Melodikrysset nummer 7 2017

I morse gick jag upp lika tidigt som jag brukar på lördagsmorgnarna men fick vänta en extra halvtimme på Melodikrysset – så här års anses skidåkning vara viktigare än ett av både mig och många, många andra älskat musikprogram.

Man kunde lika gärna ligga kvar i sängen och ägna sig åt snarkning. Detta apropå att Evert Taubes ”Nocturne” / ”Sov på min arm” förekom i dagens kryss.

Jag vet inte om det är en tillfällighet, men i samma kryss förekom också ”Drömmen om Elin”, Calle Jularbos bearbetning av ”Borgholmsvalsen”.

Och ”Kungens lilla piga” har väl sjungits som godnattsång. Fast spelar man den i den version vi i dag hörde, med Göran Ringbom och Lasse Åberg, somnar väl inte ungen.

Ett par filmanknutan frågor fanns det förstås också i dagens kryss.

”New York, New York” sjöngs av Liza Minnelli i filmen från 1977 med samma namn.

Och ”Singin’ In the Rain” förekom i filmen med samma namn från 1952. I den sågs Gene Kelly och Debbie Reynolds i huvudrollerna, men här skulle vi komma fram till – lätt för mig som både har sett och har filmen – att man för att kunna sjunga i regnet bör vara utrustad med regnrock.

Vi fortsätter på det amerikanska spåret med ”The Perfect Year” ur ”Sunset Boulevard”. Den senare är ursprungligen en amerikansk film men gjordes till musikal av britten Andrew Lloyd Webber. Och här sjöngs låten av svenskan Myrra Malmberg.

Då är vi samtidigt inne på brittisk musik. Rätt tidigt i krysset hörde vi Oasis, med Liam och Noel Gallagher som frontfigurer, i ”Don’t Look Back In Anger”. Den här titeln måste för övrigt rimligen vara en polemik mot titeln på en klassisk teaterpjäs, John Osbornes ”Look Back In Anger” (här i Sverige ”Se dig om i vrede”).

Ett brittiskt inlån gjorde Hasse & Tage i sin ”88 öresrevyn” på Skeppet 1970-1971. Birgitta och jag var förstås där, i Värtahamnen, och hörde dem sjunga ”Ett glas öl”, vars original skrevs av paret Flanagan & Allen. Man kunde både äta middag och ta ett glas öl där på Skeppet – mycket trevligt alltihop!

Hasse & Tage var en gång i världen sossar, uppträdde till och med i socialdemokratisk valreklam. Kanske märkligare är att jag en gång på en socialdemokratisk valvaka har sett Alexander Bard, men han rörde sig sen ganska snart politiskt vidare.

Jag har inga horn i sidan mot honom för det. ”Give My Life” med Army of Lovers, bland andra Bard, är ett förträffligt nummer i sin genre.

Men jag hör också till dem som kan lyssna på Richard Wagner, i dag ”Valkyrian”, utan att av politiska skäl döma ut honom och hans verk.

Och så är det då bara allra sista frågan kvar. Det vi hörde var en finsk version av ”Det börjar verka kärlek, banne mig” från 1968, och den var knappast ett exempel på det röda vi förknippar med detta år. Men en hygglig schlager var det.

Mittåt: Jag glömde ju att redovisa titeln på en älskad gammal schlager, ”Kan du vissla, Johanna?”, i dag kanske mest känd genom en mycket känd och älskad film, som brukar visas på julafton. Liksom Per Oscarsson i den börjar jag tydligen bli gammal. Men jag är inte död än.

Omväxlande och intressant

Torsdagskvällens abonnemangskonsert i Musikens hus i Uppsala bjöd på ett omväxlande program, nya aktörer och instrumental virtuositet.

För den senare stod främst gästsolisten, trumpetaren Tine Thing Helseth. Hennes spel i Joseph Haydns (1732-1809) ”Trumpetkonsert i Ess-dur” (1796) var nyansrikt på ett sätt som man kanske inte väntar sig av ett verk med trumpet som soloinstrument. Det senare var ovanligt på Haydns tid – han skrev det här stycket åt en vän som var hovtrumpetare – och trumpetkonserten glömdes sen under lång tid bort bland Haydns ju ofta mycket spelade verk. Thing Helseth lyfte fram alla dess förtjänster.

Hon var också soloinstrumentalist i Rolf Martinssons (född 1956) ”Airy Fligt” för trumpet och brasskvintett (1998). Tine Thing Helseth spelade i det här fallet inte ihop med Uppsala kammarorkester utan i stället med Linnékvintetten. Det här innebar också i ett annat avseende att man rörde om i konsertgrytan: Det hör inte till vanligheterna att bossa nova-rytmer hörs under de klassiska konsertkvällarna.

