Födelsedags- och midsommargäster

Inför midsommar har vi tagit hjälp med städningen och gräsklippningen – rabatter, finare än någonsin, och land håller Birgitta fortfarande själv i skick. Hon har till och med erbjudit sig att hjälpa till med planteringen av de stenpartiväxter hon gav mig på 78-årsdagen, som i år inföll på självaste midsommarafton.

Men dagen före midsommarafton/födelsedagen inträffade något som jag inte hade en aning om i förväg: Plötsligt klev sonen och hans familj in genom köksdörren. Birgitta visste förstås om det, men jag var över huvud taget inte inställd på något besök under min födelsedag och resten av midsommarhelgen. Fast där stod de nu: Matti, hans hustru Karin, treåriga Ella och hennes bara tio veckor gamla lillasyster Sofia. Kramar och stor glädje!

Nästa morgon, alltså på midsommarafton, uppvaktades jag på sängen med presenter.

Sonen delade med entusiastisk hjälp av Ella ut sina och familjens presenter, CD med Mark Knopfler, Freddie King, Elton John, Leon Russell och The Derek Truck Band och så ”From Another World” en skiva med dylanlåtar inspelade av artister från länder som Indien, Myanmar, Rumänien, Algeriet, Ungern och Egypten.

Av Birgitta fick jag filmen om Björn Afzelius och så böcker av Richard Ford och Richard Yates samt ett par böcker som speglar mitt intresse för barnkultur, en Gustaf Tenggren-biografi och så tryck och sjung-sångboken ”Och nu så vill jag sjunga”, 30 Astrid Lindgren-sånger med tryck-och-sjung-återgivning av melodierna. Dessutom fick jag en ny Marimekko-skjorta samt erbjudanden om ett par evenemang/förlustelser tillsammans.

På det fint dukade köksbordet stod dels födelsedagsbuketter, plockade i trädgården av Birgitta och Ella, dels smörgåstårta, ett måste vid vår familjs födelsedagar.

På eftermiddagen promenerade vi tillsammans till Hembygdsgården, på vars tomt midsommarstången snart skulle resas. Ella var framme och tittade, pratade också med några andra barn – hon är social, inte alls blyg. När sånglekarna kom i gång runt stången fanns hon självklart med, åtföljd av sin mamma. Matti höll lillasyster i famnen, och vi gamlingar stod vid staketet och tittade.

På hemvägen gjorde vi en liten promenad och tittade på sommarfagra lilla Öregrund.

Midsommarlunchen, som vi åt före utflykten till Hembygdsgården, blev en mycket traditionell sådan med sill samt två sorters rökt fisk, sik och röding. På kvällen serverade Birgitta kyckling gjord i ugn. Nästa dag grillade Matti och Karin olika slags kryddkorv. Vad som är roligt att se är att treåriga Ella inte kräver någon speciell mat – hon äter med god aptit det som bjuds.

Men vad som framför allt är glädjande är att hon har gott humör och tillit. När vi går till midsommarfirandet håller hon, som något självklart, farmor i handen, och med min hjälp väljer hon ut barnfilmer ur vår ganska stora barnfilmshylla. Hon leker intensivt med sakerna vi har i våra leksakslådor och gillar också trädgården, särskilt sniglarna som hon samlar ihop på den stensatta trädgårdsgången. Hon visar omedelbart att hon är hemmastadd hos farfar och farmor, kallar oss också så. Och så lär hon sig hela tiden nya saker, till exempel namnen på blommorna i trädgården. Har hon en gång hört, att den blå blomman som rikligt blommar i vår trädgård heter förgätmigej, heter den så i fortsättningen. Över huvud taget har hon ett mycket varierat och utvecklat språk för att vara bara drygt tre år.

Lillasyrran Sofia utvecklas dag för dag. I början verkade hon brydd när hon lämnade mammas eller pappas famn och hamnade till exempel i famnen på farfar, men snart fann hon sig och log soligt mot både mig och Birgitta.

I går, vid lunchtid, gav sig Matti och hans familj i väg till bussen mot Uppsala; besöket var över för den här gången.

Men vi fick löfte om att de kommer igen, då för ett kanske lite längre semesterbesök. Det här är ju Mattis barndomsland, och även Karin har fattat tycke för vår lilla stad.

