Också lokalproducerat i vårt Konsum här i Öregrund

16 april 2014 11:45 | Mat & dryck, Ur dagboken | Inga kommentarer

En av huvudförklaringarna till att Konsum här i Öregrund är så framgångsrikt är det breda varuutbudet. Detta innehåller självklart ett basutbud till bra pris, men där finns också mångfalden och det där lilla extra.

När jag i går gick runt bland hyllorna, hittade jag bland annat fyra olika Coop-såser, som jag aldrig har sett skymten av i den nu snart nedlagda konsumbutiken hemma i Svartbäcken i Uppsala: Asiatisk chili med vitlök och ingefära (avsedd för wok), het Rhode Island (avsedd för räksallad), söt curry & äpple (avsedd för kycklinwrap) och tomat, örter & vitlök (avsedd för kryddiga korvar). Fyris senap, som Konsum i Svartbäcken inte verkar ta hem längre fastän den tillverkas i Uppsala, finns här i fyra smakrika varianter – jag hoppas att den här senapen hittar försäljningsställen över hela Sverige.

Självklart säljer Konsum här i Öregrund hårt bröd från Roslagsbröd i närbelägna Gimo. Jag gillar själv bäst den mycket hårda och grova och fiberrika varianten, men det finns flera, som passar olika typer av smak. På en av frukostmackorna – den andra gör jag alltid på Fazers sura finska rågbröd, grovt och osötat – använder jag här i Öregrund Kotivaras ryska salami som pålägg.

Och så har Konsum i Öregrund ett läckert utbud av rökt och färsk fisk från det lokala företaget Stora Risten fisk – deras produkter finns för övrigt att köpa också i Saluhallen vid Hötorget i Stockholm.

En av de första dagarna här, köpte Birgitta strömming från Stora Risten på Konsum här i Öregrund. Vi åt dem stekta till middag. Men hon hade som vanligt köpt långt fler än som går åt för en måltid. Resten la hon in med rödlök och ättikslag, och till lunch i dag fick vi strömmingsflundror, minst lika goda som den nystekta strömmingen.

I går köpte jag hem en läckerhet till middag, rökta laxfenor. Till det serverade jag kokt mandelpotatis och skivor av färsk gurka. Överjordiskt gott!

Vi måste köpa hem mer av det här till påskhelgen, då vi får besök av Matti, Karin och lilla Ella.

Ingen rubbar Stubb

15 april 2014 21:19 | Politik | 4 kommentarer

Finlands ledande parti, som kärna i regeringen, är Kansallinen Kokoomus, Samlingspartiet, ett borgerligt högerparti. I riksdagsvalet 2011 blev det största parti, men som sådant har det senare passerats av Suomen Keskusta (Centern), som befinner sig i opposition.

I den finländska regeringen, som vanligt en bred koalitionsregering, har Samlingspartiet ingen allvarlig konkurrent i fråga om storlek sedan den tidigare konkurrenten om ledartröjan, Sosialidemokraattinen Puolue, Socialdemokraterna, av det populistiska oppositionspartiet Perussuomalaiset (Sannfinländarna) har pressats ner till en försmädlig fjärdeplats.

Det här har tydligen statsministern, till lika Samlingspartiets ledare Jyrki Katainen sett som ett optimalt tillfälle att kliva av. Han har, utan att det föreligger några tvingande skäl, meddelat, att han tänker avgå från båda posterna. Det här har han också gjort utan att successionen är ordnad.

Som väntat har det här utlöst spekulationer, inte minst i media, om vem som ska ta över.

Kvällstidningen Ilta-Sanomat har också låtit opinionsmätningsföretaget Taloustutkimus göra en undersökning av vem finländarna vill ska ta över. Bäst till ligger utrikeshandelsminister Alexander Stubb. Av samtliga tillfrågade förordade 37 procent Stubb och 20 procent näringsminister Jan Vapaavuori. Håller man sig till samlingspartisterna, de närmast berörda, är övervikten för Stubb ännu större, 51 procent, medan 27 procent föredrar Vapaavuori.

