Socialdemokratiet tvåa igen i dansk mätning

2 september 2014 17:33 | Politik | 2 kommentarer

Det går en smula fram och tillbaka i de danska gallupmätningarna.

I den senaste mätningen från Voxmeter ligger åter Socialdemokratiet på andra plats med 22,1 procent, 21,1 procent i Berlingske Barometer som väger samman olika mätningar från senare tid. Men partiets resultat i folketingsvalet 2011 var högre, 24,8 procent. Även den här mätningen är gjord före den här om dagen gjorda förändringen i regeringen.

Det betyder att den här mätningen inte heller fångar in att ledaren för Radikale Venstre Margrete Vestager då utsågs till Danmarks nya EU-kommissionär och att partiet fick ny ledare som övertar hennes post i regeringen. Enligt den här mätningen får det här socialliberala partiet stöd av 8,9 procent (8,3 procent enligt Barometern). Det är inte så långt från valresultatet 2011, 9,5 procent.

Socialistisk Folkeparti, som lämnade den här regeringen, får i den aktuella mätningen 7,3 procent, mer än i barometergenomsnittet, 6,8 procent. Så än är det en bit kvar till valresultatet 2011, 9,2 procent.

I den här mätningen får SFs främsta röstkonkurrent, rödgröna och feministiska Enhedslisten, 8,8 procent, lägre än barometergenomsnittet som är 9,5 procent. Enhedslisten fick 6,7 procent i folketingsvalet 2011.

Högerpopulistiska Dansk Folkeparti, som i vissa andra mätningar har haft mycket högre tal, får i den aktuella mätningen stöd av 18,9 procent mot 19,8 procent i Barometern. I valet 2011 fick partiet stöd av 12,3 procent.

Största parti även i den här mätningen är borgerliga Venstre med 23,4 procent – i Barometern hamnar partiet på 22,9 procent. Båda siffrorna innebär ett tapp jämfört med valet 2011, då partiet fick stöd av 26,7 procent.

Konservative Folkeparti ligger med 5,3 procent (5,7 procent i Barometern) aningen högre än sitt valresultat 2011, 4,9 procent.

Och Liberal Alliance, som i valet fick 5,0 procent, ligger i den aktuella mätningen på 4,6 procent, i Barometern på 5,1 procent.

De Gröna i nyckelposition enligt ny norsk opinionsmätning

2 september 2014 15:25 | Politik | Inga kommentarer

Enligt den partisympatiundersökning TNS Gallup har genomfört för norska TV2 skulle blockneutrala Miljøpariet De Grønne hamna i vågmästarställning, om resultatet gällde ett stortingsval. Det borgerliga blocket får i den här mätningen stöd av 49,9 procent och 83 mandat, medan de rödgröna partierna tillsammans skulle få 79 mandat.

Miljøpartiet De Grønne skulle med 4,1 procent få sju mandat. I valet 2013 fick partiet bara 2,8 procent och hamnade därmed under fyraprocentsspärren men fick ändå ett lokalt mandat.

Det ledande oppositionspartiet, Arbeiderpartiet, ökar i den aktuella mätningen med 0,4 procentenheter och kommer då upp i 34,1 procent. I stortingsvalet 2013 fick partiet stöd av 30,8 procent.

Dess koalitionspartner Sosialistisk Ventreparti, som i valet 2013 fick 4,1 procent, har därefter haft en besvärlig period med opinionssiffror ofta under spärrgränsen. I den här mätningen går partiet fram med 0,3 procentenheter till 4,3 procent.

Senterpartiet, ett jordbrukar- och landsbygdsparti som också ingick i den förra, rödgröna regeringen, fick i valet 2013 stöd av 6,2 procent. Partiet har sedan haft meningsmotsättningar om kurs och också valt ny partiledare, men får man döma av att det i den aktuella undersökningen går fram med 0,3 procentenheter och hamnar på 5,3 procent, gillar flertalet av dess anhängare den kurs partiet har slagit in på.

