Suomi/Finland: Altia får säljuppdrag för Penfolds, Lindeman’s, Beringer, Rawson’s Retreat, Rosemount med flera

Sedan en borgerlig regering slumpade bort statliga Vin & Sprit, en av världens då ledande firmor på det här området, har finländska, fortfarande statsägda Altia varit det ledande företaget på området i Norden och Baltikum. Altia har för övrigt förvärvat också Vin & Sprits av svenskarna högt skattade klassiska snapssortiment.

Nu gör Altia ett nytt kap: Företaget får sälj- och distributionsavtal i Finland för australiensiska Treasury Wine Estates, ett av världens ledande vinföretag. Bland företagets också här i Sverige storsäljande produkter finns Penfolds, Lindeman’s, Beringer, Rawson’s Retreat och Rosemount Estate. Men det här företaget har fler produkter än så, till exempel Matua, Blossom Hill, Stag’s Leap, Wolf Blass och Yellowglen.

Ísland: Regeringsledande Självständighetspartiet gör stort tapp. Nytt parti verkar vara på väg in i Alltinget

Valet till Alltinget i Ísland den 29 oktober 2016 utföll så här:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), ett borgerligt både liberalt och konservativt parti, lett av Bjarni Benediktsson, 21 mandat, 29,0 procent
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), ett ekosocialistiskt och feministiskt parti, lett av Katrín Jakobsdóttir, 11 mandat, 15,9 procent
Píratar (Piratpartiet), ett populistiskt parti, lett av Birgitta Jónsdóttir, 10 mandat, 14,5 procent
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), ett liberalt och centristiskt parti, lett av Sigurður Ingi Jóhannsson, 8 mandat, 11,8 procent
Viðreisin (Renässans), ett nytt borgerligt och liberalt parti, lett av Benedikt Jóhansson, 7 mandat, 10,5 procent
Björt framtíð (Ljus framtid), ett liberalt parti, lett av Óttarr Proppé, 4 mandat, 7,2 procent
Samfylkingin (Samlingsfronten), ett socialdemokratiskt parti, fram till och med valet lett av Oddný G Harðardóttir, nu lett av Logi Már Einarsson, 3 mandat, 5,7 procent

Efter långa förhandlingar blev det en borgerlig regering, stödd av Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), Viðreisin (Renässans) och Björt framtíð (Ljus framtid). Den här regeringen har dock bara ett mandats övervikt i Alltinget.

I den senaste opinionsmätningen, gjord av MMR, fördelar sig partisympatierna så här:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet) 24,5 procent (- 4,8 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna) 20,5 procent (+ 0,1)
Píratar (Piratpartiet) 13,5 procent (+ 0,9)
Samfylkingin (Samlingsfronten) 10,6 procent (+- 0)
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet) 10,1 procent (+ 0,5)
Flokkur fólksins (Folkets parti) 6,7 procent (+ 0,6)
Viðreisin (Renässans) 6,0 procent (+ 1,3)
Björt framtíð (Ljus framtid) 3,6 procent (+ 1,2)

Regeringsledande Självständighetspartiet är det alltingsparti som minskar mest i den här mätningen. Det i regeringen ingående Renässans klarar åter spärren. Det i regeringen också ingående Ljus framtid ökar också men li8gger fortfarande på en nivå som får en att undra om partiet kommer att finnas kvar i nästa riksdag, Alltinget.

Folkets parti, med Inga Sæland som ledare, debuterade i förra alltingsvalet. Den här gången ställer man upp med kandidater i alla valkretsar. Folkets parti driver frågor för de människor som flera andra partier har en tendens att glömma bort efter valdagen, till exempel sjukpensionärer och fattiga. Partiet vill att alla ska garanteras en inkomst på minst 300.000 (OBS) isländska kronor i månaden och vill finansiera detta genom att bland annat höja momsen för turistbranschen och lägga ned ambassader. Folkets parti förespråkar vidare att staten ska äga och driva en bank utan samma vinstintressen som affärsbankerna har. Det här partiet klarade i förra mätningen i samma serie för första gången femprocentsspärren, och i den här mätningen ökar det ytterligare.

Samfylkingin (Socialdemokraterna) ligger på samma nivå som i förra mätningen, högre än i valet men fortfarande långt under partiets historiska nivå.

Danmark: Sommarmätningar med varierande resultat

Vi utgår som vanligt från resultatet i det senaste folketingsvalet, 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Den 17 augusti publicerade Jyllands-Posten en opinionsmätning gjord av Wilke:

Socialdemokratiet 25,0 procent
Radikale Venstre 8,0 procent
Socialistisk Folkeparti 4,9 procent
Enhedslisten 8,3 procent
Alternativet 6,3 procent
Venstre 17,5 procent
Dansk Folkeparti 16,1 procent
Konservative Folkeparti 5,1 procent
Liberal Alliance 7,3 procent
Nye Borgerlige 3,5 procent

Socialdemokratiet får också i den här mätningen ett lågt resultat. Partiet har tagit en del väljare från främlingsfientliga Dansk Folkeparti genom ett visst samarbete med DF, men enligt en artikel i Berlingske om väljarströmmar har Socialdemokraterna också tappat väljare till socialliberala Radikale Venstre och till Socialistisk Folkeparti. Också vänsterkoalitionen Enhedslisten har vunnit fler väljare sen valet.

