Eesti/Estland: Centern lyckades hålla ihop partiet

20 oktober 2017 19:53 | Politik | Inga kommentarer

Det estniska kommunalvalet i söndags, den 15 oktober, var spännande att följa mot bakgrund av att den avsatte, åtalade och handikappade (ett ben amputerat) centerledaren Edgar Savisaar ställde upp med en egen spränglista i Tallinn. Centern har, inte minst tack vare den gamle folkfrontsledaren Savisaars skickliga manövrerande, blivit de estniska ryssarnas parti framför andra – en mycket stor andel av dem röstar i val efter val på Centern. Men Savisaars nya valförbund, Savisaare valimisliit ja Tegus Tallinn (där det senare ledet, och Aktiva Tallinn, var ett valförbund, som främst lockade Savisaar för att det hade pengar) ställde upp med en lista späckad med ryssar.

I det här läget hoppades det socialdemokratiska partiet, Sotsiaaldemokraatlik Erakond, som har en ryss, Jevgeni Ossinovski, som partiledare och också har lyckats dra till sig en del av landets ryssar som medlemmar (fast i betydligt mindre grad än Centern) men därmed ändå är ryssparti nummer två, kunna kapa åt sig fler av de ryska rösterna – ryssarna, till en helt övervägande del en effekt av den sovjetiska annekteringen, bor till största delen i ett par av Tallinns betongområden samt i nordöstra Estland bort mot Narva och gränsen mot Ryssland.

Men Centern har alltså genom åren blivit partiet framför andra bland Estland ryssar, också på så sätt att många av dem har förtroendeuppdrag i partiet. Till att börja med ställde två av de mer kända upp för Savisaar även när han fronderade mot sitt gamla parti. Yana Toom, som är halvryska och mycket känd (även för att ha goda kontakter i Kreml), hoppade dock i sista minuten av från stödet till Savisaar och hans nya gruppering och kandiderade som tidigare på Centerns lista, vilket hon belönades för: Av Centerns invalda i fullmäktige kom hon med 4.820 personröster på fjärde plats av samtliga invalda.

Savisaar blev också invald, med 3.611 personröster, i fullmäktige, men han var den ende som kom in från sitt valförbund. Det här tycks leda till att fler av dem som ställde upp på hans spränglista nu ångrar sig – till exempel har centerledamoten i Riigikogu (Riksdagen) Olga Ivanova efter valutgången sagt, att hon i nästa val åter ska kandidera för Centern. Så min slutsats är att Savisaar, en gång en så karismatisk och lyckosam ledare, nog kommer att leva på ruinerna av sitt politiska liv.

Innan jag redovisar fler valresultat, vill jag påminna om de rösträtts- och valbarhetsregler som gäller i estniska kommunalval. Även den krympande andel av landets ryssar, som saknar rösträtt och valbarhet i de estniska riksdagsvalen, har detta i kommunalvalen. Dessutom har rösträtts- och valbarhetsåldern i detta val sänkts till 16 år. Landets befolkning är 1,3 miljoner, av vilka 68,6 procent är ester och 25,6 procent ryssar. Antalet ryssar är cirka 342.000, färre än de var efter den estniska frigörelsen. Märk att den minskande andelen ryssar inte bara beror på återflyttning till Ryssland – många av främst de unga ryssarna i Estland har med stöd av Estlands EU-medlemskap valt att flytta till och arbeta i andra EU-länder.

Huvuddelen av de politiska partierna i Estland har inställningen att landet dock även fortsättningsvis kommer att ha en jämfört med den förra självständighetsperioden mellan det två världskrigen under 1900talet märkbart högre andel av ryssar i befolkningen och att man ska göra det bästa möjliga av den situationen, och flertalet ryssar (möjligen med undantag för delar av befolkningen i de mycket ryssdominerade områdena i nordost) talar numera en hygglig estniska – den socialdemokratiske partiledaren Jevgeni Ossinovski talar en idiomatisk estniska, säkert och snabbt. I Tallinn träffar man fullt upp av taxichaufförer, servicepersonal på hotell samt butiksägare/butiksanställda som man, om man som jag är est, i och för sig förstår har ryskt ursprung – men vi kan utan några egentliga problem förstå varann. Också på den socialdemokratiska valvakan i söndags kväll träffade jag ryssar; jag och Birgitta hade bland annat en kvinnlig bordsgranne som hjälpte oss att få mat och sen blev jätteentusiastisk när jag berättade, att vi kom från Uppsala – hon berättade då att hon har en dotter som pluggar där.

I röster räknat blev Centerpartiet (27,3 procent 2017 mot 31,9 procent i förra kommunalvalet) landets största parti. Nästan lika många röster samlade dock olika valförbund, oftast utan partipolitiska förtecken. En bit under dem 37,4 procent mot 31,9 procent i förra kommunalvalet) kom det borgerliga, bitvis nyliberala men också taktiskt beräknande Reformierakond (Reformpartiet). Fyra, men med betydligt lägre andel av rösterna (10,4 procent mot 12,5 procent i förra kommunalvalet) , kom Socialdemokraterna. Och sett över hela landet noterar jag att det främlingsfientliga Eesti Konservatiivne Rahvaerakond med 6,7 procent av rösterna mot 1,3 procent förra gången ändå kom först på sjätte plats, med det estlandssinnad men konservativa och kristna Isamaa ja Res Publica Liit (Förbundetr Fäderneslandet och Res Publica), som fick 8,0 procent mot 17,2 procent förra gången,
före sig – det sist nämnda partiet sitter i regeringskoalition med Centern och Socialdemokraterna.

Nu är det ju inte rikssiffrorna som är intressanta i ett kommunalval; dessutom kan resultaten variera kraftigt mellan olika delar av och orter i landet.

Jag och Birgitta hade alltså anmält oss till Socialdemokraternas valvaka i Tallinn, som ägde rum i restaurang Humalakoda i en ny byggnad vid Balti Jaam – taxichauffören hittade inte riktigt dit, men sen letade vi oss fram till rätt ställe.

Där kryllade det av folk, de flesta av dem helt okända för oss och påtagligt många av dem hoppfullt unga. Men så småningom fick jag kontakt med talmannen i Riigikogu, Eiki Nestor, som jag känner hyggligt väl sen tidigare, och han kom sen med jämna mellanrum till vårt bord och informerade mig och Birgitta. Nära oss satt också förre partiledaren Sven Mikser, och jag såg även Marianne Mikko, som bland annat har varit EU-parlamentariker. Den ledande tallinnpolitikern Rainer Vakra var förstås där, likaså partiordföranden Jevgeni Ossinovski – jag och Birgitta hälsade på honom och talade kort med honom.

