Norge: MDG åter under spärren

I förra stortingsvalet, år 2013, blev utfallet det här:

Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent

Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti – det sist nämnda partiet har dock haft en intern debatt om att byta sida, alltså i stället stödja en röd-grön regering.

I den ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och väl inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget.

Miljøpartiet De Grønne är i princip blockneutralt, även om det i en rad kommuner har samarbete med den röd-gröna sidan.

I Norstats mätning 8 juni för NRK fördelar sig partisympatierna så här:

Høyre 21,5 procent (- 2,8 procentenheter)
Fremskrittspartiet 16,6 procent (+ 1,5)
Venstre 4,2 procent (- 1,1)
Kristelig Folkeparti 4,8 procent (- 0,5)
Senterpartiet 7,1 procent (+ 0,6)
Arbeiderpartiet 34,5 procent (+ 2,4)
Sosialistisk Venstreparti 4,2 procent (+ 0,9)
Rødt 1,8 procent (- 0,6)
Miljøpartiet De Grønne 2,9 procent (- 0,3)

I den här mätningen ligger MDG under spärren och liberala Venstre farligt nära den.

När moralen styrs av pengar

Stanley Kubrick baserade sin film ”Barry Lyndon” (1975) på William Thackerays roman från 1844, ”Den välborne Barry Lyndons memoarer”.

Den här historien utspelar sig redan under 1700-talet, då Irland var en del av Storbritannien och fenomen som IRA inte ens var påtänkta. Att den här historiens irländske huvudperson, Redmond Barry (i filmen spelad av Ryan O’Neill), fogar sig för överheten står alltså inte i konflikt med det vi genom mycket senare sånger och berättelser om uppror förknippar med den gröna ön.

En av Stanley Kubricks kännemärken som regissör är hans skepsis mot det meningsfulla med krig, och ett av credona i den här historien är att det dess värre inte verkar göra någon större skillnad, vilket lands eller furstes armé man råkar hamna i.

Redmond Barry startar sin bana som tillbedjare av en ung dam, som dess värre bedrar honom och väljer en annan. Och när han felaktigt tror att han har undanröjt konkurrenten och därför måste fly, råkar han ut för stråtrövare som tar hans pengar, så för att kunna förtjäna sitt levebröd (och samtidigt gömma sig i uniform) tar han värvning.

Sen följer en militär odyssé på den europeiska kontinenten, enligt min mening för lång, även om det här utspelar sig under det så kallade sjuårskriget – filmen är drygt tre timmar lång. I det nämnda kriget befann sig Storbritannien, Hannover och Preussen på samma sida, vilket förklarar, att Barry, när han iförd brittisk uniform håller sig undan tjänst i det egna landets förband, lite av en slump i stället tillsammans med hopsamlat slödder hamnar i den preussiska armén.

Hur som helst: på den preussiska sidan begriper man att Barry med sina kunskaper i engelska skulle kunna användas för att avslöja den professionelle spelaren Chevalier de Balibari (Patrick Magee) som spion, möjligen för Österrike, så Barry söker och får platsen som dennes betjänt. Tämligen omgående bekänner han sitt uppdrag för de Balibari, och sedan rapporterar han bara ganska oskyldiga och vardagliga saker till sina uppdragsgivare. Medan det här falskspelet pågår, lär han sig fingerfärdigt spelfusk med inslag av otillbörlig information av sin nye arbetsgivare. Det här pågår tills den senare blir utvisad ur Preussen.

De båda vännerna fortsätter sin kortspelsfuskturné, men Barry vill komma längre i livet, så i samband med ett besök i Spa i Belgien börjar han kurtisera en rik countess of Lyndon (Marisa Berenson). Hennes man, Sir Charles Lyndon (Frank Middlemass) har bräcklig hälsa och dör mycket påpassligt, så han gifter sig med änkan och blir själv Barry Lyndon.

Haken, bortsett från att vår irländske uppkomling egentligen aldrig älskar sin hustru, är att hon från sitt förra äktenskap har den tioårige sonen Bryan Patrick (Dominic Savage), som besitter en ungdomlig uppkäftighet, som av husets nye herre bemöts med våld, alltså stryk.

Och medan han som nu är husets herre slösar bort allt mer av familjens tillgångar, bland annat på att få den här adelsfamiljens normala umgänge samt även hovet att lyfta in honom i sin krets, är sonen i huset under en lång period fördriven från sitt hem. Kvinnan Barry har gift sig med dränker resterna av sitt liv i alkohol.