Då är kanske vattnet tillräckligt varmt för bad, och Ella kommer att bli svår att få hem från Tallparksbadet.

Ett s-föreningsmöte, förlagt till Gräsö

Gräsö är en stor, mycket långsträckt ö, den tionde i storlek i Sverige. Den ligger som ett gigantiskt vindskydd framför hamnen i Öregrund, så nära att färden över i färja nästan är över, så snart färjan har lagt ut. Det finns drygt 700 fastboende på ön, men på Gräsö finns där utöver otaliga sommarhus dit det dessutom är svårt att komma utan att ha bil. Så det är alltid åtminstone en liten bilkö till färjan.

I lördags var jag och Birgitta på dagsutflykt till Gräsö – Bengt och Inger kom och hämtade oss i bil – vi behövde bara gå ner till grinden till vår tomt i Öregrund. Svartbäckens socialdemokratiska förening i Uppsala hade sedvanlig säsongsavslutning: försommarträff i Jimmy och Margareta Mattssons sommarhus på södra Gräsö.

De har ett oerhört fint sommarviste – Jimmy är gammal byggnadsarbetare.

Gamla var förresten de flesta som deltog – en mycket stor del av oss som bär upp de gamla folkrörelserna är i dag pensionärer. Bland de få yngre deltagarna fanns Jimmys och Margaretas dotter Cecilia med man och barn och så ordföranden i vår arbetarekommun hemma i Uppsala, blott 34-årige Gustaf Lantz. Fast här fanns han med som medlem i Svartbäckens socialdemokratiska förening, där vi först lärde känna honom.

Gustaf var ett av ombuden till partikongressen i Västerås, och det var han som stod för det politiska innehållet i den här skärgårdsutflykten: Han berättade för föreningsmedlemmarna om det politiska innehållet i kongressen, gav också en inblick i hur ett demokratiskt utskottsarbete ledde fram till en samstämmig linje, där faktiskt inte partiledningen i förväg kunde bestämma och diktera besluten. Eftersom också Birgitta och jag var med på kongressen, bad Gustaf sen Birgitta att ytterligare konkretisera bilden av kongressen.

Sen utmynnade det här i ett allmänt politiskt samtal – jag berättade till och med om hur det var att bygga upp socialdemokratin och, mer allmänt, demokratin på nytt i mitt gamla hemland, Estland.

Dess förinnan åt vi lunch ute på Jimmys och Margaretas långsträckta veranda. Bedo Kaplan, kurd till utsprunget, grillade grillspett och serverade till det sallad och en mängd läckra tillbehör. Och märk väl: vi förbrukade inte medlemmarnas medlemsavgifter – Bedo fick en hundring av var och en av oss för råvarorna, och dricka skulle var och en själv ta med sig. Jag och Birgitta hade tagit med en flaska alkoholfritt vin, men eftersom flertalet hade kommit i bil, drack man allmänt sådant som cider och mineralvatten.

När det blev uppbrott, skjutsade Bengt och Inger oss till vårt hus i Öregrund, där Birgitta klev av. Jag följde med i bilen fram till Konsum och köpte där ingredienser till en sen plockmiddag framför TVn.

Melodikrysset nummer 24 2015

I dag har vi haft en underbar sommarmorgon här i Öregrund. Trädgården blommar, övervägande i nyanser av blått: förgätmigej, midsommarblomster, trädgårdsklint, akleja. Även syrenerna blommar fortfarande här på den nordliga upplandskusten, de flesta i blålila, några i vitt. Och liljekonvaljer, i vitt, sticker fortfarande upp i den tätnande grönskan under den stora asken nere vid grinden.

Fast den vita rosen, midsommarrosen, har inte slagit ut än. Detta sagt som en naturlig övergång till dagens melodikryss, där vi i grekiskt original fick höra ”Vita rosor från Aten”, på sin tid hit även på svenska med Ann-Louise Hansson.

Nära till hands att nämna när man som jag befinner mig i skärgården är också ”Fiskarna i haven”, insjungen 1995 av Idde Schultz.

Annat som spelades i dag lät ganska jävligt, främst då (utan konkurrens) ”Are You Lonesome Tonight” med Ingvar Oldsberg.

