Melodikrysset nummer 47 2014
22 november 2014 12:46 | Film, Mat & dryck, Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 4 kommentarerI dag hade jag problem med Melodikrysset. Jag vaknade senare än jag brukar, och eftersom jag är diabetiker och därför absolut inte ska hoppa över frukosten, var jag tvungen att ta med den in till mitt arbetsrum där jag har datorn och radion. De båda frukostmackor jag gjorde på det surbröd hustrun hade köpt i den lilla lantvarubutiken vi har i vår närhet fick i alla fall humöret att stiga.
Men till att börja med hade jag i dag kramp i fingrarna, något som inte bara försvårade googlesökningar utan också gjorde att jag inte riktigt kunde tyda det jag försökte klottra ner av Eldemans ledtrådar och till och med frågor. Men sen har jag lyssnat noga på snabbgenomgången och med hjälp av den förtydligat mina ledtrådar och svar.
Ålderskrämpor är inte kul att få. Den som ändå vill läsa mer om dem, kan ju gå vidare till bloggtexten närmast under.
Till råga på allt spelade Anders Eldeman i dag massor av ljudillustrationer som verkligen inte ligger mina egna musikminnen allra närmast.
Jag kan ju ha hört Alina Devecerskis hit från 2012, ”Flytta på dig”, men jag minns den inte.
”Sun Street” från 1986, med dess na-na-na-na, minns jag definitivt, men Katrina and the Waves fanns inte kvar i minnet.
Sonja Aldén känner jag förstås till och har hört en hel del med – men den nya ”Snön” hade jag tidigare inte hört.
Och Alice Cooper, i dag med ”School’s Out” från 1972, är mig naturligtvis bekant – men jag har faktiskt inte en enda Alice Cooper-skiva.
I dag gick det som sagt trögt, och det tog följaktligen till och med en stund att identifiera Agnetha Fältskog i ”Back On Your Radio”.
Och då är det väl lika bra att bekänna, att jag aldrig har tittat på Dame Edna (Barry Humphries) – i dag i ”I Will Suvive” – heller.
Mer förtrogen är jag med ”Mosebacke Monarki”, där Moltas Eriksson gjorde sin ”Norge”, den som fick en norsk replik kallad ”Sverige”.
Från en typ av rörliga bilder till en annan:
Jag har sett Hasse Ekmans ”Med dig i mina armar”, där titelmelodin komponerades av Kai Gullmar och dess text skrevs av Hasse Ekman själv.
”Trollkarlen från Oz” blev en underbar barnfilm med Judy Garland, och där förekom sången ”Over the Rainbow”. Jag har skrivit om både filmen och boken den bygger på, skriven av Frank L Baum – se ovan under Kulurspegeln, Barnkultur.
Charlie Chaplin har jag väl mer eller mindre komplett i min filmsamling, och jag har också själv skrivit om hans ”Moderna tider” – se ovan under Kulturspegeln, Film – där hans egenkomponerade ”Smile” ingår. På den hade Anders Eldeman hängt ”The Entertainer” med Scott Joplin. Den ingick i en mycket sevärd film med Paul Newman, ”Blåsningen”.
Äldre schlager glömmer jag heller inte så lätt. En sådan är ”Under ekars djupa grönska”, vars religiösa miljö – för att citera Anders Eldeman – är ”en gammal sockenkyrka”. Den minns vi med Carli Tornehave.
Sist ut i dag blir Björn Afzelius. Han skrev, med kubansk förlaga, sin fina ”Sång till friheten” 1982. Texten, som alltså handlar om friheten, inte någon kvinna, börjar ”Du är det finaste jag vet”.
Själv har jag alla Björns skivor, också hans sångböcker, signerade av honom själv efter en spelning under en av danska Socialdemokratiets partikongresser. Jag har faktiskt också träffat honom under en av norska Arbeiderpartiets valvakor, liksom jag själv välkomnad in i den innersta kretsen runt partiledare. Björn var omåttligt populär i våra grannländer och talade bland annat, kunde jag själv konstatera, idiomatisk danska.
Ålderstecken
14 november 2014 13:29 | Citat, Media | Kommentering avstängd”Att lida av både demens och déjà vu – ha en känsla av att det här har jag glömt förut.”