Det här kan ha att göra med att Socialdemokratiet allt mer öppet har samarbetat med det populistiska Dansk Folkeparti.

I takt med detta har också ultrahögerpartiet Nye Borgerlige vunnit ett anmärkningsvärt högt stöd. (Danmark har tvåprocentsspärr i valet till Folketinget.)

Den 20 augusti publicerades Voxmeters mätning för nyhetsbyrån Ritzau:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 5,7 procent
Socialistisk Folkeparti 5,6 procent
Enhedslisten 8,7 procent
Alternativet 4,5 procent
Venstre 19,2 procent
Dansk Folkeparti 19,2 procent
Konservative Folkeparti 3,0 procent
Liberal Alliance 6,4 procent
Nye Borgerlige 0,7 procent

Den här mätningen reviderar många av slutsatserna man kan dra av Wilkes undersökning för Jyllands-Posten. Socialdemokratiet ligger inte så lågt och Radikale Venstre inte så högt. Gemensamt för båda mätningarna är dock att yttervänsterpartiet Enhedslisten och Socialistisk Folkeparti ligger högt. I den här mätningen är Venstre och Dansk Folkeparti jämnstora, och Nye Borgerlige har ett anmärkningsvärt lågt stöd.

Så låt oss titta på ytterligare en mätning, gjord av Norstat och publicerad den 22 augusti i Altinget:

Socialdemokratiet 28,4 procent
Radikale Venstre 5,4 procent
Socialistisk Folkeparti 4,8 procent
Enhedslisten 8,3 procent
Alternativet 5,1 procent
Venstre 17,5 procent
Dansk Folkeparti 19,3 procent
Konservative Folkeparti 4,1 procent
Liberal Alliance 4,4 procent
Nye Borgerlige 1,7 procent

Ritzau Index – en sammanvägning av ett antal någorlunda färska mätningar – ger nu följande resultat:

Socialdemokratiet 26,2 procent
Radikale Venstre 5,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,9 procent
Enhedslisten 8,3 procent
Alternativet 5,3 procent
Venstre 18,4 procent
Dansk Folkeparti 18,1 procent
Konservative Folkeparti 4,2 procent
Liberal Alliance 6,2 procent
Nye Borgerlige 1,8 procent

Erfarenhetsmässigt är det svårt att göra opinionsmätningar mitt under semesterperioden, så kanske ligger Ritzau Index, som är en sammanvägning av de senaste mätningarna, åtminstone mer rätt än någon av de enskilda mätningar som återges ovan. Men någorlunda säkra kan vi inte vara förrän vi har några mätningar, som inte har gjorts under semesterperioden.

Melodikrysset nummer 34 2017

Åter en solig morgon i Öregrund. Jag hann läsa två av våra tre morgontidningar och äta frukost före Melodikrysset. Hustrun sov fortfarande när jag gick upp och satte mig vid datorn med radion på. Fast sen hörde jag att hon gick upp.

Dagens kryss hörde väl inte till de svårare, men jag hade lite problem med en fråga och så två andra, där jag inte riktigt hade uppfattat frågan respektive inte tyckte att svaret var det mest naturliga.

TV-serien ”Fame” har jag aldrig sett. Inte bara för att jag inte var ung – det här var en ungdomsserie – på åttitalet när den gick i TV. Den här sortens serier har jag egentigen aldrig sett på TV.

Den ena av de två frågor jag inte riktigt hade uppfattat hade också TV-anknytning, men här hade mina problem att göra med att jag inte hade uppfattat den egentliga frågan. Jag har allt med Jan Johansson på skiva och kände förstås igen ”Berg-Kirstis polka”, mindes till och med att den var med i Bengt Bratts TV-serie ”Hem till byn”. Men ”byn” gick ju inte in på anvisad plats (två bokstäver), och först när jag fick klart för mig att frågesvaret var svaret på frågan ”utspelar sig i en sådan”, begrep jag, att man skulle skriva ”by” som svar.

Också Henry Mancinis ”Baby Elephant Walk” kände jag omedelbart igen. Men var kan man oftast se djuret i fråga? Ja, för mig i alla fall är inte djurparken det normala svaret. Själv säger jag ”zoo” när jag talar om såna ställen.

Resten var desto enklare. Det gäller till exempel dagens två barnkulturfrågor.

Walt Disneys ”Den lilla sjöjungfrun” har jag sett, mindes också ”Havet är djupt” i Per Myrbergs insjungning.

Alice Tegnérs ”Vart ska du gå, min lilla flicka” hade våra barn på skiva, och jag mindes utan att kolla texten i tryck slutet och sista ordet i sångtexten, ”Ja, det får du gärna”.

Och eftersom jag har hela Beatles’ kollektion på skivor, kommer jag förstås också i håg en av deras hits, George Harrisons ”Here Comes the Sun”.

