Estland: Centern fortsatt största parti

Ytterligare en partisympatiundersökning har publicerats i Estland, TNS Emors för nyhetsbyrån BNS.

Också enligt den får Keskerakond (Centerpartiet) stöd av 25 procent och är därmed fortsatt landets största parti. Dess ledare, Edgar Savisaar, har efter den stora turbulensen i ledarfrågan tagit ett fast grepp om partiet och i en stor tidningsintervju också gjort ner sin utmanare, Kadri Simson, som än så länge sitter kvar som ledare för partiets riksdagsgrupp. Det ska bli intressant att se, om hon orkar hålla sig kvar och om hon eventuellt till slut väljer att byta parti och då tar en del av sina anhängare med sig. I valet 2015 samlade Centern stöd av 24,8 procent.

Det ledande regeringspartiet, det borgerliga, nyliberalt anstrukna Reformierakond (Reformpartiet), som i valet med 27,7 procent blev största parti, har sen åkt kana i opinionen men är nu ändå med 21 procent landets näst största parti.

Tredje största parti är, med 16 procent, dess koalitionspartner Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska partiet), som i valet fick 15,2 procent.

Det tredje partiet i den sittande koalitionsregeringen, det konservativa, kristna och estnationalistiska IRL, Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderenslandet och Res Publika), är fortsatt i en djup vågdal. I den här mätningen stöds det av 8 procent mot 13,7 procent i valet.

Två nya partier tog sig i valet 2015 in i Riigikogu (Riksdagen).

Vabaerakond (Fria partiet) fick i valet stöd av 8,7 procent men har periodvis lyckats erövra väljare från framför allt Reformpartiet. I den aktuella undersökningen stöds partiet av 15 procent.

Konservatiivne Rahvaerakond (Konservativa folkpartiet) fick i valet stöd av 8,1 procent men är nu uppe i 11 procent. Partiet har växt när det började exploatera främlingsfientliga stämningar, riktade mot ökad flyktinginvandring.

Den här undersökningen, som genomfördes 9-16 december, omfattar 967 personer i åldrarna 18-74 år. 434 intervjuer har gjorts vid hembesök, 533 per internet.

Finland: Socialdemokraterna nu största parti

I spåren av den finländska krispolitiken sker nu stora förändringar i partisympatierna.

Sosialidemokraattinen puolue (Socialdemokratiska partiet), som i riksdagsvalet 2015 bara fick 16,9 procent och därmed blev fjärde parti i storlek, gör i den senaste mätningen, som TNS Gallup har gjort för Helsingin Sanomat, en formidabel uppryckning och hamnar med 21,1 procent på platsen som största parti.

Bakom den här uppgången finns partiets hårda kritik mot socialt orättfärdiga inslag i den sittande borgerliga regeringens åtstramningspolitik.

Det ledande regeringspartiet, Suomen Keskusta (Centern), har därmed med 20,9 procents stöd petats ner på andra plats. Centern ligger nu också knappt under sitt valresultat 2015, 21,1 procent.

Dess koalitionspartner, ankaret i den förra regeringen, Kansallinen Kokoomus (Samlingspartiet), ligger nu på tredje plats med 17,7 procent. I valet 2015 stöddes partiet av 18,2 procent.

Det tredje benet i den sittande regeringen är populistiska Perussuomalaiset (Sannfinländarna), som i valet 2015 fick 17,7 procent. Partiets väljare överger nu i massor det parti de har röstat på – i den senaste mätningen är partiet nere på 10,8 procent. Därmed har partiet halkat från tredje till femte plats bland partierna.

Större är nu oppositionspartiet Vihreä Liitto (Gröna förbundet), som i valet stöddes av 8,5 procent men nu är uppe i 11,3 procent.

Vasemistoliitto (Vänsterförbundet), som i valet fick 7,1 procent, stöds nu av 8,4 procent.

I opposition befinner sig också Svenska Folkpartiet, som i valet stöddes av 4,9 procent, numera med ett stöd av 4,3 procent.

Och Kristillisdemokraatit (Kristdemokraterna), också de numera i opposition, får 3,5 procent, samma som i valet.

Undersökningen är ganska stor – 2.424 personer har tillfrågats under perioden 16 november-10 december.

