Norge: Arbeiderpartiet på mycket hög nivå. SV över spärren

I TNS Gallups oktobermätning för norska TV2 får Arbeiderpartiet ett mycket gott resultat, 36,5 procent, vilket är en uppgång med 2,4 procentenheter jämfört med julimätningen i samma serie. I stortingsvalet 2013, då den arbeiderpartiledda koalitionsregeringen förlorade makten, hamnade AP på 30,8 procent.

I den här mätningen befinner sig också Sosialistisk Venstreparti över spärren. SV ökar med 0,4 procentenheter till 4,7 procent. I valet 2013 klarade SV med 4,1 procent fyraprocentsspärren.

Lite sämre går det för de här båda partiernas regeringskollega från då, Senterpartiet. Det minskar med 1,1 procentenheter till 4,2 procent, att jämföra med valresultatet 2013, 5,5 procent.

Det lilla yttervänsterpartiet Rødt, som i valet 2013 fick 1,1 procent, stöds i den aktuella mätningen av 1,6 procent.

Det i Norge blockneutrala Miljøpartiet De Grønne går i den här mätningen upp med 0,4 procentenheter, och med 4,5 procent ligger det över spärren. I valet 2013 fick partiet 2,8 procent men ett bättre resultat i Oslo gav ett lokalt mandat där.

Inom Kristelig Folkeparti, ett mittenparti som nu stöder den sittande blå-blå regeringen, har röster höjts för att partiet i stället borde söka samverkan med Arbeiderpartiet (och förstås Senterpartiet). Men i den nu aktuella undersökningen minskar KrF med 1,2 procentenheter till 3,7 procent och skulle då inte klara spärren till Stortinget. I valet 2013 fick partiet 5,6 procent.

Nedåt, – 0,8 procentenheter, går det också för det andra mittenpartiet, liberala Venstre, som fortsatt stöder den blå-blå regeringen. Venstre får i den här mätningen stöd av 5,2 procent, exakt det resultat partiet fick i valet 2013.

För de båda partier som tillsammans bildar den blå-blå regeringen går det olika.

Det regeringsledande och större Høyre backar med 1,4 procentenheter till 25,3 procent, vilket är under partiets resultat i stortingsvalet 2013, 26,8 procent.

Högerpopulistiska Fremskrittspartiet ökar med 1,5 procentenheter till 13,8 procent, vilket dock fortfarande ligger långt under partiets resultat i valet 2013, 16,3 procent.

På stället marsch för de flesta danska partier

Också i Voxmeters senaste mätning ligger borgerliga Venstre med 25,2 procent etta, mer överlägset än i genomsnittet i Berlingske Barometer, 24,8 procent. Därmed är partiet inte långt från sitt resultat i 2011 års folketingsval, 26,7 procent. I den senaste mätningen från Greens låg partiet på 23,5 procent.

De borgerliga kärnväljarna, av vilka många röstar mot socialdemokratin snarare än förordar ett bestämt alternativ, ser Venstre som den politiska kraft som kan åstadkomma regeringsskifte. Och då verkar inte ens den kritik och de kriser som har drabbat Venstres partiledare, Lars Løkke Rasmussen, hindra dem från att lägga sin röst på Venstre. Løkke Rasmussen fortsätter också att utmana – nu senast har han sagt att man inte ska utesluta ett deltagande av högerpopulistiska Dansk Folkeparti i en kommande borgerlig regering. Men det är som om danskarna inte värderar Venstre efter dess ledare: Enligt en färsk undersökning ligger han bland ledande danska politiker när det gäller trovärdighet på fjortonde plats, när det gäller karisma på femte plats.

Tvåa bland partierna, med 22,5 procent i Voxmeter och 21,5 procent i Barometern (Greens gav partiet 20,1 procent), ligger Socialdemokratiet. Att partiet, som 2011 fick 24,8 procent av rösterna, inte riktigt lyfter kan inte förklaras bara med partiledarens/stasministerns relativa impopularitet – Venstre går ju bra oavsett partiledarens beteende. Men nämnas bör att Helle Thorning-Schmidt i den ovan refererade mätningen när det gäller trovärdighet bland danska politiker ligger på tionde plats – de socialdemokratiska regeringskollegerna Bjarne Corydon och Mette Frederiksen ligger på fjärde respektive femte plats. Och mäter man i stället karisma, ligger hon på tolfte plats, här slagen av Frederiksen och en annan partivän, Henrik Sass Larsen.

