Arhoolies skivor nu tillgängliga genom Smithsonian Folkways

Jag började på 1960-talet köpa, så småningom nästan jaga skivor utgivna av amerikanska Folkways, grundat 1948 av Moses Ash och hans hustru. Det här var verkligen inte ett skivbolag vilket som helst – på Folkways fanns till exempel folksångartister som Woody Guthrie, Pete Seeger och Leadbelly. När jag så småningom fick råd att köpa det jag verkligen ville ha, hade grundaren av Folkways Moe Asch dött, men en son till paret Ash fullföljde föräldrarnas idé: I Washington fanns Smithsonian-museerna, som bland mycket annat också härbärgerade en musiksamling och redan hade provat sina vingar som icke-kommersiell skivutgivare med en utgivning som speglade det amerikanska musikarvet. Så han avtalade med Smithsonian att överlåta Folkways’ 2.168 album på villkor att dessa ständigt hölls tillgängliga som CD (numera också för nedladdning).

Nå, vad jag gjorde var att per mejl inför ett personligt besök i Washington beställa klassiska, åtråvärda folkmusikskivor (även med vänsterpräglad text, arbetssånger, blues och så vidare) för i runda tal 20.000 svenska kronor. Jag tror att de som hanterade min beställning på Smithsonian Folkways både när det gällde skivval och köpets storlek tyckte att det här var så anmärkningsvärt, att jag och Birgitta, när vi kom upp på skivbolaget för att hämta skivorna, blev bjudna på lunch med en son till paret Asch, som vid den här tiden var styrelseordförande. Vi hade ett jätteintressant samtal med förgreningar både till musik och politik, och för min del överlämnade jag som gåva till Smithsonian Folkways den dubbel-LP med röster och musik ur den svenska arbetarrörelsens historia jag hade varit med om att ge ut.

Jag har här nämnt namnen bara på några stora sångartister som finns i Folkways’ katalog, många av dem för övrigt återutgivna på CD från Smithsonian Folkways, men om ni går in på www.folkways.si.edu, kommer ni att finna mängder av hörvärda artister på områden som folksång, blues, bluegrass, jazz, ja snart sagt vad ni vill. Folkways-katalogen innehåller också plattor från Moe Asch’s ursprungliga bolag Asch och det med Folkways sammanslagna Broadside, på vilket bland annat Bob Dylan har spelat in låtar under namnet Blind Boy Grunt.

Genom åren har Smithsonian Folkways växt och musikaliskt breddats genom ytterligare övertaganden och nära samarbeten:

I dag ingår följande skivmärken i bolagets försäljning:

A.R.C.E.
Arhoolie Records
Banjo Builders
Blue Ridge Institute
Bobby Susser Songs for Children
Collector Records
Cook Records
Dyer-Bennet Records
Fast Folk Records
Folkways Records
I.L.A.M.
Mickey Hart Collection
Monitor Records
M.O.R.E.
Paredon Records
Smithsonian Folkways Recordings
UNESCO Collection of Traditional Music

Flera av de här bolagen vore värda egna texter, men det går ju lätt att hitta dem och deras samlade utgivning på Smithsonian Folkways’ hemsida, och här tänkte jag närmast lyfta fram det allra senaste tillskottet bland de skivbolag, som har tagits över av Smithsonian Folkways, Arhoolie.

Arhoolie, välkänt bland oss som är intresserade av amerikansk folkmusik, startades i november 1960 av en man som heter Chris Strachwitz. Han är vid liv men vid det här laget så gammal, att han har känt sig tvungen att fundera över, vad det skulle bli av hans livsverk, och han har för sin del kommit fram till att bästa sättet att hålla bolaget och dess skivor vid liv är att överlåta Arhoolie till Smithsonian Folkways.

Så skedde också, och nu har delar av Arhoolies fantastiska katalog, hittills 300 skivor, blivit tillgängliga via Smithsonian Folkways’ hemsida. Ytterligare 650 album väntar på att bli registrerade, men redan det som nu är tillgängligt får oss musikälskare att ta glädjeskutt.