Efter pausen fick vi faktiskt ett prov på att också Uppsala kammarorkester, åtminstone när den som under den här konsertkvällen leddes av en begåvad gästdirigent, Clemens Schuldt, är förmögen att spela musik utanför den gängse klassiska ramen. Vi fick höra Sofija Gubajdulinas (född 1931 i Tatarstan men ryska) ”Concordanza” (1971). Concordanza är ett italienskt ord för enighet och harmoni, och även om den här musiken ger uttryck även för det, rymmer den mycket också av motsatsen. Här fick musiken stöd, faktiskt i båda riktningarna, av en inlånad japansk slagverkare, Mika Takehara.

Konserten både inleddes och avslutades med två orkesterstycken, skrivna av Franz Schubert (1797-1828).

I inledningen fick vi höra hans ”Ouvertyr i D-dur” (1817).

Och så avslutades konserten med hans ”Symfoni nummer 3 i D-dur” från 1815, möjligen med tidiga influenser från Rossini.

Också de här tidiga schubertverken var länge föga kända och spelade, men båda var väl värda att lyfta fram.

* * *

Före konserten samlades vi – Birgitta och jag, Bengt och Inger, Anna och dottern Amanda – på Amazing Thai vid Vaksalagatan snett emot Konserthuset för gemensam middag. Vi väljer rätt – à la carte eller buffé – efter tycke och smak, och eftersom jag på grund av min ihållande förkylning inte var våldsamt hungrig, valde jag en kryddstark soppa, men inte heller den fick jag helt och hållet i mig.

Jag var rikligt utrustad med Läkerol-tabletter och klarade i stort sett hela konserten utan att börja hosta, men under den avslutande schubertsymfonin fick jag ändå ett anfall, och som ni vet, lägger sig inte såna, när man försöker hålla tillbaka dem. En herre tvärs över gången försökte hjälpa mig genom att erbjuda mig halstabletter, men såna hade jag alltså redan.

Jag ber om ursäkt, om jag störde någons konsertupplevelse.

Norge: Status quo i mätningarna

Vi börjar som vanligt med stortingsvalet år 2013. Då blev utfallet det här:

Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent

Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti. Det sist nämnda partiet har haft en intern debatt om att byta sida, alltså i stället stödja en röd-grön regering, men just nu verkar partiets huvudlinje vara en borgerlig regering med Høyre, KrF och Venstre men inte Fremskrittspartiet. Den senaste budgetförhandlingen har dock ändat i att båda mittenpartierna har gjort upp med regeringen om ny budget.

I den regering som styrde Norge fram till valet 2013 ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Frågan är om det har hjälpt. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget. Kristelig Folkeparti verkar som villkor för att byta block ha, att Arbeiderpartiet överger SV som koalitionspartner och i stället väljer att samarbeta med, som nu, Senterpartiet och, som ny samarbetspartner, KrF.

Miljøpartiet De Grønne, som i princip är blockneutralt, befinner sig nu sedan lång tid tillbaka under fyraprocentsspärren.

Opinion Perduco har för Avisenes Nyhetsbyrå gjort en opinionsundersökning som publicerades den 16 februari. Mätningen gjordes under perioden 7-13 februari.

Høyre 23,2 procent (- 0,1 procentenheter)
Fremskrittspartiet 14,2 procent (- 2,1)
Venstre 4,0 procent (+ 0,3)
Kristelig Folkeparti 4,4 procent (- 1,2)
Senterpartiet 9,6 procent (+ 1,3)
Arbeiderpartiet 33,5 procent (- 0,5)
Sosialistisk Venstreparti 4,0 procent (+ 0,4)
Rødt 3,3 procent (+ 1,3)
Miljøpartiet De Grønne 2,6 procent (- 0,1)

Också en här undersökningen bekräftar de viktigaste förändringarna under senare tid. Arbeiderpartiet backar medan Senterpartiet ökar.

SV och borgerliga Venstre klarar precis spärren. Som vanligt ligger MDG under fyraprocentsspärren.

Finland: Bara var femte finländare vill att landet ska anslutas till NATO

Varken Putins expansionism eller Trumps oberäknelighet tycks ha påverkat finländarnas inställning till ett medlemskap i NATO.

Yle har låtit Taloustutkimus undersöka finländarnas vilja att gå med i den västliga försvarsalliansen, och bara 21 procent av de tillfrågade är för anslutning, vilket är på samma nivå som tidigare (20 procent). 51 procent är mot NATO-anslutning. 28 procent kan inte svara på frågan. Stödet för NATO är lite större bland män än bland kvinnor, också bland Samlingspartiets och Svenska folkpartiets anhängare än bland dem som röstar på övriga partier.