Staffan Ling på Namn och Nytt i Dagens Nyheter den 14 november 2014
Karin Dahl, 94
9 november 2014 13:14 | Mat & dryck, Media, Ur dagboken | Kommentering avstängdBirgittas faster Karin Dahl fyllde 94 i går. Det är en aktningsvärd ålder, och Karin är värd ännu mer aktning för att hon efter en lång yrkesgärning som lärare och anställd på Skolöverstyrelsen fortfarande är så vital och, trots att hon numera behöver rullator, aktiv. Det senare syftar inte bara på att hon läser mycket och är väl intellektuellt orienterad utan också på att hon trots sin ålder efter förmåga deltar i freds- och palestinaaktiviteter ute på stan.
Eftersom det alltså var faster Karins födelsedag i går, lördag, tog Birgitta och jag oss över till hennes lägenhet en bit längre ner mot centrum för att gratulera med en blomma.
När vi kom dit, fanns där redan andra gratulanter på besök:
Kjell och Görel Magnusson. Kjell är son till en annan av Birgittas fastrar, Britta och bodde för övrigt under en tid, när han var student, hos oss. Han är östeuropaspecialist, så med honom pratade vi ganska mycket om vad som sker österöver, både i Ukraina och annorstädes.
Från Stockholm hade det kommit två ur den dahlska familjekretsen.
Den ena var Kristina, dotter till Birgittas farbror Olle, ytterligare en i en skara om åtta syskon, av vilka nu samtliga utom Karin är döda.
Och så var Margareta Lindquist, Lillan kallad och dotter till Birgittas farbror Martin, där.
Margareta har en dotter, Kristina, som förr pluggade här i Uppsala. Jag kom i kontakt med henne, dock mest genom den läsvärda och radikala blogg hon skrev på den tiden.
Kristina har bland annat skrivit för Arbetaren, Ottar och DN Kultur, och nu har hon fått jobbet som kulturchef på Upsala Nya Tidning.
Jag är säker på att det senare kommer att ytterligare vitalisera UNTs kulturdel.
Melodikrysset nummer 45 2014
8 november 2014 12:12 | Barnkultur, Film, Media, Musik, Ur dagboken | 4 kommentarerDagens kryss sände Anders Eldeman från en belönad lösares hem, där det också fanns andra lyssnare/lösare, familjemedlemmar och vänner.
Kanske var det som en anpassning till detta Eldeman hade konstruerat sitt kryss så att det började med en hel rad lätta frågor.
Det var först ganska långt in i krysset, när det blev opera, som det kan ha blivit lite knepigt för ett antal lyssnare/lösare. Det som spelades var hämtat ur ”Pärlfiskarna” med musik av George Bizet. Inte ens jag som har sett ganska mycket opera har sett just den på scen.
Fast för just mig var nästa fråga, den med anknytning till en TV-tävling, betydligt svårare. Jag har nämligen aldrig sett något enda avsnitt av ”Idol”, och Sebastian Karlsson och hans ”I Can Feel You” kan jag åtminstone inte påminna mig att jag har hört förut.
Jag har för all del aldrig heller, mer än tillfälligt i början, sett ”Rederiet”, men i det fallet identifierade jag omedelbart signaturmelodin.
Allt annat var lugna gatan, för mig i alla fall.
Krysset började urlätt med Fred Ebbs och John Kanders ”New York, New York”, med sång av Frank Sinatra. Den finns förresten också med i en film från 1977 med samma namn, fast då sjungs den av Liza Minnelli.
Västerut förde oss också Lasse Dahlqvist 1941 i sin ”Hallå du gamle indian”.
Och även nästa låt hade USA-anknytning: Vi hörde Bruce Springsteen sjunga ”High Hopes” på CDn med samma namn.
Amerikan är också Ben E King, som vi senare i krysset hörde i ”Stand By Me”.
Britt är däremot George Harrison, som fick avsluta dagens kryss med ”Any Road”.
Vägar, fast över daggstänkt berg, förekom också i ”Vi går över daggstänkta berg”. Men den är faktiskt skriven i början av 1900-talet, och när jag på 1940-talet fick sjunga den i skolan, fick vi lära oss att sjunga den som ”Vi gå över daggstänkta berg”.
Det är november månad, så det var väl inte helt fel av Anders Eldeman att spela ”Höstvisa” med text (kolla ovan under Kulturspegeln, Sångtexter) av Tove Jansson och musik av Erna Tauro.
Men som vanligt hos Eldeman förekom där också årstidsbesvärjelser.
Och vem skulle inte vilja se mer sol, den som förekom i Putte Wickmans och Ivar Renlidens ”Så skön som solen”?
