Melodifestivalen, första omgången

Jag har en bred musiksmak och gillar också mycket av det som med ett tyskt lånord förr benämndes schlager, alltså låtar som slog. Till det som utmärkte den här ganska vida genren hörde att folk som lyssnade nästan omedelbart lärde sig känna igen melodin och åtminstone någon del av texten, främst då refrängen. Texterna till de mest populära sångerna spreds med hjälp av texthäften eller genom återgivning i den tidens ungdomstidningar. Allt det här hade naturligtvis som förutsättning att melodierna var sångbara även för otränade amatörer och att texterna kändes nära för en bred allmänhet.

När melodifestivalerna och Eurovision Song Contest introducerades, var det den här typen av låtar som tävlade. Låtarna sjöngs av i sina respektive länder kända och älskade sångartister, och det enda lockemedlet därutöver var arr och instrumentval i kompet.

Melodifestivalen och Eurovision Song Contest har sedan fått en annan inriktning, på främst scenshow: ljus- och rökeffekter, dansare, kläder, alltsammans sådant som man inte kan ta del av om man lyssnar på låtarna i fråga i radio eller på skiva. En annan sida av det här är att låtarna har tappat en av schlagerns tidigare grundfunktioner, att melodi och åtminstone refräng lätt ska fastna i lyssnarnas minne, gärna kunna sjungas – ofta skraltigt, men ändå – av högst vanliga lyssnare.

Jag tror att ganska många av dem som följer min blogg och där har läst till exempel konsert- och skivrecensioner samt mina veckovis återkommande kåserier (med svar) om Melodikrysset har förstått, att jag är ganska bevandrad i olika slags musik och att jag verkligen inte föraktar det som förr alltså benämndes som schlager.

För mig får folk gilla det de behagar – alltså även det som dominerar dagens melodifestivaler – men själv skulle jag nog sluta se Melodifestivalen och Eurovision Song Contest, om det inte vore för att åtminstone vinnarna då och då dyker upp i Melodikrysset.

Alltså såg jag första deltävlingen i går kväll.

Inte heller ”Her Kiss” med Boris René är någon klassisk schlager, men det var nog den låt som hade flest element, rent av refräng, som fastnade i musikminnet. Den gick åtminstone vidare till Andra chansen.

Av vinnarlåtarna var det ”Hold On” med Nano som hade ansatser till såna element.

Den andra finallåten, ”Wild Child” med Ace Wilder, var bättre rytmiskt än om man bedömer den efter melodin. Alice Gernandts höga placering hade nog också att göra med att stora delar av tittarna kände till henne sen tidigare.

Den andra Andra chansen-låten, ”Road Trip” med Det vet du, måste ha fått sin i övrigt obegripligt höga placering med hjälp av sina 120.000 följare på Youtube. Det vet du imiterar för övrigt Bröderna Marx i det att en av medlemmarna i likhet med Harpo låtsas vara stum.

Den enda låt som avvek i ett par avseenden var ”Mitt liv” med Charlotte Perrelli: Hon sjöng på svenska och använde en gitarr utan att ha alla de där andra kringattiraljerna omkring sig. Men hon åkte ut på en gång, dess värre ganska rättvist.

Melodikrysset nummer 5 2017

Det var alldeles förbannat mycket musik, hämtad ur filmer, i dagen kryss.

Så fort jag hörde Adele kände jag igen henne, men naturligtvis var låten hon sjöng, ”Let the Sky Fall”, hämtad ur en Bond-film, ”Skyfall” från 2012. Anders Eldeman är svårt begiven på agent 007.

”Love Story” har jag däremot inte sett, men här fick jag kompositörens namn (bara en bokstav fattades), Frances Lai, att nysta från. ”Where Do I Begin?” hette låten.

Fast sen kom det två frågor, knutna till Disney-filmer.

Den ena var ”Askungen”, där ju Askungen så gärna ville gå på bal.

Och så fick vi möta Kung Louie i ”Djungelboken”, och han ville ju så gärna lära sig konsten att åstadkomma eld (”Jag vill va’ som du”).

Båda finns i våra filmhyllor.

Två andra filmer var knutna till TV:

Poirot, Agatha Christies skapelse Hercule Poirot, har jag förstås sett där men har också som en samling DVD-filmer. Filmatiseringarna är välgjorda men varierar liksom sina litterära förlagor i kvalitet när det gäller innehållet.

