På arbetarekommunens årsmöte

25 mars 2017 23:53 | Musik, Politik | Inga kommentarer

På grund av Melodikrysset missade jag första delen av Uppsala arbetarekommuns årsmöte, men i slutet av lunchpausen hann jag till Missionskyrkan, där mötet ägde rum.

Inget dramatiskt hände medan jag var där, och hustrun, som satt ordförande, berättade sen, att också mötesdelen före lunch hade avlöpt fridsamt.

Efter lunchpausen startades förhandlingarna med att vi, ackompanjerade av Erik Lundberg, tillsammans sjöng Woody Guthries klassiker ”This Land Is Your Land”, i Mikael Wiehes översättning ”Det här är ditt land, det här är mitt land”.

Senare blev det bland annat en oändligt lång presentation av kandidaterna i kyrkofullmäktigevalet, inte särskilt intressant för mig som inte är med i Svenska kyrkan eller något annat religiöst samfund.

Så småningom avslutades mötet med ”Internationalen”. Jag kan den allt sedan unga år utantill – jag har också publicerat text och noter i min gamla arbetarrörelsesångbok från 1970, ”Upp till kamp!” – så jag sjöng med utan att egentligen behöva den text, som projicerades på en stor skärm ovanför scenen.

Men som det vanedjur jag är, tittade jag också på den projicerade texten och hoppade till, när jag plötsligt läste följande rad: ”från allt vi intet vilja bli”.

Nej, jag läste inte fel. Det visade sig att arbetarekommunens ordförande, faktiskt en mycket sångkunnig man, utan att kolla närmare från nätet hade laddat ner den text som projicerades.

Där finns det mycket egendomligheter, om man inte ser upp.

Melodikrysset nummer 12 2017

25 mars 2017 12:15 | Barnkultur, Film, Media, Musik, Politik, Ur dagboken | Inga kommentarer

Anders Eldeman utlovade ett lättare kryss i dag, och lättare var det utan tvivel, särskilt som flera av frågorna, åtminstone musiken i dem, har varit med tidigare i krysset.

Nog har han haft med filmen ”Top Gun” tidigare, den ur vilken vi fick höra ”Take My Breath Away”.

Och nog har väl ”Sällskapsresan” i regi av Lasse Åberg också tidigare förekommit i krysset?

Som jag nyligen fick anledning att skriva, känner jag Lasse Åberg därför att han, liksom min egen hustru, är så kallad hedersupplänning.

Och en annan av dagens artister har jag hört live, i regi av norska ambassaden i Stockholm, den stad där hon sedan länge bor. Jag talar om Ane Brun, som vi idag hörde i ”Miss You More”.

Galenskaparna/After Shave förekommer då och då i krysset. En av deras succéföreställningar, också visad i TV, är ”Stinsen brinner”, som i dag skulle ge oss ordet stins. Och den vi skulle identifiera var Per Fritzell.

Snäppet svårare var det inte att känna igen temat ur Adrew Lloyd Webbers ”Starlight Express” från 1984 men att komma i håg ur vilken av hans många musikaler den var hämtad.

De barnanknutna frågorna har i den ena eller andra varianten varit med tidigare och var ganska lätta.

Astrid Lindgrens och Georg Riedels ”Fattig bonddräng”, i dag sjungen av Tommy Körberg, förekom ursprungligen i filmen ”Emil i Lönneberga”.

Och under min egen småskoletid fick vi lära oss att sjunga ”Vi gå över daggstänkta berg” – på den tiden skrev och sjöng man ”gå” i pluralis.

Dagens svåraste fråga, för mig i alla fall, var det att komma i håg låten ur förra årets Eurovision Song Contest, ”I’ve Been Waiting For This Night”. Men nu frågade inte Eldeman efter titeln utan vilket land den spelade låten representerade, och eftersom jag hade varannan bokstav, var det lätt att komma fram till att det var Litauen. Nå, nyfiken som jag är: Vem var det som sjöng? Jo, en ung man som märkligt nog sades heta Donny Montell. Fast i själva verket heter han något betydligt mer litauiskklingande, Donatas Montvydas.