Går man vidare till det parti som numera är tredjestörst i Danmark, högerpopulistiska Dansk Folkeparti, har detta i Kristian Thulesen Dahl en vida mer populär partiledare. Han ligger etta på trovärdighetslistan och fyra på karismalistan – i det senare fallet ligger den klassiska missnöjespolitikern och tidigare partiledaren Pia Kjærsgaard på andra plats.

Dansk Folkeparti får hos Voxmeter 18,3 procent, i Barometern 19,3 procent och hos Greens hela 22,1 procent. I valet 2011 fick partiet bara 12,3 procent.

I Voxmeter-mätningen får Socialdemokratiets regeringspartner, socialliberala Radikale Venstre, 7,9 procent mot 8,0 procent i Barometern och 8,2 procent hos Greens. Alla de här resultaten ligger alltså under partiets valresultat 2011, 9,5 procent.

Efter SFs avhopp från den här koalitionen har regeringen nu två vänsterpartier att förhandla med i Folketinget.

Socialistisk Folkeparti får hos Voxmeter 7,9 procent, i Barometern 6,6 procent och hos Greens 6,2 procent, alltså fortfarande långt under resultatet i 2011 års val, 9,2 procent.

Konkurrenten om vänsterröstena, rödgröna och feministiska Enhedslisten, får hos Voxmeter 7,8 procent, i Barometern 9,1 procent och hos Greens 10,5 procent. Alla de här resultaten ligger över vad partiet fick i 2011 års val, 6,7 procent.

Återstår de två mindre borgerliga partierna.

Konservative Folkeparti får hos Voxmeter 5,5 procent, i Barometern 5,3 procent och hos Grrens 5,2 procent. Det är aningen men inte mycket bättre än resultatet i folketingsvalet 2011, 4,9 procent.

Och Liberal Alliance, som i valet 2011 fick 5,0 procent, får hos Voxmeter 4,9 procent, i Barometern 5,0 procent och hos Greens 5,6 procent. Också här alltså på stället marsch.

Filmad fransk roman

Jag har inte läst den franske författaren David Foenkinos’ roman ”Nathalie – en delikat historia” (i svensk översättning av Magnus Petersson, Sekwa, 2012, i original ”La délicatesse”, 2009). Men av det jag nätvägen har tagit reda på om Foenkinos är att han både är en bästsäljande författare och har fått en rad litterära priser.

Däremot har jag sett filmen ”Nathalie” (”La délicatesse”, 2011), i regi av David Foenkinos och Stéphanen Foenkinos, den senare vad jag förstår bror till författaren. Den är, utan att vara någon av filmhistoriens höjdpunkter, en bitvis ganska roande historia.

Nathalie, väl spelad av Audrey Tautou, förälskar sig i och gifter sig med en man som dess värre omkommer i en bilolycka. Nathalies sorg blir lång och svårövervunnen, och under tiden går hon upp i sitt arbete och avancerar där. Det här obestämda företaget verkar vara svenskägt – bland de många arbetskamraterna finns en kollega med namnet Markus Lundell, i filmen kreerad av den tunnhårige och inte direkt slimmade belgaren François Damiens, lite av en tönt i tröja och med skägg och ryggsäck. I en scen på svenska har hans föräldrar köpt sill åt honom.

Varför Nathalie en dag, efter tre års sorgcelibat, en dag plötsligt kysser just den här mannen på munnen förblir lite av en gåta.

Sen fortsätter det här, trots att också chefen försöker lägga sig i, i turer där Markus ömsom dras till Nathalie, ömsom försöker hålla sig på avstånd från henne. Det är en lång och krokig väg till den happy end som åtminstone skymtar i filmens slut.

Lettland: Borgerlig koalition håller vänstern borta från makten

I Lettland genomfördes val till Saeimas (Riksdagen) den 4 oktober 2014. Senast genomfördes motsvarande val 2011

Största parti, men nu med mindre framgång än 2011, blev det till den socialdemokratiska gruppen i EU-parlamentet anslutna ”Saskaņa” sociāldemkrātiskā partija (Socialdemokratiska partiet Harmoni), som den här gången fick stöd av 23,13 procent och 24 mandat mot 28,36 procent och 31 mandat i 2011 års val.

Den ryska aggressionen mot Ukraina har väckt många antiryska emotioner till liv i Lettland, och möjligen kan detta ha bidragit till det ryssdominerade Harmonipartitets nedgång. I ett tidigare val kandiderade en del lettiska socialdemokrater, som inte gillade samgåendet med ett annat socialdemokratiskt parti, lett av gamla kommunister, på dess listor. Kanske har lettiska väljare den här gången dragit sig för att rösta på det som uppfattas som ryssarnas parti.