Allt det här ändar i att den unge rebellen utmanar den som har tagit över hans hem och hans mor på duell, och trots att han helt uppenbart är skräckslagen inför det här väpnade mötet, slutar detta med att Barry Lyndon fälls, allvarligt skadad i benet, som amputeras.

Under tiden tar unge herrn kommandot över slottet, rehabiliterar mamman så gott det går och lyckas göra upp med de nu många och mot styvpappan vid det här laget fientliga kreditorerna.

Han söker upp sin styvfar på sjukhuset och ger honom ett erbjudande och ett ultimatum: Han kommer att få 500 guineas per år på villkor att han ger sig i väg utomlands och stannar där för gott – skulle han inte göra det, får han inga mer pengar. Och den besegrade Barry går med på det här.

Finland: Fortsatt kamp om förstaplatsen mellan Centern och Socialdemokraterna

I Taloustutkimus’ majmätning för Yle är Centern åter största parti.

Det ledande regeringspartiet, Suomen Keskusta, får i den här mätningen 20,2 procent (- 0,2 procentenheter jämfört med förra mätningen i samma serie). Men Centern ligger fortsatt under sitt valresultat 2015, 21,1 procent.

Sosialidemokraattinen puolue (Socialdemokratiska partiet), som i riksdagsvalet 2015 bara fick 16,9 procent och därmed blev fjärde parti i storlek, får i den här mätningen 20,1 procent (- 1,4), vilket med minsta möjliga marginal petar ner partiet till platsen som näst största parti.

Centerns koalitionspartner, det ledande partiet i den förra regeringen, Kansallinen Kokoomus (Samlingspartiet), ligger på tredje plats med 17,7 procent (+ 0,7). I valet 2015 stöddes partiet av 18,2 procent. Inför den stundande kongressen har Alexander Stubb i ordförandevalet fått ett par utmanare, och det återstår förstås att se, hur väljarna reagerar, när de vet, vem som har vunnit.

Det tredje partiet i den sittande regeringen är populistiska Perussuomalaiset (Sannfinländarna), som i valet 2015 fick 17,7 procent. Partiets väljare har nu under lång tid i massor övergett det parti de har röstat på, och i den aktuella mätningen får partiet stöd av 9,0 procent (+ 0,5). Partiet ligger nu på femte plats, med Vänsterförbundet i hälarna.

Större är även i den här mätningen oppositionspartiet Vihreä Liitto (Gröna förbundet), som i valet stöddes av 8,5 procent men nu stöds av 14,8 procent (+ 1,3).

Vasemistoliitto (Vänsterförbundet), som i valet fick 7,1 procent, får i den här mätningen 8,3 procent (- 0,2). Vänsterförbundet är alltså nästan lika stort som Sannfinländarna.

Svenska Folkpartiet, som i valet stöddes av 4,9 procent, stöds i den här mätningen av 4,2 procent (- 0,3).

Kristillisdemokraatit (Kristdemokraterna), som i valet stöddes av 3,5 provcent, stöds också nu av 3,5 procent (- 0,1).

Danmark: Förflyttning av partisympatier inom borgerligheten

En färsk opinionsundersökning, från Wilke för Jyllands-Posten, skulle, åtminstone om den följs av liknande resultat i andra opinionsundersökningar, kunna tolkas som en ommöblering av partisympatierna inom borgerligheten.

Men vi startar som vanligt med resultatet i det senaste folketingsvalet, 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Wilkes senaste mätning, för Jyllands-Posten den 8 juni, ger följande resultat:

Socialdemokratiet 24,1 procent
Radikale Venstre 4,9 procent
Socialistisk Folkeparti 4,6 procent
Enhedslisten 8,9 procent
Alternativet 7,5 procent
Venstre 16,5 procent
Dansk Folkeparti 20,0 procent
Konservative Folkeparti 3,7 procent
Liberal Alliance 9,0 procent

Regerande borgerliga Venstre får i den här undersökningen anmärkningsvärt lågt stöd. Men de tappade väljarna har av allt att döma inte gått över till oppositionen. Det parti som i den här mätningen ligger påfallande högt, faktiskt högre än Enhedslisten på vänstersidan, är Liberal Alliance.

Kommentatorn i Jyllands-Posten konstaterar, att Venstre, om det vore val i dag, skulle tappa ytterligare fem mandat.