Norge: Erna Solberg möblerar om

Erna Solberg (Høyre) möblerar om i sin koalitionsregering med Fremskrittspartiet. Nya statsråd utnämns, andra får byta område och antalet statsråd ökas från 18 till 19.

Det här är väl tänkt att göra regeringen starkare inför stortingsvalet 2017.

Vi börjar med de helt nya statsråden.

Ny kulturminister blir stortingsledamoten Linda Hofstad Holleland (H).

Ny fiskeriminister blir Frps viceordförande Per Sandberg.

Ny arbets- och socialminister blir oslopolitikern Anniken Hauglie (H).

Ny lantbruks- och livsmedelsminister blir Georg Dale, Frp, nu statssekreterare i finansdepartementet.

Andra får byta jobb.

Elisabeth Aspaker (H), fram till nu fiskeriminister, blir ny EU-minister i UD.

Den avgående EU-ministern, Vidar Helgesen (H), blir ny klimatminister.

Den avgående ministern för lantbruk och livsmedel Sylvi Listhaug (Frp) blir ny minister för asyl-, flykting- och integrationspolitiken.

Lämnar regeringen gör därmed

avgående arbets- och socialministern Robert Eriksson (Frp),

avgående kulturministern Thorild Widvey (H) och

avgående klimat- och miljöministern Tine Sundhoft (H).

Kvar på sina poster blir

finansminister Siv Jensen (Frp),

kommun- och moderniseringsminister Jan Tore Sanner (H),

näringsminister Monica Mæland (H),

kommunikationsminister Ketil Solvik Olsen (Frp),

utrikesminister Børge Brende (H),

kunskapsminister Torbjørn Røe Isaksen (H),

barn- och jämställdhetsminister Solveig Horne (Frp),

försvarsminister Ine Eriksen Søreide (H),

justitie- och beredskapsminister Anders Anundsen (Frp),

olje- och energiminister Tord Lien (Frp),

hälso- och omsorgsminister Bent Høie (H).

Fremskrittspartiet får alltså ett extra statsråd och ansvaret för asyl-, flykting- och integrationspolitiken.

En fin middag, också i allvarets och medmänsklighetens tecken

På årets middag för hedersupplänningar (min hustru är en av dem) – en sådan utnämns per år av landshövdingen – träffade vi som vanligt en skara trevliga och intressanta människor, sådana som paret Owe Thörnqvist (nu 86 år men oförändrat vital) och Berit Gullberg, Stig Strömholm och Hans Rosling.

Men även om några av dem som efter starten 1991 har utnämnts har hunnit avlida, finns det uppenbarligen svårigheter att samla alla de här personerna samma kväll. I år saknades till exempel Elsie Johansson, Lasse Åberg, Peter Englund, Cecilia Rydinger Alin och Håkan Nesser.

I kretsen av hedersupplänningar upptogs i år IT-entreprenören Niklas Zennström, så det var till honom landshövdingen, Peter Egardt, höll ett välkomsttal och honom hans hustru, Lena Egardt fick till bordet.

Middagen, rösti med mälarlöjrom, rådjursfilé med rödvinssås, grönkål, tomatsallad och ugnsbakad potatis samt buffé på uppländska ostar, smakade förträffligt. Det gjorde också efterrätten, brownies med tryffelsås och vaniljglass; jag tog en liten smaksked men avstod från resten, eftersom jag är diabetiker.

Det senare plus det faktum att jag och hustrun utan att vara ordinerade det av någon läkare numera som drycker väljer alkoholfria alternativ brukar ofta vid middagar av den här typen bli samtalsämnen med damerna bredvid mig. Min bordsdam var Charlotte Widenfeldt, gift med hedersupplänningen 2006 Knut Knutsson. Och på min vänstra sida satt Anna Dalborg, vars make, Hans Dalborg, har varit hedersupplänning sedan 2004. Paret Dalborg träffar vi regelbundet i OD-sammanhang, och Hans pratade jag med då och då på stockholmståget på den tiden då jag fortfarande arbetspendlade. Ett givet samtalsämne oss emellan var ODs senaste konsert, bland annat framförandet av ”The Wall”.