Men varför i hela fridens namn gjorde Anders Eldeman en dubbelfråga av de här helt artskilda låtarna?

Dubbelfrågor är ju helt berättigade, om, som fallet var i frågan om en berömd dialog mellan Werner och Werner, vem den ene (förnamn + efternamn) i det här paret var: Jo, utöver Åke Cato var det Sven Melander: ”Det går lika bra med selleri”, i dag dock i sånglig form.

Detsamma gällde den avslutande dubbelfrågan, där Eldeman ville veta vem som sjöng ”I Kissed a Girl”. Jo, Katy Perry.

En annan älskad flicka, fast i det fallet älskad av en man, var ”Lilla vackra Anna”. Sången skrevs redan 1824 av en värmländsk präst, Bengt Henrik Alstermark. Den är alltså, i motsats till vad många tror, svensk. Många tror att den har norskt ursprung, detta eftersom Alf Prøysen på 1950-talet sjöng in den och gjorde den mycket känd – vår egen Anna hade den faktiskt i sin skivsamling. Jag har också en mängd norska skivor med Prøysen i min skivsamling; jag har köpt dem i skivaffärer och begagnade skivor-affärer i Oslo under mina otaliga besök i den norska huvudstaden, många av dem föranledda av val och arbeiderpartikongresser. På Arbeiderpartiets kongresser sjöngs alltid älskade visor av Prøysen, som bland annat var kåsör i partiorganet Arbeiderbladet. Och jag har vid en av dessa kongresser vid ett bokbord köpt Prøysens sångböcker, som alltså fogades till min stora samling av sångböcker.

Också Bjørnstjerne Bjørnson finns i våra bokhyllor, fast då i den skönlitterära delen. Detta apropå att den norska nationalsången, ”Ja, vi elsker dette landet”, är skriven av Bjørnson och tonsatt av Rikard Nordraak.

Men jag har förstås varit längre bort än i Norge, flera gånger till exempel i New York. Jag har varit där tillsammans med hustrun, vid ett tillfälle då hon var talman också tillsammans med andra från Riksdagen. En kväll när vi tillsammans med ett annat par i sällskapet var ute och lodade på Manhattan, hittade vi ett ställe där Ray Charles uppträdde. Honom ville jag och Birgitta gärna se och höra, men de vi hade i sällskap var inte intresserade, så vi gjorde annat i stället. Men till min hustru, som den 20 september fyller 80, vill jag gärna rikta Ray Charles’ budskap i dagens kryss: ”I Can’t Stop Loving You”.

Per Gessle hör inte till mina personliga favoriter, men det har jag redan skrivit om i anslutning till hans Sommar-program. Därmed inte sagt att jag egentligen har något emot hans kryssbidrag i dag, ”Jo-anna Says”.

Så irreligiös jag än är, har jag sen gammalt en viss kärlek till vackra psalmer och frireligiösa hits som ”Han har öppnat pärleporten”, som vi i dag hörde med Tory Bernhards och Christer Sjögren. Tory Bernhards gillade jag som schlagersångerska. Christer Sjögren står inte riktigt lika högt i kurs hos mig.

Men andra får gärna tycka annorlunda.

För min del ska jag nu laga lunch och sen gå till Coop för att handla middagsmat.

Norge: Arbeiderpartiet har fallit tillbaka, men det kan – med minsta möjliga marginal – ändå bli en röd-grön regering

Vi startar som vanligt med stortingsvalet 2013. Då blev utfallet det här:

Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent

Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti. Det sist nämnda partiet har haft en intern debatt om att byta sida.

I den regering som styrde Norge fram till valet 2013 ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man just nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Frågan är om det har hjälpt. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget. Kristelig Folkeparti verkar som villkor för att byta block ha, att Arbeiderpartiet överger SV som koalitionspartner och i stället väljer att samarbeta med, som nu, Senterpartiet och, som ny samarbetspartner, KrF.

Miljøpartiet De Grønne, som i princip är blockneutralt, befinner sig sedan lång tid tillbaka under fyraprocentsspärren.

Måndagen den 11 september är det stortingsval I Norge, och under senare tid har det kommit mängder av opinionsundersökningar.

Det gemensamma för dem är att det visserligen ser ut att bli regeringsskifte i Norge, men att Arbeiderpartiet, som efter valförlusten i förra valet var nere på en för partiet låg nivå, nu – efter att under en period ha varit uppe på nästan 40 procents stöd – nu har halkat ner till den tidigare nivån runt 30-procentsstrecket igen.

NTB har sänt ut en artikel, vars rubrik sammanfattar partiets läge inför valet: ”90.000 velgere har forlatt Ap på en måned”. Ingressen lyder så här: ”Arbeiderpartiet har falt 3,2 procentpoeng på genomsnittet av målningene fra juli til august. 90.000 velgere har satt seg på gjerdet eller gått till andre.”

Jag återkommer till det här och till resultaten för andra partier, men jag vill först redovisa ett antal aktuellta mätningar.