Lilla yttervänsterpartiet Rødt backar med 0,7 procentenheter till 1,1 procent, vilket är exakt den andel av rösterna det fick i 2013 års val.

Det ledande regeringspartiet Høyre ökar med 0,1 procentenheter till 26,7 procent, vilket är strax under valresultatet 2013, 26,8 procent.

För dess koalitionspartner, högerpopulistiska Fremskrittspartiet, går det inte lika bra. Partiet backar med 0,3 procentenheter till 12,3 procent, vilket är en bra bit under valresultatet 2013, 16,3 procent.

För de två mittenpartier, som parlamentariskt bildar en del av underlaget för den blå-blå regeringen, går det högst olika.

Kristelig Folkeparti backar med hela 1,3 procentenheter till 4,9 procent. Partiets resultat i 2013 års folketingsval var 5,6 procent.

Uppåt, med en hel procentenhet, går det däremot för liberala Venstre, som nu med 6,0 procent blir Norges fjärde största parti. I valet 2013 fick partiet bara 3,8 procent.

Finland: Centern störst. (S) upp en smula

2 september 2014 11:58 | Politik | Inga kommentarer

Taloustutkimus‘ augustimätning för YLE innehåller inga dramatiska förändringar, men några förändringar har skett jämfört med föregående mätning.

Den i vissa frågor lätt populistiska Centern, Suomen Keskusta, har i den här mätningen ökat med 0,4 procentenheter till 21,3 procent och är därmed nu största parti. Partiet, nu i opposition, har därmed återhämtat sig från valförlusten 2011, då det bara fick 15,8 procent.

Socialdemokraterna, Sosialidemokraatinen Puolue, har gjort en återhämtning, + 2,0 procentenheter, sen förra mätningen, vilket rimligen gläder den nye ordföranden, Antti Rinne, men ligger med 15,8 procent fortsatt fyra i den finländska partiligan. I valet 2011 fick partiet 19,1 procent.

Samma procenttal, 19,1 procent, men en smula färre röster fick i valet 2011 populistpartiet Sannfinländarna, Perussuomalaiset. Efter en tids nedgång ökar partiet nu åter med 0,7 procentenheter och landar då på 17,1 procent.

Den borgerliga högern, Kansallinen Kokoomus (Samlingspartiet), som under sommaren har bytt partiordförande, vilket betyder att den nye ordföranden, Alexande Stubb, också är ny statsminister, backar med 0,6 procentenheter till 21,2 procent och hamnar då snäppet efter Centern. I valet 2011 blev Kokoomus störst med 20,4 procent.

Vasemistoliitto (Vänsterförbundet), som klev av regeringen och därmed fick opinionsframgångar, backar nu med 1,1 procentenheter och får då stöd av 8,2 procent. Det är fortfarande snäppet över valresultatet 2011, 8,1 procent.

Vihreä Liitto (Gröna Förbundet), som sitter kvar i regeringen, backar också, med 0,7 procentenheter, till 8,1 procent. Det här är fortfarande bättre än valresultatet 2011, 7,3 procent.

Svenska Folkpartiet, också det ett regeringsparti, backar med 0,2 procentenheter till 3,7 procent och ligger således fortsatt under sitt valresultat 2011, 4,3 procent.

Kristillisdemokraatit (Kristdemokraterna) står stilla på sin låga nivå, 3,4 procent, under valresultatet 2011, 4,0 procent.

2.912 personer intervjuades i den här undersökningen. 64,1 procent kunde uppge partisympati.

Finland: (S)-ledaren Antti Rinne övervägde att lämna regeringen

1 september 2014 16:19 | Politik | 1 kommentar

Historiskt låga opinionssiffror, under 15 procent, bidrog till att de finländska socialdemokraterna, Suomen Sosialidemokraattinen Puolue, vid sin kongress tidigt i somras bytte ordförande: Utmanaren, Antti Rinne, besegrade med knapp majoritet den sittande partiordföranden.