Under middagen pratade jag med min bordsdam ganska mycket både om mina egna flyktingerfarenheter och dagens flyktingsituation – Charlotte och jag var helt eniga i den senare frågan.

Det intressanta var att vid det efterföljande kaffet, där det var fri sittning runt mindre bord, Ulrika Knutson, utnämnd till hedersupplänning 2014, och hennes man, Anders Olof Franzén, kom och satte sig bredvid oss, Ulrika i uppenbar avsikt att i Birgitta hitta en själsfrände/samtalspartner i den nu så inflammerade flyktingfrågan.

Det här är ju inget diskussionsreferat, men samvaron vid kaffebordet slutade med att vi, som tidigare förstås har träffats men inte närmare känner varann, bytte adresser och telefonnummer och kom överens om att försöka ses också hemma hos varann.

Medkänsla

”Sparkåkning kräver empati (medkänsla).”

Staffan Ling på Namn och Nytt i Dagens Nyheter

Danmark: Socialdemokratiet fortfarande under sitt valresultat

Folketingsvalet i Danmark den 18 juni 2015 gav följande resultat:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Voxmeters senaste mätning, från den 13 december, för Ritzau ger följande resultat:

Socialdemokratiet 25,5 procent
Radikale Venstre 4,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,0 procent
Enhedslisten 9,2 procent
Alternativet 4,6 procent
Venstre 17,3 procent
Dansk Folkeparti 22,4 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 7,9 procent

Ritzau Index, en sammanvägning av resultaten i de senaste opinionsmätningarna, ger den 14 december följande resultat:

Socialdemokratiet 25,5 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 9,1 procent
Alternativet 5,1 procent
Venstre 18,8 procent
Dansk Folkeparti 21,3 procent
Konservative Folkeparti 3,3 procent
Liberal Alliance 7,3 procent

Inga stora förändringar sen förra mätningen. Socialdemokratiet ligger fortfarande under sitt valresultat.

Estland: Ras för Centern efter Savisaars seger

Edgar Savisaar återvaldes som ledare för Keskeraskond (Centerpartiet), om än med knappare majoritet än många hade väntat. Utmanaren, Kadri Simson, samlade ett oväntat högt stöd för sin kandidatur.

I novembermätningen fick Keskerakond ett enastående väljarstöd, 33 procent, vilket säkert hade att göra med att både Savisaars och Simsons anhängare då la sin röst på Centern. I decembermätningen, gjord av Turu-uuringute AS för ERR, gör Centern ett stort tapp och hamnar nu på 25 procent, i trakten av sitt valresultat 2015, 24,8 procent.

Jag saknar information om väljarströmmar, bland annat om vart de väljare som Centern har tappat har tagit vägen, och eftersom det är politiskt osannolikt att de till exempel skulle ha gått till det nyliberalt präglade Reformpartiet, som i och för sig har gått upp men inte så mycket, är det säkert inte en alltför djärv gissning, att många besvikna centeranhängare nu inte anger något bästa parti.

Reformierakond (Reformpartiet) ökar från 17 procent i november till nu 20 procent. Men i valet 2015 fick partiet stöd av hela 27,7 procent.

Dess regeringspartner Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska partiet) fick i samma val 15,2 procent. I den aktuella undersökningen stöds det av 14 procent mot 13 procent i november – det här är fortfarande ett mediokert resultat, eftersom partiet i tidigare perioder har varit uppe i det dubbla.

Socialdemokraterna försöker göra en inbrytning i den stora gruppen ryska väljare och har bland annat valt en ung ryss, Jevgeni Ossinovski, till ordförande – han är också minister (och har i dagarna i en mediaranking utsetts till Estlands mest inflytelserike ryss). Ryssarna i Estland röstar dock till mycket stor del på Centern, för att inte säga Edgar Savisaar personligen. Det tapp Centern har gjort har partiet främst gjort bland de estniska väljarna. Medan 20 procent av dessa i novembermätningen stödde Centern, är partiets stöd bland esterna i december nere på 13 procent. Skulle Kadri Simson byta parti och bli socialdemokrat, vilket somliga har hoppats, skulle hon alltså troligtvis mest kunna dra med sig ett antal estniska centerväljare.

