Arkivens dag: Bröd, nöd och överflöd

Lördagen den 11 november är det Arkivens dag. Årets tema är ”Bröd, nöd och överflöd”.

I Uppsala har arkivinstitutionerna (inklusive biblioteket och Upplandsmuseet) ett gemensamt arrangemang i Stadsbiblioteket, Ekmansalen, klockan 11.00-15.00. Jag står för invigningstalet – välkomna! (Jag återkommer till innehållet i talet, när jag har hållit det.)

Klockan 12.00 talar Håkan Liby, som är landsantikvarie och chef för Upplandsmuseet, om vad arkiven berättar om uppländsk matkultur.

Klockan 13.00 berättar Inger Ärlemalm från Bokköket om kokböcker i överflöd.

Klockan 14.00 talar Bodil Nildin-Wall och Marlene Hugoson från SOFI på temat bröd, ost och brännvin.

I Uppsala- och Upplandssamlingen på Stadsbiblioteket kan man se film: ”Osttillverkning vid Skärplinge mejeri” och ”Hjälpen från ovan”, en film om kyrkans luftbro till Biafra 1968.

Visningar av vad som finns i Uppsala Stadsarkivs och Folkrörelsearkivets gömmor görs klockan 11.45, 12.45 och 13.45. Samling vid utställningen på Ehlins plats i läsesalen.

I Uppsala- och Upplandssamlingens lokaler i biblioteket är det också café, där man för en ringa penning kan få kaffe och thé och smaka på slånbärssaft, kanelkringlor, Karlholmsbröd och färskost.

***

PS Med Melodikrysset får jag på grund av ovanstående vänta till reprisen på söndag kväll. DS

Melodikrysset nr 42

I torsdags kom vi ut till Öregrund igen. Jag parerade det kyliga höstvädret med att bjuda Birgitta på en rykande varm estnisk köttsoppa, seljanka. (Dess ursprung är med all säkerhet ryskt.) Jag har tidigare många gånger lagat en mer komplicerad seljanka efter den estniska kokbok jag äger, men nu använde jag ett lite enklare recept, som fanns i dagens DN.

Fredagen gick åt till trädgårdsarbete. Birgitta rensade och fyllde på ny jord i långa rabatten mellan grinden och huset. Själv klippte jag gräset – eller snarare alla nerfallna löv. Jag pulvriserar dem med motorgräsklipparen i stället för att kratta upp dem. Det ger bra näring. Och i rabatterna får löven ligga kvar över vintern; de ger bra skydd åt blommorna. Jag har berättat det för min ordfrontkompis Kjell Eriksson, både deckarförfattare och trädgårdsmästare. ”Folk krattar alldeles för mycket löv”, säger Kjell.

På fredagskvällen bjöd Birgitta på kokt kronärtskocka med egenhändigt tillrört läckert kryddsmör. Kryddorna – persilja, körvel, salvia, oregano och timjan – kommer alla från hennes stora kryddgård.

Lördagen började som vanligt med melodikryssande. Det var lätt i dag, men jag hann inte skriva någon bloggrapport förrän nu. Vi skulle nämligen till Östhammars ordfestival med bussen 11.25.

Till den återkommer jag.

Nu över till melodikrysset.

Jag skrev att jag tyckte nummer 42 var lätt.

Krysset började med temat till en film med en av mina pojkårs superhjältar, ”Stålmannen”.

Jag klarade bums till och med de någorlunda aktuella populärmusikfrågorna. Amy Diamond, hon med ”Dont Cry Your Heart Out”, har jag sett i TV; jag tror det var i ”Allsång på Skansen”. Andres Esteche med ”Olé, olé” kommer jag ihåg från Melodifestivalen (även om jag förstås inte minns att det var i 2004 års). Och går vi lite längre bakåt i tiden, var det mycket lätt att känna igen ABBAs ”Ring, ring”, vilket här gav mobiltelefon.

Mycket lätt var veckans klassiker, Brahms ”Nu i ro somna in”, som gav de kroppsdelar som ska påverkas, ögonlocken. Så också ”Broder Jakob” – även jag har förstås under folksoletiden i Nylands skola tränat att sjunga kanon med den.