Gamla schlager är jag en jävel på.

Så visst mindes jag omedelbart ”Två små fåglar på en gren”.

Samma sak med ”Oh Mein Papa”, oförglömlig med Arne Lambert på trumpet.

Och visst minns jag ”Do You Know What It Means To Miss New Orleans” med Louis Armstrong! Fast här skulle vi kunna delstaten New Orleans ligger i, Louisiana.

Sist kvar att redovisa blir då en fråga, vars svar jag har ett mycket personligt förhållande till. ”Den vackraste visan om kärleken” har jag med i min sångbok ”Upp till kamp!” från 1970, som bland annat innehåller sånger om fred. Texten är skriven av Ture Nerman, som jag har träffat och haft annan kontakt med medan han levde. Och musiken skrevs av Lille Bror Söderlundh, vars son Michael Söderlundh jag senast träffade på ett födelsedagskalas för hans hustru, Christina Mattsson – jag har skrivit om det här på bloggen.

Och nu, när jag har lagt ut den här texten, ska jag ägna mig åt politik i annan form: Jag ska åka till Missionskyrkan, där Uppsala arbetarekommun genomför sitt årsmöte. Under ordförandeskap av min hustru, förr bland annat Riksdagens talman.

Birgitta Dahl inför partikongressen (s): ”Vi behöver provisoriska utopier för vår tid!”

24 mars 2017 14:13 | Politik | 4 kommentarer

Den socialdemokratiska idétidskriften Tiden magasin har i nummer 1 2017, redigerat med adress till den snart stundande partikongressen, som tema ”Provisoriska utopier” – Ernst Wigforss, som myntade begreppet, finns mycket riktigt på omslaget.

Temablocket inleds med en artikel av partiveteranen (hon fyller 80 år senare i år), före detta talmannen och miljö- och energiministern Birgitta Dahl, ”Vi behöver provisoriska utopier för vår tid”.

Artikeln börjar självklart med ett internationellt perspektiv och citerar klassiska partiprogramformuleringar om alla människors lika värde och behovet i ett gott samhälle av omsorg och omtanke om andra människor.

Sedan punktar Birgitta Dahl upp ett program av klassiskt socialdemokratiskt snitt: insatser för att värna och lyfta utsatta grupper, kamp mot den segregation som breder ut sig i spåren av privatisering, vinstintresse och valfrihet i barnomsorg, skola, sjukvård och äldreomsorg, åtgärder för att på allvar integrera flyktingar i vårt samhälle, ett starkt ökat bostadsbyggande som både klarar miljömål och resulterar i bostäder ekonomiskt åtkomliga för människor i normala inkomstlägen, en omställning av energisektorn till ett system fritt från klimatpåverkan, kärnkraft och fossila bränslen och med skydd av de outbyggda älvarna, ett transportsystem omställt i samma anda, mer allmänt en miljöpolitik för minskad klimatpåverkan och resurshushållning, en försvars- och säkerhetspolitik som bygger på neutralitet och allmän värnplikt och sist men inte minst internationellt arbete för fred och nedrustning, klimat- och miljömål, flyktingar samt barns- och kvinnors rättigheter.

För allt det här bör socialdemokratin utarbeta handlingsprogram, i Ernst Wigforss’ anda utformade som provisoriska utopier för vår egen tid.

I artikelns inledning citerar Birgitta Dahl en dikt av Karl Vennberg, ursprungligen publicerad i ”Sju ord på tunnelbanan” (1971):

Låt oss gå rakt på sak:
70-talets utfall kan bero av
hur vänstern förstår att hantera sin besvikelse.
Du vars hjärta är hos vänstern: den behöver ditt förnuft.
Upprepa fakta, din del av fakta.
Upprepa drömmen, din del av drömmen.
Upprepa orden i det illegala språket.

* * *

Att prenumerera på Tiden magasin kostar för helår (4 nummer) 299 kronor. Prenumeration sker genom Nätverkstan, E-post ekonomitjanst@natverkstan.net.

