Finland: Vänsterförbundet nu större än Sannfinländarna

28 augusti 2016 18:13 | Politik | Inga kommentarer

I Gallups senaste mätning för Helsingin Sanomat backar Suomen Keskusta (Centerpartiet) men är med 20,6 procent fortfarande Finlands största parti. Partiet ligger dock under sitt valresultat 2015, 21,1 procent.

I hälarna har det det ledande oppositionspartiet Sosialidemokraatinen puolue (Socialdemokratiska partiet), som nu ligger långt över sitt usla resultat i valet 2015, 16,9 procent. I den här mätningen ökar partiet jämfört med den förra och hamnar nu på 19,1 procent.

Kokoomus (Samlingspartiet), som sitter i regeringen tillsammans med Centern och som i somras bytte partiledare (till Petteri Orpo) ligger med 17,3 procent på tredje plats, vilket är under valresultatet, 18,2 procent. Eftersom det backar lite också jämfört med förra mätningen, tycks partiledarbytet inte ha hjälpt.

På fjärde plats hittar man nu sedan ett tag oppositionspartiet Vihreä Liitto (Gröna förbundet), som i valet samlade 8,5 proent men nu stöds av 12,9 procent, vilket dock är en liten nedgång.

Uppåt går det däremot för Vasemistoliitto (Vänsterförbundet), också det i opposition. Det får nu 9,6 procent mot 7,1 procent i valet.

Det betyder att nu också Vänsterförbundet har gått om det tredje partiet i den sittande koalitionsregeringen, det populistiska Perussuomalaiset (Sannfinländarna). I valet fick Sannfinländarna 17,7 procent men är nu nere på 9,5 procent (detsamma som i förra mätningen i samma serie).

De återstående två partierna sitter båda i opposition.

Svenska Folkpartiet får 4,8 procent, aningen under resultatet i förra mätningen liksom i valet, 4,9 procent.

Kristillisdemokraatit (Kristdemokraterna) går upp lite, till 3,7 procent, vilket är lite över valresultatet, 3,5 procent.

Melodikrysset nummer 34 2016

27 augusti 2016 12:30 | Media, Musik, Resor, Trädgård, Ur dagboken | Inga kommentarer

Vackert väder igen. I går eftermiddag tog hustrun in en bunke med våra egna äpplen, mogna och från två olika träd.

Dagens Melodikryss hörde väl inte till de svårare, men en av frågorna låg utanför åtminstone min spontana kunskapssfär.

Att jag aldrig hade hört talas om ”The Ocean” och dess skapare, Mike Perry (alias Mikael Persson), trots låtens och hans stora framgångar har med all säkerhet förklaringen, att radion här hemma dagarna i ända är inställd på P1. Och omvänt: att jag känner igen nästan all äldre musik oavsett genre har som förklaring, att Sveriges Radio förr i samma program, främst Grammofontimmen, mixade de mest olikartade formerna av musik: schlager, jazz, gammal dansmusik, visa, opera, operett, marschmusik (en marsch varje dag!) och så vidare. Det här gjorde oss lyssnare genreöverskridande och kunniga om alla möjliga slags musik. Det var bättre förr!

Men än finns det program, som jag har lyssnat på hur länge som helst. Så visst känner jag igen signaturen till Ekot, förr genomgående kallat ”Dagens eko”.

Värre kan det vara med andra etermediaprogram – TV-såpor och liknande program har jag nästan aldrig följt. Sålunda har jag, vad jag kan minnas, aldrig sett ett enda avsnitt av ”Goda grannar”. Men namnet måste av någon anledning ha krokat fast sig i minnet, så när jag hade en mängd hjälpbokstäver, dök programtiteln upp i minnet, trots att det här programmet tydligen sändes 1987-1989.

Operamusiken från 1919 kan jag tänka mig, att många andra hade svårt att identifiera, men för mig, gamle operafan, var det inte så svårt att känna igen Sergej Prokofievs ”Kärleken till de tre apelsinerna”.