NATO-motståndet är därmed större i Finland än i Sverige.

60 procent av finländarna anser vidare, att man borde ha en folkomröstning om NATO. Här litar man uppenbart inte på politikerna.

Danmark: Nu betraktar (s) Dansk folkeparti som rumsrent

Vi utgår som vanligt från resultatet i det senaste folketingsvalet, 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Den 11 februari publicerades en ny mätning från Voxmeter, gjord för nyhetsbyrån Ritzau.

Socialdemokratiet 27,0 procent
Radikale Venstre 5,2 procent
Socialistisk Folkeparti 5,9 procent
Enhedslisten 7,9 procent
Alternativet 5,7 procent
Venstre 18,7 procent
Dansk Folkeparti 17,4 procent
Konservative Folkeparti 3,8 procent
Liberal Alliance 6,4 procent
Nye Borgerlige 1,2 procent

Ritzau Index, ett snitt av de senaste opinionsmätningarna, gav då följande resultat:

Socialdemokratiet 27,6 procent
Radikale Venstre 5,5 procent
Socialistisk Folkeparti 4,9 procent
Enhedslisten 8,4 procent
Alternativet 5,6 procent
Venstre 18,7 procent
Dansk Folkeparti 16,9 procent
Konservative Folkeparti 3,9 procent
Liberal Alliance 6,3 procent
Nye Borgerlige 1,5 procent

Danska media har, som jag nyligen skrev om, noterat att ”Socialdemokratiet stemmer oftere med de blå end de røde”. I tidningen Information illustrerades en artikel om detta med en blå partiros.

Men det här är måhända inte slutet på den utvecklingen. I flera stora danska dagstidningar har man publicerat referat av en intervju i Fagbladet 3F med partiledarna i Dansk Folkeparti respektive Socialdemokratiet. Konklusionen i rubriken i Berlingske är denna: ”Hverken Thulesen eller Frederiksen vil afvise att danne regering sammen”.

Socialdemokratiets ordförande en gång i världen, Poul Nyrup Rasmussen, sa en gång med adress till DF: – Stuerene, det bliver I aldrig.

Hur fel fick han inte!

Norge: Ytterligare en mätning bekräftar den politiska trenden

Vi börjar som vanligt med stortingsvalet år 2013. Då blev utfallet det här:

Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent

Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti. Det sist nämnda partiet har haft en intern debatt om att byta sida, alltså i stället stödja en röd-grön regering, men just nu verkar partiets huvudlinje vara en borgerlig regering med Høyre, KrF och Venstre men inte Fremskrittspartiet. Den senaste budgetförhandlingen har dock ändat i att båda mittenpartierna har gjort upp med regeringen om ny budget.

I den regering som styrde Norge fram till valet 2013 ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Frågan är om det har hjälpt. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget. Kristelig Folkeparti verkar som villkor för att byta block ha, att Arbeiderpartiet överger SV som koalitionspartner och i stället väljer att samarbeta med, som nu, Senterpartiet och, som ny samarbetspartner, KrF.

Miljøpartiet De Grønne, som i princip är blockneutralt, befinner sig nu sedan lång tid tillbaka under fyraprocentsspärren.

Norfakta har för Nationen och Klassekampen gjort en opinionsundersökning som publicerades den 11 februari.

Høyre 25,0 procent (- 0,2 procentenheter)
Fremskrittspartiet 12,7 procent (+ 0,9)
Venstre 3,9 procent (- 0,3)
Kristelig Folkeparti 5,6 procent (+ 0,8)
Senterpartiet 9,6 procent (+ 3,4)
Arbeiderpartiet 33,9 procent (- 3,9)
Sosialistisk Venstreparti 3,7 procent (- 0,5)
Rødt 1,6 procent (- 0,3)
Miljøpartiet De Grønne 2,4 procent (- 0,2)

Den här undersökningen bekräftar de viktigaste förändringarna under senare tid. Arbeiderpartiet backar medan Senterpartiet ökar.

SV och borgerliga Venstre och som vanligt MDG ligger under fyraprocentsspärren.

Føroyar/Färöarna på väg mot självständighet?