Men jag ger faktiskt inte mycket för Amy Diamonds insjungning av ”Tomorrow” ur ”Annie” heller.

Sen hörde vi en artist som förekommer väldigt ofta i Melodikrysset, Jan Johansen, med en engelskspråkig version av hans bidrag i Melodifestivalen 1995, ”Se på mig”. Därmed inget ont sagt om Jan Johansen.

Lisa Nilsson förekommer då och då i krysset, men vem i helvete sjöng hon tillsammans med i ”Tears Never Dry”. Jag fick googla och hittade då en man jag aldrig har lagt märke till förut, Stephen Simmonds.

”Snö” med Laleh ur filmen ”Arn” (2007) har väl förekommit tidigare i krysset?

Mer främmande för dagens generation av krysslösare är väl optimisten (Ludde Gentzel) och pessimisten (Helge Harneman), ett välkänt par för min generation av radioter.

Också klassisk musik är svårt för många av dagens krysslösare, har jag förstått.

Det Robert Wells med flera spelade var ”Ungersk rapsodi” av Franz Liszt.

En mycket kär komposition för mig är Wolfgang Amadeus Mozarts ”Eine kleine Nachtmusik”. Den brukade jag och hon som sen blev min hustru spela sena kvällar på hennes nyinköpta radiogrammofon på Sturegatan 20 i Uppsala, där hon hade lyckats få lägenhet och dit också jag, bok för bok och pryl för pryl, flyttade in.

Operetter får man väl också hänföra till den smått klassiska sfären. I dag fick vi höra en lokalrevyinsjungning med Sigismund ur Ralph Benatzkys ”Värdshuset Vita Hästen” (1930).

Och lite exotiskt är det väl också att få höra sitar spelas, detta trots att instrumentet bland annat har använts av The Beatles. Sitar förknippar vi väl annars mest med indiern Ravi Shankar.

Och då passar det väl bra att avsluta dagens krysskåseri med ”Jag vill ju va’ som du” ur Disneys ”Djungelboken”. Originalet, skrivet av Rudyard Kipling, utspelar sig nämligen i Indien.

Själv ska jag och Birgitta nu göra en kortare resa, en dagstur till Gräsö, den stora ön utanför Öregrund. Där har våra vänner och partivänner Jimmy och Margareta Mattsson sin sommarstuga, och sosseföreningen hemma i Svartbäcken i Uppsala är inbjuden hem till dem för sen lunch och umgänge.

Skolavslutning, och sommarlovet börjar även för morfar

I måndags kväll åkte jag och Birgitta till Uppsala för att för sista gången den här terminen hjälpa till med att få i väg Viggo och Klara till skolan.

I dag var det skolavslutning, och Kerstin tog själv hand om morgonsysslorna och följde sen Klara till hennes skolavslutning. Viggo, som har gått ut sexan, har gjort det i områdets högstadieskola.

Men vi var hemma och tog emot barnen – Kerstin måste ila i väg till sitt jobb.

Först hem kom Viggo, och han såg nöjd och glad ut, och strax förstod vi varför: Han hade fått sitt livs första betyg, och det var inget att vara ledsen över.

Sen kom också Klara, lika glad i hågen. Hon får inget betyg i vanlig mening, men hon hade fått ett skriftligt omdöme från skolan, där det konstaterades, att hon i sitt skolarbete visade ett antal riktigt fina egenskaper.

Birgitta och jag gav barnbarnen var sin slant att fritt förfoga över under sommaren – Klara fick dessutom en extra slant av mormor för att under sommaren vattna blommorna på mormors balkong.

Birgitta skulle stanna i stan en natt till, eftersom hon i kväll skulle gå på konsert med äldsta dottern, Anna.

Själv sa jag hej då till barnbarnen, hälsade dem välkomna att komma och hälsa på i Öregrund och gav mig sedan i väg till öregrundsbussen.

På vägen ut kände jag för första gången på länge den där sommareuforin jag alltid greps av när jag på den tiden jag jobbade var på väg till Öregrund för midsommarfirande och några veckors semester.