Kantar TNS har under perioden 14-18 augusti för norska TV 2 gjort en undersökning, som offentliggjordes den 30 augusti:

Høyre 23,8 procent (+ 2,2 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Fremskrittspartiet 12,7 procent (- 1,0)
Venstre 3,5 procent (- 0,9)
Kristelig Folkeparti 5,3 procent (+ 1,4)
Senterpartiet 10,5 procent (- 2,1)
Arbeiderpartiet 28,4 procent (- 1,9)
Sosialistisk Venstreparti 6,4 procent (+ 2,8)
Rødt 3,8 procent (- 0,9)
Miljøpartiet De Grønne 3,4 procent (+ 0,3)

Arbeiderpartiet ökar men ligger fortfarande långt under den mycket höga nivå partiet under en period har legat på. Senterprtiet ligger högre än i senaste valet men inte så högt som i en del tidigare mätningar. SV ligger nu över spärren. Även MDG ligger nära spärrgränsen. Liberala Venstre ligger sedan länge under spärren.

Den 22 augusti kom en opinionsmätning, gjord av Sentio för Dagens Næringsliv. Undersökningen gjordes 15-20 augusti och publicerades den 22 augusti.

Høyre 24,2 procent (+- 0 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Fremskrittspartiet 13,1 procent (+ 1,5)
Venstre 4,1 procent (+ 0,5)
Kristelig Folkeparti 5,3 procent (+ 0,5)
Senterpartiet 13,9 procent (+ 1,2)
Arbeiderpartiet 31,9 procent (- 0,4)
Sosialistisk Venstreparti 4,5 procent (+- 0)
Rødt 2,5 procent ( 0,8)
Miljøpartiet De Grønne 6,1 procent (+ 2,2)

Den 23 augusti offentliggjorde Norsk Rikskringkasting (NRK) en undersökning gjord av Norstat under perioden 15-21 augusti.

Høyre 22,4 procent (- 1,4 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Fremskrittspartiet 14,2 procent (- 2,5)
Venstre 4,0 procent (+ 0,1)
Kristelig Folkeparti 5,1 procent (+ 0,1)
Senterpartiet 9,5 procent (+ 0,3)
Arbeiderpartiet 29,6 procent (- 1,9)
Sosialistisk Venstreparti 5,5 procent (+ 0,9)
Rødt 2,7 procent (+ 2,9)
Miljøpartiet De Grønne 4,4 procent (- 0,2)

Den 24 augusti publicerade Aftenposten, Bergens Tidende och Adresseavisen en undersökning gjord av Respons Analyse. Undersökningen gjordes under perioden 18-23 augusti.

Høyre 25,1 procent (+ 0,3 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Fremskrittspartiet 15,5 procent (+ 1,9)
Venstre 3,7 procent (+ 0,1)
Kristelig Folkeparti 4,5 procent (- 0,6)
Senterpartiet 10,8 procent (+ 0,7)
Arbeiderpartiet 27,3 procent (- 0,8)
Sosialistisk Venstreparti 4,5 procent (- 1,9)
Rødt 3,2 procent (+ 0,5)
Miljøpartiet De Grønne 3,9 procent (+ 0,2)

Den 24 augusti publicerade norska TV 2 en undersökning gjord av Kantar TNS under perioden 18-23 augusti.

Høyre 23,3 procent (+ 0,5 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Fremskrittspartiet 15,4 procent (+ 2,7)
Venstre 3,2 procent (- 0,3)
Kristelig Folkeparti 3,2 procent (- 2,1)
Senterpartiet 12,1 procent (+ 1,6)
Arbeiderpartiet 27,9 procent (- 0,5)
Sosialistisk Venstreparti 5,5 procent (- 0,9)
Rødt 3,2 procent (- 0,7)
Miljøpartiet De Grønne 4,7 procent (+ 1,0)

Den 24 augusti publicerades också InFacts undersökning för Verdens Gang. Hela undersökningen genomfördes den 23 augusti, men den var ganska stor jämfört med flertalet av de andra: 2.043 pesoner tillfrågades.

Høyre 22,2 procent (+ 0,3 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Fremskrittspartiet 12,0 procent (- 0,1)
Venstre 3,6 procent (- 0,5)
Kristelig Folkeparti 5,3 procent (+ 0,1)
Senterpartiet 12,0 procent (+ 1,1)
Arbeiderpartiet 27,6 procent (- 2,9)
Sosialistisk Venstreparti 6,6 procent (+ 1,0)
Rødt 3,6 procent (- 0,1)
Miljøpartiet De Grønne 4,9 procent (+ 1,0)

Arbeiderpartiets nedgång är tydlig i alla de här undersökningarna och kan vara en förklaring till att Sosialistisk Venstreparti ser ut att klara spärren med hygglig marginal plus, kanske mer sensationellt, att yttervänsterpartiet Rødt närmar sig spärren – och även om det inte lyckas fullt ut säkert får ett par lokala mandat i Stortinget. En tänkbar förklaring kan vara, att Arbeiderpartiet har flirtat med Kristelig Folkeparti för att få över partiet på sin sida, men eftersom KrF inte för död och pina vill sitta i samma regering som SV, skulle en AP-ledd regerings politik i sådana fall bli mer mittenbetonad, vilket utpräglade vänsterväljare som normalt röstar på AP vill förhindra.