I Danmark ingår två till stora delar självständiga områden, båda öar, i riksgemenskapen: Det ena är Grønland, delvis koloniserat av norska vikingar redan på 800-talet, men i huvudsak bebott av människor som talar ett eskimåiskt-aleutiskt språk, ganska likt det som talas av människor med samma bakgrund i det näraliggande Canada. Grønland (på landets ursprungsspråk Kalaallit Nuunat) har cirka 56.500 invånare. Huvudstaden heter Nuuk. Grønland har sedan 1979 inre självstyrelse, och ett av de ledande partierna är socialdemokratiska Siumut (Framåt). Grønland har såsom varande en del av Danmark också representation i det danska Folketinget.

Nu ska det här inte handla om Grønland utan om en mer europeisk utpost till Danmark (liksom Grønland en gång bebott av norska vikingar – länge fanns ju en dansk-norsk union): Føroyar, på danska kallade Færøerne, i Sverige Färöarna. Føroyar är till den sammanlagda ytan mycket mindre än Grønland men har ändå 48.000 invånare, de flesta av dem ättlingar till de vikingar som en gång i världen bosatte sig där, på andra ögrupper och på den skotska och brittiska kusten. Men här har ett gammalt nordiskt språk bevarats intakt.

Føroyar har inre autonomi ända sen 1948. Landets politiska partier ligger ungefär som i övriga Norden längs den vanliga höger-vänster-skalan men med ett viktigt undantag. Partier med i grunden samma ideologi är ändå delade i två, ett som i princip vill behålla den nationella gemenskapen med Danmark och ett som vill ha full självständighet. Också landets socialdemokrater är delade på det här sättet. Den historiskt danmarksvänliga delen heter Javnaðarflokkurin (Jämlikhetspartiet) och fick i valet 2011 17,7 procent, vilket gav 6 mandat. Ordförande är Aksel V Johannesen. Det självständighetssträvande partiet heter Tjóðveldi (Republik eller Folkvälde) och fick 18,3 procent och 6 mandat. Ordförande är Høgni Høydal.

Jag ger detta som bakgrund till att man nu på Føroyar har kommit överens inte om ett utträde ur unionen med Danmark men om att den 25 april 2018 genomföra en folkomröstning om en författning, som möjliggör utträde ur unionen med Danmark.

För ett sådant beslut kommer nämligen en ny författning att behövas. Ett förslag ska behandlas av den lokala riksdagen, Lagtinget, i slutet av juli. Lagtinget finns i huvudstaden Torshavn.

Det kan också vara av intresse för läsarna, att både Føroyar och Grønland (Kalaallit Nuunat) i dag på egen önskan står utanför EU.

Scenshow – ja. Men schlager? Nej

Roger Pontare har ju tidigare lyckats väl i Melodifestivalen, men den här gången åkte han ut. I sanningens namn var väl heller inte hans låt den här gången lika bra, och hans klädsel à la jultomten verkar heller inte ha imponerat på TV-tittarna.

Deltävling nummer två imponerade över huvud taget inte på mig, detta eftersom inget jag hörde där kommer att fastna i mitt musikminne à la gammaldags schlager.

Mariette, den ena av de två tävlande som gick vidare till finalen, gjorde i och för sig ”A Million Years” klanderfritt. Låten var hygglig, men den har inte schlagerns grundegenskap att genast kroka fast i musikminnet – vilket man här kompenserar med hjälp av ljus och akrobatiska dansnummer.

Och den här gången omgavs alla sångframträdanden av effekter som eld, rök och dansare. De som skriver om den här tävlingen i tidningarna verkar alla ha accepterat, att Melodifestivalen numera är en scenshowtävling.

Säkert hjälper det att vara kändis i den del av publiken som är yngre än jag. Men Benjamin Ingrosso är känd också i äldre generationer, såna som är mer jämnåriga med hans morföräldrar, Christina Schollin och Hans Wahlgren. Om Ingrossos ”Good Lovin’” också kommer att bidra till familjeryktbarheten är väl mer tveksamt.

Lisa Ajax, hon med ”I Don’t Give a”, hade lockat publiken i förväg genom att berätta, att hon skulle kittla den genom att sjunga ”fuck” tio gånger i rad. När jag kollar hennes ålder – 19 – tycker jag att det här är mer infantilt än jag väntar mig av en person som faktiskt är myndig. Men hon ser ganska barnslig ut.

”Hearts Align” med gruppen Dismissed hade jag väntat mig mer av än det jag såg i TV – mina förväntningar hade att göra med att Ola Salo finns bland låtmakarna. Är de sexuellt obestämbara verkligen så många, att de kan avgöra den här tävlingen?

Melodikrysset nummer 6 2017

Jag skulle egentligen ha varit tvungen att skjuta på mitt melodikrysslösande i dag, eftersom sonen skulle ha födelsedagskalas hemma hos sig i Stockholm, men på grund av svår förkylning kunde jag inte åka, och eftersom hans barn också är förkylda, inställde då sonen dagens kalas. Vi skjuter på det tills alla berörda är vid god hälsa.