”Sommarnatt” kände jag också genast igen. Men vad var det för grupp som sjöng den 1980? Jo, lustigt nog med tanke på titeln, Snowstorm.

Mer somrigt: Sanna Nielsen, känd från Allsång på Skansen som jag ser, sjöng ”Dansar bort med någon annan”.

Jag äger en stor box med Alice Babs’ skivor, och hustrun och jag har just börjat beta av en DVD-box med hennes filmer. ”Stigbergsgatan 8″ var adressen som Anders Eldeman efterlyste med hjälp av en instrumentalversion gjord av Cool Candys.

Jag har också hela Evert Taubes sångproduktion i original i ett par CD-boxar, så varför skulle jag inte känna igen ”Oxdragarsång”, även om den som i dag spelades instrumentalt, den som skulle ge oss pluralen oxar.

Och att känna igen ”The Worrying Kind” med The Ark var ju heller ingen match. Den vann den svenska schlagerfinalen 2007, men i Eurovision Song Contest gick det sämre: Där kom den på 18de plats.

Duetten som inledde dagens kryss, ”Far From Any Road”, gjordes av ett par rutinerade artister, Anna Ternheim och Jerry Williams.

Kalle Moraeus ser jag gärna i TV, och i dag hörde vi honom tillsammans med Orsa spelmän spela ”Koppången”.

Sist i dag hamnar en gammal låtfavorit ”All of Me”, fast i dag, i en version med Trazan och Banarne, ”Ålfobi”. Den vitsige upphovsmannen, han som kallas för Trazan, heter egentligen Lasse Åberg, och jag har faktiskt lärt känna honom och hans hustru, nu senast för bara några dar sen mött dem på middagen för så kallade hedersupplänningar hos landshövdingen på Uppsala slott. Jag har skrivit om den här tillställningen här på bloggen.

Ja, det var väl allt för i dag. I kväll kommer Anna hit för att i morgon ta med Birgitta till en konsert med Annas dotter Amanda.

Korta meningar

26 augusti 2016 21:40 | Korta meningar | 4 kommentarer

I HELVETET används ras-
ister som stekfett.

* * *

MARIMEKKO lanserar en ny burkini, döpt till MORIMEKKA.

* * *

KD-ledaren Ebba Busch Thor har, för att slippa kallas Ebba Usch Hor, gått i årets Pride-tåg.

Danmark: Vart går de främlingsfientliga väljarna?

25 augusti 2016 23:01 | Politik | Inga kommentarer

De danska opinionsmätningarna pekar åt olika håll, särskilt när det gäller Socialdemokratiet.

Men vi startar som vanligt med resultatet i det senaste folketingsvalet, 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Megafons senaste mätning, för TV 2 och Politiken den 25 augusti ger följande fördelning av partisympatierna – undersökningen har genomförts 22-24 augusti.

Socialdemokratiet 25,3 procent
Radikale Venstre 5,4 procent
Socialistisk Folkeparti 4,9 procent
Enhedslisten 7,4 procent
Alternativet 7,6 procent
Venstre 18,2 procent
Dansk Folkeparti 18,6 procent
Konservative Folkeparti 2,7 procent
Liberal Alliance 8,4 procent

Megafon har aldrig mätt en så låg siffra för Konservative Folkeparti förut.

Framför allt Radikale Venstres uppgång spelar roll för att det röda blocket ändå leder, med 90 mandat mot 85.

Socialdemokratiet ökar med 2,7 procentenheter jämfört med en mätning i samma serie i juni, då man var nere på 22,6 procent. Samtidigt har Dansk Folkeparti backat från 19,0 (lågt redan det) i juni till nu 18,6 procent.

Wound Care ny enhet inom Orkla

25 augusti 2016 22:14 | Handel | Inga kommentarer

Norska Orkla gör Wound Care till ett eget verksamhetsområde inom koncernen. Till nya Wound Care förs kända märken som Salvequick och Cederroth First Aid.