Ritzau Index, en sammanvägning av ett antal färska opinionsmätningar, gjord av nyhetsbyrån Ritzau, ger då följande resultat:

Socialdemokratiet 25,5 procent
Radikale Venstre 4,9 procent
Socialistisk Folkeparti 4,6 procent
Enhedslisten 8,7 procent
Alternativet 7,5 procent
Venstre 17,4 procent
Dansk Folkeparti 19,7 procent
Konservative Folkeparti 3,3 procent
Liberal Alliance 7,7 procent

Bland rosenrabatter och nattliga hemsökelser

Birgitta åkte till Uppsala i går: Hon skulle skicka foton till förlaget, som ska ge ut hennes memoarer. Så jag var ensam kvar ute i sommarhuset. Dock inte helt ensam under dagtid. En ung dam från ett trädgårdsföretag Birgitta hade fått tips om grävde om och rensade den rosenrabatt hon har i en långsträckt och hyggligt djup bergsskreva – jag vet, för jag hjälpte henne med det här jobbet en gång i världen när jag var ung och stark. I går tyckte jag faktiskt uppriktigt synd om Birgittas grävhjälp. Det var kvävande, nästan kvalmigt hett.

Hon skulle komma tillbaka i dag för att slutföra arbetet, och just nu såg jag, att hon kom uppför slänten upp mot huset med sin skottkärra. Kvar att göra är bland annat att sprida ut säckar med rosjord i den här skrevan.

Men vädret är bättre lämpat än i går för det här inte alldeles lätta jobbet. Det är visserligen sol, men trädkronorna rör sig i vinden, och luften är ganska kylig, kände jag, när jag var nere vid brevlådan för att hämta upp morgontidningarna.

Jag har haft en egendomlig natt, inte bara på så sätt att jag har sovit ensam i vårt sovrum. Eftersom jag tar av min läkare föreskrivna urindrivande tabletter, om än inte på kvällen, tvingas jag att också under natten gå på toa ett ofta stort antal gånger. Jag är van vid det här, så det är inte så besvärligt som det kanske låter – oftast somnar jag ganska lätt om.

I natt vid ett sånt här tillfälle hade jag dock svårt att somna om. Det var fortfarande kvävande varmt inomhus, men ute hörde jag kraftig blåst, och när jag tittade ut på inre gårdsplanen, som är upplyst av en nattlampa, såg jag, att marken var våt – det hade regnat!

När sömnen ändå inte ville infinna sig i vilken liggställning jag än la mig, tog jag med mig täcket och gick till TV-rummet och placerade mig i stället i min laminostol, som brukar ha en rogivande inverkan på mig. Det kändes skönt och rätt – men plötsligt hörde jag ett klapprande ljud. Inte hela tiden, men det kom tillbaka och var absolut ingen nattlig inbillning. Jag tittade ut på gårdsplan men såg inget där, och dörren till växthuset nedanför syrenhäcken var så vitt jag visste stängd. Så vad i helvete var det som klapprade?

Märk att jag inte alls var skärrad – jag är inte det minsta mörkrädd, och jag tror inte på övernaturliga fenomen.

Till slut kom jag på vad det förmodligen var. Jag hade stängt båda dörrarna till mitt tillfälliga sovrum, där det också finns en öppen spis med skorsten rakt upp genom taket. Fråga mig inte exakt hur, men jag gissar att det var draget från den som då och då fick dörren mot glasverandan att klappra.

Nå, eftersom jag vill ha lugnt när jag sover, återvände jag till min säng i sovrummet.

Längre fram i dag kommer Birgitta tillbaka, dock först efter att ha stannat till i Östhammar för att handla några saker till dotterns, Annas, förestående födelsedag.

Norge: Spretiga resultat – men MDG klarar kanske spärren

I förra stortingsvalet, år 2013, blev utfallet det här:

Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent

Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti – det sist nämnda partiet har dock haft en intern debatt om att byta sida, alltså i stället stödja en röd-grön regering.

I den ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och väl inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget.

Miljøpartiet De Grønne är i princip blockneutralt, även om det i en rad kommuner har samarbete med den röd-gröna sidan.

I TNS Gallups mätning 6 juni för TV2 fördelar sig partisympatierna så här:

Høyre 23,9 procent (- 1,2 procentenheter)
Fremskrittspartiet 14,7 procent (- 0,9)
Venstre 4,8 procent (+ 1,0)
Kristelig Folkeparti 4,1 procent (- 0,5)
Senterpartiet 5,9 procent (- 0,4)
Arbeiderpartiet 34,9 procent (- 1,0)
Sosialistisk Venstreparti 4,5 procent (+ 1,9)
Rødt 2,2 procent (+ 0,4)
Miljøpartiet De Grønne 4,1 procent (+ 1,1)

Jag konstaterar åter igen, att norska opinionsmätningar sällan är samstämmiga, så när det gäller den långsiktiga trenden för de olika partierna, måste vi kolla olika mätningar under en längre period. En intressant sak med den här mätningen – om den nu är korrekt – är att MDG för första gången på ett tag klarar spärren.