Senterpartiet, som under en period hade ett starkt stigande stöd, har stagnerat och rent av backat.

Av övriga mittenpartier klarar nog KrF spärren, medan det ser ganska mörkt ut för liberala Venstre.

Partierna i den blå-blå regeringen, Høyre och Fremskrittspartiet, ligger över de tal de har legat på tidigare men fortfarande under sina valresultat i förra valet.

Det blockneutrala MDG, som dock tenderar att stödja en vänsterbetonad regering, har efter en mycket lång period under spärren nu till slut hamnat över den.

Dagar i augusti

Jag har inte haft tid att ägna mig åt bloggen på ett par dar; jag har varit upptagen av ett kärt besvär: att formulera ett inbjudningsbrev till Birgittas 80-årsdag den 20nde september, hitta e-postadresser till hennes närstående och vänner genom livet och sen – i dag – få i väg inbjudan.

Det har redan kommit en anmälan, nästan med vändande post, men jag har också fått meddelanden om att några av e-postadresserna var felaktiga, vilket förstårs har krävt nytt arbete. Sedan har även Anna hört av sig och lovat hjälpa Kerstin i köket – det som serveras kommer från det företag där Kerstin arbetar.

Den här jämna födelsedagen och höga åldern tänker vi fira i lägenheten i Uppsala, men annars bor vi fortfarande kvar i vårt sommarhus i Öregrund. I dag, när vädret har varit nådigt, har Birgitta varit ute i trädgården och arbetat, bland annat på nytt rensat min tämligen nyrestaurerade rabatt i slänten ner mot gatan. Där har hon bland annat hittat åkervinda, som trots att den är vacker är ett nästan outrotligt ogräs – ingen av oss vet, hur den har kommit dit. Är det någon som känner till något effektivt knep att bli av med den? (På annat håll på vår stora tomt har vi använt oss av övertäckning av hela landet, men i den här rabatten finns bland annat gammaldags rosor, som jag inte gärna vill bli av med, bland dem Yorks vita ros.)

Också hit hittar det gäster ibland. En sonson, Anders, till vår gamla vän från Laboremus-tiden, senare också granne på Idrottsgatan, Ingrid Kjellman, överraskade farmor med att i bil köra henne till oss i Öregrund – Ingrid hade faktiskt inte förstått vart de var på väg. Men vi visste att de här två skulle komma, så Birgitta hade gjort sitt bästa – och hon är faktiskt mycket skicklig i köket – för att åstadkomma en god måltid: stekta abborrfiléer med vitvinssås och kantareller – abborrarna fiskade och kantarellerna plockade här i Öregrund av en man som bor alldeles nära oss – och till efterrätt kanelkryddad rabarberpaj av egenodlad rabarber med ett lock av maräng. Fast jag som är diabetiker fick ju då hålla mig till nyplockade körsbär, mycket goda de också.

Det blir mycket att prata om när man äntligen träffas igen – Ingrid bor numera sen länge i Stockholm.

Apropå goda måltider, bjöd hustrun mig nyligen på krogmiddag här i Öregrund. Sånt gör vi sällan numera, inte bara för att pizzerior och andra ställen nere i hamnområdet mest ägnar sig åt massutskänkning och för all del pekuniärt billiga men också i andra avseenden billiga rätter. Så vi lagar hellre maten själva.

Skälet till att vi nu gick ut och åt var att en av landets stjärnkrögare, Melker Andersson, i sommar har öppnat en ny restaurang nere i hamnen, på Strandgatan 30 i den byggnad som tidigare inrymde vad jag skulle kalla en bok- och skrotbod. Nu har den gamla inredningen rivits ut och ersatts av en serveringsdisk samt udda bord och stolar – inredningskonceptet är inte lyx och elegans, och det finns också några bord och stolar utomhus, både upp mot Strandgatan och på sjösidan. Men trots att gästerna redan tidigt på kvällen var relativt många, lyckades vi till slut, eftersom regnet hängde i luften, hitta ett ledigt bord inomhus. Det går nämligen inte att telefonboka bord på det här stället.

Det heter, med utmanande svensk stavning, Bojabäs, av vilket (franska bouillabaisse) man kan ana att det här är en fiskkrog. Rätterna anpassas efter det man för dagen kan få tag på lokalt av havets frukter. Vi valde dock inte bouillabaisse utan smörstekt abborre, till vilken vi drack alkoholfri öl. Det tog sin lilla tid – matlagningen sker från grunden bakom serveringsdisken – men det var väl värt att vänta; smaken var mycket god. En miss gjorde personalen i köket dock: Vi fick det här utan de i menyn utlovade kantarellerna. Vi såg en låda fräscha kantareller i köksavdelningen, så det var nog bara en miss på grund av stress.

Men det var gott ändå. Hit kommer vi nog att återvända, om krogen får ett fortsatt liv här i Öregrund.

Ísland: Socialdemokraterna byter namn? Och vilken väg väljer Gröna Vänstern?

