Om möss och en lite avvikande mormor

28 mars 2015 18:10 | Barnkultur | Inga kommentarer

Birgitta Stenbergs (text) och Mati Lepps (bild) ”Billy och mormor” (En bok för alla, 2015, i original på Bonnier Carlsen 1999) är en udda och ganska rolig barnbok.

Den här mormorn, bosatt långt bort, kommer för att hälsa på lille Billy, och man ser genast av hennes klädsel och ganska ungdomliga uppsyn, att det här är en ganska ovanlig mormor.

Mormor säger också, att hon behöver ett rum vars dörr går att hålla stängd. Hon har nämligen en rätta, Amalia, i sjalen hon har runt halsen.

Medan Billy, lite försiktigt, bekantar sig med råttan, ställer sig mormor på huvudet och förklarar att nu mår hon prima.

Billy får också önska sig en sak av mormor, och det blir en brandbil med lång stege.

När de har köpt den och åker buss hem, är det en kille med märklig frisyr och nitar på axlarna som tar upp ett helt säte och vägrar maka på sig. Men när Amalia skuttar över till honom och försvinner i hans kläder, händer något märkligt: Också nitgrabben har en råtta i sina kläder, Jojje. Själv heter han Kasper – nu är isen bruten.

Och för att kunna locka fram Amalia och Jojje och skilja dem åt är han först tvungen att följa med mormor och Billy hem.

Mormor ber honom komma och hälsa på, fastän mamma försöker säga att råttuslingen inte får sitta med vid bordet. Så Billy känner trycket och säger nej, när mormor erbjuder honom den unge som kanske blir följden av Amalias äventyr i Kaspers kläder. Men till mormor, som åter står på huvudet, säger han, att Amalia får klättra på stegen till hans brandbil, om hon vill.

Bok för dagisbarn

28 mars 2015 17:32 | Barnkultur | Inga kommentarer

Per Gustavssons (text) och Helena Willis’ (bild) ”Kaninkostymen” (En bok för alla, 2015, ursprungligen utgiven på Natur och Kultur 2008) är en bok för dagisbarn. Handlingen har tre temata, alla dock invävda i varann.

Den här historiens huvudperson, Viktor, blir kär i en tjej på dagis, Gabriella – tyvärr finns hon på en annan avdelning, och han känner inte henne. Förgäves försöker han fånga hennes uppmärksamhet.

Där hemma är allt ett kaos. Viktor har fått babysyskon, tvillingar, och de håller mamma och pappa fullt sysselsatta, hela tiden. Det gör att pappa aldrig hinner tvätta, så till slut finns det bara en skär kanindräkt som är ren.

Och trots att han försöker göra sig så osynlig som möjligt, ser förstås gänget av tuffa grabbar honom när han kommer till dagis och klår upp honom.

Fast då kommer det fram en tjej – Gabbi! – och frågar hur det gick. Och hon tycker att Viktors kanindräkt är jättefin, passar ihop med den isbjörnsdräkt hon själv har hemma. Gabbi frågar till och med om de inte kan ses i morgon.

Väl hemma möts han av pappa med en hög nytvättade kläder i famnen: Viktor ska inte behöva gå mer till dagis iförd kanindräkt!

Men se, just kanindräkt vill Viktor ha i morgon också.

Klarar danska (S) regeringsmakten – och i så fall till vilket pris?

28 mars 2015 17:04 | Politik | Inga kommentarer

Det kommer ständigt nya danska opinionsundersökningar.

Som utgångspunkt är det rimligt att ha utfallet i det senaste folketingsvalet, det som genomfördes 2011, det som ledde till dagens vänsterregering:

Socialdemokratiet, som fortfarande innehar statsministerposten, fick då 24,8 procent.

Dess kvarvarande regeringspartner, socialliberala Radikale Venstre, fick 9,5 procent.

Socialistisk Folkeparti, som också ingick i den här regeringen men sen har hoppat av, stöddes av 9,2 procent.

Och den av yttervänstergrupper bildade, feministiska och rödgröna Enhedslisten samlade 6,5 procent.

