Sånt är livet, numera

15 juli 2019 18:25 | I skottgluggen, Resor, Ur dagboken | 8 kommentarer

De är vådligt nog att i mitt nuvarande tillstånd göra något utanför ytterdörren. I dag när vi hade planerat att börja dagen med ett så vådligt äventyr, regnade det dessutom.

Men planerat är planerat, och eftersom det inte finns några skor eller tofflor jag längre kan få på måg, prövade jag först med att skydda fötterna med två plastkassar, en från härvarande apotek, en från Akademibokhandeln(/Lundeq. men eftersom Birgitta tyckte att det inte såg riktigt klokt ut (och ju mina problem inte sitter i hjärnan), tog vi i stället ett par stora fryspåsar. Det funkade väl så där, men påsarna satt löst, och jag riskerade hela tiden att tappa någon av dem.

Chauffören som stod och väntade med bil utanför grinden stoppade rullatorn i förvaringsutrymmet, medan jag lyckades kravla mig upp i sätet bredvid förarsätet, men naturligtvis fick jag lov att ta hjälp för att inte tappa någon av mina fotskydd. Uppför trappan upp till herrfriseringen på Rådhusgatan fick jag hjälp av chauffören upp till och in i herrfriseringen, där Birgitta hade lyckats få tid åt mig. Där satte jag och hustrun oss i en soffa för att invänta min tur. När det sen blev min tur, berättade jag för den kvinnliga frisören att vi skulle bli upphämtade av samma färdtjänsttaxi efter ganska kort tid, ursäktade också min långhårighet med att jag hade tvingats tillbringa en mycket stor del av årets sommar på sjukhus inne i Uppsala.

Hon klarade sitt jobb snabbt och effektivt och klarade att förvandla mig från luffare till gentleman under den tid vi hade på oss.

Fast när jag sen skulle betala henne för jobbet, visade det sig, att hon inte tog emot kontanter, det enda jag för egen del använder som betalningsmedel. Så Birgitta, som har kort, fick rycka in (och fick när vi kom hem igen det hon hade lagt ut i reda pengar av mig).

När vi i taxi var på väg hem för att kunna ta emot dagens benlindning och medicinering, hade regnet tilltagit, och på väg upp till huset tappade jag förstås den ena fotpåsen och kom hem igen smutsig och våt om ena foten. Fast hustrun tog fram torrt ombyte, och när dagens utsände från hemtjänsten kom för att linda benen och ge mig dagens dos av medicin, var jag redo för det.

Avslutningsvis: jag försökte skriva den här bloggtexten ganska snart efter morgonens utflykt men det visade sig då att ögonen inte klarade något sådant.

Jag skulle bra gärna vilja veta vad som styr det här. Och en ännu större gåta är det varför optikern på Ackis kan hävda att jag redan har precis det slags glasögon jag behöver.

8 kommentarer

  1. Nej, det är inte roligt när hälsan sviktar och allt bara krånglar. Vädret kunde väl åtminstone ha samarbetat så du sluppit plastpåsarna! Men det måste ju ändå vara skönt att vara hemma igen. Jag minns hur nöjd min Bengt var när han kom hem efter de många sjukhusvistelserna. Och det var säkert härligt att bli klippt också. Jag tror inte riktigt du är rätt typ för en ”man-bun”. (Det är ingen.) Vet du, vår frisör kom hem och klippte Bengt när han inte längre orkade åka till salongen. Det tyckte jag var så rart. -Nu får vi hoppas att du kan få komma till en bra optiker också, och får ordning på hörapparaterna därtill. Men det är ju semestertider dessvärre. Vi som följer dig här är glada att du börjat skriva igen, även om det handlar om förtretligheter. Det kan snart gå åt rätt håll igen!

    Comment by Dorothea — 2019 07 15 23:34 #

  2. Enn,

    Stort tack för din rapport som fyller mig med medkänsla men också respekt för att du – ögonproblemen till trots – behåller din klarsyn.
    Ta emot mina välgångsönskningar som är riktade till både dig och Birgitta.
    Mats R

    Comment by Mats Rosin — 2019 07 16 8:16 #

  3. Till Dorothea, genom bloggen värvad till min vän- och läsekrets: Jag har ju i sommar under en lång tid saknat både ork och dator, och även om jag nu åter har tillgång till det senare, sätter alltså det jag har skrivit gränser för det jag än så länge mäktar med. Men jag kämpar på och hoppas kunna skriva mer och mer igen, naturligtvis då också om sådant jag vet engagerar och roar andra än dem som är i min situation.

    Comment by Enn Kokk — 2019 07 16 10:10 #

  4. Till Mats Rosin: Roligt att höra uppmuntrande ord också från en gammal vän och yrkeskollega. Må vara att mina problem just nu är så flerförgrenade att jag inte kan bli av med dem genom en enda åtgärd, men jag hoppas fortfarande kunna återerövra en allt bredare del av min forna förmåga.

    Birgitta hälsar tillbaka.

    Comment by Enn Kokk — 2019 07 16 11:40 #

  5. Hoppas verkligen Du får hjälp med bestyren och får krafterna åter.
    Saknar Dina utförliga redogörelser om frågorna i Melodikrysset.

    Hälsningar från en trogen följare
    sedan många år i Borås.

    Comment by Anders Henricson — 2019 07 16 20:53 #

  6. Till Anders Henricson: Jag har, för att inte göra det allt för lätt för andra krysslösare, försökt förmedla de rätta svaren, där dessa ofta har fogats in i ett sammanhang och lärt ut ett och annat om den musik Anders Eldeman har spelat som ljudillustrationer. Också andra publicerar sina lösningar på nätet men i motsats till mig då utan de ibland utförliga kommentarer mitt krysskåseri innehåller. Jag skulle gärna återvända till denna vana, men just nu är varken hörsel eller syn tillräckligt bra för något sådant, och vårdsvängens ständiga hembesök gör det svårt att få tillräckligt svängrum för det som länge har varit ett kärt lördagsnöje.

    Comment by Enn Kokk — 2019 07 16 23:48 #

  7. Ålderskrämporna kommer i vår ålder. För min del nedsatt hörsel, kärlkramp i benen, hjärtsvikt, hjärtflimmer, högt blodtryck,, prostatacancer som spridit sig. Har förlorat förmågan att känna smak. All mat är smaklös. Dålig aptit. Har förlorat i vikt. Väger 57,5 kg. Normalt 75.
    Man får ändå vara glad att man lever och att vi har den sjukvård vi har.

    Men vad jag egentligen skulle fråga om du varit hos en ögonläkare. Efter att ha fått remiss till en sådan fick jag ännu en åldersrelaterad förändring: Hål på gula fläcken.

    Förresten: Har även du märkt att gravitationen öka?. Allt man rör vid eller kommer i närheten av faller i golvet.
    Krya på dig!

    Comment by Mario Matteoni — 2019 07 17 20:45 #

  8. Till Mario Matteoni: Intressant att få höra från en ännu mer drabbad olycksbroder. Fast även i mitt fall kan det ju finnas ännu mer elände att upptäcka.

    Comment by Enn Kokk — 2019 07 17 21:37 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^