Värda att lyssna på: Åsa Linderborg och Magnus E Marsdal
20 maj 2007 12:56 | Politik | 60 kommentarerI Aftonbladet (18 maj 2007) har Åsa Linderborg, ofta värd att läsa, skrivit en mycket läsvärd artikel om företeelser som Sverigedemokraterna och norska Fremskrittspartiet.
Formellt är Åsa Linderborgs artikel en recension av Magnus E Marsdals bok ”FRP-koden – Hemmeligheten bak Fremskrittspartiets suksess” (Manifest, 2007). Men hon drar också utifrån de norska erfarenheter Marsdal redovisar slutsatser, i de flesta fall fullt rimliga sådana, om Sverigedemokraternas framgångar och möjligheter. För min del har jag ett tillägg att göra till Linderborgs resonemang, dessutom också en invändning.
Men låt oss först följa Åsa Linderborgs recension i de stycken jag är helt ense med henne:
”I Sverige var det ’bara’ 4,1 procent av LO:s medlemmar som röstade på sd. I Norge samlar frp en tredjedel av väljarna och är största parti inom arbetarklassen. Varför, frågar Marsdal, röstar arbetarklassen på Norges mest arbetar- och fackföreningsfientliga parti? Medier och statsvetarna vet svaret: oljerikedomarna och välfärdsstaten har gjort norrmännen till egoister.
I själva verket är frp:s väljare de som har det sämst ställt.
Marsdal gav sig ut på en resa i landet, statistiken och sociologin för att knäcka frp:s gåta. Han borrar sig ner i den norska myllan för att snart gildflyga över landet med en registrerande falkblick. Frp:s framgångar, konstaterar han, handlar om elitens klassförakt och arbetarrörelsens klassförräderi.
Marsdal konstaterar att det är den utbildade medelklassen – så kallade ’spännande människor’, såna som tycker att ’personlig utveckling är viktigare än materiella ting’ – som skapar världsbilden. Och enligt den finns det inte längre några arbetare.
– Vad menar du egentligen med arbetarklass? frågar de anklagande.
Ja, till exempel människor som bryter malm två kilometer under jord, hanterar dina sopor, städar din arbetsplats, tar hand om dina gamla föräldrar, plockar ihop mobiltelefonen du pratar i, hänger upp plaggen du handlar i affärerna och kör dig hem från krogen.
Samma människor som förnekar arbetarnas existens spyr ut sitt förakt för dem som inte är som de själva. Med avsmak noterar de att hela landet är fullt med folk som lyssnar på dansbandsmusik och inreder sina hem med rosa löpare, plyschsoffor och hötorgskonst! De har porslinskatter i bokhyllan, äter för mycket ketchup och döper sina ungar till Kevin och Robin!
Och de har rösträtt!
Mellan skål och vägg drömmer dessa ’smakriddare’ om det upplysta enväldet. Vanligt folk – ospännande människor – anses vulgära, ointelligenta, okultiverade, nostalgiska och reaktionära.
Denna ’intelligensrasism’ känner arbetarklassen in i märgen, vilket frp utnyttjar. De vädjar framgångsrikt till en underdogidentitet: ’Ta avstånd från dem som tar avstånd från hur folk är mest’. När eliten talar i termer av ’de upplysta mot de oupplysta’ (kom ihåg hur det lät i Sverige när väljarna röstade nej till EMU), plockar frp upp vänsterns gamla motsatspar ’folket mot eliten’. Men när frp:s nya ordförande Siv Jensen talar är eliten inte överklassen, utan de intellektuella, byråkraterna, politikerna. Socialdemokraterna.
De frp-väljare Marsdal träffat anser att socialdemokratin var bra förr, när den hade ledare ur folkdjupet. I dag är partiet ett korrupt gäng ’armanidemokrater’ som tar arbetarnas röster för givna.” – – –
”Den här högerpopulistiska retoriken skulle aldrig gå hem om den inte innehöll ett visst mått av sanning. Men viktigare än arbetarledarnas bakgrund är att de för en politik som inneburit växande klassklyftor. Det var de som gjorde Norge till ett skatteparadis för de rika, som privatiserade oljan, elmarknaden, televerket och trygghetssystemet, och som släppte in marknadskrafterna i den offentliga sektorn. Tvärtemot alla löften genomdrev de en pensionsreform som gör folk fattiga på riktigt.”
Som Åsa Linderborg skriver: ”Man kan nästan tro att det är Sverige Marsdal beskriver.” Hon fortsätter:
”Väljarna ser inte längre skillnad på partierna och orsaken är att demokratin abdikerat för marknadskrafterna, vilket föder en känsla av vanmakt hos dem som har det sämst. Handlingskraft får man visa i frågor som bistånd, abort, kriminalitet, bensinpris, skolungar som inte kan sitta still och ’de som inte gör rätt för sig’ – invandrarna. I brist på en alternativ ekonomisk politik tar väljarna fasta på andra frågor än de ekonomiska.
Arbetarklassen ligger långt till höger om vänstern i värdefrågor; man har föga förståelse för bögar, feminism, miljöpolitik och invandrare (man inte känner). Däremot ligger arbetarna långt till vänster om socialdemokratin i ekonomiska frågor; man vill ha progressiv fördelningspolitik, arbetsplatsdemokrati, ökat gemensamt ägande och skattefinansierad välfärd. (Samma åsiktsmönster finns i Sverige, som bland andra sociologen Stefan Svallfors visat.)”
***
Jag skulle tro att det inte bara är jag som känner igen mig i Åsa Linderborgs och Magnus E Marsdals beskrivning av socialdemokratins intellektuella: vi gillar både feminism och radikal miljöpolitik; dansbandsmusiken hör heller inte till våra kulturella preferenser. Men eftersom jag är vänstersocialdemokrat, omfattar jag för min del också de vänsterkrav i fråga om makt, välfärd och ekonomi, som författaren och hans referent drar fram.
I det senare stycket är deras kritik av den härskande makteliten inom socialdemokratin i alltför hög grad relevant.
Sen finns det en aspekt till. Socialdemokratin har i takt med det våldsamma medlemstappet och den samtidigt växande tendensen att ersätta folkrörelsearbetet med mediautspel också som organisation kommit att i allt för hög grad domineras av människor, som inte hör hemma i den arbetarklass Åsa Linderborg beskriver ovan.
Av detta följer att det som i organisatorisk mening återstår av socialdemokratin saknar känselspröt ut mot denna arbetarklass, vilket är ett dubbelsidigt problem: Partiet kan inte längre avläsa stämningarna i folkdjupet (och inbillar sig till och med att den återstående medlemskadern sådan den ser ut är representativ för hur resonemangen går i detta folkdjup). Den andra sidan av detta är att partiet saknar instrument för att bilda opinion i frågor, där den av Åsa Linderborg och Magnus E Marsdal beskrivna arbetarklassen har reaktionära värderingar, till exempel i invandrarfrågorna. Arbetarrörelsen har också gett upp nästan alla sina fordom så betydelsefulla folkbildningstraditioner, sådant som att genom tidskriften Folket i Bild och dess folkböcker, lyrikklubb och konstklubb (bra grafik) sprida kultur till breda skikt av befolkningen. Och var finns det i dag kvar en levande A-press?