Norge: Jo Senterpartiet ökar fast kanske inte riktigt så mycket

23 mars 2017 22:44 | Politik | Inga kommentarer

Jo, Senterpartiet har ökat mycket, fast kanske inte så mycket som i den opinionsmätning jag senast redovisade.

Men vi startar som vanligt med stortingsvalet 2013. Då blev utfallet det här:

Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent

Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti. Det sist nämnda partiet har haft en intern debatt om att byta sida, alltså i stället stödja en röd-grön regering, men just nu verkar partiets huvudlinje vara en borgerlig regering med Høyre, KrF och Venstre men inte Fremskrittspartiet. Den senaste budgetförhandlingen har dock ändat i att båda mittenpartierna har gjort upp med regeringen om ny budget.

I den regering som styrde Norge fram till valet 2013 ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Frågan är om det har hjälpt. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget. Kristelig Folkeparti verkar som villkor för att byta block ha, att Arbeiderpartiet överger SV som koalitionspartner och i stället väljer att samarbeta med, som nu, Senterpartiet och, som ny samarbetspartner, KrF.

Miljøpartiet De Grønne, som i princip är blockneutralt, befinner sig nu sedan lång tid tillbaka under fyraprocentsspärren.

Den mätning Sentio har gjort för Dagens Næringsliv bekräftar att Senterpartiet nu ligger på en mycket hög nivå men inte så hög som i den undersökning Senterpartiet självt hade låtit göra och publicerade. DNs undersökning gjordes 14-20 mars och publicerades den 23 mars.

Høyre 22,7 procent (- 1,0 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Fremskrittspartiet 10,8 procent (- 3,3)
Venstre 3,9 procent (- 1,4)
Kristelig Folkeparti 5,9 procent (- 0,3)
Senterpartiet 12,3 procent (+ 0,9)
Arbeiderpartiet 34,1 procent (+ 3,9)
Sosialistisk Venstreparti 4,2 procent (+ 0,3)
Rødt 2,8 procent (+ 1,1)
Miljøpartiet De Grønne 3,6 procent (+ 1,4)

Märk även Arbeiderpartiets återhämtning och att liberala Venstre i en riksmätning ligger under spärren.

Jag brukar ju inte normalt publicera lokala norska mätningar, men eftersom Oslo är så stort och i vissa avseenden också avvikande från landet i övrigt, ska jag här redovisa de två undersökningar Respons där har gjort för Aftenposten, den ena om partisympatierna i rikspolitiskt perspektiv, den andra inför höstens kommunalval. Det är ganska intressant att se, att osloborna i märkbar utsträckning röstar olika när det gäller rikspolitiken respektive lokalpolitiken.

När det gäller kommunalvalet i höst fördelar sig oslobornas partisympatier så här:

Høyre 29,2 procent (+ 0,7 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie, gjord i december 2016)
Fremskrittspartiet 10,4 procent (+ 2,0)
Venstre 5,4 procent (- 2,6)
Kristelig Folkeparti 2,7 procent (+ 0,8)
Senterpartiet 3,4 procent (+ 2,2)
Arbeiderpartiet 32,1 procent (- 4,0)
Sosialistisk Venstreparti 6,2 procent (- 0,4)
Rødt 5,0 procent (+ 1,5)
Miljøpartiet De Grønne 4,4 procent (- 1,3)

Høyre är här tätt i hälarna på Arbeiderpartiet som tappar. Venstre som traditionellt är stort i huvudstaden minskar. Både SP och KrF är traditionellt svaga i Oslo, men här ökar Senterpartiet märkbart. Rødt och MDG är större i Oslo än i landet i stort.

Inför nästa stortingsval fördelar sig partisympatierna i Oslo så här:

Høyre 34,4 procent (- 2,2 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie, gjord i december 2016)
Fremskrittspartiet 8,6 procent (+ 2,5)
Venstre 5,0 procent (- 1,9)
Kristelig Folkeparti 2,7 procent (+ 0,5)
Senterpartiet 1,9 procent (+ 1,0)
Arbeiderpartiet 34, procent (- 2,1)
Sosialistisk Venstreparti 5,7 procent (- 1,2)
Rødt 6,5 procent (+ 0,8)
Miljøpartiet De Grønne 7,6 procent (- 0,3)

I stortingsvalet har Rødt och MDG möjlighet att ta lokala mandat i Oslo.