Med tanke på mitt tillstånd är jag glad för att dagens kryss, som jag alltså steg upp för för att lösa, inte var särskilt svårt.

Men vilka det var som gjorde det potpurri som spelades var svårt tills jag hade identifierat och sökt på till exempel ”Volare”. Jo, det var Gipsy Kings.

Jag ser mycket film – har också sett många Robin Hood-filmer – men jag har inte sett just ”Robin Hood – Prince of Thieves” från 1991. Däremot har jag hört temat ”(Everything I Do) I Do It For You” med Bryan Adams, som ju kommer från Kanada. Fast hade inte Anders Eldeman sagt att landet skulle skrivas på svenskt sätt, hade jag nog skrivit Canada.

Film, fast gjord för TV under sent 1970-tal, är också ”Pang i bygget”, i engelskt original ”Fawlty Towers”. Jag såg åtminstone några delar av den, när den gick i svensk TV, vilket väl förklarar att jag kunde identifiera signaturmelodin.

Dagens dansbandskvot fylldes av ”Till mitt eget Blue Hawaii”, ursprungligen med Vikingarna men i dag i finsk version, ”Sininen Hawaii”, med Erkki Junkkarinen.

Och när vi ändå är ute i världen och far, kan vi väl också ta ”När vi gräver guld i USA”, 1995 på skiva med GES, Glenmark, Eriksson och Strömstedt.

Och då måste ju rimligen även Benny Andersson få vara med. ”Sunny Girl” skrev han en gång i världen för Hep Stars, fast i dag hörde vi den med Anders Glenmark.

Dagens repris var väl främst ”My Way”, Paul Ankas mycket egensinniga engelska version av franska ”Comme d’habitude”.

Melodifestivalen är i gång igen. Fast jag har ännu inte hört något som i något avseende skulle kunna slå de tre bidrag som spelades i dag, inte ens ”En gång för alla” som sjöngs av Nina och Kim 2004.

Och det ska bli intressant att se, om något som kommer framöver kan tävla med Frans och ”If I Were Sorry” från 2016.

Att det skulle komma något i år som skulle kunna tävla med 2009 års vinnare, ”La voix”, och med Malena Ernmans sångförmåga förefaller helt osannolikt.

I dag går vi i mål med Lars Ekborgs utmärkta Tom Lehrer-tolkning ”Förgiftning”. Lehrer har jag allt av på skiva och i sångböcker. Ekborgs Lehrer-LP också.

Norge: Arbeiderpartiets tillbakagång inte så stor i ny mätning

Vi börjar som vanligt med stortingsvalet år 2013. Då blev utfallet det här:

Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent

Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti. Det sist nämnda partiet har haft en intern debatt om att byta sida, alltså i stället stödja en röd-grön regering, men just nu verkar partiets huvudlinje vara en borgerlig regering med Høyre, KrF och Venstre men inte Fremskrittspartiet. Den senaste budgetförhandlingen har dock ändat i att båda mittenpartierna har gjort upp med regeringen om ny budget.

I den regering som styrde Norge fram till valet 2013 ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Frågan är om det har hjälpt. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget. Kristelig Folkeparti verkar som villkor för att byta block ha, att Arbeiderpartiet överger SV som koalitionspartner och i stället väljer att samarbeta med, som nu, Senterpartiet och, som ny samarbetspartner, KrF.

Miljøpartiet De Grønne, som i princip är blockneutralt, befinner sig nu sedan lång tid tillbaka under fyraprocentsspärren.

Respons Analyse har för Aftenposten, Bergens Tidende och Adressavisen gjort en opinionsundersökning som publicerades den 10 februari. Mätningen är gjord 6-8 februari.

Høyre 24,4 procent (+ 1,1 procentenheter)
Fremskrittspartiet 13,4 procent (- 2,0)
Venstre 3,8 procent (- 0,3)
Kristelig Folkeparti 4,6 procent (- 0,4)
Senterpartiet 9,1 procent (+ 2,0)
Arbeiderpartiet 34,8 procent (- 0,5)
Sosialistisk Venstreparti 4,3 procent (+ 1,2)
Rødt 1,8 procent (- 0,8)
Miljøpartiet De Grønne 2,3 procent (- 0,1)

Också i den här mätningen backar Arbeiderpartiet, men minskningen är inte lika stor som i några andra mätningar.

Senterpartiets opinionsmässiga uppgång bekräftas.

SV är över spärren, Venstre och MDG under den.