Därefter beslöt han sig för att själv också överta den post hon hade haft i regeringen, den som finansminister. Kanske inte helt taktiskt med tanke på att Finland har en blocköverskridande koalitionsregering gick han sen ut i media med ett budgetförslag, som på flera punkter var tänkt att tillgodose mindre bemedlade människors – potentiella socialdemokraters – intressen. Flera representanter för de borgerliga partier, som bildar stommen i regeringen, gav sura kommentarer, och det hela slutade med att finansministern (S) fick nej till att höja garantipensionerna för dem med lägst pension med tio euro i månaden och på flera andra förslag – regeringskollektivet gick bara med på att höja pensionsinkomstavdraget.

För tidningen Länsi-Savo avslöjar Rinne nu, att han under budgetförhandlingarna övervägde att lämna regeringen.

Men det gjorde han alltså inte. Återstår att se hur den här historien påverkar de finländska socialdemokraternas ställning i opinionen.

Politisk storm i Grønland

1 september 2014 11:28 | Politik | Inga kommentarer

Grønland har. trots knytningen till Danmark, ett betydande självstyre med eget parlament och egen regering, och i valet 2013 gjorde det socialdemokratiska partiet Siumut (Framåt) ett kanonval: ökade med 16,3 procent och fick 42,8 procent av rösterna. Den här framgången tillskrevs till stor del Siumuts karismatiska nya ordförande, Aleqa Hammond. Hon fick själv 6.818 personröster, vilket är lika med 22,6 procent av de avgivna rösterna.

Hon lyckades också bilda regering tillsammans med det nybildade vänsterpartiet Partii Inuit. (Inuit är den inhemska beteckningen för eskimå.)

Nu befinner sig det här partiet i opposition tillsammans med övriga partier i parlamentet, och tonen mot Aleqa Hammond är hätsk. Inte bara de utan också tre av Siumuts 14 parlamentsmedlemmar har röstat mot den föreslagna budgeten, och Hammonds egen fiskeriminister har offentligt gjort invändningar mot föreslagna nya avgifter på fisket.

Grunden för det här är det budgetunderskott regeringen har att brottas med (83 miljoner danska kronor). Dels får Grønland inte tillräckliga inkomster från basnäringen fisket, dels stagnerar det danska tillskottet till budgeten. (Budgeten har en utgiftssida på 6,6 miljarder danska kronor, varav 3,7 miljarder betalas av danska staten.)

Aleqa Hammond är dock förhoppningsfull om budgeten. Det grønländska parlamentet har sammanlagt bara 31 platser, så om hon lyckas få hela sin grupp (14) att rösta på ett kanske en aning modifierat budgetförslag, behöver hon bara få ytterligare ett par att rösta på samma sätt.

Danmark: Thorning ger Radikales ledare kommissionärspost i Bryssel

31 augusti 2014 14:23 | Politik | Inga kommentarer

Sedan Socialistisk Folkeparti lämnade den danska regeringen, består den av representanter för Socialdemokratiet och det socialliberala Radikale Venstre. Dansk press har länge spekulerat om att Helle Thorning-Schmidt skulle få någon tung post i EU och därmed överlåta både statsministerposten och ordförandeskapet i sitt parti åt någon annan, men nu överraskar Thorning-Schmidt alla med en helt oväntad manöver: Hennes ekonomi- och inrikesminister, partiledaren för Radikale Venstre Margrethe Vestager får en sannolikt tung post i EU-kommissionen och lämnar därmed dansk inrikespolitik. Successionen hemma i Danmark är inte klar, men enligt media ska skatteminister Morten Østergaard (RV) ta över även de frågor Vestager har handlagt. Tillägg: Hon ersätts också som partiledare av Morten Østergaard.