De isländska socialdemokraterna, Samfylkingin (Samlingsfronten), som förr var ett av landets större partier, gjorde i valet till Alltinget (Riksdagen) i oktober 2016 ett katastrofval: fick bara 5,7 procent, vilket gav tre mandat. Partiet blev därmed det minsta i Alltinget.

Partiledaren, som var en av de tre invalda, avgick från partiledarposten, och ny partiledare blev Logi Már Einarson.

Sedan har stödet för partiet ökat något, men det ligger fortfarande på en historiskt låg nivå, detta utan att det har förts någon mer självprövande inre diskussion om partiets kurs. Möjligen har detta som bakgrund det faktum, att Samfylkingin är en sammanslagning av fyra olika partier, bland dem Kvennalistinn (Kvinnolistan); också delar av motsvarigheten till svenska Vänsterpartiet anslöt sig. Efter den här sammanslagningen var Samfylkingin ett ganska radikalt socialdemokratiskt parti, en kurs som man senare vinglade bort från. Märk att partiet före kursändringen var ett av landets största och också fick bilda regering.

Partiets mörka läge har efter det senaste valet till och med fått i Ísland kända socialdemokrater att föreslå en nedläggning av partiet.

Betydligt bättre än i landet i övrigt gick det för Socialdemokraterna i huvudstaden, Reykjavík – märk att Reykjavík med isländska mätt är en mycket stor stad – och det är också därifrån krav på förändringar nu kommer. Eva H Baldursdóttir från Reykjavík har nyligen föreslagit, att partiet skulle byta namn, och det kan man naturligtvis göra, även om det nog är viktigare att diskutera partiets ideologiska kurs och politiska krav. Något formellt förslag om vad partiet i så fall skulle heta finns inte, och partiledaren säger att han vill vänta till partikongressen den 27 oktober (då han för övrigt själv kan komma att också kongressväljas till posten som partiledare).

Socialdemokratins roll som ledande vänsterparti har i och efter det senaste alltingsvalet övertagits av Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), ett ekosocialistiskt och feministiskt parti, lett av Katrín Jakobsdóttir. Partiet fick i valet 2016 15,9 procent och 11 mandat, vilket gjorde det till Íslands näst största parti. Därefter har det här partiet växt ytterligare, periodvis nafsat det regeringsledande högerpartiet i hälarna.

Ett av Gröna Vänsterns problem är att partiet både bland sina väljare och sina medlemmar rymmer ett brett (vänster)spektrum.

Partiledaren Katrín Jakobsdóttir är en röstmagnet och mycket populär i sitt parti, men hon kommer från Reykjavík och är ganska ung, hör dessutom till de vänsterpolitiker som inte kategoriskt avvisar isländskt EU-inträde i någon form.

Vice ordförande är Björn Valur Gislason, som dock nu har aviserat sin avgång. Bakom det här ligger ingen schism – själv anger han som skäl att partiet inför kommunalvalet nästa år vid partiets landsmöte i oktober bör få välja en ny vice ordförande – men de faktorer som sannolikt har fått honom att lämna viceordförandeposten är följande: Han är inte ung, och även om han nog i egenskap av partiets vice ordförande skulle ha god chans att få efterträda Jakobsdóttir, har hon utsikter att sitta kvar ganska länge på ordförandeposten. Han kommer själv från Ólafsfjörður, inte från Reykjavík, och har två gånger misslyckats med att bli vald till Alltinget som representant för huvudstaden. Och vad som är kanske ännu viktigare: Han står nära de näringar, fiske och jordbruk, som till stor del bär upp det isländska EU-motståndet.

Tilläggas kan att de isländska socialdemokraterna är ett av Íslands två mycket EU-positiva partier, båda mycket små.

Eesti/Estland: Vad händer med Centern, och kommer Socialdemokraterna att ta många av partiets ryska röster?

I valet till Riigikogu (Riksdagen) 2015 blev resultatet det här:

Reformierakond (Reformpartiet), ett borgerligt, i många avseenden nyliberalt parti, fick 27,7 procent och blev stommen i den regering som bildades.
Keskerakond (Centerpartiet), ett centristiskt, i viss avseenden lätt vänsterorienterat parti, fick 24,8 procent och blev det ledande oppositionspartiet. På det här partiet röstar majoriteten av landets ryssar.
Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska partiet), fick 15,2 procent, vilket är långt under vad det här partiet tidigare har fått. Partiet har numera en ung ryss som ordförande och tävlar med Centern om de ryska väljarna. Socialdemokraterna valde att regera tillsammans med Reformpartiet.
Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika), förr ett av de större partierna, fick i valet 13,7 procent av rösterna men har senare i opinionsmätningarna reducerats till att bli Estlands minsta parti – att det kom med i den av Reformpartiet ledda regeringen har inte hjälpt. Partiet är socialkonservativt, kristet och estlandssinnat.
Eesti Konservatiivne Rahvaerakond (Estlands konservativa folkparti), fick 13,0 procent. Partiet är estnationalistiskt och har senare utvecklats i invandringsfientlig riktning.
Vabaerakond (Fria partiet), ett nytt borgerligt parti, som tog röster från olika håll, fick 8,7 procent.

