Varför har Forex bank märkliga och helt irrelevanta uppgifter lagrade om mig?

Måndagen använde jag för ärenden som, utöver provtagningen på vårdcentralen, måste utföras inne i stan. Jag hämtade ut kemtvätt, köpte ny länk till den trådlösa routern, handlade på ett apotek som ingår i den statliga Apoteket-kedjan samt på den intilliggande Pressbyrån och besökte två banker. Det är det senare det här ska handla om.

Jag har liksom Birgitta Handelsbanken som min bank, i mitt fall efter det att två andra banker där jag mycket länge har varit kund hade aviserat, att de skulle sluta med kontanthantering. Jag använder av princip inte kort utan kontanter, så jag tog fasta på att chefen för Handelsbanken i Uppsala i en intervju i Upsala Nya Tidning lovade, att de skulle fortsätta med kontanthantering.

Det funkade till att börja med bra, men det belopp man får ta ut per dag har sedan ändå reducerats till 5.000 kronor, vilket i december med sina många julklappsköp förorsakade mig problem och nu under sommarhalvåret då vi bor i det handelsbankslösa Öregrund ger mig ständiga problem.

I måndags hade både jag och hustrun ärenden till vår bank, där bara en enda öppen kassa vållade mycket lång köbildning. Fast sen, strax innan det var vår tur, meddelade kassörskan, att det av någon anledning inte längre gick att ta ut kontanter. Det visade sig, att deras automat ute på gatan också var ur funktion. Detsamma gällde, visade det sig, när Birgitta frågade, automaten vid Stora torget. Så till slut gick vi till S:t Per, där hustrun, som har kort, från sitt konto lyckades ta ut tillräckligt mycket pengar för att kunna låna också mig det jag behövde.

Sen skildes våra vägar.

Eftersom det i Handelsbanken inte längre går att betala räkningar med kontanter, har jag börjat gå till Forex med de inbetalningskort jag får från till exempel en bokklubb jag är medlem i. Det har hittills fungerat utmärkt, och kötiden har sällan varit något att irritera sig över. Forex’ kontor i Uppsala ligger dessutom mycket centralt vid Kungsgatan, mitt emot navet för stads- och länsbussarna samt Centralstationen.

Jag har egentligen inte vetat något om Forex bank, bara kunnat konstatera, att den fungerar bra och är specialiserad på valutaväxling – länge trodde jag att det rörde sig om en amerikansk bank, men när jag nu av skäl som jag ska återkomma till har kollat, visar det sig, att den är svensk, förr till och med statsägd.

I måndags var jag alltså på Forex för att sätta in en struntsumma på Journalistförbundets konto, två månadsavgifter för pensionär. (Jag har under hela mitt yrkesverksamma liv varit fackligt organiserad i Journalistförbundet.) Jag är en hyggligt social person, så jag sa också, att mitt i svenska öron kanske egendomliga namn har sin förklaring i att jag är född i Estland. Och när killen på andra sidan disken förklarade, att jag måste betala en avgift för min penningöverföring, sa jag glatt, att jag gärna betalade det, eftersom jag är en hängiven vän av kontanttransaktioner.

Den unge mannen i luckan knappade på sin dator, övervakad av en inte heller särskilt ålderstigen kvinnlig kollega – han var uppenbarligen under utbildning. Det senare kunde ju ha förklarat, att den här ytterst enkla transaktionen drog ut på tiden, men han såg brydd ut, så jag frågade, om det var några problem.

Då frågade han mig plötsligt, om jag var politiskt aktiv. Nja, jag har varit, förklarade jag, senast som ledamot i Kulturnämnden i Uppsala, men nu när jag snart är 80 år har jag inte längre några förtroendeuppdrag. Varför var jag då medlem av Journalistförbundet? Jag förklarade, att det här var ett seniormedlemskap som jag upprätthöll för att bland annat kunna läsa mitt gamla förbundsorgan, Journalisten.

Vid det här laget började jag bli både förbryllad och irriterad, men innan jag hann fråga mer, började han också ställa frågor om min hustru, som alltså i motsats till mig inte använder Forex bank. Jag förklarade, att hon heter Birgitta Dahl och bland annat har varit Sveriges miljöminister.

