Suomi/Finland: Den regeringsledande Centern på fjärde plats i ny mätning

13 december 2017 18:18 | Politik | Inga kommentarer

I valet 2015 till Eduskunta (Riksdagen) fördelade sig rösterna så här:

Suomen Keskusta (Centern), ett borgerligt och landsbygdsbetonat mittenparti, fick 21,1 procent.
Kansallinen Kokoomus (Samlingspartiet), ett borgerligt högerparti, fick 18,2 procent.
Perussuomalaiset (Sannfinländarna), ett populistiskt parti, fick 17,7 procent.
Sosialidemokraattinen Puolue (Socialdemokraterna), ett socialdemokratiskt parti, fick 16,9 procent.
Vihreä Liitto (Gröna förbundet), ett miljöparti, fick 8,5 procent.
Vasemistoliitto (Vänsterförbundet), ett vänsterparti, fick 7,1 procent.
Svenska Folkpartiet, ett borgerligt parti för den svenska minoriteten i Finland, fick 4,9 procent.
Kristillisdemokraatit (Kristdemokraterna), ett borgerligt parti med kristna värderingar, fick 3,5 procent.

Finland har under efterkrigstiden haft breda koalitionsregeringar, ofta över blockgränsen, men det här valet ändade i en borgerlig regering med Centerns partiordförande Juha Sipilä som statsminister och bestående bara av tre partier: Centern, Samlingspartiet och det här valets raket, Sannfinländarna.

Centerledarens, till lika statsministerns kantighet har lett till att Samlingspartiet har blivit större än Centern.

Sannfinländarna, vars popularitet har rasat på grund av att partiet inte har kunnat leverera det dess väljare hoppades på, har tappat jättemycket i stöd, och när partiledaren, utrikesminister Timo Soini, meddelade att han tänkte avgå, valde partikongressen den mer högerextreme Jussi Halla-aho till ny partiledare och den nya partistyrelsen fick samma profil. Det här ledde till att Soini och övriga sannfinländska ministrar och många riksdagsledamöter beslöt sig för att lämna sitt gamla parti och först bilda en egen riksdagsgrupp, Uusi vaihtoehto (Nytt alternativ), som sen ombildades till partiet Sininen tulevaisus (Blå framtid).

Socialdemokraterna, som i det senaste riksdagsvalet fick ett historiskt lågt resultat, bytte bland annat partiledare och lyckades genom profilerad oppositionspolitik åter bli stort, i vissa mätningar till och med Finlands största parti.

I de senaste opinionsmätningarna har en ny storleksordning befästs, så även i den mätning Kantar TNS under perioden 14 november-10 december har gjort för Helsingin Sanomat.

Samlingspartiet är även i den här mätningen största parti, med Socialdemokraterna på andra plats. De gröna är större än regeringsledande Centern. Och Vänsterförbundet ligger snäppet över de numera rasiststyrda Sannfinländarna som stöds av 8,7 procent, medan Soinis ST också i den här mätningen bara får 1,6 procent. Nedan återges fördelningen av partisympatierna i den aktuella mätningen.

Kansallinen Kokoomus (Samlingspartiet) 22,2 procent (+ jämfört med förra mätningen i samma serie)
Sosialidemokraattinen Puolue (Socialdemokraterna) 19,0 procent (+- 0)
Vihreä Liitto (Gröna förbundet) 15,4 procent (-)
Suomen Keskusta (Centern) 14,8 procent (-)
Vasemistoliitto (Vänsterförbundet) 9,3 procent (+)
Perussuomalaiset (Sannfinländarna) 8,0 procent (-)
Svenska Folkpartiet 4,4 procent (+- 0)
Kristillisdemokraatit (Kristdemokraterna) 3,3 procent (+- 0)
Sininen tulevaisus (Blå framtid) 1,6 procent (+- 0)

Det här betyder att de tre partierna< i regeringen, där ett av dem nu alltså är Blå framtid, tillsammans stöds av 38,6 procent. Plus- respektive minustecknen ovan markerar i allmänhet små förändringar – den här nya storleksordningen har i det stora hela gällt sedan i somras.

2.356 personer har intervjuats.

Larsen cognac lanseras i stora delar av Asien

13 december 2017 13:48 | Mat & dryck | 1 kommentar

Jag gissar att ganska många svenska systemkunder har undrat varför en cognac där har det norska namnet Larsen.