Melodikrysset nummer 20 2015

Jag vaknade ovanligt tidigt i dag, och eftersom det är melodikryssdag, gick jag ner till brevlådan och hämtade morgontidningarna. I dag skiner solen, och det är en vacker försommardag. Men den här veckan har det varit varannandagsväder. Här om morgonen fick jag på min morgontidningstur hejda mig i regnet och ur en av rabatterna plocka upp mina dyngvåta marimekkoskjortor – krikongrenen tvättlinan var fäst vid hade brustit.

Såna morgnar får man inte lust att följa Evert Taubes mönster i ”Nudistpolka”, dansa naken.

Som väntat i dessa melodifestivaltider spelade Anders Eldeman i dag ett par av årets bidrag.

Dels ”Don’t Stop Believing” med Mariette och med Miss Li bland låtskrivarna.

Dels ”Can’t Hurt Me Now” med Jessica Andersson.

Dessutom spelades en engelskspråkig version av ”När vindarna viskar mitt namn”, som Roger Pontare tävlade med år 2000.

Ett grepp som Anders Eldeman ganska ofta använder numera är att spela låtar som man inte förknippar med artisten i fråga, därför hämtade till exempel från ”Så mycket bättre”. I dag fick vi således höra Darin göra Magnus Ugglas ”Astrologen”.

Det är förvisso vällovligt av Eldeman att vilja utmana melodikrysslösarna genom att spela också något klassiskt stycke. I dag var dock musiken som spelades av det lättsammare slaget. Först spelades Jacques Offenbach. Och lite senare fick vi höra en låt ur ”Mamma Mia”, ett Björn & Benny-verk jag för egen del har sett på Broadway.

Ett slags klassiker, fast i genren tonsatt dikt, är också Nils Ferlins och Lillebror Söderlundhs ”En valsmelodi”. Där klagar Ferlin över att han är ganska mager om bena. Tyvärr tycker min läkare inte det om mina ben, så jag får lov att ta vattendrivande tabletter, vilket är ett helvete.

En klassiker i en lite annan genre är ”Vill ni se en stjärna” med Zarah Leander.

Och till visklassikerna hör definitivt ”Herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind” med mycket fin text av Cornelis Vreeswijk.

Och då hampar det sig att de två kryssvar som återstår att redovisa också på sina områden är klassiker:

Kul alltså att få höra Lou Reed sjunga ”Walk On the Wild Side”.

Och för egen del har jag en ännu större kärlek till ”Tennessee Waltz” med Alma Cogan.

Barnbarn bidrar till att ge livet en mening

Barn och barnbarn hör till det som ger mitt, en icke religiöst troendes, liv en mening.

Skaran av barnbarn har nu växt ytterligare. Vår son Matti och hans Karin har fått sitt andra barn. Deras dotter Ella, som precis har fyllt tre år, har fått en lillasyster.

Birgitta och jag tillbringade förra veckan i lägenheten i Uppsala för att som vanligt hjälpa vår dotter Kerstins barn, Viggo och Klara, med att komma i väg till skolan och sen på eftermiddagen ta emot dem hemma.

Vi stannade kvar i Uppsala också under sista april och Första maj men i lördags åkte vi till Stockholm för att hälsa på Karin och Matti, bekanta oss lite med deras nyfödda och också, lite uppskjutet, gratta Ella på hennes treårsdag. Vi åkte tåg till Stockholm och sen tog vi, eftersom vi aldrig tidigare har besökt Matti och Karin på deras nya adress, taxi för att komma rätt.

Matti och Ella mötte oss i porten.

Efter att ha hälsat på och kramat om alla bekantade vi oss med deras nya bostad och fick möjlighet att också träffa det nya lilla underverket. Vi fick i tur och ordning hålla babyn i famnen. Jag fick börja, och då gnydde hon lite inledningsvis, kanske för att min famn inte var mammas eller pappas, men mina gamla pappareflexer infann sig utan betänketid, och när jag försiktigt vaggade henne i min famn, slöt hon ögonen och somnade.

Storasyster Ella hade fått eget rum och visade stolt upp det. I sängen fanns bland annat påslakan och örngott, jättefina – dem hade hon fått av farmor.

Men nu blev det lunch: rökt lax och röding med färskpotatis.

När vi var klara med lunchen, tyckte Matti att det var dags för farfar och farmor att ta fram födelsedagspresenterna till Ella. Birgitta hade i och för sig sytt fina kläder också till familjens nykomling, men vi lämnar det därhän, eftersom barnet i fråga snusade lugnt under resten av vårt besök.

