Reykjavík, Ísland: Vänstersidan verkar behålla makten i huvudstaden

Den politiska opinionen i stora städer, främst huvudstäder avviker ofta från den som kännetecknar landet i övrigt. Levnadsmönstret och sättet att försörja sig skiljer sig inte bara om man jämför med ren landsbygd, och det här gäller förstås också erfarenheter och värderingar. Det här blir också tydligt i fallet Reykjavík, och till det bidrar förstås huvudstadens andel av landets totala befolkning: av Íslands cirka 215.000 invånare bor i runda tal 123.000 i Reykjavík.

I kommunvalet 2014 blev fördelningen av rösterna i den isländska huvudstaden den här:

Samfylkingin (Samlingsfronten), ett socialdemokratiskt parti, blev största parti med 31,9 procent av rösterna.
Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), ett borgerligt både liberalt och konservativt parti, blev näst störst med 25,7 procent.
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), ett ekosocialistiskt och feministiskt parti, fick 8,3 procent.
Björt framtíð (Ljus framtid), ett liberalt parti, stöddes av 11,0 procent.
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), ett centristiskt och liberalt parti, samlade 10,7 procent.
Píratar (Piratpartiet), ett populistiskt parti, stöddes av 6,9 procent.

Socialdemokraterna, De vänstergröna, Ljus framtid och Piratpartiet fick sammanlagt 61,7 procent av rösterna, vilket gav nio av femton mandat i fullmäktige, och de nämnda partierna bildade tillsammans ett majoritetsstyre.

I den senaste opinionsmätningen, gjord av Gallup för Viðskiptablaðið, fördelar sig partisympatierna i Reykjavík så här:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet) 26,8 procent.
Samfylkingin (Samlingsfronten), alltså Socialdemokraterna, får nu 22,9 procent och halkar ner till andra plats.
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna) kommer tätt efter med 20,8 procent.
Píratar (Piratpartiet) ökar sitt stöd till 13,7 procent.
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet) är nu nere på 6,9 procent
Björt framtíð (Ljus framtid), gör ett jättetapp och hamnar på 4,6 procent. Möjligen innebär det här att partiet inte kommer in i fullmäktige.

Men även om Ljus framtid skulle åka ut, kommer övriga partier i den sittande majoriteten att behålla sitt övertag. Till det bidrar också Framstegspartiets nedgång.

Eesti/Estland: Regeringsledande Centern och det största oppositionspartiet lika stora. Ryssarnas partisympatier förändras?

I valet till Riigikogu (Riksdagen) 2015 blev resultatet det här:

Reformierakond (Reformpartiet), ett borgerligt, i många avseenden nyliberalt parti, fick 27,7 procent och blev stommen i den regering som bildades.
Keskerakond (Centerpartiet), ett centristiskt, i viss avseenden lätt vänsterorienterat parti, fick 24,8 procent och blev det ledande oppositionspartiet. På det här partiet röstar majoriteten av landets ryssar.
Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska partiet), fick 15,7 procent, vilket är långt under vad det här partiet tidigare har fått. Partiet har numera en ung ryss som ordförande och tävlar med Centern om de ryska väljarna. Socialdemokraterna valde att regera tillsammans med Reformpartiet.
Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika), förr ett av de större partierna, fick i valet 13,7 procent av rösterna men har senare i opinionsmätningarna reducerats till att bli Estlands minsta parti – att det kom med i den av Reformpartiet ledda regeringen har inte hjälpt. Partiet är socialkonservativt, kristet och estlandssinnat.
Eesti Konservatiivne Rahvaerakond (Estlands konservativa folkparti), fick 13,0 procent. Partiet är estnationalistiskt och har senare utvecklats i invandringsfientlig riktning.
Vabaerakond (Fria partiet), ett nytt borgerligt parti, som tog röster från olika håll, fick 8,7 procent.