Så vi kan väl med Eldemans och Cornelis Vreeswijks hjälp sluta med att frambesvärja den sommarstämning med doft av loge som finns i ”Balladen om Herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind”.
Balladen om Herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind
Text: Cornelis Vreeswijk
Musik: Engelsk traditionell melodi (”Monday Morning”)
Från Öckerö loge hörs dragspel och bas
och fullmånen lyser som var den av glas.
Där dansar Fredrik Åkare kind emot kind
med lilla fröken Cecilia Lind.
Hon dansar och blundar så nära intill,
hon följer i dansen precis vart han vill.
Han för och hon följer så lätt som en vind,
Men säg varför rodnar Cecilia Lind?
Säg var det för det Fredrik Åkare sa:
Du doftar så gott och du dansar så bra.
Din midja är smal och barmen är trind.
Vad du är vacker, Cecilia Lind.
Men dansen tog slut och vart skulle dom gå?
Dom bodde så nära varandra ändå.
Till slut kom dom fram till Cecilias grind.
Nu vill jag bli kysst, sa Cecilia Lind.
Vet hut, Fredrik Åkare, skäms gamla karln!
Cecilia Lind är ju bara ett barn.
Ren som en blomma, skygg som en hind.
Jag fyller snart sjutton, sa Cecilia Lind.
Och stjärnorna vandra och timmarna fly
och Fredrik är gammal men månen är ny.
Ja, Fredrik är gammal men kärlek är blind.
Åh, kyss mig igen, sa Cecilia Lind.
Cornelis spelade in den på ”Grimascher och telegram”, Metronome, 1966
Det är tidningskris. Gör något, och det snabbt!
6 november 2014 16:49 | Media, Politik | 9 kommentarerI mitt gamla fackorgan Journalisten – jag har fortfarande pensionärsmedlemskap i Journalistförbundet – läser jag om hur den yrkesgrupp jag en gång tillhörde trängs tillbaka.
Bonnier-gruppen gör en stor del av de allra största nedskärningarna. Expressen, under Carl-Adam Nycops tid en banbrytare för svensk bildjournalistik, sparkar alla sina fotografer. Nyss har samma koncern till stor del integrerat – vilket betyder att tjänster och unikt material tas bort – nyförvärvet Helsingborgs Dagblad med Sydsvenskan. TV 4 har lagt ner sina lokalnyheter.
Men det är naturligtvis inte bara Bonnier-koncernen som skär ner. Några notisrubriker i Journalisten nummer 13 2014: ”Mittmedia ska spara 80 miljoner.” ”Fotografer sägs upp på GP.” ”NWT bantar tolv tjänster.”
Över hela landet har den lokala och regionala mångfalden ersatts av större tidningskonglomerat – flertalet gamla A-presstidningar är numera delar av borgerliga tidningskoncerner, och tidningarna pressar sina kostnader genom att samproducera en del av materialet.
Antalet lokalredaktioner, de som bevakar vad som händer i landets olika delar, har drastiskt skurits ner.
Och läs det här, som är inledningen till ledaren i senaste Journalisten:
”30 miljoner sidvisningar om dagen, tre miljoner dagliga unika besökare. Aftonbladets digitala framgångar är enorma. Ändå får tidningen fortfarande bara 30 procent av sina intäkter från den verksamheten, enligt senaste kvartalsrapporte, 70 procent av intäkterna kommer från papperstidningen, som i dag köps av cirka 150.000 personer.”
För egen del tycke jag att en värld där människor slutar läsa tidningar i tryck på papper är helt absurd.
Men gör de det, bör de åtminstone få betala ett rimligt pris för det. Så att media har råd att anställa yrkeskunniga journalister och fotografer och kan bevaka alla delar av vårt land, så väl geografiskt som socialt.
Den nya regeringen bör göra allt för att rädda återstående media och det som fortfarande finns kvar av politisk mångfald, gärna också öka tidningsstödet så att vi åter får fler riktiga tidningar, inte sådana som egentligen främst är kommersiella annonsblad.
Hall of Fame: Abetarledare vi (m)inns
31 oktober 2014 13:32 | Konst & museum, Media, Politik | Kommentering avstängdTecknaren Ulf Frödin begår i dag på Namn och Nytt i Dagens Nyheter ett lustmord på den nyss avgångne ledaren för Arbetarpartiet Moderaterna.
På en bild med rubriken Hall of Fame och bildtexten Arbetarledare vi minns ser vi bredvid kommunisternas klassiska tre, Lenin, Stalin och Mao, en nykomling, Fredrik Reinfeldt.