Först på tredje plats kommer en kvinna, social- och hälsovårdsminister Paula Risikko.

Venstre nästa offer för Dansk Folkeparti?

15 april 2014 17:51 | Politik | Inga kommentarer

Högerborgerliga Venstre får nu, enligt Gallup den 10 april, stöd av 25,0 procent (26,8 procent enligt det genomsnitt för olika mätningar som redovisas i Berlingskes barometer; 27,7 procent i valet 2011). Enligt en analys publicerad i Jyllands-Posten kan det därmed finnas tecken på att Venstres framgångskurva är bruten och att även detta parti gör tapp till raketen i dansk politik, populistiska Dansk Folkeparti.

Dansk Folkeparti ligger även enligt den här mätningen tvåa med 20,9 procent (20,4 procent i mätningsgenomsnittet; 12,3 procent i valet 2011).

Därmed ligger detta parti obetydligt över resultatet i samma mätning för Socialdemokratiet, 20,2 procent. Genomsnittet dras ner bland annat av den mycket låga uppslutning partiet fick i en annan undersökning nyligen och ligger därför på 18,8 procent, att jämföra med valresultatet 2011, 26,7 procent. Enligt dansk press söker nu (S) finna användbara angreppspunkter på Dansk Folkeparti, som bland annat anklagas för att ha lockat väljarna med ofinansierade förslag.

Socialdemokraternas regeringspartner, socialliberala Radikale Venstre, stöds i den aktuella undersökningen av 8,6 procent (8,9 procent i mätningsgenomsnitt; 9,5 procent i valet 2011.

Deras från regeringen avhoppade tidigare partner Socialistisk Folkeparti står och stampar på 4,3 procent (4,5 procent i mätningsgenomsnitt, alltså fortfarande långt under valresultatet 2011, 9,2 procent).

Enhedslisten behåller med 11,0 procent greppet över vänsterväljarna (10,9 i mätningsgenomsnitt; bara 6,7 procent i valet 2011).

Liberal Alliance får i den här mätningen 5,1 procent (4,8 procent i mätningsgenomsnitt; 5,0 procent i valet 2011).

Och Konservative får 4,8 procent (4,5 procent i mätningsgenomsnitt) och ligger fortfarande under sitt valresultat från 2011, 4,9 procent.

När det moderna känns överlägset det klassiska

15 april 2014 13:20 | Mat & dryck, Musik, Ur dagboken | Inga kommentarer

Flytten ut till sommarhuset i Öregrund och den omständiga packningen inför transporten hit har bidragit till att bloggen inte i alla avseenden har varit à jour.

I torsdags kväll i förra veckan var vi på abonnemangskonsert i Musikens hus i Uppsala, men jag har helt enkelt inte haft tid att skriva om den förrän nu.

Konserten började i och för sig med en miss, och konsertouvertyren nummer 4, ”Die schöne Melusine”, signerad Felix Mendelssohn (1809-1847), fick startas om, men det är alltså inte orsaken till att jag inte har skrivit om den. Nej, jag har inte haft tid.

Nå, även om det alltså tog sig, var det här inte något glimrande stycke musik.

Om vi sedan gör ett hopp till slutet av konserten, avslutades den med Robert Schumanns (1810-1856) ”Symfoni nummer 2 i C dur”. I mina öron känns den här symfonin för splittrad, men jag gillade tredje satsens adagio esspressivo.

Fast i det här fallet får klassikerna ursäkta: Det som verkligen lyfte den här konsertkvällen var ett helt modernt verk i fyra satser av Daniel Nelson (född 1965), ”Analythical Tales of Mechanical Movement”. Verket är skrivet för kontrabas och stråkorkester, och kontrabasen trakterades med stor bravur av Ulla Ryman. Kvällens gästdirigent, Staffan Larson, hade helt uppenbart också lagt ner sitt krut på det här verket, och både stråkarna och övriga instrument gjorde ett gott jobb. I det här fallet blev jag över lag imponerad.