Det här bolaget har, vilket speglar dess geografiska placering, gett ut en del tex-mex-musik, men rent allmänt hittar man i bolagets skivkatalog mycket som musikaliskt kommer från USAs sydliga regioner i vid mening: cajun, creole, Mississippi Delta Blues, Louisiana Blues (Whispering Smith) och zydeco – men också bluegrass och Chicago Blues.

Det myckna Lightning Hopkins har gett ut på Arhoolie kommer avsevärt att stärka Smithsonian Folkways’ skivkatalog. Men bland de skivor som nu finns tillgängliga via Smithsonian Folkways finns också Arhoolie-utgivningar med Dewey Balfa, Clifton Chenier, Elizabeth Cotton, K C Douglas, Snooks Eaglin, Mance Lipscomb, Fred McDowell och Big Mama Thornton (bland annat i samarbete med Muddy Waters).

Ísland: Ny regering med ung kvinna från Vänstern som statsminister?

I Ísland genomförs val till Alltinget (Riksdagen) den 29 oktober, och sedan länge står det klart, att partiernas inbördes storlek i viktiga avseenden kommer att förändra den rådande fördelningen av mandat.

Ísland leds av en borgerlig koalitionsregering, bestående av Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), ett borgerligt både liberalt och konservativt parti, lett av Bjarni Benediktsson, och Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), ett liberalt och centristiskt parti, sedan förre statminstern Sigmundur Davíð Gunnlaugsson på grund av skatteflykt hade tvingats avgå i regeringen (alltså som statsminister) lett av Sigurður Ingi Jóhannsson. Jóhannsson har nyligen också tagit över ordförandeposten i Framsóknarflokkurinn. Båda partierna har 19 mandat i Alltinget (Riksdagen)

Mandatfördelningen i Alltinget är sedan det senaste valet (27 april 2013) den här:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), ett borgerligt både liberalt och konservativt parti, lett av Bjarni Benediktsson, 19 mandat, 26,7 procent
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), ett liberalt och centristiskt parti, nu alltså lett av den nye statsministern Sigurður Ingi Jóhannsson, 19 mandat, 24,4 procent
Samfylkingin (Samlingsfronten), ett socialdemokratiskt parti, lett av Oddný G Harðardóttir, 9 mandat, 12,9 procent
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), ett ekosocialistiskt och feministiskt parti, lett av Katrín Jakobsdóttir, 7 mandat, 10,9 procent
Björt framtíð (Ljus framtid), ett liberalt parti, numera lett av Óttarr Proppé, 6 mandat, 5,1 procent
Píratar (Piratpartiet), ett populistiskt parti, lett av Birgitta Jónsdóttir, 3 mandat, 5,1 procent

De här siffrorna har ändrats mycket, inte bara under den senaste krisen, och enligt de senaste opinionsmätningarna har ett nytt parti tagit sig över femprocentsspärren och det med råge. Det har framgått av flera tidigare opinionsmätningar och bekräftas av ytterligare en mätning, gjord av Vísir.

Det nya partiet heter Viðreisn (Renässans) och får i den här mätningen stöd av 6,6 procent (- 1,8 procentenheter). Inrikespolitiskt är det borgerligt och liberalt, likt Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), utom på en punkt – dess ledare, Benedikt Jóhannesson, har för övrigt själv varit medlem i Självständighetspartiet. Här är det bärande skälet till att bilda ett nytt parti att den sittande borgerliga regeringen inte har uppfyllt sitt vallöfte om folkomröstning i EU-frågan. Jóhannesson är nämligen en mycket övertygad EU-anhängare. Det här har säkert bidragit till att locka arbetsgivarorganisationen Samtök atvinnulifsins ordförande Þorsteinn Viglundsson, av vissa karaktäriserad som ”liberal högersosse”, samt den tidigare självständighetspartisten Pawel Bartoszek att ansluta sig till det här nya partiet. Den mest överraskande nyheten om partiet är emellertid, att Heiða Kristin Helgadóttir, grundare av partiet Ljus framtid, nu i stället arbetar aktivt i Renässans’ valkampanj. Det senare utan att för egen del ha blivit medlem – hon säger sig för övrigt vara mest besjälad av att motarbeta gamla partier och partistrukturer.

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), det regeringsparti som för egen del inte har varit berört av den pågående politiska krisen, hamnar i den aktuella undersökningen på 23,7 procent (+ 1,0).

Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet) får i den nya mätningen 8,5 procent, vilket partiet också fick i förra mätningen i samma serie. Som jag har berättat, tvingades ju Sigmundur Davíð Gunnlaugsson bort från statsministerposten och har nu avsatts även från partiordförandeposten och ersatts av Sigurður Ingi Jóhannsson, som tog hans plats i regeringen. Gunnlaugsson lämnade förbittrad partikongressen. Partiledarskiftet tycks än så länge inte ha gett någon uppgång för partiet.

Raketen i isländsk politik har under lång tid varit Píratar (Piratpartiet), som från att ha varit minsta parti i valet sedan har tävlat med Självständighetspartiet om positionen som största parti – dock har stödet under senare tid dalat. I den aktuella mätningen stöds partiet av 20,7 procent (- 2,1).

Det andra nya partiet i det isländska Alltinget, Björt framtíð (Ljus framtid), har haft ledarkris och nu under ett och ett halvt år legat under landets femprocentsspärr. I en mätning nyligen såg partiet dock ut att ha kommit över spärren. I den aktuella mätningen är stödet 7,4 procent (- 0,8).

Återstår landets två vänsterpartier.

Socialdemokratiska Samfylkingin (Samlingsfronten) gjorde ett uselt resultat i förra alltingsvalet, och efter en serie usla mätresultat kan partiet nu notera ett stöd om bara 6,5 procent (- 0,8).

Att Socialdemokraternas nya partiledare inte riktigt har lyckats vända partiets trend har säkert bidragit till att förre partiledaren, Árni Páll Árnason, som tvingades avgå, har beslutat sig för att åter kandidera till en plats i Alltinget, den här gången i den sydvästra valkretsen. Dock har han där fått en lite oväntad utmanare. Den som också vill ha förstaplatsen på den aktuella listan är Margrét Tryggvadóttir, som tidigare har företrätt den så kallade Medborgarrättsrörelsen i Alltinget men som sedan, när hon i stället kandiderade för Gryning, inte blev invald. Margrét har tidigare inte tillhört Samfylkingin men ställer nu upp på Socialdemokraternas lista för att hon gillar den nya partiledaren Oddný G Harðardóttir. Nu har dock Margrét Tryggvadóttir manövrerats bort inte bara i förre partiledarens valkrets utan också i ytterligare en i Reykjavík: principen om varannan man, varannan kvinna har satts ur spel genom att man också har infört en åldersregel.

Socialdemokraternas kris har säkert bidragit till att det har gått bättre för Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna). I den aktuella mätningen får partiet 19,2 procent, vilket är en ökning med 4,1 procentenheter. Det här partiet, ursprungligen ett kommunistparti, profilerar sig numera som grön vänster.

Med några få dagar kvar till valet och med opinionsmätningsresultat som inte pekar mot att den nuvarande regeringen skulle kunna sitta kvar efter valet har det förstås också uppstått en diskussion om vilka partier som skulle kunna bilda regering och vilket av dem som i så fall skulle få statsministerposten.

Det sedan förra valet kraftigt växande Piratpartiet har nu förklarat, att det inte har föresatt sig att den kommande regeringen ska ledas av någon piratpartist, och partiet har därför inbjudit ett antal andra oppositionspartier till överläggningar om ett regeringsalternativ. Av dessa har Renässans ställt sig avvisande, medan Socialdemokraterna beredvilligt ställde upp. Jag har ännu inte sett några rapporter om möten med de övriga två inbjudna partierna.

Men mycket pekar i dag mot att det kan bli Gröna vänsterns unga kvinnliga ordförande, Katrin Jakobsdóttir, som får uppdraget att bilda Íslands nya regering.

Melodikrysset nummer 42 2016

Jag är fortfarande i ett eländigt fysiskt skick: hostar, fryser av och till, orkar ingenting, har några gånger blött näsblod och de senaste dagarna har jag haft svullna fötter, kan hända som en effekt av jag för att klara andningen har lockats sova sittande i en fåtölj. Jag var i början av veckan på Vårdcentralen på koll hos min diabetessköterska, och eftersom värdena där var bättre än sist, trodde hon inte att de problem jag berättade om var diabetesrelaterade. Hon hjälpte mig att få tid hos min husläkare, men husläkaren hade ingen glugg i sitt schema förrän 14 november. Nu kallas jag ju med några veckors mellanrum till provtagning för reglering av mitt Waran-intag, och där hände det något. Sköterskan på Ackis som analyserar mina prover när de anländer till sjukhuset har den här veckan ringt mig tre gånger, och jag har fått gå till Vårdcentralen för nya prover, tre den här veckan och härnäst på måndag. Det här har bland annat lett till att jag har fått avstå från Waran några dagar.