Men varför i all sin dar ställde han de här till synes helt irrelevanta frågorna? Jag fick ett ganska svävande svar, som gick ut på att det hela hade med bankens säkerhet att göra.

När jag till slut hade fått i väg mina pengar till Journalistförbundet, gick jag därifrån med dålig smak i munnen. Jag har alltid skött mina bankaffärer, och när blev det något tvivelaktigt att under hela sitt liv i vartenda val ha röstat på Socialdemokraterna och dessutom ha arbetat för och haft uppdrag för partiet, i hustruns fall dessutom ha varit Riksdagens talman?

Jag kan inte låta bli att jämföra med USA, eftersom jag alltså först felaktigt trodde, att Forex var ett amerikanskt företag.

Jag har några gånger, utan att ha några som helst problem att få visum, besökt USA (Los Angeles, New York, Washington). Jag har en gång i världen, på hans initiativ, träffat den amerikanske militärattachén, som ville träffa mig i min obestridliga kompetens om 1970-talets svenska kommunistsekter. Och nej, han ville inte ha namn – det skaffade sig amerikanerna säkert själva på annat sätt. Utan det här handlade mer om hur starka jag ansåg dem vara. Och på den punkten hade jag en föga alarmistisk hållning.

Men OK, hade Forex varit en amerikansk bank, kunde ju dess frågor ha bottnat till exempel i den ökande amerikanska muslimnojan.

Nu förstår jag ingenting. Kan Forex förklara sitt milt talat märkliga beteende?

Om data- och avloppsfixare

Jag har, mot mina vanor, inte skrivit några nya bloggtexter sedan i lördags. Nej, jag har inte varit sjuk, inte heller haft något datorhaveri, utan den här pausen har helt normala orsaker.

Efter Melodikrysset i lördags skjutsade oss vännerna Bengt och Inger till Jimmy och Margareta Mattssons sommarställe på Gräsö, där vår S-förening i Uppsala, Svartbäckens socialdemokratiska förening, hade avslutningsmöte inför sommaren.

Fast sen skjutsade oss Bengt och Inger till vår bostad i Uppsala, som vi de senaste dagarna har haft som bas för olika aktiviteter. På söndag fick vi besök av sonen, Matti, och hans dotter Ella. Matti hade lovat hjälpa oss med en del praktiska ting, allt från att byta svåråtkomliga taklampor till genomgång av våra datorer. Min dator uppdaterade han, inklusive att påbörja ett ganska tidskrävande byte av ett av programmen – han återvänder senare till våningen för att installera ett nytt och samtidigt byta min länk till den trådlösa routern till en mer kraftfull.

Under tiden busade lilla Ella med farfar och farmor – det började redan när hon kom och startade besöket med att gömma sig för oss nere på källarplanet.

Farmor lagade lunch, och den lilla tjejen åt av allt så att magen stod i fyra hörn.

Matti och Ella uppvaktade också far/farfar på 79-årsdagen, som egentligen infaller först den 19 juni. Matti hade konspirerat med Birgitta, som i present till samma kommande födelsedag har rensat mitt stora stenparti och också köpt några nya stenpartiväxter. Han hade köpt två kassar med stenpartiväxter, både sådana jag har haft men som har gått ut och några nya, som jag har haft på min önskelista.

I morgon ska jag placera ut de nya växterna i stenpartiet, och sen får jag hjälp med planteringen av Birgitta.

Efter den nämnda lunchen, när jag skulle diska, visade det sig, att vattenavrinningen i diskhon i vårt lilla kök var minimal, dessutom att det läckte ur avloppsröret ner i skåpet under. Det här stoppades och torkades upp, och i går lyckades Birgitta få en rörfirma vi tidigare har anlitat att skicka en kille, som snart hade rensat röret och fixat läckan.

Melodikrysset nummer 23 2016

Jag är i tidsnöd, så den allra sista frågan skulle jag ha behövt göra fler nätsökningar på, eftersom jag inte har sett filmen, vars namn tydligen är ”Arthur”.

Och den där låten, som jag tror hette ”Sentimental”, sjöngs väl av Julio Iglesias.

Brolle var det som sjöng ”Peggy Sue” av Buddy Holly, men jag har för egen del aldrig sett Buddy Holly-musikalen.