Det tredje partiet i den sittande regeringskoalitionen, IRL, Isamaa ja Res Publika Liit, ett konservativt, kristet och estnationalistiskt parti. går det fortsatt illa för. I decembermätningen får IRL stöd av 7 procent mot av 8 procent i novembermätningen. I valet stöddes partiet fortfarande av 13,7 procent.

I valet 2015 tog sig två nya partier in i Riigikogu, Riksdagen.

Det ena av dem, Vabaerakond (Fria partiet), som i valet fick 8,7 procent, har sedan periodvis lyckats växa främst på Reformpartiets men också på IRLs bekostnad. I novembermätningen stöddes partiet av 11 procent, i decembermätningen av 13 procent.

Lika framgångsrikt har inte Konservatiivne Rahvaerakond (Konservativa folkpartiet), som i valet fick 8,1 procent, varit. Men det fick i novembermätningen 9 procent, i decembermätningen 10 procent, vilket kan ha att göra med att det är det estniska parti, som hyser en del främlingsfientliga element.

Sorgesång till en förlorad pappa

Det är en kulturgärning, att Hanneriina Mosseinens ”Isä” har blivit översatt (av Jocke Saitala) från finska till svenska och utgiven här i Sveige 2015 av Lystring förlag. På svenska heter den ”Pappa”.

Människor som aldrig läser serier har ofta förutfattade, i dag fruktansvärt föråldrade meningar om vad serier är. Jag kan försäkra, att ”Pappa” till innehållet väl kan mäta sig med en välskriven roman och att den tekniskt på sitt fält är konstnärligt nyskapande: Dess svart-vita blyertsteckningar i huvudhandlingen kompletteras av långa drömska partier, utförda som broderier.

Hanneriina Moisseinen, född 1978, berättar en verklig historia: När hon var tio år, försvann hennes far och återfanns aldrig. Pappan var tillsammans med arbetskamrater på en jobbkickoff på en ö i en sjö i finska Karelen. Det dracks förstås sprit, och ingen av jobbarkompisarna såg vad som egentligen hände. Drunknade han, och varför skulle han i så fall ut i vattnet? Kroppen återfanns aldrig.

Det här utlöser förstås ett familjetrauma, både hos dottern som ständigt grubblar över vad som kan ha hänt pappan och hos mamman i familjen som nu lämnas ensam med två barn, utöver Hanneriina en lillasyster som fortfarande nästan är baby. Drömmar, sorg, bekymmer, mammans försök att döva smärtan med alkohol och, långt senare, hennes relation till en ny man skildras. Liksom Hanneriinas försök i vuxen ålder att söka den försvunna pappan i den sydligaste delen av Argentina, också det bara en resultatlös gest.

Berättelsen avslutas med ett försonande och sammanknytande samtal med mamman och så författarens/tecknarens efterord.

Uppsala i världen

Innan vi skulle gå på den teaterbegivenhet vi hade fått en vänlig inbjudan till, gick Birgitta och jag på den lämpligt näraliggande fiskrestaurangen Hambergs för att äta middag, abborre.

Den förste vi fick syn på på Hambergs var den som hade skickat inbjudan till oss, teaterchefen Paul Kessel. Paul är en gammal vän, så vi hälsade hjärtligt och försäkrade, att vi var på väg till kvällens föreställning.

* * *

Kulturförvaltningen i Uppsala anordnade tillsammans med Reginateatern i dessa flyktingrestriktiva tider en kväll för öppenhet och sammanhållning, ”Uppsala i världen”.

Vi hälsades välkomna av Kulturnämndens ordförande, Peter Gustavsson (s), och i inledningen av andra delen av programmet talade liberalen Eva Edwardsson, andra vice ordföranden i Kulturnämnden. Dessutom fick vi ta del av ytterligare ett engagerat anförande av Peter Wallensteen från universitetet – själv känner jag honom ända från hans aktiva tid i Laboremus.

De agerande var alla vänster, även borgerlig vänster, och det är nog ingen tillfällighet. De som har sitt hjärta åt vänster kan inte stillatigande åse hur Sverigedemokraterna, till synes utan att ha något hjärta, ändå hycklar om att deras hjärta slår för Sverige.