Fast det inte såg ut så under valkvällen, ändade valet i att Keskerakond (Centerpartiet) i fullmäktige i Tallinn fick egen majoritet, dock knappast möjliga, 40 platser av 79. Reformierakond (Reformpartiet) fick 18 platser. Sotsiaaldemokraatlik Erakond fick 9 platser. Eesti Konservatiivne Rahvaerakond fick 6, IRL 5 och Savisaars parti 1.

Centern vill nu gärna åstadkomma en mer stabil majoritetsbas och har därför redan inlett förhandlingar med Socialdemokraterna. Dessa är när detta skrivs inte avslutade, men Socialdemokraternas lokale ledare Rainer Vakra ställer sig inte avvisande – utgången är enligt honom avhängig av vad partiet får igenom av sitt eget valprogram.

Som tidigare fick Centern sitt starkaste stöd i de rysstäta områdena i Tallinn, Lasnamäe och Mustamäe. Socialdemokraterna har omvänt fått sina starkaste resultat i delar av huvudstaden, som domineras av ester (22,2 procent i Nõmme, 16,7 procent i Kesklinn, centrala staden).

Sammanlagt fick alltså Socialdemokraterna i Tallinn 9 platser i fullmäktige.

Flest personröster fick, föga förvånande, den som framträdde som Socialdemokraternas ledare i Tallinn, Rainer Vakra. Vakra är en övergångare från Centerpartiet men företräder med bravur sitt nya parti, som han representerar i Riigikogu, riksdagen. Han fick 3.296 personröster, vilket gav honom tionde plats när det gäller invalda i fullmäktige.

Tvåa bland Socialdemokraterna kom talmannen i Riksdagen och förre partiledaren Eiki Nestor, som fick 1.425 personröster (= 22a plats).

Trea i sitt parti kom partiledaren Jevgeni Ossinovski, som fick 1.375 personröster (= 25e plats). En del estniska media har försökt göra ett nummer av att partiledaren kom först på tredje plats, men han har knappast sett fullmäktige i Tallinn som sin huvudarena – han kandiderade främst som dragplåster för de ryska väljarna i Tallinn, ett ämne som jag har avhandlat ovan.

Den fjärde invalda socialdemokraten, Helve Särgava, är en jurist från mitt gamla hemlän Harjumaa. När det gäller personröster (1.372) fick hon alltså nästan lika många som partiledaren och hamnade därmed på 26e plats.

På plats 28 med 1271 personröster hamnade Jaak Juske, historiker, lärare, författare med mera. Juske har när han var yngre under en period varit verksam i ett högerparti.

På 31a plats hamnade med 1.143 personröster kulturminister Indrek Saar, tidigare bland annat partisekreterare.

Förre partiledaren, numera utrikesministern Sven Mikser kom med 826 personröster på 43e plats. Mikser är en övergångare från Centerpartiet.

På 47e plats hamnade inrikesministern, Andres Anvelt (734 personröster).

Sista platsen för Socialdemokraterna, plats nummer 57, gick till Anastassia Kovalenko, som fick 274 personröster. Hon är en ung akademiker (jurist, 26 år) med familjerötter i Ukraina – men hon är född i Estland. Hon är en kändis från livet utanför politiken: Hon är en också i internationella tävlingar framgångsrik motorcyklist men sägs dessutom också vara en duktig pianist.

I det här sammanhanget är hon dock mest intressant i egenskap av ung kvinna utan långvarig politisk erfarenhet – av de socialdemokratiska fullmäktigeledamöterna är hon en av sammanlagt två kvinnor, vilket nog mer beror på väljarna än på partiet, som presenterade varvade listor som årets nyhet. Väljarna premierar kandidater som redan, på det ena eller andra sättet, redan är kända, och skulle de estniska sossarna till exempel lyckas dubbla sitt stöd i Tallinn, skulle säkert också könsbalansen bli mer jämn. Fast samtidigt är det estniska samhället också mycket merit- och utbildningsfixerat. Ett socialdemokratiskt parti bör, enligt min mening, vara arbetarklassbaserat, vilket också måste avspeglas i de politiska förtroendeposter partiet förmår erövra.

Som jag redan har noterat varierar valresultaten ganska mycket i olika delar av Estland – dessutom är lokala valförbund utan partipolitiska förtecken ofta stora, ibland störst i val. Också för Socialdemokraterna kan valresultaten variera mycket kraftigt. Bra går det ofta om partiet har en känd och respekterad person som förstanamn på sin lista. Dåligt kan det gå i vissa områden där, trots att där egentligen inte bor särskilt många ryssar, motviljan mot ryssar är stor – och Socialdemokraterna har ju en ryss som partiordförande, det räcker.
Jag vill avslutningsvis ge några exempel på områden, där Socialdemokraterna har gjort ett bra eller åtminstone hyggligt val.

Estlands näst största ö, Hiiumaa (Ösel) får ett av Socialdemokraterna lett styre. Sotsiaaldemokraatlik Erakond fick där 26 procent, vilket gav 7 mandat av 23, men partiet har snabbt nått en koalitionsöverenskommelse med ett lokalt valförbund, som fick 6 mandat.

På landets största ö, Saaremaa (Dagö), blev partiet tvåa med 24,9 procent.

I staden Tartu, landets stora universitetsort, blev partiet tvåa med 16,6 procent.

I Järva maakond (län) blev (S) näst störst med 19 procent.

I Jõgeva maakond kom (S) på fjärde plats med 17,6 procent.

I Valga maakond nere vid lettiska gränsen fick (S) 16,6 procent.

I Viljandi maakond i sydost fick (S) 16 procent.

I Võru maakond i öster blev (S) tvåa med 13,7 procent.

I det rysstäta Ida Virumaa i nordost fick (S) 10,4 procent, medan Centern, här med ryska väljare som bas, fick 27,3 procent.

Men i Harju maakond, det län i Estland där också huvudstaden Tallinn ligger, lockade (S) bara 11,6 procent. Min hemby, Juminda, ligger på en halvö i det här länets östra del.

Och mitt besök där hade andra syften än att förhöra släktingar och andra om vad de hade röstat på eller skulle rösta på.

Jag är i Estland – inget melodikryss den här veckan

11 oktober 2017 12:52 | Ur dagboken | 8 kommentarer

I dag åker jag till mitt gamla hemland, Estland, bland annat till Tallinn och till min födelseby, Juminda.

