra.

Partiordföranden Antti Rinne, finansminister i den regering som fanns före valet (och fortsätter tills en ny regering är på plats), har inte släppt tanken på att regera vidare, nu tillsammans med valvinnaren Centern, Suomen Keskusta, och förmodligen ytterligare något av de stora partierna (Perussuomaslaiset – Sannfinländarna – eller Kokoomus – Samlingspartiet). För detta verkar han ha stöd i delar av partiet.

Men det finns också ledande socialdemokrater, som öppet förordar opposition. Undervisningsminister Krista Kiuru gick spontant på den linjen, och Liisa Jaakonsaari, nu EU-parlamentariker, tidigare minister, säger rakt ut att Antti Rinne och hela partiet nu saknar trovärdighet och partiet därför behöver vara i opposition.

Särskilt intressanta är kommentarerna från Jutta Urpilainen, som Rinne i maj 2014 lyckades avsätta från partiordförandeposten (och därmed från finansministerposten) med knapp kongressmajoritet, 257-243. Eftersom ordföranden i SDPs riksdagsgrupp var en av dem som slogs ut i valet, ville många av de nyvalda socialdemokratiska riksdagsledamöterna – en majoritet nu kvinnor – att Urpilainen nu skulle ställa upp som ny ordförande.

Urpilainen tackade dock nej.

Frågan är varför.

Antti Rinne förklarade vid socialdemokratiska riksdagsgruppens möte, att han hade erbjudit henne en ministerplats, vilket ju inte går att kombinera med posten som gruppordförande.

Jutta Urpilainen har en helt annan förklaring:

– Rinne hänvisade till att vi representerar olika politiska linjer, och att det är i partiets intresse att jag inte är gruppordförande.

– Eftersom partiet precis varit med om en valförlust vill inte jag vara den som är med och splittrar partiet på något sätt, utan respekterar den här planen, och är inte tillgänglig för poster i gruppledningen.

Vilka politiska linjeskillnader det handlar om vill hon inte utveckla.

Klart är att partiledaren sätter hård press på partiföreträdarna att sluta upp bakom hans förhandlingslinje. Den ovan nämnda minstern Krista Kiuru har redan tagit tillbaka vad hon spontant sa på valnatten.

Noteras bör att Jutta Urpilainen med 11.592 personröster var mycket nära det röstetal den sittande partiordföranden fick i riksdagsvalet.

Grønland skjuter på självständigheten

23 april 2015 16:42 | Politik | Inga kommentarer

Grønland, länge en dansk koloni, har gradvis utökat sitt självbestämmande – när det gäller inrikespolitiken är landet i dag i stort sett en självständig stat. Men flera av de ledande partierna och politikerna, senast socialdemokratiska Siumuts (Framåt) partiledare Aleqa Hammond, som efter frikostig användning av statliga medel till egen och den egna familjens nytta nesligt fick lämna både partiordförandeskapet och statsministerposten, har betonat målet fullständig självständighet.

Siumuts nye partiledare, som efter valet i höstas också blev inatsisartut, ordförande för nalakkersuisut, regeringen, alltså statsminister, heter Kim Kielsen.

Kielsen har tillsammans med den danske kronprinsen Frederik besökt Japan och där i en intervju tydligt sagt något han även tidigare har varit inne på: Grønland har mer än nog av akuta problem som arbetslöshet, bostadsbrist, hotande budgetunderskott och fattigdom, vilket gör att frågan om självständighet knappast kommer att aktualiseras förrän någon gång i framtiden.

Helle Thorning-Schmidt: Danmark kommer inte att bidra till en solidarisk fördelning av flyktingar i Europa

23 april 2015 15:48 | Politik | 24 kommentarer

Statsminister Helle Thorning-Schmidt (s) intervjuas i tidningen Politiken inför EUs toppmöte i Bryssel i dag. Mötet och intervjun handlar om den mycket akuta frågan om de afrikanska båtflyktingar som försöker ta sig över till Europa, och rubriken ovan är en översättning av rubriken i Politiken över tidningens intervju med Thorning.