Klassiska visor är också mitt bord. Åke Grönberg sjöng ”Tess lördan” av Jeremias i Tröstlösa (Levi Rickson). En annan klassiker var ”Drömmen om Elin”. (Fast det är ju egentligen ingen visa. Det är gammaldans. Sen satte Peter Himmelstrand ord till den.) Klassisk får man väl också redan kalla Carl Antons ”Överby-vals”.

Det de tillfälligt hopfösta nu (i ”Muckarpolka”) skulle slippa var order.

Mikael Samuelsson är även han representerad i våra skivhyllor, och den mest iögonfallande kroppsdelen hos Cyrano de Bergerac är förstås näsan.

Buslätt var en av Georg Riedels många Astrid Lindgren-tonsättningar, ”Sjöröver-Fabbe” ur en av Pippi Långstrump-filmerna, som gav ”yrket” sjörövare.

En slamkrypare – vet Eldeman det? – dolde sig bakom frågan om nationalsången. Finland och Estland använder sig nämligen av samma melodi i sina respektive nationalsånger. Men här måste man ha avsett Finlands nationalsång, ”Vårt land, vårt land” – svaret på landets myntenhet skulle nämligen vara euro, som Finland men ännu inte Estland har infört som valuta.

Egentligen borde jag inte ha kunnat svaret på TV-signatur-frågan; jag har nämligen aldrig sett ”Sex and the City”. Men svaret dök bara upp, plötsligt, i huvudet.

Jag behövde faktiskt inte googla en enda gång i dag.

Skrivet efter Emil i Lönneberga i TV (under Disney-dags före den klassiska Långben-filmen) samt efter middagen.

***

Om Google har fört dig hit i jakten på rätt svar i senaste melodikrysset, gå då i stället direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, och bläddra dig ner till senaste lördag.

Från Skapande Människa till Det tänkande hjärtat

Birgitta har i tretton år varit ordförande för Stiftelsen Skapande Människa.

Stiftelsen delar årligen ut tre stipendier om vardera 100.000 kronor – stipendierna kan dock delas mellan flera personer – till unga forskare/konstnärer eller konstnärer/forskare. Stipendiaterna ska, enligt stadgarna, ”i genomförda arbeten/projekt eller i vederhäftigt presenterade projektbeskrivningar visa idérikedom, fantasi, lust och handlag beträffande arbete av gränsöverskridande karaktär i skärningspunkten mellan konst och vetenskap ägnat att ge nya infallsvinklar och möjlighet till förståelse av såväl vetenskapens som konstens utforskande och beskrivning av människans livsmöjligheter.”

Seminarier arrangeras årligen.

Stiftelsen har ett femårigt samarbete med Riksbankens Jubileumsfond, som har garanterat ekonomin.

Efter årets seminarium samlades styrelsen till ett kort sammanträde för att avgå – Stiftelsen Skapande Människa finns kvar, men enligt den hittillsvarande styrelsens (Birgitta Dahl, Rutger Barnekow, Tom Beyer, Peje Emilsson, Tjia Torpe och Sven Unger) mening bör nu nya krafter ta över.

Det avslutande sammanträdet hölls i vårt hem, där den avgående ordföranden bjöd på middag: till förrätt gravad öregrundssik plus kycklingleverpaté, till huvudrätt Hederlig svensk gryta (den heter så) med egenhhändigt plockad blandsvamp plus morötter från vår trädgård i Öregrund, till efterrätt rabarberpaj (på rabarber från samma trädgård) med maräng och vispgrädde, alltsammans lagat av värdinnan.

Vid bordet hölls förstås tacktal, men i takt med att maten och dryckerna sjönk ner, uppstod ett trevligt surr, som ni förstår av styrelsens sammansättning också med meningsbrytningar. Tjia Torpe (s) diskuterade till exempel kulturpolitik med Peje Emilsson, som är moderat och VD för Kreab. Det framgick att Emilsson har viss fäbless för amerikansk kulturpolitik med dess höga grad av privat finansiering (privat engagemang, skulle han nog för egen del framhålla), ett ämne som jag tidigare har diskuterat med en av mina kommentatorer här på bloggen. Det här ska dock, betonade Emilsson, inte tolkas så att han därmed skulle vara fiende till all skattefinansierad offentlig kulturpolitik, till exempel kommunala bibliotek.