På lördag åker jag till mina hemtrakter på nordkusten mot Finska viken, först till Leesi för att lägga blommor på mina mor- och farföräldrars gravar, sedan till Juminda där jag ska träffa släktingar och också besöka mitt barndomshem, kallat Tabani.

Så sorry folks – det blir inget melodikryss för mig den här lördagen.

Melodikrysset nummer 40 2017

7 oktober 2017 16:01 | Film, Media, Musik, Politik, Resor, Teater, Ur dagboken, Varia | 8 kommentarer

Jag har fått lov att dra ner på bloggandet under den gångna veckan, faktiskt inte främst för att jag är förkyld. Vi har flyttat in till stan, Uppsala, efter ett drygt halvår i sommarhuset i Öregrund, och jag har ännu inte hunnit packa upp alla väskorna. Samtidigt har vi förberett oss för en ny resa, Birgittas 80-årspresent till mig, en veckolång resa till mitt forna hemland, Estland: Vi ska bland annat vara med på de estniska Socialdemokraternas valvaka och besöka min födelseby Juminda på kusten mot Finska viken.

I går var jag hos min husläkare, som undersökte mig och tog en rad prover som jag ännu inte har svaren från – dessutom ska jag själv till Akademiska för en kompletterande röntgenundersökning. Läkaren kommer att höra av sig efter hemkomsten, men under vistelsen i Tallinn och utflykten till min forna hemby kommer jag linka precis som nu.

Hur som helst, i går kväll var hustrun och jag bjudna på en stor länsmiddag hos landshövdingen i Uppsala län, Göran Enander, och hans sambo, Monika Sarstad. Enander, som själv inte kommer från Uppsala, berättade att han är en av de många som brukar kolla min blogg (som ju för övrigt också innehåller en hel del, skrivet i en annan del av länet, Öregrund). Till bordsdam hade jag Malin Mattsson, som jag inte tidigare har mött, eftersom hon är verksam på annan ort, men vi bekantade oss en smula med varann under kvällen – det visade sig att hon för egen del hade googlat på mitt namn inför den här middagen och då förstås hamnat på min blogg. På min vänstra sida hade jag bordsvärden, Charlotte Skott, ny näringslivschef i Uppsala. Henne kände jag heller inte sen tidigare men hade faktiskt träffat och samtalat med under samlingen tidigare under kvällen, då hon sökte upp och faktiskt pratade ganska länge med min hustru. En intressant iakttagelse från en rad samtal under kvällen: flera personer med värv inom miljöpolitiken i vid mening – här väljer jag att inte nämna namn, jobb eller partitillhörighet – kom fram till Birgitta och tillskrev henne rollen av att ha skapat en ny och radikal miljöpolitik, och jag är faktiskt ganska säker på att det inte handlade om artighetsfraser.

Jag vill också passa på att prisa den goda middagen vi bjöds på:
Ceviche på tonfisk och röding toppad med kalixlöjrom och serverad med avocadoaioli samt örtbulle
Lammrostbiff med marsalasky, svampkåldolme samt rostade rotsaker
Passionsfruktsorbet med chokladsås och torkade höstfrukter

Hustrun och jag, som satt vid skilda bord, drack genomgående alkoholfria alternativ, så också min bordsdam som skulle köra bil hem.

Nå, så småningom, efter kaffe i andra lokaler, tackade vi värdparet och åkte hem.

Och då är det väl dags för Melodikrysset.

Och då kan jag väl börja med de få frågor som jag inte spontant kunde.

Pojkband har aldrig riktigt varit mitt bord, och det brukar få följdverkningar också när medlemmar i sådana, i dag Ronan Keating, gör soloplattor (”As Long As We’re In Love”).

Och någon vän av dansbandsmusik är jag ju inte heller. Fast i dagens fall, Christer Sjögren och Vikingarna, har Anders Eldeman använt samma låt, ”Du försvann som en vind” som ljudillustration en gång tidigare. I dag fick vi höra den på tyska, men inte heller den här gången har jag lyckats komma på vad den här låten kallades när den gjordes på tyska.

Eldeman har ju en viss tendens att gång på gång återkomma till samma grupper och soloartister och varianter av samma sång.

Det mest flagranta exemplet i dag var väl ”My Way”, i dag visserligen i instrumentalversion, men den har ju tidigare spelats med Frank Sinatra i den engelskspråkiga version Paul Anka gjorde 1969) och i franskt original, ”Comme d’habitude”.

ABBA förekommer ju, helt naturligt, ganska ofta i krysset, men i dag hade Eldeman valt att spela en låt som inte hör till deras allra mest kända, ”Does Your Mother Know”.

Norah Jones spelar Eldeman också relativt ofta. Inget ont för den skull sagt om henne och ”Come Away With Me”.

Frågan, som illustrerades med Anders de Wahls deklamation av ”Nyårsklockan” (”Ring klocka, ring”), var väl originell bara om man ser till årstiden för dagens kryss. Och jag tror nog att de flesta förknippar den med Alfred Tennyson. Han skrv sin dikt, ”Ring Out, Wild Bells”, redan 1850, och jag minns den fortfarande med Anders de Wahl i radio. Den svenska tolkningen gjordes 1890 av Edvard Fredin.

Vi gamla stötar minns från forna tiders ångradio Max Hansen och ”Det måste vara underbart” ur ”Vita hästen” av Ralf Benatzky (1887-1951).

Vi lite äldre minns också Zarah Leanders insjungning från 1957 av Paul Linkes ”Berlinerluft”, i Karl Gerhards svenska tolkning kallad ”Sekelskiftets luft”. Samarbetet mellan Zarah Leander och Karl Gerhard väckte på sin tid mycket uppmärksamhet. Leander sjöng under nazi- oh krigsåren mycket i Tyskland och fick därigenom en politisk stämpel, medan Karl Gerhard öppet visade sin avsky för nazismen och hade en del kommunistiska kontakter. Så småningom kom det fram saker som pekade på att Leander i själva verket under sin tid i Tyskland hade haft uppdrag från Sovjetunionen.

Vi minns från forna tiders ångradio också Karl Wehles och Tor Bergströms ”Någonting att äta, någonting att dricka”, något som skulle leda oss till kryssvaret mat. Och inte för att Eldeman frågade efter just det, men den förekom 1932 i en film som hette ”Kärleksexpressen”.