Hur det här och även vem som efterträder Vestager som partiledare påverkar partisympatierna återstår att se.

Yougovs senaste mätning fångar i vart fall inte in det här, rent tidsmässigt alltså.

I den här mätningen ligger Socialdemokratiet med 20,5 procent (21,0 procent i Berlingske Barometer) på tredje plats. I folketingsvalet 2011 stöddes partiet av 24,8 procent.

Koalitionspartnern Radikale Venstre får 7,1 procent (8,2 procent i Barometern) mot 9,5 procent i valet 2011.

I den här mätningen går det inte heller lysande för deras tidigare regeringspartner Socialistisk Folkeparti, som får 5,6 procent mot 6,6 procent i Barometern. I valet 2011 stöddes SF av 9,2 procent.

Och som påfallande ofta hos just Yougov får SFs konkurrent om vänsterrösterna, den rödgröna och feministiska Enhedslisten, även i den här mätningen ett mycket högt tal, 10,5 procent, mot 9,4 procent i Barometern.

Den här mätningen ger avvikande resultat också i andra avseenden.

Störst enligt den bland de danska partierna är det högerpopulistiska Dansk Folkeparti med 22,5 procent, att jämföra med 20,6 procent i barometergenomsnittet. Var nu partiet än ligger, har det numera ett mycket högre stöd än i 2011 års val, då det fick 12,3 procent.

Tvåa i den här mätningen är borgerliga Venstre med 21,1 procent, att jämföra med Barometerns 22,7 procent. Båda de här resultaten ligger fortfarande en bra bit under valresultatet 2011, 26,7 procent.

Konservative Folkeparti, som får 5,7 procent både i den aktuella mätningen och i Barometern, ligger däremot en smula över sitt valresultat 2011, 4,9 procent.

Och Liberal Alliance noteras för 5,7 procent i Yougov-mätningen mot 5,2 procent i Barometern. I valet 2011 fick partiet stöd av 5,0 procent.

Melodikrysset nummer 35 2014

30 augusti 2014 12:38 | Barnkultur, Film, Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 5 kommentarer

Dagens Melodikrysset innehöll flera låtar, som jag har ett personligt förhållande till, vilket gör knåpet på lördagsmorgonen extra roligt.

Gunnel Linde, som skrev ”Den olydiga ballongen”, har jag suttit bredvid under en middag hemma hos Eva Moberg – både Gunnel och Eva är döda nu. Under middagen diskuterade jag med Gunnel bland annat den av Anders Eldeman nämnda ”Den vita stenen”, en underbar berättelse även som TV-film. Hoppas den återutsänds igen snart!

Miss Li har jag haft nöjet att lyssna på live under en socialdemokratisk partikongress. I dag hörde vi henne i en av hennes senaste insjungningar, ”I Finally Found”.

Hoagy Carmichael är en av hustruns favoriter sen yngre dar. En gång när Birgitta och jag just hade blivit ett par lyckades hon få en kompis med försänkningar i skivbranschen att göra en piratkopia (på 45-varvsskiva!) av ”The Old Piano Roll Blues”, som då inte gick att få tag på i affärerna, åt henne. I dag fick vi höra Carmichael i ”Hong Kong Blues”, som förekom i filmatiseringen med Humphrey Bogart och Laureen Bacall av Ernest Hemingways ”Att ha och inte ha”. Hemingway var en av mina favoriter under gymnasietiden – när han fick nobelpriset i litteratur, lät min svensklärare mig hålla ett lektionslångt föredrag om hans samlade författarskap.

Därmed är vi inne på temat filmer. I en gammal svensk sådan, från 1929, ”Säg det i toner”, förekom en av ljudillustrationerna i dagens kryss – refrängen börjar med ”Men säg det i toner och inte i ord”. Låten skrevs av en man som man kunde tro skrev samtliga melodier till samtliga filmer förr i världen, Jules Sylvain.