Den trepartiregering som då bildades har sedan fallit. Socialdemokraterna och Fäderneslandet/Res Publika har i stället gått in i en regering, ledd av Centerpartiet med Jüri Ratas som statsminister. Reformpartiet har förpassats i opposition.

Turu-uuringute AS har för ERR, Eesti Rahvusringhääling, under perioden 25 maj-6 juni genomfört en partisympatimätning, som omfattade 1.000 tillfrågade, av vilka 33 procent inte kunde uppge någon partisympati:

Keskerakond (Centerpartiet) 26 procent (26 procent också i förra mätningen).
Reformierakond (Reformpartiet) 26 procent (25 procent i förra mätningen).
Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska partiet) 11 procent (12 procent i förra mätningen).
Eesti Konservatiivne Rahvaerakond (Estlands konservativa folkparti) 10 procent (14 procent i förra mätningen).
Vabaerakond (Fria partiet) 8 procent (8 procent även i förra mätningen).
Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika) 6 procent (4 procent i förra mätningen).

Det här betyder att det ledande regeringspartiet, Keskerakond, och det ledande oppositionspartiet, Reformierakond, nu är jämnstora. Sotsiaaldemokraatlik Erakond, också i regeringsställning, fortsätter att ligga under sitt resultat i förra valet. Tredje benet i den sittande koalitionsregeringen, IRL, är kvar på en mycket låg nivå men har den här gången lyckts ta sig över femprocentsspärren – kanske har där den nye partiledaren Helir-Valdor Seeders i media uppmärksammade krav på de övriga koalitionspartierna bidragit.

I sin kommentar till den aktuella undersökningen, publicerad av tidningen Postimees, berättar undersökningsföretaget, att Keskerakond, traditionellt det parti ryssarna i Estland har röstat på, gradvis får minskat stöd av landets ryssar: 83 procent i april, 79 procent i maj och 68 procent i juni.

Socialdemokraterna, som har valt en ryss som partiledare (Jevgeni Ossinovski), har försökt tävla med Centern om de ryska rösterna, men om detta har lyckats (och således förklarar motsvarande tapp hos Centern), måste partiet i så fall, eftersom det rent av minskar med en procentenhet, på kuppen ha förlorat estniska röster. Men man kan ju alternativt tänka sig att de ryssar som har tappat tron på Centerpartiet gradvis har gått till den väljarandel, som för närvarande inte kan uppge någon partipreferens. Hur det verkligen är framgår inte av den artikel jag refererar.

Intressant är också att det estnationalistiska och främlingsfientliga Konservativa folkpartiet har tappat 4 procentenheter i stöd på en månad.

En bitvis svårfångad men ändå högst sevärd film

Ella Lemhagen bor numera i Stockholm men kommer ursprungligen från Uppsala – hennes far, Ingmar Lemhagen (som jag minns från min studenttid), bor fortfarande kvar i Uppsala, vad jag förstår i samma stadsdel som jag själv.

Var Ella Lemhagens (manus och regi) debutlångfilm ”Drömprinsen – filmen om Em” (1996) utspelar sig vet jag inte – den är mer inriktad på de människor den skildrar, främst unga Em, Emily, spelad av Jenny Lindroth, men i den här filmen förekommer det också så många andra karaktärer, verkligen inte bara bifigurer, att det, när man har sett filmen till slut, är svårt att minnas alla och deras respektive namn. Men om vi använder Ems olika relationer till killar som exempel, är det i hennes ålder inte särskilt ovanligt att man dras till olika killar, ibland fixerar sig vid någon av dem, men också känner motvilja mot andra som så gärna själva vill. Ungdomsmiljöerna med moppar och fyllor och naturligtvis intresset för sex är hur som helst väl fångade.

Till det här kommer en vuxenvärld med otrohet, fixering vid materiella framgångar och krav på barnen att de ska lyckas med det papporna har satt upp som mål.