Slutsatsen av detta är att det, om man vill mota högerpopulismen, är lika viktigt att åter göra socialdemokratin till en folkrörelse med tentakler ut i alla delar av samhället samt att satsa på folkbildning, kultur och egna media. Något sådant låter sig å andra sidan inte göras, om inte partiets politik i fråga om makt, välfärd och ekonomi vrids åt vänster, i riktning mot de värderingar som delas av de mest utsatta i samhället.
Detta var mitt tillägg till Åsa Linderborgs resonemang.
Och här kommer min invändning.
Åsa Linderborg sätter, av kända skäl, sina förhoppningar till Vänsterpartiet. Det må hon göra. Men i ett stycke är hon, när det gäller sitt parti, förblindad av sina egna emotioner. Hon ser Vänsterpartiets samarbete med socialdemokraterna som huvudorsak till partiets kris och tror för sin del inte, att det är ”kommunistordet” som har fått partiet att backa.
Vänsterpartiet samarbetade, även när det leddes av Gudrun Schyman, med socialdemokratin och lyckades då, vad vi än i övrigt tycker om Schyman, bli förhållandevis stort, bland annat genom att locka till sig allmänt vänstersinnade och missnöjda socialdemokrater.
Lars Ohly har misslyckats med att göra om samma konststycke.
Kanske har detta ändå att göra med just ”kommunistordet”?
Och för att fördela skuldbördan: Jag tror inte att Lars Ohly är ensam ansvarig för att det blev så här
60 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Mycket intressant. Enda anledningen att den nedtryckta arbetarklassen inte gjort uppror mot den politiskt korrekta klassens nihilism är att media har ett mycket starkare grepp om folks åsikter här. Alla ”felaktiga” åsikter censureras och rapporteringen styrs så att den ska passa PK-etablissemanget.
Ta t ex den danske politikern Nadeer Khaders påstående igår att Mona Sahlin är ”drottningen av halalhippies” – dvs. den som mest av alla gullar med fundamentalistiska muslimer. Det är kontroversiella och smaskiga yttranden av den typen som kvällstidningarna älskar att slå upp. Det här nämns dock inte med en rad – eftersom det kunde skada PK-etablissemanget och ”leda folket fel” som en SvT-journalist sa för några år sen.
Sossarna gjorde ett historiskt misstag när dom utsåg Mona Sahlin. Det finns som du säger inget stöd för hennes värdenihilism ute i landet och den kommer att leda sossarna ut på en lång ökenvandring.
Var finns förresten artikeln? Hittar den inte på AB:s hemsida.
Comment by Grue — 2007 05 20 14:19 #
Till Grue: Jag letade själv på Aftonbladets hemsida för att lägga ut en länk men hittade ingen.
Comment by Enn Kokk — 2007 05 20 14:38 #
Helt klart är att K-ordet och den efterföljande diskussionen satte oss på defensiven
Comment by Fredrich Legnemark — 2007 05 20 15:14 #
Till Fredrich Legnemark: Bra att också en vänsterpartist kan se det jag ser.
Comment by Enn Kokk — 2007 05 20 15:35 #
Även om det för vissa tar emot att ändra beskrivningar och begrepp är det till syvende och sist så att om man använder och anammar ett begrepp som är negativt laddat och associerat med så mycket övergrepp och förtryck som ordet ifråga är, så bjuder man på första smällen och hamnar i ett begrepps- och semantik-träsk, man får diskutera vad man menar, hur man menar, vad saker betyder, för vem det betyder vad. Allt detta slipper man om man helt enkelt antingen låter bli att ge sig själv en tvådimensionell etikett, eller om man helt enkelt som i mitt fall, om man blir tillfrågad och trugad att svara svarar: Socialist.
Jag är säker på att alla som använde k-ordet hade goda intentioner, menade massor av positiva och kostruktiva saker med det och syftade till en koppling med de kommunistiska frihetskämpar som faktiskt aldrig kommit dithän att deras namn besudlats med alla negativa associationer, men likväl, vägen till helvetet är kantad med goda intentioner.
Det är inte enkelt, men det är inte omöjligt.
Comment by Fredrich Legnemark — 2007 05 20 16:05 #
Åsa Lindeborgs förhoppning till vänsterpartiet är nog förgäves. Är det någon som skall göra’t så är det vi. Och just detta, att kraften till förändring finns i socialdemokratin, är en av anledningarna till mitt medlemskap där.
Jag tror att hon har både fel och rätt vad gäller kommunistdebatten. Fel därför att den otvivelaktigt skadade vänsterpartiet, men rätt därför att förföljelsen var politiskt betingad. En högervriden press gjorde sitt bästa för att svärta ner en kompetent person med många sunda åsikter Lars Ohly. Denna jakt skadade hela vänstern och är inget vi som socialdemokrater bör delta i. Det är ju som Björn Afzelius skrev redan 1990:
”Nu är det fult att va’ kommunist
och snart är det fult att va’ sosse,
och vem är det som tjänar på det?!”
Comment by Daniel — 2007 05 20 16:56 #
Till Fredrich Legnemark: Så är det – ordet ”kommunist” är oanvändbart i dag, oavsett vad man menar med det. Man kan sträva efter ett klasslöst samhälle – det Karl Marx benämnde kommunism – och kalla sig socialist eller socialdemokrat.
Comment by Enn Kokk — 2007 05 20 18:07 #
Marsdals analys är till övervägande del klockren, men snubblar på målsnöret genom att hänfalla till den ytliga och schablonmässiga analysen att arbetarna tar avstånd från invandrarna för att de representerar något främmande och okänt eller att ”de tar våra jobb”. Denna infantila sagoboksdramaturgi (den lilla människans rädsla för det okända, ”en främling är en vän du inte känner” etc) är bara ytterligare ett i raden av ”elitens” omyndigförklaranden av pöbeln och förvandlar Marsdals analys till ett självmål.
Invandringskritiska strömningar baseras i själva verket på ett pussel av ackumulerad information och personliga erfarenheter. Kalla fakta såsom invandrares överrepresentation i brottsstatistiken oavsett socioekonomisk status, rapporter om bidragsfusk och bedrägerier, rapporter om kaos på invandrartäta skolor, avslöjanden om asylsökande som åker på ”semester” i hemlandet de flytt från…
Dessa och tusentals andra pusselbitar utgör grunden för invandringskritiska strömningar. Invandringskritiken är förankrad i nutiden, och etablissemanget gör sig bara till åtlöje genom att svara med högtravande retorik som andas 1980-tal. Det handlar inte längre om irrationell rädsla för det okända, aversion mot andra hudfärger eller dylika förlegade förklaringsmodeller. Så länge ”eliten” viftar bort fakta med idealistiska floskler och en klapp på huvudet kommer FrP, DF, Venstre, Sd och andra som vågar prata i konkreta termer alltid att ha det moraliska övertaget. Ärlighet varar längst, och någon ärlighet har aldrig funnits i den svenska invandrings- och integrationsdebatten. Idag behövs den akut.
Comment by Formaggio — 2007 05 20 18:07 #
Till Daniel: Att Lars Ohly kan ha rätt på andra punkter hindrar inte, att han har haft en vacklande och tveksam syn på realsocialismen i Öststaterna och alltför länge använt en sedan länge helt oanvändbar etikett, ”kommunist”, på sig själv. Det här var självförvållat, inte betingat av mediakampanjer.