Dagens lättaste fråga var ”All You Need Is Love” med The Beatles – det var det nog inte bara jag, som har allt med Beatles på skiva, som tyckte.

Annars var det en bra blandning av olika slags artister och epoker i dagens kryss.

Det började med ”Annie’s Song” / ”Du fyller mitt sinne” med Loa Falkman.

Inte långt därefter fick vi höra ”My Favorite Game” med The Cardigans.

Lite svårare tyckte kanske somliga att det var att identifiera Mikael Ramel, som vi i dag hörde i ”Enastående framtid”, men jag har skivor med honom.

Och för att åter igen hoppa lite mellan genrerna: I dag fick vi höra ett smakprov på rockabilly, ”Honey Don’t” med Top Cats.

Krysset slutade så småningom med en musikalisk utflykt åt ett helt annat håll. Vi hörde Shakira, med rötter i Colombia, i ”Empire”.

Några gamla godingar har jag sparat till allra sist.

Jag tänker då inte så mycket på Roland Cedermark som på melodin han spelade, ”When You’re Smiling”, som skulle ge oss kryssordet ler.

Ler gör jag också, när jag får höra ”Kör långsamt” med gamla kära gruppen Family Four – varför får vi höra dem så sällan numera? Originalet, känt bland annat genom Mills Brothers, hette ”Cab Driver”.

Ja, jag längtar faktiskt tillbaka till gamla tiders melodiradio, där klassiker från olika epoker ständigt spelades i en oändlig mix. När hörde ni till exempel ”Side By Side” med Russ Conway sist i radion (om vi alltså bortser från dagens melodikryss)?

Musikalisk bredd och allmänbildning är inte något som skadar!

Än håller vi oss kvar i vårt älskade sommarland

29 augusti 2014 19:00 | Mat & dryck, Trädgård, Ur dagboken | 23 kommentarer

Nu när Viggo och Klara har börjat skolan igen, hjälper vi dem att komma upp och i ordning på morgnarna och ser sen till att de kommer i väg i rätt tid, från och med i år till var sin skola. Vi gör det inte hela tiden utan i pass: först tisdag-fredag, sedan halva nästa vecka. Därefter har vi en lika lång barnbarnsfri period. Under den och under veckohelgerna är vi i allmänhet ute i vårt sommarhus i Öregrund.

Inne i Uppsala har jag passat på att på Apoteket – jag talar om ett av de statliga apoteken, det i S:t Per – kompletteringshandla mediciner som var på väg att ta slut men också varor till badrummet, schampo, flytande badtvål, bomullstoppar, tandpetare med mera, alltsammans av Apotekets egna märken. Jag handlar numera nästan alla hygienvaror på Apoteket.

Något Coop Konsum har vi inte längre hemma i Svartbäcken. På ICA vill vi inte handla, så vi turas om att åka buss ner till Centralstationen i vars närhet det finns en stor relativt ny konsumhall. Med väska på hjul och busstransport går det, även om det tar tid.

I Öregrund – jag kom ut hit i dag – har vi mycket kortare väg till ett stort och välskött Konsum som har allt vi behöver. Jag var där och handlade i dag och valde middagsmat med tanke på Viggo, som efter skolan i dag åker buss tillsammans med Birgitta ut hit för att han så gärna vill åka färja över till Gräsö – när han tillsammans med syrran och mamma Kerstin var här i somras, blev just det inte av.