Det sålunda fusionerade socialdemokratiska partiet, Latvijas Sociāldemokrātiskā Strādnieku Partija, kandiderade i det här valet inte på egen hand utan tycks ha stött och haft kandidater på listorna för regionernas parti, Latvijas Reģionu Apvienība. Det här partiet har fått 6,47 procent av rösterna, vilket gav 8 mandat. Huruvida det finns LSDSPare bland de invalda vet jag inte.

Ytterligare ett nytt parti är No sirds Latvijai (Med hela vårt hjärta för Lettland). Det här partiet fick i årets val 6,91 procent och 7 mandat. Jag vet inget om det här partiet, men Wikipedias text om det säger, på knagglig översättning från lettiska som jag inte behärskar, att det är konservativt. Har jag förstått saken rätt, står kampen mot korruption högt på partiets valprogram.

Den borgerliga trepartikoalition som nu har vunnit valet kan hur som helst regera vidare.

Störst av regeringspartierna blev liberalkonservativa Vienotība (Enhet) med 21,62 procent av rösterna, vilket gav 23 platser (+ 3) i saeimas.

Mest framåt, + 8 mandat, gick unionen mellan bönderna och de gröna, Zaļo un Zemnieku savienība, som med 19,74 procent av rösterna fick 21 mandat. Observera att De gröna i Lettland är ett mer högerinriktat parti än många andra gröna partier i EU.

Nationella alliansen, Nacionālā apvienība “Visu Latvijai!”-”Tēvzemei un Brīvībai/LNNK” fick 16,50 procent av rösterna och 17 mandat, vilket är en ökning med 3 platser.

Pressgrodor

hittade via Journalisten nummer 11 2014:

”Benny Lindqvist, Tierp, har en knepig uppgift. Han har tagit över som förstanamn i Krisdemokraterna i Tierp.”

Arbetarbladet

* * *

”En rånare trängde sig in i en bostad i Saltsjö-Duvnäs, Nacka och hotade boende med ett pistilliknande föremål. En man kunde strax efter gripas för grovt rån och grovt olaga hot.”

P4 Radio Stockholm

Norska ICA slänger in handduken – butikerna säljs till Coop

ICA har ju länge varit den största butikskedjan i Sverige, men kedjans försök att slå sig in på den norska marknaden har blivit ett både utdraget och kostsamt – till slut alltför kostsamt – äventyr. Trots en del butiksnedläggningar var ICAs förlust på den norska marknaden 1,9 miljoner kronor – per dag!

Det finns ett par andra stora privata livsmedelskedjor i Norge, NorgesGruppen och Rema 1000, så stora att de norska konkurrensmyndigheterna har sagt nej till både fusion och nära samarbete med dem, och till slut återstod bara att bita i det sura äpplet och sälja till Coop. Coop hade vid föregående årsskifte 22,7 procent av den norska livsmedelsmarknaden, och till det kan gruppen i och med köpet av ICA lägga ytterligare 11,1 procent. ICA Norge hade 2013 en omsättning på 16,5 miljarder kronor.

En fusion med Coop underlättas av att norska ICAs butiker till stor del finns på andra ställen än Coops. En och annan rationalisering/nedläggning kan det nog bli, men i stort sett kommer Coops butiknät att nu bli mycket större. Så priset, 2,8 miljarder, kan vara väl använda pengar.

ICA Norge har 3.600 anställda och 553 butiker. Norska ICAs butiker heter ICA Supermarked, Rimi och Matkroken. Coop kan ju knappast driva vidare butiker under namnet ICA, och ICA har också Rimi-butiker i Baltikum. De Rimi-butiker som tidigare fanns även i Sverige har gått upp i ICAs vanliga butikskoncept. Det finns dock norska bedömare som tror att Coop kommer att göra försök att behålla det attraktiva Rimi-namnet.

Melodikrysset nummer 40 2014

Jag har aldrig begripit varför KF-ägda Rabén & Sjögren aldrig har återutgett en av de svenska barnklassiker som ursprungligen utkom på det av Socialdemokraterna ägda och sedan till KF sålda Tidens förlag, Thomas Funcks berättelser om Kalle Stropp och Grodan Boll. De här figurerna har också filmats flera gånger och dess förinnan förekommit i radio. Jag har själv sett Thomas Funck uppträda med sina figurer på en midsommarfest i min gamla hemby utanför Sundsvall, Juniskär. Alla rollerna, bland dem den som Grodan Boll, gjordes av Funck själv.