Resten var lätt som en plätt, även om jag tyckte att karaokeversionen av ”Avundsjuk”, Nanne Grönvalls hit från 1998, närmast var ett mordförsök på originalet.

Men alternativa versioner är ju en av Anders Eldemans specialiteter. Ett exempel i dagens kryss var att spela ”I natt jag drömde” på samiska. Men själklart kände jag igen den. Jag har ju med den i min sångbok från 1970, ”Upp till kamp! Sånger om arbete, frihet och fred”.

I den fanns för övrigt ytterligare en av de i dag spelade låtarna med, ”Den vackraste visan om kärleken”, skriven av Ture Nerman och tonsatt av Lille Bror Söderlundh.

Arja Sajonmaa har jag det mesta av i min privata skivsamling, däribland hennes Mikis Theodorakis-inspelningar, till exempel ”Margarita Margaro”.

Och Povel Ramel tror jag jag har allt av som finns utgivet på skiva. Så varför skulle jag inte känna igen en så pass vanlig ramelskapelse som ”Det är de små, små detaljerna som gör det”. I den spelar ett ur en viktig roll.

Som de som regelbundet läser mig säkert förstår, hör Nat King Cole till den sortens artister som jag uppskattar. I dag fick han starta krysset med ”The Lazy Hazy Crazy Days of Summer”.

Bland de sommarsånger jag lärde mig redan i småskolan fanns ”Sommarvandring”, ofta också benämnd efter sin första rad, ”Röda stugor tåga vi förbi”. Fast i dag ville Eldeman modernisera ”tåga” till ”tågar”.

Men tro nu för den skull inte att jag musikaliskt sitter fast i forntiden. I dag lyssnade jag till exempel också gärna på R.E.M. (som i krysset skulle skrivas REM), och då inte bara på grund av låttiteln som jag sympatiserar med, ”Loosing My Religion”.

Och så går vi i mål med en faktiskt väldigt fin insjungning av ”Jag och min far”, gjord av Olle Ljungström. Det blir tomt efter honom.

Här i huset blir det också strax tomt – hustrun och jag åker till S-föreningens sommaravslutning hos Jimmy och Margareta Mattsson i deras sommarhus på Gräsö.

Bland rosenrabatter och nattliga hemsökelser

Birgitta åkte till Uppsala i går: Hon skulle skicka foton till förlaget, som ska ge ut hennes memoarer. Så jag var ensam kvar ute i sommarhuset. Dock inte helt ensam under dagtid. En ung dam från ett trädgårdsföretag Birgitta hade fått tips om grävde om och rensade den rosenrabatt hon har i en långsträckt och hyggligt djup bergsskreva – jag vet, för jag hjälpte henne med det här jobbet en gång i världen när jag var ung och stark. I går tyckte jag faktiskt uppriktigt synd om Birgittas grävhjälp. Det var kvävande, nästan kvalmigt hett.

Hon skulle komma tillbaka i dag för att slutföra arbetet, och just nu såg jag, att hon kom uppför slänten upp mot huset med sin skottkärra. Kvar att göra är bland annat att sprida ut säckar med rosjord i den här skrevan.

Men vädret är bättre lämpat än i går för det här inte alldeles lätta jobbet. Det är visserligen sol, men trädkronorna rör sig i vinden, och luften är ganska kylig, kände jag, när jag var nere vid brevlådan för att hämta upp morgontidningarna.

Jag har haft en egendomlig natt, inte bara på så sätt att jag har sovit ensam i vårt sovrum. Eftersom jag tar av min läkare föreskrivna urindrivande tabletter, om än inte på kvällen, tvingas jag att också under natten gå på toa ett ofta stort antal gånger. Jag är van vid det här, så det är inte så besvärligt som det kanske låter – oftast somnar jag ganska lätt om.

I natt vid ett sånt här tillfälle hade jag dock svårt att somna om. Det var fortfarande kvävande varmt inomhus, men ute hörde jag kraftig blåst, och när jag tittade ut på inre gårdsplanen, som är upplyst av en nattlampa, såg jag, att marken var våt – det hade regnat!