Jag berättar det här för läsekretsen, på lördagarna många melodikrysslösare, för att förklara, varför det tar tid för mig att i det här skicket åstadkomma mitt sedvanliga melodikrysskåseri med svaren inbäddade i texten

Särskilt svårt var det nämligen inte i dag. Det enda för mig lite knepiga var dubbelfrågan med anknytning till ”Så mycket bättre”, detta för att jag för egen del inte brukar se det programmet. Men med hjälp av lite detektivarbete har jag kommit fram till att det var Miriam Bryant som sjöng ”The Only One”, en låt som vi förknippar med Andreas Kleerup.

Lite knepig var också frågan om låten som Umberto Marcato sjöng. Honom minns jag i och för sig väl – han var förr mycket populär också i Sverige. Men den låt vi i dag hörde honom sjunga var engelsk och hette då ”Words”, vilket i rak översättning till svensk bör bli ”Ord”.

1965 vanns den svenska uttagningen till Eurovision Song Contest av Ingvar Wixell med ”Annorstädes vals”, originell inte bara genom valet av sångare utan också på grund av kompositör (Dag Wirén) och textförfattare (Alf Henrikson). För när Wixell sen bröt tidens kutym och i finalen framförde sången på engelska (”Absent Friends”) utbröt det tittarstorm, faktiskt inte på grund av låtens dåliga placering utan på grund av att man inte höll sig till den svenska originaltexten.

Särskilt lysande gick det heller inte för Inger Berggren, som 1962 sjöng den låt som vann den svenska finalen, ”Sol och vår”.

Själv har jag alltid haft svårt för den musikaliska utslätning och språkliga anpassning som under senare år helt har präglat den här tävlingen. Då känns det kul att, som 2013, få höra en avvikare som ”En riktig jävla schlager” med Ravaillacs, det vill säga Tommy Körberg, Claes Malmberg, Johan Rabaeus och Mats Ronander.

”Den gamla moraklockan”, den som i dag skulle ge oss ordet moraklocka, finns det nog värre problem med än att dagens yngre publik inte längre känner till begreppet. När jag kom till Sverige i slutet av andra världskriget och under åren därefter, spelades den här låten ganska ofta i radio, till exempel i Sven-Olof Sandbergs inspelning från 1937. Men har dagens yngre radiolyssnare över huvud taget hört den här låten eller för den delen något insjunget av legendaren SOS?

Numera är det nytt, nytt, nytt som gäller. Inte ens barnrepertoaren tycks klara tidens anstormning. Själv tyckte jag att James Hollingworths ”Älgarna demonstrerar” är en helt underbar låt, och det är nog inte bara hans älgar som har fått nog, när en sån här klassiker trängs undan.

En annan sån här barnklassiker är ”Det gåtfulla folket” med text av Beppe Wolgers och musik av Olle Adolphson.

Fast ännu mer okänd i dag är nog den mycket roliga barnvariant, ”Bär ner mig till sjön”, Tage Danielsson gjorde av Andrews Sisters’ fantastiska ”Bei mir bist du schein”, i dag dock i en annan version.

Lättast är det förstås att klara frågor, knutna till artister och grupper man har allt av.

Jag har allt med Evert Taube, vet således att Rönnerdahl förekommer till exempel i ”Sjösalavår” från 1950. Den som vill läsa hela texten kan hitta den ovan under Kulturspegeln, Sångtexter.

Och jag har också allt med The Beatles, till exempel ”All You Need Is Love”. Det har jag, men just nu skulle jag alltså behöva läkarhjälp också.

Slutligen: jag har Ainbusk Singers på skiva också, vet också att de kom från När på Gotland. Jag har aldrig träffat Josefin Nilsson men instämmer gärna i dagens låttitel, ”Jag saknar dig ibland”.