Cognacen Larsen kommer från Cognac i Frankrike, men den som startade tillverkningen där var norrmannen Jens-Reidar Larsen. Larsen gifte sig med en kvinna från Cognac, och deras söner tog sen över tillverkningen.

Larsen cognac såldes 2012 till Rémy Martin, men 2013 såldes märket vidare till finska statliga spritjätten Altia.

Efter kommande årsskifte gör Altia en jättelansering av två Larsen-sorter, Larsen VSOP Reserve och Larsen XO Reserve, i en rad länder i Asien: Kina, Hongkong, Macao, Singapore, Malaysia och Indonesien.

Sedan tidigare äger och tillverkar Altia även det norska märket Amundsen cognac och, vilket kanske överraskar fler, franska Renault cognac.

Altia äger och tillverkar numera också Grönstedts cognac.

Det här gör finska Altia faktiskt till en av världens större cognacstillverkare.

Grisigt tecknat men utan knorr

13 december 2017 12:51 | Serier | 2 kommentarer

I Galago nummer 128 hittar man en, säger en, riktigt bra serie, Anneli Furmarks realistiskt tecknade och verklighetsnära ”Barnet”. Nå, jag tar också gärna del av John Anderssons vältecknade och fantasieggande bilder, men de är ju egentligen inte serier.

Mot allt det övriga har jag olika slags invändningar: att det inte är tillräckligt bra tecknat för att det skulle publiceras i en normal dags- eller veckotidning, att det saknar knorr eller slut och så vidare.

Och för de 89 kronor ett enskilt nummer kostar kunde man ju åtminstone begära det Galago alltid innehöll förr: presentationer av numrets serieskapare. Och det är då inte foton av dem jag efterlyser.

Danmark: Socialdemokratiet fortsätter att ligga över sitt valresultat

12 december 2017 21:25 | Politik | Inga kommentarer

Vi utgår som vanligt från resultatet i det senaste folketingsvalet, 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Den 1 december publicerade Danmarks Radio en opinionsmätning gjord av Epinion:

Socialdemokratiet 28,1 procent
Radikale Venstre 4,3 procent
Socialistisk Folkeparti 5,1 procent
Enhedslisten 8,5 procent
Alternativet 5,2 procent
Venstre 20,1 procent
Dansk Folkeparti 16,0 procent
Konservative Folkeparti 4,7 procent
Liberal Alliance 5,5 procent
Nye Borgerlige 1,9 procent

Den 7 december publicerade Berlingske en mätning gjord av Gallup:

Socialdemokratiet 29,0 procent
Radikale Venstre 5,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,7 procent
Enhedslisten 6,7 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,4 procent
Dansk Folkeparti 17,5 procent
Konservative Folkeparti 4,9 procent
Liberal Alliance 4,4 procent
Nye Borgerlige 2,3 procent

Den 9 december publicerade Ritzau en opinionsmätning gjord av Voxmeter:

Socialdemokratiet 27,8 procent
Radikale Venstre 5,4 procent
Socialistisk Folkeparti 5,6 procent
Enhedslisten 8,9 procent
Alternativet 4,6 procent
Venstre 19,1 procent
Dansk Folkeparti 16,9 procent
Konservative Folkeparti 4,0 procent
Liberal Alliance 5,8 procent
Nye Borgerlige 0,7 procent

Ritzau Index – en sammanvägning av ett antal någorlunda färska mätningar – ger då följande resultat:

Socialdemokratiet 27.7 procent
Radikale Venstre 5,2 procent
Socialistisk Folkeparti 4,9 procent
Enhedslisten 8,3 procent
Alternativet 4,7 procent
Venstre 19,3 procent
Dansk Folkeparti 17,4 procent
Konservative Folkeparti 4,5 procent
Liberal Alliance 5,5 procent
Nye Borgerlige 1,5 procent

Inga påtagliga nya tendenser syns i flera mätningar gjorda under den här perioden. Socialdemokratiet fortsätter att ligga över sitt valresultat.