Den trepartiregering som då bildades har sedan fallit. Socialdemokraterna och Fäderneslandet/Res Publika har i stället gått in i en regering, ledd av Centerpartiet med Jüri Ratas som statsminister. Reformpartiet har förpassats i opposition.

Kantar Emor har för nyhetsbyrån BNS och tidningen Postimees genomfört en partisympatimätning, som har publicerats den 18 augusti:

Reformierakond (Reformpartiet) 27,6 procent (i juli 26,4 procent, i juni 25,4 procent).
Keskerakond (Centerpartiet) 22,8 procent (i juli 23,1 procent, i juni 25,1 procent).
Eesti Konservatiivne Rahvaerakond (Estlands konservativa folkparti) 17,2 procent (i juli 15,9 procent, i juni 16,2 procent).
Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska partiet) 14,6 procent (i juli 14,8, i juni 14,2 procent).
Vabaerakond (Fria partiet) 9,4 procent (i juli 7,4 procent, i juni 8,5 procent).
Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika) 3,8 procent (i juli 6,3 procent, i juni 6,6 procent).
Eestimaa Rohelised (Estlands gröna) 3,7 procent (i juli 5,4 procent, i juni 3,2) procent.

De gröna har alltså åter hamnat under femprocentsspärren. EKRE är större än SDE. IRL är åter under spärren. Och Reformpartiet är markant större än regeringsledande Centern.

Stödet för den sittande koalitionsregeringen har fallit till 41 procent (mot 44 procent i juli och 46 procent i juni).

Mätningen gjordes 11-17 augusti; 1.257 personer i åldrarna 18-74 år intervjuades. Av dessa svarade 28,6 procent ”vet ej” på partisympatifrågan.

Av speciellt intresse inför kommunalvalet i Tallinn, där en mycket stor del av Estlands ryssar bor, är den del av mätningen som gäller just huvudstaden.

Keskerakond är landets ”ryssparti”, men Sotsiaaldemokraatlik erakond har tagit upp kampen om de ryska rösterna, bland annat valt en ryss, Jevgeni Ossinovski, till ordförande.

Enligt den undersökning som refereras ovan stöder ryssar (och andra minoriteter) främst Keskerakond (72,5 procent). Motsvarande siffra för SDE är 12,0 procent och för Reformierakond 5,9 procent.

Av esterna stöder 33,7 procent Reformierakond, 21 procent EKRE, 15,3 procent (S) och 8,9 procent Keskerakond.

Den stora andelen ryssar i Tallinn har under de senaste valperioderna medfört att Centern har haft egen majoritet i Tallinn, alltså i fullmäktige. När nu centerledaren Edgar Savisaar har avsatts både av sitt eget parti och i Tallinn, ska det bli mycket intressant att se om detta också rubbar Centerns ställning i Tallinn. Socialdemokraterna satsar där hårt på att bryta centerenväldet; flera av partiets ledande politiker, bland dem också partiledaren Jevgeni Ossninovski, kandiderar i Tallinn.

Kantar Emors undersökning för BNS och Postimees innehåller därför en delundersökning, som gäller huvudstaden, Tallinn.

Enligt den stöds Keskerakond av 33,5 procent, Reformierakond av 27,1 procent, Sotsiaaldemokraatlik erakond av 14,0 procent, Konservatiivne rahvaerakond av 11,5 procent, Vabaerakond av 5,9 procent och Eestimaa rohelised av 5,6 procent. Inget annat parti klarar spärren; IRL stöds till exempel bara av 2,3 procent.

Fast den här undersökningen gäller rikspolitiken, inte det kommande fullmäktigevalet, som kan ge ett annat resultat. Bland annat kan den socialdemokratiska satsningen på Tallinn ge resultat, och en stor osäkerhetsfaktor är Edgar Savisaars och ryska centerpartisters aviserade spränglista.

Själv har jag i 80-årspresent av min hustru fått en resa till mitt gamla hemland, Estland, och vi kommer förstås att bland annat besöka min barndoms hemby, Juminda. Men i enlighet med mitt önskemål kommer resan att läggas så, att vi också kan delta i Socialdemokraternas valvaka i Tallinn den 15 oktober. Den kan komma att bli mycket spännande.

Suomi/Finland: Jättekliv uppåt för De Gröna. Ingen succé än för Timo Soinis nya parti

I valet 2015 till Eduskunta (Riksdagen) fördelade sig rösterna så här:

Suomen Keskusta (Centern), ett borgerligt och landsbygdsbetonat mittenparti, fick 21,1 procent.
Kansallinen Kokoomus (Samlingspartiet), ett borgerligt högerparti, fick 18,2 procent.
Perussuomalaiset (Sannfinländarna), ett populistiskt parti, fick 17,7 procent.
Sosialidemokraattinen Puolue (Socialdemokraterna), ett socialdemokratiskt parti, fick 16,9 procent.
Vihreä Liitto (Gröna förbundet), ett miljöparti, fick 8,5 procent.
Vasemistoliitto (Vänsterförbundet), ett vänsterparti, fick 7,1 procent.
Svenska Folkpartiet, ett borgerligt parti för den svenska minoriteten i Finland, fick 4,9 procent.
Kristillisdemokraatit (Kristdemokraterna), ett borgerligt parti med kristna värderingar, fick 3,5 procent.