Dramaserier i TV ser jag nästan aldrig, har heller aldrig följt ”Mot alla vindar”. Men av någon anledning kom jag genast ihåg signaturmelodin till den här serien i australisk miljö.

Inte heller har jag, mer än undantagsvis, sett långköraren i TV ”Så mycket bättre”. Fast Miss Li, som jag har sett på scen under en socialdemokratisk partikongress, gillar jag (som artist, alltså inte primärt för det där framträdandet), och även Olle Ljungström hörde till dem jag brukade lyssna på. I dag sjöngs hans ”Nåt för den som väntar” av Miss Li.

Jag har haft kontakt med en av de förutvarande medlemmarna i The Real Group men kände framför allt hans föräldrar, detta apropå att den här gruppen har helt annan sammansättning numera. Men ändå är ljudbilden snarlik, till exempel i det vi hörde i dag, i orignal av Sanne Salomonsen ”Den jeg elsker, elsker jeg” men i det här fallet på engelska från en turné i Japan, ”Love’s Forever, For You, For Me, for Now”.

Lisa Ekdahl har faktiskt medverkat i en socialdemokratisk valfilm, och Eva Dahlgren har förekommit i styrelsen för Anna Lindhs minnesfond. Tillsammans hörde vi dem i dag i Lisa Ekdahls ”Främmande fågel”.

Thomas ”Orup” Eriksson – han som lånade sitt artistnamn från TV-profilen Lars Orup – sjöng ”Innan du och jag”.

Och så något ur en äldre generation svenska artister: ”Vill ni se en stjärna” med Zarah Leander.

Kvar är då att redovisa två musikaliskt mycket olika men ändå båda mycket hörvärda saker:

Dels Schuberts ”Ave Maria”.

Dels ”Bad Moon Rising” med Creedence Clearwater Revival.

Båda finns i våra skivhyllor.

Norge: Venstre och Sosialistisk Venstreparti under spärren. Rödgrön majoritet

Vi börjar som vanligt med stortingsvalet år 2013. Då blev utfallet det här:

Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent

Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti. Det sist nämnda partiet har haft en intern debatt om att byta sida, alltså i stället stödja en röd-grön regering, men just nu verkar partiets huvudlinje vara en borgerlig regering med Høyre, KrF och Venstre men inte Fremskrittspartiet. Den senaste budgetförhandlingen har dock ändat i att båda mittenpartierna har gjort upp med regeringen om ny budget.

I den regering som styrde Norge fram till valet 2013 ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Frågan är om det har hjälpt. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget. Kristelig Folkeparti verkar som villkor för att byta block ha, att Arbeiderpartiet överger SV som koalitionspartner och i stället väljer att samarbeta med, som nu, Senterpartiet och, som ny samarbetspartner, KrF.

Miljøpartiet De Grønne är i princip blockneutralt, även om det i en rad kommuner har samarbete med den röd-gröna sidan.

Nordstat har för Vårt Land under perioden 24-30 januari gjort en opinionsundersökning som publicerades den 2 februari:

Høyre 22,6 procent (+ 0,6 procentenheter)
Fremskrittspartiet 16,0 procent (+ 0,3)
Venstre 3,5 procent (- 0,3)
Kristelig Folkeparti 4,2 procent (+ 0,2)
Senterpartiet 8,6 procent (+ 2,3)
Arbeiderpartiet 34,9 procent (- 2,5)
Sosialistisk Venstreparti 3,8 procent (- 0,4)
Rødt 1,9 procent (- 0,2)
Miljøpartiet De Grønne 3,6 procent (+ 0,7)

I den här mätningen ligger, utom som vanligt MDG, Venstre och SV under spärren.

I en sammanställning av alla viktiga mätningar har det rödgröna blocket majoritet.

Jätteartikel om Birgitta Dahls memoarer och möte i ABF-huset i Stockholm

UppsalaTidningen heter en totalutdelad, veckovis utkommande tidning – den når alltså samtliga hushåll i Uppsala. Den är annonsfinansierad men ändå en pigg nyhetstidning, vilket gör att de som får den i brevlådan också läser den.