Stephen Spielberg gjorde sin ”ET” 1982, så den är säkert mer bekant för yngre generationer, även om de kanske inte har fäst sig vid just John Williams soundtrack.

Chansen är väl också ganska stor, att många av dagens krysslösare har sett filmen ”De tre musketörerna” från 1993 och där hört Sting, Bryan Adams och Rod Stewart sjunga ”All For Love”.

Kvar att redovisa är då ”The Typewriter”, i dag i en version med Mikael Tornving, om jag uppfattade rätt. Originalet med sitt skrivmaskinsknatter gjordes hur som helst 1950 av Leroy Anderson, och det här originella stycket spelades ofta i radio under 1950-talet.

Själv fick jag min första skrivmaskin under gymnasietiden på just 1950-talet och lärde mig skriva snabbt och med alla fingrarna på Åtvidabergsinstitutet i Sollefteå under min lumpartid på I 21 1958-1959.

En lysande konsert

1 oktober 2017 0:38 | Musik, Ur dagboken | 2 kommentarer

Vi har ju årsabonnemang på konsertserien med Uppsala kammarorkester, men eftersom jag under torsdagen hade tid dels hos min tandläkare, dels på ögonkliniken på Ackis och dessutom måste gå till Vårdcentralen för att inför tandläkarbesöket kolla den aktuella effekten av det intag jag gör av Waran (ett blodförtunnande medel), åkte jag in till lägenheten i Uppsala redan på onsdag kväll. Birgitta och Annas dotter Ella, som har varit i Öregrund för att hjälpa till med höstarbetet i trädgården, tog bussen till Uppsala först påföljande eftermiddag.

Birgitta hade sen ett möte inbokat på Stadsbiblioteket för att tala om sina memoarer, ”I rörelse. Minnen från ett innehållsrikt liv” (Premiss förlag) och kom därför till Konserthuset först i pausen, lagom till fikat med Bengt, Inger, Anna och Annas dotter Amanda, och det var först då jag kunde berätta för de nämnda om min ganska svåra dag. PK-värdet var i och för sig lågt, så jag kunde genomföra tandläkarbehandlingen, men den krävde bedövning och omfattade två olika saker, dels att spränga resterna av en alltför skadad visdomstand i vänstra överkäken och sen, inte utan möda, dra ut de olika delarna av tanden. Sen tog tandläkaren och sköterskan en paus, men därefter fortsatte de med att laga en tand på nedre sidan och till höger. Jag är verkligen inte smärtkänslig, men det är klart att effekterna också kändes när behandlingen var klar. Därifrån tog jag mig till ögonkliniken på Akademiska för kontroll, som fordrade förberedelse med två sorters ögondroppar, som sen hade effekter också efter avslutat besök.

Efter det här irrade jag runt i centrum för att bland annat gå på bank, apotek och Coop, och till slut anlände jag, egentligen i tidigaste laget, till Konserthuset och insåg då, att jag skulle kunna hinna hem till Idrottsgatan för en kort visit. Så jag gjorde försök, dock fruktlösa sådana, att på Sivia-sidan av Musikens hus, försöka få tag på en taxi – jag hör till de gammaldags typer som inte har mobiltelefon. När jag så klev ut i den taxifil som finns på den här sidan av Konserthuset, hände det en komplicerad olycka: Precis när jag skulle kliva ner från trottoaren ner i taxifilen, lossnade axelremmen på min väska, och när jag försökte fånga väskan i fallet, föll jag själv, gamle man, ner på marken. Och eftersom jag har problem med benen och där inte fanns något att gripa tag i med armarna för att få stöd, blev jag liggande där, fullkomligt hjälplös. Det kom snart en yngre dam som försökte hjälpa mig upp, men det visade sig vara svårt. Men snart kom ytterligare en dam, en som jag känner från Svartbäckens socialdemokratiska förening, Kia Alfredsson, och med förenade krafter fick mina nu två hjälpande änglar upp mig på benen igen, och den första av dem beställde via sin mobil en taxi åt mig.

Det har sina sidor att bli gammal, men det är samtidigt tur att det finns så många hjälpsamma kvinnor.

Så jag hann hem och bytte där byxor, så att jag skulle se anständig ut när det blev konsertdags.

* * *

Och jag hann till och med (i en annan taxi) tillbaka till Konserthuset i tid för att inte ens missa den presentation av Jean Sibelius som föregick konserten.

Den här konserten blev minnesvärd, ja lysande: Allt som spelades var mycket hörvärt. Kammarorkestern var i sitt esse. Den litauiska dirigenten Giedrė Šlekytė ledde suveränt och med användande av hela kroppen orkestern. Och den tyske violinisten (i Sibelius-verket) Tobias Feldmann var en virtuos på sitt instrument – publiken belönade honom med dånande applåder.

Hela första delen av konserten bestod av två verk med 100-årsfirande Finland som klangbotten.

Konserten startade med Jukka Linkolas (född 1955) ”Winds” från 1992, ett verk som inte präglas av kompositörens starka band till jazzmusiken – i det här verket spelar stråkarna något som är inspirerat av vindarnas sus och växlingar mellan vindar av olika styrka. Här har stråkinstrumenten en bärande roll.

Jean Sibelius (1865-1957) började skriva sin ”Violinkonsert” redan kring förra sekelskiftet. En första version uppfördes 1904, men sin definitiva och mycket uppskattade form fick verket 1905. Det är ett svårspelat verk, men violinsolisten, Tobias Feldmann, spelade det suveränt i alla delar och avseenden, bland annat de många tempo- och temperamentsskiftena.

Jag hoppas att den här inkännande (också från orkesterns sida) tolkningen av verket ges ut på CD; jag vill nämligen gärna infoga den i min mycket sora samling av skivor med musik av Sibelius.

Felix Mendelsohn-Bartoldys (1809-1847) ungdomsverk ”Midsommarnattsdröm” är förstås skådespelsmusik, skriven till William ShakespearesEn midsommarnattsdröm”. Uvertyren, som alltså spelades efter pausen, skrevs redan 1826 och spelades året därpå. Resten av verket skrevs först 1843. De olika delarna har ett tydligt samband med Shakespeares pjäshandling: scherzot presenterar till exempel Puck och Oberon. Det som de flesta i konsertpubliken säkert kände till och hade ett förhållande till var det avslutande stycket med bland annat ”Bröllopsmarschen”. Det här, också det mycket välspelat och med utnyttjande av hela orkestern, blev en mycket lyckad avslutning på en alltså även i övrigt mycket minnesvärd konsertkväll.