Danmark ställer upp på EUs tiopunktsprogram men vill för egen del inte ställa upp på en mer solidarisk fördelning av asylberättigade flyktingar – Danmark är inte och kommer inte att vara en partner i en gemensam asylpolitik.

Det Danmark specifikt vill är att bidra till gränskontrollen i Medelhavet, dock inte primärt på så sätt att man plockar upp flyktingar ur de båtar de färdas i. En annan punkt som Thorning prioriterar, fast inte genom danska insatser, är åtgärder mot människosmugglare. Hon uppehåller sig också vid identifiering – alla ska lämna fingeravtryck – med motiveringen att de som inte har asylskäl ska kunna sändas hem.

Det stora borgerliga oppositionspartiet Venstre delar i de här frågorna i allt väsentligt statsministerns synpunkter.

Nu flyttas Aalborg till Norge

22 april 2015 22:45 | Mat & dryck | Inga kommentarer

Må vara att Aalborg Akvavit numera är i svensk ägo – det är svenska Ratos som i huvudsak äger den från början norska Arcus-gruppen, som, efter ett först svenskt (Vin & Sprit), sedan ett franskt (Pernod Ricard) ägarmellanspel, har tagit över kronjuvelen bland danska snapsar.

Men nu förs Aalborg Akvavit även tillverkningsmässigt över till Norge. 83 års tillverkning i Danmark av Aalborg – givetvis i Aalborg – är därmed slut. Samma öde röner bittern Gammel Dansk, som har funnits sen 1964.

Arcus, förr i världen ett statligt företag, har många bra produkter, så det är inte det. Men det här att flytta tillverkningen av de här dryckerna, nationella kronjuveler på sitt område, utomlands är faktiskt kriminellt.

Jag hoppas Ratos går i drickat!

Fisksoppa till lunch och lite om min kärlek till fisk

22 april 2015 16:39 | Mat & dryck | Inga kommentarer

Min pappa var, som många kustbor i Estland, småbrukare och fiskare, och mamma, som kom från ganska fattiga hemförhållanden, lärde sig tidigt att laga mat av det jord och hav gav.

Mig gick det ingen nöd på – jag åt av den mat som stod på bordet, och jag förstår än i dag inte riktigt barn som ratar fisk (utom då möjligen fiskpinnar). Fast jag har faktiskt upplevt en period på gränsen till svält. Det var när vi, 1944 under flykten i Finland under en period var placerade i flyktingläger i Riihimäki. Under lång tid efteråt kunde jag inte förmå mig att äta havregrynsgröt. Därmed inget ont sagt om finnarna. De låg i krig och hade ont om resurser och mat. Dock såg jag och min yngre bror ut som små benrangel, när vi lite senare förflyttade oss norrut till ett ställe utanför Merikarvia, där pappa, som hade både båt och nät med, åter kunde försörja oss genom att fiska.

Hösten 1944 kom vi till Sverige, och efter lägervistelse i Härnösand hamnade vi åter i Njurunda söder om Sundsvall, där vi hade kommit i land. Vi fick hyra nedervåningen av ett litet hus i Juniskär, och i början fiskade pappa åter, dock i Löran (där vi hade kommit i land) och på Brämön. Också vår hyresvärd, muraren Kjell Nordin, levde mycket på fiske, särskilt under perioder av arbetslöshet.

Kjell hade potatisland och jordkällare, och den senare fick också vi nyttja för att förvara den potatis mamma fick av bönder i en näraliggande bondby, Juni, som lön för att ha deltagit i potatisupptagningen. (Behöver jag nämna att vi nästan ända sedan vi köpte vårt sommarhus i Öregrund 1969 också har haft potatisland? Dessutom odlar Birgitta grönsaker och har en stor kryddgård med alla örtkryddor som går att odla där.)

När pappa senare övergick till att arbeta i fabrik, fortsatte han ändå med att fritidsfiska, till exempel dra not.