Oppositionen leddes av borgerliga Venstre, som med 26,7 procent egentligen blev största parti – men den samlade borgerlighetens resultat räckte inte till för att slå vänstersidan.

Högerpopulistiska Dansk Folkeparti, som senare har blivit mycket större, fick i valet 2011 12,3 procent.

Det gamla borgerliga regeringspartiet Konservative Folkeparti lyckades inget vidare 2011 och fick i valet 4,9 procent.

Lite mer vind i seglen fick det 2011 ännu relativt nya partiet Liberal Alliance, men partiet kom då ändå inte upp i mer än 5,0 procent.

Därefter har på den borgerliga sidan Liberal Alliance vuxit något och Venstre tappat en hel del röster till Dansk Folkeparti. Det är till stor del detta partis tillväxt, också på bekostnad av vänstersidan, som främst förklarar att vänsterregeringens fortlevnad efter valet, som måste hållas senast efter sommaren. är mycket oviss.

Helt omöjligt är det ändå inte att vänstersidan, förutsatt att dess mobilisering blir god och att den lockar ett par procent att byta block. Ritzaus Index, en sammanvägning av olika opinionsmätningar, ger för närvarande högersidan ett övertag på 52,6 mot 47,3, medan styrkeläget i den senaste undersökning som ingår i den, en från Epinion är 52-48. Det är mot den här bakgrunden man ska se de inte precis invandrarvälkomnande uttalandena från statsminister Helle Thorning Schmidt (S) – tanken är att locka tillbaka väljare från Dansk Folkepari – vilket förstås i sak inte gör dem mer trevliga.

Två olika sammanvägningar av resultaten från olika opinionsmätningar görs fortlöpande i Danmark: en, Ritzau Index, görs av motsvarigheten till vårt TT, Ritzaus byrå och en annan av tidningen Berlingske i Berlingske barometer.

Vi börjar med Ritzau Index och redovisar då också den senaste i den ingående mätningen, en från Epinion:

Socialdemokratiet får i Ritzau Index 23,4 procent men är i Epinion faktiskt uppe i 23,9 procent.

Radikale Venstre hamnar i Indexet på sin nuvarande lägre nivå, 7,2 procent, men i Epinion ännu lägre, på 6,7 procent.

Socialistisk Folkeparti får i så väl Indexet som i Epinion på 6,8 procent.

Och Enhedslisten får i Indexet 8,5 procent, i Epinion 8,7 procent.

Det ledande borgerliga oppositionspartiet Venstre är nu mindre än Socialdemokratiet: får i Indexet 22,8 procent och i Epinion 22,3 procent.

Jämfört med förra valet är nu Dansk Folkeparti mycket större: Det hamnar på 18,7 procent både i Indexet och i Epinion.

Konservative Folkeparti får i Indexet 7,2 procent men i Epinion bara 6,7 procent.

Och Liberal Alliance stöds i Indexet av 5,6 procent, i Epinion av 5,5 procent.

Berlingske Barometer ger följande resultat:

Socialdemokratiet 22,7 procent.
Radikale Venstre 7,0 procent.
Socialistisk Folkeparti 6,4 procent.
Enhedslisten 8,6 procent.
Venstre 22,5 procent.
Dansk Folkeparti 19,8 procent.
Konservative Folkeparti 4,9 procent.
Liberal Alliance 5,8 procent.

Om liten hund för små barn

28 mars 2015 17:03 | Barnkultur | Inga kommentarer

Axel Scheffler’sLilla hunden” (i original ”Pip the Puppy”, 2005, översättning Lennart Hellsing, En bok för alla, 2015) är en stryktålig bilderbok för små läsare, sådana som går till pappa eller mamma eller någon på dagis för att få de hellsingska verserna upplästa för sig och för att titta på bilderna av hur lilla hunden jagar upp katterna upp i ett träd, gräver i rabatterna i parken, ligger i sin sovkorg eller jagar brevbäraren.

Inte våldsamt originell men ganska rar.