Förstasidan i dagens utgåva har som dominerande blickfång Birgitta Dahl, sittande i en av våra TV-fåtöljer – hopmonterad med den här bilden är en bild av en av våra många bokhyllor. Rubriken lyder: ”TALMAN TALAR UT”. Som ni kanske förstår är artikeln föranledd av Birgittas memoarer, ”I rörelse. Minnen från ett innehållsrikt liv” (Premiss, 2016), och på det här sättet får alla uppsalabor, även de yngre, information om boken. Reportern, Henrik Lidbjörk, har en puff överst på sidan två, ”Hon bor i Uppsala”, vilket syftar på det hans mor brukade säga. Det här leder vidare till en helsida med och om Birgitta Dahl: en lång intervju, en faktaruta om personen, tre viktiga personer i hennes liv och några personliga ord från skribenten.

Boken har redan sålt bra här i Uppsala – i bokhandeln, på möten i regi av pensionärsföreningar, på Stadsbiblioteket, på partimöten – men det här kommer med säkerhet att ytterligare öka försäljningen.

I kväll, torsdag, klockan 18.00 kommer Birgitta Dahl att ha ytterligare ett möte om sin bok, den här gången på ABF-huset i Stockholm, beläget på Sveavägen 41. Mötet har formen av ett samtal mellan Birgitta och Lisa Pelling, chef för Arena Idé; Premiss är en del av Arena-gruppen. Har jag förstått saken rätt, kommer ABF-legendaren Göran Eriksson att leda den efterföljande frågestunden. Arrangörer är ABF Stockholm, Arbetarnas kulturhistoriska sällskap och Arenagruppen.

Jag följer med Birgitta till Stockholm. Kanske kommer jag att möta partiveteraner från Stockholm, möjligen till och med någon av mina gamla arbetskamrater från åren på 68an tvärs över gatan.

* * *

Ovanstående stämmer utom på en punkt. Göran Eriksson var närvarande – jag hälsade på honom – men mötet leddes av Kjersti Bosdotter från Arbetarnas kulturhistoriska sällskap, som jag känner allt sedan vår gemensamma tid i styrelsen för Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.

Det hade kommit bra med folk och Birgitta fick före och efter mötet åter sälja och signera böcker.

Många i publiken var okända för oss, men helt naturligt hade också människor som vi känner sökt sig till det här mötet, sådana som Birgittas gamla medarbetare Peter Larsson och Mats Åberg, Monica Sundström, våra gama vänner från Laboremus, Gun-Britt Andersson och Karin Rudebeck samt, från en aningen senare generation, Gunnar Lassinantti, Birgittas kamrat från gymnasietiden Björn Beckman och min gamla arbetskamrat från 68an Maud Björklund.

I den efterföljande frågestunden ställdes den mest brännande frågan, om svensk vapenexport, av Kent Josefsson, ordförande i Fogelsrömsällskapet.

Jag vill också ge en eloge till Lisa Pelling för hennes kunniga men ändå lättsamma sätt att genomföra mötet.

* * *

Det här mötet pågick under vår ordinarie middagstid, så Birgitta och jag passade på att, när vi kom fram till Stockholm C, slinka in på Jacobs Take Away, den här gången för tre danska smørrebrød var: rostbiff med tomat, remoulad och rostad lök, oxbringa med senapscreme och saltgurka och slutligen handskalade räkor med ägg och skagenröra.

Förträffligt gott också i dag.

Två gamla uvar som fortfarande inte har tröttnat på partimötena

Birgitta och jag går fortfarande på Uppsala arbetarekommuns möten, inte bara någon enstaka gång då och då utan regelbundet. Inget tvingar oss – vi är inte ombud för Svartbäckens socialdemokratiska förening – utan vi går frivilligt och av eget intresse. Vi har inte rösträtt – rösträtten tillkommer de valda ombuden – men närvaro- och yttranderätt. Det senare innebär inte att vi ständigt deltar i alla diskussioner, men det händer åtminstone någon gång, att vi säger vår mening.

Birgitta har förresten ombetts att tala, nu senast om sin memoarbok ”I rörelse. Minnen från ett innehållsrikt liv” (Premiss, 2016). Hon har också sålt böcker, skrivit dedikationer när folk har bett om det. Vid arbetarekommunens möte i går kväll hade hon fått ett säljbord i lokalen, i IOGTs-NTOs Drabanten, nära Uppsala C. Och ytterligare ett antal böcker köptes.