De här produkterna är i grunden svenska, och ledningen för det nya företaget kommer att placeras i Solna. Wound Care säljer sina produkter genom de flesta dagligvarubutiker men också apotek i Norden, men är stora även i Polen och Spanien, där distributionen till återförsäljarna sker i egen regi. Men Wound Care finns närvarande också i andra länder – så mycket som 60 procent av försäljningen sker utanför Norden.

Orkla Wound Care blir nu alltså en egen verksamhetsgren inom Orkla Care, i vilket också ingår hygienföretaget Orkla Home & Personal Care, Lilleborg hygien- och rengöringslösningar för den professionella marknaden, Orkla Health (kosttillskott och hälsoprodukter), Orkla Wound Care (sårvård och förstahjälp), Pierre Robert Group (bastextilier) och Orkla House Care (målarverktyg och rengöringsprodukter).

Estland: Presidentvalet verkar stå mellan två ministrar

25 augusti 2016 21:47 | Politik | Inga kommentarer

Det estniska presidentvalet har lockat politiker från olika partier, men just nu leder opinionsmässigt en före detta reformpartipolitiker och en partilös minister, utsedd av Reformierakond (Reformpartiet).

Dock utses inte president i Estland i allmänna val. I de första omgångarna röstar man i Riigikogu (Riksdagen), och den som då ska bli vald måste samla 2/3 av rösterna. Om ingen kandidat då har fått tillräckligt stort stöd, skjuts avgörandet vidare till en vidgad valförsamling, som utöver riksdagsledamöterna också består av företrädare för de lägre politiskt valda nivåerna. Nu ställs de två kandidater, som har fått högst röstetal i Riksdagens omröstningar, mot varann, och det behövs bara enkel majoritet för att vinna.

Problemen den här gången är två. Av dem som i folkopinionen har överlägset störst stöd är den ena, utrikesminister Marina Kaljurand, utsedd av men inte medlem av Reformpartiet, medan den andre, Siim Kallas, har varit partiledare i detta parti, senare också EU-kommissionär. Enligt en färsk opinionsundersökning stöds Kaljurand av 30 procent – dels ger hon ett kompetent och trevligt intryck, dels stöds hon sannolikt av en stor del av Estlands ryssar, detta eftersom hon trots sitt estniska giftasefternamn kommer från en rysk familj. Siim Kallas är i den allmänna opinionen tvåa med ett stöd om 22,3 procent. I hans fall har han som merit att han före politikerkarriären bland annat har varit centralbankschef.

På tredje plats, men långt efter, kommer centerpartisten Mailis Reps med 7,8 procent. Normalt borde stödet för en centerkandidat vara högre, men säkert föredrar en stor del av Centerns många ryska väljare Kaljurand, och Keskerakond är ju också splittrat av en aldrig riktigt avgjord ledarstrid.

Ett par av kandidaterna får nog anses vara ur leken: Dels juristen Allar Jõks, som har fått stöd av Vabaerakond (Fria partiet) och också av folk från det kristna och socialkonservativa Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika). Han stöds nu av 6,9 procent. Dels IRL-politikern Mart Helme, som stöds av 6 procent.

Sist, med 4,9 procent, ligger talmannen i Riigikogu Eiki Nestor, som backas upp av sitt parti, Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokraterna). Hans 4,9 procent kan säkert delvis förklaras av att hans kandidatur offentliggjordes först under sommaren.

Men när sossarna nu har ingått en överenskommelse med Reformpartiet om att detta parti i första omröstningen i Riigikogu ska lägga sina röster på Nestor och Socialdemokraterna i andra omgången då ska rösta på Kallas, är detta förstås inte bara en gest. Nestor har stor respekt bland riksdagsledamöterna, och många av dem kan säkert, oavsett parti, komma att rösta på Nestor också för att ge Reformpartiet en knäpp på näsan. En del av centerpartisterna kan säkert också välja att rösta på Nestor framför Kallas, om deras egen kandidat inte ser ut att ha någon chans. Det här kan faktiskt vara skälet till att sossarna har valt att stödja Kallas framför den även bland Centerns ryssar populära Kaljurand.