Melodikrysset nummer 39 2017

30 september 2017 12:53 | Barnkultur, Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 2 kommentarer

Dagens melodikryss tyckt jag för min del inte var särskilt svårt. Men naturligtvis innehöll det åtminstone en fråga som jag inte kunde spontant.

Bruno Mars, i dag med ”Just the Way You Are”, tror jag aldrig jag har lyssnat på, men Google hjälper.

Då är Glenn Miller och hans ”In the Mood” desto mer bekanta. När jag under realskoletiden under tidigt femtiotal gick i dansskola i Sundsvall, spelades ofta Glenn Miller-låtar, och eftersom de är oerhört bra danslåtar, använde hustrun och jag långt senare vid en gemensam födelsedagsfest med många deltagare ett band med Millers mest kända låtar som dansmusik.

När jag under senare delen av femtiotalet gick i gymnasiet (Högre allmänna läroverket i Sundsvall) och dessutom på latinlinjen, fick vi en mycket omfattande och sakkunnig genomgång av den svenska litteraturhistorien, läsa mängder av litteratur i original, och tidigt köpte jag också själv Gustaf Frödings samlade dikter. Det här intresset har hållit i sig genom åren, och jag har följaktligen också köpt ”Strövtåg i hembygden” med Mando Diao och då verkligen inte för att vår son – han heter Matti Dahl – och hans band har varit förband åt Mando Diao.

Erik Axel Karlfeldts poesi hörde också till det jag läste under gymnasietiden, och tonsättningen av ”Dina ögon äro eldar”, i dag i instrumentalversion, tycker jag är fin.

Och under min folkskoletid i Nylands skola i dåvarande Njurunda kommun sjöng vi med hjälp av ett sånghäfte som jag har kvar det som kallades svenska stamsånger. I det här sånghäftet fanns bland annat ”I sommarens soliga dagar”, som jag delvis fotfarande kan utantill.

Många av Evert Taubes sånger hör också till den klassiska svenska sångskatten – det som spelades i dag, fast med Herrgårdskvintetten, ”Så skimrande var aldrig havet”, är en mycket vacker text till en vacker melodi. Fast här skulle illustrationen leda oss till ordet skimra.

Också den alltför tidigt bortgångne Fred Åkerström hör till de stora inom svensk viskonst – jag använde honom själv vid den stora lanseringskonserten för min sångbok från 1970, ”Upp till kamp!”. I dag hörde vi Freds dotter, Cajsa-Stina Åkerström, sjunga pappans ”Oslo”, en stad där jag allt sedan gymnasieåren har en del av mitt hjärta.

Jag såg Nanne Grönvall i Doobedoo i TV i går kväll, men jag har faktiskt också hört henne live, på en socialdemokratisk partikongress. I Melodikrysset föekom hon tillsammans med The Boppers och Brolle i elvishyllningen ”The King”.

Kul var det också att få höra John Legends ”All of Me” spelad i Django Reinhardt-stil – men det var inte Django Reinhardt som spelade gitar i det här fallet.

Kul var det också att åter få höra Alf Robertson sjunga ”Skomakare Anton”. Ursprungligen gjordes den på skånska av Hasse Kvinnaböske Andersson.

Sist kvar att redovisa i dag, sist också i krysset, var ”Baby Goodbye” med E.M.D., det vill säga Erik Segerstedt, Mattias Andréasson och Danny Saucedo. Det här var ursprungligen ett melodifestivalbidrag, dessutom ett som man fortfarande minns.

Ísland: Nya Centerpartiet större än Framstegspartiet

30 september 2017 1:03 | Politik | Inga kommentarer

Ísland skakas av politiska strider, som ser ut att i viktiga avseenden förändra den politiska maktbalansen i landet.

Men låt oss börja med resultatet i valet till Alltinget i Ísland den 29 oktober 2016:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), ett borgerligt både liberalt och konservativt parti, lett av Bjarni Benediktsson, 21 mandat, 29,0 procent
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), ett ekosocialistiskt och feministiskt parti, lett av Katrín Jakobsdóttir, 11 mandat, 15,9 procent
Píratar (Piratpartiet), ett populistiskt parti, lett av Birgitta Jónsdóttir, 10 mandat, 14,5 procent
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), ett liberalt och centristiskt parti, lett av Sigurður Ingi Jóhannsson, 8 mandat, 11,8 procent
Viðreisin (Renässans), ett nytt borgerligt och liberalt parti, lett av Benedikt Jóhansson, 7 mandat, 10,5 procent
Björt framtíð (Ljus framtid), ett liberalt parti, lett av Óttarr Proppé, 4 mandat, 7,2 procent
Samfylkingin (Samlingsfronten), ett socialdemokratiskt parti, fram till och med valet lett av Oddný G Harðardóttir, nu lett av Logi Már Einarsson, 3 mandat, 5,7 procent

Det här valet ändade i en borgerlig regering med minsta möjlig övervikt och bestående av Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), Viðreisin (Renässans) och Björt framtíð (Ljus framtid). Statsminster är Bjarni Benediktsson från Självständighetspartiet.

Nu senast har Ísland drabbats av en politisk skandal (jag har tidigare skrivit om den), som i den opinionsmätning jag här om dan redovisade bland annat ledde till att Gröna vänstern gick om Självständighetspartiet som Íslands största parti. Den nämnda skandalen, där en dömd person efter att ha suttit i fängelse skulle strykas ur straffregistret efter beslut av justitieministern (Självständighetpartiet) och vädjande från statsministerns far, väckte en våldsam proteststorm, och ledde opinionsmässigt till att Gröna vänstern med stor marginal i en opinionsmätning gick om det regeringsledande och inblandade partiet och till att Ljus framtid beslöt sig för att lämna regeringen, som då inte längre hade majoritet i Alltinget. (Ljus framtids beslut var säkert också en effekt av att partiet nu under lång tid har legat under femprocentsspärren.)

I det läget återstod det för presidenten, Guðni Th Jóhannesson, inget annat än att utlysa nyval – nyvalet kommer att genomföras den 28 oktober.

En möjlighet för statsminstern hade kunnat vara en rekonstruerad koalition, den här gången med deltagande av Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), som fram till förra valet satt i koalition med Självständighetspartiet, men Framstegspartiet är fullt upptaget av egna bekymmer. Det senare partiets dåvarande ledare, Sigmundur Davið Gunnlaugsson, manövrerades, efter att familjen, med hustrun som agent, hade placerat sina pengar i ett karibiskt skatteparadis, bort från posten som partiledare och ersattes av Sigurður Ingi Jóhannsson.