Norge: Flera mindre partier under spärren

I förra stortingsvalet, år 2013, blev utfallet det här:

Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent

Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti – det sist nämnda partiet har dock haft en intern debatt om att byta sida, alltså i stället stödja en röd-grön regering.

I den ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och väl inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget.

Miljøpartiet De Grønne är i princip blockneutralt, även om det i en rad kommuner har samarbete med den röd-gröna sidan.

Sentios opinionsmätning för Dagens Næringsliv gjordes den 11-16 oktober och publicerades den 20 oktober. Enligt den här mätningen backar Arbeiderpartiet något, medan Høyre går upp, dock utan att komma upp i sitt eget valresultat.

MDG ligger som vanligt under spärren, men det gör i den här undersökningen också SV och på den borgerliga sidan Venstre.

Høyre 25,8 procent (+ 2,9 procentenheter)
Fremskrittspartiet 13,3 procent (- 1,4)
Venstre 3,0 procent (- 0,7)
Kristelig Folkeparti 4,7 procent (+ 0,3)
Senterpartiet 7,2 procent (- 2,2)
Arbeiderpartiet 36,2 procent (- 2,1)
Sosialistisk Venstreparti 3,2 procent (- 1,2)
Rødt 2,4 procent (+ 1,3)
Miljøpartiet De Grønne 2,6 procent (+ 0,8)

Miljøpartiet De Grønne ligger också i den här mätningen under spärren. I den här undersökningen har också SV halkat ner under den.

Danmark: En ny mätning som inte ger all time high för (s) och en annan som gör det

Vi utgår som vanligt från resultatet i det senaste folketingsvalet, 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Wilkes senaste mätning, för Jyllands-Posten den 17 oktober, ger följande resultat:

Socialdemokratiet 26,2 procent
Radikale Venstre 6,0 procent
Socialistisk Folkeparti 4,6 procent
Enhedslisten 7,6 procent
Alternativet 6,5 procent
Venstre 18,1 procent
Dansk Folkeparti 16,2 procent
Konservative Folkeparti 3,5 procent
Liberal Alliance 7,5 procent
Nye Borgerlige 3,1 procent

Också i den här mätningen är stödet för Socialdemokratiet i och för sig högt.

Det medialt mycket uppskrivna nya partiet Nye Borgerlige skulle, om det här vore ett valresultat, klara 2 procents-spärren till Folketinget.

Ritzau Index, en sammanvägning av olika mätningar, ger då följande genomsnitt:

Socialdemokratiet 27,0 procent
Radikale Venstre 5,3 procent
Socialistisk Folkeparti 4,3 procent
Enhedslisten 8,4 procent
Alternativet 6,0 procent
Venstre 17,3 procent
Dansk Folkeparti 18,5 procent
Konservative Folkeparti 3,1 procent
Liberal Alliance 6,9 procent

Den 20 oktober kom sedan en ny mätning från Epinion, gjord för Danmarks Radio:

Socialdemokratiet 28,2 procent
Radikale Venstre 5,2 procent
Socialistisk Folkeparti 5,4 procent
Enhedslisten 9,3 procent
Alternativet 5,2 procent
Venstre 17,2 procent
Dansk Folkeparti 18,5 procent
Konservative Folkeparti 2,6 procent
Liberal Alliance 5,7 procent
Nye Borgerlige 2,7 procent

I den här mätningen är stödet för Socialdemokratiet åter rekordhögt.

Det medialt mycket uppskrivna nya partiet Nye Borgerlige skulle, om det här vore ett valresultat, klara 2 procents-spärren till Folketinget även enligt den här undersökningen.

Ritzau Index, en sammanvägning av olika mätningar, ger då följande genomsnitt:

Socialdemokratiet 27,2 procent
Radikale Venstre 5,3 procent
Socialistisk Folkeparti 4,5 procent
Enhedslisten 8,6 procent
Alternativet 5,9 procent
Venstre 17,7 procent
Dansk Folkeparti 18,4 procent
Konservative Folkeparti 3,0 procent
Liberal Alliance 6,7 procent

Estland: Centern störst – men hur länge håller det?