Ísland: Politiskt obunden kandidat favorit inför presidentvalet

Den sittande isländske presidenten, Ólafur Ragnar Grimsson, kandiderar inte för en ny period.

Sammanlagt åtta kandidater har anmält sitt intresse för att bli Íslands nästa president, men striden kommer av opinionsmätningarna att döma att stå mellan två av pretendenterna.

Leder, nu senast i en mätning från MMR, gör Guðni Th Jóhannesson, historiker med inriktning på modern isländsk politik med visst fokus på just presidenter. Jóhannesson, som har blivit känd genom medverkan i TV, är inte medlem i något politiskt parti.

Den andre att räkna med är Davíð Oddsson, tidigare under en lång period statsminister och hemmahörande i Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), ett borgerligt liberalt och konservativt parti.

Med drygt tre veckor kvar till valet leder Jóhannesson med 59,2 procent av väljarna bakom sig.

Oddsson har visserligen ökat något sen förra mätningen men stöds ändå bara av 20,1 procent.

Oddssons sympatisörer är främst anhängare till de båda borgerliga regeringspartierna, medan Jóhannesson stöds av en majoritet av samtliga oppositionspartiers väljare.

Ísland: Nytt liberalt parti ritar om partikartan

Jag skrev här om dagen om det politiska läget i Ísland, men eftersom den undersökning jag där refererade inte var helt färsk och det just har kommit en ny undersökning med mycket intressanta opinionsförändringar, tar vi alltsammans, även bakgrundsinformationen, från början igen:

Ísland leds av en borgerlig koalitionsregering, bestående av Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), ett borgerligt både liberalt och konservativt parti, lett av Bjarni Benediktsson, och Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), ett liberalt och centristiskt parti, lett av Sigmundur Davíð Gunnlaugsson. Båda partierna har 19 mandat i Alltinget (Riksdagen).

Statsminister Gunnlaugsson hamnade i våras i ett orkanliknande blåsväder, sedan media hade avslöjat, att han och hans hustru hade gömt undan pengar i ett skatteparadis i Karibien. Han har förnekat att han skulle ha gjort något olagligt och sa, att han skulle sitta kvar på posten som statsminister, men avdelningar i hans eget parti och ungdomsförbund samt desamma i koalitionspartnern krävde hans avgång, allt detta under det att jättestora demonstrationer med kanske så mycket som 20.000 deltagare genomfördes utanför Alltinget

Statsministern retirerade först så långt, att han sa, att han skulle ta time out. Nästa steg var att be presidenten, Ólafur Ragnar Grimsson med politisk bakgrund i koalitionspartnern Sjálfstæðisflokkurinn, upplösa parlamentet och utlysa nyval men Gunnlaugsson fick stöd varken från presidenten eller dennes gamla parti, som man ju sitter i koalition med. Och till sist tvingades statsministern slänga in handduken och meddela sin avgång.

Till ny statsminister föreslås vice ordföranden för Framsóknarflokkurinn, Sigurður Ingi Jóhannsson.

Sigmunður Davíð Gunnlaugsson meddelade då, att han tänkte stanna som ordförande i Framsóknarflokkurinn.

Mandatfördelningen i Alltinget är sedan det senaste valet (27 april 2013) den här:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), ett borgerligt både liberalt och konservativt parti, lett av Bjarni Benediktsson, 19 mandat, 26,7 procent
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), ett liberalt och centristiskt parti, lett av Sigmunður Davíð Gunnlaugsson, 19 mandat, 24,4 procent
Samfylkingin (Samlingsfronten), ett socialdemokratiskt parti, lett av Árni Páll Árnason, 9 mandat, 12,9 procent
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), ett ekosocialistiskt och feministiskt parti, lett av Katrín Jakobsdóttir, 7 mandat, 10,9 procent
Björt framtíð (Ljus framtid), ett liberalt parti, numera lett av Óttarr Proppé, 6 mandat, 5,1 procent
Píratar (Piratpartiet), ett populistiskt parti, lett av Birgitta Jónsdóttir, 3 mandat, 5,1 procent

De här siffrorna har ändrats mycket, inte bara under den nu pågående krisen, och i den allra senaste opinionsmätningen, gjord av Félagsvísindastofnun för Morgunblaðið, tagit sig över femprocentsspärren och det med råge.