Farmor är en mycket händig och handarbetskunnig kvinna, förståndig också, så hon hade kommit på att det nu, när det hade kommit en baby i huset, kanske var läge att gratta Ella med en docka som både kunde suga vatten ur en liten nappflaska och sen kissa i en också medföljande liten potta. Till dockan hade hon själv av gamla stuvbitar sytt en hel uppsättning klänningar, den ena vackrare än den andra, även andra plagg, bland annat en kappa. Gissa om det här gjorde succé.

För min del hade jag hakat på den här idén genom att till dockan köpa en fin barnvagn, lagom stor för en treåring att skjuta på gatan när mamma eller pappa skjutsade lillasyster i hennes barnvagn. Också den här dockvagnen gjorde succé. Rosig om kinderna sköt Ella den in i sitt rum och tog där itu med att bädda ner den nya dockan.

Några DVD-filmer och böcker fick Ella också. Jätteordentlig som hon är ställde hon genast i dem i filmskåpet respektive den nya bokhyllan i hennes eget rum.

Farfar fick lov att läsa ett par av de nya böckerna också. Och sen berättade Matti att Ella på kvällen hade tagit fram en Astrid Lindgren-samling hon hade fått av mig. Pappa Matti hade försökt fuska lite genom att hoppa i och sammanfatta den ganska långa text Ella hade valt, men då hutade Ella åt honom med ett ”Läs alltihop!”.

När vi skulle hem, följde Matti och hans familj med oss för att lära oss använda T-banan – ett byte var nödvändigt.

I morse berättade Matti per telefon, att Ella, när vi hade skilts åt, utan att någon av föräldrarna frågade hade deklarerat att hon tyckte om sin farmor och farfar och gärna ville träffa oss igen.

För övrigt var den lilla familjen, när Matti ringde, på söndagspromenad, nu med två barnvagnar, en stor och en liten.

Melodikrysset nummer 18 2015

Jag kunde alltså inte lösa Melodikrysset i morse, eftersom jag och Birgitta skulle åka till Stockholm för att träffa vårt nya barnbarn, så nytt att hon ännu inte har fått namn. Vi åkte hem till mamma Karin och pappa Matti, som är vår son, och de bor i Stockholm. Men vi ville också gratta Ella, nu storasyster, på treårsdagen. Det blev mycket trevligt och lyckat alltsammans, men nu är vi alltså tillbaka i Öregrund igen och jag har hört och löst (tror jag) Melodikrysset på webben.

Särskilt svårt tyckte jag inte det var i dag. Det enda jag fick grunna lite på var INXS med ”Need You Tonight” från 1987. Men det lät ju bra, och lite hjälp fick vi också: australisk grupp.

Över huvud taget fick man mycket hjälp av Anders Eldeman i dag, till exempel med att sångerskan som gjorde ”All About the Money” (1998), det vill säga Meja, hade lyckats bli populär i Japan.

Också i flertalet andra fall fick man sångtitlarna till hjälp, så till exempel ”Sexual Religion”, en låt med Rod Stewart. I hans fall fick man ytterligare hjälp genom att hans ”American Songbook” nämndes.

Duetten ur Georges Bizets ”Pärlfiskarna” (1863) sjöngs av Jussi Björling och Robert Merrill.

Loa Falkman gör ju regelbundet utflykter också till populärmusikvärlden, men nog tycker jag att han där har gjort roligare saker än ”Lady In Red”.

En gammal schlagernörd som jag minns mycket hellre en låt som ”Den ena röd, den andra vit”, på sin tid hit med både Carl Holmberg och Ernie Englund.

Och ännu mer begeistrad blir jag, när en visa har både textmässiga och musikaliska kvaliteter. Som i dag ”Höstvisa” av Tove Jansson och Erna Tauro, den som skulle leda oss till det sökta ordet höst. Texten hittar ni ovan under Kulturspegeln, Sångtexter.