När sömnen ändå inte ville infinna sig i vilken liggställning jag än la mig, tog jag med mig täcket och gick till TV-rummet och placerade mig i stället i min laminostol, som brukar ha en rogivande inverkan på mig. Det kändes skönt och rätt – men plötsligt hörde jag ett klapprande ljud. Inte hela tiden, men det kom tillbaka och var absolut ingen nattlig inbillning. Jag tittade ut på gårdsplan men såg inget där, och dörren till växthuset nedanför syrenhäcken var så vitt jag visste stängd. Så vad i helvete var det som klapprade?

Märk att jag inte alls var skärrad – jag är inte det minsta mörkrädd, och jag tror inte på övernaturliga fenomen.

Till slut kom jag på vad det förmodligen var. Jag hade stängt båda dörrarna till mitt tillfälliga sovrum, där det också finns en öppen spis med skorsten rakt upp genom taket. Fråga mig inte exakt hur, men jag gissar att det var draget från den som då och då fick dörren mot glasverandan att klappra.

Nå, eftersom jag vill ha lugnt när jag sover, återvände jag till min säng i sovrummet.

Längre fram i dag kommer Birgitta tillbaka, dock först efter att ha stannat till i Östhammar för att handla några saker till dotterns, Annas, förestående födelsedag.

Melodikrysset nummer 22 2016

Hustrun och jag såg på film i går – Stanley Kubrick’s ”Barry Lyndon” på video – så det blev lite sent, men upp kom jag ändå i tid för Melodikrysset.

Jag gillar och samlar på film, och jag har också mängder av barnfilmer, faktiskt inte bara för barnbarnens skull. Bland barnfilmerna finns förstås ”Emil i Lönneberga”, så varför skulle jag inte genast känna igen en sång som handlar om Ida och Emil, även om den som i dag spelas instrumentalt av Malmö symfoniorkester?

Det luriga med Bamses dunderhits är att texten handlar om något annat än den lånade melodins originaltext gjorde. Förlagan till dagens dunderhit var förstås Sareks ”Genom eld och vatten” i Melodifestivalen 2003.

Den andra av de två manliga skådespelare som efterlystes var Rolf Lassgård – jag tar honom först, därför att också han sjöng en låt för barn, ”Kommissarie Tax”. Den andre sångaren, Jarl Kulle, hade säkert de flesta lättare att känna igen på rösten. Jag har aldrig själv tidigare hört honom sjunga ”Jag är blott en man”, men jag såg och hörde honom tidigt på scen i ”My Fair Lady”.

På sextiotalet arbetade jag i tre omgångar som ledarskribent på numera nedlagda Örebro-Kuriren och bodde då också periodvis i Örebro. Dock har jag aldrig sett stadens revykung Hjalmar (Peter Flack) på scen; honom känner jag till via TV.

”O, min Carl Gustaf” känner jag förstås till som den sång som Kjerstin Dellert sjöng vid kungabröllopet 1976 – men jag vet också, att den stammar från en Emil Nordlander-revy 1901. Fast i dag hörde vi den i dragspelsversion.

Annars har ju Anders Eldeman sina favoriter, men till hans försvar ska sägas, att de inte alla hör hemma i samma tid eller genre.

Takida har alltså tidigare förekommit i krysset. Fast i dag fick vi höra ”Better” ur deras senaste album, ”A Perfect World”.

Och helt uppenbart har Eldeman en böjelse för Martin Stenmarck, vars ”Du tar mig tillbaks”, ett bidrag i årets Melodifestival, han spelade i dag.

Mer klös var det då i ”All That She Wants” med Ace of Base.

Till de lättaste uppgifterna i dag hörde väl att känna igen Rod Stewarts ”(I’m) Sailing” från 1970. Rod sjöng den förstås på engelska. Jag minns den här låten inte minst för att den vid en klassfest framfördes av Fredrik Karpmyr, klasskamrat till vår dotter Kerstin.

Därmed är vi ute på havet. I dag spelade Eldeman ”Gamla Nordsjön”, detta för att markera att Nordsjön inte är en sjö utan ett hav.