Den refererade undersökningen innehåller också en del andra intressanta uppgifter.

Bland kvi9nnliga väljare är Marina Kaljurands stöd 38,1 procent. Populärast bland männen är, med 24,5 procent, Siim Kallas.

Av dem som tjänar mer än 700 euro stöder 30,1 procent Siim Kallas.

33,3 procent av dem som är under 34 år stöder Marina Kaljurand.

Ísland: Socialdemokratins kris består. Nyval i höst

24 augusti 2016 22:49 | Politik | Inga kommentarer

Ísland leds av en borgerlig koalitionsregering, bestående av Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), ett borgerligt både liberalt och konservativt parti, lett av Bjarni Benediktsson, och Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), ett liberalt och centristiskt parti, sedan förre statminstern Sigmundur Davíð Gunnlaugsson på grund av skatteflykt hade tvingats avgå i regeringen (alltså som statsminister) företrätt av Sigurður Ingi Jóhannsson. Båda partierna har 19 mandat i Alltinget (Riksdagen).

Mandatfördelningen i Alltinget är sedan det senaste valet (27 april 2013) den här:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), ett borgerligt både liberalt och konservativt parti, lett av Bjarni Benediktsson, 19 mandat, 26,7 procent
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), ett liberalt och centristiskt parti, fortfarande lett av den från statsministerposten till avgång tvingade Sigmundur Davíð Gunnlaugsson, 19 mandat, 24,4 procent
Samfylkingin (Samlingsfronten), ett socialdemokratiskt parti, numera lett av Oddný G Harðardóttir, 9 mandat, 12,9 procent
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), ett ekosocialistiskt och feministiskt parti, lett av Katrín Jakobsdóttir, 7 mandat, 10,9 procent
Björt framtíð (Ljus framtid), ett liberalt parti, numera lett av Óttarr Proppé, 6 mandat, 5,1 procent
Píratar (Piratpartiet), ett populistiskt parti, lett av Birgitta Jónsdóttir, 3 mandat, 5,1 procent

De här siffrorna har ändrats mycket, inte bara under den ovan omtalade krisen, och enligt de senaste opinionsmätningarna har ett nytt parti tagit sig över femprocentsspärren och det med råge.

Det nya partiet heter Viðreisn (Renässans) och fick i förra mätningen stöd av hela 9,7 procent. Inrikespolitiskt är det borgerligt och liberalt, likt Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), utom på en punkt – dess ledare, Benedikt Jóhannesson, har för övrigt själv varit medlem i Självständighetspartiet. Här är det bärande skälet till att bilda ett nytt parti att den sittande borgerliga regeringen inte har uppfyllt sitt vallöfte om folkomröstning i EU-frågan. Jóhannesson är nämligen en mycket övertygad EU-anhängare. Också i Gallups senaste mätning ligger det här partiet över den femprocentsspärr, som tillämpas i isländska val, på 9 procent (- 0,4 procentenheter).

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), det regeringsparti som för egen del inte har varit berört av den pågående politiska krisen, till och med ökat en aning, hamnar i den aktuella undersökningen på 26,2 procent.

Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet) backar med 0,1 procentenheter till 9,9 procent.

Raketen i isländsk politik har under lång tid varit Píratar (Piratpartiet), som från att ha varit minsta parti i valet sedan har tävlat med Självständighetspartiet om positionen som största parti. I den aktuella mätningen stöds partiet av 25,3 procent (- 2,6 procentenheter). Den senaste utvecklingen gör Piratpartiet till Íslands näst största parti.

Det andra nya partiet i det isländska Alltinget, Björt framtíð (Ljus framtid), har haft ledarkris och länge legat under landets femprocentsspärr men såg ett tag ut att klara den. I den aktuella mätningen ligger partiet på 4,2 procent (+ 0,8 procentenheter), alltså under femprocentsspärren. Det förefaller osannolikt, att det här partiet skulle finnas kvar i Alltinget efter nästa val.

Återstår landets två vänsterpartier.