Några av Lars Forssells sångtexter har jag publicerat dels här på bloggen, dels i min gamla sångbok ”Upp till kamp! Sånger om arbete, frihet och fred” (Prisma, 1970). Forssell har gjort den svenska texten till Léo Ferrés ”Snurra min jord”, inspelad på skiva av Jan Malmsjö. Fast i dag fick vi höra den på franska, i Ferrés egen insjungning.

Men jag är en sån där konstig prick som gillar också populärmusik, dock som bekant inte allt som numera förekommer i Melodifestivalen. Men låtar därifrån med catchy text och/eller musik gillar jag. Ett exempel är ”Mama Take Me Home”, som Rednex tävlade med 2006.

”Kalle på Spången” (1939), med ”Jag har bott vid en landsväg”, framförd av Edvard Persson och skriven av Lasse Dahlqvist, har väl, liksom låten med Rednex, förekommit tidigare i Melodikrysset?

Kvar då att redovisa är den inte så lite Karl Gerhard-aktiga ”Kupletten” med Henrik Dorsin. Honom har jag hört och sett live på en OD-konsert som jag har skrivit om. Vi träffade honom också personligen och tackade honom vid den OD-middag på Uppsala slott som följde konserten. Lite blyg verkade han faktiskt, den här mycket frejdige scenartisten.

Första maj-måltid i förväg

Veckor då vi hjälper till med att få i väg barnbarnen Viggo och Klara till skolan, lagar deras mamma, vår dotter Kerstin, i gengäld middag även till oss. Kerstin är fenomenal på att laga god mat från grunden, men i dag valde hon något överraskande annorlunda, och jag tror att jag vet varför. Det har med det annalkande Första maj att göra.

Det hon bjöd på var skivor av rökt kasseler och till det ett par sorters melon och ett par sorters chips, bland annat Sourcream & onion.

Det här var, i lätt modifierad form, den måltid jag brukade bjuda på när vi kom hem efter Första maj-demonstration och efterföljande möte.

Barnens mamma var, när de var små, en mycket efterfrågad Första maj-talare och fick ofta tala någonstans ganska långt bort från Uppsala. Hölls mötet inte på relativt kort avstånd från Uppsala, stannade jag hemma med barnen och gick med dem i demonstrationståget i hemstaden.

Oftast låg Första maj-aktiviteterna under normal lunchtid, så det gällde att få mat på bordet, när vi äntligen kom hem. Och då kom det att bli något som inte fordrade lång och komplicerad matlagning, mest bara att koka lite potatis medan man ställde fram det övriga. Alltså serverade jag skivor av något slags skinka, skivor av melon, lite sallad och ett par sorters chips – till chipsen snabblandade jag ett par sorters dip, av gräddfil och oftast dipmix av ett par sorter, oftast med gul lök respektive dill och gräslök.

I år ska Kerstin besöka brorsan Matti och hans och Karins nya baby på Första maj.

Jag och Birgitta ska göra samma sak kommande lördag. Det besök vi tidigare hade planerat blev inte av – Matti och hans familj hade nämligen drabbats av svinkoppor, förmodligen hemförda av den nya babyns storasyster Ella från dagis. Men penicillinkur pågår.

På socialdemokratisk distriktskongress i Heby

En gång i världen satt jag sekreterare vid några distriktskongresser för Socialdemokraterna i Uppsala län, och jag har faktiskt vid ett par tillfällen med högsta röstetal valts som kongressombud av partivännerna i Uppsala arbetarekommun.

Senare kom jag att mest göra insatser för mitt parti centralt, i olika funktioner på den centrala partiexpeditionen i Stockholm, ofta lite missvisande kallad partistyrelsen.

Ett helt arbetsliv i rörelsens tjänst gör att jag får inbjudningar att som gäst närvara vid både distrikts- och partikongresserna.