Danmark: Lars Løkke Rasmussen kostade Venstre inemot 180.000 röster

22 mars 2017 22:18 | Politik | Inga kommentarer

Det borgerliga, regeringsledande partiet Venstre tappade nära 180.000 röster i det senaste danska valet. Bakgrunden är det jag tidigare har skrivit om, statsministerns berikande av sig själv, till exempel lyxresor på skattebetalarnas bekostnad.

Den här slutsatsen drar två valforskare, Rune Stubager och Kasper Møller, i sin bok ”Oprør fra udkanten – Folketingsvalget 2015”, rapporterar nyhetsbyrån Ritzau.

Norge: Senterepartiet åter uppåt

22 mars 2017 20:39 | Politik | Inga kommentarer

Vi börjar som vanligt med stortingsvalet år 2013. Då blev utfallet det här:

Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent

Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti. Det sist nämnda partiet har haft en intern debatt om att byta sida, alltså i stället stödja en röd-grön regering, men just nu verkar partiets huvudlinje vara en borgerlig regering med Høyre, KrF och Venstre men inte Fremskrittspartiet. Den senaste budgetförhandlingen har dock ändat i att båda mittenpartierna har gjort upp med regeringen om ny budget.

I den regering som styrde Norge fram till valet 2013 ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Frågan är om det har hjälpt. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget. Kristelig Folkeparti verkar som villkor för att byta block ha, att Arbeiderpartiet överger SV som koalitionspartner och i stället väljer att samarbeta med, som nu, Senterpartiet och, som ny samarbetspartner, KrF.

Miljøpartiet De Grønne, som i princip är blockneutralt, befinner sig nu sedan lång tid tillbaka under fyraprocentsspärren.

InFact har för – OBS! – Senterpartiet gjort en undersökning enligt vilken Senterpartiet inte bara når sin högsta nivå sedan valet 1997 utan också ännu högre än i tidigare redovisade undersökningar. Undersökningen är daterad 21 mars.

Høyre 20,1 procent
Fremskrittspartiet 11,1 procent
Venstre 4,3 procent
Kristelig Folkeparti 5,1 procent
Senterpartiet 14,3 procent
Arbeiderpartiet 33,7 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,2 procent
Rødt 2,7 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,7 procent

De här resultaten skiljer sig ganska mycket från dem i andra mätningar, så det är bäst att avvakta fler, innan det är dags att dra några säkra slutsatser.

När Kråkan flög fortare än han brukar

21 mars 2017 21:14 | Barnkultur | Inga kommentarer

Rabén & Sjögren har gjort ett jättekap, när förlaget i sin barnboksutgivning kunde införliva böckerna om Mamma Mu, ursprungligen skapade av Jujja och Tomas Wieslander och utgivna av Natur & Kultur. Men när Tomas Wieslander dog, lyckades Jujja Wieslander få den mästerlige Sven Nordqvist som ny illustratör och bytte då också förlag till Rabén & Sjögren, som alltså numera ger ut de här böckerna med mycket stor publik.

Sven Nordqvists mästerskap som tecknare – fantasi i förening med teknik – präglar också ”Mera fart Mamma Mu!” (Rabén & Sjögren, 2016). Mamma Mus följeslagare Kråkan gör med hjälp av sin uppfinning, avsedd att driva roddbåten, en hisnande och snabb flygfärd, och om man flyger fortare än sig själv blir man snurrig i huvudet.

Det här är bra nog, men eftersom det är Jujja Wieslander som står för handlingen, har Sven Nordqvist inte riktigt samma utrymmer för märkliga detaljer och utvikningar, som i sina egna böcker. Men högst läsvärt är det i alla fall.