Melodikrysset nummer 13 2015

28 mars 2015 12:10 | Barnkultur, Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 7 kommentarer

För egen del tyckte jag att ganska mycket i dagens kryss var svårt.

Mest besvär hade jag med Bertil Englund, vars ”Flicka med positiv” inte har fastnat i mitt musikminne, kanske för att jag inte hade TV 1960. Dessutom var jag nyanländ till Uppsala för studier och när det här begav sig mycket aktiv, snart ordförande i socialdemokratiska Laboremus.

Dessutom hade jag redan en korsande Bertil i krysset, nämligen Sven-Bertil Taube, dock i ett för mig mycket mer välkänt sammanhang. Han sjöng ”Barberarvisan” ur ”Folk och rövare i Kamomilla stad” av Thorbjørn Egner, på sin tid en kär bok i vår barnkammare.

Men för att återgå till mina musikaliska luckor:

Debbie Harry och hennes ”Two Times Blue” hör inte till det som har fäst sig i mitt musikminne.

Samma sak gäller Velvet och ”Enemy”. Men nu har jag ju fått anledning att slå upp att bakom Velvet döljer sig Jenny Mariette Pettersson.

Och här kommer nästa upprepning – den gode Eldeman försökte sätta myror i huvudet på oss.

Den andra myran, betydligt lättare för mig att identifiera, hette Hjördis Petterson, i det fallet med ett s. Henne fick vi höra i Ulf Peder Olrogs ”Syförenings-boogie”.

En sista lite knepig fråga. Ja, inte när det gällde att höra vem som sjöng: Nanne Grönvall. Men ”På en gammal sur och rutten eka” har jag faktiskt aldrig hört förut.

Sune Mangs har jag förstås hört många gånger. Och i dag sjöng han dessutom ”Anne-Marie”, som ännu tidigare sjöngs av Thor Modéen.

Ett par andra damer figurerade i två andra låtar som spelades i dag:

”Jenny Let Me Love You” sjöng EMD, de vill säga Erik Segerstedt, Mattias Andréasson och Danny Saucedo.

Och sen hörde vi Nils Dacke spela ”Vad har du under blusen, Rut?”. en småfräck låt vi minns med Schytts (1973) och Streaplers (1974).

Dessutom fick vi höra Stefan Ljungqvist i ”The Lady Is a Tramp”, ett nog alltför generaliserande omdöme – men det är en bra låt.

För en del män är livet heller inte raka spåret. Fast ”Jag reser mig igen” har ett bra budskap, och dessutom är det roligt att Thorsten Flinck så sent som i Melodifestivalen 2012 framförde ett bidrag, som man faktiskt fortfarande kommer i håg.

Dagens dubbelfråga illustrerades med två låtar, lätta att känna igen. Olle Adolphsons ”Nu har jag fått den jag vill ha” har både fin text och bra melodi. Peter Lundblads ”Ta mig till havet” har jag ett speciellt förhållande till: Den sjöngs på min kusin Kreetes begravning av ett av hennes barnbarn, och sen var jag faktiskt på besök i min estniska hemby Juminda, när Kreetes aska på hennes begäran ströddes i Finska viken, vår barndoms hav.

Och apropå sång: ”Kungssången” har jag aldrig sjungit med i ens vid de tillfällen då jag har stått bredvid drottningen. Jag har fört hövliga och helt normala samtal med kungen också, men jag har alltid lyckats undvika att behöva säga ”Ers majestät”.

Jag får finna mig i att vi har monarki, men jag är republikan.

Gästspel av Radiosymfonikerna och före det en mycket god middag

26 mars 2015 23:18 | Mat & dryck, Musik, Ur dagboken | 4 kommentarer

Vår lilla krets, som tillsammans – mer eller mindre – går på abonnemangskonserterna i Uppsala Konsert & Kongress, har gradvis blivit aningen större. Birgitta och jag har haft årsabonnemang till konsertserien ända sedan vårt nya Musikens hus öppnades. Därefter lyckades vi intressera också Anna, som nu alltså åker till konserterna i Uppsala, fastän hon bor i Rinkeby. Och sen har Anna gjort på motsvarande sätt med sin pappa Bengt, i yngre år gift med Birgitta, och Bengts fru Inger.

