Det är tidningskris. Gör något, och det snabbt!
6 november 2014 16:49 | Media, Politik | 9 kommentarerI mitt gamla fackorgan Journalisten – jag har fortfarande pensionärsmedlemskap i Journalistförbundet – läser jag om hur den yrkesgrupp jag en gång tillhörde trängs tillbaka.
Bonnier-gruppen gör en stor del av de allra största nedskärningarna. Expressen, under Carl-Adam Nycops tid en banbrytare för svensk bildjournalistik, sparkar alla sina fotografer. Nyss har samma koncern till stor del integrerat – vilket betyder att tjänster och unikt material tas bort – nyförvärvet Helsingborgs Dagblad med Sydsvenskan. TV 4 har lagt ner sina lokalnyheter.
Men det är naturligtvis inte bara Bonnier-koncernen som skär ner. Några notisrubriker i Journalisten nummer 13 2014: ”Mittmedia ska spara 80 miljoner.” ”Fotografer sägs upp på GP.” ”NWT bantar tolv tjänster.”
Över hela landet har den lokala och regionala mångfalden ersatts av större tidningskonglomerat – flertalet gamla A-presstidningar är numera delar av borgerliga tidningskoncerner, och tidningarna pressar sina kostnader genom att samproducera en del av materialet.
Antalet lokalredaktioner, de som bevakar vad som händer i landets olika delar, har drastiskt skurits ner.
Och läs det här, som är inledningen till ledaren i senaste Journalisten:
”30 miljoner sidvisningar om dagen, tre miljoner dagliga unika besökare. Aftonbladets digitala framgångar är enorma. Ändå får tidningen fortfarande bara 30 procent av sina intäkter från den verksamheten, enligt senaste kvartalsrapporte, 70 procent av intäkterna kommer från papperstidningen, som i dag köps av cirka 150.000 personer.”
För egen del tycke jag att en värld där människor slutar läsa tidningar i tryck på papper är helt absurd.
Men gör de det, bör de åtminstone få betala ett rimligt pris för det. Så att media har råd att anställa yrkeskunniga journalister och fotografer och kan bevaka alla delar av vårt land, så väl geografiskt som socialt.
Den nya regeringen bör göra allt för att rädda återstående media och det som fortfarande finns kvar av politisk mångfald, gärna också öka tidningsstödet så att vi åter får fler riktiga tidningar, inte sådana som egentligen främst är kommersiella annonsblad.
9 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Jag tror inte att det finns något egenvärde i att hålla en föråldrad industri under armarna med subsidier. Historien har sin gång. Skivbranschen till exempel har ju reformerats totalt till följd av digitaliseringen. Vare sig man ville det eller ej.
A-pressen är ett kapitel för sig. Den strategi man använde där var dödsdömd från dag ett. Vilket är en tragedi.
Comment by Jan — 2014 11 06 17:51 #
Jan, ”föråldrad industri…” Vi talar om Tredje statsmakten och demokratins puls!
Comment by Hans G Eriksson — 2014 11 06 18:07 #
Visst, Hans G. Men man står inför, eller snarare mitt i, ett teknikskifte. Pappersupplagorna sjunker ständigt. Det här är något man känt till i decennier. Man måste helt enkelt anpassa sig till nya konsumtionsmönster vare sig man vill eller ej.
”Tredje statsmakten och demokratins puls”: En hel del tidningar överskattar nog grovt sitt egenvärde. Många säger att de stora tidningarna snarare bevakar medborgarna för maktens räkning än tvärtom (som det var tänkt…).
Comment by Jan — 2014 11 06 18:21 #
Tidningar kommer enbart bli komplement
nätet blir den nya pressen. Dock tror jag tidningar
inte försvinner helt åtminstone inte för relativt lång tid framöver.
Vad som är intressant är hur Journalisternas
utveckling blir.
Minskar de eller kommer de bli fler?
Blir folket själv de nya journalisterna
Hur som helst så det är mycket vi inte vet om framtidens media.
Comment by Bert — 2014 11 06 19:58 #
Risken att kommunikatörerna(!) tar över och skenbart står för det en mer eller mindre fri press förknippas med och som ger partispråkrören – om jag kallar delar av media så – en vilseledande legitimitet.