Det intressanta men samtidigt svårtolkade med den här filmen är Ems vuxenblivande: Vad händer egentligen, och vad är drömmar och fantasiprojektioner? Hennes drömmar kretsar kring Jakob (Niclas Broberg), men hon känner som sagt intresse för, alternativt motvilja mot också andra killar. Men vad är sant och vad är Ems drömmar om Jakob: skridskoturerna med honom – han visar sig vara en virtuos på skridskor – och hans karriär som spelare i ett ryskt lag, om hans homosexuella dragning till en annan manlig spelare och Ems seger över hans känslor när hon avklädd låtsas drunkna? Hur mycket är han hennes drömprins med tonvikt på dröm?

Den här känslan av dröm och overklighet kommer också över en, när man ser de allt mer dramatiska sekvenserna om den utvecklingsstörde brodern, som Em ska ta hand om men tappar bort efter att ha visat ut honom ur kyrkan när han kryper under några kvinnliga kyrkobesökares kjolar för att titta. Den här grabben går då ner till stranden och luras av en av killarna där att gå ut i vattnet för att leta efter sin nyckelknippa, som killen i fråga har låtsats kasta ut i sjön, där han försvinner, för evigt visar det sig; han hittas heller inte.

Em kommer före filmens final på vem som är den skyldige och stjäl en pistol för att döda honom. Man hör ett skott och ser honom falla. Men när Em sen grips och förhörs visar det sig, att vi åter har blivit vilseledda. I själva verket är det en annan person i handlingen – jag avslöjar inte vilken – som sköt. Ems mod svek henne.

Den här filmen har sina tillkortakommanden, men den vittnar ändå om att Ella Lemhagen har talang för att göra film.

En bra amerikansk film om miljö och jämställdhet

Erin Brockovich, känd genom en prisbelönt film (Oscar till huvudrollsinnevaren, Julia Roberts) lyckades, trots att hon saknade juridisk utbildning, vinna en juridisk process mot Pacific Gas and Electric Company 1993.

Hon blev, således spelad av Julia Roberts, ännu mer känd genom Steven Soderberghs (regi) film ”Erin Bockovich” (2000) med manus av Susannah Grant – Ed Lachmans foto är också värt att nämnas.

Vi möter Erin Brockovich som ensamstående trebarnsmamma – tidigare gift med två olika män – och nu arbetslös med ont om pengar. Och eftersom hon saknar högre utbildning och inte har några betyg från tidigare anställningar, går hon på pumpen när hon söker jobb, i den här historiens början på ett advokatkontor drivet av Ed Masry (Albert Finney). På vägen hem råkar hon ut för en fortkörande bil och drabbas av en bilolycka med en lättare nackskada som följd. Så hon återvänder till advokatens kontor och ber om assistans. Han ser det här som ett lättvunnet fall och åtar sig uppdraget. Men sen, vid domstolsförhandlingen, beter sig Erin överilat och får domaren och juryn mot sig.

Advokaten vill inte anställa henne nu heller, men en dag finner han henne på sitt kontor, där hon har inbillat den övriga personalen att hon har fått jobb där. Och efter en stunds argumentation går han till slut med på att anställa henne för minimilön.

Problemet med ungarna får sin lösning på ett alldeles speciellt sätt. Det hela börjar med att hon skäller ut en granne, tatuerad och långhårig och ägare till en störande Harley Davison. Men den här grannen, George (Aaron Eckhart), på deltid (när han har lust eller behöver pengar) rörmokare, fattar tycke för henne och söker kontakt, först utan gensvar – men sen, när hon en dag har glömt bort ungarna, hittar hon dem hos honom: De har fått mat, och de två äldsta spelar kort med honom. Och så tänds en gnista mellan dem.

På jobbet på advokatkontoret får hon bland annat plocka fram papper ur arkivet och råkar då en dag hitta några som väcker hennes nyfikenhet – de gäller formellt tvister om mark, men hon ser också ett samband av annat slag. Och efter ett eget besök på platsen och samtal med några berörda inser hon, att det i det aktuella området finns en mängd familjer vars medlemmar, bland dem barn, har råkat ut för farliga åkommor, allt från näsblod till cancer; några har också dött. Hon har kommit en gigantisk miljöskandal på spåren.