Dagordningen vid det här mötet innehöll inte något sensationellt eller kontroversiellt, sådant som det politiska läget (med arbetarekommunens ordförande, Peter Gustavsson, som inledare), val av ombud till partidistriktets årskongress och motioner till distriktskongressen. De senare föranledde en enda votering, och distriktsstyrelsen vann den med övertygande majoritet.

Det är ju snart dags att fastställa partiets valprogram, och efter den sedvanliga kaffepausen, fick vi frågeställningar om innehållet i det på ett antal delområden. Det bord vi satt vid hade tilldelats ämnet idrott, något som varken intresserar mig eller hustrun. Det gick i och för sig att byta bord och område, men hustrun valde under pausen att i stället gå till sitt bokbord, och jag följde henne i spåren.

De frågor som avhandlades efter kaffepausen tog längre tid än beräknat, så mötet drog en smula ut på tiden, vilket förstås ledde till att en del av deltagarna började troppa av. Men just då ordföranden tänkte avsluta mötet, begärde Carl Lindberg ordet på Övriga frågor, och så vände han sig till oss, till Birgitta och mig, och framhöll oss som efterföljansvärda exempel: kommer alltid på mötena, är vid vår höga ålder (vi fyller båda 80 i år) fortsatt partiaktiva och stannar till slutet av mötet.

Vi fick en hjärtlig applåd.

Olof Palme-priset till borgmästare på två flyktingöar i Medelhavet

Olof Palme-priset på 100.000 USD delas årligen ut av Olof Palmes minnesfond, om möjligt på Olof Palmes födelsedag den 30 januari.

Det var möjligt i år, och priset gick till borgmästarna Giusi Nicolini från Lampedusa och Spyridos Calinos från Lesbos.

Lampedusa och Lesbos är två öar i Medelhavet. Lampedusa är en italiensk ö, söder om Sicilien och Malta, norr om Tunisien och Libyen. Lesbos ligger i östligaste delen av Egeiska havet, nära den turkiska kusten. I dag är de ett par av de främsta målen för de överlastade flyktingbåtar som används för att smuggla in människor i ett allt mer slutet Europa. Ibland lyckas det, men alltför ofta händer det katastrofer på grund av överlastning, dåligt väder eller ovarsamhet från smugglarnas sida. Många av dem som finns ombord drunknar då, om räddningsfartyg inte hinner fram i tid – ofta kommer de dessutom från områden, där det inte är naturligt eller möjligt att lära sid simma, och bland passagerarna/flyktingarna finns också små barn.

Bilderna av det här – vid ceremonin i går i form av två filmer – går rakt in i mitt hjärta. Exakt likadana katastrofer hände i slutet av andra världskriget, när in emot 30.000 ester i allt från småbåtar till större sådana, alla överlastade, flydde hit till Sverige.

De båda pristagarna höll, efter det att Pierre Schori hade presenterat dem och gett minnesfondens motiveringar samt Lisbet Palme hade delat ut prisdiplomen, var sitt anförande, naturligtvis tacktal men framför allt en uppfordran till de mycket stora delar av Europa som inte har lyft ett finger för att hjälpa medmänniskor i nöd.

De talade inslagen omgärdades av musik från Mellanöstern, spelad av Saba Band, vars medlemmar bor i Malmö men ursprungligen kommer från det område deras musik är hämtad från.

Efter prisceremonin blev det en stunds mingel med snittar och ett glas vin, alkoholfritt i mitt och Birgittas fall. Mest är det här minglet ett tillfälle att hälsa på gamla bekanta och, så gott det går i larmet, föra ett och annat samtal. Bland dem jag återsåg fanns ett antal gamla arbetskamrater från 68an, partiexpeditionen, och vi hann också morsa på eller prata lite med Lisbet Palme, Marita Ulvskog (med henne pratade jag om resterna av A-pressen), Leif Karlsson, Tomas Eneroth, Anders Ferm, Tomas Fischer (som jag pratade med om gemensamma minnen från högre allmänna läroverket i Sundsvall), Lena Hjelm-Wallén, Gun-Britt Andersson, Anna Karin Hammar, Bertil Jonsson, Vanja Lundby-Wedin, Gunnar Lassinantti och Anna-Greta Leijon (vars hälsa vi kollade – hon skulle ha varit med vid den Laboremus-träff vi hade hemma hos oss men blev då dålig – samt, ganska länge, med partiets internationella sekreterare, Andrine Winther, som känner vår Kerstin via IOGT-NTO och som berättade, att både hon och andra partifunktionärer följer min blogg, särskilt när jag skriver om Norden och Baltikum. Vi hann också hälsa på Pierre Schori, Ingvar och Ingrid Carlsson och Jan Eliasson. Och säkert har jag glömt att nämna några som också borde ha varit med på den här listan.

