Dottern och hennes barn hos oss i Öregrund
25 juli 2019 0:12 | Barnkultur, Mat & dryck, Politik, Serier, Trädgård, Ur dagboken, Varia | 9 kommentarerVårt köp av huset i Öregrund är starkt förknippat med att jag och Birgitta väntade vårt första gemensamma barn, alltså Kerstin. Vi köpte det lite i blindo, snöblindo, eftersom det ägde rum när tomten fortfarande var dold av djup snö, men det var ett köp vi aldrig någonsin har ångrat. Under åratal av hårt eget arbete blev sedan det som var träsk och vildmark en trädgård med nästan allt ni kan föreställa er av fruktträdgård, kryddgård, bärbuskar och ett samspel av sol och skugga. Och vi har inte fördärvat grunddragen i den här skärgårdstomten, som rymmer talldunge, hassel, en ståtlig ask nere vid grinden. De ursprungligen pyttesmå två vinkelställda stugorna har byggts ihop och huskroppen sammanlagt blivit större, vatten och avlopp dragits in. Men de faluröda ytterväggarna har målats om och huset har fortfarande vita knutar. Inne betonar furugolv den lantliga karaktären.
Efter pensioneringen har jag och hustrun valt att bo halva året i Öregrund – ända till dess att jag i år drabbades av svåra hälsoproblem och fick starta årets normala sommarviste i Öregrund med en långdragen sjukhusvistelse i Uppsala. Birgitta kom nästan varannan dag till Uppsala på besök, men som tur är hade hon vid det här laget byggt upp ett nät av lokala hantverkare och företagare, som – givetvis mot tillåten, inte svart hjälp tog över tunga grävjobb, gräsklippning och annat sådant.
Märk att våra barn på grund av sina egna jobb samt boende och arbete på annan ort inte har en chans att sköta det här gröna paradiset.
Men de upplever vårt ställe i Öregrund som en del av oss och sin egen barndom. Nyss har sonen Matti, hans sambo Karin och deras småflickor Ella och Sofia avslutat årets semesterledighet med en visit i Öregrund.
Och knappt har de gett sig i väg, så har vi vår dotter Kerstin och hennes till åren äldre son och dotter, Viggo och Klara, här under som det ser ut en allt mer solig och varm sommarvecka.
Deras ankomst i går dröjde en smula – det visade sig att stackars Viggo, när han skulle hjälpa sin mamma bära ut soppåsar, halkade i trappan och gjorde ills sig. Men nu är de alltså här, installerade och redan tidigare väl hemmastadda. Redan i går kväll var de nere i Tallparken och tog ett kvällsdopp, och i eftermiddags blev det mer bad i tallparksområdet.
Nu är det så varmt ute, att till och med jag har suttit ute en lång stund.
Kerstin är, ibland med assistens av barnen, så oändligt snäll och hjälpsam mot sin förr så omnipotente pappa, allt från att skydda mig mot tänkbara olyckor till överraskningar som att hon hade tagit in mogna, goda bigarråer åt sin pappa till att hon till jordgubbarna hon hade köpt till efterrätt med anledning av Kristina-dagen åt sin gamla skruttiga pappa hade köpt ett paket GB sockerfri gräddglass.
Fler öregrundsbilder finns nu på Kerstins Instagram.
Och så har Birgitta varit i Uppsala och handlat nödvändiga saker åt sin man, som man inte kan skicka dit för egen maskin.
9 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Hej Enn, läste ett äldre inlägg av dig från 2012, där du skrev om Richard Urb och Berghamn. Jag hittade inlägget av en slump då jag har band till Berghamnsområdet sedan länge, och nyligen kom över lite gamla lokaltidningsartiklar med anknytning dit. I en av de artiklarna omnämndes just Richard Urb. Texten handlade om att han skulle sluta med fisket och pensionera sig, och var från sent 70-tal. Skriv ett mail om du vill ha en kopia av den. Ha det så gott! Hälsn. Henrik
Comment by Henrik — 2019 07 25 14:34 #
Det är roligt att läsa om hur mysigt ni har det! Det är er väl unt! Jag förstår Kerstin så väl som nu vill pyssla om sin pappa när han behöver det. Vår pappa var också en otroligt hjälpsam person som hjälpte och tog hand om oss systrar och även mamma, i stort som smått. Och man fick knappt tacka honom, han såg det som en hederssak att ställa upp. Att få hjälpa honom, däremot, när han blivit ensam och äldre och krämporna började komma, det var värre! Och jag tyckte det var ledsamt att han, som ju väl kände till glädjen i att hjälpa, liksom inte unnade oss detsamma! -En liten reflexion bara. Ha en skön tid med familjen!