* * *

Före konserten träffade jag och Birgitta som vanligt Anna för gemensam middag, och den här gången hade vi valt att äta i restaurangen i Musikens hus. Det visade sig inte finnas någon à la carte-meny, men smörgåsbordet kändes rikligare dukat än vanligt, och där fanns flera riktigt goda rätter.

Nej, det hjälper inte att rådjur är vackra. Vår trädgård får de inte ha som skafferi

14 april 2014 18:14 | Trädgård, Ur dagboken | 9 kommentarer

Som man kunde ana, har vår stora trädgård i Öregrund under vår långa bortovaro blivit ett lockande mål för rådjuren. Vi har lång tomtgräns mot Floraparken, som bara är park i meningen att den är obebyggd, och för rådjuren är den här parken rena promenadstråket fram till vårt staket, ett gunnebostängsel som de elegant hoppar över.

Vid lunchtid i dag upptäckte jag ett rådjur som betade i kanten mot den syrenhäck, som avgränsar inre gårdsplan. Jag röt åt det och bankade även på ytterdörren, och med lätt förnärmad min skuttade det då i väg över gräsmattan. Men när jag sen gick ut och kollade, såg jag samma rådjur beta vidare bortanför uthuset nere vid talldungen. Så jag gjorde en ny utfallsexpedition dit ner, och nu försvann rådjuret med ett skutt över staketet.

Vi planterar blommor och grönsaker, och sen ser rådjuren det här som en restaurang med läcker meny.

Det finns naturligtvis flera olika sätt att hålla rådjuren borta.

Birgitta har till exempel hittat ett svart klet, vars lukt rådjuren avskyr, och det här brukar hon smeta på pinnar, som hon sticker ner i rabatter och trädgårdsland. Men effekten varar naturligtvis inte i evighet, så nu måste det här göras om på nytt.

Vi har tidigare också vidtalat en kommunal jägare, som då har lagt sig på pass på berget på ena sidan om vår tomt, och i lyckade fall har han skjutit av en hel flock rådjur, som har sett vår trädgård som sin egen restaurang. Det hjälper åtminstone under någon säsong.

I inledningen till påskveckan

13 april 2014 18:30 | Barnkultur, Film, Mat & dryck, Musik, Trädgård, Ur dagboken | Inga kommentarer

En stor del av gårdagen använde vi för att packa inför flytten över sommarhalvåret till Öregrund. Det blir sammantaget en stor mängd kartonger och bagar och resväskor. Det är många saker som ska med: kläder, böcker, spelfilmer, CD-skivor, tidskrifter (för vidare befordran upp på vinden i sommarhuset), barnbarnens leksaker och inte minst kartongvis med krukväxter. Vi gör alltsammans i ett svep med hjälp av Öregrunds taxi. Nu kommer vi i huvudsak att bo här fram till en bit in på hösten, då alltsammans ska in till stan igen.

Fast nu, när vår dotter Kerstin bor i vår lägenhet och så också hennes båda barn Viggo och Klara varannan vecka, bor vi även i lägenheten i Uppsala de vardagar då barnbarnen behöver hjälp med att komma i väg till skolan.

I Öregrund är det aprilväder. När vi anlände, var det tidvis sol från en molning himmel. Trädgården lyser av blommande blå scilla, och krokus och snödroppar blommar, inte bara i rabatterna. Fast nu regnar det. Inte häftigt, men jag ser regnvattnet rinna utför fönsterrutorna.

Innan regnet kom, hann jag gå en sväng till Konsum. Jag har med middagsmat – tidigare grillade kycklingsvingar – att värma i ugnen, men det finns saker att fylla på i kylen, när man inte har varit här sen nyår. Konsum här har ett lockande bestånd av varor, både den ryska salami jag gärna använder på någon av mina frukostmackor och de rökta och färska läckerheter från havet vårt lokala fiskföretag förser butiken med.

Och så har den här konsumhallen en så genomtrevlig personal. I dag möter jag Annica bland hyllorna, och när hon frågar hur jag och Birgitta mår, handlar det om omtanke från en gammal vän. Vi står en stund och pratar, också om det sorgliga faktum, att vår konsumbutik i Svartbäcken i Uppsala ju kommer att läggas ner.