På vägen till och från Konsum hände det saker, som inger mig hopp inför valet. På väg mot glasåtervinningsmojen nedanför Konsum blev jag ikapphunnen av en dam som hälsade mycket vänligt, inte bara för att jag först träffade henne redan när hon var barn. Och så markerade hon att hon höll tummarna för en socialdemokratisk valseger. På väg hem med mina två stora tunga papperskassar med varor var jag gång på gång, med den eländiga hälsa jag har, tvungen att stanna och vila. När jag åter måste göra det, vid det laget faktiskt inte särskilt långt från vårt hus, kom en bil som hade kört förbi mig men sen vänt tillbaka, och ut klev en dam, till åldern tiotalet år yngre än jag. När jag försökte säga, att jag ju nästan var hemma vid det här laget, tog hon resolut mina båda kassar och ställde in dem i bilen – själv fick jag plats bredvid henne i framsätet. När vi kom fram till grinden bar hon till och med mina varukassar upp till huset. Jag hann få reda på att hon har varit anställd inom sjukvården och mycket väl kände till mig och Birgitta – inte som patienter utan i egenskap av partivän.

Jag berättade förstås för henne om mina hälsoproblem och om att jag tidigare i dag hade varit på provtagning på Ackis inför ett läkarbesök där nästa fredag. Akademiska har efter två tidigare kontroller under sommaren meddelat, att jag – bortsett från att hjärtat hålls i gång med hjälp av pacemaker – inte har något akut hjärtproblem, som skulle kunna förklara min akuta kroppsliga försvagning. Så jag ser fram emot att få en pratstund med min hjärtläkare om vad det då kan vara.

Min nya vän, den tidigare sjuksköterskan, hade själv noterat, att vi fick hjälp med trädgården av den mycket duktige Henrik. När jag kom ut hit i dag, hade han efter Birgittas anvisningar avverkat flera stora krikonträd som skuggade hennes växthus och dessutom tagit ner ett dött plommonträd och ansat döda grenar i ett äppelträd. Också den stora jasminen och rosorna mot gatan var ansade. En stor del av de avsågade grenarna har han redan fraktat bort men stammarna låg fortfarande kvar under den stora asken nere vid grinden. Sen klippte han gräsmattan där det behövdes och fixade dessutom det ena hjulet på min tantväska.

Och jo, vi tar regelbundet hjälp med att städa huset också. Man kan ha berättigade synpunkter på RUT, men det här systemet är vad som finns också för människor som i likhet med oss av ålders- och hälsoskäl inte längre själva orkar göra allt det där vi förr gjorde själva men som nu behöver viss assistens för att klara att behålla vårt älskade sommarhus.

* * *

Nyss ringde Birgitta från färjeläget. Mormor och dotterson börjar den senares lilla besök i Öregrund med en liten båtutflykt till Gräsö.

Här hemma väntar morfar och middagen.

Röda sångboken, arbetarrörelsens nya sångbok

28 augusti 2014 22:25 | Musik, Politik | 2 kommentarer

1969 gav jag ut ”Joe Hills sånger” (Prisma) med allt som då var känt som skrivet av den till USA utvandrade svensken Joel Emanuel Hägglund.

Året därpå, 1970, gav jag på Prisma ut ”Upp till kamp! Sånger om arbete, frihet och fred”, en sångbok som kom att ersätta arbetarrörelsens klassiska sångbok ”Tidens sångbok”, som då inte hade förnyats på mycket länge. Vad jag då passade på att göra var att i en ny sångbok sammanföra arbetarrörelsens historiska sångarv med nytillskott hämtade från USA och flera andra länder och till det lägga freds- och frihetssånger från olika delar av världen. Flera av de nya sångerna i ”Upp till kamp!” kom därmed att införlivas med rörelsens sångarv – en del av dem kom också med i nya, senare upplagor av ”Tidens sångbok”, innan den slutgiltigt försvann. (De partiägda förlagen Tiden och Prisma såldes till Kooperativa förbundet, där de så småningom uppslukades av KF-förlagen Norstedts och Rabén & Sjögren, och därefter var också Tidens sångboks öde beseglat. Thorstein Bergman har senare gjort en behjärtansvärd insats genom att på Bäckströns förlag ge ut ”Den nya tidens sångbok”.)

