Allan Edwall med Lill-Bengths
20 maj 2008 11:43 | Musik | 5 kommentarerLill-Bengths är ett gruppnamn, som man ofta ser på affischer för nöjesarrangemang i vår roslagsbygd. Lill-Bengths brukar man också höra vid sommarevememanget Öregrundsmåndag, som går av stapeln från en scen nere vid Fyrskeppet. Sist vi stötte på Lill-Bengths var sista april i Societetshuset, när Birgitta vårtalade – om detta har jag tidigare skrivit.
Vi talar om en trio, Rolf Arvidsson, sång, Lill-Bength Erixon, dragspel, och Lasse Karlsand, gitarr, bas och synt.
När vi var på sista april-firandet, fick vi deras senaste skiva, CDn ”Åh vad skönt det är att bo på landet” (RACD 0801, 2008), som innehåller 14 visor av Allan Edwall. Vi gillar båda Allan Edwall, så det var definitivt rätt att ge den till oss.
Allan Edwall var ju jämte och hämtade ofta motiv från sin gamla hembygd, men det slår mig, att mycket av det han skrev – om vanliga människors vardagliga jobb och kärleksbekymmer, om gubbar och käringar och annat sådant – med all säkerhet är igenkännbart också i de här trakterna med sina bruk och lantliga miljöer.
Samtidigt är det djärvt att ge sig på just Allan Edwalls låtmaterial. Han själv var ju, med sin kombination av skådepelartalang och musikalitet, närmast oefterhärmlig; bara några få artister har, genom att addera sin speciella personlighet – Stefan Sundström är ett exempel – hittills lyckats. Att vänta sig att ett amatörgäng, om än ett duktigt amatörgäng, skulle nå de här nivåerna vore att ställa orimliga krav.
Det hindrar inte att CDn med Lill-Benghs är hörvärd, i vissa stycken rent av bra. Edwalls ”Tittut” gör sålunda sångaren, Rolf Arvidsson, till ett slags gammeltjoa-rap. Och i flera fall lyckas trion riktigt hyggligt, när den låter den mollton, som (inte bara i musikalisk mening) är så karaktäristisk för Edwall, komma fram. Det gäller till exempel ”Far” med sin dystra ton.
Det gäller ”Förhoppning” (Det mesta blir väl inte som man tänkt sig / och ingen annan kan man skylla på / och baken har man bakåt fast man vänt sig / och knappast blir de nå bättre.).
Och det gäller förstås också ”Dystervals”:
Kom och var mig nära,
aftonen är sen
extraordinära
äro dina ben.
Men Allan Edwall vore inte Allan Edwall om inte de bland oss som drömmer om det grönare gräset bortom stängslet, om trevliga tjejer med snygga ben och jämnt och glatt humör, där får oss en tankeställare: “Men den jag har därhemmave’ får kanske duga / joo, det tror jag faktiskt att hon gör.”
5 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Hej Enn, nu hittade jag din skrivning av vår Cd med Edwall-visor tack vare att vi träffades på Strandhotellet till fin swing-underhållning i går kväll. Vi är stolta över att få ett sånt omdöme från en så musik-kunnig person som du o din fru Birgitta. Många uppskattar verkligen att ni trivs och finns bland oss i Öregrund med omnejd. Lill-Bengt Och Lars Karlsand är liksom du inbitna melodikrysslösare. Ingen idé att ringa någon av dem mellan 10.00-11.00 en lördag, då tutar det bara upptaget.
Trevlig sommar Rolf a
Comment by Rolf Arvidsson — 2008 07 08 8:54 #
Årstiderna text och musik Allan Edwall.
Nu är den sköna sommaren här
Med lust och fägring stor.
Och bruna ben och tunna skor
Och mesen som i holken bor
Och dofta av hägg och kaffekask
Och burken full av mask.
Och knappt har solen sjunkit ner
Så börjar den gå opp.
Och i fabriken är det stopp
På skortsenspipans högsta topp
Har sädesärlan byggt sitt bo
Allt andas frid och ro
Och vår fabriks direktör
Han går det strålande för.
Han tog kosingen med sig
Och stack, som dom gör
Från en tyngande skatt
Och nu ryktas det att
Han med skattmasen leker tafatt.
Sen är den sköna hösten här
Som vi har väntat på,
Med gula löv och mogna bär
Och äppelträn med äpplen på
Och kylig natt och blåsig dag
Och litet socialbidrag
Som man kan dra sig fram uppå
Så varför gnälla då?
Och vår chefsingenjör
Gpr det strålande för.
Han fick kosing av staten att fortsätta för
Lika glatt som görrut
Någonstans söderut
Går han på parti och minut.