Sen gick vi tillbaka till andrakammarsalen, den här gången för att lyssna på ett samtal om FNs säkerhetsråd. Det här skedde i regi av socialdemokratiska riksdagsgruppen, och inledningstalare var gruppledaren Tomas Eneroth. I panelen satt Annika Söder, kabinettsekreterare på UD, Aleksander Gabelic, förbundsordförande i Svenska FN-förbundet, och Rebecca Abrahamsson, internationell sekreterare i SSU. Som moderator fungerade Kenneth G Forslund, ordförande i Riksdagens utrikesutskott.

Det blev ett innehållsrikt samtal, värt att lyssna på.

* * *

Vi fick lov att åka från Uppsala med ett så tidigt tåg, att vi inte hann äta lunch hemma, men i gengäld fick vi lite extra tid i Stockholm, så vi åt i stället lunch på en servering i norrdelen av Centralen, Jacobs Take Away. Att vi valde det här stället beror på att vi såg, att man serverade danska smørrebrød. Vi valde två var: dels ägg och ansjovis, dels renstek, pepparrotskräm och rårörda lingon. Renstek och rårörda lingon är kanske inte så danskt, men fan så gott!

Danmark: Socialdemokratiet har växt på Dansk folkepartis bekostnad

Vi utgår som vanligt från resultatet i det senaste folketingsvalet, 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Den 29 januari publicerades en ny mätning från Voxmeter, gjord för nyhetsbyrån Ritzau.

Socialdemokratiet 29,0 procent
Radikale Venstre 6,4 procent
Socialistisk Folkeparti 4,3 procent
Enhedslisten 8,6 procent
Alternativet 4,9 procent
Venstre 18,8 procent
Dansk Folkeparti 16,7 procent
Konservative Folkeparti 3,3 procent
Liberal Alliance 6,3 procent
Nye Borgerlige 0,8 procent

Ritzau Index, ett snitt av de senaste opinionsmätningarna, gav då följande resultat:

Socialdemokratiet 27,8 procent
Radikale Venstre 5,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4.4 procent
Enhedslisten 8,6 procent
Alternativet 5,5 procent
Venstre 18,7 procent
Dansk Folkeparti 16,5 procent
Konservative Folkeparti 3,8 procent
Liberal Alliance 6,4 procent
Nye Borgerlige 1,7 procent

Den här nivån är naturligtvis inte ett politiskt all time high för Socialdemokratiet, men på den här nivån har partiet inte varit på länge. Partiet växer inte på bekostnad av de övriga vänster-mittenpartierna, så tillskottet måste rimligen komma från Dansk Folkeparti, som har tappat sen valet.

Ytterhögerpartiet Nye Borgerlige ligger som vanligt i Voxmeters mätningar väldigt lågt jämfört med partiets resultat i andra gallupar.

Ísland: Socialdemokraterna får ny partiledning

Íslands socialdemokrater, Samfylkingin (Samlingsfronten), gjorde ett katastrofval i höstas, blev med 5,7 procent landets minsta parti. Partiledaren, Oddný G Harðardóttir, var en av de tre som kom in i Alltinget, parlamentet, men drog slutsatsen, att hon borde lämna partiledarskapet. Hennes post som partiledare övertogs då av vice ordföranden Logi Már Einarsson, som också sitter i Alltinget.

Formellt kommer han att väljas till partiordförande vid ett möte med partistyrelsen på lördag. Då ska man också utse en ny vice ordförande. Den enda som kandiderar och rimligen blir vald är Heiða Björg Hilmisdóttir.