Emilsson och jag berättade roliga minnen av Gösta Bohman för varandra. Med Tjia talade jag om vår enorma samling av politisk musik, bland annat progg, och om Tjias förflutna i ungdomen på MNW i Vaxholm.

Onsdagskvällen tillbringade jag och Birgitta i en radikalt annorlunda miljö, nykterhetsrörelsens hus Drabanten på Bangårdsgatan.

Ordfront i Uppsala, i vars styrelse jag ingår, hade inbjudit Yvonne Hirdman att tala om sin nya bok om Alva Myrdal. Jag var samtalsledare och konstaterade, när jag presenterade Yvonne för publiken, att hon och jag har åtminstone en gemensam erfarenhet av Alva Myrdal: att tolka hennes handstil. Yvonne har gjort utskrifter ur Alvas brevsamling. Jag var i slutet av 1960-talet sekreterare i den av Alva ledda jämlikhetsgruppen. Till innehållet i Yvonnes bok, “Alva Myrdal – Det tänkande hjärtat” (Ordfront, 2006) ska jag be att få återkomma utförligare. Låt mig nu bara konstatera, att det blev en spännande presentation, följd av en frågestund med en rad tänkvärda frågor.

Yvonne fick en mycket hjärtlig och välförtjänt slutapplåd.

En intressant iakttagelse var också att en relativt stor del av publiken den här gången kom från Uppsala arbetarekommun, som vid sitt senaste möte, det som hölls efter valförlusten, fick ett informationsblad om Ordfronts Alva-möte med Yvonne Hirdman. Det vore kul, om fler sossar kunde hitta till Ordfront: bli medlemmar och delta i våra möten. I Ordfront kommer de då att bland andra möta många av dem som socialdemokraterna har formerat majoritet med i kommunen, vänsterpartister och miljöpartister. Ordfront har ingen partipolitisk anknytning, men där finns en fri radikal debatt, som breddar det som ingår i partiernas egna normala arrangemang. Och naturligtvis är många av medlemmarna i Ordfront partilösa.

Redan tisdagen den 7 november klockan 19.00 kommer nästa spännande Ordfront-arrangemang: ”Tala om klass – och skrivande” med författarna Anneli Jordahl och Elsie Johansson. Samtalsledare är Kjell Eriksson, deckarförfattare, trädgårdsmästare och ordförande i Ordfront Uppsala. Lokal: Tovensalen i Missionskyrkan. Entré: 60 kronor, 40 kronor för medlemmar i Ordfront.

Vin & Sprit bör importera georgiskt vin

I Dagens Nyheter finns i dag (15 oktober 2006) en larmartikel med rubriken ”Rysk frost slår hårt mot georgiska viner”. Den handlar om hur Putins Ryssland genom ekonomiska sanktioner försöker strypa det sturiga Georgien. En av metoderna är att strypa vinimporten från Georgien, en gång Sovjetunionens vinkällare.

Jag minns själv, från mina tidiga besök i Estland, att de viner och den konjak som fanns att köpa kom från de kaukasiska republikerna plus Moldavien. Kvaliteten var mycket blandad, vilket torde ha att göra mer med femårsplanernas massproduktion än med kunskapen om vintillverkning. Vin har tillverkats i Georgien under 8000 år! Och i Georgien finns druvsorter som är helt unika för detta land: Saperavie, Rkatsiteli och Mtsvane.

Under självständighetstiden har kvaliteten i vintillverkningen förbättrats. Export förekommer numera till både USA och delar av Västeuropa. Men Ryssland är den största köparen av georgiska viner, och importförbudet slår följaktligen mycket hårt mot den georgiska vinindustrin.