Socialdemokratiska Samfylkingin (Samlingsfronten) gjorde ett uselt resultat i förra alltingsvalet, och det ser inte bättre ut för partiet den här gången. Partiet får i den aktuella undersökningen 8 procent (- 0,2 procentenheter). Jag ger en kommentar längre ned.

Socialdemokraternas kris har säkert bidragit till att det har gått bättre för Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), som i den här mätningen ökar med 1,6 procentenheter och då hamnar på 16,8 procent.

Att Socialdemokraternas nya partiledare inte har lyckats vända partiets nedåtgående trend har säkert bidragit till att förre partiledaren, Árni Páll Árnason, som tvingades avgå, nu har beslutat sig för att åter kandidera till en plats i Alltinget, den här gången i den sydvästra valkretsen.

Frågan har aktualiserats av att regeringen, som nu dras med inre slitningar, har föreslagit nyval den 29 oktober. Tidpunkten kan dock komma att ändras efter överläggningar med de andra partierna.

Socialdemokraterna har själva låtit göra en ganska omfattande väljarundersökning om partiets potential. Det visar sig då, att tre av tio tillfrågade åtminstone kan tänka sig att rösta på Socialdemokraterna, men uppslutningen bakom partiet finns dess värre främst i åldrarna över 65 år. Uppslutningen bakom partiet är större bland kvinnor än bland män.

Som jämförelse kan nämnas att de isländska Socialdemokraterna under de fyra val som hölls mellan 1999 och 2009 var så hög som mellan 26,8 och 31 procent.

Grønland: Siumuts förra partiledare fortsätter som politisk vilde i danska Folketinget

24 augusti 2016 21:33 | Politik | Inga kommentarer

Den tidigare statsministern i Grønland, Aleqa Hammond, lämnade sitt ämbete när hon beslogs med att ha lånat, som man då trodde, 100.000 kronor ur statskassan och hade använt pengarna för privat bruk. Senare visade en rapport, att hennes kreditmissbruk var större än så, 204.000 kronor. Pengarna hade hon bland annat använt för privata resor till Paris och Ísland. Utöver reskostnader tog hon ut ersättning också för hotell och barräkningar.

Dock betalade hon tillbaka det hon var skyldig, och 2015 kandiderade hon för sitt parti, Siumut (Framåt), i valet till danska Folketinget och blev också invald.

Denna nya chans har hon, visar det sig nu, förvaltat på ett sätt som visar, att hon inte har lärt sig något.

Den här gången har Aleqa Hammond beslagits med att åter använda pengar, som inte var hennes egna. Hon har missbrukat det kreditkort hon som ledamot av Folketinget har fått för att i tjänsten kunna betala till exempel flygresor och taxi. Den här gången har hon använt Folketingets kreditkort på bland annat en byggvarumarknad och på Brugsen (Konsum) i Nuuk, Grønlands huvudort. Sammanlagt har hon den här gången, så vitt man vet, använt in emot 13.000 kronor för helt privata ändamål. Hon har, när hon har ställts till ansvar av behöriga i Folketinget, nu kommit överens om att betala tillbaka pengarna genom löneavdrag.

Hennes grönländska parti, Siumut, nöjer sig emellertid inte med det. Partiet har ställt henne inför valet att frivilligt avgå ur Folketinget och låta sig ersättas av sin suppleant, alternativt mista partiets uppbackning.

Hon har valt det senare – sitter alltså kvar i Folketinget men nu som politisk vilde.

Danmark: Socialdemokratiet inte så högt i alla fall?

24 augusti 2016 18:19 | Politik | Inga kommentarer

Vi startar som vanligt med resultatet i det senaste folketingsvalet, 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Wilkes senaste mätning, för Jyllands-Posten den 22 augusti, ger, framför allt för Socialdemokratiets del, ett helt annat resultat, ett mycket sämre, än det Voxmeter visade dagen innan:

Socialdemokratiet 24,1 procent
Radikale Venstre 5,1 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 8,0 procent
Alternativet 6,9 procent
Venstre 17,4 procent
Dansk Folkeparti 20,7 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 9,8 procent

I den här mätningen ligger också Liberal Alliance märkbart högre.