Här i Öregrund finns inget sånt hot. Tvärt om är Konsumhallen Öregrunds största och bästa butik, där flertalet ortsbor och även oerhört många sommargäster väljer att handla. Här har, för inte så våldsamt länge sen, ICA-butiken nere i hamnen gått i konkurs – faktiskt varit stängd en del av en höst – och att den har återuppstått beror nog till stor del på de kunder med båt som under sommarhalvåret lägger till vid någon kaj strax intill – om de inte orkar gå backen upp till Konsum eller om de är dåligt orienterade om den lokala handeln, låter jag vara osagt.

Det återstår en hel del att packa upp – jag har inte hunnit med allt denna första dag. Men Birgitta har ansat också mina krukväxter, bland annat Nerium i tre olika färger, och ställt ut dem på glasverandan.

Vårt sommartorp håller på att komma i skick.

Melodikrysset nummer 15 2014

12 april 2014 12:17 | Film, Media, Musik, Ur dagboken | 7 kommentarer

Om Melodikrysset mest innehöll gamla svenska schlager, skulle såna som jag ha ett lätt jobb på lördagsmorgnarna.

Nu finns det ju annan musik som heller inte bereder mig några större problem, men till exempel pojkband har jag aldrig lyssnat på (förutom då förstås i Melodikrysset). One Direction, i dag med ”What Makes You Beautiful”, har jag garanterat aldrig hört förut.

Inte är jag så värst mer förtrogen med ”The Jackson 5″ och deras ”I’ll Be There”.

Tyska Scorpions minns jag heller inget med, och inte blir det bättre av att jag hör deras låt, ”Still Loving You”, på finska med Simo Salminen.

Också dagens filmmusikfråga beredde mig besvär. Vi hörde musik av Dimitri Sjostakovitj, men vad är det för brittisk TV-serie han har försett med musik? Ledbokstäverna leder entydigt till att den handlar om en spion, men vad kan det vara för TV-serie? Efter idogt nätletande hittar jag till slut en som verkar passa in, ”Reilly, Ace of Spies”.

Den andra filmen i dag har förekommit tidigare i krysset och är därför mycket lättare att komma på: ”Born Free”, om lejonet Elsa, född fri.

Inte minst för Melodikryssets skull ser och lyssnar jag troget på allt som har att göra med Melodifestivalen och Eurovision Song Contest. Senast i går kväll såg jag ytterligare en binge av de melodier som ska vara med i finalen – varför är i flera fall svårt att begripa.

Det Eldeman spelade för dagens kryss ut de svenska melodifestivalerna stod sig faktiskt hyggligt i den konkurrensen.

Jag tänker då till exempel på ”Underbart”, från 2012 med Kalle Moraeus och Orsa spelmän.

Och Anders och Karin Glenmark var väl inte så illa de heller i Melodifestivalen 1984 med ”Kall som is”.

Årets nummer ett, ”Undo” med Sanna Nielsen, hör väl heller inte till de sämsta bidrag vi har skickat till Eurovision Song Contest.

Jag förstår ju behovet av omväxling, och Lykke Li har förvisso sina förtjänster, men riktigt i Lill Lindfors’ klass är hon ändå inte, när hon gör ”Du är den ende”.

Jag har Kent på skiva, och jag gillar också deras ”La belle epoque”, men i musikalisk mening hittar jag oftare la belle epoque tidigare i mitt liv.

Sådant har sina banala förklaringar: På 1950-talet gick jag i dansskola i Sundsvall och lärde mig dansa bland annat till musik av Glenn Miller. Så ni får ursäkta mig, om mitt hjärta slår lite extra, när jag hör ”Little Brown Jug”, låten som i dag skulle ge oss färgen brun.

Men som sagt var – jag är ingalunda fastlimmad vid min egen ungdoms musik. Så jag lyssnar gärna på Björns och Bennys ”Chess”. Och eftersom jag – och nu är vi åter tillbaka i min ungdom – då och då spelade schack med både brorsan och farsan, vet jag, att man där förflyttar en schackpjäs men att detta inte alltid leder till vare sig vinst eller förlust utan ibland till remi.