Ísland: Det går utför med stödet för regeringspartierna

20 mars 2017 21:38 | Politik | Inga kommentarer

Valet till Alltinget i Ísland den 29 oktober 2016 utföll så här:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), ett borgerligt både liberalt och konservativt parti, lett av Bjarni Benediktsson, 21 mandat, 29,0 procent
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), ett ekosocialistiskt och feministiskt parti, lett av Katrín Jakobsdóttir, 11 mandat, 15,9 procent
Píratar (Piratpartiet), ett populistiskt parti, lett av Birgitta Jónsdóttir, 10 mandat, 14,5 procent
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), ett liberalt och centristiskt parti, lett av Sigurður Ingi Jóhannsson, 8 mandat, 11,8 procent
Viðreisin (Renässans), ett nytt borgerligt och liberalt parti, lett av Benedikt Jóhansson, 7 mandat, 10,5 procent
Björt framtíð (Ljus framtid), ett liberalt parti, lett av Óttarr Proppé, 4 mandat, 7,2 procent
Samfylkingin (Samlingsfronten), ett socialdemokratiskt parti, fram till och med valet lett av Oddný G Harðardóttir, nu lett av Logi Már Einarsson, 3 mandat, 5,7 procent

Efter långa förhandlingar blev det en borgerlig regering, stödd av Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), Viðreisin (Renässans) och Björt framtíð (Ljus framtid). Den här regeringen har dock bara ett mandats övervikt i Alltinget.

I den senaste opinionsmätningen, gjord av MMR, fördelar sig partisympatierna så här:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet) 25,4 procent (- 1,5 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna) 23,5 procent (- 0,4)
Píratar (Piratpartiet) 13,7 procent (+ 1,4)
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet) 11,4 procent (- 0,8)
Samfylkingin (Samlingsfronten) 8,8 procent (+ 0,8)
Viðreisin (Renässans) 5,5 procent (- 0,8)
Björt framtíð (Ljus framtid) 5,0 procent (- 0,2)

Stödet för trepartiregeringen är nu så lågt som 34,5 procent. Särskilt för de två små koalitionspartierna är läget prekärt – Ljus framtid ligger precis på spärrgränsen.

Suomi/Finland: Ganska jämnt inför kommunalvalet

20 mars 2017 21:13 | Politik | Inga kommentarer

Den 9 april är det kommunalval i Finland.

Kantar TNS har för Helsingin Sanomat gjort en gallup, där Socialdemokraterna är störst men där det är ganska jämnt i toppen – inom parentes anges repsektive partis stöd i förra kommunalvalet.

Sosialidemokraattinen Puolue (Socialdemokratiska partiet) 19,9 procent (19,6 procent i kommunalvalet 2012)
Suomen Keskusta (Centern) 19,6 procent (18,7)
Kokoomus (Samlingspartiet) 19,0 procent (21,9)
Vihreä Liitto (Gröna förbundet) 11,4 procent (8,5)
Perussuomalaiset (Sannfinländarna) 9,4 procent (12,3)
Vasemitoliitto (Vänsterförbundet) 9,1 procent (8,0)
Svenska Folkpartiet 4,8 procent (4,7)
Kristillisdemokraatit (Kristdemokraterna) 3,9 procent (3,7)

Den här gallupen gjordes under perioden 13 februari-10 mars och var ganska stor – 2.246 personer intervjuades (dock inte på Åland som ju har sin egen partistruktur).

På middag med en krets av socialdemokratiska ämbetsmän, alla med anknytning till miljö och energi

20 mars 2017 20:29 | Mat & dryck, Politik | Inga kommentarer

I söndags var vi bjudna på middag i Stockholm.

Birgitta var ju en gång i världen miljö- och energiminister, och samtliga män utom jag i det här middagssällskapet har haft en ämbetsmannamässig relation till den här delen av politiken, men jag ska återkomma till detta.

Birgitta kom med ett tåg från Värmland, där hon hade varit för att tala, på Skoghalls arbetarekommuns 100-årsjubileum. Jag tog ett tåg från Uppsala redan före lunch för att kunna möta henne på Stockholm C, och vi hade bestämt träff utanför Jakobs Take Away, ett ställe som serverar mycket goda danska smørrebrød. De vi åt var utmärkta. Det enda problemet med det här stället – sett i mitt perspektiv – är att man inte kan betala med kontanter. Men hustrun betalade snällt med kort.