Comment by Enn Kokk — 2007 05 20 18:13 #
Till Formaggio: Jag väljer att publicera ditt inlägg, trots att det ligger snubblande nära Sverigedemokraternas ensidiga sätt att argumentera. Jag hör inte till kategorin som förnekar olika problem med snabb invandring, ghettoisering och så vidare, inte ens att det finns en och annan som har tagit sig till Sverige på falska premisser. Men som helhet är din argumentation mycket för ensidig. Många av problemen med invandrare och flyktingar har också med det svenska samhällets sätt att fungera att göra. Och det finns också fördomar och okunskap i den arbetarklass vi här diskuterar.
Comment by Enn Kokk — 2007 05 20 18:27 #
Enn, du väljer givetvis själv vad som publiceras här — men jag tycker du avslöjar dig när du säger att du publicerar mitt inlägg ”trots att det ligger snubblande nära Sverigedemokraternas ensidiga sätt att argumentera”. Är det tabu att diskutera på ett ensidigt sätt, eller är det tabu att vara Sverigedemokrat?
Jag sympatiserar själv inte med Sd då jag tycker att deras realpolitik är ett aprilskämt (utträde ur EU, aversioner mot ”främmande arkitektur” och annat trams) och håller mig därför till de etablerade partiernas skara, men jag tycker det är märkligt hur man gör Sd till själva problemet som måste elimineras. De stämningar som Sd fångar upp existerar alldeles oavsett Sd, vilket vi har lärt oss av såväl NyD som av Folkpartiets plötsliga framgångar 2002. Att behandla symptomet botar knappast sjukdomen.
För övrigt håller jag med om att fördomar, okunskap och svenska tillkortakommanden också är bovar i dramat, men dessa faktorer har länge framhållits som hela sanningen. Att debatten blir lika ensidig från invandringskritiskt håll beror mindre på enkelspårigt tänkande och mer på att den här typen av åsikter har slagits mot en massiv och kompakt ensidighet i decennier. Det har bara funnits en officiell sanning att förhålla sig till. Den dag etablissemanget lyfter huvudet ur sanden och erkänner problematiken kan det uppstå en dialog där båda sidor kan ge och ta, men tills dess förblir det ett skyttegravskrig.
Jag vill undvika en situation där folk i desperation röstar på Sd, ett clownparti de egentligen inte vill ha, för att ingen annan lyssnar. Enligt VALU röstade nästan 1% av de utomeuropeiska invandrarna själva på Sd, det tycker jag illustrerar hur långt det har gått.
Comment by Formaggio — 2007 05 20 19:30 #
Till Formaggio: Det är ensidigheten – bristen på nyanser – jag reagerar emot. Jag försökte själv svara på ett nyanserat sätt.
Comment by Enn Kokk — 2007 05 20 20:44 #
Enn och Grue:
Jag läste artikeln häromdagen, och försökte också hitta den på nätet, för att just blogga om den – men icke. Det förefaller som om AB börjat med en ny IT-taktik, att inte publicera sådana skribenter som är mycket bra vänsterskribenter.
Guillou har man börjat ta betalt för, är det samma sak med Åsa Linderborg månne?
Det är också ett sätt för AB att bita sig i svansen i så fall, och när AB börjar bete sig på det sättet, då finns inte en enda socialdemokratisk rikstidningsröst längre. Dystert, övermåttan dystert.
Comment by Kerstin — 2007 05 20 22:37 #
Formaggio/ Mycket bra. Det är precis så det är – fler och fler börjar vända sig mot Sd i ren desperation eftersom dom ser att demokratin inte fungerar. Nu talas det om ”vilket parti sviker först”: dvs. ändrar sin invandringspolitik så att den närmar sig Sd.
Det avslöjar det extrema von Oben-tänkandet. Vadå sviker? Svek Moderaterna när dom ändrade sin ekonomiska politik så att den blev mer som dom flesta väljare ville ha den, eller när dom nu ändrar sin miljöpolitik? Sviker sossarna när dom aviserar en förändring i skolpolitiken när dom av valanalysen förstår att deras skolpolitik var impopulär?
Partierna ska erbjuda väljarna alternativ – och när dom i val efter val vägrar att göra det trots att hälften av väljarna önskar en restriktivare invandringspolitik så får det ofrånkomligen konsekvenser.
Att sossarna i det läget valt Mona Sahlin – den störste försvararen av den gångna integrationspolitiken och den som kommit med såna odödliga citat som ”jag hatar allt genuint typiskt svenskt” visar på en usel kontakt med partiets väljarbas.
Comment by Grue — 2007 05 20 23:26 #
Till Grue: Att ständigt vara beredd att ändra uppfattning efter vart väljarvindarna blåser är heller ingen självklar dygd. Partierna bör också stå för någorlunda fasta värden, som skiljer dem åt.
Även jag kan se mängder av problem, förknippade med en snabb tillströmning av flyktingar och invandrare, och också jag tycker att det är kontraproduktivt – som ibland sker – att inte låtsas om de här problemen. Så ja till en öppen debatt!
Sen finns det många olika sätt att angripa dessa problem. Det ensidiga, för att inte säga enögda, förhållningssätt som är SDs duger inte som svar på problemen.
Förvisso kan man lösa en del problem med fler restriktioner, men människor som tror på värden som medmänsklighet och solidaritet kan inte göra det så enkelt för sig.
Själv kom jag till Sverige i den estniska flyktingvågen om in emot 30.000 människor i slutet av andra världskriget. Vi var många, men vart skulle vi annars ha tagit vägen? Om vi bortser från hårdföra kommunister, som benämnde oss allihop som ”baltfascister”, togs vi också emot med både förståelse och hjälpsamhet av svenskarna.
I dag kommer en stor ström irakier hit, och naturligtvis kan man säga, att de är för många för att kunna integreras i tillräckligt snabb takt. Men betänk vad det är för situation de flyr ifrån – vi läser ju varje dag om nya bombdåd, om dödande, dödande, dödande. Vem av oss skulle inte försöka klara sig själv och sina barn undan detta helvete, om det var vi som bodde där?
Livet är inte så enkelt som somliga vill göra det till.
Comment by Enn Kokk — 2007 05 21 11:27 #
Att ändra uppfattning efter hur väljarvindarna blåser är iaf en realitet i alla andra frågor. Jag tycker att det är bra, eftersom det innebär att partierna lyssnar på vad folk verkligen tycker. Att man inte gjort det i invandringsfrågan får man nu betala priset för. Detsamma hände ju tidigare med miljöfrågan och hade hänt med ännu fler frågor om partierna inte själva ändrat sig och fångat upp nya strömningar.
Många av dom som röstar på Sd gör det inte för att man vill få igenom hela partiets program, utan för att invandringspolitiken ska ändras. Det är samma resonemang som en del vänstersossar använt när dom röstat på vänstern – man gör det inte för att man vill att vänstern ska regera landet utan för att sossarna inte ska röra sig för långt åt höger.
Visst ska gränserna inte stängas men i dagsläget har Sverige en liberalare politik än i stort sett alla andra europeiska länder. 2006 kom färre än 10 000 asylsökande till våra nordiska grannländer, samtidigt som nära 25 000 kom till Sverige. Det är inte en rättvis fördelning.
http://www.migrationsverket.se/index.jsp?swedish/statistik/siffror.html
Sverige ska ta sitt ansvar, men inte mer än sitt ansvar. Det kan inte med bästa vilja kallas en extrem politik: det är snarare en normalisering.