Jules Sylvain måste förstås också få vara med i Melodikrysset, i dag med ”Titta in i min lilla kajuta”. Farsan hade en stor ruffad motorbåt, så på somrarna sov jag och mina brorsor ibland längst framme i ruffen.

I morgon bär det förresten av för sommarsäsongen ut till havet, till vårt sommarhus i Öregrund. Så i eftermiddag ska jag packa.

Danmark: förkrossande borgerlig övervikt

10 april 2014 11:43 | Politik | Inga kommentarer

Enligt Berlingske barometer – en sammanfattning av olika danska opinionsundersökningar – är den borgerliga övervikten förkrossande, 57-43.

I den senaste mätningen som har adderats till den här serien, Yougov den 6 april, är den övervikten ännu större, 59-40,8.

Störst i Yougov-mätningen, med 24,7 procent (27,2 i genomsnittet; 26,7 procent i valet 2011), är högerborgerliga Venstre.

På nästan samma nivå, med 24,1 procent (20,3; 12,3), ligger populistpartiet Dansk Folkeparti.

I den här mätningen ligger Socialdemokratiet inte bara på tredje plats utan på en häpnadsväckande låg nivå, 16,5 procent (18,5; 26,7).

Socialdemokratiets kvarvarande regeringspartner, socialliberala Radikale Venstre, stöds enligt den här undersökningen av 8,5 procent (9,1; 9,5).

Deras tidigare partner i regeringen, Socialistisk Folkeparti, får i den här undersökningen 5,2 procent (4,6; 9,2).

SFs konkurrent om vänsterrösterna, Enhedslisten, ligger på 10,6 procent (10,8; 6,7).

Liberal Alliance samlar 4,9 procent (4,7; 5,0).

Och Konservative får 4,3 procent (4,3; 4,9).

Om detta finns inte så mycket nytt att säga. Möjligen kan man våga sig på en slutsats om SF efter dess största kris under åratal. Den nya partiledaren vill frigöra partiet från bilden av stödparti till Socialdemokratiet – i det perspektivet tycks hon inte sörja personförlusterna till (S). Men nu tycks det finnas tecken på att hon också är beredd att ta strid med det ganska vildvuxna rödgröna yttervänsterpartiet Enhedslisten. Hennes mål tycks vara att återställa SF som ett klassiskt vänstersocialistiskt parti.

En fransk filmklassiker i TV

9 april 2014 21:51 | Film | 1 kommentar

Eftermiddagsvisningarna av film i SvT innehåller verkligen inte bara höjdpunkterna inom filmkonsten. Men det är bra att den äldre filmrepertoaren på det här sättet hålls vid liv, och ibland – som i dag – visas veritabla pärlor.

I dag visades nämligen Marcel Carnés (regi) och Jacques Préverts (manus) ”Dimmornas kaj” (”Le quai de brumes”, 1938) med Jean Gabin i huvudrollen – han kallas även i filmen för Jean.

Filmen, i Eugène Schufftans foto, är förvisso i svart-vitt, men dess svärta har mer att göra med mänsklig moral. Dess handling utspelas till stor del i de ruffiga delar av hamnstaden Le Havre, vars invånare inte hör till Guds bästa barn.

Huvudpersonen Jean är, förstår man av hans uniform, en rymling från armén med minnen av krig i Indokina. Hans avsikt är uppenbarligen att ta sig ur landet, nu alltså Frankrike, med hjälp av någon av de stora fartyg som angör den här stora hamnen men vars destination är till exempel Sydamerika.

På en krog möter han bland andra en konstnär, inte helt i balans med sitt liv, men också en flicka, Nelly (Michèle Morgan), som han faller för. Den föräldralösa Nelly bor normalt hos sin onkel, Zabel (Michel Simon), en affärsägare vars inte alltid så hederliga affärer drar in honom i ljusskygga mellanhavanden med gangsters som det sen är svårt att bli av med – Zabel försöker till och med leja vår förrymde främlingslegionär för att få hjälp med den saken.

