Jag hade rätt om Sören Wibe
27 maj 2008 17:35 | Politik | 12 kommentarerSå fort jag hörde talas om Sören Wibes avhopp från socialdemokratiska partiet, skrev jag ett inlägg som förutspådde det som nu har hänt: Wibe blir ledare för Junilistan. Du hittar mitt föregående inlägg här.
Jag beklagar hans steg. Själv skulle jag aldrig sätta mig i samma parti som folkpartister och kristdemokrater, hur mycket jag än har gemensamt med dem i den viktiga frågan om EUs överstatlighet.
Samtidigt har jag svårt att förstå en del av reaktionerna mot Wibe och Junilistan. Det parti Sören Wibe nu sätter sig i spetsen för är inte principiellt mot EU; däremot slåss det mot EUs tilltagande tendens att förlita sig allt mer på överstatlighet. Jag tvivlar på att en stor del av de kommentarer, där avsändarna blandar ihop de här två sakerna, beror på okunskap. Säkert ligger det en god portion taktiserande bakom de här kommentarerna.
Ett mycket viktigt tillfälle, där motståndet mot ännu mer av överstatlighet spelade en avgörande roll för resultatet, var folkomröstningen om svenskt inträde i EMU. Jag vill påminna om att inte bara en övertygande majoritet av svenska folket utan också av de socialdemokratiska väljarna bidrog till den stora nej-segern i den omröstningen. Det kan inte tolkas så att till exempel alla socialdemokrater som röstade nej också gav uttryck för att de önskade ett svenskt EU-utträde. Däremot var flertalet av oss som ledde Socialdemokrater mot EMU och av våra anhängare mot ännu mer av EU-federalism, här i skepnad av gemensam valuta och gemensam centralbank.
Sören Wibes avhopp och övergång till Junilistan är begripliga mot bakgrund av att majoriteten av den socialdemokratiska partiledningen och av de socialdemokratiska EU-aktörerna inte verkar vilja ta till sig den här lärdomen. Sålunda är partiets agerande efter Laval-domen något av ett präktigt självmål.
De allra okänsligaste – jag har sett exempel på s-bloggar – applåderar Sören Wibes avhopp från socialdemokratiska partiet; någon tycker till och med att andra likasinnade ska följa efter.
De här partivännerna verkar inte förstå med vilken eld de leker. Skulle människor som jag, som har ägnat hela sin yrkesverksamma tid (plus en god del av fritiden) åt att slåss för socialdemokratin, göra vårt gamla parti den största tjänsten, om vi lämnade detta parti och i stället anslöt oss till Junilistan? Junilistan förefaller att förstå politik desto bättre: Dess kansli har, anonymt, uppvaktat även mig med en bok och en pamflett.
Just nu lever socialdemokratin i opinionsundersökningarna högt på avskyn mot högeralliansregeringen.
Finns det några som tror, att de höga opinionssiffrorna är ett uttryck för väljarnas längtan efter att i det kommande EU-valet få rösta på ett federalistiskt och marknadsliberalt (s)-parti, kommer resultatet på valdagen att ge dem en stor överraskning.
Men snälla rara – det finns ju fortfarande tid att korrigera den här självmordskursen.
12 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Väl skrivet.
Jag har vägrat att rösta i EU-valen eftersom jag inte har någon lust att delta i skendemokratiska apspel. Men jag fick faktiskt en impuls idag att rösta på Wibe i nästa EU-val :-).
Comment by Kerstin — 2008 05 28 2:31 #
Väldigt bra formulerat. Jag tänkte verkligen för en kort sekund lämna partiet! Sansade mig och hoppas att det inte är en allmän åsikt i S att vissa av oss bör följa efter. Jag hoppas på den takhöjd alla talar om.
Comment by Simone — 2008 05 28 7:56 #
Jag tillhör dem som är hårda i kritiken mot Wibes inträdande i junilistan. Wibe har förtjänstfullt kritiserat partiets nuvarande EU-politik och jag beklagar men respekterar att han inte längre orkar arbeta i motvind. Däremot tycker jag att det han gör nu är ett svek, för det finns kritik och det finns kritik från vänster. Att gå med på att leda ett parti, vars styrelse till hälften består av före detta borgerliga politiker, är ett märkligt beslut. Han borde ha lämnat för vänsterpartiet – och ännu hellre stannat kvar.
Jag anser emellertid att de frånstötliga applåderna och avkorkandet av champagneflaskor från vissa kretsar inom partiet borde tysta omedelbart. Kanske gör de också det när de överblickar valresultatet 2009…
Din avslutning på inlägget är för övrigt lysande!
Comment by Daniel J — 2008 05 28 8:46 #
Till Daniel J: Jag läste vad du själv skrev på Danielssons lakejer. Inte heller jag försvarar hans övergång till Junilistan, men jag kan ju förstå att han känner sig bortdriven.
Comment by Enn Kokk — 2008 05 28 9:40 #
Absolut!
Comment by Daniel J — 2008 05 28 10:51 #
Ja, Kerstin det gör vi. Han är rejäl och går inte att muta. Då menar jag inte pengar utan poster och smicker etc.
Comment by Sixten Andréasson — 2008 05 28 18:29 #
All heder åt en person som inser när ett spår tar slut och väljer att växla över till ett nytt spår hellre än att bara ge upp det man tror på. Junilistan står för ett EU som sysslar med ett fåtal viktiga grundfrågor såsom bekämpandet av internationell kriminalitet, bevarandet av freden, frihandeln, miljöfrågorna, men är emot ytterligare centralicering a la ”Centralkommitté” av Moskvamodell. Det är ju dit vi är på väg nu om det ”nya” fördraget okritiskt röstas igenom. Hur kan någon tro att detaljfrågor bättre beslutas om i Bryssel än i våra olika nationella parlament?