”Ta mig till havet” spelades i dag instrumentalt, men Peter Lundblad sjöng den med text 1986, och den texten har jag ett speciellt förhållande till, i dubbel bemärkelse. Min äldre kusin Kreete älskade den här sången, så en sonson sjöng den på hennes begravning. Och sen, när jag och Birgitta var på besök i Estland och också var i min forna hemby Juminda på en halvö ut i Finska viken, träffade vi där Kreetes söner, som var där för att uppfylla moderns sista önskan: att hennes aska skulle strös i havet utanför den by, där hennes och också mitt liv startade.

Vi avslutar i dag på samma tema, döden.

Bland minnena efter min egen också döde bror Matti finns en del skivor, bland dem den med Ainbusk Singers, där den nu likaledes döda Josefin Nilsson sjunger ”Älska mig som jag är”.

Döden, döden – ibland kommer den när man minst har anat det.

Det får vi leva med.

Fallet med den ensamma pensén

Här i Öregrund pågår det kabel-TV-dragning, vilket sätter spår bland annat längs Håkanssonsgatan, där vi bor: Innanför den asfalterade trottoaren har kabeldragarna lämnat efter sig en jordremsa, som ser ut som världens längsta rabatt.

Några, möjligen några inte helt nyktra ungdomar på lekhumör, har tydligen också sett den här jordsträngen på samma sätt, för här om dan såg jag, på väg till Coop Konsum, en ensam, blommande pensé planterad i den här ”rabatten”. Huruvida den är knyckt på Coop Konsums utomhusutställning av blommor att köpa och plantera eller kommer från någon park eller hemträdgård vet jag inte.

Men pensén stod där också i dag och blommade vackert.

En bukett med liljekonvaljer, gullvivor, trädgårdsklint och midsommarblomster

Jag var under min skoltid en ganska ovanlig pojke: Jag anlade själv en blomrabatt och företog då och då blomstervandringar till hagar i Juni och Nyland, nära det Juniskär där jag på den tiden bodde. De här vandringarna ledde ofta till buketter av vildblommor, alltid till min mamma på Mors dag.

På den vägen är det fortfarande, även om min mamma är död – numera plockar jag alltid en bukett till våra barns mor, Birgitta. I morse, halv sju, gick jag ut i trädgården i morgonrock och plockade en morsdagsbukett: liljekonvaljer, gullvivor, trädgårdsklint och midsommarblomster.

I går hade jag varit på Coop Konsum här i Öregrund och köpt hem ingredienser till den smörgåstårta jag också serverar till frukost på Mors dag. Det blev en ganska maffig sak, som kommer att räcka till två måltider till: ett par lager fullkornsbröd, en fyllning av gräddfil, majonnäs och pepparrot, rostbiff och rökt skinka, fyra sorters paprika (bland annat en svart), salladsblad, persilja, citron och skivor av tomat. Till det juice och svart, nybryggt kaffe.

Men innan vi åt morsdagsfrukost, uppvaktade jag våra barns mor på sängen.

Som vanligt hade jag införskaffat sommarläsning, uppdelad i två paket.

Det mindre av dem innehöll tre deckare, skrivna av Arnaldur Indriðason, Anna Jansson och Michael Connelly.

Det allmänt skönlitterära paketet innehöll två böcker av Karin Boye och en av vardera Ian McEwan, Harper Lee, Colette, George Orwell och Eva Swedenmark.

Och så gav jag Birgitta en slant att köpa nya blommor med i Eds trädgård i Östhammar. Jag har förstått att det främst blir några nya rosor till den bergsskreva hon har en av sina många rabatter i.

Av barnen har hittills Matti ringt och morsdagsgratulerat sin mamma. Och då passade också Mattis lilla Ella på att gratulera farmor på Mors dag.

Melodikrysset nummer 21 2016

Dagens kryss innehöll en del saker som inte riktigt hör hemma i min kunskapssfär, men jag löste det ändå utan större problem.

De för mig svåraste frågorna är ofta knutna till TV-serier, och särskilt såpor ser jag aldrig. Men i dagens avslutande fråga hade jag i båda fallen varannan bokstav, och den sista seriens namn kom jag efter läsaringripande på, ”En värld i krig”. Och sen kom jag så småningom på att det också fanns en annan engelsk TV-serie som hette ”I vår herres hage”.

För egen del ser jag hellre långfilmsklassiker, så till exempel i går kväll såg hustrun och jag i TV Stanley Kubricks ”Ärans väg”.