Norge: Høyre fortfarande större än Arbeiderpartiet. Småpartierna hotas av spärren

12 december 2017 15:46 | Politik | Inga kommentarer

Resultat i stortingsvalet den 21 september 2017:

Høyre 25,0 procent (- 1,8 procentenheter jämfört med stortingsvalet 2013), 45 mandat (- 3) – partiledare Erna Solberg
Fremskrittspartiet 15,2 procent (- 1,2), 27 mandat (- 2) – partiledare Siv Jensen
Venstre 4,3 procent (- 0,9), 8 mandat (- 1) – partiledare Trine Skei Grande
Kristelig Folkeparti 4,2 procent (- 1,4), 8 mandat (- 2) – partiledare Knut Arild Hareide
Senterpartiet 10,3 procent (+ 4,9), 19 mandat (+ 9) – partiledare Trygve Slagsvold Vedum
Arbeiderpartiet 27,4 procent (- 3,5), 49 mandat (- 6) – partiledare Jonas Gahr Støre
Sosialistisk Venstreparti 6,0 procent (+ 1,9), 11 mandat (+ 4) – partiledare Audun Lysbakken
Rødt 2,4 procent (+ 1,3), 1 mandat (+ 1) – partiledare Bjørnar Moxnes
Miljøpartiet De Grønne 3,2 procent (+ 0,4), 1 mandat (+- 0) – partiledare Rasmus Hansson och Une Aina Bastholm

Det här valresultatet medförde, att den blå-blå regeringen (Høyre + Fremskrittspartiet) kunde sitta kvar och gör så fortfarande. Försök har dock gjorts att bredda regeringen genom att i den ta in också de två mittenpartier, som regeringen har förhandlat med för att få majoritet i Stortinget för viktiga frågor som statsbudgeten. Av dessa partier har liberala Venstre sagt ja (och är på väg in i regeringen), medan Kristelig Folkeparti har sagt nej. Det här betyder att Kristelig Folkeparti, om partiet i någon viktig fråga skulle rösta med oppositionen i stället för med regeringen, kan avgöra vilken politik Norge ska föra.

Fyra nya opinionsmätningar föreligger.

Norstats undersökning för Norsk Rikskringkasting publicerades den 4 december. I mätningen, som genomfördes 21-27 november, tillfrågades 939 personer:

Høyre 26,8 procent (+ 0,9 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Fremskrittspartiet 14,7 procent (+ 0,2)
Venstre 3,9 procent (+ 0,2)
Kristelig Folkeparti 4,6 procent (+ 0,4)
Senterpartiet 11,2 procent (- 0,5)
Arbeiderpartiet 25,8 procent (- 0,2)
Sosialistisk Venstreparti 7,1 procent (- 0,4)
Rødt 1,7 procent (- 0,7)
Miljøpartiet De Grønne 2,9 procent (+ 0,2)

Opinion Perducos undersökning för Avisenes Nyhetsbyrå publicerades den 7 november.

Høyre 25,6 procent (+ 0,1 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Fremskrittspartiet 14,9 procent (+- 0)
Venstre 3,4 procent (- 0,9)
Kristelig Folkeparti 3,9 procent (- 0,1)
Senterpartiet 11,5 procent (+ 0,3)
Arbeiderpartiet 26,6 procent (+ 1,5)
Sosialistisk Venstreparti 6,0 procent (- 1,3)
Rødt 2,5 procent (- 0,3)
Miljøpartiet De Grønne 4,4 procent (+ 0,6)

Norfaktas undersökning för Nationen och Klassekampen publicerades den 9 december. I mätningen, som genomfördes den 4-8 december, tillfrågades 1.000 personer:

Høyre 27,5 procent (+ 0,5 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Fremskrittspartiet 13,6 procent (+ 1,0)
Venstre 4,7 procent (+ 0,2)
Kristelig Folkeparti 3,7 procent (+ 0,5)
Senterpartiet 10,2 procent (- 0,3)
Arbeiderpartiet 26,7 procent (+ 0,1)
Sosialistisk Venstreparti 7,0 procent (- 0,3)
Rødt 2,1 procent (- 1,2)
Miljøpartiet De Grønne 3,3 procent (+ 1,4)

Kantar TNS´ undersökning för TV 2 publicerades den 12 december. I mätningen, som genomfördes 21-27 november, tillfrågades 974 personer:

Høyre 26,6 procent (- 0,3 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Fremskrittspartiet 14,0 procent (+ 2,1)
Venstre 4,3 procent (- 1,6)
Kristelig Folkeparti 4,1 procent (+ 1,0)
Senterpartiet 9,7 procent (- 1,8)
Arbeiderpartiet 26,0 procent (+ 0,7)
Sosialistisk Venstreparti 6,9 procent (- 0,5)
Rødt 2,8 procent (- 1,1)
Miljøpartiet De Grønne 3,5 procent (+ 1,6)

Arbeiderpartiets problem består. I tre av de här fyra opinionsmätningarna är Høyre större. Fremskrittspartiet ökar i tre av fyra undersökningar, medan liberala Venstre, som ska in i regeringen, liksom Kristelig Folkeparti, som inte vill vara med, pendlar kring fyraprocentsspärren. I tre av fyra undersökiningar ligger också MDG under spärren.

Ísland: Ny regering, icke utan våndor

11 december 2017 18:42 | Politik | Inga kommentarer

Valet till det isländska Alltinget den 28 oktober 2017 fick följande resultat:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), 25,5 procent (- 3,75 procentenheter jämfört med förra alltingsvalet, 2016), 16 mandat (- 5)
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), 16,89 procent (- 0,99), 11 mandat (+ 1)
Samfylkingin (Samlingsfronten, det vill säga Socialdemokraterna) 12,05 procent (+ 6,31), 7 mandat (+ 4)
Miðflokkurinn (Centerpartiet) 10,87 procent (nytt parti, en utbrytning ur Framstegspartiet), 7 mandat)
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet, Íslands bondeparti) 10,71 procent (- 0,78), 8 mandat (+- 0)
Píratar (Piratpartiet, ett populistiskt parti) 9,20 procent (- 5,28), 6 mandat (- 4)
Flokkur fólksins (Folkets parti, ett vänsterpopulistiskt parti med invandringskritiska inslag) 6,88 procent (+ 3,34), 4 mandat (+ 4)
Viðreisn (Renässans, en EU-vänlig utbrytning ur Självstädighetspartiet) 6,69 procent (- 3,79), 4 mandat (- 3)
Björt framtíð (Ljus framtid, ett vänsterliberalt parti) 1,22 procent (- 5,94), 0 mandat (- 4)

Ett konkret resultat av det katastrofala valresultatet för Ljus framtid är, att partiledaren, Ottarr Proppé, avgår från sin post. Helt utplånat är partiet dock inte – partiet finns i en rad stora kommuners, bland annat Reykjavíks, fullmäktigeförsamlingar.

Men partiet har förlorat en del kända företrädare till andra partier, bland annat till Socialdemokraterna.

Det har tagit sin rundliga tid att få till stånd en ny regering. Efter svåra och utdragna förhandlingar fick till slut Katrin Jakobsdóttir, ledare för näst största partiet, Gröna Vänstern, i uppdrag att leda en blocköverskridande trepartiregering, utöver av hennes eget parti bestående av det största partiet, högerliberala Självständighetspartiet, plus det i valet kluvna Framstegspartiet – delar av det bildade ett nytt parti, Centerpartiet.

Gröna vänstern har haft en del inre konvulsioner under den process som ledde fram till den här regeringsbildningen, föga förvånande mot bakgrund av att det här partiet startade som en rest av landets gamla kommunistparti. Men i dag är det en mer allmän vänsterrörelse med drag också av miljöparti. Redan tidigt stod det klart att det fanns också alltingsledamöter och andra kända partimedlemmar som inte skulle komma att rösta för en blocköverskridande koalition av det slag det blev, ett resultat av mycket utdragna och svåra förhandlingar. Några bemärkta medlemmar plus ett par hundra andra har utträtt ur partiet – men det har också, särskilt i Reykjavík, fått en del nya medlemmar.

Och enligt en opinionsmätning ville ungefär hälften av Íslands befolkning se Katrin Jakobsdóttir som ny statsminister.

Den 30 november, ungefär samtidigt som den blocköverskridande koalitionen kom till, publicerades en opinionsmätning från isländska Gallup.