Synd att det inte finns flera med Sören Wibes rakryggade stil!
Comment by Bengt Bayard — 2008 06 01 9:44 #
Själv har jag rivit partiboken för länge sedan.
Jag undrar varför inte alla socialdemokrater som har tröttnat på de liberaler som nu styr partiet, lämnar det sjunkande skeppet och startar upp ett nytt arbetarparti? SAP är förlorat, inse fakta.
Jag högaktar verkligen män som Wibe. Men det borde ha varit 10-20 pers som följt honom. Och det borde ha varit till ett nytt löntagarparti.
Comment by Söder — 2008 06 01 9:52 #
Till Bengt Bayard: Det är den sortens koncentration också jag själv skulle vilja se i EUs arbete. Problemet är att EU-arbetet i dag omfattar även alla de där övriga politiska frågorna, där normala ideologiska skiljelinjer spelar roll för hur man försöker lösa dem. Om Junilistan bara hade bestått av socialdemokrater och någorlunda likasinnade, hade det varit enklare – men nu riskerar man ju att rösta in också folkpartister, kristdemokrater och moderater i EU-parlamentet, om man ger partiet sin röst.
Comment by Enn Kokk — 2008 06 01 9:54 #
När man inser att endast Junilistan erbjuder ett trovärdigt alternativ vad gäller EU-politiken och då ”väljer sida” och ansluter sig till Junilistan, då upphör man att vara folkpartist, krisdemokrat, moderat eller socilademokrat. Då blir man Junilistare och lägger alla gamla ok och övriga partitillhörigheter bakom sig. Vi är en grupp människor som kastat loss och inte längre vill finna oss i en av ett fåtal helt utstakad politik. I vår grupp Junilistan Bergslagen-Mälardalen har vi synnerligen högt i tak och idkar ett fritt meningsutbyte via mail och via regionala träffar.
I EU-parlamentet röstar parlamentarikerna från allianspartierna och socialdemokraterna oftast lika. Ett faktum som är tämligen okänt här i Sverige. I EU-parlamentet råder ju oftast vad som brukar kallas ”Nord-Koreansk majoritet”, d.v.s. förslag röstas igenom med överväldigande majoritet som ju bara kan uppså när tidigare nämnad grupper röstar lika.
Här hemma förs ju över huvud taget ingen EU-debatt frånsett muntra tillrop av Cecilia Malmström, som ibland, med läpparna, talar om vikten av en vital debatt. Där slutar ”debatten”. Ibland far hon förståss ut och träffar någon företagare, kommunrepresentanter och landstingsfolk. När vi bjudit in till reell debatt i Arboga ”har hon inte tid”.
Ursäkta mitt långa inlägg men detta engagerar mig.
Comment by Bengt Bayard — 2008 06 02 23:22 #
Till Bengt Bayard: Frågan om vad som ska beslutas på EU-nivån respektive här hemma är oerhört viktig, så långt är vi överens. Men jag är en utpräglat vänstersinnad socialdemokrat, i skarp opposition mot den politik som allianspartierna står för. Att jag i andra frågor än federalismfrågan skulle kunna komma överens med dem mer än i undantagsfall förefaller ytterst osannolikt.
Comment by Enn Kokk — 2008 06 03 7:57 #
Ok, jag får väl kalla mig högersinnad sosse nu mera. Jo, jag har röstat på både M och Fp tidigare och även Junilistan i Eu-valet. Sedan Alliansens systemskifte är jag organiserad Sosse. Två saker reagerar jag på i ovanstående inlägg. Det ena är vart S ska gå.
Jag tror inte att S kan skapa röst-majoritet för en vänsterpolitik som tidigare. Jag tror att S måste föra mer av en mittenpolitik nu. Medelklassen breder ökar, arbetarna blir färre, Kd köpte medelklassen med förmögenhets- och fastighetsskatterna, medelklassen kommer inte att rösta för genomgripande återställare, M kommer då lätt att kunna skrämma upp den majoritet som har jobb till valet. Folk har mer pengar och prylar, går S åt vänster cementerar man Alliansens maktinnehav.
Men mitten är ledig. Fp har blivit en filial till lärarnas riksförbund. C står till höger om Ms ”öppna politik”. Var M egentligen står är för många svårt att få grepp om eftersom de säger vad folk vill höra och beslutar det de tror de kan få igenom. Kd har tappat medkänslan och har glidit åt höger i retoriken sedan Alf slutade. Till vänster om S finns inga hot för S: V under Ohly är inget hot, hittar de en ny Gudrun blir kan de tvinga S vänster ut något. Mp är ofarligt, de har ingen egen politik längre, liksom alla nu är liberaler, så alla miljövänner, de är möjligen ett V light och det är snarare en belastning eftersom det gör alla utspel höger ut farliga för dem själva. Det är möjligt för S att göra en Blair (liksom M gjorde senaste valet). Om S sätter sig i regering med V och Mp så gör man självmål.
Det andra är EU. Sören Wibe är trevlig men ingen ”partiledare”. Hans S förflutna kommer rimligen inte att gå ihop med partiets finansiärer, risken är att partiet går samma väg som Ny Demokrati efter Ians avhopp. Flertalet svenskar har nog ingen tanke på att gå ur EU längre. EU finns och EU kommer att bli mer tongivande efterhand. Vägen till att göra EU-parlamentet till något bra för Sverige går över representanter som kan bilda konstruktiva allianser i de stora grupperna i en positiv anda – den nya länderna är positiva till EU. Det är nog svårt att vinna inflytande bland deras representanter om man har en negativ grundinställning till EU som sådant.
Comment by Per — 2008 06 14 22:08 #