Comment by Grue — 2007 05 21 12:07 #
Till Grue: Om storleken på invandringen kan vi tvista. Själv förstår jag de irakier (och andra i motsvarande situation) som griper efter det halmstrå som råkar finnas.
Sen har jag nog, i en hel rad frågor, mer av fasta värden, som jag inte är beredd att överge, hur vinden än blåser. I miljöpolitiken har jag till exempel haft en och samma radikala hållning i årtionden, detta oavsett hur vinden har blåst. Att moderaterna nu plötsligt inte bara är arbetarparti utan också miljöparti imponerar föga på mig – så snart det kommer en lugnande klimatrapport, svänger de väl igen.
Comment by Enn Kokk — 2007 05 21 12:14 #
”Om storleken på invandringen kan vi tvista.”
Hur kan vi tvista? Det är ju migrationsverkets siffror!
Jag skyller naturligtvis inte på irakierna för att det ser ut så här: jag skyller på politikerna!
Comment by Grue — 2007 05 21 12:26 #
Till Grue: Du väljer att missförstå mig. Vad jag menar är att det tål att diskuteras, hur många vi kan ta emot. Och i det fallet måste vi också tänka på deras, till exempel irakiernas, motiv som söker sig hit. Och på deras brist på alternativ.
Comment by Enn Kokk — 2007 05 21 12:46 #
Jag valde inte att missförstå dig, jag missförstod dig faktiskt.
Ja, men det är hur många vi ska ta emot jag diskuterar. Varför ska vi ta emot mycket fler än alla andra? Hur tycker du att vi ska ha det?
Mer info:
Asylsökande per miljon invånare:
Sverige 2672
Österrike 1628
Schweiz 1401
Norge 1156
Belgien 1116
Irland 1078
Nederländerna 876
Frankrike 639
Storbritannien 459
Finland 440
Danmark 355
Tyskland 255
Spanien 130
Ytterligare ett bevis på hur extremt Sverige är.
Comment by Grue — 2007 05 21 12:54 #
Till Grue: Vi ska naturligtvis få andra att ta emot flera, så att trycket fördelas mer rättvist. Men så länge det är som det är: Vart ska de stackars irakierna ta vägen?
Comment by Enn Kokk — 2007 05 21 13:11 #
Nu är det bara en dryg tredjedel som kommer ifrån Irak.
Läs mer här:
http://www.mfo.nu/2007/03/23/om-falska-identiteter-och-falska-pass/
Sverige ska ha samma regler som andra länder – svårare är det inte. Örviga EU-länder är knappast några fascistländer som har skrotat medmänskliga principer. Vi ska ha samma regler som dom. Om dom inte anser att en asylsökande har rätt till uppehållstillstånd, så ska vi inte heller anse det.
Comment by Grue — 2007 05 21 14:50 #
Till Grue: Irakierna var bara ett exempel – ett lättbegripligt sådant – på att det finns situationer, då det är svårt att hävda återhållsamhet, när det gäller mottagningen; ibland måste medmänskliga principer få gå före.
I övrigt kan vi väl nu vara överens om att vi inte är ense.
Comment by Enn Kokk — 2007 05 21 15:05 #
Varför bara jämföra med europeiska länder? Hur många afghanska flyktingar har Pakistan och Iran mottagit? Hur många tibetaner, pakistanier, tamiler från Sri Lanka har kommit till Indien, hur många vietnameser, kambodjaner och andra har Indonesien mottagit, hur många flyktingar från Rwanda bor i Kongo och Uganda, hur många från Mocambique, Angola, Zambia, Zimbabwe osv. bor i Sydafrika, hur många ”ekonomiska” flyktingar från Indien, Sri Lanka, Malaysia, Vietnam, Burma, Palestina, Libanon, Syrien, Egypten, Sudan, Marocko finns i Libyen, Saudiarabien, Dubai, Abu Dhabi och andra länder? Och hur många irakier finns i Jordanien, Syrien, Iran och Gulfstaterna? För att nämna några exempel. Vid sådana jämförelser har vi varken något att slå oss för bröstet för eller att beskärma oss över. Där kan man tala om verkliga uppoffringar, här på sin höjd om svårigheter.
Comment by Hans O — 2007 05 21 16:37 #
Hans O/ Skaffa gärna fram siffror på dom. Men vi är ändå mer lika Danmark och Norge (och flyktingarna kostar också ungefär lika mycket per man där som här – detsamma gäller inte Afghanistan) än Afghanistan. Folk har ingen förståelse – med rätta – varför vi ska bära en så stor del av bördan. Sverige är inte rikare än många andra europeiska länder som valt att begränsa sin invandring.
Comment by Grue — 2007 05 21 18:26 #
Vi som lyssnar på dragspel och dansbansmusik lika gärna som Hoola Bandola och Springsteen, som dansar styrdans och har viss sympati för Korv Stroganoff före nyckelhålsmärkt kaninmat, känner igen oss i resonemanget. Många ute i landet känner inte igen sig när HBT-snacket bland fiiiinvänstern går igång som värst.
Men.
Jag har svårt att se vad traditionell svensk vänsterpolitik har att tillföra. Dansbandslyssnarna vill ha allemansfonder och inte löntagarfonder, de vill ha ordning och reda, att folk ska göra rätt för sig, inte betygsfria flumskolor och bidrag vind för våg.
Och.
Det som saknas är en politisk sammankoppling av de folkliga dygderna och politiska lösningar på framtidsfrågorna. Det som varit socialdemokratsernas styrka, att koppla samman förlorarna och vinnarna i utvecklingen, är inte längre vid handen. Vem känner sig hemma i ett parti där vi har en välmenande fiinvänster som allierat sig med medelklassen och tidsandan å ena sidan och en statssocialism som å andra sidan tror att White Trash kan lugna ner sig om budgettaket för politikerna tas bort och de ordningssamma friskolorna stängs?
Enn, borde inte du göra en resa i landet och prata med ”folket”?
Comment by Stig-Björn Ljunggren — 2007 05 23 21:27 #
Till Stig-Björn Ljunggren: Själv gillar jag både dragspelsmusik och Hoola Bandoola, och mitt idoga melodikrysslösande är väl också ett tecken på att jag inte är främmande för att lyssna på den musik stora delar svenska folket gillar.
För den skull behöver man ju inte tycka att dansbandsmusiken är själva höjdpunkten i svensk kultur.
Men det är, för att knyta an till Linderborgs och Marsdals resonemang, stor skillnad på att känna förakt för vanligt folks smak och att, i gammal god folkbildaranda, försöka göra denna smak mer varierad. Hela min folkrörelseinskolning gjorde jag en gång i världen i gamla Folket i Bilds ombudskår.
En arbetarrörelse som reducerar sig själv till att bara spegla de (ibland faktiskt reaktionära) stämningar som finns hos ”vanligt folk” förlorar enligt min mening sitt existensberättigande.
Den framväxande arbetarrörelsen var för all del (vilket i dag ofta glöms bort) också en populistisk rörelse, en rörelse som bars upp av att den försökte göra någonting åt de orättvisor som medlemmarna kände in på benmärgen.
Ska vi i dag knyta an till denna populistiska tradition, bör vi i så fall knyta an till de vänsterpopulistiska krav, som rör makt och inflytande och föredelning, det som Stefan Svallfors med flera har pekat på, däremot inte – i värderingsfrågor – följa minsta motståndets lag.