Det leder oss ganska osökt över till en annan stor barnklassiker, ”Trollkarlen från Oz” – läs mer ovan under Barnkultur. Den är mer känd som film med Judy Garland än som bokoriginal, skriven av L Frank Baum. Men den har också gjorts på scen. I dag hörde vi en sång ur den med Tommy Körberg och Lisa Nilsson.

Sagoaktig i handlingen är också Pjotr Tjajkovskijs ”Svansjön”. Jag har sett den på Operan.

Utgår vi från den suveräna filmversionen av ”Trollkarlen från Oz”, finns det fler filmer att redovisa ur dagens kryss.

Hasse & Tage gjorde ”Mannen som slutade röka” ur vilken vi hörde Glucks ”Dans på de saligas ängder”. Den som där försöker bli rökfri är Gösta Ekman.

”Love Story” har jag faktiskt aldrig sett, men musiken, skriven av Francis Lai, kände jag igen.

En ännu svårare fråga, inte bara för mig antar jag, var det att komma på vem som hade skrivit musiken till TV-serien ”Par i brott”, i original ”Moonlighting”. Så småningom fick jag båda bokstäverna i det efterlysta förnamnet på den som hade gjort titelmelodin och kunde sen via Google hitta hela namnet, Al Jarreau.

Betydligt lättare, åtminstone för oss som har sett Edvard Persson-filmer både på bio och i TV, var det att känna igen Lasse Dahlqvist-klassikern ”Lite grann från ovan”, som förekom i ”Kalle på Spången”.

Åtminstone ena halvan av en av dagens dubbelfrågor hade också anknytning till filmvärlden. ”Moon River” förekom i ”Frukost på Tiffanys”. Moon utgjorde bryggan till första halvan av den här frågan: ”Högt över havet”, som sjöngs av Arja Saijonmaa, skrevs av Lasse Holm, som också dolde sig bakom namnet Larry Moon.

Krysset började i dag med Queen-klassikern ”We Are the Champions” och fortsatte sen med Stevie Wonder och ”I Just Called To Say I Love You”.

En av de stora på den svenska skivmarknaden och scenen, Björn Skifs, fick bidra med en låt, lämplig att spela i början av oktober, ”Solglasögon & sommarbil”.

Och samma typ av besvärjelse låg det väl i Anders Eldemans val av Taube-låt, ”Sommarnatt”, också känd under titlarna ”Rose-Marie” och ”Kom i min famn”. Texten kan du hitta ovan under Kulturspegeln, Sångtexter.

Till allra sist har jag sparat Kim Larsen. Jag har honom och Gasolin i mina skivhyllor. ”Where Do We Go Now, Mon Ami” gillar jag dock bäst i original på danska, ”Hva gør vi nu lille du”.

Ställer ni frågan till mig och min hustru, blir svaret att vi packar för höstflytten in till Uppsala.

Men vi kommer tillbaka till Öregrund ett antal helger redan i höst.

Strauss och Mozart

Torsdagskvällens konsert med Uppsala kammarorkester skilde sig en smula från de vanliga i abonnemangsserien. Som dirigent agerade den här gången Stefan Klingele. Och, väl främst för att det i år är 150 år sedan Richard Strauss (1864-1949) föddes, ägnades första halvan av konserten åt hans sånger, och de sjöngs av sopranen Gisela Stille.

Före det låg ett straussverk från mycket tidig ålder, ”Serenad” för 13 blåsare, värd att fortfarande uppföra fastän den här serenaden skrevs 1881, när Strauss fortfarande bara var sjuttonårig skolpojke.

Men sedan följde en rad mer bekanta sångverk, till exempel den mycket kända ”Ständchen” från 1886 och den avslutande allhelgonasången ”Allerseelen”, som sångerskan förklarade sig ha en särskild kärlek till.

Efter pausen stod i stället Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791) på programmet, och även här medverkade sångerskan, men bara i det första numret, hämtat ur operan ”Don Giovanni” (1787).

Avslutningen blev ett orkesterverk, Mozarts ”Symfoni nummer 40 i G-moll”, i det senare stycket ovanlig för kompositören. Vi har den sedan mycket länge på skiva, men inget framförande är ju det andra exakt likt, och både jag och Birgitta gillade också den här varianten.