Skulle inte (än så länge) statliga Vin & Sprit kunna göra en insats för det hårt trängda Georgien genom att börja importera några av de bästa georgiska vinerna? Det skulle säkert gå att sälja hyggligt stora kvantiteter på V & S´ hemmamarknader, de nordiska länderna plus Estland och Polen, länder där man har tillverkning och/eller egen försäljningsorganisation. Går det bra, kunde ju det av V & S delägda Maxxium också börja sälja georgiska viner i resten av världen.

Om inte V & S för något år sen hade fattat ett par så enfaldiga beslut – att bolaget inte ska ägna sig åt vintillverkning och att, som en följd av detta, sälja vingården Rabiega i Provence – skulle jag dessutom också förorda, att V & S köpte och utvecklade ett antal vingårdar i Georgien.

Men sprittillverkning ligger ju fortfarande inom ramen för det V & S ska ägna sig åt. Så köp då åtminstone någon stor och bra georgisk konjakstillverkare och sälj konjaken – eller vad den nu får lov att heta för fransmännen – genom de kanaler jag redan har nämnt.

Snart är öregrundssommaren över

Sommaren har glidit över i höst. Den väldiga asken vid grinden, vårdträdet, har börjat fälla blad.

En regnig lördag eftermiddag tar vi bussen in till Uppsala. Vi ska gå på premiär på Stadsteatern, som ger ”von Sydow-mordens gåta” av uppsalajuristen Anders Frigell.

Vi hämtar ut biljetterna på Stadsteatern och skaffar program. Sen går vi runt hörnet in på Bredgränd och till krogen Amazing Thai. Det är Birgittas namnsdag, och jag har lovat bjuda på middag före teatern. Vi väljer Geng Ped Bed Yang, grillad anka i röd curry med äggplanta, ananas, körsbärstomater, paprika, kokos och söt basilika- och limesås. Till det rött vin. Före maten och under espresson läser vi på inför föreställningen.

Den är utmärkt – se särskild recension.

Och sen blir det sen buss tillbaka till Öregrund. Det är höstligt mörkt, när vi promenerar hem från hållplatsen. Det har nyss regnat. Jag tar in strumpor från strecket för att ha några torra att ta på på söndag morgon.

Söndagen kommer med fint väder.

Som vanligt sitter jag inne mest hela dagen, läser tidningarna och skriver blogg. Jag har försummat trädgårdsarbetet den här sommaren. Att trädgården ändå är så fin är Birgittas förtjänst. Jag går ut och tittar på det storverk hon har gjort med en blomsterklyfta uppe på en av våra bergknallar. Där är nu helt förberett för att ta emot ett antal nya rosplantor från Eds trädgård.

Inte har jag möjlighet att kompensera mina trädgårdsförsummelser heller. På tisdag flyttar vi in till stan för hösten. I morgon måste jag packa.

Men fortfarande kommer det helger och enskilda dagar, då vi får tillfälle att komma tillbaka hit till Paradiset.

Badortsdagarna i Öregrund 18-20 augusti

Allt beror förstås på hur vädret blir i helgen, men de årliga badortsdagarna – i år 18-20 augusti – brukar vara ett arrangemang värt att besöka. Det är ett arrangemang i mänsklig skala, och då jämför jag med arrangemang som Fiskarfesten och Roslagsloppet. Badortsdagarna är tänkta att minna lite om Öregrunds storhetstid som klassisk badort.

Fredag 18 augusti

Klockan 15.00 börjar det så smått med bouletävling vid Tennistältet.

Klockan 20.00 är det Taube-afton med Ulf Engström i Öregrunds kyrka. Fri entré.

Utanför det officiella programmet:

Köket grill : café, Strandgatan 12, serverar fredag, lördag och söndag badortslunch med rökt fisk, alternativt kött, inklusive kaffe och punsch för 99:-; enbart kaffe och punsch kostar 49:-. På kvällarna serveras den grillbuffé jag tidigare har skrivit om.

Lördag 19 augusti

Klockan 11.00 inviger Jeja Sundström badortsdagarna. Jeja inleder också badortsdoppet.

Klockan 12.00 ”Öregrunds Hafsbadanstalt” på Strandhotellet.