Vi sitter på olika håll i Konserthuset, men vi brukar försöka äta middag tillsammans före konserterna och sen dricka kaffe ihop i pausen.

Oftast styrs valet av restaurang av ändamålet med de här träffarna: Vi har rätt många gånger ätit i Konsethusets restaurang eller på ställen som ligger på bekvämt gångavstånd från Konserthuset. De båda familjerna i den äldre generationen turas om med att välja ställe och betala.

I går hade Birgitta fått lust att göra något extra och bjöd således det här sällskapet på det som av många uppsalabor anses vara stans bästa matkrog, Villa Anna, som ligger lite undangömt i Odinslund men verkligen är värt ett besök. Det är inte något billigt ställe, men deras mat är värd pengarna vet Birgitta och jag som i motsats till de övriga hade varit där tidigare.

Eftersom vi sen skulle till Konserthuset, hämtade Bengt oss i bil – Inger och Anna satt redan i den.

Bengt skulle alltså köra bil, Anna skulle göra detsamma hem, och jag och Birgitta är numera helnykterister, så bara Inger tog ett glas vin. Vi övriga drack Pripps blå lättöl.

Birgitta hade, för att spara tid, förvalt huvudrätt, pärlhöna, men eftersom den här kvalitetsrestaurangen, som lagar lokalt anförskaffad mat, inte hade fått tag på någon pärlhöna, fick det bli kyckling, fin gårdskyckling, i stället. Den serverades med läckra tillbehör, bland annat slungad fänkål, kokt rödbeta och små brynta kokta potatisar.

Före det hade vi fått var sin skål varm pumpasoppa med kärnor och till det läckert mjukbröd, ett ljust och ett mörkt, plus två sorters smör.

Och till den dubbla espresson serverades chokladkaka. Jag som är diabetiker donerade min kaka till Anna.

* * *

Vi infann oss en halvtimme före konserttid i Konserthuset för att lyssna på en liten utfrågning av kompositören till kvällens inledande stycke, ”Tales From Suburbia”, ett uruppförande. Albert Schnelzer, född 1972, visade sig ha både humor och distans. Och inte heller hans ”Tales From Suburbia”, som inledde konserten, visade sig sätta den ångeststämpel på det stadsbyggnadsfenomen många vill åsätta den stadsmiljö Schnelzer själv tydligen har levt hela sitt liv i. Musiken speglade de olika sidor som präglar den här miljön liksom andra.

De som spelade den här konsertkvällen var Sveriges Radios Symfoniorkester under ledning av den mycket förfarne Daniel Harding.

Den här orkestern är mycket stor – mycket större än vår Kammarorkester som vi normalt brukar få höra i den här konsertserien – så hela scenen var täckt av stolar åt musikerna. Mängden och arten av instrument, plus naturligtvis musikernas spelskicklighet, bidrog till att lyfta den musik som framfördes, oavsett om musiken i fråga bestod av stillsamma eller mer bombastiska partier.

Det här tror jag bidrog till att lyfta Robert SchumannsOuvertüre, Scherzo und Finale i E-dur” (1841).

Ett ännu starkare intryck på mig gjorde kvällens avslutande stycke, ”Symphonie fantastique” (1830), komponerad av Hector Berlioz (1803-1869), och jag talar här inte om kompositörens programmusikaliska avsikter med den utan om verkets rent känslomässiga effekt på lyssnaren.

Själv greps jag främst av två av dess fem satser, ganska olika varann till sin karaktär: dels den nästan dansanta andra satsen, ”Un bal” (En bal), dels den omtumlande fjärde satsen, ”Marche au supplice” (Marsch till schavotten). Men också femte och sista satsen, ”Songe d’une nuit du sabbat” (Dröm om häxsabbaten) hade furiösa sidor.

Jag noterade att folk ur Uppsalas musikliv hade sett till att få biljetter till den här konserten. På vägen ut hejade bland annat Stefan Parkaman, ledare för Uppsala akademiska kammarkör, på mig – vi har träffats i andra sammanhang.