Arbetarrörelsens stora problem i det här stycket är, som jag påpekade i mitt ursprungliga inlägg, att den inte längre är en rörelse med förankring i folkdjupet. Rörelsen kan varken lyssna av eller påverka. Och så får vi då det du kallar en fiinvänster, den som är mer intresserad av sin egen identitet än av de problem klassamhället inte bara upprätthåller utan också fortsatt skapar.
Comment by Enn Kokk — 2007 05 24 9:35 #
Är inte så säker på att det hjälper att inte k-stämplas utan hålla sig till ”jag är socialist”.
Om den nu starka högervridningen fortsätter så kan socialist också bli ett noa-ord. Var inte det skälet till att förra regeringen inte gick med på att Levande historia också skulle syssla med kommunismens brott? Frågan är svår. Idealt vore att enbart socialister allvarligt utredde kommunismens brott för egentligen angår sanningen om detta i första hand vänstern. Är det inte så att om Sovjets politik varit ren som snö hade den ändå hatats av högern!
Comment by Sixten Andréasson — 2007 05 24 21:34 #
Till Grue
Jag har inga fullständiga siffror för alla länder jag nämnde. De afrikanska ländernas statistik verkar inte vara vad den borde. Men … enligt de senaste uppgifterna har Sverige fått asylansökningar från 9.000 irakiska flyktingar, hälften av vad hela EU fått. I Iran finns 54.000 irakiska flyktingar, i Libanon 40.000, i Jordanien 750.000, i gulfstaterna 200.000, i Egypten 100.000 i Turkiet 10.000. I Pakistan finns mellan två och tre miljoner afghanska flyktingar, i Indien 40.000, I Iran nära två miljoner. I både Indien och Pakistan finns omkring 10 miljoner flyktingar från respektive land: För Indiens del kommer de flesta från Bangladesh, före detta Östpakistan. I Syrien finns cirka en halv miljon palestinska flyktingar som är registrerade av UNWRA. I Jordanien är halva befolkningen palestinier. I hela EU har vi alltså 18.000 asylsökande irakier. Hur många afghanska det finns har jag inte kunnat hitta uppgifter om, men det finns gott om människor kvar i det landet som har drivits från hus och hem. FN nämner siffror som tre miljoner. I Irak finns 1,9 miljoner människor i samma situation. Vore det inte rimilgare att av dessa siffror dra slutsatsen att vi borde kräva större generositet av EU i stället för att bidra till bygget av Festung Europa genom att lägga oss på samma låga nivå som andra EU-länder?
Comment by Hans O — 2007 05 24 22:22 #
Till Sixten Andréasson: Hur den dåvarande regeringen exakt tänkte i fallet Levande historia vet jag inte.
Hur som helst kan man nog knappast driva tesen, att kommunismens brott främst borde vara ett huvudbry för vänstern. Skulle vi kunna tänka oss att överlåta åt högern att granska högerextremismens brott, kanske också sådant som högerpartiets motstånd mot demokrati i det här landets förflutna?
Comment by Enn Kokk — 2007 05 24 22:35 #
Sixten Andréasson har återkommit med en liten replik, som jag – helt oavsiktligt – verkar ha raderat.
Comment by Enn Kokk — 2007 05 24 23:52 #
Det gör inget, Enn. Jag har i viss mån ändrat mening. Kommunismens brott bör utredas av professionella fristående historiker. Att tillsätta ett statligt organ – Levande historia var olyckligt, liksom försöken i EU att förbjuda historierevisionism och skaffa fram gemensam historiebok. Det måste till ett stort övermod hos Mauricio Rojas när han försöker skriva om Sveriges 1900-talshistoria. Här kommer en motvikt:
…..när jag träffade en framstående grupp svenska ekonomer – Gunnar Myrdal, Bertil Ohlin, Erik Lindahl, Erik Lundberg och Dag Hammarsköld – som hade brutit med en äldre konservativ tradition och kommit till slutsatsen att en lindring av depressionens umbäranden och arbetslösheten bara kunde åstadkommas genom pådrivande statliga åtgärder.
Vad de föreslog, förutom en avsevärd devalvering, var statlig upplåning och offentliga arbeten, samtidigt som man utlovade en mer konservativ finanspolitik efter återhämtningen. De trodde på jordbruksstöd och på en ordentligt utbyggd socialpolitik – ålderspension och arbetslöshetsersättning. …….
På grund av deras insatser var depressionen över i Sverige i slutet av decenniet. Från Keynes kom teorin, från svenskarna fick man den ytterst handfasta – och demokratiska – praktiken.
Sveriges återhämtning berodde inte heller på upprustning och krig. Mina personliga iakttagelser av vad som åstadkoms i detta lilla land under denna period var en av de mest lärorika och bildande erfarenheter en ekonom kunde få. Hade det funnits någon rättvisa här i världen skulle man inte tala om den keynianska revolutionen utan om den svenska.
John Kenneth Galbraith: Min ekonomiska historia. Svensk översättning 1996 av Hans O. Sjöström. Sid 116-117.
Lägg sen till socialdemokratins genomdrivande efter kriget av barnbidrag, studiebidrag och stipendier, ATP, miljonprogrammet, satsningen på sjukvården osv och det blir mer än beräätigat att detta kommer i skolornas läroböcker!
Comment by Sixten Andréasson — 2007 05 25 10:35 #
Till Sixten Andréasson: Nå, då så – då är vi ense.
Comment by Enn Kokk — 2007 05 25 23:25 #
Marsdal kommer egentligen med ännu kraftfullare förintande kritik än Formaggio och SD, det är bara det att du inte insett det ännu Kokk. Förövrigt säger Lasch exakt samma sak som Marsdal utifrån ett amerikanskt perspektiv, det börjar bli mycket nu om man säger så.
Comment by robsten — 2007 06 24 13:28 #
Till Robsten: Att flera ser problemen betyder för den skull inte att de måste dra samma slutsatser.
Comment by Enn Kokk — 2007 06 24 13:41 #
Mitt sista inlägg, det är väl ingen som läser denna artikel längre, tyvärr, det är den bästa på mången god dag.
Kokk skriver
”Ska vi i dag knyta an till denna populistiska tradition, bör vi i så fall knyta an till de vänsterpopulistiska krav, som rör makt och inflytande och föredelning, det som Stefan Svallfors med flera har pekat på, däremot inte – i värderingsfrågor – följa minsta motståndets lag.”
OK. Jag delar inte finsossarnas värdegrund, jag kommer aldrig att rösta på ett parti med en vansinnig flyktingpolitik, som tycker det är Ok med porr i kyrkor, som tycker höjden av jämställdhet är att homosexuella får adoptera oavsett följderna för barnen, som tävlar om att synas i Pridefestivalen, som vill ha en utvidgning av EU oavsett vad det kostar oss skattebetalare, som inte tycker det är oroväckande att islamiska värderingar gör insteg i vårt samhälle. det kan du och andra sossar strunta i så länge det inte blir för många som tänker som jag, då blir ni till slut tvungna att lyssna på vad stora delar av befolkningen tycker. Det andas lite diktatur över ditt synsätt, lite ”von oben”. Vem säger att ni ”finsossar” har option på sanningen eller det rätta? Tänk om historien ger mig rätt gentemot er?