Det mest intressanta med den är att Socialdemokraterna nu är landets näst största parti, således aningen större än regeringsledande Gröna vänstern, som under en del av valrörelsen hotade Självständighetspartiet på dess plats som Íslands största parti. Här är hela resultatet i den här mätningen:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), 24,0 procent
Samfylkingin (Samlingsfronten, det vill säga Socialdemokraterna), 16,7 procent
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), 16,1 procent
Píratar (Piratpartiet, ett populistiskt parti), 10,4 procent
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet, Íslands bondeparti), 10,4 procent
Viðreisn (Renässans, en EU-vänlig utbrytning ur Självständighetspartiet), 7,1 procent
Miðflokkurinn (Centerpartiet, nytt parti, en utbrytning ur Framstegspartiet), 6,8 procent
Flokkur fólksins (Folkets parti, ett vänsterpopulistiskt parti med invandringskritiska inslag), 6,4 procent
Björt framtíð (Ljus framtid, ett vänsterliberalt parti), 1,2 procent

Också Självständighetspartiet och Framstegspartiet, som alltså båda sitter i den nya regeringen, backar en aning, men i det senares fall är det kanske intressantare att utbrytningen ur det, Centerpartiet, tappar mycket mer. Av de båda populistpartierna går Piratpartiet upp lite och Folkets parti backar lite. Ljus framtid verkar inte ha någon framtid som parlamentariskt parti.

Den nya regeringen har fått följande sammansättning:

Katrin Jakobsdóttir, De vänstergröna (partiordförande), statsminister
Bjarni Benediksson, Självständighetspartiet (partiordförande), finans- och ekonomiminister
Sigurður Ingi Jóhannsson, Framstegspartiet (partiordförande), kommunikations- och kommunminister
Kristján Þor Júlíusson, Självständighetspartiet, fiske- och jordbruksminister
Svandís Svavarsdóttir, De vänstergröna, hälsovårdsminister
Guðlaugur Þór Þórðarson, Självständighetspartiet, utrikesminister
Sigriður Á Andersen, Självständighetspartiet, justitieminister
Þórdís Kolbrún Reykfjörð Gylfadóttir, Självständighetspartiet, minister för turism, industri och innovation
Lilja Dögg Alfreðsdóttir, Framstegspartiet, minister för utbildning, vetenskap och kultur
Ásmundur Einar Daðason, Framstegspartiet, minister för social välfärd och jämställdhet
Guðmundur Ingi Guðbrandsson, De vänstergröna, minister för miljö och naturresurser

Caprice med Helen Sjöholm

11 december 2017 2:06 | Musik, Politik, Ur dagboken | Inga kommentarer

Årets Caprice med OD, Orphei Drängar, blev en festlig och musikaliskt bred tillställning, dessutom nu åter i universitetsaulan där restaureringen har resulterat i en utmärkt ljudåtergivning.

Som vanligt vid de här konserterna, fick man inget program, och även valet av gästartister blev en överraskning för oss i publiken. Som introduktör och sammanhållande (ibland hemlighållande) kraft fungerade Samuel Åhman, och dirigent (i stället för den fortfarande sjukskrivna Cecilia Rydinger-Alin) var Folke Alin.

Stjärnan i den här Capricen var utan tvekan Helen Sjöholm, som briljerade till exempel i BAO-numret ”Nu mår jag mycket bättre”, Py Bäckmans och Stefan Nilssons fina ”Gabriellas sång” för filmen ”Så som i himmelen” (2004) och Mikael Wiehes underbara sång om åldrande men också om fortsatt kamp ”Ska nya röster sjunga”, för övrigt också insjungen av den politiskt mycket engagerade Monica Zetterlund. I den backades Sjöholm av kören, och det faktum att OD osökt deltog också i en rad av solistnumren kompenserar åtminstone delvis att kören möjligen gavs för lite eget utrymme under den här Capricen.

Men kören gjorde ändå en del mycket hörvärda egna nummer, till exempel en madrigal med rötter från 1100-talet.

Den andra hemliga gästen var skådepelaren Andreas Nilsson, duktig på att imitera så väl dialekter som kända personer, och hans gestaltning av Kalle Anka och andra disneyfigurer väckte publikens jubel. Men frågan är om Capricerna ska vara mer av scenshow och därmed mindre av musikevenemang. Fast i rättvisans namn: Nilsson funkade också som sångpartner till Sjöholm.

Till det jag då ännu inte har nämnt är potpurriet med Elton John-låtar, den gamla Dolly Parton- och Kenny Rogers-hiten ”Islands In the Stream” och kompande Trio X´ suveräna jazzsolo.