Klockan 12.30 Barnkarneval.

Klockan 13.30 Junibacken Sagokista – Barnens favoritet på Hembygdsgården.

Klockan 14.00 Stockholm City Chorus på Scenen.

Klockan 14.30 Dräkt- och hattparad, badortsdagarnas höjdpunkt. Ta med kläder och huvudbonader från svunna tider, om ni vill delta!

Klockan 18.00 C J L Almqvists ”Det går an” i teateruppsättning i Societetshuset.

Klockan 21.00 Mäktig eldshow på hasselbackspiren av Eldsjälarna Efrit från Uppsala.

Utanför det officiella programmet:

Restaurang Klockargården, Långgatan 33, serverar middag från 18.00. The Four L:s (Lars-Olof Norén, Bengt Jonshult, Susanne Lindbäck och Lars G Burman) gör programmet ”Från Bellman till Porter”. Sånger, visor, jazz och boogie-woogie blandat med sanna historier från 1600 och 1700-talen fram till våra dagar.

Söndag 20 augusti

Klockan 13.00 Badortsdagarnas egen ”Antikrunda” i Societetshuset. Johan Hoheisel från Uppsala auktionskammare värderar medhavda antikviteter, stort som smått.

Köket grill : café

På söndag kväll, efter Saltkråkan, begav vi oss ner på stan. Nu var båtfolket borta, men man kunde fortfarande se spåren på gatan: krossat glas, utvälta kartonger med pommes frites och annat trevligt.

Vårt mål var Köket grill : café; Strandgatan 12 är adressen. Vi var där för ett tag sen och drack var sitt glas vitt vin och åt strömmingsmacka och beslöt då att också äta middag där någon gång.

Det var rätt mycket folk där, men vi fick plats uppe på trädäcket (utomhus, en trappa upp) vid räcket ut mot gatan och hamnen. Hamnen är fin att se på i solnedgången, däremot inte ”restaurangerna” (av ölutskänkningskaraktär) närmast vattenlinjen. Värst är det man har ersatt de båda nerbrunna restaurangerna med: tält som förvandlar den vackra hamnen till tivoli. En av de här restaurangerna har dessutom två baja-major som inbjudande skylt mot gatan; vår vän Lasse Lundh säger, att folk därför har döpt stället till restaurang Baja-Maja. Restaurnag Muggen kunde också vara ett använbart namn.

Men Köket grill : café är trevligt. Har också god mat, visade det sig.

Vi valde grillbuffé och till det en flaska tasmanskt rödvin. När man äter grillbuffé, går man först en liten trappa ner till utrymmet vid baren där, tar en jättetallrik och förser sig med tillbehör till det grillade: ungsstekt färskpotatis med skal, potatissallad och potatisgratäng (eller ris eller pasta, om man föredrar det), en god blandad sallad, saltgurka, bearnaisesås och mängder av ayolisåser med olika smak. Sen går man till grillen, som ligger på restaurangdäcket innersida, och får stycken av oxfilé, fläskfilé, rökt grillat fläskkött, chorizo, lammkorv med mera – kan man därefter få ner ännu mer, får man påfyllning.

Att sitta där uppe en kväll, när den värsta värmen har lagt sig, med utsikt över vattnet och båtarna och till det få god mat – det finns annat, om man inte vill ha just grillbuffé – är något jag gärna rekommenderar mina vänner.

Röding med thairis på Klockargården

Kerstin och hennes familj åkte hem efter lunch på fredag. Eftermiddagen ägnade vi delvis åt att städa in saker barnen hade dragit fram och lekt med. Det saknas fortfarande pjäser till Fia-spelet, Svälta räv och Kina-spelet (men de kan ju ha kommit bort redan i en tidigare generation). Birgitta passade också på att storstäda hela friggeboden.

Middag åt vi i två etapper.

Framför TVn, där vi såg ”Bröderna Lejonhjärta”, serverade jag förrätten, paté med sallad, cumberlandsås och cornichonger plus var sitt glas rödvin.