Nu är ju det här inget nytt. Som Stefan Böhm, med stöd av läsning ur Ola Larsmos dokumentation av Bollhusmötet, visade, var det inte läge för att ta emot en handfull judiska flyktingar 1939 heller.

Raden av artister och ungdomliga amatörer som alla ville visa sin solidaritet med utsatta människor var imponerande, och de introducerades allt efter som av presentatörsparet Åsa Forsblad Morisse och Sam Kessel.

Jag kan inte räkna upp dem alla, men några måste få ett omnämnande: Coste Apetrea, Ronny Eriksson och Stina Wollter. Inte minst Stina Wollter var häpnadsväckande bra, som sångerska.

Men den som, med all rätt, fick de allra längsta applåderna, var Alina Kiric. Det hon läste ur sin debutroman, ”En svensk kändis” (2015) var i och för sig också bra, men det som tog andan ur oss i publiken var framför allt en poetry slam-skildring av det hon som flykting från etnisk rensning i Bosnien har upplevt, en upplevelse som i dagens värld dess värre varken är unik för henne eller för Bosnien.

Melodikrysset nummer 50 2015

Inget våldsamt svårt Melodikryss i dag.

Det jag kämpade längst med var en fråga vars melodikryssvar jag i och för sig genast kunde. Det är klart att en gammal melodiradiolysnare som jag känner igen ”Är du ensam ikväll”. Men det är klart att en populärmusiknörd som jag också vill veta allt om den finska version som spelades. Det här är ju en gammal Elvis-hit, ”Are You Lonesome Tonight”, och så småningom lyckades jag få fram, att bandet, Sleepy Sleepers, som sjöng den på finska, ”Ootko yksin sa nyt”, har gjort ett presleyalbum.

Annars brukar jag inte förvillas av att ett original, säg av Bob Marley, görs av några helt andra, säg Hot Pans. Det är lik förbannat fråga om ”No Woman, No Cry”.

Nu för tiden är det ju till och med en särskild genre att göra nya versioner av kända original – för det här finns till och med ett särskilt TV-program, ”Så mycket bättre”. Där gjorde, 2011, E-Type (Bo Martin Erik Eriksson) sin tolkning av Tomas Ledins ”Sommaren är kort”. Om det blev så mycket bättre vet jag inte.

Det senare kan väl också sägas om den version Sten & Stanley gjorde av Evert Taubes ”Linnea”.

För egen del har jag inget mot original, i dag till exempel ”Vara vänner” med Jakob Hellman.

Själv har jag hört både Sylvia Vrethammar och Cornelis Vreeswijk från scen. Det är väl inget fel på Vrethammars version av ”Deirdres samba”, men Cornelis gör själv sin svenska text bättre.

Cornelis höll ju till vänster, och det har även jag alltid gjort, dock med ett undantag. Fast då handlade det om trafikomläggningen, den enda gång i livet jag har röstat höger. Detta apropå att vi i dag fick höra Peter Himmelstrands ”Håll dig till höger, Svensson”.

I en sån fråga kan man inte pröva sig fram – man måste ta ställning och sen träna för ett nytt läge, kanske med en etyd, ett övningsstycke av Chopin, i bilradion.

Ibland blir Anders Eldemans kryss oväntat aktuella. Så sent som i går kväll såg och hörde jag Adele i ”Skavlan” – och så förekom hon och hennes ”Hello” också i dagens kryss.

Sist kvar att redovisa är nu svaren på tre filmanknutna frågor.

Vincent Youmans och Irving Caesars ”Tea for Two” förekom redan i ”No, No, Nanette” från 1925. Fast det Eldeman här ville ha är det korta svenska namnet på drycken, te.

Roberto Rossellini gjorde sin berömda film ”Rom – öppen stad” 1945. Musiken i den, som vi hörde en bit av, gjordes av Renzo Rossellini, som så vitt jag vet var hans bror.

Dumas’ ”De tre musketörerna” har filmats åtskilliga gånger, men den version, där tre musikaliska musketörer, Bryan Adams, Rod Stewart och Sting, tillsammans sjöng ”All For Love”, kom 1993.

Nästa lördag är det redan dags för julkrysset. Och jag som inte har handlat en enda julklapp än!