Så Erin börjar samla in fakta att användas i en process mot det ansvariga företaget, tar sig också olovandes in på dess inhägnade område och tar där prover för att bevisa dess miljöbrott.

Rätten beslutar ta upp ärendet, men företaget kontrar med att vilja behandla varje enskilt fall (av sammanlagt oerhört många) för sig – förfar man så, kan det ta åratal att gå igenom samtliga, och en stor del av dem som är berörda kommer aldrig eller i rimlig tid att få några pengar. Företaget försöker komma undan billigt genom att erbjuda en klumpsumma på 20 miljoner dollar för förlikning.

Trassel uppstår också när Masry försöker minska sin ekonomiska risk genom att knyta ytterligare en advokatbyrå till det här fallet. Dess representanter behandlar den juridiskt outbildade Erin som okunnig eller luft, men hon sätter dem på plats genom att vid ett test visa sig kunna av dem valda fall in i detalj.

Och genom närmast omänsklig flit får hon även ihop ett gemensamt krav, underskrivet av de 90 procent av de berörda som företaget kräver. Under en av de här räderna träffar hon, när hon lugnar ner sig på en bar, en man som – precis som hon har anat – har spanat in henne, men det visar sig också, att han har kunskap som slutligt kommer att kunna fälla företaget. Han har själv jobbat på det aktuella företaget och där fått i uppdrag att förstöra dokument, som bevisar företagets skuld. Men det har han inte gjort; de finns kvar eftersom en kusin till honom nyligen dog på grund av företagets miljöslarv, och hon får dem av honom.

Så domaren beslutar i slutförhandlingen att bötfälla företaget på 333 miljoner dollar att fördelas mellan offren.

Efteråt får Erin av Ed ersättning för sitt arbete med det här fallet, och han verkar varna henne för att han har ändrat den utlovade summan. Hon tror först att han menar att hon kommer att få mindre än det han hade lovat, men det visar sig, att han i själva verket har höjt summan till 2 miljoner dollar.

All tidskrävande slit med det här fallet har inneburit, att hon har försummat den relation hon har haft med George, och i besvikelsen över detta har han till slut lämnat henne och hennes barn. Men i slutet av filmen får vi en hint om att han återvänder.

Cameo (det vill säga ett kort gästspel av en verklig gestalt): Den verkliga Erin Brockovich spelar en roll som servitris.

Danmark: Socialdemokratiet åter obestridligt störst

Vi utgår som vanligt från resultatet i det senaste folketingsvalet, 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Den 4 juni publicerades en mätning från Voxmeter, gjord för nyhetsbyrån Ritzau:

Socialdemokratiet 27,2 procent
Radikale Venstre 6,0 procent
Socialistisk Folkeparti 5,2 procent
Enhedslisten 8,5 procent
Alternativet 6,5 procent
Venstre 17,2 procent
Dansk Folkeparti 17,4 procent
Konservative Folkeparti 4,0 procent
Liberal Alliance 5,9 procent
Nye Borgerlige 0,9 procent

Här ligger Socialdemokratiet åter över sitt valresultat.

På den borgerliga sidan har fortfarande Dansk Folkeparti högre stöd än Venstre, men övertaget är inte stort.