Ritzau Index, en sammanvägning av ett antal färska opinionsmätningar, gjord av nyhetsbyrån Ritzau, ger då följande resultat:

Socialdemokratiet 25,3 procent
Radikale Venstre 5,1 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 8,0 procent
Alternativet 6,9 procent
Venstre 17,3 procent
Dansk Folkeparti 20,6 procent
Konservative Folkeparti 3,6 procent
Liberal Alliance 7,8 procent

Augustidagbok

23 augusti 2016 23:21 | Handel, Mat & dryck, Musik, Politik, Resor, Ur dagboken, Varia | Inga kommentarer

Sommarens besök av barn och barnbarn har också inneburit, att våra vuxna barn har stött Birgitta under hennes sjukdom och avlastat oss, gamla och allt mer begränsade, genom att hjälpa oss med olika saker.

Jag berättade ju, att Matti och hans familj innan någon av oss visste, om det Birgitta led av kunde vara något smittsamt och således farligt för hans och Karins småbarn, tillbringade en natt och en dag i vår lägenhet i Uppsala, och när jag sen själv var där för ett kort besök, fann jag, att Matti hade fixat min tredskande dator, bland annat installerat den mer kraftfulla länk till vår trådlösa router jag på hans inrådan hade köpt. Så nu funkar datorn där hemma – jag använde den senast vid ett besök inne i stan i går.

Birgitta skickades, när hon inte blev bättre, till Ackis i Uppsala för undersökning, när den första medicinkuren inte riktigt bet, och fick där en mer effektiv medicin. Hon frågade också läkaren, om det hon hade innebar någon fara för Mattis och Karins småbarn Ella och Sofia men fick lugnande besked. Och med ändrad medicinering blev hon gradvis återställd, och medan det här pågick, stod Matti och Karin för middagarna och jag för luncherna och även till exempel bäddningen.

Sen kom Kerstin och hennes barn Viggo och Klara på besök, och vi fortsatte med samma arbetsfördelning.

Anna var här i Öregrund sist i raden av barn – ja, barn och barn; hon har tre egna vuxna döttrar. Hon skjutsade bort en billast kassar med tidningar plus en gammal fax – ingen använder ju något sådant numera, skjutsade mig i bil till Coop Konsum och handlade och en del annat sådant. Sen avslutade hon besöket med att skjutsa in sin mamma till undersökning i Uppsala hos ögonläkaren, som också ville göra en koll. Nå, inget nytt och allvarligt upptäcktes.

Birgitta är i själva verket nu mer aktiv, i alla fall datoraktiv, än någonsin. Hon har från sitt förlag fått ombrutet korrektur på sina minnen, som avses komma ut någon gång i höst, och håller som bäst på med att korrekturläsa sin bok, samtidigt ta ställning till de förslag till mindre ändringar hennes förlagsredaktör har föreslagit. Boken, också försedd med utvalda bilder, täcker alla viktiga delar av hennes politiska liv. Jag lovar att berätta när den faktiskt finns ute i bokhandeln. Och sen kommer hon, om jag känner henne rätt, säkert också att göra en rad mötesframträdanden, sannolikt inte bara i hemstaden Uppsala.

I sommar har vi fått huset och uthuset med tvättstuga och bastu ommålade, som tidigare i falurött och med vita knutar och dörrar. Sotaren har varit här, men vi har knappast alls eldat i öppna spisen, inte alls i den gamla vedspisen som vi av pietetsskäl har kvar i köket. (Där finns en elspis också.) Vi har från samma firma som utförde målningen också beställt ett par svarta stålstegar till skorstenarna på vårt svarta Plannja-tak, detta för underlätta för sotaren när han kommer nästa gång. Och i dag kom en elektriker för att åtgärda en rad saker som har hopat sig under en längre tid: inmontering av ny taklampa i badrummet och översyn av elsystemet i redskapsboden vägg i vägg med tvättstugan/bastun. Han återkommer, när firman har fått hem ett nytt elelement hit till datorrummet.