Sen gick vi, för andra gången i sommar, till den utmärkta restaurangen Klockargården. Eftersom det duggade lite, satt vi inomhus den här gången. Där var det fullt, men Birgitta hade ringt och beställt bord.

Den här gången var det min tur att välja och bjuda, och jag valde grillad röding med ett av kocken skapat thairis: riset var smaksatt bland annat med kokosmjölk, lime och cashewnötter. Mums! Till detta en flaska vitt vin.

Jag har skrivit det förut, men Klockargården är värd ett besök, om ni har vägarna förbi Öregrund. Adressen är Långgatan 33 – ta sikte på klockstapeln!

Klockargården är också pensionat.

Mer brevlådetrassel & besök i Köket grill:café

Även söndagsmorgonen startade med flyttad brevlåda. Den här gången var förövaren full eller ensam, troligen bådadera, eftersom han bara hade orkat släpa i väg den två meter.

Alltså måste man vidta mått och steg. Jag stegade i väg till OK och köpte ett par meter kabel plus ett kraftigt hänglås. Nu sitter brevlådan fast i grinden med båda kabeländarna sittande inne i den låsta brevlådan och fästa vid hänglåset.

När vi ändå var nere på OK, en marina nere i hamnen, beslöt vi att prova Köket grill:café. Det ligger på Strandgatan 12 och har ett stort trädäck med utsikt över hamnen. Jag har hört att det drivs av en vinkännare, så vi gick dit i första hand för att få var sitt glas vitt vin. Sen föll vi för frestelsen och tog var sin rågbrödmacka med inlagd strömming också – lite förrätt inför laxen jag ska laga senare i kväll.

Gott i båda fallen.

Hit går vi nog och äter middag också.

I Floras trädgård

Matti och Karin har varit här, alltför kort. Jag hann inte ens ta dem till Floras trädgård.

Så i eftermiddags tog jag med mig Birgitta dit i stället.

Floras tädgård är ett café kombinerat med ett litet hotell, ett ljuvligt ställe, ett måste om ni besöker Öregrund. Adressen är Västergatan 20; om man åker in i Öregrund, ligger det på den vänstra sidan av den lilla öppna plats, där infarten övergår i Rådhusgatan.

Det hette förr Västerport och var ett enkelt och bra pensionat där vi då och då inhyste besökare, som inte gick att härbärgera i våra dåförtiden två små hus. Jag minns förresten, att när Lars Molins film ”Baddjävlar” spelades in här i Öregrund, så träffade jag Finn Zetterholm utanför Västerport; filmteamet bodde där. (Jag kände Finn från vårt samarbete kring Joe Hill.)

Men i dag heter det alltså Floras trädgård.

Ska ni bo där, är rummen pietetsfullt renovrade och möblerna vackra.

Det lilla hotellet, ett gult hus, har inte restaurang men däremot ett utsökt café. Cafégästerna kan, om vädret är sådant, sitta inne i caféet eller i paviljongen som finns längst bort i trädgården.

Men vackra dagar som i dag sitter man gärna ute. Trädgården är stor med många bord, utspridda över en stor yta. Där finns gungor, en större och en mindre, den större upphängd i en väldig lind, och en hängmatta, som gästerna kan användaa. Gissa om barnen gör det!

Caféet serverar goda bakverk, signerade av en dotter i ägarfamiljen. Birgitta väljer en kaka med nötter och kola till kaffet – jag är som vanligt tvungen att hoppa över sånt. (När jag kommer hem, får jag belöningen: blodsockermätaren visar 4,2.)

Vi sitter ute i trädgården, i dess övre del. Vi är omgivna av blommor; caféets namn, Floras trädgård, är inte valt på en slump: fingerborgsblommor i ovanliga färger, riddarsporrar, blommande mynta, funkia, stjärnflocka. I häcken mot gatan blommar jasmin. Vid ingången till nedre trädgården står en paradisbuske. Där nere finns en fin kryddträdgård och mer blommor, bland annat praktlysing.

I ett uthus och i ett skåp i receptionen är det presentförsäljning. Birgitta köper saker till Annas döttrar Sara och Amanda, vars födelsedagar vi ska fira nu i helgen.