Ritzaus Index – en sammanvägning av ett antal någorlunda färska mätningar – ger då följande resultat:

Socialdemokratiet 27,1 procent
Radikale Venstre 5,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,6 procent
Enhedslisten 8,6 procent
Alternativet 5,9 procent
Venstre 17,9 procent
Dansk Folkeparti 18,0 procent
Konservative Folkeparti 4,1 procent
Liberal Alliance 6,0 procent
Nye Borgerlige 1,4 procent

Island: Krisen för trepartiregeringen består

Valet till Alltinget i Ísland den 29 oktober 2016 utföll så här:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), ett borgerligt både liberalt och konservativt parti, lett av Bjarni Benediktsson, 21 mandat, 29,0 procent
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), ett ekosocialistiskt och feministiskt parti, lett av Katrín Jakobsdóttir, 11 mandat, 15,9 procent
Píratar (Piratpartiet), ett populistiskt parti, lett av Birgitta Jónsdóttir, 10 mandat, 14,5 procent
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), ett liberalt och centristiskt parti, lett av Sigurður Ingi Jóhannsson, 8 mandat, 11,8 procent
Viðreisin (Renässans), ett nytt borgerligt och liberalt parti, lett av Benedikt Jóhansson, 7 mandat, 10,5 procent
Björt framtíð (Ljus framtid), ett liberalt parti, lett av Óttarr Proppé, 4 mandat, 7,2 procent
Samfylkingin (Samlingsfronten), ett socialdemokratiskt parti, fram till och med valet lett av Oddný G Harðardóttir, nu lett av Logi Már Einarsson, 3 mandat, 5,7 procent

Efter långa förhandlingar blev det en borgerlig regering, stödd av Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), Viðreisin (Renässans) och Björt framtíð (Ljus framtid). Den här regeringen har dock bara ett mandats övervikt i Alltinget.

Nu har det publicerats ytterligare en ny opinionsmätning, gjord av MMR:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet) 25,6 procent (+ 0,4 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna) 21,4 procent (- 2,0)
Píratar (Piratpartiet) 14,1 procent (+ 1,8)
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet) 12,2 procent (+ 1,1)
Samfylkingin (Samlingsfronten) 9,3 procent (- 1,3)
Viðreisin (Renässans) 5,5 procent (+ 0,5)
Björt framtíð (Ljus framtid) 3,4 procent (+ 0,2)

Plus- respektive minussiffrorna skiljer sig en smula från den i den mätning jag återgav här om dagen, men partiernas procentandelar är ganska lika dem i den mätningen – dock ligger de Vänstergröna aningen lägre i den här mätningen. Krisen för Ljus framtid består.

Samtliga tre borgerliga regeringspartier minskar alltså; Ljus framtid ligger under femprocentsspärren. Vore det här ett valresultat, skulle trepartiregeringen bara få 22 mandat av de sammanlagt 63 i Alltinget.

Stödet för partierna i den borgerlig trepartiregeringen är bara 34,5 procent.

Norge: Vedum har mer uppskattning än Støre

Dagbladet har publicerat en ny mätning från InFact om hur väljarna värderar partiledarna – gör de ett gott jobb?

69 procent sätter där Høyres ledare, statsminister Erna Solberg främst.

Tvåa kommer nu Senterpartiets ledare, Trygve Slagsvold Vedum, med 57 procent.

Och först på tredje plats, med 52 procent, ligger Jonas Gahr Støre, Arbeiderpartiet.

Alla tre får i och för sig ökat stöd jämfört med motsvarande mätning i februari, men centerledaren har nu alltså gått om Støre.

Kristelig Folkepartis Knut Arild Hareide, minskar med 4 procentenheter till 40 procent.

Ledaren för Fremskrittspartiet, Siv Jensen, går tillbaka 2 procentenheter till 38 procent.

Audun Lysbakken, som leder Sosialistisk Venstreparti, ligger kvar på 23 procent.

För den här mätningens största fall, 9 procentenheter, står Venstres Trine Skei Grande, som nu stöds av 21 procent.

Miljøpartiet De Grønnes Rasmus Hansson får 19 procent.