Det nya partiet heter Viðreisn (Renässans) och får stöd av hela 7,9 procent. Inrikespolitiskt är det borgerligt och liberalt, likt Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), utom på en punkt – dess ledare, Benedikt Jóhannesson, har för övrigt själv varit medlem i Självständighetspartiet. Här är det bärande skälet till att bilda ett nytt parti att den sittande borgerliga regeringen inte har uppfyllt sitt vallöfte om folkomröstning i EU-frågan. Jóhannesson är nämligen en mycket övertygad EU-anhängare.

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), det regeringsparti som för egen del inte har varit berört av den pågående politiska krisen, till och med ökat en aning, backar nu med hela 4,3 procentenheter och hamnar då på 23,9 procent. Uppenbarligen har partiet tappat EU-entusiastiska anhängare till Renässans.

Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), som har varit nere på rekordlåg nivå, stöds nu av 11,8 procent, en ökning om 3,6 procentenheter.

Raketen i isländsk politik har under lång tid varit Píratar (Piratpartiet), som från att ha varit minsta parti i valet sedan har tävlat med Självständighetspartiet om positionen som största parti. I den aktuella mätningen stöds partiet av 28,3 procent (+ 2,5 procentenheter). Den senaste utvecklingen gör Piratpartiet till Íslands utan konkurrens största parti.

Det andra nya partiet i det isländska Alltinget, Björt framtíð (Ljus framtid), har haft ledarkris och länge legat under landets femprocentsspärr men såg nu ut att klara den. I den aktuella mätningen ligger partiet dock på 3,8 procent (- 0,6 procentenheter), alltså under spärren. Det förefaller nu vara allt mer osannolikt, att det här partiet skulle finnas kvar i Alltinget efter nästa val.

Återstår landets två vänsterpartier.

Socialdemokratiska Samfylkingin (Samlingsfronten) gjorde ett uselt resultat i förra alltingsvalet, och det ser inte bättre ut för partiet nu heller. Partiet minskar ytterligare (- 1,7 procentenheter) i den aktuella mätningen och hamnar då på 7,2 procent. Vi talar här alltså om ett parti, som i perioder har varit ett av Íslands ledande partier.

Den här utförsbacken har väl bidragit till att det har gått bättre för Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), som i den här mätningen dock åter igen backar med 2,4 procentenheter) men då ändå hamnar på 16,5 procent.

Danmark: Inga politiska jordskred

Vi startar som vanligt med resultatet i det senaste folketingsvalet, 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Voxmeters senaste mätning, för Ritzau den 5 juni, ger följande resultat:

Socialdemokratiet 25,8 procent
Radikale Venstre 4,9 procent
Socialistisk Folkeparti 4,6 procent
Enhedslisten 8,0 procent
Alternativet 8,4 procent
Venstre 17,3 procent
Dansk Folkeparti 19,6 procent
Konservative Folkeparti 2,9 procent
Liberal Alliance 7,4 procent

Sammanvägningen av dessa och andra mätningar i Ritzau Index, som görs av nyhetsbyrån Ritzau, ger då följande resultat:

Socialdemokratiet 25,8 procent
Radikale Venstre 4,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,5 procent
Enhedslisten 8,5 procent
Alternativet 7,4 procent
Venstre 17,8 procent
Dansk Folkeparti 19,7 procent
Konservative Folkeparti 3,0 procent
Liberal Alliance 7,6 procent

Inga stora förändringar har skett för de tre stora partierna, som är relativt ense om flykting- och invandringspolitiken. Också övriga partier håller på det hela taget sina ställningar.

Finland: Vänsterförbundet får ny ordförande

Sedan Paavo Arhenmäki meddelade, att han inte ställer upp för omval till posten som partiordförande i Vasmistoliitto (Vänsterförbundet), har tre personer kandiderat till ordförandeposten, och en medlemsomröstning i två omgångar har sedan genomförts om vem som skulle utses till posten. 63 procent av partimedlemmarna röstade.

Vann, med 62 procent av rösterna i den första valomgången, 68,57 procent i den andra, gjorde 29-åriga Li Andersson från Åbo, riksdagsledamot med bakgrund som ordförande i partiets ungdomsförbund.

Politiskt vill Li Andersson driva frågor som jämställdhet, arbetsliv och sysselsättning. Hon nämner särskilt förbättrad kvalitet i arbetslivet och vaktslående om demokratin. När det gäller sysselsättningspolitiken, säger hon, att man även där måste beakta de utmaningar klimatförändringen ställer oss inför.