Miljøpartiet De Grønne större än Fremskrittspartiet i Oslo

26 mars 2015 20:58 | Politik | Inga kommentarer

Högerpopulistiska Fremskrittspartitet var en gång i världen ett osloparti, hade sitt starkaste stöd i huvudstaden, men enligt en alldeles färsk undersökning, gjord av Respons Analyse för Aftenposten, är Miljøpartiet De Grønne i dag där, med 6,7 procent (+ 0,1 preocentenheter), större än Fremskrittspartiet, som får nöja sig med 6,2 procent (- 3,0 procentenheter).

Inte så att de här partierna är kommunicerande kärl. Men det är intressant att studera just dem av ett annat skäl: Båda partierna är uttryck för att nya trender kan slå just i storstadsregioner.

Oslo avviker på flera andra punkter av liknande skäl från det medelnorska väljarbeteendet.

Sosialistisk Venstreparti, som i ett stort antal mätningar hotas av spärren i stortingsvalen, backar visserligen med 1,5 procentenheter också i Oslo men ligger fortfarande på 6,5 procent i huvudstaden. Det betyder att om det vore stortingsval i stället för kommun- och fylkesval i höst, så skulle SV hur som helst få lokalt mandat i Oslo.

Också vänsterkonkurrenten Rødt har periodvis varit mycket starkt i Oslo. I den här undersökningen tappar man där 1,3 procentenheter, men partiet skulle ändå stödjas av 2,6 procent i lokalvalet.

Liberala Venstre har ett av sina starkare fästen i huvudstaden. Trenden nu är att partiet backar med 1,5 procentenheter, men Venstre samlar ändå 7,4 procent i Oslo.

Senterpartiet, som främst är ett jordbrukar- och landsbygdsparti, gör inga framsteg i huvudstaden, tvärt om (- 0,1), och stöds nu i Oslo av 0,7 procent.

Den norska kristenheten har också sina starka fästen på annat håll än i Oslo: Kristelig Folkeparti backar med ytterligare 0,5 procentenheter och hamnar då på 2,1 procent.

Kampen står ändå främst mellan de båda stora partierna.

Høyre är starkare i huvudstaden än i landsgenomsnitt och skulle där få 28,1 procent, vilket innebär en ökning med 2,6 procentenheter.

Men Arbeiderpartiet ökar med 2,9 procentenheter i Oslo och hamnar då på 39,8 procent.

Bäddat för maktskifte i Oslo alltså?

Det beror bland annat på hur blockpolitiskt neutrala Miljøpartiet De Grønne agerar efter valet. Partiets representant i bystyret i dag, Harald Nissen, säger till Aftenposten, att MDG, som bekant ett blockneutralt parti, kommer att stötta det byråd, som garanterar mest av grön politik. Men han säger samtidigt att partiet knappast kan stödja ett byråd, där politiken i fråga om synen på invandrare präglas av Fremskrittspartiets hållning.

Tidigare ordförande för Centrum-Demokraterne kandiderar för danska (S)

26 mars 2015 15:26 | Politik | 2 kommentarer

I danska Politiken hittar jag rubriken ”Peter Duetoft vil i Folketinget for S”. I artikeln under den läser jag, att Duetoft, som åren runt sekelskiftet satt i Folketinget och under en tid var ordförande för Centrum-Demokraterne, nu kandiderar till Folketinget för Socialdemokratiet.

Vad är Centrum-Demokraterne, frågar sig läsare som inte har följt dansk politik lika länge som jag.

Centrum-Demokraterne bildades 1973 av den socialdemokratiske folketingsledamoten Erhard Jacobsen och leddes efter hans död under en period av hans dotter Mimi Jacobsen. CD bidrog till att göra dansk socialdemokrati mindre. Det ingick i regeringar av lite olika kulör, 1982-1988 i en borgerlig regering, 1993-1996 i en socialdemokratiskt ledd regering.