Hans blick lyser av ångest, markerad med vitt i den i övrigt blå-röda bilden.
Gud har öppnat krog i Paris
29 oktober 2014 10:31 | Media | Kommentering avstängdClaes Vogel står för dagens pärla på Namn och Nytt i Dagens Nyheter.
Vogels gubbar konverserar över var sin drink:
- Gud har öppnat krog i Paris!
- Jag vet – ”Chez din vilja”!
Dagens artikelförfattare: Ibrahim Byline
28 oktober 2014 11:02 | Media, Politik | 1 kommentarDagens Nyheters Namn och Nytt innehåller ibland bara något enstaka läsvärt, oftast då Sven-Bertil Bärnarps serie ”Medelålders plus”.
Kortisarna, ofta bidrag från läsarna, är av mycket skiftande kvalitet. Men i dagens tidning bidrar Staffan Ling med en pärla:
Den skrivande ministern – Ibrahim Byline.
Holmberg med dagsverserna håller inte riktigt Alf Henriksons nivå, men dagens bidrag var inte så dumt:
Efter eget skön
I vattnet speglas din reflex,
men du vill veta mer,
ty det är nu som fråga väcks:
vad tror du att du ser?
En mink? En ryss? En rymdraket?
En ubåt eller sill?
Fördold är havets hemlighet.
Så länge ingen säkert vet
så ser du vad du vill.
På illustrationen, signerad Håkan Ljung, ser man på havsbottnen en (rysk?) nallebjörn med drag av Putin och en bit därifrån ett ankare med drag av hammaren och skäran.
Melodikrysset nummer 43 2014
26 oktober 2014 15:41 | Barnkultur, Media, Musik, Ur dagboken | 2 kommentarerBytet av pacemaker på Akademiska har gett mig livslusten tillbaka – jag känner mig upprymd av att den där viktiga pumpen åter går som den ska. Och tack alla ni som har kommit med uppmuntrande tillrop.
I morse sov jag fram till starten av Godmorgon världen i P1, och efter en långsam njutningsfull frukost med tre morgontidningar kände jag lust att, en dag för sent, lösa Melodikrysset.
Så här jag på banan igen. Med Elton John utropar jag ”Home Again”.
Veckans för mig enda riktigt svåra fråga var den om namnet på en TV-serie – jag ser nästan aldrig på sådana, allra minst sådana som går i TV 4, så det var inte ledtråden om en exotisk ö utan två ledbokstäver jag fick till som hjälpte mig på traven. ”Lost” heter tydligen den här serien.
Eftersom jag, barnslig som jag är, inte kan tänka mig en julafton utan Disney i TV och jag dessutom har sett hela hans version av ”Askungen” ett antal gånger, hade jag däremot inga som helst svårigheter att känna igen musiken från partiet då mössen ses sy den balklänning som kommer att göra Askungen till kvällens prinsessa. För att förvilla oss lite fick vi i dag höra melodin med Gävle symfoniorkester.
Men jag har favoriter också i mer närproducerad barnkultur. En av dem är norrmannen Alf Prøysen, som skulle ha fyllt 100 i år, om han fortfarande hade levat. I dag spelade Anders Eldeman en av hans barnvisor som inte är lika spridd som en del annat av honom här i Sverige:
Teddybjørnens vise
Jeg er en gammal teddybjørn så snill som bare det,
og hver gang jeg skal brumme litt, begynner jeg å le.
Det har jeg lært av Marian, d’er hun som eier meg,
og ingen kan vel tøyse sånn som Mariann og jeg.
Når Marian har lagt meg, og jeg vet at det er kveld,
så brummer jeg en vise jeg har diktet av meg selv,
og visa kan jeg synge på en gammal melodi
fra dengang jeg var storgevinst på Sirkus tivoli.
Det var et veldig tivoli med lamper og musikk,
og jeg var syk av lengsel hver gang karusellen gikk.
Jeg tenkte: Jeg vil håpe den som vinner meg i kveld,
har penger nok t’å ta meg med å kjøre karusell.
Så kom ei lita jente bort, og det var Marian,
med fullt av blanke penger i ei brun og lita hånd.
Hun kjøpte mange lodder, og jeg tenkte: Nei, å nei,
så moro det skal bli å kjøre karusell med deg.
Men plutselig så kvakk jeg i, for vet du hva hun sa?
”Nå har jeg ingen penger mer, men jeg er like gla’.”