Finland har under efterkrigstiden haft breda koalitionsregeringar, ofta över blockgränsen, men det här valet ändade i en borgerlig regering med Centerns partiordförande Juha Sipilä som statsminister och bestående bara av tre partier: Centern, Samlingspartiet och det här valets raket, Sannfinländarna.

Centerledarens, till lika statsministerns kantighet har lett till att Samlingspartiet har blivit större än Centern.

Sannfinländarna, vars popularitet har rasat på grund av att partiet inte har kunnat leverera det dess väljare hoppades på, har tappat jättemycket i stöd, och när partiledaren, utrikesminister Timo Soini, meddelade att han tänkte avgå, valde partikongressen den mer högerextreme Jussi Halla-aho till ny partiledare och den nya partistyrelsen fick samma profil. Det här ledde till att Soini och övriga sannfinländska ministrar och många riksdagsledamöter beslöt sig för att lämna sitt gamla parti och först bilda en egen riksdagsgrupp, Uusi vaihtoehto (Nytt alternativ), som sen skulle ombildas till partiet Sininen tulevaisus (Blå framtid).

Socialdemokraterna, som i det senaste riksdagsvalet fick ett historiskt lågt resultat, bytte bland annat partiledare och lyckades genom profilerad oppositionsparti åter bli stort, i vissa mätningar till och med Finlands största parti.

Men i den senaste opinionsmätningen , genomförd den 24 juli-15 augusti, av Taloustutkimus för Yle, har det hänt intressanta saker.

Samlingspartiet är nu obestritt största parti, medan De Gröna har gått om Centern och blivit Finlands i storlekt andra parti. Socialdemokraterna har på nytt drabbats av kraftig nedgång. Och de numera rasiststyrda Sannfinländarna stöds av 8,8 procent, medan Soinis ST/UV i den här mätningen bara får 1,6 procent.

Det här är fördelningen av partisympatierna i den aktuella mätningen; jämförelsesiffrorna gäller motsvarande mätning i juli:

Kansallinen Kokoomus (Samlingspartiet) 20,8 procent (+ 0,4 jämfört med föregående mätning i samma serie)
Vihreä Liitto (Gröna förbundet) 17,6 procent (+ 3,6)
Suomen Keskusta (Centern) 17,3 procent (+ 0,6)
Sosialidemokraattinen Puolue (Socialdemokraterna) 15,9 procent (- 2,6)
Perussuomalaiset (Sannfinländarna) 8,8 procent (+ 0,7)
Vasemistoliitto (Vänsterförbundet) 7,7 procent (- 1,5)
Svenska Folkpartiet 4,8 procent (+ 0,1)
Kristillisdemokraatit (Kristdemokraterna) (3,7 procent (- 0,2)
Sininen tulevaisus (Blå framtid) 1,6 procent (+ 0,9 procent).

Det här betyder att de tre partierna< i regeringen, där ett av dem nu alltså är Blå framtid, tillsammans stöds av 39,7 procent, medan oppositionspartierna tillsammans får 58,5 procent - men märk att Sannfinländarna numera ingår i den gruppen. Jag har inte tillgång till någon säker kunskap om varifrån De Grönas alla nya röster kommer, men jag gissar att både Socialdemokraterna och Vänsterförbundet har tappat väljare till dem. Den nya partiordföranden, Emma Kari, kan också ha lockat nya kvinnliga väljare.

Blå framtids låga siffra kan åtminstone delvis ha sin förklaring i att Sannfinländarnas inte alltid så kunniga väljare ännu inte har kunskap om Soinis nya parti, kanske inte ens vet vad det heter. Här får vi avvakta kommande mätningar.

Suomi/Finland: Koskenkorva börjar säljas i USA

I Finland finns fortfarande ett statligt vin- och spritbolag, Altia. Det är numera störst i Nordeuropa: har egen produktion också i Sverige (klassiska spritdrycker, förr producerade av det statliga Vin & Sprit, sålt av en borgerlig regering), Norge, Danmark, Estland och Lettland.

Altia har gjort ett stort misstag när företaget på sin tid sålde rätten till sin succévodka, Finlandia, till amerikanska Brown-Forman, men det finska moderföretaget står fortfarande för tillverkningen och har säljuppdrag för Brown-Formans produkter.

Under tiden har Altias klassiska vodka Koskenkorva växt också här i Sverige, och nu tar företaget ett nytt steg: Även Koskenkorva kommer att lanseras på USA-marknaden fast utan avyttring av varumärket. Altia har slutit säljavtal med amerikanska Infinium Spirits, som inte är ett tillverkande företag utan ett säljbolag. Bland de märken Infinum Spirits nu säljer finns Seagram’s Vodka, Fernet Branca, Sambuca Oro och Irish Cream. Och nu alltså Koskenkorva.