Mimi Jakobsen lämnade 2007 partiet och blev socialdemokrat, och 2008 las partiet ner.

Återstår att se om Peter Duetofts kandidatur för (S) kan ge partiet vind i seglen.

I den senaste sammanställningar av partisympatier i Berlingske Barometer minskar Socialdemokratiet en aning och hamnar på 22,5 procent mot 24,8 procent i folketingsvalet 2011.

Dess kvarvarande regeringspartner, socialliberala Radikale Venstre, backar också det någon tiondel, till 7,1 procent, vilket ligger markant under partiets valresultat 2011, 9,5 procent.

Deras avhoppade regeringskollega Socialistisk Folkeparti backar ett par tiondelar till 6,3 procent mot 9,2 procent i valet 2011.

Och den röd-gröna och feministiska Enhedslisten står och stampar på 8,3 procent, vilket fortfarande är över partiets resultat 2011, 6,5 procent.

På den motsatta sidan utmärker sig fortfarande populistiska Dansk Folkeparti genom att öka en halv procentandel till 20,0 procent. DF ligger alltså fortsatt långt över sitt valresultat 2011, 12,3 procent.

Det stora (höger)borgerliga partiet Venstre backar med ett par procentandelar till 22,5 procent, att jämföra med de 26,7 procent partiet fick i valet 2011.

Konservative Folkeparti ligger still på 4,9 procent, vilket också var det resultat partiet fick i valet 2011.

Och Liberal Alliance ökar något till 5,9 procent – i folketingsvalet 2011 stöddes partiet av 5,0 procent.

Upprorstjej – Joe Hills The Rebel Girl

25 mars 2015 15:33 | Musik, Politik | 2 kommentarer

Jag har nätvägen fått kontakt med Anders Åborg, förr känd som ankare i Aston Reymers Rivaler. Bland annat skickade han mig 2012 en DVD-film om Joe Hill, gjord av Anders Wesslén och Karl Larsson, ”Joel Hägglund – mannen bakom legenden Joe Hill”.

Jag skrev om filmen och fäste mig då främst vid musiken, fann att Anders Åborg hade gjort nya och musikaliskt mycket fräscha versioner av Joe Hills ”Casey Jones” och ”Vad vi vill” – de här båda låtarna hittade jag också på nätet – samt ”Prästen och slaven” och ”Världens alla slavar vakna”. De här inspelningarna kändes mycket fräscha dels för att han moderniserade musiken med hjälp av vissling, kör, gitarr. banjo och enradigt dragspel, dels för att han har tillåtit sig moderniseringar av de texter, signerade Jacob Branting och Rune Lindström, som finns i min gamla sångbok ”Joe Hills sånger” (Prisma, 1969).

Länsmuseet Gävleborg minns avrättningen av gävlesonen Joel Hägglund/Joe Hill 1915 – det är alltså 100 år sen nu – med en utställning om honom – museet, beläget på Södra Strandgatan 20 i Gävle, har öppet tisdag-fredag 11.00-18.00 och lördag-söndag 12.00-16.00. Jag fick inbjudan till både en förhandsvisning och den officiella invigningen men kunde tyvärr inte åka till Gävle – kanske kan jag i stället göra det lite senare. Utöver en personlig inbjudan direkt från museet fick jag också ett brev om utställningen från Anders Åborg, som skulle medverka med sång i inledningsprogrammet.

Med i brevet från Åborg låg dels en CD, dels en ny sångtext.

CDn, ”Anders Åborg tolkar Joe Hill”, kommer att säljas av museet och innehåller förutom de fyra ovan nämnda låtarna ytterligare en, en ny tolkning till svenska av Joe Hills ”The Rebel Girl”, 1915, den som i Jacob Brantings tolkning från 1969 kallades ”Rebellflickan”. Joe Hills original och Jacob Brantings text samt min bakgrundstext hittar du ovan under Kulturspegeln, Sångtexter.