Det här har Gunnlaugsson aldrig förlikat sig med, och första steget i den fortsatta maktkampen var att bilda en ganska stor grupp av likasinnade, Progressiva samfundet, och detta håller nu på att omvandlas till ett konkurrerande mittenparti med namnet Miðflokkurinn (Centerpartiet). Dess ledande namn kommer att bli Sigmundur Davið Gunnlaugsson. Och med sig på det nya partiets lista kommer han bland annat att ha förre utrikesministern Gunnar Bragi Sveinsson, som föll i onåd i sitt gamla parti när han stödde USAs och EUs hållning mot Ryssland, som ledde till att Ryssland svarade med ekonomiska sanktioner som drabbade Íslands export av lammkött till Ryssland.

Fler framstegspartister är på väg att lämna Framstegspartiet för det nya Centerpartiet, och den senaste isländska opinionsmätningen visar att Miðflokkurinn inte bara har goda chanser att ta sig in i Alltinget utan också bli en aning större än Framsóknarflokkurinn.

I och med detta och med Gröna vänsterns framryckning samt inträdet av ett helt nytt vänsterpopulistiskt parti, Flokkur fólksins (Folkets parti), i Alltinget plus Ljus framtids sorti plus Renässans’ eventuella sorti ur den isländska riksdagen kan den isländska partibilden komma att se helt annorlunda ut efter extravalet:

Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna) 24,7 procent (+ 4,2 procentenheter)
Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), 23,5 procent (- 1,0)
Samfylkingin (Samlingsfronten) 10,4 procent (- 0,2)
Píratar (Piratpartiet) 10,0 procent (- 3,5)
Flokkur fólksins (Folkets parti) 8,5 procent (+ 1,8)
Miðflokkurinn (Centerpartiet) 7,3 procent
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet) 6,4 procent (- 3,7)
Viðreisin (Renässans) 4,9 procent (- 1,1)
Björt framtíð (Ljus framtid) 2,5 procent (- 1,1)

Partisympatimätningen har utförts av MMR.

Nyheter kommer snart sagt varje dag. Ekonomen Ólafur Ísleifsson har till exempel beslutat sig för att kandidera för Folkets parti och kommer sannolikt att toppa en av partiets listor. Flera kända personer med lång politisk erfarenhet har anslutit sig till det nya Centerpartiet.

I en mätning gjord av Félagsvisindastofun för Morgunblaðið säger 46 procent av de tillfrågade, att de vill ha Gröna vänsterns ledare Katrin Jakobsdóttir som ny statsminister, 48 procent att hon är den mest sannolika nya statsministern. 24 procent hoppas på den nu avgångne Bjarni Benediktsson, men bara 6 procent tror att det blir han som blir nästa statsminister.

Danmark: Stabil opinion

27 september 2017 22:28 | Politik | Inga kommentarer

Vi utgår som vanligt från resultatet i det senaste folketingsvalet, 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Den 24 september publicerade Ritzau en opinionsmätning gjord av Voxmeter:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 5,6 procent
Socialistisk Folkeparti 5,0 procent
Enhedslisten 7,9 procent
Alternativet 6,0 procent
Venstre 18,9 procent
Dansk Folkeparti 17,7 procent
Konservative Folkeparti 4,1 procent
Liberal Alliance 6,9 procent
Nye Borgerlige 0,8 procent

Ritzau Index – en sammanvägning av ett antal någorlunda färska mätningar – ger då följande resultat:

Socialdemokratiet 27,2 procent
Radikale Venstre 5,0 procent
Socialistisk Folkeparti 5,0 procent
Enhedslisten 8,6 procent
Alternativet 5,6 procent
Venstre 18,1 procent
Dansk Folkeparti 18,2 procent
Konservative Folkeparti 4,1 procent
Liberal Alliance 6,1 procent
Nye Borgerlige 1,4 procent

Ytterligare två mätningar har publiceratsunder den senaste tiden. De är båda inräknade i indexet ovan.

Den första gjordes av Epinion och publicerades av Danmarks Radio den 19 september:

Socialdemokratiet 29,7 procent
Radikale Venstre 4,2 procent
Socialistisk Folkeparti 4,9 procent
Enhedslisten 9,2 procent
Alternativet 4,7 procent
Venstre 17,7 procent
Dansk Folkeparti 18,2 procent
Konservative Folkeparti 5,0 procent
Liberal Alliance 4,8 procent
Nye Borgerlige 1,6 procent

Samma dag publicerades Norstats mätning för Altinget:

Socialdemokratiet 26,6 procent
Radikale Venstre 5,0 procent
Socialistisk Folkeparti 5,1 procent
Enhedslisten 8,4 procent
Alternativet 6,2 procent
Venstre 17,4 procent
Dansk Folkeparti 18,3 procent
Konservative Folkeparti 4,1 procent
Liberal Alliance 6,4 procent
Nye Borgerlige 1,4 procent

Som synes är skillnaderna mellan de här tre mätningarna inte särskilt stora, möjligen med undantag för Socialdemokratiets högre siffra i Epinions mätning för Danmarks Radio.

Ísland: Gröna vänstern största parti

26 september 2017 23:09 | Politik | Inga kommentarer

Valet till Alltinget i Ísland den 29 oktober 2016 utföll så här:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), ett borgerligt både liberalt och konservativt parti, lett av Bjarni Benediktsson, 21 mandat, 29,0 procent

Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), ett ekosocialistiskt och feministiskt parti, lett av Katrín Jakobsdóttir, 11 mandat, 15,9 procent

Píratar (Piratpartiet), ett populistiskt parti, lett av Birgitta Jónsdóttir, 10 mandat, 14,5 procent

Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), ett liberalt och centristiskt parti, lett av Sigurður Ingi Jóhannsson, 8 mandat, 11,8 procent

Viðreisin (Renässans), ett nytt borgerligt och liberalt parti, lett av Benedikt Jóhansson, 7 mandat, 10,5 procent

Björt framtíð (Ljus framtid), ett liberalt parti, lett av Óttarr Proppé, 4 mandat, 7,2 procent

Samfylkingin (Samlingsfronten), ett socialdemokratiskt parti, fram till och med valet lett av Oddný G Harðardóttir, nu lett av Logi Már Einarsson, 3 mandat, 5,7 procent

Efter långa förhandlingar blev det en borgerlig regering, stödd av Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), Viðreisin (Renässans) och Björt framtíð (Ljus framtid). Den här regeringen har dock bara ett mandats övervikt i Alltinget.