Men för att fortsätta på TV-linjen: ”Simpsons” har jag faktiskt aldrig sett något enda avsnitt av, men jag har förstås under bläddrande mellan kanalerna halkat in också på den, så jag vet, att huvudfiguren där heter Homer Simpson.

Walt Disney, bland annat ”Djungelboken”, har jag däremot i våra VHS- och DVD-hyllor, så det var inte särskilt svårt att bara med hjälp av begynnelsebokstaven räkna ut, att det som spelades handlade om elefanter. Det vi hörde var ”Överste Hathis marsch”.

Krysset öppnades med Eva Eastwood och ”Han är kung”. Redan där fick jag fundera lite, eftersom Eastwood inte hör till mina personliga favoriter.

Det gör inte Charlotte Perrelli heller, men hennes ”Hero” från Melodifestivalen 2008 kom jag åtminstone i håg.

Det sista gällde faktiskt också Katrina And the Waves, åtminstone deras ”Walking On Sunshine”.

Dolly Parton har jag till och med en del skivor med i min egen skivsamling, och det var heller inte våldsamt svårt att komma på, att den vi också skulle förknippa hennes ”I Will Always Love You” med var Whitney Houston.

Disco är inte riktigt min musik, men jag tycker faktiskt att det svänger bra om Donna Summer i ”Hot Stuff” från 1979.

Bobby Darin minns jag från mina yngre år, och hans ”Things”, senare en ännu större hit med Nancy Sinatra, är en sån där låt som fastnar i melodiminnet.

Och jag gillar också ”Walk On the Wild Side” med Lou Reed.

Leif Anderssons radioprogram med musik från swingepoken var under många år en av mina radiofavoriter, så visst mindes jag signaturen till hans ”Smoke Rings”, som här i krysset av någon anledning ska skrivas ”Smokerings”.

Och så avslutar jag dagens redovisning med Thorstein Bergmans fina ”Om du nånsin kommer fram till Samarkand”, i dag spelad av Lars Roos.

Jag har träffat och lyssnat på Thorstein i olika sammanhang, bland annat under en socialdemokratisk partikongress, där han gjorde ett sångprogram. Han har under hela sitt liv verkat inom arbetarrörelsen, till och med varit anställd av ABF, och när arbetarrörelsens sångbok ”Tidens sångbok” försvann, gjorde han på nytt förlag en ny sådan sångbok, ”Den nya tidens sångbok”.

Jag gillar människor som aldrig ger upp.

Dagsutflykt som ändade med en bukett bondsyrener

Jag brukar samla ihop olika ärenden jag måste utföra i Uppsala och då och då göra en ärenderesa in till stan.

När det blev den här gången bestämdes av att jag lyckades få med mig fel rock när jag hade varit på kusinträff (på Birgittas sida) i lördags. Själv hanns jag upp på busstationen innan bussen till Öregrund hade avgått och anlände således rocklös till sommarvistet. Nå, ingen skada skedd till följd av detta; vi har haft sommarvärme.

Min egen rock fanns dock kvar hemma hos Kjell och Görel, värdparet till kusinträffen.

Så jag tog mejlkontakt med Kjell och aviserade så småningom mitt återtagande av rocken till tisdag efter lunch.

I förmiddags tog jag bussen till Uppsala och från busstationen taxi hem till Kjell, som väntade med rocken. Kunde också konstatera att vädret i Öregrund i morse var råkallt, medan det i Uppsala var full sommarvärme.

Sen fortsatte jag till vår lägenhet på Idrottsgatan, närmast för att jag och Birgitta här om kvällen såg en filmatisering av Laurie Lees ”Cider med Rosie”, en bok vi båda uppskattade, när vi läste den i början av 1970-talet. I bokhyllan hittade jag också samme författares ”Jag gick mig ut i världen en sommarmorgon”, så jag tog med också den till Öregrund.

Sen gjorde jag övriga stadsärenden: var på banken och tog ut mer kontanter (jag är en obotlig kontantkund), lämnade in kemtvätt i Forumgallerian och gjorde genast av med en del av pengarna genom att köpa böcker i Lundeq i samma hus – det är Mors dag plus Annas födelsedag snart, och då kan ni förstå att jag inte kan berätta vad jag köpte.