Därifrån gick vi till ytterligare ett ställe i centralhallen, en blomsterhandel som erfarenhetsmässigt har mycket fina blommor. Vi valde ut en bukett att ge till dagens middagsvärdinna, Ingrid Skogö, och nu kunde jag betala med kontanta pengar.

Sen gick vi till tunnelbanan och tog ett T-banetåg till Fruängen, där paret Skogö numera bor. Ingemar hämtade oss i bil vid T-banestationen.

Paret Skogö bor i en lägenhet, högt uppe i huset där de bor. Utsikten genom fönstren är fin, och genom fönstren – många i det utvidgade vardagsrummet – kommer det in mycket ljus.

Snart kom också de övriga inbjudna gästerna, där alla männen har haft framträdande värv inom miljö- och energisektorn. Men de kom naturligtvis som par: Rolf och Monica Annerberg. Kjell Jansson och Ulla Svedjelid, Håkan och Kerstin Heden.

Håkan och Kerstin Heden är de enda jag inte känner från förr, men Håkan har alltså varit chef för energienheten på Näringsdepartementet. Fast han är allmänt en samhällsengagerad person. Vid kaffet efter gårdagens middag satte han sig bredvid mig, och vi hade ett långt samtal om konsumentkooperationen och dess butiker. Kerstin har jag vid en tidigare sådan här middag haft på samtalshåll och fört samtal med.

Sen gammalt känner jag däremot de två som har varit Birgittas statssekreterare, också deras hustrur.

Rolf Annerberg var statssekreterare på miljö- och energidepartementet. Sen blev han generaldirektör på Naturvårdsverket, kabinettssekreterare hos Margot Wallström när hon var EU-kommissionär och generaldirektör för forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande.

Jag känner också hans fru, Monica, allt sedan hennes tid på departementet. Under gårdagens middag påminde vi oss en sjösjuketyngd färd med Smyril Line till Färöarna och alla märkliga saker vi råkade ut för där. Det var lång och vindlande väg upp till hotellet där vi bodde, och Monica mindes hur jag, när vi passerade ett par ensamma träd, utbrast, att ”nu passerar vi trädgränsen”. Där uppe bodde också delegationer från de andra nordiska länderna, och jag mindes bland annat att jag vid ett tillfälle, när jag tittade ut genom fönstret och på det gräsbevuxna taket utanför fick syn på en asberusad dansk delegat som ålade sig fram där. Jag ropade på Birgitta, informerade henne med en parafras på en på den tiden populär TV-replik, som i original tillskrevs invandrare: ”Dansket kruper!”

Jag känner också sedan gammalt Kjell Jansson och hans hustru Ulla Svedjelid.

Också Kjell har varit Birgittas statssekreterare. Senare har han varit generaldirektör för Svenska Kraftnät, Tullverket, NUTEK (verket för näringslivsutveckling) och SCB, Statistiska Centralbyrån.

Han och Ulla har, liksom Rolf och Monica, hälsat på oss i vårt sommarhus i Öregrund, och där har vi ett par vittnesbörd om att Ulla har konstnärlig talang, bland annat en tavla med ett Evert Taube-citat med knytning till orten.

Ingemar Skogö arbetade en gång i världen på Industridepartementet med energifrågor. Sen har han varit statssekreterare på Kommunikationsdepartementet, generaldirektör för Luftfartsverket och Vägverket och landshövding i Västmanland.

Eftersom alla de här människorna också är politiska meningsfränder, talades förstås mycket politik under kvällen.

Men när Birgitta med anknytning till sitt jubileumstal i Värmland vid middagsbordet hade talat både om nöden och svälten och om statsministern Hammarskjöld, han som av folket kallades Hungerskjöld, och Håkan Heden sedan hade en lång litania om den dyrbara tandvården, begärde jag replik och tackade värdinnan för den utsökta middagen.

Nästa sida »

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^