Tvätt på linan

30 april 2007 13:02 | Ur dagboken | 1 kommentar

Solen skiner, och även om nordanvinden är isande kall, är det utmärkt torkväder. När jag vid lunchtid hänger upp en maskin tvätt på linan – det är mest mina strumpor och kalsonger men också några av Birgittas tröjor – har Marimekko-skjortorna jag hängde upp i morse redan hunnit torka.

Tvätt, torkad på lina utomhus, luktar så gott.

Jag är uppvuxen med det.

Men min mamma hade, när jag var liten, ingen tvättmaskin. Hon tvättade först i en lånad tvättstuga med bykgryta, senare i en egen som också inrymde bastu och badkar. Sköljde gjorde hon nere på bryggan, i till exempel så här års iskallt havsvatten.

Och sen hängdes kläderna på tork på strecket.

I ett grannhus bodde ofta en flicka, Åsa, hos sin mormor och morfar. Hon var ungefär jämnårig med min lillebror Mikko. En gång kletade hon, i barnsligt oförstånd, min mammas nytvättade lakan, som hängde på strecket, fulla av jord och lera. Mamma blev förstås arg på henne – att tvätta lakan på det sätt som skedde var ett stort och tungt jobb – och körde hem henne, berättade väl också för Åsas morfar och mormor vad som hade hänt.

Efter en stund hördes förfärliga flickskrik från det håll där Åsa bodde: hon fick stryk och det gjordes medvetet på sådant sätt, att min mamma skulle höra, att flickan blev straffad.

Själv minns jag egentligen Åsas morföräldrar (och även hennes föräldrar, som jag inte träffade lika ofta) som vänliga och trevliga människor. Men i den tidens Sverige var det självklart att straffa barn med aga; även i skolan kunde man för övrigt få en hurril av läraren.

Sen har vi lärt oss bättre. Birgitta var en av de pådrivande i riksdagen för att förbjuda aga. När vi själva fick barn var det otänkbart att använda kroppsstraff, när de hade gjort något galet.

Vår erfarenhet är att man kommer mycket längre med närhet, fostran, konsekventa och motiverade regler och inte minst kärlek. Och det har blivit ”folk”, som det hette, av våra barn också.

1 kommentar »

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget.

  1. Er erfarenhet av hur man får barn att växa stämmer väl överens med min (vår). Hos oss har vi bara tillämpat konsekventa regler men aldrig utdelat några bestraffningar. Tyvärr möter man ju numera det senare t.ex. i min yngsta dotters fall där skolan ”utdömer” kvarsittning om man kommer försent (missat bussen eller liknande). Det stör mig att andra anser sig ha rätt att bestraffa mitt barn – i synnerhet som jag valt bort detta som metod på vad jag uppfattar goda grunder.

    Comment by Peter Karlberg — 2007 04 30 15:27 #

Lämna en kommentar

XHTML: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^