En sista reflexion, i ditt gamla hemland så är förmodligen mina åsikter ”mainstream” och du skulle vara politiskt inkorrekt, har det någon gång slagit dig?
Comment by robsten — 2007 06 24 13:42 #
Till Robsten: Om du tror att jag någonsin har eftersträvat att vara mainstream eller politiskt korrekt, har du inte förstått mycket av mig och mina politiska värderingar.
Comment by Enn Kokk — 2007 06 24 13:46 #
Nej det är möjligt, jag generaliserade en smula och jag har dålig koll på dina personliga egenskaper, jag erkänner och ber om ursäkt om jag gick för långt vad gäller dig personligen här. I grunden för jag fram samma åsikter som den gode Marsdal, jag är bara lite elakare.
Comment by robsten — 2007 06 24 13:50 #
Ni har inte med den demografiska aspekten i diskussionen. Denna fötjänar att belysas eftersom folk (dvs dom som gillar dansband) börjar bli rädda. Enligt Financial Times, se länk ett nedan, ökar den muslimska befolkningen i Sverige med 12% per år. Med 600 tusen idag blir det majoritet i Sverige om 20 år. Ytterligare pusselbitar ges av att den muslimska befolkningen har tre ggr så höga födelsetal som den övriga befolkningen, se länk två nedan och att Migrationsminister Tobias Billström i Studio Ett den 4 juni säger att han väntar sig en halv miljon människor ytterligare från Mellanöstern fram till 2011. Detta scenario är alltså inte orealistiskt.Om några decennier har alltså den ursprungliga befolkningen här kanske inte politisk majoritet längre. Borde inte detta debatteras? Hppas du publicerar detta eftersom det är fakta refererade från välrenommerade källor och inget stollepåhitt även om jag önskar det.
se länkar:
http://www.ft.com/cms/caa4d7f2-f491-11d9-9dd1-00000e2511c8.swf
http://www.timesonline.co.uk/tol/news/uk/article1890354.ece
Comment by Mattias Johansson — 2007 06 27 22:11 #
Till Mattias Johansson: Det är alltid riskabelt att skriva fram statistiska siffror; det tillkommer alltid faktorer som är svåra att förutse.
Vidare: Inte heller människor från muslimska länder undgår, när de kommer till vår sekulariserade miljö, att påvekas av den.
Och när du skriver att den ursprungliga befolkningen här kanske inte har politisk majoritet om några decennier, gör du en tankelapsus. Den ursprungliga befolkningen i Sverige har, lika lite som de nytillkomna, någon enhetlig politisk uppfattning.
Comment by Enn Kokk — 2007 06 27 22:20 #
Först, tack för ett seriöst svar!
Givetvis kan trender inte dras ut utan vidare. Men det scenario som bekrivs är fullt realistiskt. Givetvis påverkas folk som kommer hit men det är inte sannolikt att de assimileras i vår kultur. Tex den somaliska gruppen har i Sverige tagit sin tillflykt till en allt djupare religiositet. Själv tycker jag det är naivt att tro att det politiska landskapet kommer att vara konstant under detta demografiska tryck med en på sikt muslimsk mellanösterndominerad majoritet. Varför skulle denna majoritet anpassa sig till minoritetens kultur? Det man ser av den politiska kuturen i arabvärldens två mest demokratiska länder, Irak och Palestina inger inte någon större tillförsikt. Har du tex tänkt på hur rättssamhället kommer att påverkas av en majoritet från länder med klankultur och svaga stater där man bara har sina egna att lita på i en konflikt. Många bosatta i ”utsatta stadsdelar” vet vad det innebär komma i bråk i tvättstugan när antagonisten kan mobilisera närmast militära resurser (ett trivialt exempel men jag tror du förstår vad jag menar). Och jag tycker faktiskt du gör en tankelapsus genom att avfärda faran med att mista den politiska majoriteten. Tror inte att tex kurderna som lidit så i sin kamp för självständighet mot turkarna tycker det är irrelevant om de i majoritet eller minoritet i sitt land.
Min huvudupoäng kommenterar du inte: Hur i hela friden kan det försvaras att detta gigantiska samhällsexperiment överhuvudtaget inte diskuteras i media? Om man får köpa sprit på Internet förefaller vara långt viktigare. Det strukturella åsiktsförtrycket är verkligen effektivt. Hur skall vi försvara detta inför våra barn om dom i framtiden kommer att bo i städer som mer liknar Beirut än Helsingfors? Om man tittar 30 år tillbaks i tiden fanns inte: Stadsdelar där folk inte vågar anmäla brott (Backa i Göteborg) där kollektivtrafik och amulanser attackeras (Rosengård etc), Maffia med loggor och varumärken, en explosion av utpressningsbrott och övergrepp i rättssak, ungdomsrån, bötning och att flickor kallas hora (ett hedersbegrepp). Vi har gått från ett harmoniskt samhälle till ett otryggt mångkulturellet samhälle.
Kanske ses dock en ljusning i PK-mörkret, de första tecknen på motstand mot strutspolitiken i etablerade media:
http://www.skd.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20070628/OPINION/706280001
och
http://www.skd.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20070624/OPINION/106240009
mvh
Mattias
PS. Du undrar i ett inlägg ovan vart de stackars irakierna skall ta vägen. Det är en relevant fråga och som människovän tycker jag de skall hjälpas i närområdet. Då kan fler hjälpas till lägre kostnad och utan att vårt lands sociala kapital raseras. Syrien behöver tex hjälp från oss i denna fråga. Skulle med glädje betala mer skatt för detta. DS.
Comment by Mattias Johansson — 2007 06 28 21:35 #
PS till Mattias Johansson: Jag har raderat ett av dina inlägg – länkar till SD-bloggar står jag inte till tjänst med.
Du har fått den här frågan på hjärnan. Jag ber att få citera ett inlägg från min sida i dag: De som verkligen har haft problem med invandrare är indianerna.
Comment by Enn Kokk — 2007 06 28 22:38 #
Till Mattias Johansson: Du resonerar som om Sverige skulle förvandlas till ett land av muslimer över en natt. Men alldeles bortsett från att jag inte tror att så kommer att ske över huvud taget: Människor som bor i ett samhälle av en viss beskaffenhet, och inte minst deras barn och barnbarn, formas också av sin nya miljö. Muslimerna i Bosnien i det forna Jugoslavien skilde sig till exempel inte på något väsentligt sätt i sitt sätt att leva från de andra folkgrupperna i detta land – den regression som finns i Bosnien har ju som bakgrund serbernas beteende (för att använda ett milt uttryck).
Inte heller i dagens Sverige består muslimerna som grupp av den sortens galna religiösa fanatiker du målar upp. Nalin Pekgul är inte ett ensamt exempel på motsatsen.
I just det här ligger din tankelapsus: Muslimerna i Sverige är inte någon enhetlig grupp. Det är heller inte estländarna i Sverige, en grupp som jag tillhör. Och det är, minst av allt, svenskarna – hör jag som är född i Estland för övrigt till svenskarna? I den politiska demokratin handlar det om val mellan ideologier och praktisk-politiska lösningar, inte om val mellan svenskar (vilka det nu är) och muslimer. Vad ska vi förresten ta oss till med svenska före detta kristna som har konverterat till islam?
Det här är en helt absurd debatt!