Jeg brummet da jeg hørte det og tenkte; Isj a meg,
da vil jeg heller vinnes av en rikere enn deg!
For mange kjøpte lodd på meg, til slutt en gammel mann,
og aldri har jeg sett så mange penger som hos ham,
men enda var’n sparsom, og jeg tenkte: For et hell!
Han sparer slik at han og jeg skal kjøre karusell.
Og da jeg skulle trekkes, vet du hvem som vant meg da?
Jo, det var han med pengene, og spør om jeg var gla’!
Nå får jeg kjøre karusell! Men vet du hva jeg fikk?
Et gråpapir rundt magen før han tok meg med og gikk.
Jeg ble’kke pakket opp engang, han la meg på et kott.
Og jeg som trodde rike bamser hadde det så godt!
Da hadde det vært bedre å bli vunnet av en venn
som ikke eide penger, men som elsket en igjen.
Slik lå jeg lange ti’er, men en dag tok han meg ned
og la meg bak i bilen sin og kjørte til et sted.
Ja, det er nesten underlig at sånt no’ hende kan,
for den som pakket opp meg det var lille Marian.
Og han var hennes bestefar og tok henne på fang.
”Nå skal du få en teddybjørn i fødselsdagspresang!”
Og Marian var ellevill, hun danset og hun sang,
og jeg fikk snurre rundt og rundt for aller første gang.
Og siden har jeg snurra nesten mere enn jeg vil,
for Marian er ikke den som lar meg ligge still.
Og sløyfa mi har Tassen spist, og håra skreller a’,
Men det gjør ingen verdens ting, jeg brummer og er gla’.
For hvis jeg mister større ting, som hue eller ben,
tar Marian en hyssigstump og syr dem på igjen.
Og det er mye bedre enn å legges vekk et sted
med silkebånd om halsen sin – og aldri være med.
Jag har aldrig träffat Prøysen personligen, men jag blev tidigt bekant med hans verk bland annat genom gamla Folket i Bild, vars ombud jag var i unga år. Och sen har jag skaffat mycket Prøysen åt våra barn.
När jag, långt senare, blev de svenska Socialdemokraternas nordiske och baltiske sekreterare, var jag ofta i Oslo på sammanträden och valvakor och sessioner med Nordiska rådet. Då passade jag alltid på att kamma igenom skivaffärerna i jakt på prøysenskivor jag inte hade, och på ett av Arbeiderpartiets landsmöten hittade jag på ett bokbord en fyrbandsutgåva av hans sånger. Prøysen var en kär medarbetare i partiorganet Arbeiderbladet, och på Arbeiderpartiets kongresser sjöngs alltid hans sånger unisont – alla kunde dem utantill.
Förlåt denna långa utvikning, men mitt nyrenoverade hjärta slår extra för Prøysen, hans visor och även prosa.
Jag tar mig friheten att fortsätta på det här spåret.
Under en alltför kort tid startade och drev den svenska arbetarrörelsen ett eget skivbolag, a disc, i vars utgivningsråd jag satt. Bland dem vi gav ut fanns nästan allt av och med den mångbegåvade skådespelaren Allan Edwall, som också visade sig vara en mycket talangfull vismakare. I veckans Melodikryss fick vi höra hans ”Kom”, fast med Östen Eriksson, känd från gruppen Östen med resten. Hans Allan Edwall-CD heter ”En rektig kär”.
Carl Anton (Axelsson), som vi i dag hörde i hans fina ”Om maskros och tjärdoft”, har jag dels mött uppe på den socialdemokratiska partiexpeditionen, då han var där för att träffa Mona Sahlin, dels hört på socialdemokratiskt valmöte i Stockholm.
Om jag nu fortsätter med ”I rosenrött jag drömmer”, tror ni väl att jag ska komma med något mer politiskt. Men Gustaf Torrestads insjungning kom redan 1948 då jag bara var en pojke, och den här sången hade inga politiska förtecken. Senare lyssnade jag också, och lärde mig uppskatta, den på franska, ”La vie en rose”, sjungen av Édith Piaf. Fast i dag hörde vi den i en instrumentalversion.
Ännu äldre, från 1937 (på film; på skiva kom den 1938) är ”Han hade seglat för om masten”. Den sjöngs då av Harry Brandelius, men i dag fick vi höra den i en lite för hurtig dragspelsversion med Veikko Aaremuinen.
Den sägs ha utländsk förlaga, men det har definitivt Gyllene Tiders ”Marie i växeln”: Mickey Japp’s ”Switchboard Susan”, inspelad 1979 av Nick Loewe.