Galago i nytt format

Jag har läst och prenumererat på Galago oerhört länge, men sen har jag inte fått någon tidning på ett bra tag. Att jag inte har reagerat på det sista har att göra med att den bara utkommer med fyra nummer per år, och eftersom jag läser en mängd serietidningar är det då inte alldeles lätt att komma på att en saknas bland dem som fortfarande kommer ut.

Här om dan hittade jag dock 2016 års senaste nummer (nummer 125 om man räknar från starten) i en tidningsaffär där jag ofta handlar och köpte den, lite överraskad över att den fanns där och dessutom hade ändrat format till klassiskt serietidningsformat. Också annat var annorlunda: Jag saknade den presentation av bidragsgivarna som förr fanns i varje nummer.

Jag är inte särskilt priskänslig men fann, när jag läste det här numret, att innehållet inte motsvarar det tidningen kostar, 89 kronor.

I en redaktionell text i början av det här numret fann jag också något som kanske är förklaringen till att jag inte har fått Galago fastän det aldrig har varit min avsikt att sluta läsa den. Redaktionen skriver, att det kostar skjortan att skicka fakturor på posten och vill att läsarna i stället för egen maskin ska skicka 25 spänn i månaden till Galago via autogiro. Eftersom jag är andligt släkt med Kapten Stofil gör jag aldrig något sådant. För min del går jag med mina räkningar – föreningsavgifter, prenumerationer med mera – till Forex Bank och betalar där med kontanta pengar, något som man inte längre kan göra i de vanligaste bankerna.

Nå, naturligtvis kan jag faktiskt ha missat en prenumerationsfaktura, till exempel inte förstått att jag skulle använda en som möjligen var bilaga i tidskriften, men hade jag när det begav sig fått en påminnelse – jag läser till exempel mejl som det inte kostar skjortan att skicka – hade jag självklart betalat. Nu får jag stå ut med att jag har fått en helt oplanerad lucka i min digra Galago-samling i sommarhuset i Öregrund.

Om det finns några skäl att återuppta prenumerationen återstår att se – det nummer av Galago jag nu har fått tag på och läst hör verkligen inte till de bästa jag har tagit mig igenom.

Rätt mycket är risigt tecknat i den stil Galago dess värre allt för länge har odlat. Men också de serier som i formellt avseende går an – som Ellen Greiders, Karolina Bångs samt David Liljemarks och Jimmy Wallins – har det gemensamt, att de saknar avslut och poäng.

Poäng finns faktiskt i Thomas Olssons ”Rogert möter Roger Mogert”, men hur många utöver mig finns det bland Galagos läsare som ens känner till det här stockholmska borgarrådet?

Norge: Liberalerna åter under spärren

Vi börjar som vanligt med stortingsvalet år 2013. Då blev utfallet det här:

Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent

Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti. Det sist nämnda partiet har haft en intern debatt om att byta sida, alltså i stället stödja en röd-grön regering, men just nu verkar partiets huvudlinje vara en borgerlig regering med Høyre, KrF och Venstre men inte Fremskrittspartiet. Den senaste budgetförhandlingen har dock ändat i att båda mittenpartierna har gjort upp med regeringen om ny budget.

I den regering som styrde Norge fram till valet 2013 ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Frågan är om det har hjälpt. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget.

Miljøpartiet De Grønne är i princip blockneutralt, även om det i en rad kommuner har samarbete med den röd-gröna sidan.

Ipsos MMI har för Dagbladet under perioden 23-25 januari gjort en opinionsundersökning som publicerades den 28 januari:

Høyre 22,9 procent (- 0,4 procentenheter)
Fremskrittspartiet 14,8 procent (+ 0,8)
Venstre 3,7 procent (- 1,1)
Kristelig Folkeparti 4,9 procent (+ 0,9)
Senterpartiet 8,0 procent (+ 1,2)
Arbeiderpartiet 35,3 procent (- 2,5)
Sosialistisk Venstreparti 5,0 procent (+ 1,6)
Rødt 1,5 procent (+- 0)
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent (+- 0)

Den här undersökningen gjordes bara snäppet efter den undersökning från ett annat företag jag publicerade bara för ett par dar sen. Resultaten är också påfallande lika, dock med skillnaden att liberala Venstre här ligger under spärren.