Inte konstnärligt men programläggningsmässigt lite märkligt var det att, utöver Trio X, också få höra den mycket begåvade lettiska, här i Sverige verksamma pianisten Inese Klotina. Missförstå mig inte: Jag lyssnade mer än gärna på henne, men just under en OD-konsert hade jag velat höra lite mer med just OD.

* * *

Nå, det fick jag och ett urval andra lite senare under kvällen, då det var Stor-OD i Rikssalen på Uppsala slott. Birgitta är allt sedan sin tid som ordförande i Körförbundet så kallad Moster i OD, och jag får i egenskap av make följa med på de här slutna tillställningarna, som ägnas åt stipendieutdelning, tal (bland annat av den mycket spirituelle Hans Dalborg) och en bättre middag ständigt avbruten av sång. Man sjunger allt från dryckesvisor till Bellman och Taube, och de som sjunger är glada men verkligen inte några amatörer.

Man sitter med sin fru/make, och mitt emot mig satt till exempel förra ärkebiskopsparet Anders och Kajsa Weijryd, men när ljudnivån tillät, pratade jag också till exempel med en gammal bekant ur körsångsvärlden, Stefan Parkman.

Middagen startade med ceviche på tonfisk, lax och bläckfisk tillsammans med mangosalsa och örtbröd. Till huvudrätt fick vi lammfärsbiff med marsalasås och gräddkokt kål. Efterrätten, som jag försiktigt smakade på (jag är diabetiker), var äppel- och kanelparfait med glöggkokta körsbär.

Jag och Birgitta fick alkoholfria dryckesalternativ, och ska jag nämna något särskilt, är det den alkoholfria men mycket smakrika och goda snaps vi bjöds på – tyvärr vet jag inte vad den heter, men jag ska ta reda på det och köpa den.

När middagen bröts för kaffe och sen dans, valde vi – två åttioåringar – att ta taxi hem. På vägen ut träffade vi Jüri-Karl Seim och hans dotter. Seim är gammal ODist, och jag känner honom framför allt från otaliga resor till vårt forna hemland Estland, där vi båda jobbade för att återupprätta det socialdemokratiska partiet.

Melodikrysset nummer 49 2017

9 december 2017 14:18 | Barnkultur, Film, Media, Musik, Ur dagboken | 6 kommentarer

Jag har fortsatt problem med vänsterfoten: den är svullen och ankeln ömmar och småvärker. I veckan har jag varit och röntgat foten, men jag har inte fått någon analys än. Så i kväll när jag ska gå på OD-konsert och efterföljande frackmiddag kan jag nog inte få på mig någon lacksko på den foten i alla fall.

Jag var på Coop och helghandlade i går och eftersom det blev en hel rullväska plus ytterligare en kasse, blev det ganska tungt. Fast när jag sen skulle ta mig av bussen med allt det här, fick jag hjälp av en yngre dam som också skulle gå av vid den här hållplatsen. Jag tackade förstås och sa något om att det dess värre hade sina sidor att bli åtti men att både jag och min nu också åttiåriga hustru än så länge klarade oss med hjälp av var sin rullväska.

När bussen hade lämnat hållplatsen, stannade den hjälpsamma unga damen ändå kvar och fortsatte samtalet, noterade till slut också de buketter med rosor och tulpaner som stack upp ur min rullväska. Jag sa då, att de var till min hustru och att jag den här fredagen, liksom i årtionden tidigare i stort sett varje fredag, hade köpt blommor till min fru. Då fick jag ett oerhört varmt leende från den unga damen, och så försvann hon ut i vintermörkret, åt sitt håll antar jag.

Leon Landgren och Åke Gerhard skrev tillsammans sin skillingtrycksartade ”Mjölnarens Iréne”, som Thory Bernhards gjorde jättesuccé med 1954.

Här skulle jag åter kunna dra min litania om att det var bättre förr, men det har ju också långt senare gjorts sånger som alltid kommer att lysa på schlagerhimlen. Ett exempel är ”Om du lämnade mig nu”, som finns i en fullkomligt underbar inspelning från 2007, gjord av upphovsmannen Lars Winnerbäck tillsammans med Miss Li.

Ett ännu färskare exempel är ”One Mississippi”, sjungen av Zara Larsson, dock inte på svenska.