Nu har Arbetarnas Bildningsförbund, ABF, tillsammans med Leopard förlag gjort en mycket välkommen insats för att åter ge arbetarrörelsen en egen sångbok, kallad ”Röda sångboken”, med Emeli André och Peter Gustavsson som redaktörer.

Redaktörerna har gjort ett storverk, och även om jag nedan kommer med några randanmärkningar, vill jag varmt rekommendera den här sångboken både till enskilda medlemmar av arbetarrörelsen i vid mening och till organisationer – de senare bör köpa ”Röda sångboken” för unison sång vid möten.

Jag avtackas för egen del i ett efterord, och det är väl inte helt galet med tanke på att över dussinet av sångerna i den nu utgivna sångböcker är hämtade ur mina båda sångböcker: några Joe Hill-sånger (men utgivarna har faktiskt hittat en som jag då inte kände till), sånger jag med mina sångböcker bidrog till att infoga i rörelsens sångtradition (”Alla tillsammans”, Pete SeegersInga blommor finns det mer”, ”I natt jag drömde något som”, ”Den svarta tuppen”, ”Jag står här på ett torg”) samt sånger jag lät översätta till svenska för publicering i ”Upp till kamp!” (”Bandiera rossa”, ”Den svarta tuppen”, ”Vårt förbund” (”Solidarity Forever”), ”Ingen rubbar oss” (”We Shall Not Be Moved”).

Bland de sånger, som också har funnits med i upplagor av Tidens sångbok och som jag bidrog till att lyfta fram finns Ture Nermans och Lillebror SöderlundhsDen vackraste visan om kärleken”. Detsamma gäller Dan AnderssonsHelgdagskväll i timmerkojan”.

Det jag kanske tycker att redaktörerna för ”Röda sångboken” har snålat för mycket med är faktiskt arbetarrörelsens klassiska sångrepertoar, den som helt dominerade äldre upplagor av ”Tidens sångbok”.

Jo ”Internationalen” finns med med alla verserna, ”Arbetets söner” och ”Arbetets kvinnor” likaså. Liksom ”Vi bygger landet”, ”Den röda fanan”, ”Till seger” och ”Första maj”. Likaså Dagfinn Rimestads fina ”Låga över länderna”.

Men jag saknar till exempel ”Det unga gardet”, ”Till den nya tiden”, ”Vi äro smeder” och ”Oss alla unga” – är det den senare textens svenske upphovsman, Nils Flyg, som har fått redaktörerna att välja bort den?

Min gamla ”Upp till kamp!” innehöll också flera mycket sångbara texter, som jag tycker det är synd att de inte gavs plats i ”Röda sångboken”: Cornelis VreeswijksCylinderhatten” (för övrigt utgiven på skiva av SSU), Molly ÅsbrinksVi går också med”, Jacob BrantingsDenna frihet”, Roland von MalmborgsTankar är fria” och ”En ensams händer”, Olle AdolphsonsMitt eget land” och några till.

Liksom sena upplagor av ”Tidens sångbok” (men inte min ”Upp till kamp!”) innehåller ”Röda sångbokn” något tiotal sånger, som inte är politiska men har andra kvalitéer. Där finns till exempel Tove Janssons och Erna TaurosHöstvisa”, Dan AnderssonsTill min syster”, Paul Simons och Art GarfunkelsSom en bro över mörka vatten”, Carl AntonsSista visan”, Allan EdwallsKärleksvisa” samt liknande material av Annika Norlin, Bo Sundström (Bo Kaspers orkester) och Eva Dahlgren. Och jag har inga invändningar, förutsatt att man har utrymme nog.