Under mina många år på partiexpeditionen var jag bland annat under en ganska lång period nordisk och baltisk sekreterare, vilket betydde att jag i samband med val (även kommunalval) följde valrörelser, i slutändan på plats, och sen deltog i det aktuella partiets valvaka men också att jag med hjälp av respektive lands tidningar, prenumererade papperstiningar på den tiden, telefonsamtal och målinriktade besök hade stenkoll på vad som hände i länderna närmast oss. Vid ett besök i Lettland brast, när jag ställde uppenbart inte slumpmässiga frågor till ett par yngre partvänner, kvinnan i den här duon ut i ett hjärtligt skratt och sa sen: ”Enn Kokk, du vet redan alldeles för mycket om oss!”. Utöver det här deltog jag också regelbundet i Nordiska rådets sessioner och reste som medföljande make med min hustru, när hon som minister eller talman gjorde officiella besök i grannländerna. Om allt detta skrev jag rapporter, som sändes till partiets VU inför sammanträdena, och jag vet att mina sakkunniga redogörelser för vad som hände i grannländerna lästes och uppskattades av till exempel Göran Persson – Anna Lindh tyckte att mina rapporter i vissa stycken var mer initierade än ambassadernas, så hon ringde mig och föreslog ett formellt informationsutbyte: mot att jag sände mina partirapporter till en av henne utsedd person på UD fick jag regelbunden tillgång till ambassadrapporterna från grannländerna.

Vad har nu detta att göra med Socialdemokraternas distriktskongress i Uppsala län? Jo, ett inslag i den här kongressen var en valanalys – valet gick för övrigt ganska hyggligt i vårt län: Vårt parti kom, i koalition med andra, till makten både i landstinget och i Uppsala samt flertalet övriga kommuner.

Valanalysen innehöll givetvis också problematiska frågor som Sverigedemokraternas frammarsch. På den här punkten tyckte jag att jag med mitt nordiska perspektiv – jag upprätthåller ju mina gamla kunskaper, som ni ser av rapporteringen här på bloggen – hade en del att tillföra. Alltså berättade jag om mina erfarenheter av motsvarande partiers frammarsch i grannländerna och om skilda socialdemokratiska strategier – anpassning som i Danmark och en klassisk socialdemokratisk linje som i Norge – och framhöll att jag för egen del gillade den norska linjen. Och faktum är att jag, trots att detta var ett seminarium, fick en rungande applåd efter mitt ganska korta inlägg.

Hustrun fick senare också hon en lång och varm applåd när hon som gästernas representant hälsade kongressen.

Som gäster har vi ju inga formella plikter på kongressen, men vi följde noggrant förhandlingarna från öppningsformalia till slut och unison sång av ”Internationalen”. Som vanligt på distriktskongresser var förstås motionsbehandlingen och valen de intressantaste punkterna.

Partistyrelsens inbjudne gäst var Mikael Damberg, som visade sig ha sommarstuga i Heby. Eftersom vi känner honom sen gammalt – jag ända sedan han som liten grabb var på besök hos farsan, förre partikassören Nils-Gösta Damberg, på partiexpeditionen – hälsade vi personligen på honom. Den som har läst min blogg länge vet, att jag inte ville ha honom eller någon annan från det i mitt tycke alltför borgerligt anstuckna Lenet, partidistriktet i Stockholms län, som partiordförande, men Mickes anförande till distriktskongressen var klassisk socialdemokratisk agitation.

På samma sätt uppträdde inför distriktskongressen vår av kongressen nyvalde distriktsordförande, Ardalan Shekarabi. Han bor numera i Knivsta, men jag mötte honom förstås redan på den tiden då han bodde i Uppsala. Jag hörde till dem som var kritiska mot den SSU-falang han under sin tid som SSUs ordförande tillhörde och trodde kanske att hans förtida avgång från den posten skulle bli ändpunkten för en vidare (s)-karriär. Men han har alltså kommit tillbaka och nu blivit både statsråd och ny ordförande i vårt partidistrikt. Och även i hans fall kan jag konstatera, att det han sa från talarstolen i Heby Folket hus inte innehöll något, som jag själv inte står bakom.

Motionsbehandlingen var föredömlig: Distriktsstyrelsens utlåtanden genomtänkta och välargumenterade av föredragande, motargument från motionärer och andra som inte höll med om slutsatserna, ingen strypt debatt. Distriktsstyrelsen vann voteringarna, ibland med hjälp av ett visst tillmötesgående. Ämnena täckte ett vitt politiskt fält.

Den avgående distriktsordföranden, Agneta Gille, avtackades med stor värme. Agneta är folkrörelsemänniska i ordets riktiga betydelse: lyssnande, lyhörd för andras synpunkter, outtröttligt verksam.