För mig har lax aldrig varit lyxmat – pappa fiskade själv havslax, så vi hade det regelbundet på bordet. Här om dan berättade jag om att vi vid en middag för vänner serverade gravad sik – Birgitta lärde sig hur man gör av min estniska mamma, som också lärde henne att lägga in stekt strömming i ättikslag. Också det senare och även vanlig stekt strömming med potatis hör till mina älsklingsrätter. Men också rökt fisk, sik, abborre (en delikatess!) och ål, hör till det jag mer än gärna äter.

När vi först kom till Öregrund, fanns det i hamnen en liten fiskaffär, driven av en estlandssvensk, Walter Erkas, flykting liksom min familj. Där handlade vi färsk fisk regelbundet.

Numera har Coop Konsum som tur är en fiskdisk med lokalt fiskad fisk från det lokala fiskföretaget Stora Risten. Så på vårt Konsum köper vi till exempel rökta laxfenor och färska torskfiléer. Jag använder de senare bland annat till att på estniskt vis anrätta dem som wienerschnitzel fast alltså gjord på torsk.

Vi får då och då också hembesök av en kille som själv fångar fisk och sen bereder och röker den för försäljning. Också han säljer torskfiléer men även till exempel rökt och färsk sik. Det var sik, köpt av honom, som Birgitta gravade till vår söndagsmiddag för vänner helt nyligen.

Allt detta för att jag i dag till lunch serverade en fisksoppa, gjord på torsk. Jag tog fram den ur frysen och värmde den i soppgrytan – när jag kokar soppor från grunden, gör jag alltid en hel soppgryta.

Fisksoppor kan göras på många olika sätt – här gäller principen man tager vad man haver. Men i mitt grundrecept ingår torsk, skuren i små bitar, halva skivor av potatis, purjolök (ringar, bladbitar) och finklippt dill. Jag gör spadet mustigare med hjälp av fiskbuljongtärningar, och behövs det, förstärker jag sältan med lite seltin. Och så kryddar jag med vitpeppar.

När soppan var rykande varm, gick jag ut och kallade på Birgitta, som hade gått ut tidigt för att elda årets brasa med under året hopsamlade grenar och kvistar plus en del nedfallna löv och barr. Det här är tillåtet fram till slutet av april. Och jag kan försäkra att hon är försiktig: Hon eldar upp lite i taget i en stor grop i berget med en vattensamling som avgränsning – dessutom har hon dragit fram vår långa trädgårdsslang till brasan.

Eurovisionsschlagern drar i gång

21 april 2015 22:24 | Media, Musik | 1 kommentar

Jag älskar ju inte bara OD – för att återknyta till en aktuell debatt – och klassisk och annan seriös konsertmusik – se mina noteringar om konserterna i Musikens hus – utan också schlager. Lördag efter lördag löser jag Melodikrysset.

Jag har som tidigare år följt den svenska uttagningen av Sveriges bidrag till Eurovision Song Contest.

I kväll började serien av presentationsprogram i TV av de låtar som har vunnit de nationella uttagningsomgångarna. Mycket är förstås musikaliskt skräp, men några av de låtar som var med i dagens program hade i alla fall något extra, fast det där lilla extra var i de enskilda fallen av ganska olika karaktär.

Mitt forna hemland Estland fick högt betyg av den svenska jury som i studion bedömde låtarna och deras slagkraft, och, jo, den här låten höjde sig över mängden.

Själv gillade jag också Finlands bidrag, som utmanar genom att bryta konformismen.

Men sen kom kvällens stora överraskning, Australien. Se där, en tänkbar vinnarlåt.

Nu ligger ju Australien inte i Europa – men det gör ju inte Israel heller. Så kanske hamnar nästa eurovisionsschlagerfinal på andra sidan jordklotet, down under.