En inte alltför illa underbygd uppfattning är att ”språkrörsfunktionen” straffat ut A-pressen, genom att den uppfattats som en megafon. En analys måste åtminstone ha något som påminner om en vilja till förutsättningslös ansats.
Jo, visst minns jag Berndt Gustafsson och Östra Småland, men ändå.
Comment by Hans G Eriksson — 2014 11 06 20:59 #
Själv är jag en inbiten läsare av papperstidningar – vi prenumererar året runt på Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Upsala Nya Tidning och köper dagligen Aftonbladet samt, om det verkar stå något särskilt intressant i dagens tidning, ibland även Expressen. Till det kommer två gratistidningar en gång i veckan, en i Uppsala och en i Öregrund. Dessutom har vi Vi med Vi läser, Folket i Bild, Allt om Mat, Allt om Trädgård, Allers Trädgård, Tiden och Tvärdrag, och säkert har jag nu dessutom glömt något.
Som synes speglar de dagliga tidningar vi läser en ganska stor del av partispektret i Sverige, och för min del är det här verkligen inget nytt. Under till exempel gymnasietiden gick jag till Stadsbiblioteket och läste – köpte också, när jag hade råd, lösnummer av – de på den tiden långt flera stockholmstidningarna, och jag gjorde likadant under lumpen i Sollefteå och under mina första fattiga studentår i Uppsala.
Just mångfald, och med mångfald menar jag egentligen fler tidningsröster än det finns i dag, är till glädje för demokratin.
Och det här tror jag faktiskt inte enbart nätet kan tillgodose.
Att läsa långa artiklar på skärm (exempel: Svenska Dagbladets understreckare och helsidesartiklarna i DNs kulturdel) är otympligt och avskräckande. Dessutom bidrar läsande efter bläddring och koll till att man ofta får upp ögonen för sådant man aldrig hade kommit på att själv leta efter.
Och fastän världen i dag har kommit närmare oss, är det inte säkert att utlandsbevakningen och tolkningen av det som sker runt om i världen har blivit bättre. Gå gärna till bibliotek och beställ fram den under Victor Vindes tid förnyade Stockholms-Tidningen, som hade alerta och klarsynta utlandskorrar nästan överallt.
För egen del skulle jag välkomna en mångförgrenad partipress. Många olika med varandra konkurrerande och debatterande röster skulle vitalisera demokratin.
Comment by Enn Kokk — 2014 11 06 22:45 #
Jag har följt GP och dess förfall från den tid då den var läsvärd. Den hade täckning av västra Sverige från Värmland till Södra Halland och även Småland, inte minst på sportsidorna. Nu har den blivit en kopierare av TT och andra riksproducerare av artiklar/notiser. Inte ens hockeyreportagen från Frölundas hemmamatcher produceras alltid av göteborgsjournalister utan tas ibland från TT. Nu säger jag upp prenumerationen.
Det mesta i notisväg kan man ju läsa på nätet, bl a på Text TV (men det är ett medium som oxo har förfallit kunskapsmässigt vad gäller svenska språket (och ämnet sport)).
Dessutom har journalisternas trovärdighet kraftigt minskat p g av att de konsekvent tillämpar åsiktskorridoren PK dvs färgas av att lejonparten sympatiserar med V och MP och därför skriver vinklade artiklar.
Jag läste en gång att KD hade en ”undervisning” om hur man hanterar pressen.
”Läraren” menade att ”kom ihåg att journalister är fåfänga, lata och okunniga”.
Comment by Gunnar Bergquist — 2014 11 06 23:59 #
Enn. Jag förstår så väl din inställning, men tror tyvärr att papperstidningarna(utom vissa internationella) kommer att dö sotdöden. Ungdomar idag köper inte tidningar som vi gjorde. Jag bor i ett studentbostadsområde och ser nästan dagligen hur tidningsbudet får mindre och mindre att dela ut.
Jag tycker att utvecklingen är förfärande, men ser ingen realistisk bot, tyvärr.
Om du kan, skulle jag vara ytterst tacksam om du har någon lösning.
Comment by Åke F — 2014 11 07 0:16 #
Efter fiaskot med A-pressen, som i rasande fart nu köps upp, likriktas med ägarnas borgerliga tidningar och läggs ner, måste S skaffa en helt ny media-strategi. Ta chansen, i stället för nostalgiskt tillbakablickande, Enn!
Comment by Lars Flemström — 2014 11 07 11:39 #