På en annan punkt är jag uttalat kritisk. Inte mot sångurvalet men mot att sångerna i fråga återges oöversatta, på engelska. Jag kan engelska, så det är inte det. Men svenska folkrörelser rymmer fortfarande framför allt äldre medlemmar, för vilka det inte är naturligt att sjunga engelskspråkiga texter. Så jag önskar verkligen att man hade låtit översätta texterna av Bruce Springsteen, Joni Mitchell, John Lennon (”Working Class Hero” och ”Imagine”), Holly Near, den feminististiska ”If I Were a Boy”, Dolly Partons faktiskt underbara ”Nine To Five” med flera. Jan Hammarlunds översättning av Malvina Reynolds, ”Begrav mig i min overall”, är ett exempel på att översättningar kan bli lika bra som originalen.

Ett av den här bokens stora plus är att den innehåller ett nittiotal sånger, i och för sig inte nya men nya i just en arbetarrörelsesångbok. Här skulle man kunna rabbla sångtitlar och sångskapare, men jag nöjer mig med att ge belysande exempel. Tidsspannet sträcker sig här från Röda bönor till Timbuktu och Sara Varga, från proggeran (”Vi äro tusenden”) till Astrid Lindgrens och Georg RiedelsFattig bonddräng”, och ska jag nämna enskilda sånger som jag själv gärna hade tagit med i en ny rörelsesångbok, kan jag ur högen nämna ”Ingen kommer undan politiken” (Ola Magnell), ”Befrielsen är nära” (Edander, Garpe, Osten), ”Ett glas öl” och ”Var blev ni av, ljuva drömmar?” (Hasse & Tage), ”Jag hade en gång en båt” (Cornelis Vreeswijk), ”Jag vill tacka livet” (Violeta Parra), ”Sång till friheten” och annat av Björn Afzelius, ”Vad gör vi med sommaren, kamrater?” (Elisabet Hermodsson), ”Vintersaga” (Ted Ström), ”Staten och kapitaletLeif Nylén) och ett antal sånger av Mikael Wiehe, Ronny Eriksson med flera.

”Röda sångboken” känns också modern genom att den innehåller så många sånger om jämställdhet och kvinnokamp, till och med om homosexualitet.

En smula osäker är jag i fråga om alla de här i sammanhanget nya sångernas brukbarhet som allsånger, ett viktigt kriterium i just en folkrörelsesångbok. Är melodierna tillräckligt enkla för att fastna hos icke notkunniga, bara de får höra någon spela dem till exempel på piano eller gitarr? (Sångerna är genomgående försedda med noter och ackord.)

Jag gör själv ganska ofta musikprogram i föreningar på temat ”Sången som vapen”. Där tar jag självfallet ut svängarna och ser mer till innehållet än till sångbarheten, men när det kommer till just rörelsesångböcker, är sångbarheten mycket viktig. Hur som helst: När jag ganska snart åter gör ett program om Joe Hill och hans sånger, lovar jag att visa upp inte bara min egen Joe Hill-sångbok utan också ”Röda sångboken” för den ganska stora publik jag brukar samla.

Jag hoppas att ABF systematiskt säljer ”Röda sångboken” vid alla de valmöten rörelsen just nu genomför över hela landet.

Bara en aning fler för finskt NATO-medlemskap

27 augusti 2014 17:51 | Politik | Inga kommentarer

Finland, med en också i övrigt stagnerande ekonomi, har drabbats relativt hårt av de importrestriktioner Ryssland har genomfört gent emot Västeuropa.

Likväl har finländarna inte i just någon större utsträckning än tidigare blivit anhängare av finskt NATO-medlemskap, detta trots att den nye statsministern, Alexander Stubb, Samlingspartiet (Kansallinen Kokooomus), i princip är NATO-vänlig.

Enligt den gallupundersökning TNS Gallup har gjort för Helsingin Sanomat är nu 26 procent av finländarna för ett NATO-medlemskap mot 22 procent i mars. Motståndarna är klart fler, 57 procent. 17 procent är osäkra. En ökad sympati för NATO-anslutning finns främst bland Centerns och De Grönas sympatisörer.

1002 personer har intervjuats i mitten av augusti.

Nästa sida »

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^