Annars har sensommarfriden sänkt sig över Öregrund. Det är inte längre långa kassaköer på Coop Konsum, och man kan åter föra ostressade samtal med dem som jobbar där. Sommarens kulmen, vilket inte är en värdering från min sida, var den så kallade båtveckan, som drar hit en publik som vår lilla stad egentligen inte är byggd för – när det var som värst fick jag med min tantvagn på väg till och på väg hem från Coop Konsum kryssa mellan bilar, parkerade också på trottoarerna och i den lilla parken alldeles nära vårt sommarhus. Sen följde som den sedvanliga avslutningen på sommarsäsongen Badortsdagarna, en mer kultiverad räcka av begivenheter. Vi valde att gå på konsert i Öregrunds kyrka med Louise Hoffsten och kom då att få sällskap av Birgittas bror Ragge och hans fru Gunnel samt en kompis till dem, som de var och hälsade på – de var på lunch hos oss också. Jag gillar Louise Hoffsten mycket, har alla hennes skivor plus hennes självbiografi, men trots att vi kom i mycket god tid, fanns det plats kvar bara allra längst bak, där det inte ens var möjligt att se den ju av handikapp ståhindrade Louise Hoffsten, och sen kom det faktiskt ännu fler. Men det öronen uppfattade var värt biljettpengarna.

Vi har gamla vänner, några av dem partivänner, som börjar bli till åren men inte har tappat geisten för det. Ett av de främsta exemplen är Hans Alsén. Jag lärde känna Hans under hans partiombudsmannatid på sextiotalet och har också suttit i biblioteksstyrelsen med honom som ordförande. Hans meritlista är imponerande lång, och jag kan försäkra, att han inte har halkat in på sina uppdrag på ett bananskal, och han har heller inte behållit uppdrag bara för karriärens skull. Ett exempel på det senare är att han 1969 rekryterades som statssekreterare i statsrådsberedningen, men där blev han kvar bara till 1970. 1966-1969 hade han varit kommunalråd i Uppsala och dit gick han tillbaka under åren 1971-1977. I riksdagen satt han 1974-1982. 1986 utnämndes han till landshövding i Uppsala län, och det fortsatte han att vara till 1990. Även som landshövding odlade han sitt gamla intresse för kultur, gjorde bland annat insatser för att bevara linnéminnena.

Dessutom var han en hängiven kooperatör, var bland annat ordförande i Kooperativa Förbundet.

Han var arbetargrabb, före politikervärvet typograf, men utnämndes 2007 med all rätt till filosofie hedersdoktor av Uppsala universitet.

Birgitta och jag brukar träffa Hasse och hans hustru bland annat på middagar i en liten krets av människor, de flesta av dem socialdemokrater men med en äldre kvinnlig präst som inte delar just våra politiska värderingar som initiativtagare – jag har tidigare skrivit om några av de här middagarna/sammankomsterna.

Vi i den här kretsen fick alla en personlig inbjudan till Hans Alséns, 90-årsdag (!) – födelsedagsmottagningen skulle hållas på hans gamla arbetsplats, Uppsala slott. Hans hade också gjort bekant, att han inte ville ha några presenter, och jag kan förstå honom: I den åldern behöver man inga fler kristallvaser. Men i kretsen av gamla partivänner, samtidigt personliga vänner, föddes ändå en idé om en gemensam gåva, som inte var avsedd något troféskåp utan tog sikte på Hasses känsla för kooperation och solidaritet. Så vi kom alla överens om att låta plantera träd i hans namn i Vi-skogen, och får jag döma efter mängden människor som samlades utanför Uppsala slott inför gratulationen, bör det ha blivit en hel skog.

