Årstider

En positiv överraskning på Stefan Sundströms Allan Edwall-CD ”Sundström spelar Allan” (National NATCD 008, 2002) är “Årstider“, som trots att den är en poltisk sång, här – kanske framför allt på grund av Bengan Janssons dragspel – blir en vals, så förförisk att man får lust att dansa till den.

Ursprungligen var den inledningslåten på Allan Edwalls debut-LP “Grovdoppa” (a disc BS 791022, distribution Brevskolan, 1979):

Årstider

Text och musik: Allan Edwall, 1979

Nu är den sköna sommarn här
med lust och fägring stor.
Och bruna ben och tunna skor
och musen som i holken bor
och doft av hägg och kaffekask
och burken full av mask.

Och knappt har solen sjunkit ner
så börjar den gå opp.
Och i fabriken är det stopp,
på skorstenspipans högsta topp
har sädesärlan byggt sitt bo.
Allt andas frid och ro.

Och vår fabriks direktör
går det strålande för.
Han tog kosingen med sig
och stack, som dom gör
från en tyngande skatt.
Och nu ryktas det att
han med skattmasen leker tafatt.

Sen är den sköna hösten här
som vi har väntat på,
med gula löv och mogna bär
och äppelträn med äpplen på
och kylig natt och blåsig dag
och litet socialbidrag
som man kan dra sig fram uppå
så varför gnälla då?

Och vår chefsingenjör
går det strålande för.
Han fick kosing av staten
att fortsätta för
lika glatt som förut
någonstans söderut
går han på parti och minut.

Sen är den sköna vintern här
som vi har väntat på.
På vintrig hård och frusen mark
vi färdas på en gammal spark.
Först biten till förmedlingen
och sedan åter hem igen
med samma avslag som förut.
Och sen tar vintern slut.

Men fabrikens kamrer
får vi knappast se mer,
för han fick det som lagen
åt brottslingar ger.
Något år får han gå
i en kåk ful och grå
för dom siffror som han trodde på.

Sen kommer vårens sköna tid
som vi har väntat på
när bäcken porlar glad och strid
och lärkan sina drillar slå
och marken gror och går i knopp
och uppåt stiger trädens sav
som det blir sommar av.

Och nu ska udda bli jämnt
det har kommunen bestämt.
För fabriken, som utsikten
länge har skämt,
och där möda och slit
luktar svett, blod och skit,
tar man bort med en dos dynamit.

Sen är den sköna sommarn här
med lust och fägring stor
och bruna ben och tunna skor
och musen som i holken bor
och kaffekask och dragspelslåt
och getingbon och motorbåt
och Mjölkcentralens kalla glass
och utedans och utedass
och dunket från en fiskesmack
och juice i tetrapack.

Och man är ledig och fri
och det skiter man i
för det kvittar snart hur det ska bli.