Därefter var det dags att ta öregrundsbussen tillbaka till sommarvistet. Jag läste till att börja med Aftonbladet, men blev snart störd av en man som klev på bussen vid Gränby centrum. Han betedde sig som om han var otroligt berusad eller möjligen snarare drogad: verkade långa stunder prata i telefon utan att, vad jag kunde se, ha någon telefon, sökte kontakt med framför allt ensamma damer, gick omkring i bussen, stod i gången bredvid sin plats, klagade plötsligt över att han ine kände igen några och tydligen inte ens vägen till Alunda, dit han enligt biljettbeställningen var på väg. Hela resan till Alunda blev ett stycke absurd teater, detta utan att chauffören gjorde det minsta för att ingripa.

Väl hemma i vårt sommarhus möttes jag av Birgitta med en god middag, och på köksbordet stod en stor bukett blommande bondsyrener, årets första.

Melodikrysset nummer 20 2016

Jag är tillfälligt inne i stan, Uppsala, denna lördagsmorgon, men i kväll är jag åter tillbaka i Öregrund. Men var man lyssnar på och löser Melodikrysset gör ju detsamma.

Den enda riktigt svåra frågan för mig i dag var den alla sista, men jag klarade den med hjälp av alla hjälpbokstäver jag hade fått. Jag kände varken igen artisten eller visste vilket TV-program det vi hörde hade hämtats från. Två av fyra bokstäver ifyllda fick mig att förstå, att det vi hörde härstammade från Idol, som jag aldrig någonsin har sett, och när det gällde sångarens efternamn, hade jag varannan bokstav och gissade rätt på resten: Lindström. Och jo, när jag googlade, fann jag, att det fanns en Daniel Lindström, som 2004 vann tävlingen med ”Coming True”.

Helmut Lotti hör väl heller inte till mina idoler, men hans ”Caterina” minns jag.

Nå, Ronald Reagan har heller aldrig varit någon idol, i det fallet politisk, för mig, men det är klart att jag har kläm på USAs presidenter, i vart fall de presidenter som har varit verksamma under min egen livstid.

Lena Nyman har jag sett live på scen (och dessutom förstås på film), och jag har henne även på skiva. Bodil Malmsten har vi massor av böcker av i bokhyllorna, och henne har jag dessutom haft brevkontakt med; dessutom följde jag hennes blogg ända till dess att hon dog. Nå, i dag fick vi höra Lena sjunga Bodils ”Damen trött”.

Min musiksmak och mitt musiklyssnande styrs inte av åldersgränser, och jag gillar också Veronica Maggio, vars ”Välkommen in” spelades i dag. Den finns på CDn ”Satan i gatan”.

Men i den andra ändan av åldersskalan hittar vi en radiofavorit från förr, trumpetaren Arne Lambert, i dag med ”Oh, mein Papa”.

En kul, lite äldre inspelning inledde dagens kryss, ”Vi bor på landet” med Bröderna Djup, härstammade från TV-programmet ”Nygammalt” 1979.

I TV har jag också sett Dame Edna, som vi idag hörde i ”I Will Survive”.

Sist i dag en hel radda filmmusik.

Det mesta har jag själv upplevt i någon biosalong eller framför TV, men Ennio Morricone har ju skrivit musik till så många filmer, att jag inte minns ur vilken dagens exempel var hämtat. Någon som vet?

”Always Look On the Bright Side of the Life”, som sjöngs av Eric Idle, förekom i ”Life of Brian” (”Ett herrans liv”) 1979.

Och den trevliga ”Goodness Gracious Me” med Sophia Loren och Peter Sellers förekom i ”Miljonärskan” (”The Millionairess”) från 1960.

ABBAs ”Mamma Mia” har jag sett som scenföreställning på Broadway – däremot har jag aldrig sett filmversionen. Hur som helst, som ljudillustration hörde vi ”Lay All Your Love On Me”.

Kvar då att skriva om är en film från 1940, ”Swing it, magistern”, med Alice Babs. I dag fick vi ur den höra ”Regntunga skyar”.

Nu ska jag strax åka i väg till en kusinträff på Birgittas sida av familjen.