Comment by Dorothea — 2019 07 25 14:39 #
Till Dorothea: Dottern, Kerstin, och hennes två barn har varit föredömligt snälla när jag såg ut att behöva hjälp, och jag har tacksamt tagit emot assistens när jag har behövt sådan. I dag har de till exempel varit till en varuhusliknande affär i centrum och köpt en sittdyna och ett ryggstöd.
Men nu är solljuset så häftigt att man inte längre kan skydda synen så att det gick att läsa tidningarna utomhus.
Comment by Enn Kokk — 2019 07 25 15:34 #
Hej Enn!
–
Härligt att du i alla fall kunnat komma hem igen!
Jag, som andra, saknar förstås dina kåserier kring Melodikrysset, men fortsätter lösa det så länge vi kan. Nu finns ju också det Klassiska krysset på söndagarna, kanske inte riktigt lika stimulerande som en gång i tiden Karl-Uno Sjöbloms, men ändå inte helt ointressant.
–
Från det ena till det andra, själv bär jag från morgon till kväll ett par progressiva glasögon jag fick utprovade i en Synsambutik efter en mycket noggrann ögonkontroll. De är de bästa jag haft sedan jag började bära glasögon i tonåren p.g.a. närsynthet och astigmatism. Med dem har jag nära nog perfekt syn på alla avstånd, ren magi. Jag inser att glasögon inte kan avhjälpa alla dina syndefekter men professionellt utprovade glasögon är ändå ovärderliga. Förresten, dum fråga, har du provat solglasögon? Jag har mycket praktiska clip-on, köpta i USA, till mina vanliga.
–
Likt en annan skribent, skulle jag också föreslå en riktigt stor smart-TV, så du kan se programmen när du vill och inte bara när de sänds. Oss har det gett en ovärderlig frihet.
–
Varma hälsningar
Comment by Stefan H, Järfälla — 2019 07 27 17:24 #
Enn,
jag och mina syskon har alla barnbarn. Men vi har också en ganska pigg mamma 90+.
Jag har noterat från de yngsta, 3 år, att mormor, morfar, farmor, farfar fungerar mycket bra. Men att förklara att farfar har en mamma, som sitter här, fungerar inte. De tappar intresset, abstraktionsnivån blir för hög. För 5-åringarna går det bättre. De förstår att morfar (eller farfar) har en mamma som kan kategoriseras som ”gammal”.
Comment by Mats Larsson — 2019 07 27 20:02 #
Till Stefan H: Roligt arr få höra från dig igen. Vad gäller glasögonval ska jag diskutera det med Birgittas optiker när han kommer tillbaka efter sin semester
Comment by Enn Kokk — 2019 07 27 22:25 #
https://bokforlagetatlas.se/bocker/pol-pots-leende/
Krya på dig och här är ett lästips!
Skön fortsatt sommar,
Kristina
Comment by Kristina — 2019 07 27 23:38 #
Hej! Så glad jag blir för din skull att du har kunnat komma tillbaka någorlunda till det du tycker om. Själv har jag saknat att läsa din blog vilken jag upptäckte för flera år sen i samband med att jag behövde lite hjälp melodikrysset och ibland också vill dubbelkolla vår egen lösning av krysset mot din. Det är ett rent nöje att följa din blog om melodikrysset. Nu när jag läser om dina krämpor förstår jag att den inte är för evigt och det gör mig lite ledsen för din skull även om vi alla vet vad som är livet och vad det innebär. Jag hörde även den gången då Anders Elderman räknade upp dig till vinnare och efteråt förstod jag att du inte skickat lösningen utan att Anders också följer dig. Det var kul. Skälv är jag ingift i en melodikrys-familj. Kl 10 på lördagar är helig tid, då får ingen störa, såvida inte sonen har några träningar eller matcher i hockeyn då får vi lösa krysset till söndagsfrukosten istället mha SRplay.
Allt gott till dig och hälsningar från Västkusten, närmare bestämt från sommarstället Björkdungen på Asperö, Maria Lundström
Comment by Maria Lundström — 2019 07 28 13:19 #
Till Maria Lundström: Roligt att få bekräftat att jag har läsare över hela Sverige. Men just nu vet jag uppriktigt inte om jag orkar komma tillbaka och när i så fall.
Comment by Enn Kokk — 2019 07 28 14:39 #