Comment by Enn Kokk — 2007 06 28 23:05 #
Det absurda är väl snarast att detta sker utan debatt alls. Och vad jag fått på hjärnan är snarast att etablerade media fått på hjärnan att överhuvudtaget inte diskutera frågon vilket är djupt omoraliskt. Detta stora demografiska tryck får givetvis stora konskvenser. Religionen är bara en dimension. Varken du eller jag kan veta hur stora dessa konsekvenser blir men dina argument för att vifta bort alla fårhagor verkar naiva. Sedan tar du upp ester och Nalim Pekul som person vilket är irrelevant. Inte heller har Drottning Silvia eller valonnerna som brukar poppa upp i sådana här sammanhang med saken att göra. Inte heller att flyktingar generellt som kommer hit är lika bra människor som vi vilket dom är. Sjävklart skall vi ha migration i rimlig omfattning och berikande genom kulturubyte. Tråden jag tog upp gällde migration av en storlek och art som är helt unik i vår historia vilket vi kommer att bli varse. Du har fortfarande inte kommenterat om frågan bör diskuteras eller inte.
För övrigt har jag gnällt färdigt nu vill bara påpeka att artikeln om Marsdal var ytterst intressant.
Comment by Mattias Johansson — 2007 07 01 2:04 #
Finally:
Om Eurabia i ”Människor och tro” 29 juni drygt 21 min in i programmet:
http://sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=655773&BroadcastDate=&IsBlock=1
Comment by Mattias Johansson — 2007 07 01 2:50 #
Till Mattias Johansson: Det är klart att frågan måste få diskuteras. Det jag vänder mig mot är de hysteriska överdrifterna.
Comment by Enn Kokk — 2007 07 01 9:16 #
Måndag 4 juni; Sveriges Radio, programmet Studio Ett
Tobias Billström (m)
…flyktingströmmen är stor till Sverige…
…detta är ingen lätt fråga…
…Sverige är det enda landet i Europa som inte har försörjningskrav för anhöriginvandring…
…vi SKA ha ett gemensamt asylsystem i EU…
…150 000 flyktingar i prognos, och lägger man på anhöringinvandring så räknar vi kanske med 500 000 personer efter 2011…
…jag tycker INTE anhöriginvandringen är ett problem..
Vilka slutsatser kan dras av ovanstående radiorepotage? Hmm… att det är hög tid för SD att få mer att säga till om är i alla fall min slutsats.
Comment by Johan Persson — 2007 07 02 14:34 #
Till Johan Persson: Jag tycker att det här börjar likna en stafett, där SD-liknande åsikter om och om igen luftas. Möjligen rör det sig om en organiserad SD-kampanj.
Ingen av er anlägger humanistiska synpunkter på ämnet. Självfallet borde flyktingvågen fördelas bättre mellan de rika länderna, men i den andra vågskålen finns till exempel de vidrigheter i Irak, som tvingar de normalt funtade människor som kan att söka sig en fristad någon annanstans. Och som redan tidigare har framgått av inlägg här på bloggen: Iraks grannländer, mycket fattigare än Sverige, har redan tagit emot irakiska flyktingar i en omfattning som får era svensk-svenska rädslor att te sig futtiga.
Debatt är OK, men personligen hatar jag också tjatig upprepning. Ni vet vad jag tycker. Jag vet vad ni tycker nu. Ni har fått komma till tals inför min stora bloggpublik.
Därmed sätter jag punkt för den här debatten.
Comment by Enn Kokk — 2007 07 02 19:49 #
Jag ber om ursäkt för återupprepningen. Såg nu i efterhand att signaturen Mattias Johansson redan hänvisat till mitt ämne om Billströms Studio Ett intervju.
Comment by Johan Persson — 2007 07 03 9:42 #
Jag har också avslutat denna debatt och vill tacka Enn för att att ha tagit debatten. Jag respekterar honom för det. Vi har inte haft en stafett kan jag försäkra.
Comment by Mattias Johansson — 2007 07 03 20:56 #
Enn/ Ah, astroturfing-konspirationsteorin dyker upp igen.:) Nja, det är nog att tillmäta din iofs trevliga blogg liite för stor betydelse. Själv företräder jag mig själv. Jag notifierade robsten om denna intressanta artikel när han skrev om ett liknande ämne och det var väl därför han hittade hit.
Du kan inte ha missat att Sd:arna är många på nätet.
Sd vill införa liknande policies som dom i Danmark och Finland. För det fördöms man som ”odemokratiska” och motarbetas på alla tänkbara sätt, inklusive politiska avskedanden, särbehandling av Sd av Granskningsnämnden, etc. Det säger nåt om det svenska politiska systemet som ”demokratins försvarare” SAP byggt upp.
Comment by Grue — 2007 07 07 8:16 #
Till Grue: Det fanns ett upprepningsmoment i den (nu avslutade) debatten. Organiserat eller inte – tjat hör till det jag har svårast att uthärda.
Också jag kan se de problem stora flyktingvågor för med sig: bristande integration, ghettoisering och annat liknande. Och jag har inget emot att detta diskuteras.
Men sd-arnas (och deras själsfränders i grannländerna) övertygelse rymmer ett element av xenofobi jag finner motbjudande. Man kan heller inte diskutera de här frågorna utan att bruka egenskaper som hör till normala människors utrustning: inlevelse, medkänsla, solidaritet.
Dessutom verkar de alla ha fått den här frågan på hjärnan. Det är ju, även om Sd har andra frågor i sitt partiprogram, ingen som helst tvekan om att partiet i grunden är ett enfrågeparti.
Comment by Enn Kokk — 2007 07 07 8:55 #
”Man kan heller inte diskutera de här frågorna utan att bruka egenskaper som hör till normala människors utrustning: inlevelse, medkänsla, solidaritet.”
Brukande av sånt prat är jag inte särskilt förtjust i. Vänstern brukar använda samma taktik mot nyliberalerna – man menar att högern är oempatisk. Senast var det Mona Sahlin som sa ”du är ju moderat så du vet inte vad rättvisa är” till Reinfeldt. Det är under politikens värdighet att hålla på så där. Dessutom finns det ett drag av fundamentalism och självrättfärdighet i den där argumenationen. Man behöver inte försöka sätta sig in i vad en motståndare som man kan stämpla som moraliskt mindervärdig och möjligen t o m psykiskt sjuk (det har funnits och finns övertoner i den riktningen hos delar av ffa den revolutionära vänster). Dessutom är risken större att man anammar det förkastliga ”ändamålen helgar medlen”-tänkandet som är betydligt större inom vänstern än inom högern om man tillskriver motståndarna såna egenskaper. S-B Ljunggren bedriver precis en beundransvärd kampanj mot såna tendenser inom S men annars lyser såna initativ numera alltförmycket med sin frånvaro.
Vänstern måste helt enkelt försöka sätta sig in i hur nyliberaler och invandringskritiker tänker och sluta att billigt avfärda dem som i avsaknad av inlevelse och medkänsla. Det är inte så man bedriver seriös politisk debatt.
Comment by Grue — 2007 07 07 11:09 #
Till Grue: Lika fullt anser jag att både sd-are och nyliberaler saknar just inlevelseförmåga, medkänsla och solidaritet.