Ísland: Den borgerliga regeringen i motvind

Valet till Alltinget i Ísland den 29 oktober 2016 utföll så här:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), ett borgerligt både liberalt och konservativt parti, lett av Bjarni Benediktsson, 21 mandat, 29,0 procent
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), ett ekosocialistiskt och feministiskt parti, lett av Katrín Jakobsdóttir, 11 mandat, 15,9 procent
Píratar (Piratpartiet), ett populistiskt parti, lett av Birgitta Jónsdóttir, 10 mandat, 14,5 procent
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), ett liberalt och centristiskt parti, lett av Sigurður Ingi Jóhannsson, 8 mandat, 11,8 procent
Viðreisin (Renässans), ett nytt borgerligt och liberalt parti, lett av Benedikt Jóhansson, 7 mandat, 10,5 procent
Björt framtíð (Ljus framtid), ett liberalt parti, lett av Óttarr Proppé, 4 mandat, 7,2 procent
Samfylkingin (Samlingsfronten), ett socialdemokratiskt parti, fram till och med valet lett av Oddný G Harðardóttir, nu lett av Logi Már Einarsson, 3 mandat, 5,7 procent

Efter långa förhandlingar blev det en borgerlig regering, stödd av Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), Viðreisin (Renässans) och Björt framtíð (Ljus framtid). Den här regeringen har dock bara ett mandats övervikt i Alltinget.

Och I den senaste opinionsmätningen, gjord av Gallup, fördelar sig partisympatierna så här:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet) 25,6 procent (- 0,8 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna) 24,3 procent (+ 0,3)
Píratar (Piratpartiet) 12,9 procent (- 1,0)
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet) 11,1 procent (+ 1,1)
Samfylkingin (Samlingsfronten) 9,4 procent (+ 1,1)
Viðreisin (Renässans) 6,2 procent (- 0,7)
Björt framtíð (Ljus framtid) 3,6 procent (- 0,8)

Samtliga tre borgerliga regeringspartier minskar alltså; Ljus framtid ligger under femprocentsspärren. Vore det här ett valresultat, skulle trepartiregeringen bara få 22 mandat av de sammanlagt 63 i Alltinget.

Melodikrysset nummer 22 2017

Jag steg upp tidigt i morse och hann läsa två av våra tre morgontidningar och äta frukost före Melodikrysset. I vår lokaltidning, Upsala Nya Tidning, hittade jag en dödsannons: Bertil Marmegård, förr ordförande i vår bostadsrättsförening och med bostad högre upp i det hus på Idrottsgatan 12 där vi bor under vinterhalvåret, är död. Jag nämner det här främst för att han ofta, när vi möttes i eller utanför porten, brukade säga, att han kollade min blogg på lördagarna, detta för att också han var melodikrysslösare. Frid över hans minne!

Men över till dagens melodikryss.

För egen del tyckte jag att det, med ett undantag, var ett lätt kryss.

Undantaget var namnet på den TV-serie, vars signaturmelodi spelades. ”Homeland” har jag aldrig sett – ja egentligen mindes jag inte ens namnet. Men med tillräckligt många ledbokstäver plus uppgift om när den hade TV-premiär (2011) gick det ju ändå att hitta rätt svar.

Annars började krysset med en artist som jag har skivor med, Dolly Parton. I dag hörde vi henne i ”Home”.

Per Gessle och/eller Gyllene Tider har jag däremot inte en enda skiva med, men vem kan ha undgått ”Gå och fiska” från 1996?

Och Mauro Scocco, i dag i ”Sarah” från 1988, känner jag också igen.

Även i dag, liksom många gånger tidigare, försökte Anders Eldeman förvilla oss lyssnare/lösare genom att spela andra versioner än de vanligaste.

Charles Aznavours ”She” sjöngs i dag av Laura Pausini på italienska, ”Uguale a lei”.

Och Beatles’ ”Yellow Submarine” sjöngs av Maurice Chevalier på franska, ”Le sous-marin vert”. Lägg märke till att den franska u-båten alltså var grön.

”Come Fly With Me” fick vi i dag inte höra med Frank Sinatra, men Count Basie är ju inte fy skam heller.