Danmark: Socialdemokratiet stort, till synes på de allierade partiernas bekostnad

21 april 2015 20:46 | Varia | Inga kommentarer

Här kommer senaste nytt om de danska opinionsmätningarna. Vi utgår som vanligt från resultatet i folketingsvalet 2011:

Socialdemokratiet 24,8 procent
Radikale Venstre 9,5 procent
Socialistisk Folkeparti 9,2 procent
Enhedslisten 6,7 procent
Venstre 26,7 procent
Dansk Folkeparti 12,3 procent
Konservative Folkeparti 4,9 procent
Liberal Alliance 5,0 procent

Socialdemokratiet har växt till sin storlek i, till och med över sin storlek i förra valet. Samtidigt har stödet till dess allierade i och utanför regeringen minskat, men det här kan ju vara resultatet av en rörelse i flera led.

Jag har för egen del antagit att partiets uppgång under senaste tiden har berott på uppstramningen av invandrings-, framför allt familjeåterföreningspolitiken. Men enligt en färsk undersökning ser de flesta danskar inte att det har skett någon sådan uppstramning.

Hur som helst, här kommer de senaste opinionsundersökningarna:

Ritzau Index fördelar för närvarande partisympatierna så här:
Socialdemokratiet 24,3 procent
Radikale Venstre 6,9 procent
Socialistisk Folkeparti 6,6 procent
Enhedslisten 8,2 procent
Venstre 23,3 procent
Dansk Folkeparti 18,5 procent
Konservative Folkeparti 4,1 procent
Liberal Alliance 5,7 procent

Ritzau redovisar också de underliggande gallupundersökningar, som är sammanvägda i indexet. Den senaste är den här.

Voxmeter 19 april:
Socialdemokratiet 25,5 procent
Radikale Venstre 6,4 procent
Socialistisk Folkeparti 6,5 procent
Enhedslisten 8,1 procent
Venstre 24,2 procent
Dansk Folkeparti 18,5 procent
Konservative Folkeparti 2,9 procent
Liberal Alliance 5,7 procent

Tidningen Berlingske gör en egen sammanvägning av olika gallupar, Berlingske Barometer, inte identisk med Ritzau Index. Den ser för närvarande ut så här:

Socialdemokratiet 24,4 procent
Radikale Venstre 6,4 procent
Socialistisk Folkeparti 6,4 procent
Enhedslisten 8,5 procent
Venstre 22,7 procent
Dansk Folkeparti 19,7 procent
Konservative Folkeparti 4,0 procent
Liberal Alliance 5,8 procent

Finland: Väljarna snuvade gallupinstituten

21 april 2015 17:23 | Varia | 1 kommentar

Valresultaten i det finländska riksdagsvalet blev, möjligen med undantag för några mätningar/prognoser gjorda strax före målsnöret, inte de som hade förutspåtts i en lång grad gallupmätningar.

I och för sig segrade som väntat förra valets stora förlorare Suomen Keskusta (Centerpartiet), som 2011 bara fick 15,6 procent av rösterna och 35 mandat, med nu 21,2 procent, vilket gav 49 mandat. Men i en lång rad opinionsundersökningar har partiet legat flera procentenheter högre.

Som största parti blir nu Centern eller rättare sagt dess partiledare Juha Sipilä regeringsbildare, och han utesluter inte i förväg något av de stora partierna som regeringspartner, således inte heller det populistiska Sannfinländarna. Sipilä, som är civilekonom och företagsledare, företräder mot bakgrund av Finlands långvariga ekonomiska svårigheter en stram linje vad gäller statsutgifterna, egentligen en stramare linje än småfolksdelen av Centerns landsbygdsväljare önskar sig.

Det här skulle kunna utgöra grunden för en koalition med högerpartiet Kokoomus (Samlingspartiet), som i det här valet fick 18,2 procent av rösterna och 37 mandat. Men även om Samlingspartiet gjorde ett lite bättre val än väntat, åkte det ju på en rejäl smäll: I valet 2011 blev det största parti med 20,38 procent av rösterna och 44 mandat. Så det återstår att se, hur säkert partiledaren Alexander Stubb sitter i sadeln.