Dagens melodifestivalare var ”Främling”, som Carola vann med 1983 och som sen kom trea i Eurovision Song Contest.
Internationell framgång har ju också Ace of Base haft med ”All That She Wants”.
Vi får väl hoppas att det senare också gällde den dam Katy Perry sjunger om i ”I Kissed a Girl (And I Liked It)”.
För egen del vill jag inte bli kysst av någon karl.
Men andra får förstås handla efter sin personliga läggning.
Melodikrysset nummer 42 2014
18 oktober 2014 12:34 | Barnkultur, Film, Media, Musik, Ur dagboken | 12 kommentarerSom så ofta innehöll dagens kryss ett antal filmfrågor, flera av dem säkert knepiga för lyssnarna/krysslösarna.
Det är ju till exempel inte alldeles självklart att de yngre som löser Melodikrysset själva har sett ”Räkna de lyckliga stunderna blott” från 1944, den som Jules Sylvain gjorde titelmelodin till.
Per Åhlins och Beppe Wolgers’ ”Dunderklumpen” från 1974 är en underbar film, men man måste kanske ha haft barn i rätt ålder eller själv ha varit barn då för att känna igen jätten Jorms sång.
Allting som man har personliga referenser till är ju lätt att känna till. Själv har jag haft en Bette Midler-period, så jag har mycket med henne, även ”The Rose”, på skiva – i dag skulle vi översätta den till svenska, Rosen. Jag nämner den här, eftersom den också ingår i en film med samma namn.
Och när vi nu ändå är inne på det här ämnet, kan vi väl ta ytterligare en i samma krets: ”Alpens ros” skulle ge oss kryssordet alp.
Som vanligt hade Anders Eldeman också med några frågor med anknytning till Melodifestivalen och Eurovision Song Contest.
Clas-Göran Hederström vann Melodifestivalen 1968 med Peter Himmelstrands ”Det börjar likna kärlek banne mej”. I Eurovision Song Contest kom Hederström på femte plats.
Och Martin Stenmarck sjöng ”När änglarna går hem” så sent som i Melodifestivalen 2014.
Stenmarck kan väl vara OK, men själv föredrar jag vida Håkan Hellström, som vi i dag hörde i ”Äntligen på väg”.
”Itsy Bitsy Teenie Weenie Yellow Polka Dot Bikini” finns i många insjungningar på olika språk, och frågan är om jag själv inte sätter den med M A Numminen allra främst. Men Lill-Babs, med efternamnet Svensson, har sjungit in den på svenska också, och då sjöng hon: ”Det är en itsy bitsy teenie weenie yellow polka dot bikini, en prickig baddräkt där midjan är bar.”
Från förr minns jag också Owe Thörnqvists ”Ett litet rött paket med vita snören”. Den blev ju sen en stor hit med Sven Ingvars, i och för sig vida bättre än den version vi i dag hörde med The Spacemen – men själv föredrar jag Owes original. Långt senare har jag för övrigt också lärt känna Owe personligen, liksom min hustru utnämnd till hedersupplänning.
Men jag delar mina musikaliska gracer. Det är klart att Ebba Grön och deras ”800 grader” också finns i min skivsamling.
Det senare gäller också både Lill Lindfors och Bo Kaspers orkester, alltså var för sig. I dag hörde vi den förra sjunga den senares ”Hon är så söt när han sover”. Fast när Lill sjunger den, sjunger hon ”Han är så söt när han sover”.
Och tro det eller inte: Även Rufus Wainwright finns i mina skivhyllor (liksom andra delar av hans musikaliska familj). I dag hörde vi honom i ”Out of the Game”.
Och sen var det bara ABBA kvar, passande nog med ”So Long”.
Min egen hälsa är för övrigt nära So Long. Jag klarar bara att gå kortare sträckor – sen måste jag stanna och vila – och just nu har jag på nytt ont i och kring höger stortå. I natt gjorde det så ont att jag fick ta två värktabletter.
I går var jag på diabeteskontroll på Vårdcentralen och hade hyggliga värden, men hjärt-lungkomplexet är det sannolikt något fel på. I slutet av kommande vecka kommer jag att bli inlagd på Akademiska för analys och förhoppningsvis åtgärd, så jag kanske reser mig igen, för att citera en känd låt.
Men om jag är kvar på Ackis nästa lördag, lär det inte bli något melodikryssande då för min del.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^