Det finns ju en tidigare filmversion än den i dag vanligaste av Astrid Lindgrens ”Rasmus på luffen”. Den hette ”Luffaren och Rasmus” (1959), och i den spelade Åke Grönberg Paradis-Oskar och Eskil Dalenius Rasmus.

Om en annan pojke, Charles Dickens’ 1838 publicerade ”Oliver Twist”, handlar Lionel Barts musikal från 1960, ”Oliver!”. Ur den hörde vi i dag ”Consider Yourself”.

Om lite större pojkar – tre av dem namnges: Charlie, Bill och Tom – handlar Lasse Dahlqvists ”Oh boy, oh boy, oh boy”. I den förbereder sig Ada inför ankomsten av de engelska sailors som hon och andra svenska damer ska betvinga – engelska flottan har nämligen siktats vid Vinga.

1959, när jag var delegat på den första elevriksdagen i Sverige, såg vi en kväll ”My Fair Lady” på Oscars, den klassiska föreställningen med Jarl Kulle som Higgins och Ulla Sallert som Eliza och så Erik Stolpe som Doktor Doolittle – det var han som sjöng ”Med en gnutta flax”, som spelades som ljudillustration. Fast det senare i original, ”With a Little Bit of Luck”, med Stanley Holloway. ”My Fair Lady”, med engelsk premiär 1956, skrev av Frederick Loewe och Alan Lerner efter en berömd scenförlaga, George Bernhard Shaws ”Pygmalion”.

Och sen är det en ljudillustration kvar, ”Bedårande sommarvals” med Monica Zetterlund från Hagfors. Den här låten, även kallad ”Bluesette” av den fantastiske munspelaren som skrev musiken, Toots Thielemans, förekom i ”Gula Hund” på Chinateatern 1964 – jag såg den där och då.

Vi slutar i dag med Hasses och Tages text:

Bedårande sommarvals

Svensk text: Hans Alfredson och Tage Danielsson (för ”Gula Hund” på Chinateatern 1964)
Musik: Toots Thielemans (”Bluesette”)

Hör min bedårande sommarvals,
inte alls något om havets spegel,
vita moln och vita segel,
inte nån logvals till handklaverets ton.

Den handlar inte om bryggorna, vaggorna, myggorna,
inga bränningar som bryts vid reven,
ingenting om Calle Schewen
som fyller fredligt sin kaffekopp med kron.

Min sommarvals, vad handlar den om?
Ingenting alls – den bara finns här!

Vikens stilla krusning, skepparn står på kajen.
Sommarnattens tjusning putar i kavajen.
Flickan från Vinga, hon heter väl Inga,
men är det på kvällen så heter hon Ellen.
Dom finns förut, Huldas Karin och dom,
så dom sjunger jag ingenting om.

Hör min bedårande sommarvals,
ingen jungfru här på Jungfrusundet,
ingen dans på Almagrundet,
inget om barmar och armar om din hals
en sommarvals om ingenting alls.

Eesti/Estland: Den nye ledaren i IRL kräver förändringar av regeringens politik

Den estniska regeringen är en trepartikoalition, bestående av det i vissa sakfrågor vänsterlutande mittenpartiet Keskerakond (Centerpartiet), Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska partiet) och så det konservativa och etnationalistiska Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika).

IRL har haft det motigt under senare tid, i vissa mätningar legat under femprocentsspärren, så det är föga förvånande att partiet under sin kongress nyligen valde en ny ledare, Helir-Valdor Seeder.

Han startade sitt nya uppdrag ganska försiktigt, men han har nu politiskt utmanat de båda andra regeringspartierna, delvis också lyckats.

Bland annat har han fått regeringen att backa från två överenskomna skattehöjningar; dock blir sockerskattehöjningen kvar. Han har också lyckts värna ett slags sambeskattningssystem.

Ingen lösning har ännu nåtts i fråga om IRLs förslag att avstå från den 2,5 procentiga löneökning Socialdemokraterna vill ge regeringstjänstemän.