TNS Emor har den 14-19 oktober tillfrågat 987 personer i åldrarna 18-74 år om deras partisympatier.

Största parti är nu åter igen Keskerakond (Centerpartiet), som ökar med hela 5 procentenheter till 25 procent, vilket är nästan identiskt med partiets valresultat 2015, 24,8 procent. Med tanke på att maktkampen om partiledarposten åter har hårdnat i partiet och man inte kan veta, hur partisympatierna påverkas, när den väl är avgjord, är det här förmodligen en osäker uppgång. Till uppgången bidrar förmodligen också utgången i presidentvalet för den partilösa utrikesministern Marina Kaljurand, vars mor är ryska – de ryska väljarna sluter tämligen mangrant upp bakom Centerpartiet. Savisaar har under senare tid haft åtminstone tre utmanare, som var för sig har prövat sina vingar: Jüri Ratas, riksdagsgruppens ledare Kadri Simson och Mailis Reps, som misslyckades i racet till presidentposten. Just nu ser de här tre utmanarna ut att hålla ihop, och utmanare till posten som partiledare blir på den kommande centerkongressen Ratas. Men hur eniga är de egentligen, och vad får de andra två, om Ratas vinner partiledarstriden? Fast lika intressant blir det att se vad Savisaar och hans trogna anhängare, bland dem partiets ryska väljare, tar sig till, om Savisaar avsätts mot sin vilja.

Det största regeringspartiet, det närmast nyliberala Reformierakond (Reformpartiet), ligger kvar på 22 procent, vilket är långt under partiets resultat i valet 2015, 27,7 procent. Till partiets akuta problem hör, att förre partiledaren Siim Kallas, som man utsåg till sin presidentkandidat, är ursinnig på sitt gamla parti för att det i slutomgången ställde upp på kompromisskandidaten Kersti Kaljulaid, som ju valdes till presidentposten. Den partilösa presidentkandidaten, förra utrikesministern Marina Kaljurand, har man försökt få nytta av genom att erbjuda henne att bli Reformpartiets kandidat till posten om borgmästare i det rysstäta Tallinn, men hon har föga förvånande avböjt.

Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska partiet), som i förra valet var nere på 15,7 procent, var i förra mätningen uppe på rekordhöga 21 procent, men har nu fallit ned 2 procentenheter till 19 procent, och jag kan se rationella förklaringar till detta. Partiets egen kandidat till presidentposten var förre partiledaren, numera talmannen Eiki Nestor, men om denne inte fick tillräckligt stöd, hade partiet lovat sina röster till koalitionspartnern Reformpartiets kandidat Siim Kallas. Nästa, och intressanta, steg var att rösta på Marina Kaljurand som ny president – SDEs ordförande, Jevgeni Ossinovski är ryss, och Socialdemokraterna är det parti vid sidan om Centern som får en del ryska röster. Men i slutomgången övergav man Kaljurand och stödde i stället Kaljulaid.

Upp, med 3 procentenheter till 15 procent, går nu Vabaerakond (Fria partiet), som lockar hela spektrat av företrädesvis estniska väljare, som kan ha röstat både borgerligt och socialdemokratiskt. Det här partiet fick i valet 8,7 procent.

Neråt går det för estnationalistiska Eesti Konservatiivne Rahvaerakond (Estlands konservativa folkparti), som i förra mätningen liksom i valet samlade 13 procent men nu är nere i 10 procent.

Minst bland partierna är det tredje benet i koalitionsregeringen, Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika), som i valet fortfarande fick 13,7 procent men nu minskar med 1 procentenhet till 8 procent. Den president Riigikogu (Riksdagen) till slut enades om, Kersti Kaljulaid, hade före sitt långa värv i EU sitt politiska hemvist i IRL, men presidentämbetet är politiskt neutralt och det är svårt att se, hur hon skulle kunna hjälpa upp IRLs svaga siffror.

Finland firar sin självständighet genom att skåla i Tove Jansson-vin och -champagne

Sedan Sverige förskingrade sitt nationella dryckesarv – jag tänker på utförsäljningen av det som inte var bara Nordeuropas utan ett av världens ledande alkoholföretag, Vin & Sprit – har finländska, fortfarande statligt ägda Altia blivit det ledande alkoholföretaget åtminstone i Norden och Baltikum, vilket bland annat har skett genom att man har fått lov att köpa en del av det V & S tillverkade men som inte intresserade den franske uppköparen.