Jean får oväntad hjälp i sin strävan att byta identitet och ta sig ur landet, när den olycklige konstnären dränker sig men lämnar kläderna kvar på stranden. Konstnärens kvarlämnade pass (som det är lätt att byta ID-kortet i) och pengar ser ut att kunna bidra till att ge Jean en ny start i livet. Tyvärr flyter inte bara konstnärens lik utan också ett bylte med Jeans uniform i land, så nu gäller det att snabbt komma i väg med fartyget till Sydamerika.

Tyvärr är ingen lycka – åtminstone inte i Marcel Carnés filmer – beständig, så när Jean lockas att, så länge som möjligt, försöka hålla fast vid Nelly, hinner ödet i kapp honom i skepnad av en pistolbeväpnad och hämndlysten smågangster, som han ett par gånger har förödmjukat.

Kvar, vid liv och i frihet, finns nu bara den herrelöse hund som, ursprungligen mot Jeans vilja och trots hans utbrott, har valt att följa honom i livet – så länge det nu varade.

Ny partiledning i norska Senterpartiet

8 april 2014 17:56 | Politik | Inga kommentarer

Valet av ny partiledare i norska Arbeiderpartiet får vi anledning att återkomma till.

Men i partiets tidigare koalitionspartner Senterpartiet är ledarstriden nu definitivt avgjord.

Som allmänt förväntat har Trygve Salgsvold Vedum valts till ny partiledare.

Fraktionsstriden i partiet har i stället varit inriktad på vem som skulle väljas till förste vice ordförande i partiet. Den som har innehaft den här posten, Ola Borten Moe, har trots stort motstånd i delar av partiet vägrat backa, och han har nu med rösterna 160-142 blivit omvald.

Utmanaren, Anne Beathe Tvinnerheim, som kandiderade mot Borten Moe, blev andra vice ordförande.

Striden pågick in i det sista, och det återstår nu att se om den nya partiledningen kommer att dra åt samma håll. En av partiveteranerna, förra partiledaren Anne Enger, som ju drog in Senterpartiet i det röd-gröna samarbetet, försöker gjuta olja på stormvågorna genom att i en intervju i Aftenposten välkomna återvalet av Borten Moe.

Ytterligare en opinionsmätning föreligger, men den har förstås inte hunnit fånga in eventuella effekter av valet av partiledning i Senterpartiet.

Den gjordes av Norfakta för Klassekampen och Nationen och publicerades den 5 april:

Høyre får där 27,8 procent (+ 1,2 procentenheter), vilket är över valresultatet från i höstas, 26,8 procent.

Ett stort tapp, – 1,6 procentenheter, gör däremot regeringspartnern Fremskrittspartiet, som nu stöds av 13,9 procent – i valet samlade partiet 16,3 procent.

Kristelig Folkeparti tappar 1 procentenehet och hamnar då på 4,9 procent (5,6 i valet i höstas).

Och liberala Venstre ökar med blygsamma 0,1 procentenheter till 4,7 procent, att jämföra med 5,2 procent i valet.

Det ledarkrisande Senterpartiet, som alltså i stället har valt att samarbeta med Arbeiderpartiet och Sosialistisk Venstre, backar den här gången med 0,3 procenteneheter och hamnar då på 4,9 procent, alltså under valresultatet, 5,5 procent.

Också det tredje regeringspartiet i det röd-gröna samarbetet, Sosialistisk Venstre, fortsätter att krisa. Partiet ligger med 3,7 procent (+ 0,2 procentenheter) fortfarande under spärrgränsen. I valet i höstas hamnade SV på 4,1 procent.

För Arbeiderpartiet går det fortsatt bra: Partiet ökar med 1,1 procentenheter till 34,5 procent. Partiet ligger nu stadigt på en nivå över valresultatet, 30,8 procent.

Några aktuella siffror för yttervänsterpartiet Rødt (1,1 procent i valet) och för det utanför blockpolitiken stående Miljøpartiet De Grønne (2,8 procent i valet) anges inte.

Nästa sida »

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^