Sen är den sköna vintern här
Som vi har väntat på.
På vintrig här och frusen mark
vi färdas på en gammal spark.
Först biten till förmedlingen
Och sedan åter hem igen
Med samma avslag som förut.
Och sen tar vintern slut.
Men fabrikens kamrer
Han får vi knappast se mer,
för han fick det som lagen
åt brottslignar ger.
Något år får han gå
på en kåk ful och grå
för dom siffror som han trodde på.
Sen kommer vårens sköna tid
som vi har väntat på
när bäcken porlar glad och strid
och lärkan sina drillar slå
och marken gror och går i knopp
runtom min sysslolösa kropp
och uppåt stiger markens sav
som det blir sommar av.
Men nu ska udda bli jämnt
det har kommunen bestämt.
För fabriken, som utsikten
länge skämt,
och där möda och slit
luktar svett, blod och skit
tar man bort med en dos dynamit
Sen är den sköna sommarn här
Med lust och fägring stor.
Och bruna ben och tunna skor
Och mesen som i holken bor
och kaffekask och dragspelslåt
och getingbon och motorbåt
och mjälkcentralens kalla glass
och utedans och utedass
och dunket från en fiskesmack
och juice i tetrapack
Och man är ledig och fri
neb det skiter man i.
För det kvittar snart hur det ska bli.
http://blogg.expressen.se/hallandsbloggen/
Comment by Lars-Gunnar Blom — 2008 07 10 13:32 #
Till Lars-Gunnar Blom: Jo, Edwall har gjort många, många fina sånger. Jag har själv tidigare återgett texten till ”Årstider” – se under Kulturspegeln, Sångtexter.
Comment by Enn Kokk — 2008 07 10 13:45 #
Texten ovan är inte som Edwall sjunger den!
Den är som följer:
Årstider
Allan Edwall
Nu är den sköna sommar’n här med lust och fägring stor
och bruna ben och tunna skor och mesen som i holken bor
och doft av hägg och kaffekask och burken full av mask.
Och knappt har solen sjunkit ner, så börjar den gå opp.
Och i fabriken är det stopp, på skorstenspipans högsta topp
har sädesärlan byggt sitt bo – allt andas frid och ro.
Och vår fabriks direktör, går det strålande för.
Han tog kosingen med sig och stack, som dom gör
från en tyngande skatt och nu ryktas det att
han med skattmasen leker tafatt.
Sen är den sköna hösten här som vi har väntat på,
med gula löv och mogna bär och äppelträn med äpplen på
och kylig natt och blåsig dag och litet socialbidrag
som man kan dra sig fram uppå, så varför gnälla då?
Och vår chefsingenjör går det strålande för.
Han fick kosing av staten att fortsätta för
lika glatt som förut, någonstans söderut
går han på i parti och minut.
Sen är den sköna vintern här som vi har väntat på.
På vintrigt hård och frusen mark vi färdas på en gammal spark.
Först biten till förmedlingen och sedan åter hem igen,
med samma avslag som förut och sen tar vintern slut.
Men fabrikens kamrer, får vi knappast se mer,
för han fick det som lagen åt brottslingar ger.
Något år får han gå i en kåk ful och grå
för dom siffror som han trodde på.
Sen kommer vårens sköna tid som vi har väntat på
när bäcken porlar glad och strid och lärkan sina drillar slå
och marken gror och går i knopp runtom min sysslolösa kropp
och uppåt stiger trädens sav som det blir sommar av.
Och nu ska udda bli jämnt, det har kommunen bestämt.
För fabriken, som utsikten länge har skämt,
och där möda och slit luktar blod, svett och skit
tar man bort med en dos dynamit.
Sen är den sköna sommarn här, med lust och fägring stor
och bruna ben och tunna skor och mesen som i holken bor
och kaffekask och dragspelslåt och getingbon och motorbåt
och mjölkcentralens kalla glass och utedans och utedass
och dunket från en fiskesmack och juice i tetrapack
Och man är ledig och fri, och det skiter man i,
för det kvittar snart hur det ska bli.
Comment by Bert Thorsén — 2010 06 02 23:19 #
Till Bert Thorsén: Det är inte jag som har lagt ut texten du kommenterar, och eftersom Edwalls texter och skivor finns i lägenheten i Uppsala (som är under stamrenovering) och jag själv är i vårt sommarhus i Öregrund, kan jag just nu inte kolla närmare. Nu förekommer det ju att sångare/upphovsmän själva ändrar i sina egna texter, så ibland kan det finnas flera auktoriserade versioner. Men jag vet inte hur det förhåller sig i just det här fallet.
Comment by Enn Kokk — 2010 06 03 18:01 #