Strax efter det att jag svarade på ditt förra inlägg, lyssnade jag på nyheterna i radio. Där berättades det om att ytterligare 40 människor har fått sätta livet till i bombattentat i Irak, bara det senaste dygnet. Det behövs ingen livlig fantasi för att begripa, förutsatt att man nu vill begripa, att människor som lever under sådana omständigheter vill komma därifrån. Någonstans dit där det går att leva ett normalt liv. Det var exakt så mina föräldrar och med dem de inemot 30.000 estländare, som under andra världskriget flydde till Sverige, resonerade.
Comment by Enn Kokk — 2007 07 07 12:15 #
Du använder klassiska debattknep – personliga erfarenheter, enskilda fall. Det dog 800 på Estonia – ska svenskar få söka asyl i USA för det?
Om folk ska få söka asyl i Sverige från Irak är det definitivt inte för att det dog 40 pers igår eller för att du kom från Estland 1945.
”Lika fullt anser jag att både sd-are och nyliberaler saknar just inlevelseförmåga, medkänsla och solidaritet.”
Jag vågar mig inte på såna generaliseringar om väljares psykologi utan försöker att koncentrera mig på att attackera deras argument snarare än deras personer. Det senare kallas ad hominem-argument och anses allmänt va ett logiskt felslut.
Alldeles oavsett att det är en ful strategi är den inte särskilt taktisk. Du lär knappast övertyga nån motståndare genom att säga att denne saknar medkänsla.
Comment by Grue — 2007 07 07 12:49 #
Till Grue: Nu tappar du helt greppet; estoniaexemplet är konstruerat nys.
Parallellen mellan krigstidens Estland och dagens Irak handlar inte bara om ”personliga erfarenheterm enskilda fall”. Att 30.000 estniska flyktingar på kort tid kom till Sverige och ännu fler till andra länder är ett exempel på de mekanismer som i dag får irakierna att fly sitt land.
Skillnaden ligger, om man ser det med sd-arnas ögon, i att estländarna ofta var blonda och blåögda och lutheraner och svenskarna kulturellt närstående. Resten behöver jag väl inte utveckla.
Hur som helst: irakierna må vara mörkhåriga och mörkögda och muslimer. De är, med all rätt, livrädda och vill ge sig och inte minst sina barn ett tryggare liv. Förstår man inte det, saknar man helt uppenbart inlevelseförmåga, medkänsla och solidaritet.
Comment by Enn Kokk — 2007 07 07 13:04 #
Vill man ytterligare visa hur illa ute SD:arna och deras anhängare är i sin argumentation mot ”asyl-rätten” (som ju är av äldre datum än våra västerländska samhällen!) kan man ställa frågan om inte SD:s politik (tillämpad hösten 1944) skulle ha inneburit att båtarna med de baltiska flyktingarna skulle ha stoppats av den svenska flottan ute på Östersjön och tvingats tillbaka till Baltikum (hur många av flyktingarna hade klara det? efter de många dygnen till sjöss?).
Redan i dag – efter ett färskt domstolsbeslut – krävs det att irakiska flyktingar som kommit till Sverige personligen bevisar att de utsatts för fysiska och personliga hot i hemlandet och att de riskerar att utsättas för det på nytt vid ett återvändande. Hur många balter 1944 kunde peka på ett sådant personligt hot?
Så den svenska asyllagen + de humanitära flyktingsskäl som är förknippad med den, skulle förmodligen (om den tillämpades på fallet balterna 1944) ha resulterat i många påtvingade estoniakatastrofer i Östersjöns vågor…
Men inte nog med det: Skulle SD:s främlings- och flyktingfientliga politik vinna gehör och ”överföras” på våra historiska svenska erfarenheter från åren 1940-45 skulle förutom de 30.000 balterna också:
– ca 40.000 norrmän ha stoppats vid gränsen.
– liksom 60.000 finländare (från Nord-Finland) (siffrorna är inte exakta).
Sverige var sannerligen inget välutrustat och ekonomiskt öppet samhälle under krigsåren (handeln med omvärlden låg ju nere ), men humaniteten krävde ändå att vi tog emot flyktingarna. Det är den här djupt rotade svenska humanistiska hållningen som SD nu vill bryta med. För övrigt även om det inte är det viktiga i den här frågan: Trots de trista förhållandena 1944 har det visat sig att de balter och deras ättlingar som kom 1944 på sikt blivit en oerhörd tillgång för vårt land.
Därmed inte sagt att nuvarande svenska invandrarpolitik (+ flyktingpolitik) inte kan förändras och bli bättre. Men tyvärr är vi på det här området låsta av den praxis och de lösningar som finns inom Schengen och EU. Europa skulle kunna visa en mycket större flexiblitet t ex vad gäller invandring än vad som nu gäller; se på framgångsrika invandrarländer som USA och Australien… Det skulle också vår öppna ekonomi och vår välfärd må bra av.
Men argumenten i debatten behöver inte upprepas. Dom är nu välkända: Så låt oss till slut begrunda de ståndpunkter som vi har framfört i den här debatten och ställa oss frågan: På vilka sida vill vi finnas?
Comment by Anders Thunberg — 2007 07 07 15:11 #
Till Anders Thunberg: Tack för den här argumentationen. Också jag har för övrigt gjort det tankeexperiment du gör.
Comment by Enn Kokk — 2007 07 07 15:31 #
Enn, tjat och omtagningar gillar jag inte heller. Men skulle vilja lägga till något i den här upprörande saken.
Grue, du har all anledning att vara stolt. Stolt över vad dina föräldrar och släkt m fl uträttade för ca 60 år sen. För jag utgår från att de liksom andra svenskar bemötte vänligt och hjälpte till att ta hand om de flyktingar som Anders Thunberg skrev om här. De var inte så många av alla de miljoner som blev flyktingar de åren, men Sverige hade heller inte hundradelen av de resurser landet har nu. Idag är miljoner på flykt från Irak Och Afghanistan. Man måste kräva att den makt som ställt till det också tar hand om huvuddelen. Det vore inte mer än rätt! Just nu kommer bara några tusen eller mindre in i USA.
Men en evig skam är det att Sverige ska skicka tillbaka till Bagdad dem som flytt därifrån. ”De ska ange specifikt hot till den egna personen.” Vad är det för inhuman regel – från EU?
600 flyktingar från Afghanistan planerar att gå en marsch från Norrköping till Stockholm i höst för att protestera mot att de ska skickas tillbaka. Marschen tar flera dagar och människor på vägen kommer att ordna mat och sovkvarter.
Grue, kan man räkna med att du då lever upp till vad dina släktingar gjorde på 40-talet?
Comment by Sixten Andréasson — 2007 07 07 20:43 #
Både höger och vänster har misslyckats, både kapitalism och kommunism har visat sig dåliga på att bygga ett gott samhälle för alla. Vi behöver istället nya system. System som utgår ifrån rättvisa och omtanke om den miljö vi lever i (alltså planetens överlevnad). Men allra först behöver vi ta tillbaka våra dyrbara röster så att vi har möjligheten att hjälpas åt att bygga något bättre – därför är direktdemokrati det enda valet i sept 2014.
http://aktivdemokrati.se
Det som förvånar mig är att all diskussion i media handlar om vilka som ska få komma hit eller hur många som Sverige ska ta ”rädda”. Men ingen lyfter att våra politiska företrädare har gjort oss svenskar till världens största vapenförsäljare (per capita). Varför det ..undrar jag?
Comment by Anna Gustin — 2013 11 21 10:34 #