När nu Altia lanserar ett rött och ett vitt vin samt en champagne med Tove Jansson-motiv på etiketterna – detaljer ur en stor målning, ”Juhlat maalla ja juhlat kaupungissa” (Fest på landet och fest i staden) – är det ett inhemskt jubileum man uppmärksammar, 100-årsdagen av republiken Finlands födelse, så det här jubileumssortimentet är säkert inte tänkt för de svenska systembolagshyllorna.

Fast Tove Jansson har ju så många fans även här i Sverige, att det nog ginge att kränga en del flaskor även här på Systemet.

Pressgrodor

hittade via Journalisten nummer 12 2016:

Om kungaparets besök i Tyskland:

”Under dagen medverkar de vid flera ceremoniella inslag, bland annat en promenad vid Pariser Platz och på en statsbankrutt under kvällen.”

EXPRESSEN.SE

Danmark: Socialdemokratiet på rekordnivå

Vi utgår som vanligt från resultatet i det senaste folketingsvalet, 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Voxmeters senaste mätning, för Ritzau den 16 oktober, ger följande resultat:

Socialdemokratiet 28,6 procent
Radikale Venstre 5,3 procent
Socialistisk Folkeparti 3,8 procent
Enhedslisten 9,2 procent
Alternativet 5,8 procent
Venstre 17,5 procent
Dansk Folkeparti 18,7 procent
Konservative Folkeparti 2,7 procent
Liberal Alliance 6,7 procent
Nye Borgerlige 1,0 procent

Mest anmärkningsvärt i den här mätningen är det mycket höga stödet för Socialdemokratiet – partiet ligger nu cirka tio procentenheter högre än något av de stora borgerliga partierna. Men märk också att yttervänster- och miljöpartiet Enhedslisten ligger påfallande mycket högre än flertalet partier på vänstersidan i vid mening.

Det medialt mycket uppskrivna nya partiet Nye Borgerlige tycks ha ganska svårt att få vind i seglen.

Ritzau Index, en sammanvägning av olika mätningar, ger nu följande genomsnitt:

Socialdemokratiet 27,2 procent
Radikale Venstre 5,2 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 8,5 procent
Alternativet 6,0 procent
Venstre 17,7 procent
Dansk Folkeparti 19,0 procent
Konservative Folkeparti 3,0 procent
Liberal Alliance 6,8 procent

Finland: Sannfinländarna ett parti på väg utför – och vad vi kan lära oss av detta

I de finländska tidningar jag följer läser jag om ytterligare ett avhopp från Perussuomalaiset (Sannfinländarna): Jari-Pekka Taurajärvi går över till Suomen Keskusta (Centern).

Det här är i sig inget att lyfta fram för svensk publik – men det som gör det här avhoppet intressant är att det är ett i raden – sist jag skrev om det här fenomenet handlade det om en av partiets kvinnliga riksdagsledamöter, som tog steget över till Sosialidemokraatinen Puolue (Socialdemokraterna).

Det sammantagna resultatet av den här sönderfallsprocessen är att Sannfinländarna för länge sen i opinionsmätningarna är distanserade av Vihreä Liitto (Gröna Förbundet), i en av de senaste mätningarna till och med av Vasemistoliitto (Vänsterförbundet).

Samtidigt har Socialdemokraterna vuxit kraftigt, och det är nog inte någon djärv gissning, att partiet har tagit tillbaka en mängd röster, som under en period – när (S) satt i koalitionsregering med högerpartiet Kokoomus (Samlingspartiet) – inte kunde leverera tillräckligt till utsatta grupper tappade till Sannfinländarna. Nu står finländsk socialdemokrati för en mer klassisk variant av fördelningspolitik.

De svenska Socialdemokaterna skulle kanske rent av ta och skicka över en studiedelegation till sitt systerparti i Finland. De grepp som har använts där kan nämligen också användas i kampen mot det parti här i landet, som har tagit missnöjesväljare från den traditionella arbetarrörelsen. Ledorden i en sådan process är jämlikhet och solidaritet, alls icke rasism.