Men efter rekordkort tid har den här regeringen spruckit. Den utlösande faktorn har varit den politiska skandal, där regeringsledande Självständighetspartiet genom beslut av justitieministern i rentvättningen av en barnsexförbrytare och statsministerns far som tillskyndare har väckt väljarnas vrede och därför har partiet Ljus framtid, kan hända också på grund av sina usla opinionssiffror, beslutat att lämna regeringen.

Statsministern och ledaren för Självständighetspartiet Bjarni Benediktsson var i detta läge tvungen att meddela presidenten, att han avgår – men han aktualiserade inte själv frågan om nyval utan kontaktade i stället Framstegspartiet och även Socialdemokraterna för att få dem att gå in i hans regering, men han fick inte tillräckligt gehör, och presidenten, Guðni Th Jóhannesson utlyste nyval – nyvalet kommer troligen att genomföras den 4 november.

Hela det här förloppet har förändrat partisympatierna. I den senaste opinionsmätningen, gjord av Félagsvisindastofnun för Morgunbladid, fördelar sig partisympatierna så här:

Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna) 30 procent

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet) 23 procent

Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet) 11 procent

Píratar (Piratpartiet) 10 procent

Flokkur fólksins (Folkets parti) 9 procent

Samfylkingin (Samlingsfronten) 8 procent

Viðreisin (Renässans) 6 procent

Björt framtíð (Ljus framtid) 3 procent

Trenden har alltså fortfarande inte vänt för Ljus framtid. Stödet för de vänstergröna är historiskt högt – de skulle om det här vore ett valresulat fördubbla antalet mandat – medan Socialdemokraterna ligger kvar på en låg nivå. Det nya socialt inriktade och populistiska Folkets parti är aningen större än Socialdemokraterna.

Hela 77 procent av de tillfrågade tycker det var rätt att upplösa Alltinget och utlysa nyval. Och 57 procent tycker att det var befogat att avsluta regeringssamarbetet.

Eesti/Estland: Centern ser ut att förlora sin allenamakt i Tallinn

26 september 2017 18:13 | Politik | Inga kommentarer

I valet till Riigikogu (Riksdagen) 2015 blev resultatet det här:

Reformierakond (Reformpartiet), ett borgerligt, i många avseenden nyliberalt parti, fick 27,7 procent och blev stommen i den regering som bildades.
Keskerakond (Centerpartiet), ett centristiskt, i viss avseenden lätt vänsterorienterat parti, fick 24,8 procent och blev det ledande oppositionspartiet. På det här partiet röstar majoriteten av landets ryssar.
Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska partiet), fick 15,2 procent, vilket är långt under vad det här partiet tidigare har fått. Partiet har numera en ung ryss som ordförande och tävlar med Centern om de ryska väljarna. Socialdemokraterna valde att regera tillsammans med Reformpartiet.
Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika), förr ett av de större partierna, fick i valet 13,7 procent av rösterna men har senare i opinionsmätningarna reducerats till att bli Estlands minsta parti – att det kom med i den av Reformpartiet ledda regeringen har inte hjälpt. Partiet är socialkonservativt, kristet och estlandssinnat.
Eesti Konservatiivne Rahvaerakond (Estlands konservativa folkparti), fick 13,0 procent. Partiet är estnationalistiskt och har senare utvecklats i invandringsfientlig riktning.
Vabaerakond (Fria partiet), ett nytt borgerligt parti, som tog röster från olika håll, fick 8,7 procent.

Den trepartiregering som då bildades har sedan fallit. Socialdemokraterna och Fäderneslandet/Res Publika har i stället gått in i en regering, ledd av Centerpartiet med Jüri Ratas som statsminister. Reformpartiet har förpassats i opposition.

I den rikspolitiska partisympatimätning ERR har låtit göra i september har Vabaerakond (Fria partiet) hamnat under femprocentsspärren, och också Eestimaa Rohelised (Estlands gröna), som i någon enstaka mätning har klarat spärren befinner sig åter under den:

Keskerakond (Centerpartiet) 27 procent (i juli 29 procent.
Reformierakond (Reformpartiet) 25 procent (i juli 24 procent).
Eesti Konservatiivne Rahvaerakond (Estlands konservativa folkparti) 14 procent.
Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska partiet) 12 procent.
Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika) 8 procent.
Vabaerakond (Fria partiet) 4 procent (i juli 6 procent.
Eestimaa Rohelised (Estlands gröna) 2 procent.

Men den 15 oktober hålls kommunalval i Estland, och jag har för avsikt att där vara med vid Socialdemokraternas valvaka i Tallinn, detta eftersom Centerpartiet under de senaste valperioderna, i mycket stor utsträckning för att den höga befolkningsandel som består av ryssar där i huvudsak har röstat på Centerpartiet, nu riskerar att förlora sin majoritet, dels för att den bland ryssarna mycket populäre förre partiledaren Edgar Savisaar fronderar mot sitt gamla parti (som har bytt ut honom och valt ny ledning) och har skapat ett nytt valförbund, Savisaare valimisliit ja Tegus Tallinnn, dels för att Socialdemokraterna storsatsar för att bli större i huvudstaden – lokalt förstanamn är den före detta centerpartisten Rainer Vakra, och bland kandidaterna finns bland annat Socialdemokraternas ryske partiledare, Jevgeni Ossinovski, men också flera före detta partiledare, till exempel den före detta centerpartisten Sven Mikser (i dag liksom Ossinovski minister) och Eiki Nestor (i dag talman i Riigikogu, Riksdagen).

I förra kommunalvalet i Tallinn blev fördelningen av platser i fullmäktige den här:

Keskerakond (Centerpartiet) 46 platser
Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika) 16 platser
Reformierakond (Reformpartiet) 9 platser
Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska partiet) 7 platser
Personvald utan partitillhörighet 1 plats

I augusti var partipreferenserna de här inför i kommunalvalet i Tallinn. Mätningen gjordes 5-18 september och omfattade 820 röstberättigade tallinnbor. Den har gjorts av Turu-uuringute AS för ERR. Enligt undersökningsresultatet skulle mandatfördelningen kunna bli följande:

Keskerakond (Centerpartiet) 34 platser.
Reformierakond (Reformpartiet) 17 platser.
Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska partiet) 11 platser.
Savisaare valimisliit ja Tegus Tallinn (Savisaars valförbund och Aktiva/verksamma Tallinn) 6 platser.
Eesti Konservatiivne Rahvaerakond (Estlands konservativa folkparti) 6 platser.
Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika) 5 platser.