Det blev en skön fest. Från en scen spelade en trio under ledning av Erik Lundberg gammaldags svängig musik, men musiken avbröts då och då av tal och sång, delvis unison sådan. Jag tänker inte berätta om vilka som var där – det kom, utöver partivänner, också borgerliga politiker – eller ens exakt vilka som gjorde det ena eller det andra. Fast en insats måste jag helt enkelt nämna: En av de stora i Uppsalas kulturliv, dirigenten Stefan Parkman, sjöng solo en egendiktad visa till Hans Alsén och fick oss övriga att sjunga med. Den här vistexten hyllade till och med Hasse som sosse, och det säger något om hans ställning i Uppsala, detta eftersom sångaren/visdiktaren själv kommer från en mer borgerlig miljö.

I går kväll var vi på årets middag för hedersupplänningar på Uppsala slott. Den här årliga tillställningen brukar inte ligga så här mot slutet av sommaren, men så vitt jag förstår ville den sittande men snart avgående landshövdingen, Peter Egardt, och hans fru, Lena, än en gång få anordna den här mycket trevliga middagen.

Hedersupplänningar har utsetts allt sedan 1991, då Anders Wall utsågs till sådan. Han hade min hustru till bordet och jag hans hustru Charlotte – vi hade, utan att detta är någon artighet, mycket trevligt tillsammans, men jag pratade förstås också en hel del med Maj Kinnander, särbo till Carl Gustaf von Ehrenheim på andra sidan bordet. På samtalshåll hade jag också Hans Dalborg, som jag känner sen min pendlartid och sedan från OD. Hans hustru Anna satt vid andra bordsändan.

Landshövdingens bordsdam var årets hedersupplänning Maria Strømme, en av de vackraste och mest begåvade (med doktorsgrad) och välklädda kvinnor jag har sett. Jag känner henne inte personligen, har tidigare inte mött henne, men jag hörde och skrev om hennes Sommar-program, när det sändes. Hennes manliga partner, Tomas Lindström, satt mitt emot henne, till höger om Charlotte Wall och till vänster om Lena Egardh.

En del av hedersupplänningarna, många av dem gamla, har, som Stig Strömholm, inte längre någon partner, men oftast är de inbjudna par: Lasse och Inger Åberg, Hans och Karin Alsén, Mattias Klum och Iris Alexandrov, Knut Knutsson och Charlotte Widenfeldt och Owe Thörnqvist och Berit Gullberg. Till det som är så roligt med de här middagarna hör att man – även vi som är gifta med hedersupplänningarna – lär känna människor från delar av samhällslivet, som man annars inte har så mycket kontakt med, också lär känna människor med andra erfarenheter och värderingar än ens egna, detta utan att för den skull hamna i debatter, än mindre gräl om ämnen som politik eller religion.

En del hedersupplänningar, utnämnda genom åren, några av dem mycket kända, har hunnit avlida, men den här överraskande tidiga middagen bidrog säkert till att en del av de utnämnda inte kunde delta: Peter Englund, Cecilia Rydinger Alin, Hans Rosling, Håkan Nesser, Ulrika Knutsson, Niklas Zennström och Elsie Johansson. Elsie träffade Birgitta och jag vid Hans Alséns mottagning, och hon berättade då, att hon hade annat inbokat kvällen för hedersupplänningsmiddagen.

Vi som kom till den här middagen bjöds på plättorn med kantareller, torskrygg i hummersås med råstekta sockerärtor, ostbuffé från Skogsbackens mejeri utanför Enköping och hemkokt marmelad samt päron, päronkaka med mandel samt romgrädde och till slut kaffe och avec. Fast kaffet avstod Birgitta och jag från, eftersom vi skulle hinna med öregrundsbussen, självklart även avecen – vi drack för vår del genomgående alkoholfritt under hela middagen.

Det hölls naturligtvis tal av värden/landshövdingen, dagens nyutnämnda festföremål med flera. Bland de senare fanns Owe Thörnqvist, som sjöng. Är ni medvetna om att Owe, som fortfarande ger konserter, är 87 år? Han var fortfarande kvar, när vi var tvungna att gå.

I dag är vi åter i Öregrund. Det är varm augustisommar, och jag har suttit vid trädgårdsbordet under äppelträden, löst korsord och ätit ett par mogna äpplen.

Nästa sida »

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^