I Uppsala län har inte minst SSU vuxit i antal, vilket gläder mig, också en gammal folkrörelsemänniska. Det smärtar mig att sett över tid relativt färre engagerar sig partipolitiskt – partipolitiken, det breda engagemanget, är ju demokratins livsnerv.

Melodikrysset nummer 15 2015

Hustrun och jag var i egenskap av partiveteraner inbjudna till det socialdemokratiska partidistriktets kongress i dag. Vi fick skjuts av en partivän härifrån Öregrund, och eftersom distriktskongressen hölls i Heby i en annan del av länet, måste vi starta tidigt. Jag steg upp halv sex, och vi hämtades vid grinden klockan sju.

Det gjorde att jag inte kunde höra Melodikrysset i direktsändning i dag och inte heller lösa det, förrän jag var tillbaka i Öregrund. Nå, vi åt middag och såg sen en stund på TV också.

Men nu har jag lyssnat på Melodikrysset på webben och också löst det.

Jag tyckte att det musikaliskt var ett trevligt kryss i dag, och jag hade lite problem bara med den andra frågan, där frågan löd i vilken stad vi hamnade genom den spelade musiken. Så småningom ledde ledbokstäverna mig till att det måste röra sig om Hollywood. Och lite nätforskning fick mig så småningom att gissa, att den var hämtad ur filmen ”Hooray For Hollywood” från 1937. Där spelas den av Benny Goodman, men jag skulle kunna tänka mig att vi fick höra den med något annat band. Någon som vet säkert?

Också dagens avslutande skiva, en talskiva, hade viss anknytning till filmvärlden. Inte så att den dialog som spelades var hämtad ur någon film – det här var en talskiva med lite inslag av musik. Ett par filmfavoriter från förr hördes i ett samtal där Örebro blev Stockholm, och det var ganska lätt att känna igen Fridolf Rhudin på hans värmländska idiom. Den andre, enligt uppgift både regissör och skådespelare, måste ha varit Weyler Hildebrand, eftersom han sas ha regisserat ”Pensionat Paradiset”.

Ytterligare filmfigurer, fast ur barnfilmer, inledde dagens kryss: Lill Lindfors sjöng ”Idas sommarvisa”, som vi förknippar med Emil i Lönneberga.

Lätt var det också att känna igen en av de bättre bidragen i årets Melodifestival, ”Jag är fri” (även kallad ”Manne leam frijje”) med den colombianske samen Jon Henrik Fjällgren.

Lätt var det likaledes att känna igen kära gamla ”Ack Värmeland du sköna”, i dag i en tysk version. Men det var inte det frågan gällde, utan vad den hette i den mer jazziga version Stan Getz gjorde. Jo, ”Dear Old Stockholm”.

Vi kan fortsätta på spåret andra versioner.

Vi fick höra en dansk version av en låt som har spelats in av många svenska dansband, ”Aj, aj, aj, det bultar och det bankar”: ”Jeg vil gi’ en tie for dine” heter den, när den framförs av Keld Heick & co.

Ett mycket lyckat svenskt lån är Alf Robertsons ”Hundar och ungar och hembryggt äppelvin”. I Tom T Halls amerikanska original heter den ”Old Dogs, Children and Watermelon Wine”. Fast i dag hörde vi den instrumentalt med Roland Cedermark på dragspel.

Cedermark förekom för övrigt ytterligare en gång. Han spelade också Åke Söderbloms och Jules Sylvains ”Två små fåglar på en gren”.

Instrumentala versioner var över huvud taget något av dagens melodi.

Men inte var det något svårt att känna igen Beatles’ ”Let It Be” bara för att vi hörde en orkesterversion med den jamaicanske pianisten Monty Alexander. Han och orkestern spelade den för övrigt i ett intressant och ovanligt tempo.

Likaså fick vi höra Queen’s ”We Will Rock You” med The Gary Tesca Orchestra.

Sist tar vi två svenska godbitar.

Laleh har jag redan tidigare ett gott öra till, och hennes ”Boom” ändrar inte min positiva uppfattning.

Och i dag överraskade Anders Eldeman mig genom att spela en låt med Jesper Odelberg, som jag annars bara känner till som ståuppkomiker: Hans ”All din kärlek” var inte alls dum. Så jag kanske skaffar hans CD ”Flaskpost”.