Jag gillar varken Christer Sjögren eller dansband, och en låt som ”Ge oss år tillbaka” skulle jag aldrig frivilligt lyssna på, än mindre dansa till. Det här var, som ni förstår, en av de frågor jag i dag fick lov att ta nätet till hjälp för att lösa, och inte blev den lättare av att vi fick höra den i Lennart Palm-version.

Men kan man bara den underliggande melodin, är heller inte Lennart Palm något hinder. I dag spelade han också ”Gôtt å leva”, och sånt som Galenskaparna & After Shave har gjort är jag mer bekant med.

I dag började krysset med två signaturer till radioprogram jag aldrig har lyssnat på. ”Upp till tretton” med all sannolikhet för att jag när det sändes var mycket äldre än målgruppen. Den andra delen av den här dubbelfrågan, också en radiosignatur, var lättare så till vida att det vi hörde var Beatles’ ”Yesterday”, och tydligen har det funnits också ett svenskt radioprogram som kallades så.

Nu ska ni för den skull inte tro att jag medvetet har selekterat bort vissa typer av ungdomsmusik – jag har till och med recenserat till exempel punkskivor. Jag har en stor kollektion skivor med Joakim Thåström, bland annat hans plattor med Ebba Grön och Imperiet. Och jag gillar honom som gränsöverskridare, i dag till exempel i Carl Michael Bellmans ”Märk hur vår skugga”. Under min chefredaktörstid hade jag en sekreterare i mogen ålder, nu död, som bland annat sorterade ner foton i ett arkiv och där inrättade en mapp med beteckningen Grön, Ebba.

Men även jag har mina blottor i kunskapen om musik. I dag förekom det en dubbelfråga om två sorters djur, och i det första fallet, där jag saknade bara en bokstav av fyra, måste svaret rimligen bli katt – men jag vet inte vad det var för musik som spelades som ledtråd. Däremot kände jag igen det andra som spelades, hämtat från Walt Disney-filmen ”Djungelboken”. King Louies ”Jag vill ju va som du” skulle leda oss till det sökta ordet, apor.

Till sydligare breddgrader gick också ”Sällskapsresan” av och med Lasse Åberg, som jag har lärt känna en smula, eftersom han liksom min hustru är så kallad hedersupplänning.

Svaret Thin Lizzy hade jag kommit fram till redan innan frågan hade ställts och deras ”The Boys Are Back In Town” hade spelats. Den musikaliska ledtråden spelade här inte så stor roll, eftersom jag inte har lyssnat särskilt mycket på Thin Lizzy, men de bokstäver jag tidigt fick på plats indikerade, att det var den här gruppens namn som var svaret.

Ännu lättare var det att känna igen en av Sven Melanders återkommande figurer, Steve med Lloyden.

Och med tanke på den helg som närmar sig passar det väl bra att avsluta dagens kryssredovisning med dagens Evert Taube, ”Knalle Juls vals”:

Knalle Juls vals

Text och musik: Evert Taube, 1953

Här var det gran! Här var det gran!
Den finaste i stan till dopparedan!
Ensam ho står! Sista som går!
Hundra hoggde jag i år!
Pengar blir dä! Nu ska vi se:
Jo, nittinie, ge mig trehundratre
Kronor i år! Sista som går!
Här drar kallt om ben och lår.

Min lilla gran, så grön och fin,
du luktar gott som terpentin!
Vill ingen ha dig får jag la ta dig
som rövat bort dig från skogen din.
Min lilla gran, så smal och ful,
kom ta en vals med Knalle jul!
Här har du knallen med glada trallen
å han har penningar å häst i skjul!

Kyla är svår! Vintern i år
han kommer la till jul så vitt jag förstår!
Här var det gran! Sista i stan
Dagen före doppardan!
Natten blir kall.. bra i så fall
Att märra står i Pelle-Janneses stall!
Havre är gott! Hö har hon fått!
Jag la dit en extra tott!

Min lilla gran…

Snart kör la vi, hem till Sofie,
Här här blev det längre än det brukar att bli
Jag har fått nog, slutar mitt knog,
Hinner inte gå på krog!
Nu, tror Sofie, sitter han i
mjuka soffan och serverade blir
Av servitris, men som surpris
Kör jag nykter hem precis.