Varken Centern eller Samlingspartiet eller Socialdemokraterna utesluter i dag en regering, där också det populistiska Perussuomalaiset (Sannfinländarna) ingår, och dess ledare, Timo Soini, förefaller vara pigg på att bli till exempel utrikesminister eller finans- eller inrikesminister. Sannfinländarna bär upp starkt invandrarkritiska stämningar – några av dess företrädare, enligt uppgift nu ännu fler i den nyvalda riksdagen, har gjort anmärkningsvärda uttalanden på det här området. (”Hallo-ahofalangen rycker framåt” lyder en rubrik i Hufvudstadsbladet.) Partiet är också starkt kritiskt till EU och till EUs aktuella stöd till Grekland. I socialpolitiska frågor värnar partiet småfolkets intressen, vilket säkert har bidragit till att partiet också i de här valet har tagit väljare från regeringspartiet Socialdemokraterna. I valet 2011 fick Sannfinländarna 19,05 procent av rösterna och 39 mandat, men partiet har sedan i opinionsmätningarna gradvis dalat – för att nu, 2015, plötsligt göra ett lyft igen och med 17,6 procent och 38 mandat i mandat räknat bli större än Samlingspartiet.

Valets stora förlorare är utan tvekan Sosialidemokraattinen Puolue (Socialdemokraterna), förr ibland största, ibland näst största parti. Det här partiet, som i valet 2011 blev näst största parti med 19,19 procent av rösterna och 42 mandat, landade i det här valet på 16,5 procent och 34 mandat. Partiledarbytet vände alltså inte trenden, så inte heller den nye partiledarens, Antti Rinnes, strävanden på finansministerposten. Än så länge har det inte rests krav på hans avgång, men jag undrar om inte de finländska Socialdemokraterna (i likhet med Centern under förra valperioden) skulle må bra av att sitta i opposition under den kommande valperioden – ett uttalande från Rinne på valnatten kan också tolkas i den riktningen.

En sak som skiljer SDP från mängden av finländska partier och som kanske kan bidra till partiets återkomst är det faktum att 21 av partiets nyvalda 34 riksdagsledamöter är kvinnor. Av Centerns nyvalda ledamöter är 70 procent män och bara 14 av 49 invalda kvinnor. Totalt är 41,5 procent av riksdagsledamöterna kvinnor.

Finland har ju en tradition av blocköverskridande regeringar, men får nu landet en regering utan deltagande av Socialdemokraterna, är det knappast troligt att Vasemistoliitto (Vänsterförbundet) ställer upp som något slags vänsterlegitimation. Vänsterförbundet fick 7,1 procent av rösterna och 12 mandat mot 18,13 procent och 14 mandat i förra valet. Strategin att lämna den förra regeringen har alltså inte gett önskat resultat. Jag har sett någon ledande företrädare för partiet förklara det här med att allt fler av partiets traditionella väljare (många av dem gamla kommunister) dör, men inget parti kan ju i längden överleva, långt mindre växa, om det inte får tillskott av nya och yngre väljare.

Bättre gick det för Vihreä Liitto (Gröna Förbundet), Miljöpartiets motsvarighet i Finland. Det här partiet lämnade även det den förra regeringen, i deras fall på grund av beslutet om utbyggd kärnkraft. I förra valet fick De Gröna 7,35 procent av rösterna och 10 mandat, men nu ger dess 8,5 procent av rösterna 15 mandat. Jag har sett åtminstone någon spekulation om att partiet nu åter skulle kunna tänkas inträda i regeringen.

Plats i den får nästan alltid det allmänborgerliga Svenska Folkpartiet. Svenska Folkpartiet gjorde, med 4,9 procent och 9 mandat, ett bättre val än opinionsmätningarna hade pekat mot, i sak dock ungefär detsamma som 2011, 4,28 procent och också 9 mandat.

Kristillisdemokraattit (Kristdemokraterna) minskade däremot som väntat: fick nu 3,5 procent och 5 mandat mot 4,03 procent och 6 mandat 2011. Deras deltagande även i den kommande regeringen är avhängigt av hur denna i övrigt är sammansatt.

Nästa sida »

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^