Så här lyder den i Anders Åborgs nya version:

Upprorstjej

Svensk text: Anders Åborg, 2015
Amerikansk originaltext och musik: Joe Hill, 1915 (”The Reberl Girl”)

Finns ett myller av olika kvinnor
i vår underliga värld.
Silverglittrande dollargudinnor,
på visitkortet står ”miljardär”.
Finns blåblodiga fröknar och sessor
i lyxåk med egen lakej;
men den enda drottning värd namnet
är en upprorstjej!

Ja, en upprorstjej, ja, en upprorstjej
Proletär juvel som kan hävda sig
Full av stolthet, mod och skoj
Jämlik varje upprorspojk.
Det har vart en del, och nu kommer fler
kvinnor som organiserar sig.
Tänk att slåss ihop för frihet
med en upprorstjej!

Hennes knän är nog ömma av slitet
Hennes kläder är nog second hand
Men ett hjärta hängivet som hennes
kommer sätta världen i brand.
Arbetsköparna darrar i skräck när
hennes ilska och trots visar sig;
för den enda drottning värd namnet
är en upprorstjej!

Ja, en upprorstjej…

Danska Socialdemokratiet gör försök att bli ännu lite större

24 mars 2015 18:57 | Politik | 4 kommentarer

Det danska valet närmar sig, och Socialdemokratiet, som leder en regering och en vänster i visst underläge, försöker positionera sig. Det sker delvis genom en stramare linje i flyktingpolitiken – människor som kommer till Danmark måste göra allt för att få jobb, och anhöriginvandringen ska stramas åt. Dansk Folkeparti har tagit över en del av de väljare som, om det inte vore för den här frågan, kunde rösta socialdemokratiskt.

Socialdemokratiet självt ligger, med 23,1 procent i senaste Berlingske Barometer, hyggligt nära sitt valresultat från 2011, 24,8 procent. Men dess uppgång har främst skett på bekostnad av dess politiska allierade i mitten och till vänster.

Regeringskollegan, socialliberala Radikale Venstre, ligger i den senaste Barometern på 7,2 procent, vilket är märkbart under partiets resultat i 2011 års val, 9,5 procent.

Deras avhoppade partner Socialistisk Folkeparti får i den aktuella Barometern 6,5 procent mot 9,2 procent i valet 2011,

Och SFs rival om vänsterrösterna, rödgröna och feministiska Enhedslisten, stöds för närvarande av 8,3 procent mot 6,5 procent i valet.

Lilla Alternativet, som i vissa mätningar har legat högre, stampar på 0,6 procent.

Det ledande borgerliga partiet, högerliberala Venstre, noteras för 22,7 procent, vilket är markant under partiets valresultat 2011, 26,7 procent.

En hel del borgerliga röster har tagits över av populistiska Dansk Folkeparti, som i valet 2011 stöddes av 12,3 procent men i den här sammanställningen stöds av 19,5 procent.

Konservative Folkeparti harvar på på sin lägre nivå med 4,9 procent, den som partiet hamnade på i valet 2011.

Och Liberal Alliance ligger med 5,7 procent något över sitt valresultat 2011, 5,0 procent.

I Ritzaus Index görs en likartad vägning av de senaste mätningarna, men Ritzau redovisar också den opinionsundersökning som senast har påverkat dess Index, Voxmeters partisympatimätning från 22 mars:

Socialdemokratiet får i detta Index 23,3 procent mot 22,9 procent i Voxmeters mätning.

Radikale Venstre får i Ritzaus Index 7,4 procent mot 7,8 procent i Voxmeter.

Socialistisk Folkepartis indextal är 6,8 procent mot 7,1 procent i Voxmeter.

Enhedslisten noteras för 8,5 procent i både Ritzau Index och i Voxmeter.

Alternativet separatredovisas inte.

Venstre får 22,9 procent i Index och 23,9 procent i Voxmeter – det senare överstiger Socialdemokratiets vonmeterresultat.

Dansk Folkeparti får 18,8 procent respektive 17,1 procent.

Konservative Folkeparti hamnar på 4,6 procent respektive 4,7 procent.

Och Liberal Alliance på 5,6 respektive 5,7 procent.

Nästa sida »

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^