* * *

Före föreställningen var vi ute och åt middag på Saffran Polo med Anna samt hennes pappa Bengt och hans fru Inger, som alla numera även de har abonnemang på konsertserien med kammarorkestern. Vi åt chenjeh, lammspett med grillad paprika, lök och peperoni plus ris och sås.

Saffran Polo är en persisk restaurang på Vaksalagatan, ett par kvarter öster om Vaksala torg. Synd att få i konserthuspubliken inte verkar hitta dit utan bara väljer restaurangerna alldeles i närheten.

Grønlands regering faller samman på grund av ekonomiska oegentligheter från statsminsterns sida. Nyval den 28 november

Socialdemokratiska Siumut gjorde senast ett mycket gott val, inte minst på grund av partiledaren Aleqa Hammonds karisma och personliga popularitet. Hennes parti och partiet Assatut bildade tillsammans en som det föreföll mycket stabil regering, Naalakkersuisut, med stabilt stöd i parlamentsförsamlingen landstinget, Inatsisartut.

Nu har dock en politisk bomb briserat och sprängt den här regeringen: Det har visat sig att Aleqa Hammond har använt 106.000 kronor ur statskassan för privat bruk, bland annat för flygbiljetter och hotellkostnader till sin familj.

Hammond har försökt släta över det som har hänt men har mötts av en häftig protestvåg. Det här ledde också till att en av Assatuts ministrar och två av Siumuts lämnade regeringen, och sedan har Assatut även som parti övergett regeringen. Därmed hade denna inte längre majoritet i parlamentet.

Aleqa Hammond hade då knappast något alternativ till det beslut hon tog, att avgå från dels posten som regeringschef, dels från posten som partiordförande.

Och nu har det också bestämts att det ska bli nyval den 28 november.

* * *

De grönländska partierna i landstinget, Inatsisartut (sammanlagt 31 platser), efter valet 2013:

Siumut (Framåt), socialdemokratiskt, 42,8 procent, 14 mandat.

Atassatut (Samhörighet), vill bevara banden med Danmark, 8,1 procent, 2 mandat.

Inuit Ataqatigiit (Förenade Inuiter), vänster, 34,4 procent, 11 mandat.

Parti Inuit (Inuitpartiet), liberalt, 6,4 procent, 2 mandat.

Kalaallit Nuuaouni Demokraatit (Demokraterna), vänsterliberalt, 6,2 procent, 2 mandat.

Norge: Toppnotering för Arbeiderpartiet. SV fortsatt under spärren

I Norstats opinionsmätning för Vårt Land får Arbeiderpartiet ett rekordhögt stöd, 36,3 procent (+ 1 procentenhet). I stortingsvalet 2013, då partiet förlorade regeringsmakten, fick det bara stöd av 30,8 procent.

Ett fortsatt problem för partiet är dock att dess regeringspartner från då, Sosialistisk Venstreparti, visserligen också ökar med 0,8 procentenheter men även då, med ett stöd om 3,2 procent, fortsatt ligger under fyraprocentsspärren. I valet 2013 hamnade man med 4,1 procent strax över spärren.

Det tredje partiet i den förra röd-gröna regeringen, Senterpartiet, ökar med 0,4 procentenheter till 5,3 procent, strax under valresultatet från 2013, 5,5 procent.

Lilla yttervänsterpartiet Rødt ökar med 0,3 procentenheter till 1,5 procent. I valet 2013 fick partiet stöd av 1,1 procent.

Och i Norge blockneutrala Miljøpartiet De Grønne minskar med 0,5 procentenheter och hamnar då med stöd av 3,4 procent under spärren. I valet 2013 fick partiet 2,8 procent men fick ett lokalt mandat i Oslo.

Det ledande partiet i den nuvarande regeringen, Høyre, backar i den här mätningen med 1 procentenhet till 26 procent. I valet 2013 var partiets resultat 26,8 procent.

Dess partner i den blå-blå regeringen, populistiska Fremskrittspartiet, backar i den aktuella mätningen med 0,2 procentenheter till 14,9 procent, vilket är under partiets valresultat 2013, 16,3 procent.

Det går också utför för den här regeringens båda stödpartier i Stortinget:

Kristelig Folkeparti backar med 0,3 procentenheter till 4,5 procent mot 5,6 procent i valet 2013.

Och liberala Venstre tappar 0,9 procentenheter och hamnar då på 3,9 procent, vilket alltså är under spärrgränsen. I stortingsvalet 2013 fick partiet stöd av 5,2 procent.