Jag har tittat på de nu offentliggjorda valsedlarna för Savisaars valförbund i de olika distrikten i Tallinn, och bland kandidaterna finns mängder av ryssar – det är troligt att undersökningen ovan är gjord innan alla de här kandidatnamnen offentliggjordes. Hans valförbund har rimligen potential att ytterligare växa (vilket i så fall inte bara kommer att drabba centern utan också motverka Socialdemokraternas satsning på att värva nya ryska röster). På minussidan för Savisaars valförbund finns att han nu själv förhörs för korruptionsanklagelser och alltså inte fullt ut kan delta i valrörelsen.

Och den sociolog som är ansvarig för beräkningen av mandatfördelningen ovan gör själv reservationen, att den är en smula tillhöftad – det kan gå både en smula upp eller en smula ner för de enskilda partierna.

* * *

Det finns dock en färsk opinionsmätning för hela landet (1.206 intervjuade i åldrarna 18-74 år), gjord av Kantar Emor för nyhetsbyrån BNS och tidningen Postimees, som noterar en mycket kraftig ökning, + 4,1 procentenheter, för Socialdemokraterna.

Den här septembermätningen ger följande resultat:

Reformierakond (Reformpartiet) 26 procent
Keskerakond (Centerpartiet) 23 procent
Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska partiet) 19 procent
Eesti Konservatiivne Rahvaerakond (Estlands konservativa folkparti) 17 procent
Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika) 6 procent
Vabaerakond (Fria partiet) 6 procent
Eestimaa Rohelised (Estlands gröna) 2 procent

Socialdemokraternas och IRLs tillväxt bidrar till att partierna i regeringen i den här mätningen stöds av 48 procent.

Den ansvarige för undersökningen, Aivar Voog, noterar i en kommentar, att Socialdemokraternas framgång framför allt förklaras av märkbart högre uppslutning från landsbygdsungdomarnas sida.

Melodikrysset nummer 38 2017

23 september 2017 17:43 | Barnkultur, Film, Mat & dryck, Media, Musik, Resor, Ur dagboken | 5 kommentarer

Jag har knappt hunnit hämta mig från firandet av hustruns 80-årsddag, men upp måste man ju på lördag morgon för att lösa Melodikrysset. Fast numera, när också jag är 80, tar det lite längre tid att bli klar med det.

Nå, i dag började det urlätt med Lasse Berghagens signaturmelodi till ”Allsång på Skansen”, ”Stockholm i mitt hjärta”. Fast här förstås i en instrumental version.

Men naturligtvis innehöll melodikrysset också ett och annat som var svårt även för mig, som annars behärskar många olika musikstilar och genrer.

Men låttiteln ”Ready For It?” lyckades jag hitta genom att googla på en fras jag hittade, ”In the middle of the night”, och då fick jag veta, att den som hade gjort och spelat in låten heter Taylor Swift – Swift hade jag då redan kommit fram till med hjälp av ledbokstäverna.

Top Cats från Värmland minns jag bara vagt från Melodifestivalen, men det var dem vi hörde i en låt som faktiskt också heter ”In the Middle of the Night”.

Jag kom så småningom på vad vi troligen hörde för melodi i den avslutande frågan i dag. Men eftersom jag inte hinner kolla om den finns med Cave Stompers, skriver jag bara det svar på frågan – att båda i det här fallet är detta – jag har kommit fram till: ogift. (En vänlig läsare bekräftar det jag trodde: Det var August Södermans ”Bröllopet på Ulvåsa”.)

Disney-filmer har jag sett många av, dock inte den allra senaste, i original kallad ”Moana” men i Sverige av någon anledning döpt till ”Vaiana”.

Med resten av frågorna hade jag inga som helst problem. Så till exempel inte med de övriga filmfrågorna.

Temat ur ”Graham Greene-filmatiseringen ”Den tredje mannen” med tema av Anton Karas på cittra, ”The Harry Lime Theme”, kände jag förstås genast igen. Läs gärna mer om filmen ovan under Kulturspegeln, Film. Och även filmen om lejonet Elsa, ”Född fri”, har väl tidigare förekommit i krysset.

Och om vi håller oss kvar i Afrika, spelades i dag en av mina och hustruns favoriter, Miriam Makeba. Vid hustruns afrikanska parties för deltagarna i seminarierna på Dag Hammarskjöld-fonden där hon på den tiden jobbade hade vi ofta parties hemma hos oss och spelade då gärna Makeba, inte minst ”Pata Pata”. Den är mycket bra som dansmusik, så bra att vi sen måste slipa och lackera om parketten i vardagsrummet.

Jag älskar verkligen inte all country, i dag illustrerat med norskan Heidi Hanse. Men jag har massor av skivor med Buffy Sainte-Marie, och jag tyckte också att Lena Andersson gjorde en utmärkt svensk version av hennes ”I’m Gonna Be a Country Girl Again”, i Lenas svenska version ”Är det konstigt att man längtar bort nån gång?”.

Och jag har hela Beatles’ skivkollektion, och även John Lennons ”Free As a Bird” från 1995.

Mats Paulson, som jag hade kontakt med när jag 1969 gav ut min ”Joe Hills sånger”, förknippar jag inte direkt med dansband, men Sven-Ingvars och Sven-Erik Magnusson har faktiskt spelat in hans ”Septemberbarn”,

Paul Ankas ”Diana” från 1957 spelades ideligen när jag 1958-1959 gjorde lumpen på I 21 i Sollefteå.

Jag bor ju numera i Uppsala, men i kväll ska jag åter åka ut till en röd liten stuga i Öregrund – nå, så liten är den inte längre; vi har låtit bygga ihop två små röda stugor, och precis nere vid stranden ligger den inte heller.

Inför det och mycket senare än vanligt lägger jag nu ut mitt förslag till rätta svar på dagens melodikryss. Att det blev så sent beror på att jag blev avbruten innan jag hann skriva färdigt mitt krysskåseri och korrekturläsa det jag hade skrivit – jag och Birgitta blev hämtade i bil av sonen, Matti, för frakt till hans syster, Kerstin. Hemma hos henne har vi sedan varit på födelsedagskalas för dels Kerstin, dels hennes son, Viggo. Med där var också Viggos syster, Klara, och Mattis familj: hustrun Karin samt barnen Klara och Sofia.

Men nu är jag hemma i lägenheten en stund, innan det blir dags att åka till Öregrund igen.

Nästa sida »

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^