Min lilla fru, du är så söt!
Nu är det jul…. Du kokar gröt!
Du höll på knallen med glada trallen
när alla trodde han var ett nöt!
Min lilla fru, vi kommer snart!
Nu kör vi hem, jag vill ha mat!
Å här är grana, om de vill ha´na,
Å här tre-hundra kronor som jag spart!

Inte mot Paradiset, och utan lovsång

8 december 2017 0:04 | Media, Politik, Prosa & lyrik | 3 kommentarer

Historien om den så kallade Kulturprofilen blir allt solkigare. Utöver att sexutpressa och sextrakassera kvinnor, även med anknytning till Svenska akademien, har han rimligen för alltid straffat ut sig själv från allt inflytande. Men också Akademien har skadats av det som har hänt. Den här mannen har uppenbarligen skroderat om sitt inflytande och sin kunskap, och i förlängningen finns läckor som har påverkat satsningarna hos vadslagningsfirmorna om vem som skulle få årets pris.

Ett näraliggande antagande är då att den som otillbörligt har försett honom med information är hans hustru, som sitter i Akademien. Jag har, måhända troskyldigt, trott att hon har varit ovetande om eller har blundat för vad han har haft för sig med andra kvinnor, men när jag nu från andre akademiledamöter har hört att hon har bagatelliserat hans beteende och ganska aggressivt tillbakavisat deras anklagelser, har min bild av henne förändrats. Och har hon brutit mot Akademiens tystnadsregler om kommande nobelpris i litteratur, är hon riktigt illa ute.

Före nobelfesten och utdelandet av årets pris kommer säkert ingenting att hända, men sedan håller jag det inte för uteslutet att det hela ändar i något ganska unikt i Akademiens historia, en uteslutning. Inte för att hon är en usel författare, för det är hon inte. Men för att hon har solkat bilden av Akademien som oväldig litterär smakdomare.

Själv är jag inte av den sorten att jag längtar efter att hänga ut eller hänga människor som har visat sig sakna moralisk kompass. Jag hoppas alltid att de som har gjort fel ändå ska ha lärt sig något av sina egna misstag.

Jag tror varken på himmel eller helvete, men går det som jag nu anar, kommer ett par människor att få uppleva ett rent helvete här på jorden.

Julkonsert (?) med Malena Ernman och Lasse Berghagen

7 december 2017 17:27 | Mat & dryck, Musik, Ur dagboken | Inga kommentarer

I går kväll var vi på Uppsala konsert och kongress igen, fast den här gången inte på någon av abonnemangskonserterna utan på en av de många andra konsertevenemangen där, ”Julen är nära”, ett påstående som man ju måste hålla med om. Sångartister var Malena Ernman och Lasse Berghagen, och de fick musikalisk uppbackning av Mats Bergström, gitarr, och Jan Bengtsson, flöjt, samt Svenska stråkensemblen, ett halvt dussin musiker som vi uppsalabor känner också från andra konsertarrangemang.

Stjärnan, i alla avseenden, i den här konserten är Malena Ernman: hon är trevlig att se på och har vackra kläder, både slagfärdig och trovärdig i sitt engagemang för mindre lyckligt lottade och framför allt en sångerska med fantastisk röstkapacitet med förmåga att röra sig mellan olika genrer.

Lasse Berghagen är en förfaren låtmakare med flera välförtjänta hits i sitt musikaliska bagage. ”En kväll i juni” är en av dem, men frågan är vad den hade på en julkonsert att göra. Fast samma invändning kan man ju göra också mot de fyra solisternas gemensamt framförda och mycket riviga SweDanes-nummer ”Scandinavian Shuffle” och Malena Ernmans inledande psalm, Lina SandellsBred dina vida vingar” som väl ofta framförs vid begravningar. Också till exempel ”Koppången” – i och för sig inget ont i den – ingick i programmet.

Men visst fanns det också några just julkonsertspassande sånger i programmet, till exempel psalmerna ”Stilla natt” och ”O helga natt” och Berghagens ”Jag vill inte va din pepparkaksgubbe”.

Nå, en trivsam konsert blev det hur som helst.

* * *

Före konserten åt vi – Birgitta och jag samt Birgittas syster Karin med man och släktingar och så goda vänner till oss, boende här i Uppsala – en riktigt hygglig buffé i konserthusets restaurang.

Nästa sida »

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^